Vissa elmarknadsfrågor

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 3 och avslag på övriga reservationer i betänkandet. Egentligen skulle vi kanske kunna slippa en stor del av den här diskussionen och debatten. I just den fråga som behandlar motionerna på elmarknadsområ- det har vi nämligen varit ganska överens. Jag tycker att det egentligen är på marginalen som vi skiljer oss åt, men det kanske måste vara så här. I varje fall har frågorna om sänkta elpriser intres- serat många människor, och tydligen också många elkonsumenter - hushåll och även småföretag och andra. Det har ju skett en ganska omfattande mängd byten av elleverantör. Då är det viktigt att vi, när vi nu har varit överens om att avreglera elmarknaden och är överens om att vi ska ha system som ger en maximal utdelning för konsumenterna, har så låga elpriser som över huvud taget är möjligt. Det gäller som sagt både hushåll och företag som producerar varor och som har el som en del av sina insatsvaror. Av de rapporter som kommer har vi kunnat kon- statera att systemet inte fungerar tillräckligt bra. Det måste förbättras på olika sätt. En fråga som ofta är uppe till debatt är de relativt höga nätpriserna. De är ganska olika om man ser till hur de olika nätägarna debiterar. De är också olika mellan olika delar av landet och mellan tätort och glesbygd. Denna fråga måste man försöka komma till rätta med. Elnätsut- redningen har behandlat frågorna och de är föremål för beredning i Regeringskansliet. Vi väntar en pro- position senare under året. En fråga som också har diskuterats mycket och som har retat upp konsumenterna och även leverantö- rerna är de s.k. leverantörsbytena. De fungerar väldigt dåligt. Det finns regler om hur de ska ske och med vilka tidsfrister som man ska göra olika anmälningar. Men tydligen finns det antingen brister i de administ- rativa systemen eller brister i de ADB-system som man har inrättat. Eller så kan det, som någon påstår, vara en ren ovilja från nätbolagen att klara ut detta på ett effektivt och snabbt sätt. Det vore illa om det skulle vara så. Vi har i dag inte i lagstiftningen ett sanktionssystem som effektivt driver på detta så att det följs upp på ett bra sätt. Det är på denna punkt som vi egentligen var oeni- ga om hur man skulle gå till väga, men efter diskus- sion i utskottet har vi kommit överens om att vi ändå måste sätta in en del åtgärder och helt enkelt skicka en beställning till regeringen för att komma till rätta med bekymren. Det är inte alldeles säkert att detta är en lätt fråga som det är lätt att lagstifta om. Blir det fråga om en förseningsavgift eller en sanktionsavgift så måste man, i vilken form det än må bli, säkerställa att den är rättssäker och kommer att fungera. Man måste ha system som fungerar för att detta ska upple- vas som verkningsfullt, rättvist och, som jag sade, rättssäkert. Regeringen har förvisso lovat att se över detta. Trots det har vi i utskottet kommit överens om att göra en beställning på en översyn för att kunna kom- ma åt de felande nätbolagen. Därför vill vi se förslag till den lagändring som vi tror krävs för att man ska kunna komma till rätta med bekymren. Ett annat område, som i och för sig inte är någon stor fråga som vi trycker särskilt hårt på just nu men som jag tror att vi kommer att få se mer av i framti- den, och det ganska snart, är hur vi ska klara av fjär- ravläsningen av elkonsumtionen och förbrukningen. Där pågår också utredningar. Det finns ett antal före- tag som med mycket gott resultat har infört fjärrav- läsning. Om jag är rätt informerad lär det finnas ett par tre utrustningar som klarar av fjärravläsningar. Jag och en kollega var för ett par veckor sedan hos Sollentuna Energi och fick information om hur man har arbetat där. Man har infört ett fjärravläs- ningssystem för alla sina kunder, och man har bara positiva erfarenheter av det. Kunderna är nöjda. Det har kunnat ske till mycket rimliga kostnader för före- taget, vilket jag tycker är en viktig sak att säga. Jag tror att det är bra om elleverantörerna verkligen tar tag i frågan och gör någonting åt den. I dag finns det tyvärr alltför mycket av väntan på att det också på detta område ska komma regler. Jag tror att de som har gått före här har en stor fördel av det. Den fråga och diskussion där vi har skilt oss åt och där vi från Socialdemokraterna och Vänstern har reserverat oss gäller strålningsriskerna. Det är natur- ligtvis ett mycket viktigt område. Det har pågått mycket forskning om detta, men den har inte kunnat fastställa om strålningsriskerna medför de problem som en del vill påstå att de gör. Vi tror från vår sida att man behöver forska mer på området. Jag tror att majoriteten delar den uppfattningen, men man vill trots detta gå fram med en beställning till regeringen om en utredning om hur man ska öka kunskapen och avveckla de risker som man befarar. Vi tycker att man kommer längre med att understödja forskningen på området och i anslutning till de rön som kommer upp vidta åtgärder. Trots allt så måste ju den utredning som majoriteten nu vill beställa bygga på forskningsresultat och forskningsrön. Därför anser vi att det var en onödig beställning.

Herr talman! Näringsutskottsbetänkandet handlar i huvudsak om effekterna av den reformering av el- marknaden som infördes den 1 januari 1996. Avregle- ringen, som innebär att produktion och handel med el sker i konkurrens, har skapat förutsättningar för sänkta priser samtidigt som valfriheten för elkonsu- menterna har ökat. Elkunderna är de stora vinnarna eftersom de har möjlighet att sänka sina elkostnader. I och med införandet av schablonberäkningen på elmarknaden den 1 november 1999 slopades kravet på timmätare vid byte av elleverantör. Konsumenter- nas ställning på elmarknaden stärktes med bl.a. korta- re uppsägningstid och kostnadsfria byten. Allt borde vara frid och fröjd. Men det är det inte! Genom alla klagomål som nått utskottet, och nu se- nast av Energimyndighetens rapportering till rege- ringen, framgår att systemet ännu inte fungerar som avsett. Förhållandevis få kunder har bytt elleverantör. Många kunder har inte kunnat byta elleverantör, anser de, för att det har tagit så mycket längre tid än plane- rat. Energimyndigheten drar slutsatsen att problemen beror på nätföretagens hantering av leverantörsbyten, mätning, beräkning och rapportering. Regelverket anger klart och tydligt hur berörda aktörer ska agera vid ett leverantörsbyte och vilka tidsfrister som gäller. Nätbolagen ska inom fem ar- betsdagar antingen sända ett meddelande om vad som är felaktigt eller ofullständigt i anmälan eller bekräfta densamma. En anmälan om leverantörsbyte ska innehålla uppgift om anläggningsidentitet. Här brister det. En- ligt Energimyndighetens rapportering är denna för leverantörsbytet nödvändigt uppgift ofta okänd för kunden. Reformens och elmarknadens trovärdighet riskerar att skadas om inte rutiner kring leverantörs- byten och rapporteringen av mätvärden snabbt för- bättras. Det är därför mycket bra att vi i näringsutskottet har kunnat enats om en begäran till regeringen om ett skyndsamt införande av ett effektivt sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller regelverkets krav vid byte elleverantör eller gällande föreskrifter om angivande av anläggningsidentitet vid mätrapporte- ring. Regeringen ska snarast lägga fram ett förslag till de lagändringar som krävs. Ett annat problem där vi inte lyckats nå enighet i utskottet är den dåliga prisutvecklingen och de stora skillnader som råder när det gäller nätavgifter. Re- formeringen och avregleringen av elmarknaden har varit framgångsrik, inte minst i den meningen att elpriset har sjunkit. Ändå upplever många konsu- menter att deras elkostnader är oförändrade eller t.o.m. har ökat. Förklaringen till detta är dels att den socialdemokratiska regeringen har höjt energiskatter- na kraftigt, dels att nätföretagen, trots avregleringen, inte är konkurrensutsatta. Nätföretagen har ett s.k. naturligt monopol inom respektive område. Kunden kan inte välja alternativt nät utan måste använda sig av det befintliga nätet för att få tillgång till sin elleve- rans. Den dåliga prisutvecklingen som följer med elnätens monopolsituation har regeringen inte gjort något för att komma till rätta med. Det totala elpris som slutkunden får betala utgörs av ett renodlat elpris, nätavgift samt energiskatt och moms. För en elkund som bor i lägenhet och förbru- kar 2 000 kilowattimmar per år utgjorde den 1 januari 1999 elpriset 25 %. Energiskatter, moms och produk- tionsskatter var 35 % och nätavgiften 40 % av total- kostnaden. För en lägenhetskund är alltså bara 25 % av elkostnaden kopplat till den avreglerade markna- den, medan 35 % av kostnaden beror på skatter och 40 % av kostnaden tas ut av nätföretag som har ett naturligt monopol. Energimyndighetens undersökning från maj 2000 visar att avgiftsskillnaderna mellan nätföretag som verkar inom samma bebyggelseregion är mycket stora. Det finns också stor risk för korssubventione- ring. Avregleringen av elmarknaden inleddes för mer än fem år sedan. Regeringen har trots medvetenhet om bristerna när det gäller nätavgifterna ännu inte agerat för att skärpa kraven på nätföretagen. Det är viktigt för konsumenterna att regeringen snabbt ser till att Energimyndighetens tillsyn av nätföretagen omedelbart skärps. Det finns uppskattningar som gör gällande att mer än hälften av avregleringens positiva effekter i form av effektivitetsvinster finns i nätledet. Det duger då inte att, som utskottsmajoriteten vill, förhala denna för konsumenterna så viktiga fråga. En fråga som oroar många människor är effekter- na av strålning från kraftledningars magnetfält. Ingen kan bättre än forskarna avgöra om det föreligger hälsorisker i detta sammanhang. Vi kan bara konsta- tera att dagens forskningsresultat om strålningsrisker från kraftledningar är motstridiga. En försiktighets- princip har utfärdats, vilket är bra. Hittills har ned- grävning av kraftledningar varit det som tillämpats i områden som är tättbebyggda. Men detta löser inte problemet. Nedgrävning påverkar inte i sig magnet- fälten. De motstridiga forskningsresultaten och den bety- dande oron för de magnetiska fälten som finns bland människor som har kraftledningar nära husknuten, dagis eller skolan gör att man måste ta frågan på stort allvar. Därför begär vi som nu är i majoritet i utskot- tet att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att undersöka och presentera metoder för att avskär- ma magnetfältens strålning för att därmed reducera eventuella strålningsrisker och finna incitament för detta. En kostnadsberäkning ska ingå i utredningen. Herr talman! Jag står självfallet bakom de mode- rata reservationerna, men nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 1 och avslag på reservation nr 3.

Herr talman! Det här betänkandet kan man knap- peligen betrakta som ett av de tyngsta i näringsut- skottets historia. Vissa elmarknadsfrågor är en rubrik som täcker ett brett fält, med det viktigaste beslutet, nämligen att omreglera till en elmarknad, är ju redan fattat. Viktiga utvärderings- och analysarbeten pågår nu helt enligt planerna. Senare i år kommer vi rimli- gen att kunna se vilka förändringar som måste beslu- tas i denna församling. Svenska kraftnät, Energimyndigheten och elbör- sen själv, Nordpool i Oslo, bedriver nu ett aktivt förändringsarbete för att finslipa elmarknadens funk- tioner. De viktigaste punkterna i det här arbetet är enligt Vänsterpartiets uppfattning utan tvivel att för det första få till stånd en effekthandel som ger tydliga prissignaler till oss konsumenter för kostnaderna att kalla vintermåndagar hålla oss med nödvändig el. Omvänt ska vi konsumenter kunna ge tydliga signaler vilket pris vi är beredda att betala per kilo elektroner när vi kravlar upp dessa mörka kalla måndagar i ja- nuari och februari. Kanske fördrar vi sängens goda värme om effektprisets mekanismer är tydliga nog, och det vore en marknadskrafternas välsignelse, herr talman. För det andra måste överföringskapaciteten byg- gas ut så att flaskhalsar i stomnät och regionalnät försvinner. Arbetet med detta pågår redan med högsta prioritet. Något som egentligen inte berörs under den här marknadsrubriken är den snabba koncentrationspro- cess som pågått och pågår inom elbranschen. Vi i Vänsterpartiet har uppmärksammat de här riskerna för en monopolliknande situation i vår motion. Det senaste exemplet är att den stora tyska koncernen E.ON häromveckan lade ett bud för att helt ta över börsnoterade Sydkraft. Sedan tidigare är ju finska Fortum delägare i Birkakoncernen. Statliga Vatten- fall, gott folk, är faktiskt det enda helsvenska energi- företaget av format. Låt oss värna om det bolaget! En komplikation är att de här tre dominerar elpro- duktionen med ca 90 %, och det är ett problem när det gäller att få till stånd en marknad med konkurrens. Om Sydkrafts övriga ägare accepterar budet från E.ON betyder det att en av de största aktörerna på den svenska el- och energimarknaden försvinner från börsen och blir ett helägt tyskt dotterbolag. Det här ökar ägarkoncentrationen, minskar insynen och in- flytandet. Det är min bestämda uppfattning att Syd- kraft bör leva vidare som börsnoterat, och därmed öppet, företag. Den granskning och den rapportering som börsnoterade företag måste leva upp till, gott folk, är viktig för att vi ska kunna få lite insyn från samhällets sida. Vi kan ju bara se på Ericssons akti- estämma, som kanske t.o.m. pågår just nu om de inte blivit överens på sluttampen. Jag uppmanar därför de kvarvarande ägarna att säga ett bestämt nej till det här tyska budet. Det gäller norska Statkraft, Malmö, Landskrona och Oskars- hamns kommuner som stora ägare samt Alecta och självfallet de många enskilda aktieägarna. Det är min fromma förhoppning att Aktiespararna med Lars-Erik Forsgårdh i spetsen än en gång reser motståndets fana och slåss för de verkliga marknadskrafterna. Det är nämligen farligt när de stora börjar sluka varandra. Det är då man måste se upp. Det är då konkurrensen kan upphöra. Trots denna bekymmersamma utveckling har vi ingen reservation i betänkandet i dag när det gäller konkurrensfrågorna, eftersom en utvärdering av el- marknaden snart ska presenteras. Men jag vill betona att vi i Vänsterpartiet noga följer utvecklingen och tänker agera snabbt och bestämt om så behövs. Jag ska göra några ytterligare nedslag i betänkan- det. Vad gäller nätverksamheten och nätavgifterna lät Karin Falkmer från Moderaterna nästan lite upprörd över att detta inte har fungerat perfekt från början. Det är då att betänka att tillsynen över nätverksam- heten successivt har skärpts för att pressa kostnaderna inom det här monopolet. Det går inte att införa någon marknad. Vi kan inte rimligen ha flera nät ovanpå varandra. Jag tycker att det är illa nog med alla de master som förekommer inom telekombranschen. Vi har från Vänsterpartiet i en motion föreslagit att regeringen borde reda ut om det kanske vore bättre att slå ihop den fasta avgiften med den rörliga. Eller uttryckt med andra ord för att göra det begripligt: Vi konsumenter skulle på räkningen betala exakt per kilowatt och ingenting annat. De kostnader som nät- bolagen har för sina ledningar tar de sedan ut av det elförsäljande bolaget. Det skulle betyda att till skill- nad från nu skulle sparande och effektivisering verk- ligen stimuleras. Låt mig ge ett exempel. Om jag köper en tvättma- skin som drar en tredjedel mindre el, gör jag en för- tjänst på en knapp tredjedel av elpriset. Den fasta kostnaden ligger, som det nu är, kvar oförändrad. Enligt vår modell skulle konsumenten fullt ut tjäna in hela besparingen per kilowatt. Att utreda detta vore väl inte helt fel. Jo, säger en elproducenterna tydligen närstående majoritet. Min blygsamhet förbjuder mig att nämna vilket parti som är ensamt om reservation nr 2, som jag härmed livligt yrkar bifall till. Vi har ytterligare en reservation tillsammans med socialdemokraterna. Självfallet står vi bakom den, men för tids vinnande väljer jag att yrka bifall bara till reservation nr 2. Vad gäller anslutning av vindkraft och annan för- nyelsebar elproduktion, som tas upp på ett förtjänst- fullt sätt i motioner av Centern respektive Miljöparti- et, är jag övertygad om att det är en fråga som vi löser när de arbetsgrupper som just nu arbetar för att un- derlätta för mer vindkraft kommer med sina förslag. Vidare något om de omdiskuterade riskerna för strålning från kraftledningar. Vi har tillsammans med socialdemokraterna valt att avstyrka förslaget om att tillsätta en utredning. Det gör vi självklart inte av ovilja mot att förebygga eventuella risker, men redan nu finns det en försiktighetsprincip, och såvitt jag vet är berörda myndigheter och företag numera mycket medvetna om farhågorna kring magnetfälten. Forsk- ning pågår och har vårt fulla stöd. I min hemkommun Växjö och i många andra kommuner finns redan beslut om att successivt flytta, gräva ned och avskärma anläggningar som alstrar magnetfält och strålning, förutom att gällande regler som sagt ger alla möjligheter att placera transforma- torer, kraftledningar och andra kraftfältsalstrande anläggningar på ett betryggande sätt. Den föreslagna utredningen har därför enligt vår mening inget ytterligare att tillföra. Men jag fäller inga bittra tårar, Karin Falkmer och andra, över att ni i majoriteten, som till och från skiftade i utskottet, för en gångs skull troligen vinner. Det är det som är de- mokrati. Omvänt skulle jag bli glad om övriga kan dela mina farhågor vad gäller ägarkoncentrationen av energiföretagen och kan ställa upp för ett Sydkraft som fortsätter att vara en möjlig placering på aktie- börsen för våra pensionsfonder och för fortsatt öp- penhet och möjlig granskning av detta bolag. Kan Karin Falkmer svara på den utmaningen? Till sist vill utskottet ge regeringen uppdraget att skyndsamt utreda de tidigare berörda straffavgifterna för nätbolag som inte snabbt nog ordnar byte av abonnenter. Bra, säger det eniga utskottet. I den enig- heten ingår självklart också Vänsterpartiet. Jag är införstådd med detta, men jag kan så här på slutet ändå inte låta bli att jämföra den här snabbheten med trögheten vad gäller att höja skadeståndsansvaret för kärnkraftsägarna, som gäller betydligt större belopp. Inget mer om det. Till sist bara en uppmaning till alla glada elkonsumenter: Köp miljömärkt el! Då får ni inte bara energi utan också ett gott samvete.

Herr talman! Jag får försöka att utveckla den mo- derata synen på elmarknaden. Vi tycker att det sam- manlänkade elsystem som nu finns gör att man var- ken i Sverige eller i något land i norra Europa kan styra händelseförloppet. Vi tycker att det är dags att anpassa energipolitiken till de förhållanden som gäl- ler på energimarknaden. På en reformerad och av- reglerad energimarknad duger det inte att fortsätta med en energipolitik som är grundad på planerings- mål och omfattande statlig styrning. De försök till statlig styrning som Lennart Värm- by nu gör sig till talesman för passar inte i den nya verklighet som vi lever med. Det är dags att avveckla den del av energipolitiken som under lång tid har haft som syfte att styra tillförseln, sammansättningen och förbrukningen av energi. Statens roll ska inskränkas till att fastställa spelregler som ska gälla på markna- den i allmänhet och i synnerhet när det gäller miljö, säkerhet och beredskap.

Herr talman! Jag vet inte om jag riktigt förstod Karin Falkmers inlägg. Man ska anpassa sig till verk- ligheten, men elmarknaden är en verklighet som ska- pas av oss människor, bl.a. genom beslut här i riksda- gen och av oss som konsumenter när vi väljer vilken elsort vi ska köpa. Jag föredrar då den gröna eller miljömärkta. Jag tycker inte att vi ska planera för ökad statlig styrning. Jag uppmanade inte till en enda statlig krona när jag tog upp Sydkraft, utan jag upp- manade tvärtom de nuvarande ägarna att inte ge upp sitt ägande bara därför att E.ON har passerat 40 % i sitt ägande och därmed lägger bud på hela företaget. Skulle E.ON få igenom denna sin affär försvinner Sydkraft från börsen. Jag har inte alls argumenterat för något förstatli- gande. Vi har ett helstatligt och helsvenskt Vattenfall. Jag tycker att det räcker och blir över. Vi kan för- tjänstfullt utveckla det företaget vidare både för abonnenter och för oss som ägare, men en ökad stat- lig styrning har jag alltså inte argumenterat för. Visst är norra Europa en enda elmarknad, men vi ska inte ge upp inför de olikheter som finns på denna elmarknad, med de sämre miljövillkor som har gällt i norra Europa, utan vi ska se till att tillsammans med andra goda krafter se till att marknaden ställer mil- jökrav på produktionen och se till att abonnenterna får säker el ända fram till de två hålen i väggen. Den ska också vara tillräckligt avskärmad, så att man inte när man sticker in kontakten drabbas av strålskador innan man hinner fram till soffan för att se på de goda TV-programmen, som alltför ofta avbryts av alltför dålig reklam.

Herr talman! Jag tycker inte att det är en uppgift för oss riksdagsledamöter att från talarstolen tala om för företag hur de ska sköta sin verksamhet. Det kla- rar företagen bäst själva. Jag kan möjligtvis sträcka mig så långt att jag ger Lennart Värmby rätt i att det är ett problem att vi har en dominerande aktör som Vattenfall, som är statligt ägd och därmed kan utsät- tas för politisk styrning. Detta är ett problem som vi skulle kunna lösa från riksdagens sida genom att försälja Vattenfall. Det är mitt förslag till lösning på detta problem. Jag tycker vidare att det är viktigt att spelreglerna när det gäller miljö och säkerhetsaspekter är bra och genomtänkta på det här området. Där har vi politiker en roll att spela, men dessa regler ska vara så gene- rella som möjligt. Den utökade fria konkurrensen mellan energislagen kommer då att gälla, och då kommer de energislag som klarar miljö- och säker- hetsaspekter på ett kostnadseffektivt sätt att vinna.

Herr talman! Jag ställer mig bakom de generella reglerna, men en generell erfarenhet, som jag inte är ensam om att ha gjort efter många års studier av en bister verklighet, är att kapitalismen har en inneboen- de tendens att fungera så att när det fria marknads- krafterna, som jag alltså inte är emot, fått verka ett tag äter oftast de lite större, effektivare och bättre upp de små. Till slut hamnar man i en situation som är näst intill ett monopol, ett oligopol. När vi har en ingångssituation på elmarknaden där loppet börjar med stora, ofta statliga eller som i Tyskland delstatliga företag, är det lite svårt att inte försöka bevara möjligheterna för en fungerande kon- kurrens, bl.a. genom att ha exempelvis ett statligt företag som Vattenfall, som inte är börsnoterat och som inte kan köpas upp. Då har man någon garanti för att det finns någon aktör som inte ägs av E.ON nere i Tyskland. Det företaget är faktiskt större än Vattenfall som koncern. Jag tror inte att sådana jättebolag gynnar oss kon- sumenter på sikt. Jag ser gärna generella regler, och jag tror på marknadskrafterna till den grad att jag är villig att lämna över ett stort ansvar till dem. Men jag litar inte på dem fullt ut. Profithungern kan ta kål på förnuftet. Därför är det viktigt att de inte får sitta bakom slutna dörrar. Det var därför som jag inte uppmanade kammaren att på något sätt fatta beslut om Sydkrafts ägande utan uppmanade dagens ägare att bevara Sydkraft som börsnoterat företag för att därmed bevara insynen.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till re- servation 4, men kristdemokraterna står naturligtvis även bakom reservation 1. De flesta motionerna i det här betänkandet berör den avreglerade elmarknaden och innehåller krav på justeringar för att marknaden ska fungera bättre ur konsumentens perspektiv. Avregleringen ledde till sänkta elpriser, och det var ju själva syftet med av- regleringen. Men regelverket måste justeras när vi nu i dag ser att det finns några områden som inte funge- rar riktigt så som de borde. Vi kristdemokrater anser att Energimyndigheten måste ges bättre möjligheter till tillsyn och vassare tänder. Vi menar att det är viktigt att nätverksamhe- ten, som ju är ett monopolområde, kan övervakas och att det ska gå att komma till rätta med icke önskvärda ageranden. Höga och starkt varierande prisnivåer är ett pro- blem, bristande effektivitet i nätverksamheten är ett annat och korssubventionering från nätverksamhet till elhandel är ett tredje. För konsumentens bästa måste regeringen snarast vidta åtgärder för att komma till rätta med de här problemen. Jag förstår inte varför socialdemokraterna inte riktigt vill klara ut de kvarvarande problemen i den i övrigt så lyckade reformen. Socialdemokraterna hänvisar i dag till Elnätsutredningen. Men om det kommer åtgärder - och vilka och när - vet inte K G Abramsson. Herr talman! Så till ett annat område. För mig som konsument ska det vara lätt att byta elleverantör om jag kan få billigare el eller bättre service hos ett annat bolag. Men det har visat sig att många elkunder inte kan få sitt byte av elleverantör inom den tidsram som vi i riksdagen har beslutat om och som började gälla för ungefär ett och ett halvt år sedan. Ungefär var fjärde leverantörsbyte försenas. Energimyndig- heten har starkt kritiserat detta. Någonting måste göras. Jag är därför mycket glad över att vi har fått ett enigt utskott att tillkännage för regeringen att ett sanktionssystem mot de nätföretag som inte uppfyller regelverkets krav på leverantörsbyte bör införas. Herr talman! I många av våra kommuner går kraftledningar genom eller tätt intill bostadsområden. Skolor, daghem och sjukhem ligger ibland mycket nära ledningar. Människor vistas således under lång tid och nästan dagligen i stor närhet av kraftledningar. Då och då har det kommit alarmerande forskarrap- porter om strålningsrisker. Men ungefär lika många rapporter har förnekat att det finns några skadliga strålningar. Beroende på osäkerheten i den här frågan har vi i Sverige en försiktighetsprincip som innebär att vi ska sträva efter att minska exponeringen för elektromagnetisk strålning om åtgärderna kan vidtas till rimliga kostnader. Försiktighetsprincipen ligger kvar även sedan en färsk svensk studie från Institutet för miljömedicin har visat att det inte finns någon ökad risk för barn- leukemi för det stora flertalet barn som bor i närheten av kraftledningar. Man har också visat att den lilla cancerrisk som finns endast gäller dem som utsätts för mycket höga strålningsstyrkor. Herr talman! Jag menar att vi politiker måste ta människors oro på allvar. Det försöker vi göra i många andra sammanhang. Kristdemokraterna anser att det ska vi göra även i frågan om eventuell skadlig strålning från kraftledningar. Ett sätt att använda försiktighetsprincipen är att försöka avskärma den strålning som bevisligen finns runt ledningar. Det är där som vi kristdemokrater vill ha och har fått majoritet för ett tillkännagivande till regeringen att åtgärder och metoder för att reducera strålningsriskerna från kraftledningar ska utredas. Så, herr talman, till fjärrvärmemarknaden. Som konsument har du i dag inte möjlighet att välja fjärrvärmeleverantör. Företagen har monopol i ditt område och kan i praktiken sätta de priser de vill. Vi anser att det är en mycket olycklig situation. Vi vill att regeringen ska pröva hur konkurrens kan tillska- pas också på det här området. Vi kräver också en tillsyn som bevakar hur kommuner och andra leve- rantörer sätter sina taxor. Regeringen säger sig värna om konsumenterna. Detta, menar vi, måste också få genomslag på fjärrvärmemarknaden.

Herr talman! Jag ska fråga Inger Strömbom och kristdemokraterna vad ni anser om ägarkoncentratio- nen, som ständigt ökar inom energibranschen. Det är lite motsägelsefullt när vi ska ha en fri marknad som är bra för konkurrensen. Anser Inger Strömbom och kristdemokraterna att det är fritt fram för E.ON att köpa upp Sydkraft? En följdfråga: Ställer ni samtidigt upp på att sälja ut det helsvenska Vattenfall rakt ut till börsen och därmed öppna för att E.ON även köper upp Vatten- fall?

Herr talman! Jag kan rimligen inte här i dag säga om vi ska sälja ut Vattenfall rakt av och när vi ska göra det. Vi menar att Vattenfall rimligen inte bör förbli i statlig ägo. Sedan måste man naturligtvis se till att utvärdera när det är lämpligt att sälja. Men det bör säljas så snart som det är möjligt. Vi ser ju på många olika områden hur företag blir större och större. Det är någonting som politikerna svårligen kan gå in och reglera. Vi vill ha avreglerade marknader. Vi vill ha fri utveckling. Men samtidigt får vi aldrig glömma bort hur vik- tigt det är att som politiker skapa möjlighet för de små företagen att starta, att växa, att bli medelstora. Vi behöver både stora företag, medelstora företag och många små företag. Man kan inte se så ensidigt på den här frågan som Lennart Värmby försöker göra. På energisidan har vi kristdemokrater bl.a. talat om behovet av att vi också har många små energile- verantörer. Jag vet inte om man i Vänsterpartiet har varit så beredd att stödja t.ex. de små vattenkraftfö- retagen. Gå tillbaka och titta på den vänsterpartistiska politiken!

Herr talman! Det här med vem som stöder vem bäst får vi kanske ta i en annan omgång. Men tillbaka till själva kärnfrågan. De politiska partierna och vi som politiska före- trädare tillfrågas ständigt och jämt - och vi har dess- utom en tendens att skriva in det i våra partiprogram - om mycket detaljerade förslag. Inger Strömbom ger en beskrivning genom att gå runt kärnfrågan som jag ställde om Sydkraft. Jag vill bara veta om kristdemokraterna tycker att det är bra att Sydkraft köps upp av smutsig tysk kolkraft, för att ta i med argument som har hörts i den här kammaren ibland. Är det verkligen bra för kon- sumenterna, för marknaden, att E.ON kanske får bli helägare till Sydkraft?

Herr talman! Jag tycker att Lennart Värmby fort- farande frågar lite ensidigt. Jag förstår inte att det spelar någon större roll om det är detta företag eller något annat som eventuellt ska få tillåtelse att köpa Sydkraft. Sydkraft ska ha möjligheter att agera starkt på marknaden, tycker jag. Om det då är detta företag eller något annat som äger Sydkraft är oväsentligt. Det viktiga för oss konsumenter är att det finns god tillgång till energi till rimliga kostnader. Det är regelverket kring elmarknaden som vi po- litiker ska besluta om, inte om vem som köper vem.

Herr talman! För att skapa fungerande marknader krävs det att alla får tillgång till denna marknad på lika villkor. Elnäten i sig utgör ett naturligt monopol som riskerar att sätta kundernas möjlighet till valfri- het och mångfald ur spel. Det är även viktigt att begränsa möjligheten till korssubventionering mellan elproduktion och distri- bution. De partier som finns här i riksdagen är över- ens om detta, och det måste vi anse som mycket po- sitivt. Detta utgör grunden för att vi även i fortsätt- ningen kommer att utveckla instrument som gör att elmarknaden kommer att fungera ännu bättre. Ur Centerpartiets synpunkt tycker jag att vi ska fortsätta arbeta för att gemensamt skapa långsiktigt hållbara spelregler på hela energiområdet. Ett steg i den riktningen handlar om att på ett snabbt och smi- digt sätt kunna byta elleverantör. Tyvärr har det visat sig att detta inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Ett enhälligt förslag föreligger i utskottets betän- kande om att snabbt utreda dessa möjligheter. Det står faktiskt, herr talman, "skyndsamt" i betänkandet. Det ger mig förhoppningar. Kanske har vi ett förslag innan det blir en ny sommartid. Vi bör utreda möjligheten att införa en sank- tionsavgift mot de leverantörer som inte når upp till kraven. Det är ett sätt att få marknaden att fungera bättre. Personligen ser jag det som märkligt att en marknad som själv efterfrågar avregleringar och kon- kurrens inte ställer upp på de krav som detta ställer på företagen själva. Vi kan också notera i betänkandet att det finns stora prisskillnader i fråga om nätavgif- ter, särskilt mellan småföretag på landsbygd och i tätort. Detta är inte bra. För att skapa ytterligare konkurrens och ökad val- frihet är det också positivt om flera aktörer på pro- duktionssidan kan tillkomma. Det är inte minst viktigt för det arbete med omställningen av det svenska energisystemet som nu pågår. Det låga elpriset, som självfallet är positivt för konsumenterna, innebär även att intresset nu är lågt bland aktörerna för att etablera sig på produktionssidan, inte minst på grund av de kostnader som anslutningen till kraftnäten innebär. Centerpartiet har också lyft fram denna fråga i de överläggningar som har skett i samband med uppfölj- ningen av omställningsprogrammet. Det är också därför en översyn av frågan nu görs. Denna fråga är viktig för de ofta förhållandevis små aktörerna, fram- för allt vindkraftsproducenterna. Enligt vår uppfatt- ning är frågan om vindkraftens nätanslutning, kostna- derna för nätanslutning, utomordentligt viktig för vindkraftens framtid. Herr talman! Vi har även rapporter när det gäller nätsystemet, kraftnäten, som talar om eftersläpande underhåll. Det är synnerligen allvarligt. Vi har ju en del stora giganter på området. Det hotas med ytterli- gare utförsäljningar och koncentrationer. Det kan innebära att vi står med ett enormt koncentrerat ägan- de, något som i varje fall för stora delar av det glesa Sverige inte kommer att vara positivt. Vi har exempel på att stora energibolag nu också går in och köper infrastrukturen i stora städer. Därmed kontrollerar de både energi och exempelvis vatten och avlopp. Kraftledningarna utgör en vital del av den svenska infrastrukturen. Sårbarheten i systemet har alltmer kommit att hamna i fokus, inte minst beroende på de avbrott i distributionen som förekommit under senare år. Som tidigare har sagts i debatten finns det också en oro bland de boende i närheten av kraftledningar när det gäller vilken påverkan den strålning och de magnetfält som dessa kraftfält genererar kan ha på folkhälsan. Jag delar inledarens uppfattning att man i dag inte kan påvisa något direkt påfallande samband mellan ohälsa och kraftledningar, men det finns ändå anled- ning att iaktta stor försiktighet och ta människors oro på allvar. I tillkännagivandet ingår även att utreda möjligheterna till och kostnaderna för att i större utsträckning gräva ned kraftledningarna. Detta skulle innebära att sårbarheten i systemet minskar påtagligt. Med hänvisning till den omfattande och tydliga diskussion vi har haft här tidigare yrkar jag med det anförda bifall till reservation 1 och avslag på reserva- tion 3.

Herr talman! Den 1 november 1999 trädde den s.k. schablonreformen i kraft. Den syftade till att även de små elkonsumenterna skulle kunna minska sina kostnader genom att enkelt och smidigt byta elleve- rantör eller omförhandla sina pågående leveransavtal. Processen vid byte av leverantör fungerar dock inte på ett tillfredsställande sätt. Utskottet föreslår därför gemensamt att regeringen skyndsamt ska utreda för- utsättningarna och formerna för införande av ett ef- fektivt sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller regelverkets krav vid byte av elleverantör. Regeringen ska snarast lägga fram erforderliga för- slag till de lagändringar som krävs för ett snabbt införande. Detta är en mycket tydlig beställning. Det är naturligtvis inte acceptabelt att riksdagens tidigare beslut inte efterlevs av de aktörer som finns på marknaden. För att elmarknadsreformens positiva effekter ska komma konsumenterna till godo fullt ut måste ju administrationen vid själva bytet fungera smidigt. Själva poängen med reformen är just att öka rörligheten för konsumenterna och därigenom också öka konkurrensen med lägre priser som följd. Ett effektivt sanktionssystem verkar tyvärr vara en nöd- vändighet för att få alla inblandade parter att efterleva riksdagens tidigare fattade beslut. Jag tycker att det är glädjande att vi i utskottet har kunnat enas om en beställning till regeringen av ett sådant sanktionssys- tem. Det kommer i slutändan att gagna elkonsumen- terna. Vägledande för den avreglerade elmarknaden är ju faktiskt omsorgen om konsumenternas intressen. Vi konstaterar att nätavgifterna i vissa fall har ökat sedan omregleringen av elmarknaden inleddes trots de rationaliseringskrav i form av prissänkningar som fastställts av Nätmyndigheten. Enligt vår mening förutsätter en väl fungerande elmarknad förutom konkurrens inom elhandeln även en effektiv och tillförlitlig nätverksamhet. Eftersom nätverksamheten inte är konkurrensutsatt är det av avgörande betydelse att en effektiv tillsyn av denna verksamhet fungerar. I den nya ellagen, som trädde i kraft den 1 januari 1998, infördes bestämmelser för att skapa förutsättningar för en effektivare tillsyn. Erfarenheterna visar dock att det fortfarande finns en rad problem när det gäller nätverksamheten. Det finns mycket stora avgiftsskillnader mellan nätföretag med likartade förutsättningar, och avgifterna är i genom- snitt relativt höga jämfört med kostnaderna för verk- samheten. Detta tyder på bristande effektivitet i nätfö- retagens verksamhet. Ett annat problem, herr talman, är korssubventio- neringen inom elhandeln med monopolvinster från nätverksamheten. I en motion från Folkpartiet förelås åtgärder för att försvåra möjligheterna till subventio- nering av elhandeln med monopolvinster. I motionen redovisar vi förslag från Konkurrensverket om att det dels klart ska urskiljas vilka kostnader hos leverantö- rerna som är att hänföra till nätverksamheten, dels ska utredas om det finns möjlighet att lägga en straffav- gift på subventionering av elhandel med monopol- vinster inom energiområdet. Regeringen hänvisar till att frågan utreds. Vi anser emellertid att utredningsar- betet bör bedrivas snabbare med hänsyn till den eko- nomiska betydelse dessa frågor har för ett stort antal hushåll. Herr talman! Jag vill tala om kraftledningar och strålningsrisker. I september år 2000 presenterade en internationell forskargrupp vid Institutet för miljöme- dicin den hittills mest omfattande analysen av studier som gjorts om ett eventuellt samband mellan kraft- ledningarnas magnetfält och barnleukemi. Resultatet av analysen visar att man inte har kunnat belägga någon ökad risk för barnleukemi för det stora flertalet barn som bor i närheten av kraftledningarna och att den cancerrisk som finns primärt gäller dem som utsätts för mycket höga strålningsstyrkor. Det kritiska avståndet till kraftledningar kan beräknas till mellan 30 och 50 meter beroende på strålningens eller led- ningens styrka. Problemet med att definitivt belägga ett samband består i att forskarna inte kan förklara hur den lågfre- kventa strålningen kan orsaka uppkomsten av leuke- mi eller andra cancerformer. Trots djurförsök och laboratorieexperiment finns ännu ingen vetenskapligt bevisad biologisk förklaring till cellpåverkande ef- fekter av låg elektromagnetisk strålning. Däremot hävdar jag att det finns en internationell samsyn om att den strålning som människor utsätts för i det mo- derna samhället i dag är omfattande och att det inte är osannolikt att den påverkar människokroppen på ett negativt sätt. Internationella forskningsresultat stöder denna teori. Försök har bl.a. visat att det finns en koppling mellan strålning och negativa biologiska effekter. Bl.a. tyder resultaten på att balansen mellan viktiga joner och enzymer i cellerna kan rubbas och att elekt- romagnetiska fält underlättar bildandet av s.k. fria radikaler - kraftfulla oxidanter som kan förstöra cel- lernas grundfunktion. Undersökningar som bl.a. har genomförts i Sverige visar att t.ex. mobiltelefonan- vändare känner av huvudvärk, koncentrationssvårig- heter, sömnrubbningar och trötthet som de förknippar med användningen av dessa telefoner. Exponeringen misstänks också påverka minnet, arvsmassan och ge förändrat blodtryck. Sambandet med tumörer är om- debatterat. Ett forskarlag från Australien har rapporte- rat om fördubblad cancerfrekvens hos cancerkänsliga möss som utsatts för radiostrålning. Herr talman! Vårt moderna samhälle har inte mycket gemensamt med den omgivning som var rådande då människokroppen en gång utvecklades och har därför inte utvecklat någon biologisk funktion som på ett naturligt sätt har förmågan att skydda kroppen från sådan strålning. Det finns alla skäl att hantera strålningsfrågor inte med rädsla men med respekt. Det nya systemet Blåtand kommer att göra våra apparater i hemmen sladdlösa. Dessa ska konti- nuerligt stråla informationen emellan sig - inga slad- dar. Praktiskt, ja visst. Men hur det kommer att på- verka oss rent medicinskt är helt okänt. Om vi där- med är modiga eller aningslösa får eftervärlden visa. Eftersom ett samband mellan kraftledningarnas magnetfält och bl.a. leukemi inte kan uteslutas har Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut i sam- råd utarbetat en s.k. försiktighetsprincip. Försiktig- hetsprincipen innebär att om åtgärder som generellt minskar exponeringen kan vidtas till rimliga kostna- der och konsekvenser i övrigt bör det eftersträvas att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör målet redan vid planeringen vara att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas. Det övergripande syftet med försiktighetsprincipen är ju att på sikt reducera exponeringen för magnetfält för att minska risken för att människor skadas. Mot bakgrund av att det i dag finns bostadsområ- den, skolor och daghem som ligger nära kraftledning- ar bör därför en utredning tillsättas med uppdrag att finna åtgärder och metoder för att reducera strålnings- riskerna från kraftledningar. I utredningsuppdraget bör även ingå att ta fram förslag till incitament för kommuner och kraftbolag för sådana åtgärder samt en bedömning av kostnaderna för åtgärderna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom. Jag är mycket glad över att utskottsmajoriteten väljer att uppmärksamma frågan och ge regeringen och omvärlden en mycket tydlig signal. Jag yrkar bifall till reservation 1 och avslag på re- servation 3.

Herr talman! Är det någonting som förenar oss så tror jag att det är respekten för just strålningsriskerna. Socialdemokraterna och vi har ju inte ställt upp på majoritetens linje därför att det är just i fråga om åtgärderna som vi tvekar. Och man kan nog inte be- gränsa en utredning till bara kraftledningar, utan en sådan måste röra transformatorstationer, elcentraler och annat, eftersom strålning inte bara finns runt själva kraftledningarna. Men jag tror i och för sig att vi är ganska överens om respekten för den möjliga strålningsrisken. Men min egentliga fråga är: Är Folkpartiet inne på samma linje som Moderaterna och, som jag upp- fattade det, till stor del Kristdemokraterna i fråga om att vi ska sälja ut all den svenska energin, Vattenfall och det som är kvar av Sydkraft - åtskilliga procent är fortfarande kvar i svensk ägo? Vad anser Folkpar- tiet om det?

Herr talman! Vi i det här utskottet brukar ju de- battera energi allt som oftast i denna kammare. Men om jag inte kommer ihåg fel, Lennart Värmby, så var det det statliga Vattenfall som köpte in den smutsiga tyska brunkolsenergin med hjälp av Vänsterpartiet för ett tag sedan. Var det inte så, Lennart Värmby? Det vore väl i så fall i den diskussionen bättre om rege- ringen och Vänsterpartiet inte lade sig i den svenska energimarknaden. Då kunde vi få en mycket renare energi och en renare luft här i Sverige.

Herr talman! Det var ju demagogiskt ett fyndigt svar, Eva Flyborg. Men kärnfrågan kvarstår: Tycker Folkpartiet att det är bra att Sydkraft, en av de tre stora på den svenska elmarknaden, köps upp av E.ON, tas bort från börsen och därmed den insyn och den granskning som börsföretagen ändå utsätts för. Som exempel nämnde jag Ericsson vars bolagsstäm- ma pågår i dag. Vattenfall som helstatligt företag är ju utsatt för en synnerligen kraftig genomlysning. Vi riksdagsledamöter kan gå på dess bolagsstämmor, och vi har möjligheter till en väldigt god insyn i detta företag. Och det är dessutom helsvenskt och äger svenska naturtillgångar. Är Folkpartiet helt neutralt och så marknadsliberalt att ägandet inte spelar någon som helst roll när smutsig tysk kolkraft köper in sig i Sverige och rycker undan Sydkraft vars huvudkontor flyttar från Malmö och över bron vidare till Tysk- land? Är Folkpartiet positivt till den utvecklingen?

Herr talman! Det är underliga tider när Vänster- partiets företrädare talar så att säga bolagens lov och börsens och marknadens lov. Men låt gå för det. Men det är lite konstigt när Lennart Värmby ställer samma fråga till alla och han själv har varit med och påverkat att det statliga Vattenfall köper in smutsig f.d. östtysk brunkol. Det är vänsterpolitiken i verkligheten, Len- nart Värmby, inte det som han talade om i fråga om E.ON. Vi stänger bra, rena och säkra svenska kärn- kraftverk och köper i stället in smutsig f.d. östtysk brunkol. Det är väl egentligen lite fånigt att fråga mig om det andra. Men svaret på den frågan, Lennart Värmby - han har nog ingen mer replik - är väl egentligen ja.

Herr talman! Jag är ledsen, Lennart Värmby, men ni är inte ensamma om att stå bakom reservation 2. Det gör Miljöpartiet också. Men vi tänker för tids vinnande inte yrka bifall till den. Jag är lite förvånad över att Karin Falkmer talar om förhalning och att Inger Strömbom tycker att det går alldeles för långsamt när det gäller att vi ska få någon ordning på nätverksamheten. En utredning håller på att remissbehandlas, en proposition väntas i september, och det pågår utvecklingsprojekt av olika slag. Nätnyttomodellen och nätoperatörernas effekti- vitet håller på att utvecklas i ett annat projekt. Mycket är på gång. Och, som sagt, propositionen väntas i september. Så mycket fortare kan vi väl inte få den. Nätverksamhet är en lönsam affär. Så verkar det i alla fall. För lönsam tycker de flesta av oss att det verkar vara. Därför är det ju viktigt att titta på detta. Det är ju det som Elnätsutredningen bl.a. har tittat på. Man tar upp de höga avgifterna, den bristande effek- tiviteten och risken för korssubventioner och annat. Priserna i glesbygden är betydligt högre än i tät- orter. Och det är ett bekymmer. Det är inte bra att kostnaderna för att leva i glesbygd på område efter område är högre än för att leva i tätort. Både stadsbor och landsbygdsbor har intresse av att hela Sverige är bebott och att alla inte tränger ihop sig i städerna. Nätavgifterna är 30-40 % av priset, så det är be- tydande kostnader för hushållen som det handlar om. Detta kommer också att tas upp av utredningen, och jag hoppas att det går att göra någonting åt det. Däremot är det bra att stamnätsavgifterna gradvis blir lägre ju längre norrut man kommer. Det bör ju på något sätt avspegla sig i kostnaderna att elen kommer från norr. I övrigt anser vi att en större andel av kostnaden ska vara rörlig. Det skulle vara en stimulans för spa- rande och för effektivisering. Det är därför som vi stöder reservation 2. När det gäller förseningsavgiften så är det enligt oberoende elhandlare så att deras medlemsföretag får in endast 30-40 % av bekräftelserna på elbyten inom de fem föreskrivna dagarna. Enligt en enkät till nätföretagen däremot besvaras 85 % inom fem dagar. Det jag funderar på är: Kan båda dessa uppgifter vara sanna? Det här skulle i så fall betyda att medlemsföretagen, oberoende elhand- lare, mer eller mindre systematiskt behandlas sämre än de stora. Om det skulle vara en riktig slutsats tyck- er jag att det är förskräckligt. Vi har i utskottet förstått att det finns många skäl till alla de förseningar som nätföretagen orsakar. Ett av de skälen är bristande motivation för att göra nå- gonting. På grund av det föreslår Svensk Energi ett bonussystem för dem som sköter det bra i stället för ett sanktionssystem för dem som sköter det dåligt. Jag vill därför genast meddela att jag gärna vill ha bonus när jag lämnar in min deklaration i tid och när jag betalar mina räkningar i tid. Jag är glad att vi till slut fick hela utskottet med på en skarp skrivning. Det börjar att så småningom bli ordning och reda, så att inte de drabbade bolagen alltför länge måste betala kostnader som de försumli- ga bolagen orsakar. När det gäller konkurrensfrågor har utskottet un- derstrukit vikten av att konkurrensbegränsningar, snedvridningar och manipulationer förhindras. Det är bra att det ska tillsättas en utredning som ska belysa detta. Jag skulle personligen önska att konkur- rensmyndigheterna både i Sverige och i Europa hade betydligt vassare tänder, det tror jag skulle behövas. Men som sagt gläder jag mig åt utredningen i varje fall. När det gäller vindkraften konstaterar vi i vår mo- tion att det är svårt och dyrt för havsbaserade vind- kraftverk att ordna nätöverföringen. Men Energimyn- digheten ska redovisa ett uppdrag baserat på vind- kraftsutredningen, som ska redovisas den 30 april i år. Där ska också anslutningen av havsbaserade vind- kraftverk tas upp. Jag tycker att det är rimligt att avvakta deras slutsatser. Vi i Miljöpartiet ansluter oss till kravet på en ut- redning för att hitta metoder för att minimera strål- ningen från kraftledningar. Strålning är en ny förore- ningskälla, och det finns därför starka skäl för att vara försiktig. Det är dessutom befogat att skapa konkurrens inom fjärrverksamheten. Prisskillnaderna är väldigt stora. Det kan ibland vara dubbla priser från en kom- mun till en annan. Det är naturligtvis inte riktigt rim- ligt. Därför tycker vi att det finns skäl att titta på detta. Det föreslås att göras produktivitetsmätningar, nyckeltal och särredovisningar, en juridisk separation. Det är bra. Dessutom vill man fortsätta att utreda frågan om tredjepartstillträdet. Det tycker jag också är vettigt. Det pågår, så därför ställer vi oss på majori- tetens sida. Det är förslag på väg.

Herr talman! Jag har en liten kommentar till Inge- gerd Saarinen om hennes förvåning över att vi i vår reservation 1 tycker att regeringen går för långsamt fram. Det är Energimyndighetens rapport som visar att problemen finns. Det håller i och för sig Ingegerd Saarinen helt med om. Vi tycker att konsumenterna inte ska behöva vänta på denna långa process som håller på. Vi vet aldrig heller vad som kommer ut i slutändan, trots påpekade problem. Vi pekar på att problemen är fastlagda. Vi vill ha åtgärder så fort som möjligt, snarast. Detta är ett viktigt konsumentintres- se. Vi har bombarderats med brev i denna fråga från missnöjda konsumenter som klagar över att de betalar skyhöga nätavgifter. När det är belagt att problemen ser ut som de gör, tycker vi att vi inte ska behöva vänta ytterligare, utan då ska regeringen plocka fram ett förslag för att komma till rätta med detta.

Herr talman! Jag håller helt med om det. Det är precis det som pågår. Propositionen ska som sagt läggas fram i september. Det finns andra saker som pågår. Det är inte helt enkla saker, det är rätt så krångliga saker. Det kanske finns skäl att låta dem titta på dem.

Herr talman! I sådana frågor som är lite komplice- rade är det väldigt vanligt att det radas upp hinder. Intressegrupper är fenomenalt skickliga på att rada upp hinder. Det är den process som är i gång nu. Vi vet inte vad som kommer ut i september. Vi säger att vi inte behöver vänta på detta nu, vi vet att problem föreligger. Vi vet att konsumenterna är ytterligt otåli- ga. Vi lyssnar på konsumenterna och tycker att det är dags för regeringen att agera.