Valfrågor

Fru talman! Detta betänkande om valfrågor utgår huvudsakligen från regeringens proposition Ändring- ar i vallagen och motioner väckta i anledning av denna. De flesta förslagen till förändringar är av tek- nisk karaktär och är ganska okontroversiella. Det finns dock ett par undantag med några frågor som är mer intressanta och som jag strax ska återkomma till. Dessutom återfinner vi ett antal gamla bekanta för- slag från allmänna motionstiden i betänkandet. Det mest påtagliga och glädjande är att utskottet utifrån tre borgerliga motioner har kunnat enas om att föreslå en generell rätt att brevrösta för utlandssvens- kar, och det ska kunna ske redan fr.o.m. höstens val. Tidigare var det endast svenskar som befann sig i Tyskland och Schweiz som hade den möjligheten eftersom det inte var möjligt att genomföra röstning på konsulat och beskickningar i dessa länder. Valtekniska utredningen föreslog att rätten att brevrösta borde göras generell för svenskar i utlandet, men regeringen anför i propositionen en mängd be- tänkligheter och vill därför "i princip inte ställa sig bakom en utvidgning av möjligheterna att brevrösta till länder där ordinär röstning är möjlig". Regeringen menar att tillförlitligheten kan ifrågasättas när det gäller brevröstningen eftersom många brevröster underkänns, och valhemligheten kan dessutom inte garanteras. Så långt propositionen. Det kan visserligen hävdas att det är mindre säkert att rösta per brev än på de flesta andra sätt. Uttrycket att något "kommer som ett brev på posten" är måhän- da mindre användbart i dag än tidigare. Men efter att ha vägt samman pro et contra har ändå utskottet kommit till den rimliga slutsatsen att den ökade möj- ligheten att delta i valet för svenskar som befinner sig i utlandet väger tyngst. Möjligheten att rösta på am- bassader och konsulat kommer att finnas kvar i sam- ma utsträckning som i dag. Antalet röstberättigade utlandssvenskar uppgår till ca 90 000. Om detta förslag vinner kammarens bifall, vilket det finns goda förutsättningar för, har riksdagen verkligen gjort något konkret för att möjliggöra ett större valdeltagande och inte bara pratat om att det är önskvärt att flera röstar. Däremot har majoriteten i utskottet inte vågat gå längre och pröva röstning via Internet för utlands- svenskar. Också i detta fall finns det förstås kontroll- problem, och den som vill hitta invändningar kan alltid hänvisa till dessa som en ursäkt för att ingenting göra. Å andra sidan är ju inte heller pappersröstning alldeles utan problem, som vi har sett ibland här hemma och i ännu högre grad i en del andra länder. Vill man förändra något är det oftast lämpligast att börja i begränsad skala, göra ett försök och sedan utvärdera försöket. Den metoden har tillämpats tidi- gare när det gäller valfrågor, t.ex. beträffande person- valsinslaget. Redan Demokratiutredningen föreslog - för övrigt enhälligt - att försök med Internetröstning borde prövas - förslagsvis i någon kommun. Det minsta man borde göra i denna fråga vore, tycker jag, att bereda frågan med tydlig inriktning mot valet 2006. Men regeringen och utskottsmajoriteten säger bara i allmänna ordalag att det finns ett antal problem som först måste lösas. Utskottet avstyrker en motion om regler som för- bjuder en kandidat att ställa upp i flera valkretsar. Invändningen är framför allt att det är ett stort och kanske grundlagsstridigt steg att föreskriva för parti- erna hur de får nominera kandidater. Den metod som Rådet för utvärdering av 1998 års val föreslog - att stifta en normativ lag med innebörden att en kandidat inte bör ställa upp i mer än en valkrets - är inte heller en bra lösning. Lagar bör inte se ut så. Själv menar jag att frågan snarare är moralisk än konstitutionell. Är det etiskt försvarbart att påskina för väljarna att en känd person kan komma in i riksdagen i mer än en upplaga? Helt klart är, som det också antyds i betän- kandet, att detta att en person kandiderar på första plats i flera valkretsar gör utslaget oberäkneligt, för- virrar väljarna och saboterar personvalet. Att föreslå nya regler för den s.k. dubbelvalsavvecklingen elimi- nerar inte detta grundläggande moraliska problem. Låt mig slutligen säga något om spärreglerna för personvalet. Det är en fråga som vi har diskuterat tidigare. Jag fattar mig här ganska kort eftersom jag tror mig veta att åtminstone en senare talare kommer att vara desto utförligare. Nu är det för sent att ändra inför valet i höst, men därefter är det rimligt att spär- reglerna, som måste betecknas som tämligen god- tyckliga och principiellt diskutabla, helt tas bort och att personvalet får fullt genomslag - som Moderater- na, Centerpartiet och Folkpartiet hävdar i en av reser- vationerna. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.

Fru talman! Vallagen är ett av de områden som brukar betraktas på ett speciellt sätt, liksom grund- lagsförändringar, i och med att det bör finnas breda parlamentariska majoriteter för förändringar. I ett sådant här betänkande är reservationerna närmast av den typen att de pekar på problem som bör lösas i framtiden. Fru talman! Det är intressant att notera att opposi- tion mot regeringens förslag faktiskt kan leda till något - inte bara på lång sikt, vilket händer nu och då, utan även omedelbart. De ca 90 000 röstberättiga- de utlandssvenskarna kan i dag skatta sig lyckliga över att Kristdemokraterna, Moderaterna och Folk- partiet har varit observanta på möjligheterna till s.k. brevröstning. I dag kommer nämligen en förhopp- ningsvis enig riksdag att bifalla en sådan generell röstningsrätt för utlandssvenskar. Fru talman! De svårigheter som kan föreligga för väljare som befinner sig i Schweiz och Tyskland - de har ju redan i dag brevröstningsmöjlighet - att ta sig till en utlandsmyndighet för att rösta är inte större där än de svårigheter som väljare har vilka befinner sig i en rad andra länder. Snarare är i många fall förhållan- det det motsatta. Den centrala valmyndigheten och Utrikesdepartementet får i samband med varje val ta emot kritik från svenska medborgare som vill vara med i valet men som av praktiska skäl inte kan rösta eftersom de befinner sig alltför långt ifrån något röstmottagningsställe. Även vi ledamöter får i syn- nerhet efter val ta emot den typen av kritik. Som exempel kan nämnas att i USA och Australi- en är avstånden så stora att det krävs flygtransport för att ta sig till en vallokal. I det inre av Ryssland och i de republiker som bildades efter Sovjetunionens upplösning finns inga röstmottagningsställen alls. Även svenskar på Svalbard och i de nordligaste de- larna av Norge har framfört kritik. Vad som i praktiken står till buds för att på ett verkningsfullt sätt underlätta för de svenskar som vistas utomlands att kunna delta i valen är att utvidga brevröstningen till att omfatta all utlandsröstning. Mot en sådan utvidgning talar en rad praktiska pro- blem och invändningar. Man kan inte garantera valhemligheten i alla lä- gen. Det är också mindre tillförlitligt och säkert. Erfa- renhetsmässigt underkänns en förhållandevis stor andel av dessa röster på grund av felaktig bevittning etc. Man får också räkna med att försändelser kan komma bort i postgången. Trots sådana problem är det betydelsefullt att nu genomföra en generell rätt till brevröstning för ut- landssvenskar. I väldigt många fall kan det vara bättre att göra någonting än ingenting alls. Så är det i detta fall. Fru talman! Regeringen har i propositionen avvi- sat förslaget av byråkratiska skäl. De skälen är inte hållbara ur ett rättviseperspektiv. Det är bra att ut- skottet i dess helhet har insett detta och nu lagt fram förslag till en sådan generell rätt redan i 2002 års val. Demokratin och utlandssvenskarna är att gratulera. Fru talman! Vi kristdemokrater hade dessutom velat att försök skulle ha gjorts med röstning via Internet för utlandssvenskar. Det hade varit ett bra tillfälle att försöka hitta tekniker som kan användas i framtiden. Dessvärre var utskottet på den punkten inte tillräckligt framåtsyftande. Fru talman! I en motion från allmänna motionsti- den hade vi ett antal yrkanden som avsåg 2002 års val. En del av dessa förslag är av den karaktären att det är för sent att genomföra dem till årets val. Vi har därför avstått från reservationer på de punkterna. Vi återkommer till frågorna om personvalsspärrar, dub- belvalsavveckling och utjämningsmandat i val- kretsindelade kommuner kommande riksmöten. Låt mig emellertid säga några ord om dubbelvals- avvecklingen, eftersom kunskapen på området inte verkar helt vattentät. Problemen uppstår när det sker dubbelvalsavveckling i valkretsar där det finns mer än en valsedel. Enligt gällande vallag tillgår dubbelvalsavveck- lingen så, att en kandidat som blivit vald i flera val- kretsar betraktas som vald i alla valkretsarna. Veder- börandes ersättare utses utifrån listordning i alla kret- sarna. När dubbelvalsavvecklingen sker och kandi- daten är avförd från en valkrets är det ändå hans eller hennes ersättare som erhåller mandatet. Slutsatsen är att en sådan kandidats personröster i praktiken överförs på en ersättare enligt listordning- en, trots att denna kanske inte erhållit så många per- sonkryss att han eller hon hamnat över spärren. Det normala i svensk valsystemstradition är att en person som redan är tillsatt på mandat i annan valkrets be- traktas som obefintlig i berörd valkrets. Vi hoppas att vi så småningom kan få en genom- lysning och bättre beslut på den punkten. Fru talman! Personvalsinslaget, med möjligheter för väljaren att sätta ett enda kryss på en valsedel, har nu prövats i några val. Erfarenheterna är inte odelat positiva. Helt klart har systemet med personvalsinslag kommit för att stanna i det svenska valsystemet, men det nuvarande systemet ger inte möjlighet för väljaren att ge en mer sammansatt bild av sina preferenser. Ett intressant sätt att vidga personvalet är att ge väljaren möjlighet att på valsedeln även ge uttryck för sina andra- och tredjehandspreferenser. Enligt vår mening borde därför regeringen tillsätta en utredning som undersöker effekterna av ett rangordningssystem i personvalet, med syftet att ett sådant system införs till valet 2006. Dessvärre, fru talman, har utskottet inte varit be- näget att fundera i de termerna, men ett helhetstän- kande på detta området har framtiden för sig. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4.

Fru talman! Det är riktigt som Ingvar Svensson påpekar, dvs. att det rådde en viss förvirring vid före- gående val. Man visste inte hur utfallet skulle bli när man hade två listor i en valkrets - kanske en rikslista och en lokal lista. Inte ens de som arbetade på det sättet visste kanske hur dubbelvalsavvecklingen skulle fungera. Så långt är det inga svårigheter att hålla med. Jag måste ändå fråga om det inte också finns ett etiskt problem här. Kan personvalet fungera om en person ställer upp i flera valkretsar? Är det verkligen rimligt att antyda för väljarna att en person kan kom- ma in i flera upplagor?

Fru talman! Vi har personval, och väljarna kan i ett sådant läge göra en markering. Om ett mycket stort antal väljare i en valkrets kryssar för en sådan kandidat kan vederbörande bli invald just i den val- kretsen. Det finns ett problem här. Ska man välja varu- märkestänkandet eller personalvalet i första hand? Min personliga uppfattning på den punkten är mycket klar.

Fru talman! Det kunde vara intressant att få höra denna personliga uppfattning.

Fru talman! Den är att personvalet bör vara det som gäller.

Fru talman! I dag behandlar vi ett betänkande som berör valfrågor. Det handlar till stor del om förslag som tillsammans har till syfte att stärka själva röstan- det för den enskilde och det som berör själva röst- ningsförfarandet. Det har varit intressant att arbeta med betänkan- det, även om det inte har funnits några kontroversiella frågor eller större oenigheter. Det som har varit in- tressant är att utskottet har lagt fram ett förslag som ledamöterna är eniga om gällande en utvidgning av brevröstningen för dem som bor utomlands. Förslaget innebär en generell rätt att brevrösta. Det är bra med tanke på att fler nu ges möjlighet att vara delaktiga i valet. Detta sker trots att regeringen i detta skede har valt att inte gå i denna riktning. Fru talman! Tyvärr har utskottet inte vågat gå vi- dare vad det gäller att stärka själva förtroendemanna- rollen och därmed öka möjligheterna för väljaren att faktiskt påverka vem som ska bli förtroendevald. Ett starkt personvalssystem är ett sätt att stärka de förtro- endevalda, som med en annan auktoritet än tidigare kan hävda att de är valda av folket. Detta stärker de förtroendevalda i förhållande till sina partier och skapar ett ökat krav på dialog med väljaren, vilket leder till att man mycket tydligt stärker väljarens roll. Centerpartiet har en ambition att bygga makten underifrån, vilket också innebär att det läggs mycket förtroende på varje enskild församling som är vald och därtill på den enskilde, som är personvald. Spärrgränserna bör därför tas bort. Regeringen borde ha getts i uppdrag att återkomma med ett för- slag om en ändring som skulle ha kunnat genomföras till valet år 2006. Personvalsfrågan tas upp i flera betänkanden, så vi återkommer till detta ärende vid flera tillfällen. Fru talman! Jag avslutar med att yrka bifall till re- servation nr 3.

Fru talman! Detta förslag bekymrar mig av ett mycket speciellt skäl. Det gäller vallokalers tillgäng- lighet. I propositionen föreslås att kommunerna under vissa förutsättningar ska få använda en vallokal som inte är tillgänglig för fysiskt funktionshindrade välja- re. Villkoret är att kommunen inte kan använda en lokal som är tillgänglig för dessa. I förslaget till kompletteringar av vallagen sägs det vidare att en kommun som avser att använda en lokal som inte uppfyller tillgänglighetskravet ska samråda med länsstyrelsen innan den beslutar i saken. Kommunen ska också ange varför den har gjort be- dömningen att någon annan lokal inte kan användas i stället. Vi är från Folkpartiets sida mycket bekymrade över att alltför många vallokaler riskerar att vara stängda för människor med funktionshinder. I många kommuner förläggs vallokalerna till skolor. Siffror från Handikappombudsmannen visar att det i var fjärde skola är omöjligt för rullstolsburna att komma fram i huvudentrén. I var tredje skola hindras de av smala dörrar eller höga trösklar. Detta är i första hand en oacceptabel situation för de elever och den personal som behöver tillgång till skolan, men det påverkar också andra besökare i skolans lokaler. Fru talman! Rätten att rösta är en grundläggande medborgerlig rättighet, och valhemligheten är funda- mental för det demokratiska valsystemet. Att få rösta på valdagen är inte bara en rättighet, utan det är för väldigt många människor också en viktig symbol- handling. Regeringens lösning på problemet är att funk- tionshindrade som inte kan ta sig in i lokalen ska kunna avlägga sin röst omedelbart utanför vallokalen till någon av valförrättarna om det kan ske under betryggande former, så att valhemligheten bevaras. Man stoppar alltså en funktionshindrad på väg in i vallokalen därför att hon eller han inte kan komma in, och så får den personen vänta på att någon valförrät- tare tar sig tid att komma ut och hjälpa till med valet. Detta kan i och för sig ses som en förbättring jäm- fört med tidigare när det inte stod någon möjlighet över huvud taget till buds för den här typen av röst- ning, men det kan ändå inte vara meningen att vissa medborgare ska vara hänvisade till att rösta på trap- pan till den ordinarie vallokalen och därför, naturligt- vis, ha sämre möjligheter att ta egna valsedlar. Man kan knyta an det här till den nationella hand- lingsplanen för handikappolitiken. Riksdagen har beslutat att samhället ska utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet. Det målet ska nås 2010. För att hjälpa till med det här har vi från Folkpartiet liberalernas sida finansierat en engångssatsning på 5 miljoner kronor under de närmaste åren för att genomföra en omfattande tillgänglighetsreform och för att det ska vara möjligt att uppnå målen med handlingsplanen för handikappolitiken. Det här, fru talman, inkluderar också en handi- kappanpassning av landets skolor. På det sättet skulle man ju kunna lösa det här problemet. Målet måste ju vara att alla människor ska behandlas lika på valda- gen. Därför bör vallagen klart och tydligt uttrycka att vallokalen ska vara tillgänglig också för personer med funktionshinder. Vi har tagit upp två andra frågor i vårt betänkande som jag tänkte uppehålla mig vid. Det som är mycket positivt är förslaget om brevröstning. Vi har gemen- samt kommit fram till att vi anser att brevröstning kan tillämpas och att det räcker att rösten kommer in dagen efter valet. Personvalet har också berörts här. Jag vill in- stämma i den moderata och centerpartistiska reserva- tionen, som handlar om att vi ska renodla personvalet och ta bort spärrarna. Vi får ju, precis som Åsa Tors- tensson framhöll, anledning att återkomma till den frågan vid flera tillfällen. Nils Fredrik Aurelius och Ingvar Svensson yrkar bifall till en reservation som handlar om Internetröst- ning. Internetröstning och e-demokrati är spännande. Vi från Folkpartiet är positiva till detta, men jag kan inte förstå varför detta i den här vändan bara skulle omfatta utlandssvenskar. Nils Fredrik Aurelius peka- de själv på att man i Kommunaldemokratiutredningen har lyft fram att man skulle kunna pröva detta i en svensk kommun. Det är väl i så fall bättre att pröva där. Varför begränsa det till utlandssvenskarna? Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re- servation 1. Jag instämmer också i reservation 3.

Fru talman! Anledningen till att frågan om Inter- netröstning för utlandssvenskar kommer upp i det här sammanhanget är att det är just den frågan som tas upp i detta betänkande. Vi har ju sagt att vi vill pröva Internetröstning i andra sammanhang också - man kan t.ex. börja i en kommun. Men det viktiga tycker jag är att man vågar göra någonting nu.

Fru talman! I så fall tycker jag att man kunde ha gått steget längre. Redan i detta sammanhang hade man kunnat föreslå att det här skulle göras i någon kommun nu. Det hade varit bättre. Vi är ju lite till mans oroliga när det gäller säker- heten vid Internetröstning. Jag föreställer mig att osäkerheten möjligen skulle vara större om vi tilläm- par detta på utlandssvenskar än om vi tillämpar detta på invånarna i en svensk kommun. Men låt oss fundera vidare kring frågan! Vi är i princip positiva från Folkpartiet.

Fru talman! Jag, liksom flera tidigare talare här i talarstolen, gläds åt att brevröstningen nu blir generell för utlandssvenskar. Jag tror att det kan bidra till betydligt fler väljare i kommande val. De svårigheter som de som har varit utomlands har haft har redan berörts, så jag ska inte ta upp det igen, utan jag är, som sagt var, väldigt glad åt att framför allt Social- demokraterna och Vänstern till slut gick med på det- ta. Vi i Miljöpartiet har två reservationer i betänkan- det. Den ena handlar om det statliga partistödet och den andra om personval och kampanjbidrag. Vad gäller partistödet finns det ju ett statligt stöd för partier. Det är dels det s.k. partistödet, som är ett mandatbidrag, dels ett kanslistöd som är ett grundbi- drag och ett tilläggsbidrag. Nu har regeringen lagt fram ett förslag om att man ska halvera partistödet och grundstödet för de partier som får mindre än 2 % av rösterna i ett val. Det förslaget har givetvis uppkommit av den situ- ation som var 94-98 när Ny demokrati hade lämnat riksdagen och föll väldigt lågt i väljaropinionen. Man ansåg då att det inte var riktigt grundlagsenligt att de kunde utkvittera de här bidragen på det sätt som de gjorde. Det kan ligga något i det, och det går att förstå varför man reagerar. Men detta var en enskild händel- se; det får vi inte glömma. Och den här lagen är från 1972, om jag inte minns fel. Jag menar att en sådan här tillfällig nedgång av antalet röster kan drabba alla partier - kanske inte de största. Det är väl risk för att det inte drabbar Social- demokraterna och Moderaterna, kanske inte heller Vänstern och kd, men flera partier har varit i gränstrakterna kring 4 % och under. Jag menar att man, om det skulle bli en tillfällig nedgång, inte ska råka ut för denna kraftiga neddragning av bidragen. Då kan partiet inte komma igen på ett rättvist sätt. Därmed vill jag yrka bifall till reservation 2. När det gäller personval och kampanjbidrag finns det, som utskottets majoritet mycket riktigt påpekar, en överenskommelse mellan partierna som gjordes i april 2000. Men den överenskommelsen, om att man ska vara så öppen som möjligt när det gäller redovis- ningen av partiernas intäkter, handlar om partiernas centrala verksamhet. I överenskommelsen vädjar man på något sätt om att även stödet till enskilda bör redo- visas, men det finns inte alls någon kontroll eller någon plikt eller liknande när det gäller att enskilda kandidater ska göra detta. Så detta är verkningslöst i fråga om de avarter som man kan tänka sig att man skulle kunna komma åt med en reglering. Det finns ju regleringar ute i världen för sådant här. Inte minst i USA finns det en reglering när det gäller kampanjbidrag. Jag och Miljöpartiet menar att det med tanke på personvalet och utvecklingen av det borde vara dags att skapa en reglering i stället för den här frivilliga anmälan som det skulle kunna bli något slags offentlighet av men som det inte kommer att bli. Skulle en enskild ledamot få stora bidrag från ett företag eller ett bolag för att driva en speciell intres- sefråga behöver den här ledamoten inte uppge det. Väljarna vet då inte hur den här enskilda kandidaten kan bedriva sin kampanj på det sätt som han gör. Det tycker jag är väldigt viktigt. Därför yrkar jag bifall också till reservation 5. I övrigt kan jag känna sympati för Folkpartiets re- servation när det gäller tillgängligheten till vallokaler. Här hoppas jag på den nya regeln om att kommuner- na förväntas ha tillgänglighet för funktionshindrade och också den lilla extra nya idén om att man kan få lämna sin röst på utsidan av vallokalen. Det är väl en förbättring, precis som Helena Bargholtz sade. Men när det i övrigt gäller förtroendevaldas möjligheter att arbeta handlar det just om att se till att de funktions- hindrade kan arbeta, och inte bara någorlunda bättre än i dag utan på samma villkor som andra förtroende- valda. Det här med att gå till vallokalen är oerhört vik- tigt, även om det bara sker en gång vart fjärde år. Jag har alltså en sympati för detta. Men jag tror nog att vi den här gången kan klara oss med det som majorite- ten har skrivit.

Fru talman! Jag blir lite besviken när Per Lager är så nära att tycka som jag. Varför inte ta steget över och instämma i min reservation i frågan för att mar- kera att detta är en väldigt viktig fråga? Nu kan inte jag Miljöpartiets budgetförslag - jag vet ju att bud- geten görs upp tillsammans med Socialdemokraterna - men visst borde man väl kunna få loss pengar för att arbeta för att alla skolor blir handikappanpassade. Då löser man ju problemet, inte bara för dem som röstar på valdagen och de funktionshindrade utan också för alla som vistas i skolorna. Jag vill därför, fru talman, fråga Per Lager om han är beredd att i kommande arbete också verka för en bättre handikappanpassning av landets skolor.

Fru talman! Jag har själv jobbat på en skola i 19 år och sett hur den skolan fick anpassas efter funktions- hindrade. Det gjordes därför att vi hade sådana elever i skolan, inte därför att man skulle kunna komma dit på valdagen. Problemet för mig är ju, som Helena Bargholtz förstår, den summa som nämndes och som Folkparti- et, förmodar jag, har i sitt budgetförslag. Detta är alltså en budgetfråga som jag inte kan ställa upp på. Men jag ska fundera över om jag inte kan rösta på Folkpartiets förslag här.

Fru talman! Det var trevligt att höra att Per Lager är lika engagerad i de här frågorna som jag är. Det är riktigt att Folkpartiet har anslagit 5 miljarder kronor för att göra en särskild handikappanpassning. Här kunde vi väl se om vi inte så småningom kunde hitta någon gemensam grund.

Fru talman! Jag tror väl att det var 5 miljoner och inte 5 miljarder. Var det 5 miljarder? Jaha. Ja, det är en stor summa och naturligtvis en viktig fråga. Detta kan jag dock inte ställa upp på, eftersom vi har en budgetöverenskommelse med Socialdemokraterna i den här frågan.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i det här betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Jag instämmer med dem som har noterat att ut- skottet i stort sett är enigt i de vallagsfrågor vi har diskuterat. Det är en gammal fin tradition att det är breda politiska majoriteter vid den här typen av val- lagsfrågor. För min del önskar jag att denna enighet skulle bestå även i andra viktiga konstitutionella frågor som vi diskuterar i vårt utskott. Nu till det som har anförts i debatten. Flera har varit inne på detta med brevröstningen och att vi nu har blivit eniga här. Det är väl ingen hemlighet att vi har sett vissa problem med framför allt påverkan- smöjligheter när det gäller dem som ska brevrösta. Man måste kunna vara säker på att det är personens egen vilja som ligger till grund för vilket parti den personen har röstat på. Det gäller även postgången: Hur säkert är det här egentligen? Blir det bara ett slag i luften? Kommer det inte fram i tid osv.? Dessa farhågor måste vägas emot att så många som möjligt ska kunna delta i ett allmänt val, och naturligtvis även de som bor utanför Sveriges gränser. Det var väl i fråga om den valmöjligheten som jag och andra socialdemokrater i utskottet kände att det vägde över att se till möjligheterna för så många som möjligt att delta i valet. Sedan får vi som efter alla val, som ju utvärderas på många olika sätt, också utvärdera den här frågan och se hur det har fungerat. Kanske kommer det överklaganden osv. som visar att det här kanske inte var någon lysande idé. Vi var för vår del beredda att skjuta på det här till nästa val. Många partier var dock överens om att detta skulle införas redan nu, och i den samarbetsanda som jag tycker är så bra har vi böjt oss för de argu- menten och sagt att vi vill vara med och utforma någon typ av lag som gör det möjligt att införa detta redan till det här valet. Det är bra, tycker jag, att vi har blivit eniga om det. När det gäller spärregler och personvalet, som fle- ra har varit inne på, är ju historien att vissa partier har drivit att det ska vara ett rent personval och vissa partier har tyckt att det inte är någon bra modell. Kompromissen är alltså ett val med personvalsinslag, en kompromiss där man försökt gå alla till mötes och då infört de här spärrgränserna. Att redan nu dra slut- satsen att detta är fel och bör ändras tror jag är lite för tidigt. Minst ett val till för att utvärdera hur person- valet fungerar tror jag är av nöd tvunget. Det viktigaste i det här läget tror jag kanske inte är att diskutera spärrnivåer och hur det ska se ut i framtiden utan att verkligen uppmana medborgarna som ska gå till val att ta ställning, att ta reda på vilken kandidat de tycker är bäst och sätta ett kryss för den, så att vi får upp antalet väljare som begagnar sig av möjligheten att sätta ett kryss och vara med i person- valet. Sedan ska som sagt också det här valet utvärderas, och vi får då se hur vi har lyckats. Men jag tror nog att detta är den framkomliga vägen just nu. Sedan går jag över till det här med partistödet. Miljöpartiet tycker att det är lite väl hårda bud att det, om man skulle åka ur riksdagen och hamna under 2 %, skulle bli drastiska förändringar i partistödet. Som Per Lager mycket riktigt sade bottnar det här förslaget i att Ny demokrati, ett parti som i praktiken inte fanns, på ett motbjudande sätt kunnat tillgodogö- ra sig pengar. Det var stora inbördes strider om vem som ägde rätten att teckna konton osv. Det är natur- ligtvis oacceptabelt. Det är alltså inte bara spärrgrän- sen som är det viktiga utan också formuleringarna om att partiet ska finnas kvar, ha en revisor, ha stadgar osv. Detta är alltså bara en del. När vi diskuterat detta har det inte handlat om att de stora partierna tänker vara elaka mot några små partier som riskerar att hamna här - långt därifrån. Ska man någon gång sätta en gräns är det alltid dis- kutabelt var den gränsen ska ligga för att det ska bli så sunt som möjligt. Men den andra delen i detta är ju att går man ned ännu lägre än de 2 procenten finns det flera partier som ligger där och som inte har varit inne i riksdagen. Då kommer också den rättvisedis- kussionen: Om två partier ligger på storleken 1 % eller 2 % i ett val, varför ska det ena partiet ha andra ekonomiska förutsättningar än det som aldrig har varit inne i riksdagen? Jag menar att det finns flera olika saker att disku- tera när det gäller detta. Det finns inte ett gyllene absolut rättvist system. Men jag tror att vi ändå har hittat en hygglig nivå och hyggliga skrivningar för att det här ska uppfattas som både rimligt och accepta- belt. Till sist Folkpartiets motion om möjligheten för de funktionshindrade att komma in i en vallokal. Här känner jag att det är total politisk enighet i sak. Alla vill naturligtvis se till att alla kan komma till en val- lokal, oavsett om man har ett funktionshinder eller inte. Problematiken uppstår när Helena Bargholtz så kategoriskt slår fast att så bara skall ske. Det finns liksom ingenting om vad som faller inom rimlighe- tens gräns. Konstruktionen att länsstyrelsen ska vara med och att det ska föras fram argument för att man är tvungen att använda en lokal som inte är anpassad för funktionshindrade är bara det en otroligt stark påtryckning. Jag tycker att det skulle vara djupt olyckligt om det på någon enstaka plats helt enkelt inte går att ordna och man är tvungen att förlägga en vallokal så att samtliga i det valdistriktet får orimligt långt att ta sig till den. Då har vi återigen rimlighetsbedömning- en. Någonstans tycker jag ändå att man måste kunna göra undantag trots att det är glasklart vad vi syftar till. När vi råkade ut för detta hemma i min kommun löste vi det mycket enkelt genom att vi bad gatukon- toret att provisoriskt över valdagen fixa till handikap- panpassade ramper till en mycket ringa kostnad och lätt åtgärdat. Den goda viljan finns både på kommu- nal nivå och bland oss som sitter här. Det är bara det att det måste finnas en rimlighetsbedömning. Därmed, fru talman, hoppas jag att jag har gått igenom allt som förekommit i dagens diskussion.

Fru talman! Just det! Precis som Mats Berglind säger går det ofta att lösa problemet med handikappa- des möjligheter att komma in i vallokalen med ganska enkla medel. Man kanske inte ens behöver gå så långt att man bygger om lokalerna, även om strävan måste vara att alla kommunens lokaler ska vara handikap- panpassade. Man ska aldrig känna sig diskriminerad för att man är handikappad. Men varför då behöva ha några särregler när det gäller handikappades möjligheter att komma till val- lokalen. Det är bara att slå fast att de ska kunna komma dit. Sedan får man lösa det på det utmärkta sätt som man tydligen gjorde i Mats Berglinds kom- mun. Det ska lösa sig. Vi ska inte ha någon diskus- sion med länsstyrelsen om de kan gå med på detta eller inte. Det ska lösas.

Fru talman! Om Helena Bargholtz hade lyssnat på mig hade hon kommit underfund med att vi är helt överens, förutom den rimlighetsbedömning som jag sade att man ändå måste göra. Om det på något en- staka ställe i detta land bara inte går, är det då rimligt att inte ens kunna använda en vallokal i alla övriga medborgares närhet utan de ska få orimligt långa resor för att ta sig till en vallokal? Det är den öpp- ningen som vi gör. I övrigt är vi helt överens.

Fru talman! Jag kan inte se att det finns något skäl till att det skulle vara rimligt att inte låta handikappa- de kunna komma in i en vallokal. I så fall får man väl anslå lite mer pengar. Kommunen får göra en insats för detta. Jag kan inte tänka mig vad det är för konstig vallokal som skulle vara så svår att göra i ordning för att också handikappade skulle kunna ta sig in. Man ska inte precis lägga en vallokal på en fjälltopp.

Fru talman! Nej, den tanken har inte ens slagit mig. Men man vet aldrig, det kanske finns ställen där det också skulle behövas. Vad vet jag. Jag tror inte att vi ska måla upp det här problemet alltför dramatiskt. Skulle det framkomma efter det här valet att detta är mer vanligt än undantag ska vi nog göra någonting åt det. Men än så länge har jag ett oerhört stort förtroende för att de som sitter i de lo- kala valnämnderna och i respektive kommun löser detta så att det problem Helena Bargholtz målar upp icke kommer att uppstå.

Fru talman! Jag vill instämma med Mats Berglind i att det är bra att vi har nått enighet på en väsentlig punkt i detta betänkande, om brevröstning för ut- landssvenskar. Enighet är en viktig del av politiken. Den andra viktiga delen är den demokratiska kon- flikten. Den måste vi också ta ibland. Förslaget visar också att riksdagen har betydelse i varje fall genom utskotten. Jag kan också hålla med Mats Berglind om att det finns vissa problem med valhemligheten vid olika typer av röstning. Redan vid ombudsröstning kan man tänka sig att det kan finnas sådana problem, vid brevröstning, som vi har sagt, och naturligtvis också när vi talar om röstning via Internet, som Mats Berglind inte berörde så mycket i sitt inlägg. Här har vi tagit upp frågan om just utlandssvens- kar eftersom de fanns med i propositionen. Det hade naturligtvis varit en möjlighet. Tillgängligheten till Internet för utlandssvenskar är kanske ganska god, i varje fall bättre än tillgängligheten till närbelägen vallokal. Det hade ju varit en möjlighet att testa ett försök med Internetröstning. Jag vill ställa följande fråga: Regeringen säger ba- ra lite vagt att ärendet bereds vidare inom Regerings- kansliet. Jag tycker mig finna en viss räddhågad in- ställning till att pröva den nya tekniken. Nog tror väl Mats Berglind liksom jag att vi om 10 eller 20 år kommer att använda ny teknik när vi röstar?

Fru talman! Den bedömningen gör nog jag också. Om ett par tre val kanske detta är ett vanligt sätt att rösta. I dag är inte problematiken så stor när det gäller vem som får rösta, rösthemligheten osv. Vi är väl många som sköter våra bankärenden via Internet och känner oss ganska trygga med att inga andra kommer åt de uppgifterna och att ingen förhoppningsvis tar ut pengar på våra konton. Den delen är kanske inte den svåraste att lösa. Det gäller att hitta ett system för hur långt vi ska sträcka oss när det gäller den icke sunda påverkan på den som ska rösta. Det hör mycket nära ihop med brevröstningen. Jag tycker att man innan man tar till sig ny teknik, för det ska vi alla göra, också måste ha en sund skep- sis till vad den kan innebära. Trögheten i sådana här frågor tycker jag har sitt berättigande, och jag ser fram emot diskussionen framöver om hur man ska kunna lösa den här typen av frågor.

Fru talman! Om Mats Berglind och jag nu är överens om att den nya tekniken kommer att använ- das framöver är frågan hur man ska ställa sig i dag. Är inte det rimliga då att man brukar vara lite aktiv och kanske ta ett första steg genom ett försök, exem- pelvis för utlandssvenskar, där det kan finnas speci- ella skäl till Internetröstning, och inte bara år efter år säga att man fortsätter att bereda frågan i Regerings- kansliet. Jag vet att vi får anledning att återkomma till den här frågan ytterligare minst en gång i vår i ett bredare sammanhang. Men jag vill ändå fråga Mats Berglind om inte det rimliga när man ska ändra sådana här rätt komplicerade saker är att man tar ett litet steg i taget och sedan utvärderar det. När kommer det första lilla steget?

Fru talman! Svaret på när det första steget kom- mer har inte jag. Det vet jag inte om någon har. Vi måste faktiskt vara lite varsamma. Uppkommer dis- kussioner och en problematisering av vad detta skulle få för betydelse i olika delar och vi skulle känna att de problemen är för stora för att vi över huvud taget skulle vilja göra något försök är det klart att det skjuts ganska långt på framtiden. Jag känner nog en viss tveksamhet till hur snabbt man ska gå fram med detta. Jag håller med dem som i sin argumentation har sagt att ska det göras en för- söksverksamhet är kanske inte utlandssvenskarna de första man tänker på. I så fall tycker jag att det hade varit lika rimligt att göra det i någon kommun. Men själva teknikfrågan och själva farhågorna är lika stora oavsett om det sker ute i världen eller hemma i Sverige. Jag tycker att det är bra att rege- ringen fortfarande bereder den här frågan. Vi får se vad man kommer fram till så småningom.

Fru talman! Mats Berglind nämnde att stora parti- er inte är allmänt elaka mot små partier som råkar att hamna utanför riksdagen. Det är inte därför som man är med på att sätta gränsen vid 2 %. Men den här riksdagen borde ha utrymme för en större mångfald, anser vi i Miljöpartiet och några andra partier. Den borde inte begränsas till att partiet ska ha fått 4 % av rösterna för att få vara med i riks- dagen. Det innebär att vi inte ser 4 % som en bra gräns i dag för att få riksdagsmandat. Mats Berglind säger att 2 % är en rimlig avväg- ning och att man måste sätta gränsen någonstans. Självklart kan det finnas behov av gränser, men det här handlar om en avveckling av ett stöd som utgår under den mandatperiod som man hamnar utanför riksdagen. Det finns också ett avtappningssystem som nu ska halveras. Frågan är: Är verkligen ett enda val så avgörande för ett parti som har både årsredovisning och auktori- serad revisor? Är det rimligt att man försätter ett parti i den situationen? Nu vet vi att Ny demokrati var ett särskilt fall. Se- dan 1992 har vi inte haft något mer sådant fall. Ska det vara styrande för framtiden och för andra partier som har ordentliga strukturer och som kommer att fortsätta att bedriva sin verksamhet, men som kan råka ut för en tillfällig nedgång i väljaropinionen?

Fru talman! Jag skulle kunna ge ett oerhört kort svar: Ja, jag tycker att det är rimligt. Jag försökte att beskriva den här problematiken i mitt inledande anförande. Vi anser att de partier som i dag finns representerade i riksdagen inte ska jämföras med Ny demokratis agerande när de åkte ur riksda- gen. Det finns inga sådan jämförelser. Men när vi har sett hur det kan gå till tycker jag att det är rimligt att man inför en lagmässig reglering. Vi vet ju inte vilka partier som kommer in i riksdagen i framtiden. På det sättet behöver man inte särskilja olika partier, utan då finns det ett system för hur det hela ska hanteras. Tillfällig svacka eller inte, men det finns i alla fall fortfarande pengar kvar även om man skulle hamna under 4-procentsspärren. Det går alltid att ifrågasätta procentsatser och gränsdragningar, men jag tycker ändå att det här är det rimliga. Om det ska vara 4-procentsspärr för att ta sig in i riksdagen eller inte har vi inte ens diskuterat. Men mig veterligt är det väl samma sak där. Det finns en bred politisk majoritet för det systemet. Jag känner inte att det är aktuellt att ändra på den delen.

Fru talman! Jag kan förstå Mats Berglinds inställ- ning. Men även Socialdemokraterna, moderaterna och de större partierna fluktuerar i antalet väljare från val till val. Nu ligger de betryggande högt så de be- höver inte ha dessa problem. Dessutom har de en helt annan ekonomi än det lilla partiet som ligger och balanserar eller ligger strax över 4 %. Det är i alla fall tre partier som ligger väldigt nära den gränsen. En tillfällig nedgång för något av dessa tre partier - precis under 2 % - skulle göra det nästan omöjligt att bedriva politik på det sätt som man bör göra för att kunna komma tillbaka till riksdagen. Nu låter det väldigt mycket som att jag talar i egen sak, och jag ska inte alls förneka att det kan ligga någonting i det. Men, som sagt, partiet är inte ensamt i den här situationen.

Fru talman! Jag har redogjort för mina argument för varför jag tycker att detta är rimligt två gånger, så dem tänker jag inte upprepa. Men det är ett argument som jag inte köper av Per Lager, och det är detta med att om ett parti - jag avser inte Miljöpartiet - åker ur riksdagen och hamnar under 2 % skulle det bli omöj- ligt att ta sig tillbaka. Det är detsamma som att säga att det inte finns något parti i dag utanför riksdagen som kan ta sig in bara på grund av att det inte har det partistöd som utgår till riksdagspartierna. Jag köper inte det argumentet, för så är det inte.

Fru talman! Som redan har antytts är de valtek- niska frågor som vi nu diskuterar inte av den karaktä- ren som brukar åstadkomma några mer omfattande kravaller och opinionsyttringar på gator och torg. Det är strängt taget bara riksdagsledamöter som kan entu- siasmeras i någon större utsträckning för dessa frågor. Det innebär inte, vilket redan har sagts här, att frågorna på något sätt är oviktiga för våra medborga- re. Jag tror snarare att vi har att göra med de kanske allra viktigaste frågorna som gäller vår demokrati. Jag ska inte upprepa det som tidigare har sagts, utan jag bara konstaterar att det i betänkandet finns en lång rad förslag - de flesta av ganska begränsande och av teknisk karaktär. I de allra flesta fall råder det enighet, och det är bra. Det är bra att vi är eniga kring den grundläggande utformningen av vårt valsystem. När det gäller valsystem vill jag t.o.m. gå så långt som att säga att det ligger en hel del i den konservati- va attityden, att någonting är bra just därför att det är gammalt och välkänt. För att ett valsystem ska kunna tillämpas måste väljarna, medborgarna, begripa hur det fungerar. Bl.a. därför bör man vara försiktig med omfattande och ofta återkommande förändringar i valsystemet. Den senaste mer genomgripande förändringen av valsystemet var införandet av det begränsade person- valsinslaget vid förra valet. Den modellen var en kompromiss som partierna nådde utifrån väldigt olika utgångspunkter. Några partier - i synnerhet på den högra delen av den politiska skalan - skulle gärna ha sett ett betydligt större inslag av personval. Några, åtminstone enskilda ledamöter, argumenterade för ett rent personvalssystem. Vi från Vänsterpartiet hade snarare motsatt uppfattning. Vår entusiasm för per- sonval över huvud taget var, och är, ytterst begränsad. Vi står bakom det system som man nu har. Vi har inte väckt några motioner om förändringar av det nuvarande personvalsinslaget. Men det som vi tycker är bäst med det begränsade personvalsinslaget är just att det är begränsat. Vi har i Sverige fortfarande ett valsystem som är baserat på partier som går till val på sina politiska program, och det är bra. Ett förstärkt personvalsinslag riskerar att flytta fo- kus ännu mer från ideologier, politiska program, helhetslösningar och konkreta förslag till individer med mer eller mindre väl underbyggda uppfattningar om vad den ena eller andra ledamoten står för och vilka kvaliteter han eller hon har. Jag menar att det är ett slags illusion att tro att man genom ett personval förstärker djupet i demokratin. Snarare flyttar man fokus från det som är viktigt - politiken och innehål- let i besluten - till det som är underordnat. Jag ska inte utveckla detta närmare. Det finns sä- kert anledning att återkomma till det i andra samman- hang. Jag vill bara beklaga att vi inte kan hålla ihop kompromissen kring personvalssystemet. Från bor- gerligt håll driver man hela tiden på för att åstad- komma en förändring. Jag tror att det såväl sakligt som för konsensuskvaliteten skulle vara olyckligt att genomföra några ytterligare förändringar i person- valssystemet. Brevröstning från utlandet har redan noterats. Jag vill bara säga att vi aldrig har haft några principiella invändningar mot detta. Tvärtom har vi hela tiden sett att man kan utvidga möjligheterna och underlätta för dem som befinner sig utomlands att delta i val. Sedan har det funnits och finns fortfarande praktiska pro- blem. Vi har velat vara säkra på att de praktiska pro- blemen är av en sådan karaktär att de kan klaras av. Under beredningen i utskottet har vi känt oss trygga på den punkten. Därför kan vi också ställa oss bakom förslaget. Miljöpartiet tar upp frågan om lagstiftning om re- dovisning av kampanjpengar. Varken regeringen eller utskottet föreslår någon tvingande lagstiftning om offentlighet på det här området. Jag tror att det är mycket klokt att avstå från ett sådant lagförslag. Regeringen avstår nästan motvilligt från att lägga fram ett lagförslag. Man förstår av formuleringarna i propositionen att regeringen nog helst skulle velat göra det men gör det inte just nu. Jag tror att det finns starka principiella skäl mot att införa lagstiftning på det här området, alltså inte bara för att det inte be- hövs, utan det finns principiella skäl mot att göra. Det har att göra med förhållandet mellan partierna och statsmakten. Ibland kan man kanske uppfatta partierna som nå- got slags utväxt av statsapparaten, som något slags myndigheter, och att medborgarna ska garanteras insyn i deras verksamhet. Men det är, menar jag, en felsyn. Partierna är tvärtom medborgarnas verktyg i förhållande till staten, medborgarnas verktyg för att kontrollera staten. Man måste vara oerhört försiktig med att skapa en situation där statsapparaten får någon som helst möj- lighet att påverka partiernas möjligheter att delta i valen. Blotta misstanken om att en regering eller en riksdagsmajoritet skulle använda lagstiftningen för att förbättra sitt eget partis position på ett eller annat sätt vore ytterst olycklig. Därför ska man också vara yt- terst försiktig med varje form av ingripande lagstift- ning i partiernas inre arbete. Detta förutsätter - det säger regeringen och är helt riktigt - att partierna agerar på ett sådant sätt att den här öppenheten som vi vill ha garanteras. Sedan finns det ett annat problem här, och det hänger ihop med personvalsinslaget. Som jag antydde tidigare är jag inte så entusiastisk över personval över huvud taget. Jag är ännu mindre entusiastisk över en öppen fragmentarisering av valkampanjerna, inte i partiernas gemensamma valkampanjer utan i enskilda individers personvalskampanjer, kanske med stora summor av pengar från stora organisationer, företag osv. Skulle vi hamna i en situation av amerikansk modell - om jag så får säga, för det är ganska extremt och det är långt dit, men i alla fall - blir det förmodli- gen oundvikligt med någon form av lagstiftning om detta. Men att redan nu, i oträngt mål, gå in med en lagstiftning menar jag snarast skulle legitimera en utveckling i den riktningen. Det tror jag vore oerhört olyckligt. Tiden rinner i väg, och jag hinner inte kommente- ra allt som har tagits upp här. Jag ska bara mycket kort ta upp Folkpartiets reservation. Precis som Mats Berglind sade här tidigare är det en missuppfattning om man får intrycket att det finns en skillnad i ambi- tioner mellan majoriteten och Folkpartiet när det gäller funktionshindrades tillgänglighet till valloka- lerna. Vi är helt eniga om detta. Allt som går att praktiskt göra för att garantera denna tillgänglighet ska göras. Detta finns också uttryckt i det lagförslag som nu ligger på bordet. Folkpartiet föreslår ju faktiskt ingen annan lag- stiftning i dag. Det står i reservationen att regeringen bör återkomma med ett nytt lagförslag där man har beaktat det som sägs i motionen. Men om detta mot förmodan skulle gå igenom här i kammaren lär det ju inte innebära ett nytt lagförslag inför det här valet utan till nästa val, 2006. När det gäller det här valet är vi uppenbarligen överens om att detta är ett steg i rätt riktning. Sedan får vi väl utvärdera det, som vi utvär- derar alla val, och om det så behövs återkomma med en förstärkt lagstiftning till kommande val. Jag tror inte att det blir några som helst svårigheter för oss samtliga partier att komma överens i den frågan.

Fru talman! Det gäller detta med tillgängligheten för de handikappade. Det är ju bra att vi alla är så ense om hur viktigt detta är. Men varför ska det över huvud taget finnas några särregler för detta? Varför ska man kunna få begära tillstånd hos länsstyrelsen att under vissa omständigheter kunna förhindra han- dikappade att ta sig in i vallokaler? Det är väl bättre att se till att åtgärda det här på olika sätt. Jag har tidigare i mitt meningsutbyte med Mats Berglind sagt att detta är möjligt. Och det är ännu mer möjligt med Folkpartiets förslag, där vi satsar 5 mil- jarder extra på att handikappanpassa skolorna. Det är alltså en skillnad här. Vi vill inte ha någon särregle- ring. Vi ska utgå från att detta ska fixas omedelbart.

Fru talman! Jag tror att Mats Berglind har förkla- rat det här tidigare, men jag ska försöka göra det en gång till. Det skulle kunna vara så att det i något eller några fall faktiskt inte är möjligt att till valet i september i år fullt ut klara att göra vallokalerna tillgängliga för funktionshindrade. Jag är övertygad om att det går i de allra flesta fall. Med den lagstiftning som vi nu föreslår sätter vi en stark press på alla kommuner att se till att fixa det här. Om det nu i något eller några fall visar sig att det faktiskt inte går, vad gör man då? I så fall får man ju stänga vallokalen, och då får alla väljare i det distrik- tet ta sig någon annanstans. Det går säkert bra i stor- stadsområdena, men i stora delar av landet innebär det en ganska omfattande förlängning av restider. Detta är inte rimligt. Därför är den lagstiftning som nu föreslås stark. Den kommer i de allra flesta fall, om inte i alla fall, att leda till att vallokalerna blir tillgängliga för de funktionsförhindrade.

Fru talman! Jag tror att Mats Einarsson kanske har större tillit till kommunernas och länsstyrelsernas vilja att göra detta. Jag är mer orolig, just därför att den här reservutgången finns, att länsstyrelserna och kommunerna kommer att tycka att de inte behöver fixa vallokalerna för de funktionshindrade. Jag har inte lika stor tilltro till den starka viljan när det finns en möjlighet till undantag.

Fru talman! Det är möjligt att vi har olika tilltro till de förtroendevalda och till statens myndigheter. Jag är helt övertygad om att jag har rätt och Hele- na Bargholtz fel i detta fall. Skulle det vara tvärtom, måste vi naturligtvis vidta ytterligare åtgärder. Det får vi hur som helst återkomma till. Det är inte praktiskt möjligt att åstadkomma det som Helena Bargholtz vill till valet i år, utan vi måste ändå återkomma till frågan till nästa val.

Fru talman! Mats Einarsson nämnde kompromis- sen i fråga om personvalet från 1993. Han förundrade sig lite över att ett antal partier nu agerar i frågan. Men såvitt jag kan erinra mig gällde överenskommel- sen till och med valet 1998. Under tiden fram till dess skulle man inte genomföra några förändringar, det var man överens om. Men efter 1998 års val är fältet fritt att föra fram nya tankar på det här området, och det är vad som har skett. Partierna gör ju rangordningar på sina valsedlar. Tycker inte Mats Einarsson att det vore rimligt att även väljarna skulle kunna få göra någon sådan rang- ordning?

Fru talman! Det är klart att det inte finns någon överenskommelse som förhindrar partierna att föra fram vilka förslag de vill när det gäller valsystemet. Självfallet är det så. Vi har avstått från att motionera om en ytterligare begränsning av personvalsinslaget, om man så säger, av respekt för den överenskommel- se som gjordes inför 1998 års val. Jag kan bara be- klaga att inte alla partier respekterar den kompromiss som gjordes, men självfallet är ni fria att föreslå vad som helst. Vad gäller rangordning av kandidater vet vi alla hur svårt, för att inte säga omöjligt, det egentligen är att på något slags objektivt sätt värdera och rangordna enskilda människor som är kandidater till uppdrag. Ändå måste vi göra det. Inom ett parti är det ändå i någon mening möjligt att göra det. Att göra det som väljare är i de allra flesta fall, skulle jag vilja påstå, i princip omöjligt. Det är hundratals namn som man har att ta ställning till om man tar in samtliga partier. Det är naturligtvis omöjligt. Även om man satsade tio gånger eller hundra gånger mer pengar på enskilda personvalskampanjer skulle det ändå inte finnas nå- gon möjlighet att göra ett rationellt val. I stället skulle som jag ser det irrationella faktorer öka sin betydelse i valkampanjerna. Det blir mindre utrymme för poli- tik, för ideologi, för polemik och för konkreta förslag.

Fru talman! Mats Einarsson har ingen större tilltro till väljarna, förstår jag. Men man kan i och för sig också fråga sig om det här med rationella val är något som försiggår inom partierna i nomineringsprocessen. Jag vill bara kommentera detta med kompromis- sen från 1993. I kompromissen ingick att den gällde t.o.m. valet 1998. Så Vänsterpartiet behöver inte känna sig bundet, om man nu vill ha andra regler på detta område, att avstå från att motionera i det sam- manhanget. Fältet är öppet. Kompromissen gällde t.o.m. 1998 års val.

Fru talman! Som jag sade vet jag att varken Vänsterpartiet eller något annat parti är bundet av någon överenskommelse. Jag säger bara att jag be- klagar att vi inte kunde nöja oss med den kompromiss som vi ändå nådde 1998. Jag kan bara konstatera att det inte är så. Även Vänsterpartiet får väl fundera på om vi ska lämna den plattformen och driva våra egna frågor när det gäller valsystemet. Men jag tror att det rent generellt är olyckligt om man får alltför mycket partipolemik just kring valsystemets konstruktion.

Fru talman! Mats Einarsson nämnde här att man inte bör reglera i oträngt mål, dvs. att de här kam- panjbidragen ännu inte är så pass omfattande att man bör göra någon reglering utan att det bör vara fritt. Å andra sidan vet vi ju när det gäller oss själva här i riksdagen att vi har ett frivilligt system där vi ska uppge ekonomiska intressen, andra uppdrag osv. Om jag inte minns fel var det Vänsterpartiet och Miljö- partiet som just ville ha ett obligatoriskt register när det gäller oss själva. För att ge väljarna möjlighet att ha större förtroende för det politiska systemet tror jag att just minimiregler för kampanjbidrag är en förut- sättning. Nu finns det en överenskommelse mellan partier- na, men det gäller, som jag sade tidigare, den centrala verksamheten för partierna och inte nödvändigtvis enskilda kandidater. Man bara rekommenderar dem att lämna motsvarande redovisning av kampanjbidra- gen. Det finns alltså ingen överenskommelse som alls är tvingande. När, Mats Einarsson, ska man i så fall införa en sådan här reglering? Vilka signaler ska till? När ska man kunna införa det här? Hur långt ska det ha gått innan man inför en sådan här reglering?

Fru talman! Jag ska jag väl erkänna att Per Lager har en poäng när det gäller detta att också vi i Väns- terpartiet har ställt oss bakom en obligatorisk registre- ring och redovisning av ledamöternas tillgångar och sådana saker. Det är möjligtvis en något inkonsekvent hållning. Jag skulle dock, om än med viss försiktig- het, vilja hävda att det finns en skillnad i fråga om detta att gå in i partierna, som ju rent defintionsmäs- sigt står utanför det politiska systemet. Att gå in i deras inre angelägenheter är en sak. Det är en annan sak att reglera oss som en gång väl är valda. Men visst kan man göra olika bedömningar där, det kan jag hålla med om. Jag kan inte säga när det har gått så långt att man måste lagstifta. Jag vet inte ens med vilket mått man skulle mäta detta. Jag kan bara konstatera att jag inte anser att det har gått så långt att det är nödvändigt att lagstifta på det sätt som Miljöpartiet vill.

Fru talman! Det är ju så att när vi är riksdagsle- damöter har vi en gång kampanjat och kommit in i riksdagen. Om vi då ska redovisa våra ekonomiska intressen och våra uppdrag när vi är här är det väl ganska rimligt att vi gör det också när vi är på väg in för att vara uppriktiga och rena mot väljarna. Så det tycker jag är en inkonsekvens från Mats Einarssons sida. Sedan har jag en allmän fundering. I utskottets skrivning står det att regeringen bereder frågan. Då kan man ju undra: Vad innebär det? Innebär det att man i Regeringskansliet sitter och filar på ett slags reglering eller är det bara så att man sitter och tänker i en vrå någonstans och anar vad detta kan bli i framti- den? Vad tror Mats Einarsson om det?

Fru talman! Jag tar det sista först. Min insyn i re- geringens beredningar är tämligen begränsad - dvs. obefintlig. Vi får nog avvakta kommande val och vad som kan komma efter det innan jag kan uttala mig om vad som händer inom Regeringskansliet. Jag har ingen aning. Jag tycker också att vi som ledamöter, som parti- er, som kandidater i valet, ska vara öppna. Vi ska redovisa öppet varifrån vi får våra pengar. Vi ska redovisa hur vi använder dem. Allt detta ska vara öppet. Det jag har lite svårt med är att staten ska be- stämma detta. Jag tycker att det är bättre att vi som ledamöter och partier själva agerar på det sättet så att vi undviker ett statsingripande på detta känsliga om- råde.

Fru talman! Jag har en motion i den här frågan, K204, där jag tycker att de spärrar som vi i dag har gör att personvalet ska tas bort helt och i ett första steg sänkas, eftersom det inte är möjligt att göra annat till det val som nu närmar sig. Jag tycker att person- valet är en stimulans i det politiska arbetet. Jag förstår att inte alla ledamöter och inte alla partier håller med mig i den frågan, och det må så vara. Det har jag förstått av debatten här i dag. Tiderna har förändrats för politiker. Har man hål- lit på några år har man haft förmånen att uppleva både det gamla sättet att välja folk och att bli vald och det nya med personvalssystemet. Ett rent personval är alltså inget som jag ser något negativt med. Det är vad jag tycker är det bästa. Då är tiderna förbi då partikanslier och partiledningar kan bestämma vilka man vill ha på listorna och vilka som ska väljas. Ti- derna är förbi då partierna kan sitta och kvotera på olika sätt. Det här med personval är mycket intressant. Jag har tagit mig en del tid till att studera forskningen, vad som finns om och kring personvalssystemet un- der den lilla tid då det har funnits i Sverige. Det gäller en del om vad som hände i landet främst till valet 1998. Det finns en del att fundera på i utvärderingen av det. Men än en gång vill jag säga att det inte var någon kioskvältare direkt som fanns i Kommun-Aktuellt senast, då rubriken löd: Personval oroar socialdemo- krater. Javisst, så är det självklart. Det kan man läsa ut av den här tidningsartikeln och även av konstitu- tionsutskottets betänkande som vi behandlar i dag och av vad som har sagts från den här platsen. Självklart sitter ingen säkert i sadeln med person- valet, varken socialdemokrater eller företrädare för andra partier, definitiv inte i ett system med personval utan spärrar, som jag hoppas att vi ska ha år 2006. En del av de utvärderingar som finns säger klart att det finns ett motstånd mot personval. Partierna vill inte släppa ifrån sig inflytandet. Enligt Kommun-Aktuellt var det bara var tredje socialdemokratisk ordförande i kommunstyrelsen som var positiv till personval. Det berättar alltså Kommun-Aktuellt, och jag riktigt ser framför mig de personer som tänker sitta kvar på sina stolar till dess att partierna - inte väljarna - flyttar på dem. Jag ska tillägga att det, enligt samma undersök- ning, även fanns moderata företrädare som var och är negativa till personvalet och kanske främst till ett rakt personval, även om det bara var ett fåtal. Jag tror att alla håller med om att personvalet in- nebär ett jobbigare system om man är politiker. Man måste ut och träffa folk ofta och mycket. Man måste ha olika sociala kontaktytor. Det skadar inte om man har andra intressen än politik. Det räcker inte med att kunna rabbla partiprogrammen sida för sida. Och det räcker inte med att bara ha bra kontakter med parti- ledning och valkommittér av olika slag. Jag tror att det är detta som skrämmer några. I dag har man kunnat skaffa sig politiska plattformar ge- nom att vara partitrogen på olika sätt och med varie- rad finess och med olika former för att ta sig fram i det politiska livet. Och visst är riskerna sådana. Det sägs också i utvärderingarna att partierna och parti- troheten riskerar att minska, och kommer troligtvis att minska, med ett rent personvalssystem. Men det finns också forskning på området om vå- ra politiska partier och deras framtid, och vi får väl se vad som händer där. Men vi får se om vi om tio år har nuvarande partisystem. Jag tror inte att vi har det. Jag tror att det är en bra sammanfattning då man säger: "Fotfolkspolitikerna och utmanarna har mer att vinna på personval än sittande heltidspolitiker och traditionella maktbärare." Jag erkänner gärna att jag är stolt över att vara personvald i denna riksdag, och dessutom hemma i landstinget. Var fjärde ledamot i denna kammare är personvald, om jag har läst rätt i betänkandet. I kom- munerna är det 21,7 % och i landstingen 39,6 %. Det sistnämnda är ett riktigt hälsotecken. Men man ska komma ihåg att siffrorna inte säger hela sanningen och berättar hur många som har kommit in utan per- sonval. Men jag tror att tolv ledamöter i denna kam- mare genom personvalet gick förbi andra och skaffa- de sig en plats. Om man skulle vilja sitta kvar och enkelt bli om- vald skulle man som först placerad på två listor hemma i länet säga att spärrarna ska vara höga, allt för att trygga den egna positionen. Men jag är vän av personvalet. Jag tycker att det är stimulerande med personval. Men det är definitivt ett hot mot maktbärare som helt litar på partiet och vad partiledningarna säger om geografisk boendeort, könskvotering eller annan faktor för placering på en lista. Detta som exempel. Jag tror och hoppas att svenska folket i valet i höst kommer att utnyttja sina kryssmöjligheter i större omfattning än tidigare. Jag hoppas att folket inser de möjligheter som man har att kryssa och att därmed påverka. Slutligen: Visst skulle jag också ha kunnat begära några minuters ytterligare talartid för att fundera över den stora miljonrullning som sker till partierna. 140 miljoner var tydligen statens bidrag enligt par- tistödslagen 1998. I det fallet är jag glad över att jag har väckt en motion om en sänkning av stödet till de politiska partierna. Det finns kanske anledning att återkomma till det. För att vi ska bli trovärdiga tror jag att också vi själva måste dra ned och dra in på saker och ting och inte bara kräva att alla andra ska göra det. Fru talman! Jag yrkar, liksom Nils Fredrik Aure- lius, bifall till reservation 3.

Fru talman! Jag kommer att tala med anledning av min motion i betänkandet om gemensamma valsedlar. För att genomföra ett val krävs det väldiga resur- ser. Partikampanjerna blir större och större för varje val med mer resor, reklam och jippon. En kostnad som staten står för helt och hållet är kostnaden för att trycka upp röstsedlar. Varje år som det är val tillverkas en mängd valsedlar. Det används så många som 600-650 miljoner valsedlar varje gång. För att tillverka dessa valsedlar använder man ca 20 000 tallar, vilket är ett enormt resursslöseri. Val- sedlarna transporteras och distribueras sedan av ener- gikrävande fordon. Men vi vet också att varje parti skickar ut valsed- lar i flera omgångar. Valsedlar delas ut utanför vallo- kalen och inne i vallokalen, och i postlokalerna ligger buntar med valsedlar. Varje partiorganisation transporterar också val- sedlar ut till de olika regionerna. Detta innebär ofta stort arbete för partirepresentanterna. Jag föreslår i min motion att det ska införas ge- mensamma valsedlar för alla partier till respektive riksdags-, landstings- och kommunalval. En sådan valsedel skulle innehålla samtliga parti- ers beteckning och listor. Intill varje partibeteckning och kandidatnamn ska det finnas utrymme för välja- ren att göra en markering. Valsedeln är tänkt att tillverkas i ett exemplar för varje person med rätt att välja. Dessa skulle finnas tillgängliga och delas ut i vallokalen till den enskilde väljaren. I Sverige finns det ca 5,5 miljoner röstberättigade. Detta innebär att antalet valsedlar skulle minskas från 600 miljoner till ca 6 miljoner. Det är en ansenlig mängd, vilket också skulle innebära en stor besparing för staten. Fru talman! Gemensamma valsedlar som inne- håller alla partier och kandidater finns i Belgien, Holland, Schweiz, Luxemburg, Tyskland och vårt grannland Danmark. I Danmark samsas 15 olika partier på en lista. Där finns alla partiers kandidater. En samlad röstsedel ger väljaren lättare en överblick över alla partier och kandidater. Mycket bra fungerar hela valsystemet och de ge- mensamma valsedlarna i Tyskland. Tyskland har ju både enmansvalkretsar och listval i regioner, och de samsas på en sedel med ca 26 olika listor. Valsedlar fyller ju fler funktioner än att förmedla väljarens val. De har också en informativ uppgift om vilka personer som kandiderar och partiets priorite- ring av kandidaterna. Den informativa funktionen hos valsedlarna är mycket viktig. Gemensamma valsedlar av detta slag ger väljaren en samlad överblick över de partier och kandidater som ställer upp i valet. Av störst värde får detta kanske när det som nu har införts ett personvalsinslag. En annan fördel är att väljaren i valögonblicket ser vilka som är valbara och inte behöver samla in en mängd av de olika partiernas valsedlar. Fru talman! Jag vill avsluta med en önskan om att min motion så småningom kommer att få gehör i denna kammare.

Fru talman! Den här debatten har jag haft med Miljöpartiet tidigare. Det som gör mig lite förvånad är det argument som har kommit från flera valforska- re som säger att man ska vara försiktig med föränd- ringar, eftersom det är väldigt viktigt med igenkän- nandet av valsedlar, partibeteckningar och annat i ett valsystem. Finns det ingen oro hos Miljöpartiet för att det skulle uppfattas som väldigt rörigt och otydligt både när det gäller vilket parti man ska rösta på och när det gäller att leta reda på sin kandidat om man hade en gemensam valsedel? Det blir ju ingen liten valsedel med detta system.

Fru talman! Nej, Mats Berglind, det blir nog inte rörigt, tvärtom, om man tittar på de valsedlar som finns i bl.a. Belgien, Holland, Schweiz och Tyskland där det är väldigt tydligt. Och det är inte någon liten valsedel. På den får man en väldigt stor överblick över detta. Jag tror inte att denna osäkerhet kommer att inträffa. Samtidigt får väljaren väldigt bra information och ser allting. Man slipper ha med sig en stor bunt med olika partiers valsedlar. Det är sant att vi har diskuterat detta tidigare. Och jag hoppas att trägen vinner så småningom. Det finns en utmärkt bok som man kan läsa där det tydligt visas att detta fungerar mycket bra. Jag kan se många praktiska delar. Utskottet skriver bl.a. att det inte finns några vinster i praktiskt hänseende med gemensamma val- sedlar. Det tycker jag inte är en riktigt bra utgångs- punkt. Jag säger att som det nu är får alla partimedar- betare slita och släpa med dessa valsedlar varje gång. Det är väldigt tungt att bära dem, köra ut dem till alla valdistrikt och dela ut dem. Sedan ska de också dist- ribueras i många omgångar före valet.