Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! På få ställen i världen kan man på riktigt mäta sig med de medicinska resultat som vi har möjlighet att få del av i ett välfärdssystem som dessutom är solidariskt finansierat och som var och en kan få del av utifrån vilka behov vi har. Men samtidigt som det är värt att vi alltid påminner oss själva om detta finns det många områden där vården, den sociala omsorgen och funktionshinders- och missbrukspolitiken tampas med stora utmaningar och brister, områden där vi faktiskt borde kunna så mycket bättre givet de förutsättningar vi har.

Eftersom det kristdemokratiska budgetalternativet redan har fallit deltar vi inte i beslutet när det gäller fördelningen av medlen på ansvarsområdet. Men hade Kristdemokraternas budget vunnit gehör hade vi haft 8,7 miljarder mer på utgiftsområde 9. Det hade inneburit mer resurser till välfärdens kärna, det som faktiskt spelar störst roll i det offentliga åtagandet. Det är en avsevärd skillnad, fru talman.

Men trots det menar vi att det inte bara är mer resurser som är den stora skillnaden mellan det regeringen har lagt fram i sin budget och det Kristdemokraterna föreslår. Knutet till våra budgetsatsningar finns inte mindre än 53 olika yrkanden. Det är ett stort antal förslag som vart och ett syftar till att återupprätta välfärdslöftet.

Vi måste bryta den utveckling som gör att vårdköerna nu åter växer. Vi måste öka tryggheten för den som efter ett långt liv blir beroende av andras stöd. Vi måste finnas där för den som har svårt att finna glädjen i att leva. Och vi måste säkra möjligheten att leva ett liv som andra för alla, oavsett våra funktionsvariationer.

För den som längtar efter att få ta del av visioner och konkreta förslag på hur vård och omsorg ska reformeras för att möta både de behov som vi har i dag och inte minst de behov vi står inför i morgon rekommenderar jag varmt en läsning av hela den del av Kristdemokraternas budgetmotion som gäller utgiftsområde 9. Men jag vill i debatten lyfta fram några av våra prioriteringar.

För att fortsätta utvecklingen av de goda medicinska framstegen, som kan öka livskvaliteten och göra att vi botar fler sjukdomar och att vi lägger fler friska år till våra liv, och för att vi ska ta vara på medborgarnas resurser bättre behöver hela vårdens funktionssätt ställas om. Mer vård behöver finnas tillgänglig nära patienten genom mer stöd till egenvård och en primärvård som åtnjuter förtroende för att den kan möta stora delar av vårdbehovet. Det kan frigöra resurser för den avancerade och specialiserade vård som några behöver - den behövs ganska sällan, men då är den helt avgörande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Men en sådan omställning handlar inte bara om att ge mer resurser till primärvården. En ekonomisk satsning på primärvården måste åtföljas av reformer som ökar tillgängligheten och ser till att mer aktivt förebyggande arbete genomförs. En nyckel till det här är en arbetsmiljö som gör att medarbetare orkar och vill stanna, så att vi når den kontinuitet som behövs för att upprätthålla förtroendet för primärvården. Att då som regeringen gör ta bort incitament som har fungerat och i stället utan krav på resultat göra satsningar som vi faktiskt vet inte fungerar leder till minskat förtroende för vården.

Vi kan dessutom se att det leder till minskade klyftor. Vem man är spelar roll. Det spelar allt större roll för vilken vård man får tillgång till. Det är till och med så att chansen att överleva beror på var man bor. Hur lång utbildning man har påverkar vilken möjlighet man har att få den bästa behandlingen.

Ska vi komma till rätta med det och se till att klyftorna minskar i stället för ökar duger det inte att göra satsningar som låter bra eller satsningar som har rätt motiv, utan vi måste göra satsningar som fungerar.

Fru talman! Låt mig ta ett exempel. Möjligheten att överleva bröstcancer är beroende på vilken utbildningsbakgrund du har, vilken socioekonomisk status du har och framför allt hur tidigt din bröstcancer upptäcks. Det är därför vi har screeningprogram och mammografi.

Vi vet att kvinnor med låg utbildning och låg socioekonomisk status i mindre utsträckning följer screeningprogrammet. I regeringens budget har vi nu ännu en gång sett satsningar i hundramiljonersklassen på att ta bort avgiften för screening med mammografi och nyheten här med cellprovtagning. Det är en satsning som låter bra. Det är självklart att ingen av ekonomiska skäl ska behöva avstå från screening för att upptäcka en cancer. Men vi vet att det inte fungerar.

Det senaste exemplet är från Sörmland. Där har man i två års tid haft avgiftsfri screening för mammografi och konstaterar att det inte ger någon skillnad. Det gör inte att fler i de grupper som har ökad risk att dö för att man inte upptäcker cancern i tid kommer till screeningen. De hundratals miljoner som satsas är rätt. Vi vill också satsa dem. Men det är inte rätt när man satsar dem fel. Då är det slöseri.

Fru talman! Vi har ett politiskt ansvar att värna de förutsättningar som krävs för att fler verksamheter ska kunna bli ännu bättre oavsett vilken typ av utförare som står för vården. Därför vill Kristdemokraterna satsa på att också ideella aktörer ska få bättre förutsättningar. Vi värnar alla aktörer i vården. Därför är det viktigt att det finns med ännu ett tillkännagivande som utskottets majoritet står bakom om att regeringen ska ställa samma krav på offentliga som privata utförare.

Fru talman! Vi vill också satsa 3 miljarder mer än regeringen på de äldre. Jag kan räkna upp några av våra satsningar: värdighetsgaranti, äldreboendegaranti, omvårdnadslyft, måltidslyft, nationell demensplan, hemtagningsteam, utbildningslyft för chefer i äldreomsorgen, demenscentrum och personalgaranti för att den som är beroende av hemtjänst inte ska behöva möta så många olika personer.

Ett av de viktigaste områdena för oss som ansvariga politiker handlar om de unga. Det skulle jag vilja påstå är ett område där samhällets svek kanske är som störst. Jag tror att vi alla i denna kammare skulle önska att vi kunde ge ett tydligt löfte att aldrig mer ska en ung person i samhällets vård behöva ta sitt liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Aldrig mer ska ett litet barn, ett barn som inte ens har blivit tonåring, placeras i en omsorgsform som inte ens har förutsättningar att ge det stöd som barnet behöver. Aldrig mer ska ett barn i samhällets vård placeras på ett ställe där det utsätts för samma typ av övergrepp som det var meningen att vi skulle skydda barnet ifrån.

Jag vågar inte ge det löftet här i dag. Jag önskar att jag kunde det. Men våra brister på området är i dag för stora för att jag ska våga ge det löftet i dag. Vi har många satsningar i vår budget för att avhjälpa de brister vi ser i dag.

Vi vill göra en rejäl satsning på barn- och ungdomspsykiatrin, för övergången till vuxenpsykiatrin, för att stärka barn- och ungdomshälsan och på en nationell krissocialjour för att stötta kommunerna där uppgiften blir för svår för en del kommuner.

Vi vill ge bättre förutsättningar för socialtjänsten att inte göra placeringar som leder till uppbrott och att säkra en tillräcklig kompetens på behandlingsassistenterna på SIS.

Inte minst vill vi göra satsningar för att stärka föräldrarna. Det är en tuff uppgift att vara förälder, och det är en otroligt viktig uppgift. Det vi kan lova är att vi kristdemokrater aldrig kommer att sluta kämpa för att varenda unge ska kunna växa upp i trygghet.

Fru talman! Jag har överskridit min talartid, inser jag. Jag kommer inte att kunna berätta om alla Kristdemokraternas förslag. Jag vill ändå avsluta med att påminna inte minst regeringspartierna om att det är här i riksdagen som vi har ansvaret och möjligheten att ändra lagar. Det behövs för att återupprätta LSS.

(Applåder)

Fru talman! För oss socialdemokrater är det viktigt att Sverige ska hålla ihop och att vi ska framtidssäkra det gemensamma samhällsbygget. Det är så vi ska skapa hopp, trygghet och framtidstro. I tre år har den socialdemokratiska regeringen lyckats vända ett underskott till överskott. Vi står på en stark ekonomisk grund. Vi amorterar på statsskulden, och vi investerar i vårt gemensamma samhällsbygge.

Vi vet att jämlikhet och ekonomisk utveckling hör ihop. Därför behöver Sverige ett samhällsbygge som är rättvist, med reformer som minskar klyftorna och skapar fler möjligheter för att alla ska kunna bidra. Det är så vi bygger samhället. Vi vill utveckla den svenska modellen, inte avveckla den.

Det märks inte minst i de satsningar som regeringen föreslår när det gäller vårt utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Det präglas av mycket stora ambitioner att starka välfärden. Enbart inom hälso- och sjukvården görs en rekordstor och unik satsning som aldrig tidigare har gjorts, på 5 ½ miljard kronor bara under 2018.

En stor och viktig del av detta satsas på att komma till rätta med köerna i vården. Vi vet att tillgänglighet till hälso- och sjukvården är väldigt viktig inte minst för dem som väntar på att få komma till sjukvården och få sin behandling men också för att vi ska upprätthålla tilltron till och förtroendet för hälso- och sjukvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

I regeringens budget satsas 1 miljard på det vi kallar för en patientmiljard som ska bidra till att vi får en snabbare vård för patienterna. Det handlar om att korta köerna till primärvården och att kunna samordna de olika insatserna i vården.

Vi talar om en patientmiljard som ska skapa bättre tillgänglighet i primärvården. Man ska också kunna satsa på patientkontrakt mellan vården och patienterna så att patienternas ställning ska kunna stärkas, och man ska också ha en bättre samordning mellan olika vårdinsatser.

Regeringen satsar också 2 miljarder på sjukvårdens personal förutom det som redan är satsat. Dessa medel ska användas för att förbättra personalsituationen och utveckla vårdens verksamheter. Det handlar om att förbättra anställningsvillkor, kompetensutveckling, ökad bemanning och förändrade arbetssätt.

Inom förlossningsvården satsar regeringen 1 miljard med syfte att stärka personaltätheten samt att förbättra arbetsmiljön inom förlossningsvården och neonatalvården. Pengarna kan också användas till barnhälsovård för att förstärka den.

Cancersjukvården är ett viktigt område inom hälso- och sjukvården. Där fäster regeringen stor vikt vid att åstadkomma en jämlik och tillgänglig vård av hög kvalitet. Här satsas 2 miljarder under 2015-2018. Till detta kommer de överenskommelser som görs mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Överenskommelserna tar sin utgångspunkt i den överenskomna cancerstrategin, som har tydlig inriktning på att korta väntetiderna och förbättra kvaliteten i cancervården.

Precis som föregående talare menar vi och regeringen att sjukvården också måste förändras långsiktigt i sina strukturer. Med dessa statliga satsningar och strukturella förändringar - det handlar bland annat om att införa en ny beslutsprocess för var den nationella högspecialiserade vården ska bedrivas - skapas det förutsättningar för den utveckling och den förändring som vården behöver för att kunna möta framtidens krav på en jämlik hälso- och sjukvård av hög kvalitet.

Samtidigt behöver en förflyttning ske från sjukhusen till den mer patientnära vården. Regeringen kommer därför att föreslå en ny bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen om att landstingen ska organisera hälso- och sjukvården så nära befolkningen som möjligt.

Vidare föreslår regeringen i samma proposition att vårdgarantin inom primärvården ska stärkas. Enligt det nya förslaget skärps tiden för en medicinsk bedömning från sju dagar till tre dagar. Den bedömningen kan också göra av andra professioner inom primärvården. På det viset frigör man naturligtvis resurser, och patienterna får snabbare en bedömning.

Psykiatrin behöver mer satsningar. Psykisk ohälsa är som bekant ett av vår tids stora gissel. Det sker en omfattande förstärkning i den psykiatriska vården för barn. Det är en del i den fleråriga satsningen. Barn- och ungdomspsykiatrin förstärks med 100 miljoner kronor.

Även den sociala barn- och ungdomsvården förstärks. Situationen inom socialtjänsten är fortfarande ansträngd - den har varit det under en lång tid. Regeringen föreslår att 250 miljoner kronor avsätts till detta område.

Statens institutionsstyrelse behöver också ett nytt anslag. De kommer att få ett anslag på 40 miljoner kronor, enligt förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det görs satsningar på tandvården genom ett fördubblat tandvårdsbidrag. Det är ett viktigt grundstöd och incitament för regelbundna besök hos tandvården. Den avgiftsfria tandvården för unga vuxna byggs successivt ut.

När det gäller funktionshinderspolitiken föreslår regeringen att schablonbeloppet för assistansersättning räknas upp med 1 ½ procent. Det är för att man ska kunna teckna bra kollektivavtal och skapa bra förutsättningar för de personliga assistenterna och därmed naturligtvis också en bättre kvalitet för brukarna. Regeringen har också aviserat ett åtgärdspaket som bland annat ska garantera att assistans ska ges för väntetid och beredskap samt att bestämmelsen om tvåårsomprövning tillfälligt ska tas bort. Syftet med regeringens åtgärder är att de grundläggande syftena med assistansreformen ska värnas.

Regeringen kommer från 2018 att införa ett bidrag med 350 miljoner kronor för att stödja kommunerna i deras arbete med att stimulera den dagliga verksamheten. Det är den så kallade habiliteringsersättningen. Tilläggas kan att den pågående LSS-utredningen har fått ett tilläggsdirektiv att utreda om man kan skapa en större likformighet när det gäller utformningen av habiliteringsersättningen inom kommunerna.

När det gäller socialtjänsten föreslår man att 250 miljoner kronor årligen ska avsättas för att kommunerna ska kunna erbjuda avgiftsfria aktiviteter under skollov för barn och unga. Det är en viktig satsning för att barn även i utsatta områden ska kunna ha en meningsfull och bra fritid. Detta kommer till utöver den redan befintliga sommarlovssatsningen på 200 miljoner kronor per år. Regeringen avser också att ge stöd med 300 miljoner kronor för att årligen göra det möjligt för kommunerna att anordna avgiftsfri simskola.

När det gäller äldrevården fortsätter under 2018 den satsning som regeringen tidigare har påbörjat med 2 miljarder kronor per år för att öka bemanningen och därmed också tryggheten och kvaliteten inom åldringsvården. Viktigt är också att framhålla att regeringen kommer att lägga fram ett förslag om ett förenklat beslutsfattande inom hemtjänsten, ett så kallat förenklat biståndshandläggande. Det handlar helt enkelt om att göra det enklare för äldre människor att få hjälpinsatser hemma och att få det tidigare. Därmed kanske man kan skjuta upp tyngre insatser.

Mot vår politik för att framtidssäkra välfärden står oppositionens förslag som handlar om skattesänkningar, med stora nedskärningar i vår gemensamma välfärd som följd. Den politiken märks tydligt i de borgerliga partiernas prioriteringar inom vårt utgiftsområde. Man säger nej till angelägna satsningar på 5 ½ miljard för att återinföra en kömiljard. Vi vet att den fungerade till en början. Men mot slutet kunde vi se att den egentligen hade spelat ut sin roll. Vi har sett detta. Vi vill gå till botten med de problem som vi ser inom hälso- och sjukvården, som handlar om brist på personal och om kompetensförsörjning. Därför satsar regeringen flera miljarder på att kompetensförsörja vården.

Faktum är att vi ser en splittrad borgerlig opposition. Kristdemokraterna vill skrota det mesta av de generella stöden och bara göra specialdestinerade insatser, medan till exempel Centerpartiet tvärtom motsätter sig de mest specialiserade statliga stöden för att till en del kompensera kommuner och landsting med generella bidrag. Man kan fråga sig: Hur ska detta gå ihop? Jag tror att det blir svårigheter med det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! I lördags frågade Anna Dahlberg i en ledarkrönika i Expressen om Alliansen tänker ta en springnota efter valet. Frågan är befogad. Man kan inte på allvar kritisera alla de brister som finns i välfärden, föreslå några futtiga nålpengar som finansiering och därtill göra skattesänkningar i mångmiljardklassen och samtidigt påstå att man klarar att åtgärda alla de problem som finns inom sjukvården, LSS och äldreomsorgen.

Fru talman! Jag har överskridit min talartid med några minuter. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet avseende punkt 1 och bifall till vår reservation avseende punkt 2 om tillståndsplikt.

(Applåder)

Fru talman! Det är många välavvägda beskrivningar av vårdens behov i regeringens budget. Det är också en hel del satsningar i form av olika miljarder hit och dit. Men det räcker inte med att tala väl och ha goda ambitioner, för effekten av regeringens politik är faktiskt att förtroendet för vården sjunker och att köerna växer.

Vi kan se på köerna till ett första besök. Vi kan se på köerna till operationer och åtgärder. Jag kan ge ett väldigt konkret exempel. Vi hör om satsningarna på barn- och ungdomspsykiatrin. Men detta är effekten av några år med den nuvarande regeringen: Förut var det 13, 14 eller 15 landsting - det beror på vilket år man tittar på - som klarade av att erbjuda ett första besök inom en månad till de barn och ungdomar som mådde så dåligt att de bedömts ha behov av att komma till barn- och ungdomspsykiatrin. Nu har det sjunkit - det är bara ett enda landsting som klarar den nivån.

Min fråga till Anna-Lena Sörenson, som representerar regeringen eftersom vårdministern inte är här, är: På vilket sätt har ert sätt att fördela ut resurserna faktiskt haft de effekter som ni har önskat?

Fru talman! Jag instämmer med Emma Henriksson i att det är besvärande med långa väntetider i vården. Som jag sa i mitt anförande tär detta inte minst på förtroendet för hälso- och sjukvården.

Jag tror inte, som Alliansen verkar tro, att det räcker med en kömiljard och att de landsting som faktiskt har de bästa förutsättningarna får mer resurser. Detta är en pågående kris. Den har pågått i många årtionden, skulle jag vilja säga. Det handlar om strukturerna i vården.

Vi behöver i stället se till att vi har en ordentlig kompetensförsörjning, att vi förändrar strukturerna så att man kan möta detta tidigt och att vi arbetar med förebyggande åtgärder så att våra ungdomar och barn inte växer upp med dessa psykiska besvär. Det är i skolan och i primärvården vi ska möta detta. Där behöver vi satsa pengar, och det är det som regeringen gör.

Vi lägger fram långsiktiga förslag om att förändra strukturerna i vården. Vi tar de första stegen nu.

Vi satsar 2 miljarder på personalförsörjning, som man under tillit och förtroende från vår sida kan använda för att förändra arbetssätt och för att förändra strukturerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi satsar en patientmiljard. Den ska användas för att korta väntetiderna till primärvården, där man ska kunna möta en stor del av dessa problem och många av dessa ungdomar. Man ska också kunna skriva patientkontrakt med patienterna, så att patienterna själva får inflytande över detta.

Det är så vi ska förändra vården, och det är så vi ska möta bristerna i vården.

Fru talman! Precis som jag sa i mitt anförande, och precis som det står i Kristdemokraternas budget, är vi fullt medvetna om att det inte bara handlar om pengar. Det handlar framför allt om hur de resurser som vi satsar används.

Där har vi ett stort grundläggande problem i svensk hälso- och sjukvård - den är över huvud taget inte anpassad för att möta de behov vi har i dag och de behov vi står inför i morgon.

Vi behöver en vårdstruktur där vi sätter patienterna i fokus på ett helt annat sätt och där vi stärker patienterna och ger dem mer makt att vara delaktiga i sin vård.

Vi behöver också organisera om svensk hälso- och sjukvård på ett ändamålsenligt sätt. Var i landet man bor ska inte spela någon roll för vilken vård man har tillgång till eller vilken chans man har att över huvud taget överleva.

Men det var inte detta som var min fråga till Anna-Lena Sörenson. Min fråga var: På vilket sätt har det ni gör gett resultat? Nu har ni haft ett antal år på er. Ni har ansvaret för den utveckling som vi ser i svensk hälso- och sjukvård i dag.

Det som händer nu är att köerna växer - de har inte bara slutat att minska, utan de växer. Effekten är alltså motsatsen till det ni säger att ni vill uppnå. Ge ett enda exempel där era satsningar har gett resultat! Jag har gett exempel där de inte har gett resultat.

Satsningen på att ta bort avgiften för gynekologisk cellprovtagning uppgår till 140 miljoner, tror jag. Det är i samma storleksordning som vår satsning på att ta bort avgiften för mammografi. Satsningen gav inte resultat. Vi visste att den inte skulle ge resultat, för det hade redan prövats.

Det räcker inte att satsa pengar, för om man satsar dem fel är det resursslöseri. Ge ett exempel där er satsning faktiskt har lett till bättre resultat!

Fru talman! Det är stora ord för att komma från en person vars företrädare hade hand om detta område i den förra regeringen. Åtta år hade man på sig att försöka vända den här skutan. Detta är, som jag sa tidigare, ett långsiktigt strukturproblem i vården. Ska vi fixa det på tre och ett halvt år?

Vi har tagit de första stegen, och vi kommer att fortsätta. Vi tittar, som sagt, på grundproblemen i sjukvården. Det handlar inte om piska eller morot. Det är inte något som man kan fixa med en kömiljard, utan det handlar om mer djupgående strukturer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi har tagit de första stegen. Det kommer nu propositioner - det ligger en på riksdagens bord, och det kommer att komma fler. Vi finansierar dessutom det hela.

Jag måste ställa en motfråga till Emma Henriksson. Hon pratar om hur man ska komma till rätta med bristerna, problemen och utmaningarna i vården. Jag skulle vilja veta vad hon själv föreslår, förutom en kömiljard, som hade spelat ut sin roll när den fanns.

Man talar om en statlig tillståndsgivning som i förlängningen handlar om att man vill ha fler privata alternativ i vården. Man förslår skattesänkningar på 33,6 miljarder. Vilken är förebilden för den alliansledda sjukvården - Stockholms läns landsting? Jag tror inte att jag behöver säga mer.

(Applåder)

(forts. § 15)

Fru talman! Inledningsvis vill jag säga att eftersom vårt budgetalternativ har fallit kommer vi inte att delta i det beslutet. Men jag vill med emfas tillstyrka och yrka bifall till det tillkännagivande som innebär att vi vill ställa samma krav på tillståndsplikt för alla utförare inom socialtjänstens verksamheter och förväntar oss att regeringen skyndsamt återkommer med förslag om detta.

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Det är kolossalt glädjande att vi befinner oss i ett land där vi har en av världens friskaste befolkningar och därtill en hälso och sjukvård i internationell medicinsk toppklass. Det är någonting som vi ska vara glada för och fortsätta att utveckla.

Samtidigt finns det utmaningar, problem och möjligheter som är både stora och omfattande inom vården och omsorgen. Några av de utmaningarna vill jag nämna här i dag, och jag börjar med den som jag personligen är absolut mest orolig för, nämligen

de växande vårdköerna, som har fördubblats de senaste tre åren

personalflykt från vården, som innebär att kompetens och personalförsörjningen är hotad inom såväl vård och äldreomsorg som socialtjänst

brist på bland annat specialistsjuksköterskor, allmänläkare, psykiatriker och patologer

bristande kontinuitet i bemanningen i vården

att patientsäkerheten stundtals är hotad

stora regionala skillnader avseende vårdens kvalitet och väntetider

att den högspecialiserade vården inte är tillräckligt koncentrerad, vilket medför lägre kvalitet och sämre patientsäkerhet

det faktum att våra barn och unga mår allt sämre samtidigt som psykiatrin går på knäna - inte minst just barn och ungdomspsykiatrin, BUP

digitaliseringens utmaningar men också stora möjligheter

vårdföretag som lever under hot om vinsttak och vinstförbud.

Och detta var bara den korta listan på utmaningar. Det finns oändligt många fler.

Fru talman! Patienten och patientsäkerheten ska alltid sättas främst. Alltid. Detta ska styra våra prioriteringar och vilka reformer som ska genomföras.

Men ett problem sticker ut framför alla andra och måste lösas nu. Det växer vecka för vecka, månad för månad, år för år. Det är vårdköerna.

Vårdköerna har fördubblats på bara tre år. Även lågt räknat är det mer än 100 000 människor som just nu står i vårdköer.

Sverige har, tillsammans med Polen och Irland, Europas allra längsta väntetider i vården.

Därtill har vi stora regionala skillnader, och de växer. Enligt den senaste uppföljning jag sett av väntetiderna får 94 procent av patienterna i moderatledda Halland sin operation utförd inom utlovad tid. I röda Västerbotten och Västernorrland är det bara drygt hälften av patienterna som får sin operation genomförd enligt den vårdgarantin. Totalt är det nästan var tredje patient som inte får sin operation utförd inom rimlig tid. Det är helt oacceptabelt.

Vi moderater är dock hoppfulla om att det här går att vända. Vi i Alliansen har visat förut att vi kan göra det, och vi kommer att göra det igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Situationen och utvecklingen inom barn och ungdomspsykiatrin, BUP, är om möjligt ännu värre. Köerna och väntetiderna växer. Ett enda landsting, det i Kalmar, lever upp till den utlovade vårdgarantin om en första bedömning inom 30 dagar gällande BUP. I ett annat landsting, Uppsala, får endast 14 procent av barn och unga det stöd som utlovats, alltså ett barn av sju. Det är helt oacceptabelt. Gotland och Stockholm klarar av att se till att fler än nio av tio barn får det stöd de behöver inom utlovad tid. Men i Västerbotten och Dalarna är det, återigen lågt räknat, färre än vart tredje barn som får stöd av BUP i tid.

Det här duger inte. Det måste vändas, och det måste vändas nu. Patienterna ska inte sitta i väntrummet. De ska få vård i rätt tid, på rätt plats och av hög kvalitet oavsett om det handlar om operationer eller hjälp genom BUP.

Fru talman! Utmaningarna och möjligheterna är stora. Det är därför tråkigt att behöva konstatera att den här mandatperioden till stora delar är fyra förlorade år för svensk hälso och sjukvård.

Vi hörde här före voteringen att kömiljarden har spelat ut sin roll. Det är ganska stora och svulstiga ord från en regering som på bara tre och ett halvt år har lyckats dubblera kötiderna, som 2006 var oerhört långa men som vi lyckades halvera under våra år. Kömiljarden var alltså effektiv på många sätt, och i det förslag vi nu lägger fram har vi analyserat den och förbättrat den ytterligare för att möta de behov som vi såg att den inte fullt ut mötte.

Regeringens saktfärdighet under den här mandatperioden är anmärkningsvärd.

Regeringen har inte lagt fram någon proposition om att korta patienternas väntetider. Den har i stället med sin förda politik på tre år fördubblat vårdköerna, bland annat genom det medvetna beslutet att avskaffa den fungerande kömiljarden.

Regeringen har heller inte lagt fram någon proposition om att öka tillgängligheten och kvaliteten i den nära vården.

Regeringen har helt enkelt inte klarat av att ta fram några viktiga, avgörande, långsiktiga strukturella reformer gällande vården.

Regeringen har i stället valt att försöka avskaffa lagen om fritt vårdval i primärvården och misslyckats.

Regeringen har försökt skapa storregioner och misslyckats.

Regeringen har försökt begränsa möjligheten till alternativa driftsformer av universitetssjukhus och misslyckats.

Regeringen har försökt försvåra användandet av privata sjukvårdsförsäkringar och misslyckats.

Nu tänker regeringen försöka införa vinsttak i vården och omsorgen. Även med detta ska vi se till att den misslyckas.

Fru talman! Moderaterna har en tydlig nationell hälso- och sjukvårdsagenda. Vårt främsta mål är att vårdköerna skyndsamt ska halveras och därefter tas ned till ett minimum. Alla patienter som så önskar ska ha en fast vårdkontakt, med början i den nära vården - en vård som behöver byggas ut och bli mer tillgänglig. Äldre multisjuka och alla andra med kroniska sjukdomar, till exempel de med kronisk cancer, ska ha tillgång till en mer samlad och nära vård. Framtidens politik för hälso- och sjukvården sätter fokus på kvalitet och resultat. Patienten och patientsäkerheten ska - jag upprepar det - alltid sättas allra främst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Vi tänker göra följande. För det första tänker vi korta patienternas väntetider genom att återinföra en utvecklad kömiljard. Vi satsar 3 miljarder kronor per år på en mer heltäckande, prestationsbunden och förstärkt kömiljard. Den ska till skillnad från tidigare utformning exempelvis innehålla även röntgen, psykiatri och laboratorietester. Denna tredubblade kömiljard ska bidra till att skyndsamt halvera vårdköerna.

För det andra vill vi utveckla den nära vården med fast vårdkontakt - en primärvårdsreform. Vi satsar 1 miljard per år i syfte att bygga ut den nära vården, med primärvården som bas. Det innebär också på lite sikt att resurser behöver flyttas från sjukhusen till den nära vården. Syftet med att stärka den samlade nära vården och dess kvalitet är att den blir det naturliga förstahandsvalet för de allra flesta patienter.

För det tredje vill vi förstärka och trygga en säker förlossningsvård. Att bli förälder och bilda familj ska vara en lycklig och positiv del av livet. Ingen ska behöva känna sig otrygg inför mötet i mödravården eller förlossningsvården. Tyvärr är det inte så i dag. Förlossningsvården har blivit sämre - fler nyförlösta måste återinskrivas akut, och andelen förlossningsskador ökar. Därför satsar vi 1 miljard kronor i syfte att förstärka den samlade vårdkedjan av mödravård, förlossningsvård och eftervård.

Därtill vill vi - jag upprepar bara några av våra förslag - stärka patientsäkerheten, koncentrera den högspecialiserade vården och öka valfriheten i slutenvården. Vi vill prioritera vårdkedjan för de mest sjuka äldre. Vi vill stimulera och samordna digitaliseringen inom vården och genomföra satsningar med fokus på kvalitet och resultat. Vi satsar därför 100 miljoner per år i syfte att stärka kvaliteten i vården genom införande av nationella krav och kvalitetskontrakt. Dessutom lägger vi 80 miljoner kronor per år för att stärka tillsyn och uppföljning hos Inspektionen för vård och omsorg, IVO.

Vi behöver valfrihet inom vården och omsorgen, men det kräver att vi har en strukturerad uppföljning och höga kvalitetskrav - allt i syfte att just stärka patienten och patientsäkerheten. Därför är vi moderater extra glada för att vi i dagens betänkande har ett tillkännagivande som innebär att krav på tillstånd inom socialtjänstens alla verksamheter ska gälla alla utförare.

Fru talman! Slutligen: Sverige behöver en ny regering. Vi behöver en regering som tar vårdens utmaningar på allvar och har genomtänkta reformer som kan lösa bland annat de växande vårdköerna. Vi behöver en regering som ser de mest sjuka äldres behov av en mer samordnad vård med fast vårdkontakt. Vi behöver en regering som inte accepterar att mer än vart fjärde barn inte får det stöd de behöver i tid av barn- och ungdomspsykiatrin. Det är dags att sätta patienterna främst i vården. De ska inte sitta i väntrummet.

Vi tar vårdköerna på allvar. Vi vill få möjligheten att göra någonting åt dem - helst nu direkt, men vi lovar att ta itu med dem allra senast efter valet nästa år.

(Applåder)

Fru talman! Camilla Waltersson Grönvall ägnar en stor del av sitt anförande åt vårdköerna och den bristande tillgängligheten. Vi är ju överens där - det är ett stort bekymmer och en stor utmaning som vi behöver möta på alla möjliga sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Camilla Waltersson Grönvall räknar också upp en rad landsting där man har problem med växande vårdköer, men vi kunde allihop notera att Camilla Waltersson Grönvalls eget landsting inte kom med i den beskrivningen. Det är alltså den stora Västra Götalandsregionen, som inte intar någon särskilt hedrande plats när det gäller att komma till rätta med vårdköerna och förbättra tillgängligheten.

Det som dock var positivt i Camilla Waltersson Grönvalls inlägg var att hon kopplade ihop de växande vårdköerna med kompetensflykt och bristfälliga strukturer i hälso- och sjukvården. Det är precis den analys som även regeringen och vi gör. Jag tycker att det är intressant; man kanske skulle kunna komma framåt med konstruktiva, gemensamma ansträngningar för att möta vårdens utmaningar.

Min fundering handlar dock om hur detta ska gå till, för jag hörde inte riktigt hur Moderaterna tänker sig att detta ska vändas utan bara att det ska vändas omedelbart. Inte minst undrar jag med tanke på att det i budgetförslaget finns 1 ½ miljard mindre i anslag till utgiftsområdet. Dessutom föreslår man ju skattesänkningar på 32,5 miljarder. Ska man utöver det regera med andra allianspartier kommer förslaget om skattesänkningar att gälla betydligt mer än 32,5 miljarder. Hur ska man alltså klara den ekvationen?

Fru talman! Jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna och Anna-Lena Sörenson studerar det moderata budgetalternativet. Det borde de faktiskt göra oftare. Men det blir ju så dumt när man inte läser riktigt rätt - eller har dunkla, kortsiktiga politiska syften, som att misskreditera sina politiska motståndare.

Sanningen är ju följande, vilket man ser om man läser innantill: Moderaterna satsar i sitt budgetalternativ mer resurser på vården än vad Socialdemokraterna gör. Vi lägger 595 miljoner mer än regeringen i satsningar på vården. Därtill lägger vi 75 miljoner mer till Socialstyrelsen för utbyggnad av högspecialiserad vård och 80 miljoner mer än regeringen till Inspektionen för vård och omsorg i syfte att förstärka tillsynen och uppföljningen av vården.

Det som bekymrar mig är att antalet människor som står i vårdköer har ökat så drastiskt under den rödgröna regeringen. Det fortsätter också att öka. Det är ju fyra förlorade år för svensk sjukvård när vi ser till hur många människor som i dag lider i vårdköerna. Då tycker jag att det är något anmärkningsvärt att Anna-Lena Sörenson inte i större utsträckning kan svara på vad man faktiskt har gjort för att möta detta. Man har varit handlingsförlamad inför en situation som bara har eskalerat.

Människor lider, och de blir allt sämre. Otryggheten är stor. Varför händer det ingenting, och varför blir situationen bara värre? Var det inte ett stort misstag att avskaffa alliansregeringens kömiljard? Jag vill ta vid efter min kollega Emma Henriksson och fråga: Kan vi få ett enda konkret exempel på hur regeringen har lyckats möta problematiken runt våra vårdköer?

Fru talman! Om Camilla Waltersson Grönvall studerade effekterna av kömiljarden lite närmare skulle hon se precis det vi har sett, nämligen att effekten av den klingade ut i slutet av den förra mandatperioden. Effekten av det stimulansbidrag som till att börja med fungerade klingade så småningom ut. Det var likadant på 90-talet när vi hade en vårdgaranti. Det beror, vilket vi allihop förstår om vi funderar ett ögonblick, på att det är strukturerna i vården vi måste åt. Det är ett grundproblem som gör att vi får växande vårdköer trots de stimulansåtgärder vi försöker vidta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Den här regeringen gör därför det som den förra regeringen undvek att göra, nämligen tar ett nappatag gällande detta och tittar på vad grundproblemet är. Ett problem är naturligtvis kompetensförsörjningen - precis det Camilla Waltersson Grönvall inledde sitt anförande med att säga. Därför anslår regeringen en professionsmiljard. Man har omvandlat kömiljarden till en professionsmiljard som faktiskt kan användas till att förändra arbetssätt, effektivisera, anställa och hindra kompetensflykten.

I årets förslag, alltså i 2018 års budget, föreslår man dessutom ytterligare 2 miljarder just för att kunna börja förändra vårdens strukturer - anställa, utveckla arbetssätt och så vidare.

Det är att ta problemen på allvar. Det är att försöka vända skutan. Dessutom läggs propositioner fram; det måste väl ändå Camilla Waltersson Grönvall ha uppmärksammat. Nu ligger en proposition med första steget att förändra grundstrukturerna i vården - det som bygger på Anna Nergårdhs utredning om en god och nära vård.

Fru talman! Detta är fakta: När alliansregeringen tog över 2006 hade Sverige svåra, och jag betonar svåra, problem med växande vårdköer. Dessa vårdköer halverades under vår regeringstid med hjälp av kömiljarden. Den rödgröna regeringen avskaffade denna reform. Konsekvenserna av det ser vi nu: Köerna växer fortfarande, och det är sjuka människor som får betala priset för detta.

Våra patienter ska inte behöva sitta i väntrummet. De ska få vård, och de ska få det i tid. De ska inte slussas runt och få vänta på både bedömning och operation. Man har verkligen inte en jämlik vård i Socialdemokraternas Sverige, utan skillnaderna är stora mellan landstingen och regionerna i landet.

Det som däremot är tydligt är att det är i de moderatledda landstingen och regionerna som det jobbas betydligt mer med dessa frågor. Det jobbas mer framgångsrikt med att sätta patienterna i centrum och att korta deras väntan.

Statistiken i de röda, socialdemokratiskt styrda landstingen och regionerna är riktigt dyster. Den talar sitt tydliga språk. Jag har här i handen en redovisning av hur väntetiderna ser ut. Det är bara att konstatera att de moderatledda regionerna är i topp, medan vi i botten hittar en mängd av de röda, socialdemokratiskt styrda, landstingen.

Därtill vet vi inte hur det ser ut - ska vi lyssna på Shekarabi eller på Strandhäll? Jag vill lyfta fram de privata vårdgivarna. Jag är mycket väl medveten om att Anna-Lena Sörenson inte har möjlighet att svara på denna fråga i dag, men vi kommer att ställa den igen. För oss är det viktigt att vårdköerna ska bort och att människor ska få vård i tid. Vi har gjort det förut, och vi kommer att göra det igen efter september nästa år.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! I valrörelsen 2014 förklarade Stefan Löfven att någonting håller på att gå sönder i Sverige. Det har gått mer än tre år sedan dess, och den negativa utvecklingen inom flera välfärdsområden, bland annat sjukvården, fortsätter.

Sjukvården är ett område som svenska folket prioriterar högt. Man är villig att betala en tämligen hög skatt så länge man vet att man får en tillgänglig sjukvård av hög kvalitet. Traditionellt sett har svensk sjukvård varit ett föredöme för omvärlden. Men på grund av regeringens oförmåga att ta itu med de kroniskt långa vårdköerna är det tyvärr inte så längre.

Vi har Europas längsta vårdköer, som vi har hört här tidigare. Det är 50 000 patienter som har väntat längre än vad som är tillåtet enligt hälso och sjukvårdslagen. Det är alltså var tredje patient i operationskön som har väntat längre än vad vårdgarantin tillåter.

Detta innebär naturligtvis ett stort mänskligt lidande för patienterna, men också för deras anhöriga. Det har till och med gått så långt att cancerpatienter dör i vårdköerna. Och det är inte bara jag som säger det, utan det är både professionen och patientorganisationerna. Jag har med mig här en debattartikel från Palema. Där står: Människor med cancer dör för att de tvingas vänta.

Tänk er själva in i situationen: Man sitter en försommardag hos sin doktor eftersom man har haft diffusa obehagssymtom under en längre tid. Man har genomgått en del undersökningar, och doktorn säger: Vi har kommit fram till att ni har drabbats av cancer i bukspottkörteln, och den enda chansen till bot är operation. Men tyvärr kan vi inte operera dig förrän i slutet på augusti.

Vad skulle just du tänka och känna då? Hur kommer du och dina närmaste att känna denna sommar? Detta är verkligheten för många patient runt om i vårt land.

Vi är i ett läge i svensk sjukvård i dag där vårdkrisen slår även mot de yngsta. På landets två största barncancercentrum larmar man om att det råder brist på tid, personal och vårdplatser. Detta innebär att operationer och behandlingar ställs in. I somras gick 28 barnläkare ut och varnade för en havererande barnsjukvård. De föreslog till och med då att man skulle tillsätta en haverikommission. De berättar att operationer och undersökningar ställs in på grund av brist på vårdplatser, om barn som vårdas i undersökningsrum, ibland under flera dygn, i väntan på en ledig plats på avdelningen.

Jag kan bara instämma i barnläkarnas slutsats: Detta är ett totalt sjukvårdshaveri. Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt och direkt omänskligt av ett land som vi ska kalla ett välfärdsland.

Fru talman! För ett par veckor sedan hade vi Myndigheten för vård- och omsorgsanalys på besök hos oss i socialutskottet. Myndigheten har jämfört vården i Sverige med vården i tio jämförbara länder. Resultatet är nedslående. Bara en tredjedel av svenskarna anser att sjukvården fungerar bra i Sverige i dag. Det är en minskning med 13 procent jämfört med 2010. Därmed placerar sig Sverige näst sist bland jämförbara länder - näst sist!

I undersökningen konstateras också att patienterna i Sverige i många avseenden har sämre erfarenheter av vården än patienter i andra länder. Det här duger inte, fru talman. Det duger verkligen inte, men det skulle inte behöva vara så här. Det går att förändra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi behöver bara titta på vårt grannland Danmark. Där har man lyckats. Men då måste man också ha en sjukvårdspolitik som på ett strategiskt och målmedvetet sätt fokuserar på att korta väntetiderna. Det är också viktigt att ta fram en nationell plan för de patienter som i dag har fastnat i de kroniskt långa vårdköerna. Människor dör i dag i vårdköerna i Sverige. Detta får inte fortgå.

Även om sjukvården, som vi alla vet, är en landstingsfråga har vi ett ansvar på nationell nivå; det varken kan eller ska vi blunda för.

Därför föreslår Sverigedemokraterna i vår budget en ny sjukvårdsreform, där vi till stora delar hämtar inspiration från våra nordiska grannländer. Vi har besökt dem under i princip hela mandatperioden och sett vilka lösningar man kan hitta där. Det gäller då främst Danmark.

Där hade man tidigare liknande problem som vi har i dag med långa vårdköer, men man lyckades vända utvecklingen. Det innebär att man i Danmark i dag klarar tidskravet på en så kallad månadsgaranti för så gott som samtliga patienter. Man diskuterar sällan långa väntetider i Danmark numera.

Den patienträttsgaranti som vi föreslår i vår budget är en riktig garanti med både livrem och hängslen. Den garanterar att patienterna får den vård som de har rätt till enligt hälso- och sjukvårdslagen. För detta avsätter vi 4,5 miljarder under en treårsperiod. Vi gör detta för att kunna vända den negativa spiral som svensk sjukvård befinner sig i.

Fru talman! Det här är viktigt, och här vill jag vara väldigt tydlig: Vi kan aldrig acceptera den situation som rådde i somras här i Stockholm, där 20 cancerpatienter opererades för sent för att köerna var för långa. Detta har inneburit ett stort mänskligt lidande för patienterna och för deras anhöriga. IVO utreder nu två dödsfall som har samband med de långa vårdköerna.

Fru talman! Vi sverigedemokrater ser tillgängligheten och bristen på vårdplatser i sjukvården som den absolut viktigaste frågan att komma till rätta med. Den bristande tillgängligheten har flera orsaker, men som en röd tråd kan man konstatera att problemet med stängda vårdplatser oftast beror på brist på utbildad vårdpersonal. Här behöver man sätta in kraftfulla insatser och riktade åtgärder dels för att behålla befintlig personal, dels för att locka tillbaka personal som av någon anledning har slutat.

Fru talman! Därför gör vi stora satsningar i vår budget som alla syftar till att förbättra arbetssituationen för personal inom vården, vilket i förlängningen kommer att innebära kortare vårdköer för patienterna. Bristen på specialistsjuksköterskor är ett stort problem, vilket starkt bidrar till de långa väntetiderna. Antalet specialistsjuksköterskor har minskat över tid trots att vårdbehoven ökar. Flera landsting har visserligen erbjudit lön under heltidsstudier, men nivån var uppenbarligen inte tillräckligt hög. Därför öronmärker vi 250 miljoner årligen för att ge sjuksköterskor möjlighet att bli specialister med studielön.

En annan viktig grupp inom vården är undersköterskorna. Vi menar att det är dags att införa en gemensam nationell utbildning för undersköterskor. Det skulle kvalitetssäkra yrket och leda till legitimation. I merparten av länderna i Europa och samtliga nordiska grannländer är undersköterska ett legitimationsyrke. Det handlar om att förbättra patientsäkerheten och att öka kvaliteten inom sjukvården. Men det skulle också bli mer attraktivt att utbilda sig till undersköterska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Sammanfattningsvis satsar Sverigedemokraterna 11 miljarder mer på hälso- och sjukvården än regeringen gör under en treårsperiod. Men det viktigaste av allt är att vi har en tydlig strategi och vision för svensk sjukvård. Vi ska ha en sjukvård i internationell toppklass och där patienterna ska kunna känna sig säkra på att få vård i rätt tid och av högsta kvalitet. Och inga patienter ska riskera att dö i väntan på vård.

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik på Per Ramhorns inlägg. Men jag hörde alldeles för många skräckskildringar av den svenska sjukvården. Självklart ska vi ta den bristande tillgängligheten och köerna på allvar. Men jag tror inte att svenska folket, patienterna eller sjukvården är betjänta av sådana skräckskildringar och överdrivna skildringar som Per Ramhorn ägnar sig åt.

Alla andra brukar, om vi ska vara rättvisa, börja sina anföranden med att säga att svensk sjukvård håller väldigt hög kvalitet. Vi har väldigt fina medicinska resultat. Vi har också relativt god jämlikhet och tillgång till hälso- och sjukvården.

Sedan finns det brister. Ja, vi har köer till vården. Men det är inte de högst prioriterade patienterna som är där. Det ska vi veta. Man ska absolut inte vänta för länge på vård ändå. Men de högst prioriterade patienterna får sin vård.

Det har skett saker som inte bör ske. Och det skedde i det landsting där Per Ramhorns parti stöder det borgerliga styret, nämligen i Stockholm. Med annan styrning hade man kunnat hänvisa de patienterna till andra landsting som hade kunnat ta hand om dem. Vi vet dessutom att den gamla kömiljarden ledde till utträngningseffekter av de patienter och medborgare som har det kanske absolut största behovet av sjukvård, nämligen kronikerna och de multisjuka äldre.

Man kan inte annat än tro att skräckskildringarna ska leda till att människor ska rösta på ett parti som står för en högerpopulistisk, främlingsfientlig och löntagarfientlig politik. Den riskerar dessutom den svenska säkerhetspolitiken.

Fru talman! Tack, Anna-Lena Sörenson!

När det gäller att det jag läste upp skulle vara skräckpropaganda vill jag meddela att det är statistik från Vårdanalys och Socialstyrelsen. För två veckor sedan hade vi besök av Vårdanalys som tog med den här rapporten som jag visar för kammarens ledamöter. Den heter Löftesfri garanti och handlar om vårdgarantin, som ni tycker är så bra. Det står bland annat att "allt fler väntar allt längre" och att antalet som har väntat i mer än 90 dagar på operation har ökat med drygt 100 procent. I år är det nästan 4 000 patienter som har väntat på operation i mer än ett år.

Detta är ingen skräckpropaganda. Är det bättre att tysta ned det och tro att man ska glömma det? Det handlar om patienter, och patienter dör i vårdköer i dag. Vi ligger sämst till i Europa, och regeringen har inget svar.

Jag måste fråga: Vilka konkreta åtgärder vidtar regeringen för att dessa patienter, som står i kö i dag, ska få snabbare vård? Just nu, när vi står här i kammaren, står mellan 40 000 och 50 000 patienter i kö. Då hjälper det inte att säga att man håller på att öka resurserna till primärvården och att man lägger fram förslag om en patientmiljard för att öka tillgängligheten. Det är bra. Men det hjälper inte dem som står i kö till specialistvården. Där har ni inga förslag över huvud taget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Ni har bra förslag i fråga om att öka antalet platser på sjuksköterskeutbildningarna och för att stimulera att folk ska börja jobba inom vården. Det är bra. Men det hjälper inte dem som står i kö i dag. Och det är inga utmaningar. Det är ingen utmaning att stå i kö; det är en ren kris, helst när det gäller cancersjukvården.

Fru talman! Regeringen föreslår ett antal åtgärder för att komma till rätta med den bristande tillgängligheten. Det ligger förslag på strukturförändringar på regeringens bord. 5 ½ miljard tillförs vården. Det är en unik satsning. Det har aldrig satsats så mycket tidigare.

Vi försöker dock angripa även roten till det onda, det vill säga kompetensflykt och strukturförändringar. Dessutom finansierar vi det hela.

Om man tittar närmare på Sverigedemokraternas budget kan man se att det uppstår ett underskott till kommuner och landsting på mer än 20 miljarder. Man tar med den ena handen och ger med den andra. Det är helt och hållet ofinansierat.

Återigen - vem gagnar det att inte balansera beskrivningen av den i grunden goda hälso- och sjukvård som finns i Sverige i dag? Den ger oss den sjukvård som de allra flesta behöver. Den ges på ett jämlikt sätt och med hög kvalitet. Vi har problem med köer - ja. Men det är roten till det onda vi ska angripa. Och regeringen har ett antal väl beskrivna och väl finansierade förslag för det.

Sverigedemokraterna har inte finansierat de satsningar de gör i sin budget utan snarare precis tvärtom. De har ett underskott på 20 000 986 000 kronor.

Fru talman! När det gäller angreppet på vår budget kommer jag inte att lägga tid på att förklara hur man ska läsa en budget. Det får jag nämligen göra varje gång.

Återigen - ni har inget förslag för de patienter som står i vårdkö i dag, Anna-Lena Sörenson. Tänk dig själv att du eller dina anhöriga hade stått i kö! Att ni nu försöker bygga upp något helt nytt från grunden är bra. Men man måste hålla två saker i huvudet samtidigt. Bara för att ni bygger upp det från grunden och gör en omstrukturering kan ni inte lämna de 50 000 som står i kö i dag åt vargarna. Ni måste ha en plan för dem.

Vad säger du till dem som står i kö? Och det är inte bara i Stockholm. Det ser likadant ut i hela landet. Jag vet att Anna-Lena Sörenson inte har mer talartid och därför inte kan svara.

Det gör mig frustrerad och orolig att man inte har någon plan för de patienterna utan bara släpper dem till vargarna. Det innebär att människor i stället måste ta privata sjukförsäkringar för att få vård. Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Nej, det är det inte.

Regeringen borde visa ledarskap och att man kan hålla två bollar igång samtidigt: förändra primärvården - och det behövs - men också ta ansvar för våra medborgare, de 50 000 som står i kö i dag. Tyvärr gör man inte det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

I detta anförande instämde Heidi Karlsson (SD).

Fru talman! Åhörare, tittare och lyssnare! Den rödgröna feministiska regeringen arbetar, som ni numera alla vet, långsiktigt och målmedvetet med att utveckla och förstärka välfärdspolitiken. Den ambitionen sätter tydliga spår på utgiftsområde 9. Innan jag går vidare måste jag tyvärr meddela att jag inte kommer att klara av att hålla mig inom den anmälda tiden. Som flera andra tidigare talare kommer jag att dra över tiden en hel del.

Hälsovård, sjukvård och social omsorg är tillsammans med föräldraförsäkringen, sjukvårds- och arbetslöshetsförsäkringarna kärnan i den svenska välfärdspolitiken. Det märks också mycket tydligt i regeringens budget på samtliga dessa politikområden. Men tydligast märks det nog på utgiftsområde 9.

Den enskilt största satsningen på det budgetområde som vi nu diskuterar gör regeringen på hälso- och sjukvårdsområdet. Anslaget ökas från 37,7 miljarder förra året till 44,1 miljarder i den budget som nu ska antas. Det är alltså en ökning med 6,4 miljarder. Det innebär en ökad statlig satsning med 19 procent. Så huvuddelen av årets satsning på utgiftsområde 9 går till hälso- och sjukvården.

Vi har upprepade gånger hört företrädare för allianspartierna från den här talarstolen påpeka att de under sina år vid makten ökade satsningarna på hälso- och sjukvården med historiskt höga siffror. Det är ju inte den bild som medborgarna har haft av Alliansens åtta år vid makten. Det är inte heller den bild som alla som har fått det mycket tuffare på jobbet inom vården har fått. Där ser man på det hela på ett annat sätt.

Hur var det då med allianspartiernas satsningar på utgiftsområde 9 under deras åtta år? Tittar man på de budgetar som antogs är det lätt att räkna ut att den genomsnittliga ökningen av resurser till utgiftsområde 9 per år uppgick till 1 906 909 880 kronor.

Jämför man det med vad den nuvarande regeringen genomför har ökningen inom utgiftsområde 9 i budgeten i stället varit drygt det dubbla, eller 3 883 810 750 kronor per år i genomsnitt.

Om alliansregeringen under sina år vid makten gjorde historiskt stora satsningar mer än dubblerar alltså den rödgröna regeringen den satsningen under våra år så här långt.

Det finns de som försöker att slå hål på den här bilden av verkligheten genom att påstå att befolkningen under de senaste åren har ökat så kraftigt att det är därför som en så stor utgiftsökning är nödvändig.

Visst är det sant att befolkningen ökar snabbare under ett rödgrönt styre än under ett mörkblått konservativt styre. Människor väljer ju själva om de vill flytta till ett land på väg framåt mot hållbar utveckling eller om de vill flytta från ett land på väg ner i koloset.

Men skillnaderna i befolkningsökning är inte så stora som många tror. Under Alliansens åtta år vid makten ökade landets befolkning med i genomsnitt 83 536 personer årligen.

Under de hittillsvarande tre år som vi rödgröna har styrt landet mot en hållbarhet har ökningen varit i genomsnitt 86 650 personer per år. Visst är det en ökning, men bara med 3 114 personer mer per år än genomsnittet under de två föregående mandatperioderna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Man kan knappast hävda att det är på grund av den tämligen marginella takten på befolkningsökningen i landet som den rödgröna regeringen väljer att årligen dubblera de så kallat historiskt stora satsningarna under alliansåren. Nej, fru talman, vi gör det helt enkelt därför att vi har ambitioner med välfärden.

Många journalister brukar hävda att väljarna vill ha klara besked: Vilka är alternativen i svensk politik?

När det gäller hälso- och sjukvårdsområdet, socialvård och social omsorg är det rödgröna alternativet tydligt. Här handlar det om satsningar, att bygga ut och förstärka, att förbättra såväl för patienter som för brukare och personal. Vi har ambitionen att höja kvaliteten och göra yrken inom vård och omsorg mer attraktiva.

Tittar man på de så kallade allianspartierna utgör de knappast ett regeringsdugligt alternativ när det gäller frågor som har med vård och omsorg att göra.

Vi har nu hört två företrädare från allianspartierna prata mycket om sina satsningar, men budgetarna spretar. Jag tänkte använda mitt anförande till att resonera kring frågan: Finns alternativet Alliansen över huvud taget på det här området?

Moderaterna lägger sig väldigt nära den rödgröna budgeten. De största avvikelserna är att man tar bort 45 procent av statsbidragen på funktionshindersområdet. Man tar bort 350 av 767 miljoner, det blir 45 procent. Man minskar bidraget till psykiatrin med 37 procent eller 650 miljoner, vilket inom parentes sagt är väldigt märkligt med tanke på att det är den typen av problem som i dag växer snabbast. Likaså minskar man bidraget till socialt arbete med 38 procent när man skär bort 575 miljoner av regeringens satsning på ungefär 1 ½ miljard.

Med undantag av de avvikelser som jag redovisade följer alltså Moderaterna den rödgröna regeringen tämligen väl. Däremot spretar det väldigt mycket mellan allianspartiernas förslag.

Hur ska väljarna tolka ett eventuellt alternativ till den rödgröna regeringen när Moderaterna lägger ytterligare 595 miljoner till regeringens satsning på folkhälsa och sjukvård när de tänkta samarbetsparterna Centerpartiet och Kristdemokraterna vardera vill skära bort över 3 miljarder på samma post?

Skillnaderna blir i slutändan mer än 50 procent mellan dessa partier som ska samarbeta. Moderaterna lägger dubbelt så mycket som Centerpartiet och Kristdemokraterna på folkhälsa och sjukvård. Liberalerna är lite försiktigare och lägger bara 876 miljoner mindre än Moderaterna. Men det är väldigt spretigt. Hur får man ihop det?

Det finns många fler exempel i allianspartiernas budgetar som man kan fundera över. Man kan exempelvis undra hur allianspartierna ska kunna enas om ett åtgärdspaket för äldreomsorgen när Centerpartiet vill ta bort 2 miljarder medan Kristdemokraterna vill lägga till 2,8 miljarder. Moderaterna gör bara en liten justering i förhållande till den rödgröna regeringen. De lägger sig på nästan samma belopp, men lägger till 152 miljoner. Man kan undra: Vilket regeringsalternativ kan man som väljare gissa att det leder till? Kanske den rödgröna regeringen ihop med Moderaterna? De övriga allianspartierna ligger ju miltals bort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Men, fru talman, vi kanske inte ska gräva ned oss för mycket i detaljerna utan gå ned till den sista raden i vårt betänkande.

När det spretar väldigt mycket mellan partier som påstår sig kunna samarbeta brukar de försvara sig med att man bara lagt pengarna i olika poster inom totalen. Det skulle kunna stämma om man tittar på Moderaternas möjligheter att samarbeta med den rödgröna regeringen.

Även om det procentuellt finns några poster som avviker kraftigt i Moderaternas budgetförslag jämfört med den rödgröna regeringens är den totala avvikelsen ändå inte så stor. Posterna därutöver är så pass små att det borde gå att jämka, tycker jag. Där finns det en förutsättning för ett samarbete.

Om man i stället tittar på skillnaderna totalt mellan allianspartierna är det svårt att förstå hur de över huvud taget ska kunna hitta varandra. Centern lägger sig på drygt 6 ½ miljard under Moderaternas bud och Kristdemokraterna lägger sig på drygt 10 miljarder högre än Moderaterna. Skillnaden mellan det högsta och det lägsta budet mellan allianspartierna är alltså hela 16 ½ miljard.

Då kanske några av er som lyssnar tänker att det kanske ändå inte är så mycket pengar i förhållande till de totala beloppen, att det är felräkningspengar. Men det är faktiskt en skillnad på över 20 procent av det totala beloppet för utgiftsområde 9. Det är sällan som man hör eller ser någonting sådant i den politiska debatten, utom förstås Sverigedemokraterna som brukar ha stora avvikelser, men på andra politikområden.

Man kan fråga sig: Hur ska väljarna kunna veta vad det är för politik som man får om man lägger sin röst på allianspartierna när det spretar så kraftigt?

Fru talman! Jag har inte nämnt Liberalerna så mycket, eftersom det är det parti som på totalen ligger närmast regeringen. Men tittar man på delposterna ser man att även de spretar på flera punkter. Det gäller främst Moderaterna men även de andra två tänkta samarbetsparterna. Några av Liberalernas delbelopp avviker kraftigt från regeringens.

Man kan exempelvis nämna att Liberalerna tar bort 281 miljoner från folkhälsa och sjukvård. Där lägger Moderaterna i stället till 595 miljoner. Det blir en skillnad på 876 miljoner mellan vad de vill där. Liberalerna lägger å andra sidan till 700 miljoner när Moderaterna skär bort 152 miljoner på åtgärder inom äldreomsorgen. Det är en skillnad på 852 miljoner.

Ni hör att det spretar väldigt mycket mellan dessa båda partier.

Liberalerna skär ned på psykiatrin, där Centern ökar på. Och när Kristdemokraterna ökar på tandvårdsförmånen skär Liberalerna ned. Skillnaderna är i och för sig bara drygt 200 miljoner på respektive område, men det är ändå ett exempel på att det spretar.

Att det skiljer så mycket mellan de borgerliga partiernas budgetförslag kan ju ha en helt andra förklaringar än att det bara är en slump.

Jag har tidigare sagt att journalister brukar påstå att väljarna vill ha klara besked om vilka alternativen är i svensk politik. Men det kanske inte är så självklart att väljarna vill ha klara besked. Alliansens spinndoktorer har kanske valt en annan taktik: Många olika budskap lockar olika väljargrupper, och det är kanske inte så viktigt om de förslag som man presenterar över huvud taget går att förena till ett regeringsalternativ.

Här bjuder man antingen drygt 11 procent upp eller drygt 10 procent ned på regeringens förslag på de totala utgifterna. Det utgör en skillnad på 16,5 miljarder. Vid några av delposterna skiljer det mer än 50 procent mellan vad de borgerliga partierna erbjuder väljarna att rösta på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Något av alternativen borde kunna passa nästan alla väljare. Kanske är det så man har tänkt. Men hur ska väljarna veta vad det resulterar i för slags regeringsalternativ?

Vad blir budskapet till väljarna med en spretig röra som detta? Det blir helt enkelt att ingen vet vad ett sådant regeringsalternativ innebär. Men så är det med lotterier - de flesta drar en nitlott.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. När det gäller frågan om generell tillståndsplikt yrkar jag bifall till den reservationen.

Jag tycker att förslaget om att underställa kommunernas lagstadgade skyldighet att tillhandahålla välfärdstjänster en tillståndsplikt, som det handlar om, är bakvänt. Jag tror att förslaget nog bara tillstyrks av arbetslösa advokater som ser ständiga processer som ett sätt att skapa fler jobb för sin kår.

Det är dock inte det slags jobb vi behöver, utan vi behöver fler välutbildade inom vård, skola och omsorg. Det är detta som regeringen satsar på.

Dåliga lagar och regler skapar onödigt arbete. Bra lagstiftning gör att resurserna styrs dit där medborgarnas behov finns.

Fru talman! Jag vill avsluta med att önska fru talmannen och mina kollegor i riksdagen en god jul och förhoppningsvis ett väldigt innehållsrikt valår 2018.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan lugna ledamoten från Miljöpartiet och alla medborgare, vilket kanske är ännu viktigare, om att vi i de fyra allianspartierna vet att vi är fyra olika partier. Vi vet att vi har olika prioriteringar och lite olika syn och inriktning på en del saker. Vi vet dock också att vi har förmågan till ett grundmurat ordentligt samarbete som gör att vi alla är väldigt trygga med att vi trots olikheterna i våra budgetförslag kommer att kunna regera Sverige.

Det som fanns med i de anföranden från allianspartierna som hittills har hållits - från Kristdemokraterna och Moderaterna - och det jag är säker på kommer att finnas med hos företrädarna från Centern och Liberalerna är våra visioner om hur vi ska få ut ännu mer ur skattebetalarnas pengar. Vi ska få en ännu bättre vård, ännu större trygghet i äldreomsorgen och ännu bättre omsorg i alla de skeden i livet då vi behöver det.

Detta saknades i Miljöpartiets anförande. Det fanns väldigt lite om Miljöpartiets visioner.

Jag skulle vilja höra vilka prioriteringar Miljöpartiet har gjort. När man har varit med och stöttat en budget som säger "vi har 40 miljarder att satsa, men vi väljer att inte prioritera de mest utsatta i samhället, de som är i behov av stöd och service vid en funktionsnedsättning".

I stället är ni beredda att acceptera nedskärning efter nedskärning, vilket de facto nu förekommer på grund av att regeringen inte tar sitt ansvar. Varför har Miljöpartiet gjort en sådan prioritering?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Jag ville med mitt anförande visa att när ni berättar vad ni vill erbjuda väljarna och tar samma pengar räcker de inte till. För det ena partiet vill göra en sak, det andra partiet vill göra en annan sak, det tredje partiet vill göra en tredje sak och det fjärde partiet vill göra en fjärde sak.

När man beskriver den tänkta visionen på detta sätt, med fyra olika varianter att disponera medlen, räcker pengarna inte till. Man kanske inte måste ha fyra gånger så mycket pengar, men man måste kanske ha dubbelt så mycket pengar för att kunna genomföra samtliga förslag från er.

Jag är säker på att ni kommer att kunna förhandla ihop er och kan komma överens om precis vad som helst. Men vad blir det för något? Det är ju det väljarna är intresserade av. Väljarna får dock inga besked från er, eftersom de får se tre olika visioner.

Ingen vet vad resultatet av detta blir. Det kanske inte blir någonting av det som Moderaterna vill eller det som Kristdemokraterna vill. Om man väger samman dessa poster hamnar ni nästan på varje post ungefär där regeringen ligger. Men några vill ha jättemycket mer, och några vill ha jättemycket mindre.

Det kanske blir en rödgrön politik av er kompromiss efter valet. Det är möjligt.

Det var detta jag ville förmedla, för jag tycker att debatten blir så skev när man berättar om saker som inte alls hänger ihop, och det gör inte era budgetförslag. De hänger inte ihop på något sätt. Det skiljer 16 ½ miljard mellan det nedersta och det översta budet. Att rösta på er är som ett lotteri, tycker jag.

Det här var ambitionen med mitt anförande.

Det handlar för övrigt inte om 40 miljoner utan om 44,1 miljoner som vi disponerar till hälso- och sjukvården. Jag ville bara rätta till siffran.

Vi tycker att vi har bidragit kraftfullt till att öka resurserna till hälso och sjukvården under mandatperioden. Vi tror att det har betydelse hur mycket resurser man lägger på hälso- och sjukvården. Vi har för övrigt inte varit med och gjort några neddragningar, som Kristdemokraterna påstår.

Fru talman! Jag efterfrågade Miljöpartiets ambitioner. Vad är Miljöpartiets ambitioner för att skapa förbättringar inom svensk hälso- och sjukvård, svensk omsorg och svensk välfärd i de delar som gäller vid de tillfällen i livet då var och en av oss kan hamna i en situation då vi är i behov av samhällets stöd?

Specifikt frågade jag varför Miljöpartiet i sina satsningar har valt att inte göra någonting för de personer som är i behov av LSS. Vi ser att det nu kostar miljarder mindre på detta område, och regeringen accepterar det.

Vi har fått utredning efter utredning från ansvariga myndigheter som visar att det här är några av de grupper i samhället som är i störst behov av samhällets stöd. Många av dem får över huvud taget inte detta stöd. Det är något som Miljöpartiet accepterar.

Man kan säga att regeringen inte har tagit ett aktivt beslut att ändra lagen. Nej, och det är ett av de stora problemen. Det behövs nämligen en lagändring när rättstillämpningen har förflyttats. Ni accepterar dock denna förändring, och ni accepterar att det blir miljardbesparingar på de mest utsatta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Senast i går kom ytterligare en rapport från Socialstyrelsen. Den visar att många av de som har fått indraget stöd från den statliga assistansen blir helt utan samhällets stöd. Det pekas på riskerna för att möjligheten till delaktighet i samhället och att få leva ett liv som andra nu begränsas. Det gäller både barn och vuxna.

Varför har Miljöpartiet gjort denna prioritering? Varför får vi inte höra vad Miljöpartiet vill göra? Eller har Miljöpartiet precis som Socialdemokraterna inte några större ambitioner på området?

Fru talman! Det är svårt att bemöta sådan här argumentation, som jag tycker saknar verklighetsförankring. Det har inte skett några neddragningar. De kostnadsminskningar som har skett har skett på grund av tillämpningen.

Emma Henriksson tillhör ett parti som satt i regeringen före förra valet och inte gjorde någonting åt det här, fastän vi redan då visste att den här lagstiftningen var ihålig. Vi visste att den var ihålig redan när den antogs 1993. Vi visste att den inte skulle funka när den väl skulle bli prövad i domstolar. Sedan har just det skett.

Vi har satt igång den process som krävs. Vi är inte intresserade av att man hastar fram lösningar som inte håller för prövning i domstolar. Vi vill ha en lagstiftning för den här gruppen när det gäller LSS. Vi vill ha en lagstiftning som håller för prövning i domstol, så att man vet att den faktiskt fungerar, och vi har satt igång ett arbete för detta. Men det tar tid. Under tiden försöker vi reparera de skador som uppstår så gott det går. Vi har börjat med det arbetet.

Jag tycker att det är lite orättvist att skylla detta på den här regeringen, för det är ingenting som är nytt sedan den tillträdde, utan det är problem som vi har känt till ända sedan LSS kom till. Processen att ta fram en ny lagstiftning som fungerar och håller hade man behövt starta för tio år sedan.

Sedan frågar Emma Henriksson vad Miljöpartiet vill på det här området. Jag inledde med att berätta vad vi vill på området. Vi har väldigt höga ambitioner. Vi tror att en av orsakerna till att vi har problem i dag är att vi har haft åtta år med alliansregering då man inte har satsat på professionen och inte har satsat på den utbildning som vi nu lägger pengar på. Orsaken till att vi saknar personal är ju att det inte har utbildats personal, och det tar en mandatperiod. Det tar fyra fem år att utbilda personal. Vi kommer att ha bättre lösningar efter nästa val.

Fru talman! Vi debatterar nu det centrala i svensk välfärd, nämligen sjukvård, äldreomsorg, socialtjänst och hur människor med funktionsnedsättning ska kunna leva ett liv som andra. Det vi i Sveriges riksdag har att besluta om är dock en liten del av detta, nämligen hur statens budget påverkar området. De stora delarna handlar om kostnaden för receptförskrivna läkemedel och den statliga assistansersättningen. Merparten av kostnaderna för detta i Sverige finansieras genom att kommuner, landsting och regioner beskattar medborgarnas inkomster. Där ligger den stora satsningen från vårt land på det här området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det viktigaste staten kan göra för att se till att det finns pengar till cancersjukvård, hemtjänst och LSS-boenden är att föra en ekonomisk politik som leder till ökad tillväxt och att fler människor kommer i arbete. Här finns den centrala konflikten mellan å ena sidan Centerpartiet och övriga allianspartier och å andra sidan de tre vänsterpartierna.

Alliansregeringens ekonomiska politik och välfärdspolitik resulterade i att resurserna till skola, sjukvård och omsorg med våra nio budgetar ökade med mer än 100 miljarder kronor i fasta priser. Resurserna ökade per invånare, och antalet läkare, barnmorskor och sjuksköterskor per invånare ökade.

För vänsterpartierna är inriktningen den motsatta. Höjda skatter är den bästa metoden att få pengar till vård, skola och omsorg. Hade det varit rätt hade Sverige legat i absolut topp, eftersom vi har ett av världens högsta skattetryck. Som om det inte vore nog har vänsterregeringen dessutom höjt skatter med 30 miljarder kronor.

Att Sverige trots detta ännu går som tåget beror främst på Alliansens reformer genom nio statsbudgetar fram till och med 2015. I allt väsentligt ligger dessa reformer fast, till exempel jobbskatteavdragen. Det pratas om att de är dåliga och så, men den rödgröna regeringen har låtit alla ligga fast. De finns kvar, och de pengarna går ut till medborgarna och sätter fart på Sverige på olika sätt.

Den andra stora konflikten på välfärdsområdet handlar om synen på att låta privata företag erbjuda hemtjänst, skola, assistans och sjukvård. För Centerpartiet är de privata företagen en mycket viktig del i att få den svenska välfärden att fungera bättre.

Idén om att all välfärd ska drivas i stora offentliga inrättningar kom till korta redan under 1980-talet och 1990-talet. Varken patienter, omsorgstagare eller välfärdens medarbetare upplevde att de stora systemen kunde möta deras förväntningar på kvalitet, tillgänglighet och eget inflytande. De reformer som har genomförts sedan dess har öppnat för valfrihet och bättre dynamik. Den svenska välfärdsmodellen, som bygger på gemensam finansiering och en tydlig möjlighet att själv välja utförare, har ett starkt folkligt stöd. Det vill vi i Centerpartiet försvara. Därför är det trist och tråkigt att se hur vänsterpartierna under den här mandatperioden har bedrivit någonting som man skulle kunna kalla häxjakt på privata entreprenörer.

Centerpartiet och Alliansen har under hela mandatperioden stått med utsträckt hand för att få till en blocköverskridande överenskommelse om skarpa kvalitetskrav och skärpt tillsyn i välfärden, oavsett huvudman. Det erbjudandet kvarstår. Men tyvärr är det uppenbart att regeringen tillsammans med Vänsterpartiet arbetar i en annan riktning.

Revisionsbyrån PWC gjorde förra hösten en granskning av vad Reepaluutredningens förslag skulle innebära i praktiken och var mycket tydlig i sina slutsatser: Välfärdsbolagens möjligheter att bedriva sin verksamhet blir påtagligt begränsade om utredningens förslag blir verklighet. Det faktum att bolagen kommer att ha mycket små möjligheter att bygga upp ekonomiska buffertar innebär att verksamheterna blir mycket sårbara för ekonomiska störningar. De stryps.

Jag är besviken och upprörd över att de tre vänsterpartierna nu är beredda att stänga fullt fungerande assistansföretag, äldreboenden och hemtjänstutförare i stället för att ta tag i välfärdens riktiga problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

I Sverige finns ett stort antal människor med stora funktionsnedsättningar som nu får sin assistans indragen. Det finns äldre som inte får plats på äldreboenden. Köerna till sjukvården ökar. Att ta tag i detta borde vara mycket viktigare än att nu vilja gå fram med vad som i praktiken är ett överskottsförbud för de privata utförarna i svensk sjukvårdssektor.

Svensk vård och omsorg uppvisar i ett internationellt perspektiv goda resultat. Men i takt med att vi lever längre och kan behandla fler sjukdomar förändras kraven på hälso- och sjukvården. Alliansregeringen satsade mer resurser än vad som någonsin tidigare satsats på vården. Köerna kortades, antalet vårdcentraler ökade och öppettiderna blev generösare. Kvaliteten i sjukvården stärktes, och patienterna blev mer nöjda med vården.

Tyvärr har utvecklingen nu vänt, vilket framgår av dagens debatt. Det är växande köer och försämrad tillgänglighet. De växande köerna i sjukvården gör att vården blir mer ojämlik. Skillnaderna i tillgänglighet är i dag stora mellan landstingen. Om köerna tillåts växa mer kommer vi att hamna i ett läge där bostadsort och ekonomi spelar en avgörande roll för vilken vård man kan få och när. För att kunna korta köerna och öka tillgängligheten för patienten behöver fler aktörer få möjlighet att hjälpa till att utföra vården.

Som sagt: Under Alliansens år vid makten minskade köerna, och tillgängligheten i vården ökade. Detta uppnåddes genom att en mångfald av alternativ släpptes in, samtidigt som kortare köer premierades.

Sjukvård ska vara tillgänglig för alla människor i hela landet. I dag är skillnaderna i tillgång till sjukvården alltför stora, bland annat avseende avståndet till sjukvård. Ett exempel är hur allt färre har en fast läkarkontakt i primärvården. Störst är problemet i vänsterstyrda landsting och regioner.

Trots hög läkartäthet fattas det i Sverige läkare på vårdcentralerna. I vissa landsting är det färre än 30 procent av patienterna som har en fast läkarkontakt. Samtidigt arbetar omkring 1 000 stafettläkare i den svenska vården, något som kostar landstingen 1 miljard kronor per år.

Fru talman! Problemen i primärvården går att lösa. Det visar inte minst utvecklingen i Norge, som gått från att bara halva befolkningen haft en fast läkarkontakt i primärvården till att nästan alla har det i dag. Det är ett gott exempel. En av de viktigaste förändringarna som gav Norge en stark primärvård handlar om att läkare fått möjlighet att driva egna verksamheter i liten skala och bli entreprenörer. Det är dags att regeringen tar den akuta krisen i primärvården på allvar.

Det här är fjärde och förhoppningsvis sista gången på länge som vi debatterar vänsterregeringens budgetförslag och brist på reformer. Den svenska välfärden står inför stora utmaningar. Lösningen heter inte vinstförbud. Det krävs riktiga förändringar som minskar de klyftor som vi ser i svensk välfärd. Det är detta som debatten fram till valet kommer att handla om.

Riksdagens rambeslut är fattat. Centerpartiets budget föll. Därför deltar vi inte i riksdagens beslut. Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Fru talman! Jag konstaterar att inte ens Staffan Danielsson klarade att hålla sin talartid. Vi skulle behöva två omgångar till våra debatter. Vi har mycket att debattera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Många har talat om skillnader mellan Alliansens förslag. Staffan Danielsson var själv inne på generella satsningar för att kunna ge landsting och kommuner större möjlighet att själva kunna fatta sina beslut och lokalt kunna göra demokratiska överväganden. Man kan jämföra det med till exempel Kristdemokraternas väldigt hårda centralstyrning och väldigt riktade förslag till satsningar. Det är intressant.

Centerns ställningstagande handlar om att man känner en tillit och ett förtroende för att de lokala politikerna ska kunna fatta de beslut som de enligt grundlagen ska kunna göra. Det handlar också om att vi i Sverige har organiserat oss i kommuner och landsting för att vi tror att det är där som kunskapen finns om de lokala förhållandena och de lokala behoven.

Därför känns det obegripligt att man sätter så stor tillit till kravet på en nationell tillståndsgivning. Det innebär enligt vårt sätt att se att man flyttar besluten från de lokala politikerna till tjänstemän i Stockholm. För mig känns det konstigt att Centerpartiet driver en så stark linje för det. Det skulle vara intressant att höra en kommentar från Staffan Danielsson om just det ställningstagandet.

Fru talman! Jag vill tacka för Anna-Lena Sörensons varma ord om vikten av decentralisering och beslutsfattande i landsting och kommuner av politiker som är rotade i verkligheten. Det brinner verkligen vi i Centerpartiet för. Men vi är också för att det behövs ramlagar och principer som lägger grunden för verksamheten.

Det enkla svaret på Anna-Lena Sörensons fråga är att den nationella tillståndsgivningen lägger en grund som måste vara utgångspunkten när kommunerna jobbar. Utifrån den grunden äger de själva att sedan lägga sig högre eller på lite olika sätt, men grunden ska ligga fast.

Allianspartierna är fyra partier som bevisat sig kunna samarbeta i mer än nio budgetar fram till för knappt två år sedan, när den sista slutade att gälla. Det är som har sagts här. Vi är olika partier, och vi har just nu lite olika tonvikt i våra förslag. Det är demokrati.

Jag har redovisat Centerpartiets prioriteringar. Mina goda allianskollegor har visat sina. Den som undrar var vi landar kan se hur vi landade de nio år som har varit. Vi kommer att landa väl även de fyra, åtta eller tolv år som väntar.

Vänsterpartierna är oslagbara på att höja skatter och sedan fördela ut dem i bidrag och försöka få debatten att handla om det. Vi vill hela tiden bredda debatten och visa att grunden i Sveriges välstånd är vår marknadsekonomi, vårt näringsliv och skatteintäkterna.

Är man bättre på att frigöra krafterna hos småföretagen ger det bättre resurser till den offentliga sektorn. Det menar vi totalt sett är mycket bättre än att bara höja skatter och fördela intäkter.

Fru talman! Det förra regeringsinnehavet för Alliansen slutade med ganska stora underskott i statsbudgeten och stora hål i välfärden. Så mycket var det för de skattesänkningar och privatiseringar man gjorde under den perioden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Det är egentligen vad det handlar om för Centerns del. Det är viktigare att privatisera offentlig verksamhet än att skydda den lokala och kommunala självständigheten. Därför kan man också tänka sig att lyfta beslutsfattandet. Det är vad det handlar om. Det handlar i det här fallet inte om centrala krav på kvalitet utan om tillståndsgivning. Man lyfter beslut från den lokala nivån upp till tjänstemän i Stockholm. Det ska inte ens vara demokratiskt påverkbart. Det blir det inte i ett sådant system.

Sedan talar Staffan Danielsson mycket om att de har olika prioriteringar och ska lösa det på olika sätt. Det kan man hålla med om. Man kan titta på Centerpartiets förslag att finansiera välfärden och täppa till de hål och möta de utmaningar Staffan Danielsson beskrev i sitt inlägg. Vi ser att det slutar på ett minus för Centerpartiets del med lite drygt 315 miljoner kronor. Det tar med den ena handen och ger med den andra och föreslår skattesänkningar på sammanlagt 35,6 miljarder kronor.

Fru talman! Vad gäller kravet på att begränsa vinster i välfärden tycker svenska folket precis som vi i de rödgröna partierna. Ohemula vinster och att lägga svenska skattepengar i utländska skatteparadis är inte okej. Jag har inte sett några som helst förslag från Centerpartiet på hur man ska kunna begränsa det och få skattepengar att verka i Sverige i den offentliga välfärden.

Fru talman! Centerpartiet är med på väldigt mycket för att bekämpa skatteflykt, förhindra skatteparadis och så vidare. I den frågan uppfattar jag att vi ligger väldigt nära varandra.

Vi landar gärna i debatterna i att inte bara diskutera exakt hur vi höjer skatter och sedan fördelar ut bidrag i olika riktade stöd, och det tycker jag är bra. Det är ändå inte det avgörande. Det avgörande är att Sverige går som tåget, att vi får in skattepengar och har resurser för en bra sjukvård, äldreomsorg och så vidare som i allt väsentligt betalas med kommunala pengar, regionpengar och landstingspengar.

Där är min bild annorlunda än den som Anna-Lena Sörenson visar med att allianstiden med nio budgetar inte var något vidare. Det gick med underskott. Vi hade en väldig finanskris att brottas med. Vi reformerade den ekonomiska politiken väldigt starkt och fick fart på Sverige, och sysselsättningen ökade. Vi kom igenom den stora krisen och lade en grund som regeringen har en stor nytta av även i dag.

Ni har inte ändrat på så mycket. Ni är en svag minoritetsregering som inte lägger fram många propositioner. Vi går inte på högfart här i riksdagen under den här hösten och våren. Det sprutar inte ut förslag och propositioner från regeringen, vilket jag i och för sig är glad för.

Visst gör man skada. Visst kommer en del av era förslag att vara negativa. Men det mesta som vi genomförde ligger fast. Det handlar om att få fart på företag och näringsliv och få resurser till omsorg. Det hoppas jag att vi kan sätta fart med igen från Alliansen när vi förhoppningsvis kommer till makten 2018.

Vi förenas av att vi alla vill ha en bra hälso- och sjukvård. Jag är övertygad om att Alliansens och Centerpartiets koncept att få fart på Sverige är nummer ett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Före detta Alliansen, högern, vill gärna tala om att hälso och sjukvården omedelbart blev sämre när Löfven tillträdde som statsminister och när Vänsterpartiet blev förhandlingspart till regeringen. Men det är faktiskt landstingen som har ansvaret för hälso- och sjukvården lokalt och inte regeringen.

Akutavdelningarna på Södersjukhuset och Nya Karolinska underkändes av Inspektionen för vård och omsorg förra veckan. Jag tycker att ni ska slå en pling till era högerpolitiker i Stockholms läns landsting. De har visat vad Centern, KD, Moderaterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna vill med sjukvården i Sverige.

En delad fjärdeplats blev resultatet för svensk sjukvård när tillgänglighet och effektivitet jämfördes mellan 195 länder. Svensk sjukvård håller världsklass när det gäller att rädda livet på patienter med en lång rad diagnoser. Det ska vi inte glömma när hela hälso- och sjukvården svartmålas.

Detta är en rekordbudget för hälso- och sjukvården. Tillskottet i år från regeringen, med Vänsterpartiet som förhandlingspart, för hela området är 7 miljarder. Och vårdpaketet, som jag kommer att prata om, är 4,7 miljarder per år. Då ska vi inte glömma den lilla nätta summan 10 miljarder årligen till kommuner och landsting för hela mandatperioden.

På ledarsidorna till höger är de inte jätteglada. De suckar. Men vi i Vänstern är stolta över att vi har förhandlat fram medel för jämlik vård. Ni till höger premierar vinster i välfärden. Vi till vänster premierar jämlikhet.

Kvinnors hälsa har på många sätt varit eftersatt och inte prioriterats lika högt som mäns. Därför är det fantastiskt bra att regeringen ihop med oss har presenterat en rad satsningar på kvinnor och kvinnors hälsa. Mest stolt är jag faktiskt över att Vänsterpartiet tillsammans med regeringen genomfört satsningar på en förstärkt förlossningsvård. Det är 1 miljard ytterligare som Vänstern har förhandlat fram för att man ska anställa fler inom förlossningsvården. Jag säger "anställa". Det är en förutsättning att landstingen gör det. Här snackar vi verkligen jämställdhet. Det gläder mig att samtliga partier nu är med på detta. Ni gör tummen upp för en vänsterpartireform. Det trodde vi inte.

En annan reform som vi i Vänstern har förhandlat fram i budgeten, som gynnar jämlikhet och jämställdhet, är fri screening när det gäller så kallad cellprovtagning. Cellprovtagning gör att tidiga cellförändringar kan upptäckas och behandlas redan innan de utvecklats till cancer i livmoderhalsen. Det är också dokumenterat att de kvinnor som regelbundet deltar i cellprovtagning sänker sin risk för livmoderhalscancer med ca 90 procent. I nuläget är det 6 av Sveriges 21 landsting som erbjuder kvinnor fri cellprovtagning. Det ska nu bli fritt i hela Sverige. Jag har själv haft cellförändringar. De upptäcktes i tid. Jag är väldigt glad för att det inte gick längre.

Jag tror att ni till höger säger nej till denna reform, precis som med reformen om fri mammografi. Då vill jag faktiskt rekommendera att ni läser den rapport som vi tog fram tillsammans om cancervård och cancer. Diverse cancerläkare, professorer och så vidare - jag kan ge er exempel på ytterligare läkare - har tydligt skrivit att de tycker att fri screening är jättebra, tillsammans med andra delar man kan jobba med. Detta är alltså ingenting som vi själva har suttit och rört ihop vid skrivbordet, så att säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Den psykiska ohälsan ökar. Den har ökat i flera år. De psykiska diagnoserna står för ca 45 procent av alla pågående sjukskrivningar. Fler kvinnor än män är sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa. Det tycker jag att man ska titta lite extra på. Den psykiska ohälsan ökar bland personer med kort utbildning och bland unga. Därför har vi i Vänsterpartiet varit med och drivit igenom satsningar på just psykisk hälsa. Det handlar om självinläggningsprojekt, den psykiska barn- och ungdomsvården, satsningen på ungdomsmottagningar och så vidare.

Den nya satsningen handlar om 1 miljard. Det behövs mycket mer på området psykisk hälsa och ohälsa. Detta är ett stort folkhälsoproblem. Med anledning av metoo är det också uppenbart att psykiatrin måste kunna härbärgera alla de flickor och kvinnor som på olika sätt blivit utsatta för övergrepp som har varit traumatiserande och skadat dem för livet. Det gäller i dag och i morgon. Det är en självklarhet.

Barnens hälsa speglas av föräldrarnas. Detta är en klassfråga. Vissa barn omhuldas på solsidan, andra på skuggsidan. Att vården är ojämlik är allvarligt i allmänhet, men det är i synnerhet allvarligt när barn drabbas. Då blir det väldigt ojämlikt. De får starta från en väldigt ogynnsam position. Vi vill lyfta in barnperspektivet. Vi har förhandlat fram 142 riktade miljoner till socioekonomiskt utsatta områden.

Jag har åkt runt väldigt mycket i Sverige - jag har alltså inte bara varit i Stockholm, som en del tror - och talat med de hjältar som bär upp hälso och sjukvården. Hela hälsovården bärs upp av hjältar, menar jag. I debatten från höger verkar det som om krisen kom plötsligt, från ingenstans, som en ande ur flaskan.

Antalet inställda operationer på akutsjukhusen i Stockholms län ökade dramatiskt under 2016, visar nya siffror. Det var 4 633 operationer som ställdes in. Vad berodde det på? Berodde det på att folk försvann, gjorde någonting annat, gick till stranden? Nej, i hög utsträckning berodde detta på bristen på personal och vårdplatser. I era budgetar framhåller ni kömiljarden, men det är inte så mycket diskussion om just personalsatsningar. Det är personalen som bär upp hela hälso- och sjukvården. Det är bara personalen som kan minska köerna och som kan se till att vårdplatserna kan fyllas och att barncanceroperationerna kan verkställas. Det är bara personalen.

Det behövs reella satsningar på personalen. En av de införhandlade reformerna från oss är 2 miljarder till förbättrade arbetsvillkor för vårdanställda. Det skulle behövas mycket mer, vill jag påstå. Det handlar om att förbättra arbetsvillkor, om att ha makt över sitt eget arbete, om bättre scheman, om förkortad arbetstid och om bättre löner. Personalen är motorn. Jag saknar engagemanget från er sida, men det kanske man ser om man dyker långt ned i era budgetar.

Tillgänglighet är oerhört viktigt - det är alltid bra. Men det måste ställas mot behoven enligt svensk hälso- och sjukvårdslag. Vi pratar sällan om den övergripande lag som vi har här i Sverige.

I Stockholm har vi en fantastisk tillgänglighet. Den är nästan extrem ibland, måste jag säga. Jag kan skriva mina egna remisser till hudläkare och ögonläkare. Ingen frågar efter mina behov. Så fungerar det. Ingen kollar om jag behöver detta eller inte. Men vad som är påfallande inom vården i hela Sverige är att de med störst behov står längst ifrån vården. Det gäller dem med beroendeproblematik, dem som har psykisk ohälsa, dem som är multisjuka och de äldre. Vården är, som Vårdanalys säger i en av sina rapporter, bäst på att fånga in dem med avgränsade behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Tydligast är det här i Stockholm, där vi har den obegränsade tillgängligheten. Detta är ert skyltfönster. Därför pratar jag om Stockholm. Det är verkligen ert skyltfönster. Här har ni borgerliga partier - jag kan kalla er högern - tillsammans med Sverigedemokraterna styrt i tolv år. Då kan vi titta på hur det blev på ett ställe där ni har fått rådda hela hälso- och sjukvårdspolitiken i tolv år. Det är alltid intressant. Det är ett tydligt exempel på vad som kommer att hända i hela Sverige om ni skulle sitta där i tolv år, tror jag.

Vi har väldigt många vårdval. Det tycker jag är bra. Det är bra med vårdval. Vi har 17 stycken. Det är väldigt snedfördelat. Det kan vara intressant att veta var läkarna har etablerat sig i Stockholm. Norrmalm har en underbar tillgänglighet. 18 procent av privata utförare finns där. 3 procent av befolkningen bor där. Botkyrka har 1,94 procent av privata utförare. Det är tydligen inte så poppis att vara i Botkyrka. Men 4,11 procent av befolkningen bor där. Då säger ni förstås: Åh, det är så bra att vården ligger där folk jobbar. Men då undrar jag: Jobbar alla på Norrmalm eller i innerstaden? Så är det förstås inte. Finns det evidens för att det behövs 13 vårdcentraler på Östermalm? Jobbar alla där?

Speglar detta behoven? Jag tycker att det är intressant. Tillgängligheten är som sagt enorm. Trots det ringer vi i Stockholms innerstad mer till de digitala läkartjänsterna än andra. Det är ändå lite spännande. Vi i innerstaden ringer doktor Kry - det finns en undersökning om det också - mer än de som bor i Västernorrlands inland. Vi är också supersjuka här i Stockholm, verkar det som. Konsumtionen av läkarvård i Stockholms län ligger 40 procent högre än i övriga landet, räknat per capita.

Det handlar om tillgång och efterfrågan. Har detta påverkat folkhälsan positivt? Har de som står längst ifrån vården omfamnats av vårdvalen? Detta är verkligen er modell. Därför pratar jag om den. Det är högerns modell. Det är detta ni framhåller. Det var länge ett skyltfönster. Jag vet inte riktigt hur ni förhåller er till det nu. Detta är verkligen er darling. Det är era kompisar som har drivit politiken i tolv år. Det har varit så många val, och det har blivit en så kaosartad sjukvård. Nya Karolinska är som ett avsnitt i Pang i bygget. Varje dag kommer det något nytt. Det är felbyggda badrum och konstiga konsultupphandlingar som har kostat massor och inte lett till någonting.

Det finns väldigt många arga läkare, sjuksköterskor och vårdanställda som har fått nog. Det kan man också läsa om i tidningarna.

På det sättet tycker jag att Stockholms läns landsting har blivit ojämlikhetens vagga. Målet för hälso- och sjukvården är god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen - inte att de privata utförarna ska göra storvinster.

Ibland handlar det ju knappast om några små företag. Det låter ibland som att alla består av sex läkare som driver en vårdcentral, men här pratar vi om stora superföretag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

I Stockholms läns landsting finns denna modell, som är Moderaternas, Centerns, KD:s Liberalernas och Sverigedemokraternas. Så här kommer Sverige att utvecklas om ni får makten igen. Det är därför jag lyfter upp frågan om Stockholms läns landsting. Det är intressant att titta på vad som händer här.

Det är inte många som har talat om äldreomsorg i dagens debatt, men Barbro Westerholm kommer att göra det i sitt anförande. Att bli äldre är ingen sjukdom eller något undantagstillstånd, utan det är en del av livet. Klass och ålder avspeglar sig i ekonomi och i åldrandet som sådant.

Personalen är, precis som i hälso- och sjukvården, motorn i äldreomsorgen, fru talman. Om man tittar på hur personalen inom äldreomsorgen upplever sitt arbete ser man att det skedde en kraftig förskjutning från 2005 till 2015.

Om man tittar på vad de senaste decenniernas privatiseringar har lett till kan man se att de anställda i privat driven omsorg genomgående har sämre villkor och lägre löner än dem som arbetar i kommunalt drivna verksamheter. Detta står i en stor rapport som heter Så mycket bättre, som kom 2016 och som är gjord av Kommunal.

Det är på personalen som de privata aktörerna drar in vinsterna - vi har pratat lite om vinstfrågor här, så jag gör också det.

I dag saknar 20 procent av dem som arbetar på äldreboenden rätt gymnasieutbildning, vilken egentligen är helt galet. I hemtjänsten är motsvarande siffra 25 procent. Det drabbar förstås de äldre om personalen inte har rätt utbildning.

Det är därför bra att det nu finns förslag om att man ska ha nationella utbildningar för exempelvis undersköterskor. Det är väl på tiden.

Vi gick in med en reform på 2 miljarder som handlade just om att lyfta upp äldreomsorgens personal. Det är också en reform som gynnar de äldre på lång sikt.

Socialt arbete har varit eftersatt länge. Hela området måste stärkas med kompetensutveckling och mer administrativ hjälp. Socialarbetare måste få arbeta som socialarbetare igen.

Med 250 miljoner per år kan vi stärka det sociala arbetet och få en stabilitet. De som söker upp socialtjänsten och de barn vars orosanmälningar ska läsas ska ha tillgång till socialarbetare som inte går på knäna. De ska ha tillgång till socialarbetare som lyssnar och finns där och som gör det jobb som en socialarbetare ska göra. Hela området behöver lyftas.

Vi har sett en katastrofal utveckling inom den personliga assistansen. Det måste vara ett av regeringens största misslyckanden, vilket jag tycker är tråkigt.

Jag tycker att regeringen genom att stilla ha stått och sett på när dom efter dom har urholkat en av vår tids största frihetsreformer har bidragit till att tusentals människor inte fått sina rättigheter tillgodosedda.

På det har regeringen genom regleringsbrev och utredningar med ensidigt kostnadsfokus ifrågasatt den stora frihetsreform som detta handlar om. Det här handlar inte bara om att man ska överleva - man ska också kunna leva sitt liv.

Däremot har regeringen inte gjort några nedskärningar i budgeten. Det var bra att vi kunde driva på där och att vi lyckades höja schablonen och se till att kommunerna kan införa habiliteringsersättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jämlikhet är Vänsterns signum. Jag yrkar bifall till den reservation som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lämnat. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Jag är ledsen att även jag drog över talartiden, fru talman!

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle ibland önska att vi i debatten kunde hamna i ett sådant läge att vi faktiskt har lite ödmjukhet i tonen. För oss kristdemokrater är det otroligt viktigt att vi jobbar förebyggande. Vi har höga ambitioner när det gäller att minska klyftorna i vården - klyftor som vi ser ökar.

Vi har lika mycket pengar som regeringen, och den budget som Vänsterpartiet stöder, för att satsa på att få fler att följa screeningprogrammen. Vår kritik handlar om sättet som pengarna används på - och det rör sig om mycket pengar. Många säger att man borde göra detta, att det borde vara bra och att det borde funka. Vi delar denna vilja, och det vore jätteskönt om det var så att det faktiskt gav effekt att ta bort avgiften.

Sörmlands läns landsting började ett halvår innan regeringens beslut fick effekt och har nu alltså gjort detta i två år. Det är två år som behövs för att kunna fullfölja det hela, eftersom kallelserna sker med tvåårsintervall. Efter två år utan avgifter konstaterar chefen för verksamheten att man inte ser någon märkbar ökning.

Detta hade vi kunnat förutse utifrån tidigare erfarenheter. Av regeringens satsning kan vi se att det inte blir vad vi skulle kunna önska att det var. Dessa pengar behöver användas så att de riktas till de grupper som inte besöker mammografin. Trots att Sörmland ligger ganska bra till i detta avseende är det var femte kvinna som inte följer screeningprogrammet. Det blir ett stort antal.

Jag vill höra från Vänsterpartiet: Om det visar sig att detta inte funkar, är ni beredda att ompröva det? Kan vi gemensamt hitta sätt att använda pengarna så att de faktiskt når det och dem som är målet, eller håller ni fast vid att pengarna ska satsas just i anslutning till avgiften?

Fru talman! Tänk om vi kunde följa varje reform som ni presenterade under era åtta år, Emma Henriksson! Vi skulle tillsammans kunna fråga oss om det blev så bra med vinsterna eller med kömiljarden, men det gör vi inte.

Vi följer dessa reformer. Vi har dessutom, för ett eller två år sedan, presenterat ytterligare en reform, som jag tror omfattade 130 miljoner per år. Den skulle riktas till vårdcentraler, som skulle arbeta uppsökande för att nå kvinnor med en sämre hälsoprofil. Det finns en extrem ojämlikhet inom hälso- och sjukvården som är både personell och geografisk.

Det måste förenas med annat. Vi följer detta, men man måste också lita på de regionala cancercentrumen och vad de säger om till exempel avgiftsfri mammografi, avgiftsfri cellprovtagning och mobila mammografienheter. Man kan bygga på väldigt mycket - det är jag helt övertygad om.

När det gäller screening för cellprovtagning sa Joakim Dillner, professor på Karolinska Institutet, att det i Europa bara var fyra länder som hade avgift ens i delar av landet, varav Sverige var ett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Väldigt många specialister säger att detta är en förutsättning för att fler ska gå till screening. Jag tror dock att det måste förenas med uppsökande verksamhet.

Självklart är det så, Emma Henriksson, att om detta får pågå och vi får in rapporter och ser att det här inte var något bra får vi fundera på något annat. Jag skulle önska att samtliga partier tittade på sina reformer på samma sätt - det vore intressant.

Fru talman! Jag hoppas att Vänsterpartiet faktiskt vågar se resultaten av det man har fått igenom i budget och av de prioriteringar man har gjort.

Man hade kunnat välja att prioritera annat, till exempel LSS. Man hade kunnat prioritera att lägga verklighet bakom orden. Det jag hör från Vänsterpartiets företrädare är ett lika starkt engagemang som det finns hos kristdemokrater för att värna de personer som har behov av stöd.

Men samtidigt stöder Vänsterpartiet en budget som konstaterar att det under de senaste två åren - för det handlar om de senaste två åren, vilket vi nu har rapporter från statliga myndigheter som bekräftar - har hänt något radikalt på detta område, vilket leder till miljardbesparingar.

Rättsutvecklingen som man inte hindrade, eftersom man inte ändrade lagen, leder till det. Vänsterpartiet accepterar detta genom att man stöder den budget som regeringen har lagt fram. Man stöder inte vår budget, som faktiskt har mer resurser för att förbättra situationen.

Slutligen vill jag säga något när det gäller situationen i Stockholm. Det nämndes operationsköer i Stockholm, men Stockholm tillhör ändå topp fem. De flesta av de vänsterstyrda landstingen tillhör däremot botten av listan. Det finns flera röda landsting som ligger i, runt eller till och med under och där bara hälften av patienterna får vård i den tid som vårdgarantin har utlovat.

Fru talman! Emma Henriksson vet att när det gäller LSS har vi verkligen kämpat. Det handlar bland annat om Försäkringskassans tolkande av domar. Vi jobbar framåt. Det vet Emma Henriksson.

I den här budgeten har vi ändå fått upp schablonbeloppen. Vi har ändå kommit överens om andra avgifter som rör kommunerna, till exempel pengar till dem som arbetar i sina verksamheter. Det är mycket bra, tycker jag. Vi har gjort vad vi har kunnat.

Vänsterpartiet sitter inte i regeringen, utan vi är förhandlingspart. Då måste vi se på helheten.

Jag håller med om att det hade varit bättre om regeringen tillsammans med oss hade satt ned foten. Nu gör vi inte det utan avvaktar utredningen. Vi avvaktar vad som händer med domarna, och vi avvaktar vad som händer med Försäkringskassan. Vi avvaktar alltså utvecklingen.

Ni har inom Alliansen olika budgetar. Det känns också vansinnigt skakigt.

När det gäller situationen i Stockholm handlar det inte bara om tillgänglighet. Stockholm är som att leva i en serievärld. Man tror inte att det är sant. Det handlar inte bara om tillgänglighet, utan här handlar det om katastrofen med Nya Karolinska sjukhuset. Där finns ett avtal som går på löpande räkning. Personalen i Stockholm är så missnöjd. Jag får hela tiden rapporter via mina vänsterkollegor i Stockholms läns landsting. Jag får rapporter nu om att Nya Karolinska sjukhuset inte kommer att kunna ta emot den mängd förlossningar sjukhuset har räknat på. Det blir alltså en ännu värre förlossningskris.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Julen kommer att bli fruktansvärd i Stockholm, därför att era kompisar i Stockholms läns landsting inte jobbar tillräckligt med personalen. Det är symtomatiskt. Tillgänglighet betyder mycket, men det kan också bli extremt. Ska man skriva sina egna remisser?

Fru talman! Med ett undantag har samtliga överskridit anmäld talartid med 50 procent. Därför instämmer jag i Anna-Lena Sörensons förslag att i fortsättningen dela upp debatten i åtminstone två block. Så gjorde vi på 90-talet. Då hade vi till och med tre block för att få ordentlig tid för den viktiga debatten. Socialutskottet är det utskott som har flest ärenden på sitt bord.

Nu diskuterar vi utgiftsområde 9. Eftersom Liberalernas budget har fallit kommer vi att avstå i voteringen om utgiftsområdet.

Det har sagts att 2006, 2010 och 2014 startade alla partier i Alliansen med olika förslag, som vi sedan bakade ihop till ett som vi kunde gå till val på. Vi är vana vid detta, och det är inget konstigt att det ser olika ut.

I fråga om hur mycket vi har satsat i pengar på det ena och det andra hänvisar jag alla deltagare till att läsa vårt särskilda yttrande. Där finns allt redovisat. Det är svårt att i ett auditorium som detta se vad 200 miljoner här och 1 miljard där betyder.

Liberalernas grundsyn är att människor är olika och har olika behov. Vi ska försöka tillgodose de behoven på bästa möjliga sätt, och det ska finnas en valfrihet för människor att välja det alternativ de känner är bäst för dem och känner sig mest trygga med.

En annan grundinställning för oss är att inte använda kronologiska åldersgränser för att bedöma behov. Det är därför som vi inte har ställt upp på fria läkemedel för barn. Vi är också kritiska mot åldersgränser för fri tandvård och så vidare. Det är behoven som ska styra, och vi ska inte riskera att lägga pengar på personer som faktiskt kan betala för sig själva.

Ungefär 140 000 människor i Sverige kan betecknas som sköra. Det är de som nämndes tidigare behöver en god äldreomsorg. Området är mycket lite behandlat i betänkandet. Jag vill lyfta fram dem. De ligger bakom den primärvårdssatsning som vi i Liberalerna gör i vår alternativbudget. Vi vill verkligen förverkliga Göran Stiernstedts utredning Effektiv vård genom att satsa på stöd till landsting som vill följa hans plan för förändring. En konsekvens av den utredningen är Anna Nergårdhs utredning God och nära vård. Vi vill satsa på utbildning av specialister inom allmänmedicin. Vi vill också satsa på en karriärreform för distriktssjuksköterskor, och vi vill återinföra vårdbiträden för att avlasta sjuksköterskor, läkare och andra från uppgifter som de faktiskt inte är utbildade för. Vårdbiträdena kan utgöra en mycket viktig resurs, också för den arbetsmiljö som i dag inte når upp till en viss standard på alla håll och kanter.

Liberalerna satsar på psykisk hälsa. Det är stora och små grupper, och vi satsar på en del glömda grupper. Se till exempel på tandvården. Där uppmärksammar vi barn som har utsatts för våld och skadat tänderna. Det måste anmälas och åtgärdas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

En annan grupp är de barn och ungdomar som har lämnat institutioner. Här måste satsas på en samordning mellan skolan, elevvården och så vidare.

Liberalerna satsar också stort på assistans. Den frågan har diskuterats ingående vid många tillfällen här i kammaren, så den tar jag inte upp här.

Livskvalitet inom äldreomsorgen är en viktig fråga. Där har Liberalerna lyft fram en laga-mat-garanti. Det är viktigt för livskvalitet och näringstillstånd. Det för vidare till att ha tänder att tugga med. Tandvården är kostnadskrävande för många. Många tycker att det är konstigt att det kostar ett par tusenlappar att byta knä- och höftled och ännu mindre att byta en ögonlins. Men sedan flyger det iväg till 10 000-12 000 om man ska byta en tand. Där sänker vi liberaler gränsen för vad man måste betala helt själv till 2 500, och maxgränsen för att betala 50 procent till 14 500.

Fru talman! Med detta avslutar jag mitt anförande för att tjäna in lite tid av den tid som andra utskott är ängsliga för. De vill ju gärna hinna debattera färdigt i dag.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten, men vi har faktiskt alla överskridit vår tid. Jag har kollat - andra har gjort det hela dagen, så all skuld ska inte falla på socialutskottet.

Jag har en fråga till dig, Barbro, om det här med att utbilda biträden.

Som du vet har regeringen och Vänsterpartiet satsat på att utbilda sjuksköterskor till specialistsjuksköterskor med bibehållen lön. Det var ett problem tidigare att man som sjuksköterska fick ta studielån för att utbilda sig. Det kanske inte var så hippt.

Men vilken typ av utbildning tror du att biträdena behöver, och tror du inte att man behöver göra större satsningar inom hälso och sjukvården? Vad behövs mer? Även om det rusar in 100 000 biträden - nu drar jag på lite - kommer inte det att öppna upp vårdplatser, exempelvis de 704 vårdplatser som inte finns i Stockholm för att de är stängda.

Jag undrar alltså vilken typ av utbildning du tror att biträdena behöver och vad man behöver göra mer, för jag tror inte att det räcker. Det kanske är jättebra med biträden, men man måste göra så mycket mer inom hälso och sjukvården när det gäller personal och satsningar. Det är min ena fråga.

Min andra fråga till dig är om det här med tillgänglighet. Jag tycker att det ska finnas tillgänglighet specifikt för äldre och, som du sa, sköra.

Men tycker du verkligen att det är rimligt att jag som enskild person kan skriva min egen remiss till privata vårdgivare här i Stockholm och bli kallad två dagar senare? Det går väldigt snabbt, hej och hå, för det finns ingen behovsbedömning av om jag behöver det här eller inte. Går man via en vårdcentral finns det någon sorts pejl. Det har också kostat eftersom vårdvalen i Stockholm har runnit iväg så otroligt.

Det är mina frågor till dig.

Fru talman! Vi satsar på specialistsjuksköterskorna. Det är alldeles nödvändigt för att kunna öppna upp vårdplatser.

När det gäller vårdbiträdena är det klart att de inte kan komma in direkt från skolan, där de kanske inte fått något hum om hur det är att arbeta i vården. Det behövs utbildning om hur det är att möta patienter - ett empatiskt möte är viktigt - men också om de uppgifter de ska ta sig an. Det kan vara att servera mat eller annat som man på det lokala sjukhuset eller på vårdcentralen bedömer att de ska utföra. Jag kan tänka mig att den utbildningen görs lokalt utifrån de uppgifter som man ser att just de här människorna - de är som regel unga eller kommer från andra länder - ska utföra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

När det gäller tillgängligheten är vi i Liberalerna för en ÄVC, äldrevårdscentral, på vårdcentralerna. Det är den vägen in som vi ser att årsrika, sköra personer ska gå. Om man först får en timme med en sjuksköterska och sedan en timme med en allmänmedicinare med lite specialistkunskaper i geriatrik har man lärt känna varandra, och då går det också lätt att bedöma akuta vårdbehov. Det är den vägen vi ser är den bästa vägen att gå. Det har visat sig i Skåne, där det har varit mycket framgångsrikt.

Fru talman! Nu blir jag lite orolig igen. Om man tänker sig att alla de 21 landstingen ska bestämma lokalt vilken utbildning biträdena ska ha kan det ju bli 21 olika utbildningar. Jag tror inte att det är en framgångssaga. Jag tror att man ska ha ett gemensamt golv att stå på. Jag tycker att det är viktigt.

Det är jättebra att ni nu är för att utbilda sjuksköterskor till specialistsjuksköterskor med bibehållen lön. Riktigt så var det ju inte under era åtta år. Det ser helt olika ut i landstingen i dag när det gäller vem som kan och inte kan få det.

När det gäller tillgänglighet håller jag absolut med om att man som äldre ska ha det. Det finns med i Göran Stiernstedts utredning att man ska ta bort vårdvalen för äldre och bygga upp specifika äldrevårdscentraler. Jag tycker att det låter alldeles utmärkt.

Men i Stockholm blir det också undanträngningseffekter. Det är personer som absolut inte är sjuka som får tillgång till hälso och sjukvård; det kan man lätt se.

Att skriva sina egna remisser, är det verkligen något som du som liberal sjukvårdsansvarig står för - att det blir en sådan tillgänglighet att jag som är ganska frisk skriver remissen till låt oss säga en ögonläkare någonstans och får komma dit dagen därpå? Det finns ingen som helst behovsprövning av det. Då blir det lätt så att det är personer i Stockholms innerstad som har den absolut största tillgängligheten, som ringer doktor Kry i stället för att gå till vårdcentralen och som orkar med att vänta 24 timmar även om de inte är jättesjuka.

Fru talman! Nu är det ju så att vi har kommunalt självbestämmande. Det här är någonting som man bestämmer själv i Stockholms läns landsting.

I vårt sjukvårdsprogram har vi detta med äldrevårdscentraler. Vi ser också av systemet i Norrtälje, där man har sammanhållen vård och omsorg med geriatrisk kompetens både på sjukhuset och på vårdcentralen, att man inte ska stycka upp insatserna för just de sköra årsrika personerna. De behöver hållas samman. Det är det vi för fram, och det är här som äldrevårdscentral vid sidan om MVC och BVC har visat sig vara så framgångsrikt.

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag ser nu till min glädje att fler och fler landsting eller regioner anammar det här arbetssättet. Västra Götaland har sammanhållen vård och omsorg, och i Norrtälje har man permanentat verksamheten - och det kostar inte mer. Det kostar mindre. Det är bättre kvalitet på insatserna, och man sänker kostnaderna för kommunerna och även för landstingen genom arbetssättet med sammanhållen vård och omsorg.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 december.)