Utgiftsområde 8 Migration

Herr talman! Vi är nu inne i andra halvlek av mandatperioden, och den moderatledda regeringens paradigmskifte inom migrationspolitiken genomförs i ett högt tempo.

Vi i samarbetspartierna bedriver ett gediget reformarbete där vi lägger om migrationspolitiken på mycket bred front. De reformer vi arbetar med inkluderar allt från att minska pullfaktorerna eller tilldragandefaktorerna till Sverige genom att bland annat införa kvalificering till välfärden för nyanlända och icke-medborgare till att skärpa kraven för att erhålla svenskt medborgarskap, ett stärkt återvändandearbete genom bland annat fler inre utlänningskontroller, inrättande av återvändandecenter för att minska skuggsamhället samt villkorat bistånd för att länder i högre utsträckning ska ta emot egna medborgare som fått nej på sin asylansökan i Sverige.

Den moderatledda regeringens arbete ger resultat. Antalet personer som söker asyl i Sverige fortsätter att minska. År 2023 minskade antalet asylsökande med ungefär 25 procent jämfört med 2022, och hittills i år har antalet asylsökande minskat med ytterligare ungefär 25 procent. Migrationsverket beräknar att antalet asylsökande i år kommer att vara färre än 10 000 personer, att jämföra med över 160 000 asylsökande år 2015. År 2023 var antalet som beviljades asylrelaterade uppehållstillstånd, det vill säga asylsökande och anhöriga till personer som fått asyl, det lägsta under hela 2000-talet. I år har det fortsatt att minska. Det spelar roll vem som styr Sverige.

Att stifta lagar i vårt land tar tid och går ibland frustrerande långsamt, särskilt när man som vi moderater vill genomföra politiken så snart det bara går. Men nu börjar de utredningar som regeringen tillsatt presenteras, vilket innebär att tempot i reformarbetet kommer att skruvas upp väsentligt framöver. Det är bra och viktigt.

Under 2025 effektiviserar vi såväl mottagandet av asylsökande som återvändandet för dem som fått nej på sin asylansökan. Den 1 mars träder en ny lag i kraft för att fler asylsökande ska bo på Migrationsverkets mottagningscenter under hela asylprocessen. De som får ja ska sedan integreras i samhället medan de som får nej ska flytta till Migrationsverkets återvändandecenter för att påbörja sin hemresa. Så säkerställer vi att färre människor försvinner in i skuggsamhället, där de riskerar att fara illa, utnyttjas och i värsta fall radikaliseras.

Vi vidtar åtgärder för att komma till rätta med skuggsamhället och tillför polisen medel och verktyg för att utöka de inre utlänningskontrollerna. Vi fortsätter bygga ut antalet förvarsplatser. Vi utökar användandet av biometri för att öka kontrollen över vilka som befinner sig i Sverige. Dessutom förstärker vi Migrationsverkets arbete med återkallelser av uppehållstillstånd. Detta är ett mycket viktigt arbete som inte fick något fokus av den socialdemokratiska regeringen.

Under S-regeringens åtta år vid makten gav den inte Migrationsverket några mål, uppdrag eller återrapporteringskrav rörande återkallelser. Detta har bland annat lett till att hundratals miljoner kronor av skattebetalarnas pengar har försvunnit när bidrag fortsatt att betalas ut till personer som har fått eller borde ha fått sitt uppehållstillstånd återkallat. Sedan den moderatledda regeringen tillträdde har Migrationsverket fått i uppdrag att prioritera återkallelsearbetet, och detta har bland annat resulterat i en ny organisation med avdelningar som enbart hanterar återkallelser. Nu förstärker vi det viktiga arbetet för att få ordning på migrationen.

Vi vidtar även åtgärder för att öka den frivilliga återvandringen. De människor som känner att de inte integrerats i Sverige och vill återvända till sitt hemland ska få bättre förutsättningar att frivilligt göra det.

Herr talman! Vi moderater är tillsammans med våra vänner i samarbetspartierna överens om att invandringen till Sverige behöver minska om vi ska klara integrationen och minska utanförskapet. Det är långt ifrån vad man kan säga om den samlade oppositionen. S, V, C och MP är nästan inte överens om någonting över huvud taget - särskilt inte när det gäller migrationspolitiken.

Socialdemokraterna tar alla tillfällen i akt att basunera ut att de vill ha en stram migrationspolitik, och de påstår att de i eventuella kommande förhandlingar med andra partier kommer att ha röda linjer när det gäller att frångå den strama inriktningen för migrationspolitiken. Hur detta ska gå till är en mycket intressant fråga givet att deras kompanjoners ingångar och krav vid en sådan förhandling ser mycket annorlunda ut.

För att exemplifiera: Vänsterpartiet vill återgå till migrationslagstiftningen som den såg ut före 2015, som bidrog till att över 160 000 personer ansökte om asyl i Sverige under ett och samma år. De vill dessutom införa en amnesti för de utlänningar som inte följt lagakraftvunna beslut om att lämna landet, det vill säga de som olagligt befinner sig här i Sverige.

Men för Vänsterpartiet räcker det inte med att öka invandringen till Sverige. De vill även öka invandringen till Europeiska unionen genom att bland annat öka antalet kvotflyktingar. I år tar EU emot ungefär 15 000 kvotflyktingar. Vänsterpartiet drömmer om att EU ska ta emot minst en halv miljon kvotflyktingar per år. Vänsterns migrationspolitik är totalt verklighetsfrånvänd - och detta är enligt de opinionsmätningar som finns Socialdemokraternas största samarbetsparti.

Miljöpartiet vill återgå till det tidigare generösare målet för migrationen, som riksdagen för ett år sedan ersatte med ett restriktivt mål. De vill återinföra användningen av permanenta uppehållstillstånd och göra det enklare att bli medborgare i Sverige.

Centerpartiet vill återgå till det otroligt generösa regelverket för lågkvalificerad arbetskraftsinvandring, som gör att människor kommer från andra sidan jorden för att utföra enklare jobb i Sverige samtidigt som vi här i landet har närmare en halv miljon arbetslösa som behöver komma i arbete.

Herr talman! I september i år rapporterade Dagens Nyheter en genomgång av hur oppositionen röstar i migrationspolitiken. Genomgången visar på en gigantisk splittring mellan oppositionspartierna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har röstat med regeringen mindre än en gång av tio. Centerpartiet har bara röstat med regeringen sex gånger av tio.

Det är lätt för Socialdemokraterna att rösta ja till den strama migrationspolitik som den moderatledda regeringen lägger fram, men att lägga fram samma politik själva, tillsammans med Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, är en omöjlig uppgift. Att dessa partier skulle gå med på en stram migrationspolitik är en socialdemokratisk illusion som aldrig kommer att infrias. Detta är viktig konsumentupplysning till väljarna inför valet 2026.

Man kan också blicka tillbaka till tiden då Socialdemokraterna faktiskt satt i regering. Då röstade man vid 20 unika tillfällen bara under åren 2017-2022 ja till en mer generös migrationspolitik eller nej till en mer restriktiv migrationspolitik. Det går inte att bedriva en stram migrationspolitik tillsammans med Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Det är en omöjlighet.

Så till alla som vill ha en stram invandringspolitik, vilket vi vet är en betydande majoritet av svenska folket, vill jag säga: Låt er inte luras av Socialdemokraternas så kallade röda linjer inom migrationspolitiken!

Vi har sett det förr. Socialdemokraterna böjer sig alltid för sina samarbetspartners krav när det väl kommer till kritan. Regeringsmakten är viktigare än allt annat för Socialdemokraterna - sakfrågorna kommer i andra hand. Den enda garanten för att Sverige ska ha en stram migrationspolitik som möjliggör att vi klarar integrationen är en moderatledd regering som sätter sakfrågorna i första rummet.

Herr talman! Jag vill självklart yrka bifall till utskottets förslag, det vill säga regeringens förslag avseende utgiftsområde 8. Nu fortsätter arbetet med att göra Sverige rikare och tryggare.

(Applåder)

I detta anförande instämde Caroline Högström (M).

Herr talman! År 2021 tog talibanerna tillbaka makten i Afghanistan. I Sverige fanns redan då många flyktingar från Afghanistan, liksom personer med ursprung i Afghanistan som under många år varit flyktingar i grannländer som Iran och sedan flytt till Sverige, inte minst 2015.

Efter att talibanerna tagit över makten fortsatte Migrationsverket och migrationsdomstolarna under lång tid att utvisa också kvinnor till talibanernas Afghanistan. I vissa fall gjorde man det med motiveringen att det inte var farligt för kvinnor att vara i Afghanistan om de anpassade sig till landets seder och bruk, det vill säga till talibanernas fruktansvärda förtryck.

Sedan kom ett beslut om att ingen kvinna skulle utvisas till Afghanistan. Beslutet fattades av Migrationsverket. Över en natt gick Afghanistan från att vara ett land dit Sverige utvisade kvinnor till ett land dit ingen kvinna utvisades. Bara kort tid innan Migrationsverket ändrade sig fanns det alltså kvinnor som fått nej, och sedan blev det ja.

Detta är, tycker jag, ett av de tydligaste exemplen på när rättssäkerheten brister och mantrat om att ett nej är ett nej inte längre är sant; över en natt blev nej till ja.

Vi är oeniga om mycket, men jag vill fråga Viktor Wärnick: Tycker han att rättssäkerheten i asylprocessen behöver stärkas?

Herr talman! Jag tycker att det alltid finns skäl att bejaka rättssäkerheten och se till att den blir bättre och håller kvalitet - självklart är det på det sättet.

Men jag är också för en ordnad migrationspolitik, där myndigheterna - Migrationsverket - och domstolarna står för rättstillämpningen, och det alltså inte är riksdagens uppgift att avgöra enskilda fall eller avgöra om en person uppfyller kraven för att beviljas skyddsstatus och uppehållstillstånd. Jag tycker att det är en viktig princip att politiken inte dömer i enskilda fall.

Med detta sagt vill jag också säga att det vid reglerad invandring ju är så att omständigheter kan förändras och bedömningar ändras. Men den som söker asyl i Sverige har rätt att vid ett flertal tillfällen få sin sak prövad i olika instanser, till exempel vid ett avslag. Den ordningen är viktig att värna.

Det finns anledning att hålla ett öga på rättssäkerheten och på tillämpningen, men vi kommer inte att gå med på att peka ut enskilda fall eller områden och gå in och göra avdömningar om Migrationsverkets och domstolarnas bedömningar i de ärendena.

(Applåder)

Herr talman! Då undrar jag varför Moderaterna strök ordet rättssäkerhet i Migrationsverkets regleringsbrev - om man tycker att detta alltid är viktigt. Varför tog man helt bort det ordet i uppdraget som man gav till Migrationsverket?

Herr talman! Svaret från Viktor Wärnick väcker ändå en del ytterligare frågor. Han säger att han inte tänker gå med på att här i riksdagen peka ut vissa grupper eller fall där Migrationsverket ska agera på ett visst sätt. Det är väldigt intressant. Jag fick nämligen så sent som i går ett svar från migrationsministern på en fråga. Han sa att regeringen ska förhindra att Migrationsverket fattar beslut i medborgarskapsärenden i enlighet med nuvarande lagstiftning. Medborgarskapsärenden är ju enskilda fall.

Detta, herr talman, är mycket oroväckande. Jag önskar att regeringen hade avhållit sig från att gå in och peka på att Migrationsverket ska förhindras att fatta beslut i enskilda fall, mer konsekvent, så att säga.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att vi värnar principen om att det är vi som lagstiftare som stiftar lag men att det inte är vi som ska sköta rättstillämpningen. Det ska göras av våra myndigheter och av våra domstolar. Det hoppas jag att också Miljöpartiet står bakom - det vet jag att Miljöpartiet i grunden står bakom.

Problemet är bara att Miljöpartiets sju år i regeringsställning innebar en rättsosäkerhet på många plan, med olika typer av särlagstiftningar. Gymnasielagen är ett exempel. Den var ett haveri från början till slut. Miljöpartiet ville i sin stora iver peka ut en särskild grupp som särskilt ömmande. Det var en amnesti för en särskild grupp. Sådant ska vi inte syssla med i svensk migrationspolitik.

Vi ska stifta lag. Vi ska uppställa det som kallas för rekvisit, alltså vad som krävs för att någon ska anses vara skyddsbehövande. Den som inte är skyddsbehövande ska lämna landet. Rättssäkerheten finns, grundläggande, för alla myndigheter och för domstolarna att följa. Det följer av svensk grundlag. Det följer av förvaltningslag. Detta finns alltid med. Självklart är det på det sättet.

Vad gäller medborgarskapslagstiftningen kan man konstatera att Miljöpartiet nu har motsatt sig varje steg när det gäller att se till att skärpa den. Det handlar till exempel om att se till att den som är barn eller ung och som har gjort en anmälan om medborgarskap inte ska kunna få det per automatik. Att man får det per automatik även om man är en brottsling ska vi alltså inte hålla kvar vid. Detta har vi ändrat den 1 oktober, och Miljöpartiet röstade nej till den lagstiftningen.

Vi kommer att fortsätta reformera medborgarskapslagstiftningen. Vi, samarbetspartierna tillsammans, har meddelat att det är viktigt att vi nu också försöker få ordning på hanteringen av medborgarskapsärenden. Det finns anledning att se över detta så att vi slutar strössla med medborgarskap till dess att vi har reformerat systemet.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill ta upp tre delar i den socialdemokratiska migrationspolitiken.

Den första delen handlar om att stärka fokuset på återvändande. Ett nej ska vara ett nej, och ett ja ska vara ett ja. De som har rätt att stanna ska få stöd och hjälp att integreras. Därför är det viktigt att vi värnar intentionerna i bosättningslagen. Det är också viktigt att vi ställer språkkrav för att man ska få ett permanent uppehållstillstånd.

Att ett nej ska vara ett nej innebär också att återvändandeverksamheten behöver ha tydliga mål. Vi vill att fler uppföljbara mål ska finnas för Migrationsverket och andra myndigheter att arbeta mot. Vi tycker att det är olyckligt att regeringen och Sverigedemokraterna går fram med stora satsningar på återvandring som kostar mer än vad de smakar. Vi menar att de resurserna skulle kunna läggas på återvändandeverksamhet i stället.

Den andra delen hänger samman med återvändandet. Det handlar om EBO. Att avskaffa EBO är en viktig fråga för Socialdemokraterna och har varit så under väldigt många år. Tyvärr har det varit svårt att nå framgång med detta eftersom vi har haft en stor majoritet, dominerad av högern, i riksdagen som har satt stopp för våra försök till detta. Vi nådde viss framgång förra mandatperioden genom att vissa socialt eftersatta områden kunde undantas från EBO. Men för oss har det hela tiden varit ett prioriterat mål att avskaffa EBO.

Regeringens förslag, som ska debatteras här inom en snar framtid, är bra. Men vi menar att det inte går tillräckligt långt. Vi önskar att man hade gått ännu längre. Vi kommer att fortsätta kämpa för att EBO till slut ska avskaffas - på riktigt.

Den sista delen handlar om arbetskraftsinvandringen. För oss är en behovsprövad arbetskraftsinvandring den enda egentliga lösningen på frågan om att få rätt arbetskraft på rätt plats i Sverige. I våra ögon är en behovsprövad arbetskraftsinvandring det enda sättet att fullständigt få ordning och reda i migrationspolitiken.

Fram till att vi kan få en sådan behovsprövning på plats behöver vi göra mer för att försöka hantera den situation som är nu med försörjningskrav. Därför tycker vi att man ska utreda om det kan göras dispositivt. Med en sådan ordning skulle vi trycka ut mer makt till parterna. De skulle då få ett stort utrymme att lokalt ge förutsättningar och möjligheter till sjysta arbeten och bra täckning av det kompetensbehov som företagen har. Det skulle helt enkelt stärka den svenska modellen.

I linje med detta vill vi höja sanktionsavgifterna för de arbetsgivare som missbrukar systemet och som missköter sig. Det ska kosta att utnyttja utsatta människor.

Vi ser också att det finns ett stort behov av att stärka arbetet med kontrollerna av A 1-intyg, herr talman. Dessa intyg reglerar inbetalningar av sociala avgifter, så detta är en nyckelfråga för att komma till rätta med löne- och villkorsdumpningen på svensk arbetsmarknad. Utstationerad arbetskraft får aldrig konkurrera ut sjysta villkor på svensk arbetsmarknad. I Sverige ska alla jobb vara sjysta jobb, och alla arbetstagare har rättigheter och skyldigheter som ska uppfyllas.

Försäkringskassan bör få ett mycket tydligare uppdrag i denna del. Och Arbetsmiljöverkets utstationeringsregister bör synkas bättre med Försäkringskassan.

Herr talman! För Socialdemokraterna är en långsiktigt hållbar migrationspolitik av stor vikt. Det handlar för oss om att föra en stram politik där integrationen fungerar, där arbetsmarknaden bevaras och där människor får en ärlig chans att komma in och etablera sig i landet om de har rätt att vara här.

Har de inte rätt att vara här ska de såklart lämna landet. Arbetstagare, både svenska och utländska, ska jobba med sjysta villkor och sjysta löner. Företagen ska få sitt behov av personal tillgodosett, och alla ska veta att konkurrensen sker på rättvisa och sjysta villkor.

Jag vill avsluta med att meddela att vi står bakom vårt särskilda yttrande.

Herr talman! Socialdemokraterna påstår sig ofta stå bakom en stram migrationspolitik. Man talar nogsamt om röda linjer gentemot sina tilltänkta regeringspartner - V, MP och C. Med Socialdemokraterna kommer minsann ingen ökning av invandringen att tillåtas - det vill man berätta.

Problemet är bara att det inte är särskilt trovärdigt. Socialdemokrater har visat detta förr och kommer att visa det igen. Regeringsmakten är viktigast av allt. Sakfrågorna kommer i andra hand.

Vänsterpartiet vill som sagt att Sverige ska återgå till den migrationslagstiftning som gällde före asylkrisen 2015 och som bidrog till att över 160 000 personer det året sökte asyl här. Man vill dessutom genomföra en amnesti för alla som olagligen gömt sig här tillräckligt länge. Vänsterpartiet är Socialdemokraternas största samarbetsparti i en framtida socialistisk regering.

Miljöpartiet vill bland annat se en generösare migrationspolitik och en återgång till användning av permanenta uppehållstillstånd i stället för tidsbegränsade, och man vill sänka kraven för att erhålla medborgarskap.

Centerpartiet är inte heller ett särskilt stramt parti när det kommer till migrationspolitiken - tvärtom.

Det är dessa partier som Socialdemokraterna ska regeringssamarbeta med om olyckan skulle vara framme efter nästa val. Tror Socialdemokraterna att svenska folket går på partiets tal om så kallade röda linjer inom migrationspolitiken?

Herr talman! Kan Viktor Wärnick nämna vem det är som har talat om röda linjer inom migrationspolitiken?

Herr talman! Den som har nämnt detta är den person som har haft att som det heter reformera Socialdemokraternas migrationspolitik, nämligen Lawen Redar. I Ekots lördagsintervju var hon mycket tydlig med att det inte ska tillåtas att man går i någon mer generös riktning vad gäller migrationspolitiken. Det är en socialdemokratisk röd linje.

Det är därför det är så viktigt att ställa frågor om den här röda linjen. Jag förstår att Socialdemokraterna tycker att detta är lite jobbigt och lite tjatigt att höra, men det är relevant, för det har betydelse. Vi behöver få veta vad detta innebär. Väljarna behöver få veta om Socialdemokraterna själva tror att de här röda linjerna över huvud taget kommer att gå att hålla när man står där och är snubblande nära att - om olyckan skulle vara framme - få tillträda Rosenbad igen.

Frågan till Ola Möller och Socialdemokraterna kvarstår: Tror Socialdemokraterna att svenska folket går på detta med partiets röda linjer?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Viktor Wärnick för förtydligandet - jag var inte säker på vad han syftade på.

Lawen Redar har lett en arbetsgrupp i partiet. Den som tecknar firma för partiet är ju Magdalena Andersson. Det är henne man ska lyssna på - och Anders Ygeman, som är migrationspolitisk talesperson.

"Går på"? För oss är det självklart att vi ska ha en stram migrationspolitik så länge vi behöver ha det, och det ser ut som att vi kommer att behöva det under överskådlig framtid. Att vi kan nå framgång i att få ihop en stramare migrationspolitik visade vi till exempel i Migrationskommittén under förra mandatperioden. Det var vi som lade om migrationspolitiken efter Moderaternas liberaliseringar av den. Vi har ju visat att vi kan göra det.

Däremot är vi inte beredda att kringgå vissa andra saker. Vi är inte beredda att dra tillbaka gynnande förvaltningsbeslut, det vill säga dra in folks permanenta uppehållstillstånd, eller göra dumma saker som utredaren sågar kring det här med återvandring och sådana saker. Den typen av åtgärder, som är ineffektiva och bryter mot svensk rättstradition, är vi inte beredda att pröva. Det är ju inte stram migrationspolitik; det är korkad migrationspolitik. Men för oss är det självklart att vi inte tänker släppa till så att vi får ett haveri likt det alliansregeringen såg till att landet fick.

Viktor Wärnick oroar sig starkt för vem vi ska samarbeta med. Men i Viktor Wärnicks regeringsunderlag är det bara två partier kvar, som det ser ut nu. Han pratar om sitt partis största samarbetsparti. Moderaterna kanske borde titta på sitt minsta samarbetsparti. Som det ser ut nu kommer Viktor Wärnick att stå här med 40 procent av väljarstödet bakom sig, om opinionsmätningarna håller i sig. Om Viktor Wärnick hade oroat sig mer för sitt eget regeringsunderlag tror jag att det hade gynnat honom.

Herr talman! Jag antar att jag får göra Ola Möller lite besviken. Vi är nog ett parti som kommer att dyka upp i den här riksdagen även efter nästa riksdagsval. Man ska inte stirra stint på alla opinionsundersökningar.

Jag vill nog tycka att det är lite anmärkningsvärt att den som är talesperson i den här debatten, den huvuddebatt vi har om migrationen, inte vill uttala sig om eller reflektera över vare sig Socialdemokraternas bakgrund i frågan eller framtiden. Vi är nog ganska många som lyssnade till den lördagsintervju som Ola Möller inte verkar ha lyssnat till där Lawen Redar uttryckte ganska mycket utifrån en rapport. Jag vill citera henne. Hon säger att Socialdemokraterna under sin regeringsperiod röstade fel. I rapporten lyfter man till partiledningen att det är ett akut läge. I samma intervju säger Lawen Redar också att hon ger stöd till regeringens åtstramningar av migrationspolitiken.

Ola Möller brukar i sina anföranden - det var dock inte så i dag - säga att Socialdemokraterna startade omsvängningen och lade grunden till att migrationspolitiken i Sverige är bra. Det är ju då väldigt konstigt att den interna rapporten visar och säger något annat och att talespersonen i den här lördagsintervjun kommer till en helt annan slutsats.

Jag skulle nog vilja att Ola Möller trots allt reflekterade över det som Lawen Redar säger: att en stram migrationspolitik behövs från partier som vill samarbeta med Socialdemokraterna och att hon inte håller med de interna kritiker som menar att partiledningens hårdare retorik om invandring är problematisk. Är det så att Ola Möller ser en framtida migrationspolitik som går i Lawen Redars riktning?

Herr talman! Jag fascineras över att vi ska stå och diskutera enskilda rapporter, arbetsgruppers fria tankar och vad Lawen Redar har sagt. Lawen Redar är inte talesperson i de här frågorna. Det är en felaktighet. Det är Anders Ygeman som är talesperson. Jag säger det för riksdagsprotokollets skull.

När det gäller den strama migrationspolitiken är det på det viset att det var vi som svängde om, och det vet Ingemar Kihlström. Det har vi pratat om massor av gånger här inne, så jag tänkte att vi inte behöver upprepa det. Det var också så att det var vi som tillsatte Migrationskommittén, som kom fram till grunden för den politik som inleddes och som kraftigt sänkte asyltalen här i landet. Dessutom har de reformer som gjorts under den första halvan av den här mandatperioden i huvudsak byggt på utredningar som Socialdemokraterna tillsatt. Därför är det röstningsmönster som Viktor Wärnick nämnde i sitt anförande fullt naturligt. Det är klart att vi tycker att den politik som vi själva har tillsatt utredningar för i mångt och mycket är rimlig.

För oss har riktningen varit tydlig. Vi kommer att fortsätta driva en stram migrationspolitik. Jag är helt överens med Lawen där, om det nu är av betydelse vad jag och Lawen Redar har för inbördes uppfattningar när det inte är Lawen Redar som bestämmer om Socialdemokraternas politik. Det gör ju vår partikongress i maj. Efter den partikongressen kan man komma och fråga om riktningen. En underlagsrapport är inte det som avgör politiken. Jag förstår inte riktigt det här fokuset på den rapporten. Vilka beslut i Socialdemokraternas kommittémotion, som utgör den socialdemokratiska migrationspolitiken, är det som Ingemar Kihlström är kritisk mot?

Herr talman! Jag tycker ändå att det är lite konstigt att man som talesperson i debatten om migration hävdar att det är någon annan som har ansvaret. När jag står här i kammaren har jag fått förtroendet att uttala mig för partiet.

Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att Ola Möller antyder att den som partiet skickar fram i en lördagsintervju inte för partiets talan. Jag återger vad Lawen Redar kommit fram till i den här rapporten. Man konstaterar att Socialdemokraterna har fört en politik som gått i fel riktning och behöver svänga om. Man har 86 reformförslag. Men Ola Möller avfärdar sin partikamrat genom att säga att det inte är hon som tecknar firma.

Jag kan konstatera att Socialdemokraterna lägger sig kloss an regeringens politik på migrationsområdet. Den stora fråga vi har här är: Vilken kommer riktningen att vara efter valet om det - mot förmodan och mot min egen önskan - skulle bli en socialdemokratisk bas för regeringen? Kommer det, som Lawen säger, att vara röda linjer, så att man måste ställa upp på den stramare migrationspolitiken om man ska samarbeta med Socialdemokraterna?

Låt oss titta på det betänkande vi nu debatterar! Bara inom den fördelning av ekonomiska medel som sker spretar det åt alla håll. Socialdemokraterna lägger sig på öret exakt som regeringen. Centerpartiet har ett antal miljoner mindre. Vänstern och Miljöpartiet har fler. Då är det inte konstigt att vi i debatten undrar: Vilken är riktningen framåt för Socialdemokraterna och för den regeringsbas som Socialdemokraterna ser? Jag tycker fortfarande att detta är relevant. Delar Ola Möller Lawen Redars kritik? Hon säger: Vi hade fel politik förut, och vi behöver förändra den.

(Applåder)

Herr talman! Jag har svarat på det här. Lawen Redar tycker någonting i en rapport. Det är väl uppfriskande och bra att vi har en intern politisk debatt. Jag delar uppfattningen att vi ska ha en stram migrationspolitik, och det har jag också gett uttryck för. Om sedan alla Lawen Redars förslag är bra eller dåliga är omöjligt att svara på, eftersom de är så många. Det finns jättemycket bra i den rapporten. Jag förstår faktiskt inte det här.

Vi skickar inte fram folk till lördagsintervjuer. Det är medierna som frågar om man vill ställa upp. Det är inte så att vi bestämmer vem det är som ska sitta i en lördagsintervju. Jag förstår inte riktigt vad det är för bild av medierna som Kihlström har.

I övrigt kan man vara lugn - vi har lagt om migrationspolitiken. Det gjorde vi 2015 med Migrationskommittén. Vi stramade upp den. Asylsökandet sjönk. Vi har tillsatt massor av utredningar som regeringen nu levererat stram politik på, vilket visar att precis det som vi har velat göra har fungerat. Det är vägen framåt som nu är uppe till diskussion.

Ska vi hålla på och dra in permanenta uppehållstillstånd? Ska vi slänga ut en massa pengar på dåliga reformer om återvandring? Ska vi syssla med att slänga ut prostituerade, missbrukare och andra ur landet? Det är ju den diskussionen som kommer nu, och det är där det blir intressant.

En stram migrationspolitik är ju inte synonymt med Tidöavtalet. Vi socialdemokrater har väldigt tydligt drivit en stram migrationspolitik sedan 2015, och även tidigare. Många gånger skedde det i samarbete med Moderaterna, innan de tillsammans med Kristdemokraterna lade om den svenska migrationspolitiken så att det totalt havererade när det blev en stor flyktingvåg 2015.

Jag tycker att det är bättre att man tittar på vad vi faktiskt har gjort sedan 2015. Om Lawen Redar är kritisk till det får det stå för henne. Jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna har stramat upp migrationspolitiken i Sverige.

Herr talman! I sitt anförande kritiserade Ola Möller regeringens förslag, eller rättare sagt den utredning vi har tagit emot om en ny mottagningslag angående ett avskaffande av EBO. Kritiken bygger på att Ola Möller - antar jag - inte tycker att förslaget går tillräckligt långt. Det finns fortfarande möjlighet att bo i en egen bostad, även om man kommer att ha närvaroplikt på det boende man blir tilldelad av Migrationsverket. Jag misstänker att det är så man ska uppfatta kritiken.

Det finns en anledning till att vi inte helt har kunnat avskaffa möjligheten att ha ett eget boende i viss mån. Det beror på att det finns EU-rättsliga regler här. Ett beslut om att en person måste vistas på ett visst boende under hela prövningstiden räknas som förvar. Det finns tydliga begränsningar av hur medlemsländerna får använda just förvarsinstrumentet när det gäller asylsökande. De EU-rättsliga reglerna kommer bland annat från Socialdemokraterna och deras kompisar i Europaparlamentet och i andra regeringar i EU.

Ola Möller kritiserar vårt förslag för att det inte går tillräckligt långt. Skälet till att det inte kan gå så långt som Ola Möller skulle vilja att det gjorde är de lagförslag på EU-nivå som Socialdemokraterna står bakom.

Kan Ola Möller tillstå att det var ett misstag att driva på för de europeiska regler som omöjliggör de reformer man nu förespråkar?

Herr talman! När det gäller ordet vistas har vi inte sagt att man ska vistas där hela tiden, utan det handlar om var man ska bo. Det handlar om proportionaliteten, huruvida man ska bo själv eller inte, och där är vår uppfattning att man kan gå längre än vad regeringen föreslår i den proposition som kommer att hanteras här.

Socialdemokraterna menar att man i sådana fall kan utmana EU-reglerna. Då får vi väl göra det. Vi får pröva att införa detta och se om vi fälls i EU-domstolen. Det är ingenting som Sverigedemokraterna har dragit sig för när det gällt exempelvis reduktionsplikt, klimatmål och annat. Jag är därför lite förvånad att Sverigedemokraterna inte tycker att det är rimligt att gå längre och pröva. Om vi då skulle bli tvungna att backa har vi i alla fall försökt.

Vi tycker att det är en destruktiv ordning med EBO och att asylsökande kan välja att bo precis var de vill i landet.

Herr talman! Jag kan börja med att rätta Ola Möller direkt: Nej, det kan man inte. Man kan inte genomföra det Socialdemokraterna föreslår, för det strider mot reglerna om förvar. Det är fullständigt uppenbart för alla som har en grundläggande kunskap om vad dessa regler säger.

Att utmana EU:s regelverk på den här punkten vore bara dumt. Det skulle innebära att våra egna lagar skulle slås ned och att vi sedan måste börja om från början med nya utredningar och nya lagberedningar. Sedan skulle vi behöva göra om regelverket för att det ska stämma med unionens aki. Det vore idiotiskt.

Frågan kvarstår alltså. Ola Möller vägrar att svara på om han tycker att det var ett misstag att på EU-nivå driva igenom de regler som nu gör det han skulle vilja se i Sverige olagligt. Jag tar tystnaden som ett implicit ja - för det var ett misstag, Ola Möller!

För att vara rättvis ska jag dock inte bara klandra Socialdemokraterna. Det är ett faktum att den stora EPP-gruppen har varit precis lika skyldig till detta i Europaparlamentet. Moderaternas och Kristdemokraternas grupp bär alltså precis lika mycket av ansvaret, så jag pekar inte fingret specifikt mot Socialdemokraterna. Jag tror också att de, om du frågade dem, skulle vara eniga om att det faktiskt var ett misstag att ha den typen av begränsningar vad gäller att använda förvar under åren då man utarbetade det gemensamma europeiska asylsystemet. Jag tror att de skulle tillstå det.

Jag ställer frågan igen och ger Ola Möller en chans till. Ola Möller vill att vi i praktiken ska tillämpa förvar på de här personerna, det vill säga att vi ska ha ett anvisat boende där de ska vistas under hela asyltiden. Detta är olagligt i dag. Jag hade önskat att det inte var det, för jag hade gärna använt mig av den typen av regler.

Jag ställer en enkel fråga till Ola Möller, och jag vill ha ett ärligt svar. Var det ett misstag att driva fram reglerna som nu gör de regler Ola Möller själv vill se olagliga? Ja eller nej?

Herr talman! Eftersom jag gör en annan tolkning av lagstiftningen och tycker att man kan gå längre är jag inte av uppfattningen att det är ett misstag - inte förrän det i så fall blir klarlagt i en domstol, för då får man ju diskutera det.

Problemet med Ludvig Aspling är att han tror att han är en total uttolkare av all juridik som finns. Det gör han gång på gång, och det visar sig ofta att han har väldigt fel. I detta fall finns det ju såväl EU-länder, till exempel Danmark, som andra länder, exempelvis Norge, som inte tillåter att asylsökande bor var som helst. Det handlar om att man inte skapar förvar, som Ludvig Aspling var inne på. Det bygger på vistelsefrågan och proportionaliteten.

Grundproblemet för Ludvig Aspling är att han är så säker på sin egen storhet att han alltid gör sig till en total uttolkare av all juridik. Allt som oftast har dock Ludvig Aspling fel, och jag är beredd att gå längre för att se om Ludvig Aspling har rätt eller fel. Men Ludvig Aspling har ju redan löst allting. Han kan allting och är inte beredd att pröva. Detta innebär att vi kommer att ha kvar de problem som EBO faktiskt innebär med ökad segregation, som bygger på de problem vi har i Sverige.

Ludvig Asplings feghet och självgodhet innebär alltså att Sverige även i framtiden kommer att få lida av ett system som inte fungerar.

Herr talman! Under de första replikskiftena undrade man ett tag om debatten egentligen handlade om utgiftsområde 8 Migration eller möjligtvis om Lawen Redars interna socialdemokratiska rapport. Jag tänkte ändå ta oss tillbaka till budgetdebatten och ställa en fråga till Ola Möller som handlar om pengar.

Hur långt räcker 71 kronor? Det är en av migrationspolitikens frågor. Just 71 kronor om dagen är nämligen det belopp som asylsökande och ukrainska flyktingar ska leva på under sin första tid i Sverige. Dessa 71 kronor ska räcka till mat, kläder, resor, mediciner, läkarbesök, schampo, hygienprodukter och leksaker till barnen. Jag får inte ens en lunch för 71 kronor här i Stockholm.

Vi i Miljöpartiet har i vårt förslag återigen sagt att nivån måste höjas. Det finns ju en lägstanivå i riksnormen för försörjningsstödet när det gäller vad människor i Sverige ska klara sig på. Vi tycker att dagersättningen för asylsökande och ukrainska flyktingar som inte är folkbokförda inte ska ligga lägre än den miniminivå som har satts.

Jag undrar om Socialdemokraterna håller med om att det inte går att leva på 71 kronor om dagen och varför man då ändå inte har höjt dagersättningen i sin budget.

Herr talman! I takt med att man lägger om migrationspolitiken till att handla om anläggningsboende i stället för om EBO kommer ju dagersättningen att spela ut lite av sin roll som den är i dag. När vi har det nya systemet på plats får vi i så fall se över dagersättningen och se om de 71 kronorna räcker när man har boende, husrum och allting ombesörjt av anläggningsboendena.

Sedan är det en sanning med modifikation att det bara är 71 kronor; jag tror att det gjordes 1 miljon särskilda utbetalningar 2023 just för att människor ansökte om extra pengar till en jacka eller liknande. Det är alltså inte riktigt så enkelt som att det är 71 kronor om dagen, utan man får stöd till nödvändigheter om man ansöker om det. Sedan kan vi diskutera om det är ett effektivt system att ha en massa ansökningar som ska behandlas och så vidare, men nu är det den ordning vi har.

Vi skulle till exempel gärna diskutera med Moderaterna och se om de skulle vara intresserade av att se över dagersättningen, men grundfrågan är trots allt att behovet av att höja dagersättningen minskar eftersom vi lägger om EBO och tar in människor i anläggningsboenden. Vi vill gärna se utvecklingen i det.

Herr talman! Jag vet att Socialdemokraterna vill ifrån det här med eget boende, men jag tänker att det ändå är det system vi har nu. Även om man skulle genomföra en sådan här reform skulle det antagligen ta ett tag, och jag undrar om inte Socialdemokraterna under den tid som systemet ändå finns kvar skulle kunna vara beredda att erkänna att dagersättningen måste höjas - alldeles oavsett vad Moderaterna tycker i frågan.

Herr talman! Tack för att du diskuterar budgeten och inte lördagsintervjuer, Annika Hirvonen!

Det är de facto så att vi tror att det behövs en långsiktighet i det här. Det är inte bra att ha en ryckighet i migrationspolitiken, och det var bland annat därför vi tillsatte Migrationskommittén för att försöka hitta breda överenskommelser här i riksdagen. I grund och botten fick vi också igenom det mesta i den kommittén, och någonstans är det positivt.

Därför menar jag att det hade varit bra om regeringen hade lyft frågan och vi hade kunnat diskutera den, så att vi hade kunnat vara överens om hur vi ska gå vidare. Det skulle inte heller bli bra om man höjde ersättningen ena året och någon sedan sänkte den det andra året, utan det är viktigt med långsiktighet i migrationspolitiken.

Någonstans vill vi se utvecklingen här. Hade vi velat höja dagersättningen hade vi gjort det i vårt budgetförslag, så svaret på Annika Hirvonens fråga är väl egentligen nej.

Herr talman! För någon månad sedan genomförde vårt utskott en resa till Italien för att studera hur det landet arbetar med de frågor vi debatterar här i dag. För många av oss som deltog i resan tror jag att den blev något av en ögonöppnare.

Vi fick till och med lära oss ett ord på italienska: caporalato. Enligt en NGO som vi träffade är det ett välorganiserat system för förmedling av illegala migranter som arbetskraft. Italiens jordbrukssektor är i dag en av EU:s mest konkurrenskraftiga, mycket tack vare billig, illegal arbetskraft som befinner sig där och som förmedlas av den berömda italienska maffian.

Jag minns att jag när vi pratade om det här tänkte: "Vilken tur att vi i Sverige inte har någonting som liknar det här!" Fast det är ju inte riktigt sant. Enligt vissa beräkningar har Italien ungefär dubbelt så många illegala migranter som Sverige, vilket kanske låter mycket tills man kommer ihåg att Italien också har en befolkning som är totalt sex gånger större än vår. Men till skillnad från i Italien är det inte huvudsakligen maffian utan andra, till stor del även svenska kommuner, som utnyttjar den illegala arbetskraft som finns här.

Vi vet att företag som restauranger, byggarbetsplatser och städfirmor bemannas av personer som inte har rätt att vistas i Sverige. Vi vet också att kommunerna ser mellan fingrarna med att leverantörer som levererar tjänster till dem gör detsamma. Många skrupelfria företagare tänker nog för sig själva: Om Socialdemokraternas partiledare, då Sveriges statsminister, kan utnyttja billig, illegal arbetskraft för städning av sin lyxvilla utan att det får några som helst konsekvenser för henne - ja, varför skulle det inte gå bra för mig att göra samma sak? Fisken ruttnar från huvudet, herr talman.

För första gången i Sveriges moderna historia försöker nu regeringen göra upp med detta. Samarbetspartierna angriper frågan systematiskt och ur ett brett perspektiv. De utredningar vi tillsatte under mandatperiodens början börjar nu leverera, och för två veckor sedan fick vi ett nytt lagstiftningspaket som ska hantera just Sveriges version av caporalato.

Det blir uppgiftsskyldighet för sex strategiska myndigheter för att upptäcka illegala personer, med undantag för skola, socialtjänst och sjukvård - precis som vi har kommit överens om. Det blir nya regler för inre utlänningskontroller, vilka nu kommer att kunna genomföras underrättelsebaserat. Det är ett viktigt verktyg för att komma åt illegala migranter på arbetsplatser i Sverige.

Det blir nya regler för husrannsakan för att komma åt id-handlingar, som illegala migranter ofta gömmer. Det blir också nya befogenheter för att söka igenom telefoner och hitta andra id-handlingar som migranter ofta gömmer. Det blir en helt ny utlänningsdatabas med fingeravtryck och ansiktsbild på samtliga migranter som ansöker om uppehållstillstånd i Sverige, och sist men inte minst blir det användning av fingeravtryck i medborgarskapsärenden för att se om de som ansöker om medborgarskap har varit involverade i brott.

Så sent som i dag kom en ny utredning om att förhindra fusk och missbruk av uppehållstillstånd för studier. Där föreslås att vi ska begränsa antalet timmar som studenter får arbeta till 15, vilket naturligtvis vore väldigt bra för att motverka det fenomen som alla vi i utskottet är väl förtrogna med, det vill säga att personer kringgår den reglerade arbetskraftsinvandringen genom att i praktiken köpa ett studentvisum på ett svenskt universitet.

Detta är bara en liten förrätt till den fullskaliga bankett av förändringar som är på gång, herr talman. Som barn på julen kan vi alla se fram emot hårda klappar med betänkanden om skärpta och moderniserade regler om medborgarskap, utvisning på grund av bristande levnadssätt, utvisning på grund av brott, möjlighet att ta personer i förvar, anhöriginvandring, kvalificering till välfärden med mera, med mera.

Dessutom kommer 2024 års fri- och rättighetskommitté snart att lämna över sitt betänkande, herr talman, där en av frågorna som har utretts handlar om återtagande av medborgarskap. Betänkandet är dock inte överlämnat och justerat, så kammaren får vänta till dess att det är det.

Med andra ord håller hela det socialdemokratiska nya samhällskontraktet, som bygger på massinvandring och bidragskorruption i utbyte mot klanröster, på att monteras ned. Steg för steg gör vi Sverige bra igen.

Herr talman! Sedan vi debatterade motsvarande betänkande förra året har det även hänt andra riktigt trevliga och intressanta saker. En våg av sunt förnuft sköljer just nu över Europa.

Inför toppmötet den 17 oktober meddelade den dåvarande kandidaten till posten som kommissionsordförande, Ursula von der Leyen, att hon ämnade gå till val på att hitta nya, innovativa sätt att hantera den irreguljära migrationen. Det är något som många tolkar som en omskrivning för externalisering av asylprocessen i någon form. Det skulle ju kunna ske på många olika sätt.

Hon lovade också att underlätta införandet av så kallade återvändandehubbar, alltså platser dit personer som av något skäl inte kan utvisas till sina hemländer kan flyttas i väntan på att de självmant återvänder hem. Det är någonting som akut behövs i stort sett i alla länder i Europeiska unionen.

Liknande tankar yttras också på flera håll i unionen. Den förment liberala regeringen i Polen, som jag vet att många i den här kammaren välkomnade, har beslutat att helt och hållet avskaffa rätten att söka asyl på gränsen till Belarus. De tyska kristdemokraterna flörtar med idén att avskaffa asylrätten över huvud taget, och den italienska regeringen jobbar målmedvetet med att stoppa människosmugglingen genom att upprätta samarbetsavtal med det södra grannskapet.

Varför händer då allt det här nu? Varför är det så att vi kan se konturerna av ett paradigmskifte även på europeisk nivå? Jo, herr talman, jag tror att det är för att de gamla berömda orden från Abraham Lincoln alltjämt är sanna: Du kan lura hela folket ibland, och du kan lura delar av folket hela tiden - men du kan aldrig lura hela folket hela tiden.

Den strida ström av lögner om massinvandringens förtjänster som jag och resten av människorna på den här kontinenten har blivit utsatta för under hela vår livstid - i alla fall om man är i min ålder - faller mer och mer för döva öron. Folk köper inte det här längre - det är därför detta håller på att hända.

Herr talman! Jag går från det stora till det lilla. Pliktskyldigt ska jag säga någonting om budgeten, för det är ju faktiskt därför vi är här.

Vad händer i vår kära statsbudget? Samarbetspartierna presenterar satsningar på migrationsområdet, bland annat det som antagligen är den största enskilda antikorruptionssatsningen de senaste decennierna. Jag vill här också passa på att yrka bifall till utskottets förslag.

Vi har en satsning på 100 miljoner kronor för att återta uppehållstillstånd som har delats ut eller behållits i strid med reglerna. Denna satsning började ge resultat redan förra året - då återtog vi ungefär dubbelt så många uppehållstillstånd som året före. Liknande projekt pågår också inom andra myndigheter, till exempel Pensionsmyndigheten. Där eskalerar man arbetet mot korruption, vilket ger resultat.

Vi kommer att få fler förvarsplatser och en ökad återvandring av personer som har levt i ett långvarigt utanförskap. Vi kommer också att få snabba och smidiga processer för den migration vi faktiskt vill ha. Man ska ju komma ihåg att det finns invandring som gör Sverige bättre - det gäller framför allt högkvalificerad arbetskraft och vissa studenter.

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka utskottets kansli för en väl genomförd resa. Det var mycket trevligt. Jag vill även tacka de andra deltagarna på resan - det var väldigt trevligt att få umgås med dem under den tid som resan varade. Jag vill dessutom önska kammaren en god jul.

(Applåder)

Herr talman! Att arbeta fram kommunikativa och populistiska förslag som drar väljare är en sak. Att genomföra politik, ta ansvar och få till förbättring är något helt annat.

Sverigedemokraterna har nu fått igenom stora delar av sin migrationspolitik. Det är en stor seger för Sverigedemokraterna. Men nu ska de förslag som man knåpat ihop på sin kammare bli verklighet, och då går det inte lika bra.

SD krävde att få igenom tilläggsdirektiv i utredningen om angiverilagen. Utredaren valde dock att inte inkludera någon av de yrkeskategorier som Sverigedemokraterna så gärna ville skulle omfattas. Detta är otroligt bra för landets läkare, sjuksköterskor, lärare, elevassistenter och så vidare. Det är bra för Sveriges patienter och elever. Utredaren konstaterade också att förslagen skulle få begränsad effekt.

Som om inte detta var nog har vi återvandringsbidraget. Vi kan konstatera att även detta förslag sågades av utredaren, som menade att det skulle vara väldigt kostnadsdrivande och ineffektivt.

När Sverigedemokraternas politik ska testas i verkligheten sågas den. Det enda man lyckas med är att spä på splittringen i samhället - att det finns ett "vi" och ett "dom" och att alla inte är lika mycket värda i det svenska samhället. Man får personer med utländsk bakgrund att inte känna sig välkomna i Sverige.

Kommer Sverigedemokraterna att lyssna på utredningarna, eller kommer man att fortsätta driva kostnadsdrivande förslag med dålig effekt som bara spär på tudelningen av Sverige?

Herr talman! Jag noterade att Jonny Cato började med att säga att det är skillnad mellan att ha visioner och att kunna genomföra dem i praktiken; det var ungefär så jag tolkade det. Jag är ju tillräckligt gammal för att komma ihåg hur den här kammaren såg ut under den förra mandatperioden, när Centerpartiets visioner ledde till en kollapsad regering och till att man förlorade budgetomröstningar. Jag tror inte att Jonny Cato är rätt person att komma med den läxa som han nu försöker att lära andra.

Vad gäller informationsplikten har Jonny Cato inte läst direktiven. Jag klandrar honom inte för det - han läser nästan aldrig de handlingar som kommer från utskotten när vi debatterar. Det stod inte att Sverigedemokraterna har krävt att få igenom full informationsplikt i de verksamheter som nu undantogs, utan det stod att frågan skulle belysas allsidigt och att ingenting skulle undantas på förhand. Det fanns dock inga krav från någon sida gällande vilka sektorer som skulle inkluderas eller exkluderas. Jag kan tillägga att detta är en politisk överenskommelse som bygger på det resultat som kom innan detta betänkande levererades.

Utredaren konstaterade inte att detta inte skulle ha någon effekt - det är helt fel. Jonny Cato har uppenbarligen inte läst utredningen heller. Förslagen i det betänkande jag nämnde i mitt förra anförande handlar bland annat om informationsplikten mellan de sex strategiska myndigheterna. Vi har otroligt bra förslag som gäller en utlänningsdatabas med fingeravtryck och ansiktsbild. Vi har också otroligt bra förslag vad gäller möjligheterna att söka igenom till exempel kommunikationsutrustning, vilket är extremt viktigt för att kunna identifiera vem en person egentligen är.

Utredaren säger till exempel att informationsplikten gentemot Skatteverket kommer att ha specifikt stor effekt, eftersom Skatteverket har väldigt mycket av den information som behövs.

Ingenting i Jonny Catos fråga stämmer. Jag är inte förvånad över detta, men jag välkomnar honom att försöka igen.

Herr talman! Om man googlar härskartekniker kommer väl Ludvig Asplings namn upp. Det är alltid så att ingen annan kan någonting och ingen annan har läst någonting. Det är alltid Ludvig Asplings svar på alla problem i den här kammaren. Ärligt talat är det ganska oklädsamt för det som ska vara regeringsunderlagets tyngsta parti.

Eftersom Ludvig Aspling gav mig en uppläxning för att jag inte hade läst utskottets handlingar om angiverilagen kan jag säga detta: Utskottet har inga handlingar om angiverilagen. Det kommer utredningsdirektiv från regeringen, och sedan tar utredare fram det hela. Om vi nu ska stå här och läxa upp varandra om hur svensk statsförvaltning fungerar kanske Ludvig Aspling kan säga vilka utskottshandlingar jag skulle ha läst.

Däremot kan jag konstatera att det fanns ett antal undantag i den utredning som Socialdemokraterna tillsatte, exempelvis skolpersonal och sjukvårdspersonal. Sverigedemokraterna krävde att undantagen inte skulle finnas med i utredningsdirektiven från början - det var ju därför man inte hade några undantag i utredningsdirektiven. Då är det väl bara att konstatera att Sverigedemokraterna hade fel och att det inte är bra politik att lärare, läkare och undersköterskor ska behöva ange människor?

Vi har också utredningen om återvandringsbidrag, där utredaren faktiskt konstaterar att detta är ineffektiv politik. Om jag inte har läst utredningen om angiverilagen har Ludvig Aspling inte läst utredningen om återvandringsbidrag. Det är väldigt tydligt att detta inte ger någon effekt. Det är också väldigt tydligt att utredaren konstaterar att detta spär på splittringen av Sverige.

Är Ludvig Aspling orolig för att hans retorik spär på splittringen och tudelningen av Sverige, eller är det strunt samma för honom?

Herr talman! Det är jag absolut inte orolig för. Jag måste också flika in att det största problem det här landet har haft de senaste 20-30 åren är att människor som Jonny Cato och flera andra här inte vågar kalla en spade för en spade. De anpassar sin retorik efter vad de tror fungerar och ger poäng i medier eller i den allmänna debatten. Det är inte så vi jobbar, Jonny Cato, och det är precis därför vi har 20 procent och ni inte har 20 procent.

Låt oss gå över till själva frågan. Nej, utredaren säger inte att återvandringsbidraget inte är effektivt eller att det inte skulle fungera. Det han säger är att det kanske skulle kunna skada integrationen i Sverige på så sätt att utlänningar skulle känna sig ovälkomna. Detta är totalt nonsens, och det vet alla som känner någon person som har rötter i ett annat land.

Jag har många i min närhet som är relativt nya invandrare i Sverige. Ingen person jag någonsin har träffat delar den här uppfattningen. De personer som kommer från andra länder är väldigt ofta måna om att vi ska ha ett fungerande samhälle, precis som jag och - hoppas jag - Jonny Cato är. När vi har personer som befinner sig i ett långvarigt utanförskap - som går år efter år i Sverige utan att kunna svenska, utan att klara sin egen försörjning och utan att komma in i samhället - är det faktiskt bättre om man ser att integrationspolitiken har en bättre horisont.

När vi har försökt och försökt och försökt och det inte har funkat är det faktiskt bättre att man återvänder hem. Det är inte så konstigt, det är inte kontroversiellt och det är definitivt inte ineffektiv politik. Vi har en överenskommelse om någonstans runt 350 000 kronor, och en familj som lever i utanförskap sätter utan problem sprätt på 350 000 kronor på en helg. Googla vad en skjutning kostar. Så nej, ineffektivt är det definitivt inte.

Herr talman! Ludvig Aspling pratade i sitt anförande om att göra upp. När Vänsterpartiet budgetförhandlar med en regering ser vi till att satsa på välfärden, på hushållen och på vanligt folk. Vi ökar jämlikheten samtidigt som vi stärker välfärden. Vi driver igenom höjd garantipension, förbättringar i sjukförsäkringen, avdrag för akasseavgiften och många andra bra saker. Men när Sverigedemokraterna budgetförhandlar ska välfärden stå tillbaka, och de rullar ut nedskärningar över hela Sverige. Hushållen och barnfamiljerna ska stå tillbaka trots att levnadskostnaderna ökar. Investeringar ska stå tillbaka i en tid då arbetslösheten är rekordhög och byggbranschen kraschar.

Det vore inte överord att säga att under Sverigedemokraternas budgetförhandlingar går välfärden, sjukvården, arbetslösheten och byggandet in i en fullskalig kris för att Sverigedemokraterna valt att ösa pengar över dem som tjänar bäst i Sverige, Moderaternas kärnväljare. Stora skattesänkningar för de allra rikaste betalas med stora nedskärningar i sjukvård och övrig välfärd.

Den stora satsning Sverigedemokraterna prioriterar är ett återvandringsbidrag - ett bidrag som regeringens egen utredare sågat jäms med fotknölarna och som migrationsministern i Aktuellt inte kunde förklara vilka det ska gälla. Förutom att sänka skatten för de allra rikaste vill Sverigedemokraterna bränna miljarder på att ge 350 000 kronor per person i ett återvandringsbidrag som regeringens egen utredare konstaterar är kontraproduktivt, meningslöst och ett slöseri. Samtidigt vet vi att detta också skadar integrationen i Sverige.

Kan Sverigedemokraterna förklara sina vansinniga prioriteringar, alltså skattesänkningar för de allra rikaste och ett återvandringsbidrag på miljarder som är kontraproduktivt och meningslöst?

Herr talman! Om Tony Haddou vill diskutera förutsättningarna för byggbranschen är han i fel debatt. Nu debatterar vi utgiftsområde 8 Migration. Jag får väl bara uppmana honom att gå till kammaren vid rätt tidpunkt.

Vad gäller återvandringsbidraget, som jag uppfattade att det fanns en fråga om, säger utredaren inte att det inte skulle fungera eller vara slösaktigt eller vansinnigt eller något av de adjektiv Tony Haddou använder. Han säger att det potentiellt skulle kunna skada integrationen. Detta är intressant, för i nästa andetag säger utredaren att det inte ens i teorin går att undersöka hur stor denna eventuella effekt skulle vara. Så står det i utredningen.

Tony Haddou säger att alla vet detta. Okej, vad bygger han det på? Vad finns det för forskning som visar att återvändandebidrag skadar integrationen? Jag skulle vilja ha en referens.

Herr talman! Det är väl självklart att vi ställer frågor när utredaren och expertisen totalsågar detta.

Jag tror att vi har nått kärnan i hela diskussionen: Sverigedemokraterna vill absolut inte diskutera budgetförhandlingarna och att de har gett stora skattesänkningar till de allra rikaste. Sverigedemokraterna öser pengar över de allra rikaste i Sverige, gör ofattbara prioriteringar och lämnar hushållen, välfärden, sjukvården och arbetslösheten vind för våg. Sverigedemokraterna vill absolut inte prata om detta utan sysslar med syndabockspolitik för att undvika det. Det är beklämmande och oseriöst av ett parti som budgetförhandlar, men det är som det brukar med Sverigedemokraterna.

Det som händer där ute är att människor lämnas vind för våg. Det spelar ingen roll hur mycket Ludvig Aspling pratar om stängda gränser, invandring och skjutningar. Människor lämnas i sticket där ute. Byggbranschen har kraschat, välfärden, inklusive sjukvården, är i fullskalig kris och hushållens ekonomi går under. För detta tar Sverigedemokraterna aldrig något ansvar utan sysslar enbart med syndabockspolitik. Jag tycker att de ska börja ta dessa frågor på allvar i stället för att som vanligt skylla på invandringen, driva igenom syndabockspolitik och slänga miljarder på en meningslös och kontraproduktiv reform.

Herr talman! Jag uppfattade ingen fråga i detta, bara svammel. Men om jag ska vara generös och uttolka en möjlig fråga kan jag som svar bara upprepa det jag sa inledningsvis. Det finns inget som tyder på att detta skulle vara kontraproduktivt för integrationen. Det är ett väldigt märkligt antagande. Jag har själv levt som invandrare i andra länder i tiotals år, och jag har svårt att förstå varför någon skulle vara irriterad över eller känna sig kränkt av att det finns ett bidrag som inte på något sätt berör en.

Jag frågade efter en referens. Tony Haddou säger att alla vet att detta skadar integrationen. Okej, fram med referenserna! Var finns forskningen, Tony Haddou? Men det blev väldigt tyst, och i stället började Tony Haddou prata om byggbranschen. Han ville väldigt gärna byta ämne. Jag förstår det, för det finns ingen forskning som stöder detta påstående, vilket står i utredningsbetänkandet, som Tony Haddou låtsas att han har läst. Om han hade läst det hade han sett det. Utredaren säger att det kan finnas en sådan här effekt, det vill säga att integrationen skadas, men att det inte finns någon forskning som kan bekräfta det och att det inte ens i teorin är möjligt att undersöka om denna effekt existerar. Det här är en parafras, men det är ungefär så det står i utredningen. Mitt tips är att Tony Haddou läser utredningen innan han går upp och tar replik om det nästa gång. Det brukar bli bättre då.

Tony Haddou har ingen replik kvar, så han kan inte återkomma med en referens här och nu, även om han skulle ha en i byxfickan. Men låt oss göra så här: Tony Haddou får skicka en snap eller ett mejl om han har någon forskning som tyder på att detta påstående stämmer. Ska vi göra så? Utmärkt!

Herr talman! Jag kan konstatera att oavsett vad Sverigedemokraterna nu säger fanns det en tid när sverigedemokratiska riksdagsledamöter sa att det var helt uteslutet att undanta skolan från informationsplikten, eller angiverilagen. Detta var en av de frågor som redan från Tidöavtalets första dag vållade enorm debatt. Miljoner människor organiserade i föreningar ställde sig upp och sa: "Nej, vi anger inte. Vi vill inte ha någon angiverilag i Sverige." Fackförbund efter fackförbund, människorättsorganisation efter människorättsorganisation och en enad opposition sa stopp.

Angiveri hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle; det för snarare tankarna till DDR. Angiveri där medarbetare, såsom lärare och sjuksköterskor, är skyldiga att rapportera om de träffar på en människa som är papperslös och annars riskerar konsekvenser skulle trasa sönder tilliten och äventyra grundläggande mänskliga rättigheter.

Så oavsett vad Ludvig Aspling sa i tidigare replikskiften för att villa bort oss vill jag säga tack till er som kämpade. Ni gjorde skillnad!

Herr talman! Tack för frågorna, Annika Hirvonen! Jag skulle vilja bolla tillbaka en fråga, om det går bra? Jag vill gärna ha ett ärligt svar.

Informationsplikten är ingen ny företeelse i svensk rätt. Fram till 2014 fanns den i 7 kap. utlänningsförordningen under rubriken Underrättelseskyldighet. Den finns fortfarande där, men skolan plockades bort 2014. Innan 2014 och ända tillbaka till den dag då Miljöpartiet bildades var Miljöpartiet helt okej med det här. Miljöpartiet har alltså stått bakom en informationsplikt i skolan från det att partiet bildades fram till 2014. Det är ganska många år, Annika Hirvonen.

För att vara tydlig ska jag också säga att Miljöpartiet var ett av de partier som var med och bidrog till att regeln togs bort. Det skedde när Miljöpartiet och den gamla Alliansen gjorde upp om migrationspolitiken 2013. I samband med det plockades den regeln bort ur svensk rätt.

Detta rimmar väldigt dåligt med retorik som den här: "Angiveri hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle; det för snarare tankarna till DDR." Okej, men kan Annika Hirvonen förklara för kammaren varför Miljöpartiet stod bakom informationsplikt i skolan från det att partiet bildades fram till 2014. Varför?

Herr talman! Jag kan sälla mig till kollegorna som påtalar att nivån på debatten är otroligt låg. Debatten är full av härskartekniker, och dessutom görs påståenden som inte stämmer. Det är påståenden om att SD inte alls ställde krav på att angiveri skulle omfatta skolan, vården och socialtjänsten och nu om att Miljöpartiet skulle ha varit för ett angiverisystem. Det stämmer helt enkelt inte.

År 2014 lyckades vi få till en ovillkorlig rätt för alla barn i Sverige, oavsett om man är papperslös eller inte, att gå i skolan. Vi fick till en ovillkorlig rätt för alla barn, oavsett vad man har för legal status, att få tillgång till vård. Det är en viktig seger för grundläggande mänskliga rättigheter. Angiveri går inte att förena med de rättigheterna.

Om en person är rädd för att bli angiven kanske den inte söker vård. En kvinna som ska föda barn ska inte vara rädd för att bli angiven och därför välja bort en säker förlossning. En förälder ska inte hålla barn hemma från skolan av rädsla för att bli angiven. Så enkelt är det. Det är inte förenligt med barnkonventionen, den konvention Miljöpartiet stolt kämpat för att göra till svensk lag.

Herr talman! Jag ställde en väldigt enkel fråga. Annika Hirvonen har inget svar på den. Det kan jag förstå, för jag tror inte att Annika Hirvonen visste att den här regeln fanns fram till 2014.

Barnkonventionen ratificerades 1990, om jag inte minns fel. Mellan 1990 och 2014 hade vi informationsplikt i skolan enligt 7 kap. utlänningsförordningen. Underrättelseskyldighet hette det då.

Jag har kikat i riksdagens motionsbank. Jag hittar inte ett enda exempel på att Miljöpartiet motionerat om att informationsplikten skulle tas bort. Det tycker jag är lite konstigt när vi talar om ett parti som nu hävdar att det är en regel som hör hemma i DDR.

Retoriken matchar inte handlingen, Annika Hirvonen, så vi kan göra ett försök till: Hur kommer det sig att Miljöpartiet inte lyfte ett finger för att ta bort den här regeln - i alla fall inte om man tittar i riksdagens arkiv - från det att partiet startades fram till 2014, när den, vilket jag kan tillstå, togs bort i en överenskommelse mellan Miljöpartiet och Alliansen?

Jag kan ju förstå att man kan använda uttryck som att någonting hör hemma i DDR om det verkligen är något man kämpat mot och gjort till en profilfråga. Det hade jag fattat. Men i det här fallet är det inte så. Miljöpartiet tyckte att den där regeln var rätt bra. Miljöpartiet gjorde ingenting för att den skulle tas bort under alla dessa år eller när barnkonventionen blev lag och så vidare. Men det har egentligen inte med det här att göra. Barnkonventionen står inte i vägen för en anmälningsplikt, men det är en annan historia.

Annika Hirvonen har ingen mer replik nu och kan inte svara på frågan, men den kan ju vara någonting att fundera på för framtiden. Det kan vara bra att kolla upp vad man har stått för tidigare i historien när man går upp och tar den här typen av repliker. Det kan vara smart.

(Applåder)

Herr talman! Vi har gått igenom ungefär halva debatten nu. Moderaterna inledde med att prata om skuggsamhället, men lyckas ändå driva en politik som fördjupar och förvärrar det så kallade skuggsamhället i Sverige. Flera av Vänsterpartiets frågor lyftes fram. Därför vill jag klargöra några saker.

Det togs upp att vi vill ha en återgång till utlänningslagen 2016 - ja, det var då vi hade permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Det finns en anledning till att man ska ha det. Permanenta uppehållstillstånd som huvudregel gör att människor vet att de får avsluta sin flykt när de kommer till Sverige och kan söka jobb i trygghet och ha större chans att återförenas med familjen. Integrationen funkar bättre med permanenta uppehållstillstånd. Tryggheten hos asylsökande blir mycket bättre. Det är ett av argumenten för en återgång.

Frågan om amnesti och så vidare togs också upp. Moderaterna beklagade sig lite över att Vänsterpartiet vill ha amnesti för de ensamkommande. Självklart vill vi det. När det gäller dem som har varit i Sverige i mer än ett år är det ett slöseri att inte ge amnesti. Det finns människor här som har jobbat i över tio år och etablerat sig. De behandlades på ett fruktansvärt sätt av Migrationsverket när de kom. Det är fullt rimligt att de får amnesti. Det har vi tyckt i många år.

Kvotflyktingarna togs också upp. Det beskrevs som jordens undergång att vi ska ta emot kvotflyktingar. Så farligt är det inte! Sverige har tagit emot kvotflyktingar i väldigt många år. Det finns en anledning till det också. Det finns en humanitär anledning till det, och jag anser dessutom att det är en skyldighet stater har. I dag är 120 miljoner människor på flykt. Alla söker sig inte hit. Inte ens en promille kommer till Sverige.

Med hjälp av kvotflyktingsystemet ser man till att de mest sårbara och utsatta får komma hit. Det är bra. Jag beklagar att regeringen drog ned antalet kvotflyktingar till 900 och ändå inte ens lyckades ta emot 900. Det är beklämmande och fruktansvärt sorgligt.

Det togs också upp i debatten att ett nej är ett nej, men det mantrat stämmer inte över huvud taget. Det har afghanska flickor och kvinnor minst sagt bevisat. Många av dem fick ett nej och sedan över natten ett ja. Ena dagen var de en del av skuggsamhället regeringen pratar om; andra dagen var de inte det. De fick amnesti. Det är inte så konstigt. Man kunde inte utvisa flickor och kvinnor till Afghanistan. Den bedömningen är helt rätt. Man kan inte göra något annat. Det behöver man inte heller beklaga sig över.

Jag hörde att det blev diskussion om dagersättningen. Jag måste bara säga att den har varit på samma nivå i 30 år. Det finns ingenting som kan försvara en så låg summa. Det är inte värdigt att behandla asylsökande och deras barn på det sättet och göra dem så ekonomiskt utsatta.

Herr talman! Sverigedemokraternas ledamot verkade i sitt anförande glad över att vilja avskaffa asylrätten. Jag tycker att det är bedrövligt. Det är fruktansvärt att man vill det.

Jag vill påminna kammaren om att asylrätten kom till efter Förintelsen och fasorna under andra världskriget, när Europa misslyckades totalt med att rädda judarna. Efteråt fattade länderna beslut om att det aldrig fick hända igen. Man bestämde sig för att inte stänga gränserna på samma sätt igen. Men det behövdes ett löfte mellan länderna för att det aldrig skulle hända igen.

Tyvärr verkar det nu som att länderna i Europa och även Sveriges regering tycker att det är mycket lättare att bara stänga gränserna. Men det finns en historia bakom varför vi har asylrätten och varför det är viktigt att stå bakom den. Det är för att det aldrig får hända igen. Det löftet tycker jag inte att Sveriges regering ska bryta.

Herr talman! Det är nu halvtid. Efter två år vid makten är regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar tydliga. De har inte underlättat för hushållen, vården, skolan eller äldreomsorgen och satsar på skattesänkningar för de allra rikaste. Då hör vi den här syndabockspolitiken.

Jag kan bara konstatera att regeringen på punkt efter punkt misslyckas med att hantera allvarliga samhällsproblem. Stora grupper tycks vara osynliga när partierna i regeringsunderlaget helt bortser från de problem som drabbar dem som har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop. Med regeringens och Sverigedemokraternas budget ökar ojämlikheten. Den växande arbetslösheten lämnas helt utan åtgärder, och klimatomställningen får vänta. Dessutom rullar man ut stora nedskärningar inom välfärden över hela landet. Det är inte invandringens fel att vi har stora samhällsproblem. Det är högerpolitikens fel.

Vänsterpartiets budgetförslag står i stället för en politik som hanterar samhällsproblemen och skyddar dem som har det sämst ställt. Vi prioriterar en kraftfull ökning av resurser till välfärdens kärna i form av sjukvård, skola och barn- och äldreomsorg. Vi stärker hushållens ekonomi, drar ned kostnader i kollektivtrafiken och ser till att höja ersättningar i arbetslöshetsersättningen och socialförsäkringarna. Då måste faktiskt de rika, som har mycket högre inkomster, börja bidra mer.

Hur kan vi kalla Sverige ett välfärdsland om människor inte ens har råd att betala mat, sin hyra eller ens sin medicin? Den här regeringen blundar för de högre levnadskostnaderna och för människors situationer där ute. Man sysslar med skattesänkningar för de allra rikaste. Det finns en bakomliggande teori om att det skulle skapa jobb. Men det har vi prövat i över 30 år, och det enda vi har fått är en välfärd på svältkost och människor som lämnas efter. Helt ärligt är vi inte direkt översvämmade av jobb. Arbetslösheten är tvärtom rekordhög, och den här regeringen lämnar den utan åtgärder.

Just därför behöver man denna syndabockspolitik. Det är en ogenomtänkt signalpolitik som skadar sammanhållningen i Sverige. Den skadar integrationen och får inte nödvändigtvis fler människor att bara återvända. Den leder bara till ökad utsatthet och fler som lever i det så kallade skuggsamhället, som regeringen sagt sig vilja bekämpa.

En betydande del av de papperslösa som lever i Sverige kan av olika skäl inte återvända. Att göra livet svårare för dem genom indragna ersättningar, försämrade rättigheter och en intensifierad jakt på dem kommer att öka utsattheten och desperationen ännu mer. Ingen har bara valt att leva så. Det är helt enkelt en konsekvens av att politiker här inne bedriver en så kallad stram migrationspolitik. Den angriper de mest utsatta. Det är politiska beslut som pressar ut människor i papperslösa situationer. Det är där vi har hamnat, men jag tycker inte att vi ska vara där.

Jag tror att det var Ludvig Aspling som talade en hel del förut om hur man gör i resten av Europa och så vidare. Men det finns faktiskt länder som går mot strömmen. Spanien inför nu amnesti för dem som befinner sig i landet utan tillstånd - det handlar om runt 300 000 personer per år de närmaste tre åren - bland annat för att människor behövs, helt ärligt. Människor behövs i Sverige också. Om man vill utveckla och bygga upp ett samhälle och göra ett land rikare behövs människor.

Men man gör det också för att förbättra flyktingarnas sårbara situation, för att de inte ska exploateras och för att de ska vara en del av samhället i stället för utanför. Det är helt enkelt inhumant att fortsätta på detta sätt.

Vi föreslår i vår budget att de ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år beviljas uppehållstillstånd genom amnesti. Det handlar om barn som sökte och behövde skydd i Sverige men som behandlades illa till följd av politiska beslut och som har blivit vuxna under tiden. En stor del av gruppen har dessutom stadgat sig i Sverige.

Vi föreslår också att höja dagersättningen. Regering efter regering har år efter år gjort asylsökande fattiga.

Herr talman! Innan jag avslutar vill jag rikta ett stort och innerligt tack till alla dem som protesterat mot angiverilagen och som fortsätter att göra det. Det är välfärdspersonalen, vårdpersonalen, lärarna och många fler runt om i Sverige. Hela den samlade yrkeskåren, fackförbunden i välfärden och hela civilsamhället har protesterat, demonstrerat och återkommande uppmanat regeringen att dra tillbaka förslaget. De har rakryggat stått upp och ställt upp sedan dag ett. Signalen har varit tydlig: Inte en chans att det här går igenom!

Organisering är nyckeln. Så har det alltid varit. Och vi har en bit kvar. Hela förslaget måste skrotas. Som det ser ut nu kommer exempelvis den gravida kvinnan inte att våga söka vård vid födseln. Ett nyfött barn ska fortfarande registreras, och då ska exempelvis Skatteverket bli inblandat. Det hänger ihop. Det här förslaget behöver skrotas som helhet.

Jag vill också passa på att vända mig till alla dem som redan i dag möter konsekvensen av regeringens omänskliga migrationspolitik och dem som är rädda inför framtiden. Vi har sagt det förut i den här kammaren, och jag säger det igen: Ni har också rätt till frihet och trygghet. Era barn har också rätt till en framtid i trygghet och säkerhet.

Jag vet att barnfamiljer vill återförenas, att barn behöver skyddas och att barn behöver veta att de får stanna. Vi kommer, oavsett vad, att göra allt vi kan för att de ska få ta del av de rättigheterna.

Herr talman! Vänsterpartiet är just nu det kanske mest migrationsradikala partiet i Sveriges riksdag. De vill ha en återgång till migrationslagstiftningen som den såg ut före asylkrisen 2015 och som ledde till att över 160 000 personer under ett enskilt år sökte asyl här i Sverige.

Vänsterpartiet vill också ha en amnesti eller, som man talar om i sin migrationspolitiska motion, en regularisering för alla som gömt sig olagligen i Sverige tillräckligt länge, det vill säga för dem som inte lämnat landet trots att de exempelvis fått ett lagakraftvunnet avslagsbeslut. Det rör sig troligen om över 100 000 personer som just nu befinner sig olovligen i Sverige.

Man vill helt enkelt montera ned den reglerade invandringen och principerna som styr den. Och man vill kraftigt öka de tilldragande faktorerna till Sverige utan att, vad jag kan höra, tänka det minsta på konsekvenserna.

Herr talman! Med anledning av detta vill jag fråga Vänsterpartiet hur i all sin dar de tror att detta ens är praktiskt möjligt. Hur skulle detta inte driva fram ökat utanförskap, ökad utsatthet och ökad kriminalitet i vårt land? Hur skulle Sverige klara av integrationsarbetet med Vänsterns extrema invandringspolitik?

Herr talman! Jag får till att börja med konstatera att vi helt enkelt inte håller med varandra. Vi står så långt ifrån varandra i de här frågorna.

Att kalla oss migrationsradikala för att vi värnar asylsökandes rättigheter tycker jag är att gå för långt. Det handlar om human politik. Migrationskrisen 2015 lyfts upp som ett exempel, men var det inte också så att högerpolitiker och blå kommuner var starka motståndare och inte ville ha ett mottagande runt om i landet? Då blir det naturligtvis svårare.

Man ska dock veta att hela Sverige ställde upp. Jag jobbade på Rädda Barnen då. Hela Sverige ställde upp i mottagandet. Den motsatta effekten kom när regeringen svängde. Det var politiker som gjorde det.

Jag tror inte på ledamotens Sverige, utan jag tror på det Sverige där ute där människor ställer upp för varandra, där människor ställer upp för flyktingar. Det sker varje dag runt om i landet. Det är alltifrån matutdelning till att stötta någon med papper eller annat som behövs.

Viktor Wärnick var också tvungen att lyfta upp kriminaliteten. Jag tycker att han ska titta på sina samarbetspartiers bröllopsgäster och hitta kriminella där i stället. Det är oseriöst att koppla asylsökande till kriminalitet på det sättet. Jag vet att regeringen är som besatt av att göra det, och jag delar inte den uppfattningen.

Hade Viktor Wärnick varit ute mer i landet och träffat asylsökande och förstått deras situation tror jag inte att han hade gått runt och kallat dem kriminella. Men det är väldigt lätt för högerpolitiker att stå här i kammaren och vifta om asylsökande, kriminalitet och så vidare.

För att gå till frågan om möjligheter: Ja, absolut, men då måste vi också bygga ett jämlikt samhälle. Det är jag beredd att göra. Är Viktor Wärnick beredd att göra det?

Herr talman! Det är väldigt klargörande att Tony Haddou inte på något sätt backar från det som också framkommer i motioner och i övrigt från Vänsterpartiets sida. Det är väldigt klargörande för väljarna inför kommande val, tänker jag, att Vänsterpartiet har en syn som egentligen innebär att vi ska montera ned den reglerade invandringen och dess principer. Det vill jag ge Tony Haddou.

Man talar om asylrätten, men den har ju också en koppling till att invandringen ska vara reglerad. Har man fått ett ja ska vi bekämpa utanförskapet och se till att de människor som har kommit också tar sig in i samhället, men har man fått ett nej ska man lämna. Där skiljer vi oss kraftigt från Vänsterpartiet.

Herr talman! Jag vill ställa en annan fråga. Förra året röstade riksdagen på den moderatledda regeringens initiativ för ett nytt migrationspolitiskt mål som innebär en mer restriktiv migrationspolitik. Det fastställs bland annat att målet för utgiftsområdet är en ansvarsfull och restriktiv migrationspolitik som ger skydd tillfälligt till människor som har skyddsbehov i enlighet med miniminivån som följer av EU-rätten och de bindande internationella regler som Sverige har åtagit sig att följa, bland annat asylrätten, samt upprätthåller en kontrollerad invandring, minskar den irreguljära migrationen till Sverige och EU och bidrar till att personer som saknar skyddsskäl eller av andra skäl inte har laglig rätt att vistas i Sverige lämnar landet.

Herr talman! Miljöpartiet har i riksdagsmotioner stadgat att man vill tillbaka till det tidigare, mer generösa målet på det migrationspolitiska området. I konsumentupplysningens namn undrar jag: Står Vänsterpartiet bakom det nya, mer restriktiva målet?

Herr talman! Vi står bakom vår politik som ledamoten inledde med. Det är inget konstigt över huvud taget.

Jag måste ändå säga att efter ett helt anförande på tolv minuter och därefter ett replikskifte verkar fortfarande ledamoten inte förstå komplexiteten i migrationslagstiftningen. Ett nej är inte ett nej. Det kanske är en bra talepunkt för Moderaterna, men ett nej behöver inte nödvändigtvis vara ett nej. Det är mycket mer komplext än så.

Jag tror att ledamoten vet vad praktiska verkställighetshinder är och hur domstolsbeslut kan vara. Jag tror att ledamoten känner till att man inte kan utvisa till alla länder och så vidare. Människor blir kvar, och jag tycker att det är aggressivt från den här regeringen att då fördjupa och förvärra skuggsamhället.

Jag tycker inte så. Jag tycker att man ska kunna värna ett system där vi har människor som kommer hit och söker asyl. Om det blir ett nej ska det prövas och så vidare, och det ska ske rätt och riktigt. Men det är komplext. Det måste ledamoten medge.

Det var ett replikskifte här tidigare om rättssäkerheten. Den brister helt och hållet. Får människor ett nej och rättssäkerheten har brustit väldigt mycket vet man också att många inte kommer att följa det beslutet på grund av dessa brister eftersom rättssäkerheten brister ordentligt. Åldersuppskrivningarna är ett klart exempel på detta - man skrev alltså upp åldern på barn för att göra dem utvisbara.

Jag tycker inte så. Jag tycker att regeringen ska se över den reglerade invandringen. Ska den följas behöver det ske i rättssäkra processer. Och det är inte rättssäkert att skriva upp åldern på barn. Så enkelt är det.

Herr talman! Vi är några tappra som håller ut denna torsdagskväll! Det tycker jag är bra; det är ett viktigt område som vi debatterar.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till regeringens förslag till budget för utgiftsområde 8 Migration.

Det är viktigt att ett land har en ansvarsfull migrationspolitik som både ser till de behov som finns i vår omvärld och till de möjligheter till integration som finns. Naturligtvis är det viktigt att de som söker asyl får en rättssäker process. Det är samtidigt viktigt att nivån på migrationen är långsiktigt hållbar och att det också sätts upp krav för att bli svensk medborgare.

Allt detta är nu under genomförande i den omsvängning av inriktningen för migrationspolitiken som görs av den nuvarande regeringen. Det sker efter ett antal år med en politik som inte fullt ut har tagit tag i de problem som funnits, något som vi i dag ser olika resultat av runt om i vårt samhälle.

Vi kan se att Sverige har tagit emot fler asylsökande än vi har klarat av att integrera. Samhället har inte tagit krafttag mot utnyttjandet av asylsystemet, och framväxten av parallellsamhällen har inte kunnat stoppas.

Kristdemokraterna ser, likt övriga regeringspartier, behovet av att ha en stram migrationspolitik för att komma till rätta med de problem som vi ser på många platser ser i vårt land. Att den totala migrationen till Sverige bör vara i nivå med våra nordiska grannländer är en synpunkt som vi har lyft sedan en lång tid tillbaka. Det är då rimligt att prioritera de mest utsatta flyktingarna genom till exempel kvotflyktingsystemet, det vill säga att lagliga och säkra vägar bör vara metoden för att söka asyl i Sverige. För att förhindra att människor utnyttjas, skadas eller omkommer i rangliga båtar på Medelhavet måste EU också kraftfullt och gemensamt motverka irreguljär migration och människosmuggling och även ha ett fokus på att hjälpa flyktingar i närområdet.

Vi ser nu att denna fråga har fått ett ökat fokus på EU-nivå och kommer att diskuteras vidare under möten i närtid. Vi ser positivt på att EU formerar en gemensam linje för att komma till rätta med dessa problem.

Herr talman! De senaste åren har i stor utsträckning präglats av Rysslands fruktansvärda invasion av Ukraina. Vi har också i Sverige sett ett antal ukrainska flyktingar, och jag är glad att regeringens budget och inriktning har gjort att dessa flyktingar dels har fått ett ekonomiskt stöd direkt riktat till sig genom möjligheten till folkbokföring, dels att stöd har gått till kommuner för större möjlighet till undervisning i svenska språket. Detta gör att de från Ukraina som har tagit sin temporära tillflykt till Sverige kommer att ha större möjligheter till både kontakter och arbete under den tid som de kommer att vara i Sverige.

Herr talman! Tidöpartierna har förhandlat fram ett stort antal punkter som gör att inriktning och innehåll i migrationspolitiken förändras. Ett stort antal förändringar är antingen redan beslutade eller under genomförande. Det gäller både kontroll och krav, till exempel ändringar när det gäller kraven för svenskt medborgarskap.

En fråga som vi kristdemokrater för länge sedan tog upp är rättssäkerheten för konvertiter. Det ingick i det uppdrag som gavs till Statskontoret om att granska rättssäkerheten för konvertiter och hbtq-personer. Utredningen har nu presenterats, och det ges ett antal förslag på rekommenderade åtgärder. Vi ser fram emot att Migrationsverket följer rekommendationerna i sitt fortsatta arbete.

Herr talman! Under de åtta åren med S-regeringen var det svårt att se en rak linje vad gäller migrationspolitiken. Det föranledde behovet av förändring som nu finns. Att likt Socialdemokraterna säga att man startade förändringen kan man med lite välmening säga var korrekt. Men den koalition av olika partier och viljor som präglade de åtta årens regerande skapade ett resultat som knappast kan ses som lyckosamt. Man kan också konstatera, som tidigare replikskiften har visat, att Socialdemokraterna själva i utredningar och rapporter dragit slutsatsen att partiets tidigare kurs var fel i vissa delar och att en kursändring behövs. Att allt var väl under åtta år är en överdrift.

Samtidigt kan man se att under den här mandatperioden har S-ledamöterna i huvudsak röstat ja till regeringens förslag till förändringar. Vi välkomnar den insikten, och det understryker att det regeringen nu genomför är det som behövs för att styra upp situationen för vårt land.

Herr talman! Vi i Tidöpartierna samarbetar, och vi tar oss an frågorna med ett samarbetsklimat och en inriktning som inte gör att vi bakbinder eller låser varandra. Men hur ser det ut på oppositionssidan? Som jag nämnde i replikskiftet tidigare ser man att de budgetförslag som oppositionspartierna lämnat på området spretar. Man kan fråga sig vilken samsyn som finns. MP och V satsar som vanligt frikostigt mer än vad regeringen gör, Centern satsar mindre än vad regeringen gör och S lägger sig på exakt samma siffra.

Detta är vad man också ser vad gäller de politiska ställningstagandena. S säger sig vara den som genomförde ett skifte av inriktningen. C, MP och V fortsätter att förespråka en linje som ger en fortsatt högre möjlighet till migration in i vårt land.

Vi har frågat vad den gemensamma linjen blir, om det mot min egen förmodan och egen önskan blir ett regeringsskifte. Vi ser nu att V kräver en plats i regeringen om man ska ge sitt stöd till S. Då kan vi också räkna med andra ultimativa krav. Även C och MP kommer att kräva sitt för att ge stöd till en S-regering.

I ljuset av detta klingar nog orden som just har uttalats lite falskt, det vill säga att S vill ha en stramare migrationspolitik. Det är nog närmare att befara en återgång till en större migration och ett större asylmottagande. Det blir på många sätt en återgång till ruta ett på den spelplan som vi har gällande migrationspolitiken.

Herr talman! Sveriges medborgare visade i det senaste valet vilken väg vi ska ta. Den åtstramning av migrationsområdet som sker behöver göras för att komma till rätta med problemen vi ser i vårt samhälle. Samarbetet ger resultat. Antalet asylsökande till Sverige har minskat. Det blir alltmer tydligt att ett nej är ett nej. Åtgärder mot skuggsamhället håller på att genomföras. Fler personer kommer att återvända, och de som inte lever ett hederligt liv riskerar i högre grad utvisning.

Herr talman! Kristdemokraterna anser att migrationspolitiken har behövt och fortsätter att behöva ändra inriktning, men det måste ske så att vi behåller fokus på att de som främst behöver skydd också får det. Vi kommer att arbeta tillsammans med övriga regeringen för en ansvarsfull och medmänsklig migrationspolitik, där människor som tas emot ges goda förutsättningar och stöd till en lyckad integration i vårt samhälle.

Jag yrkar bifall till regeringens förslag till budget för området migration.

(Applåder)

Herr talman! I sitt replikskifte med Ola Möller ställde Ingemar Kihlström många frågor om röda linjer. När jag nu hör Ingemar Kihlströms anförande tänker jag att det kanske beror på att Kristdemokraterna inte vet vad röda linjer är i migrationspolitiken.

Man talar om att hjälpa flyktingar i närområdet, och sedan slaktar man biståndet. Man säger att de som främst behöver skydd ska få det, och sedan minskar man antalet kvotflyktingar från 5 000 personer per år till 900. Man talar sig varm för att förbättra ukrainares ekonomiska villkor, samtidigt som man har skrivit en helt ny lag som säger att ukrainska flyktingar ska vara de enda i Sverige som inte får barnbidrag, bostadsbidrag och stöd till personer med funktionsnedsättning.

Förlåt, herr talman, men jag kan inte tro på några av de ord som kommer från Ingemar Kihlström. När man minskar antalet kvotflyktingar blir det färre av dem som främst behöver skydd som får det. När man skär i biståndet minskar möjligheterna att hjälpa flyktingar i närområdet.

Jag vill fråga Ingemar Kihlström om Kristdemokraterna kommer att göra verkstad av det de talar om eller om det börjar bli dags att inte bara begrava de medmänskliga handlingarna utan också retoriken från KD:s sida.

Herr talman! Annika Hirvonen talar om röda linjer. Man kan fundera över vilka röda linjer som har funnits för Miljöpartiet. Min minnesbild ger i alla fall att när migrationen till Sverige under åren 2014-2015 var på en nivå som alla insåg var för hög var Miljöpartiet med och fattade beslut. Det är på samma sätt som har tagits upp tidigare, nämligen att man kan ha frågor om var Miljöpartiet stod i frågan om anmälningsplikt.

Vi kan konstatera att Annika Hirvonen berör olika saker som inte finns med i den här debatten. Biståndet hanterar vi inte här. Att vi ger stöd och kan ha fokus på flyktingar betyder att man kan styra biståndet på ett effektivare sätt, likt man nu gör en omdaning av biståndet, genom att till exempel NGO:er kan nå fram. Det är ett faktum att Sverige fortfarande med den biståndsram som används nu befinner sig på plats två av de europeiska länderna.

Att Kristdemokraterna sitter i regeringen betyder att man har ett fokus på bistånd. Samma sak gäller kvotflyktingarna. Vi har visserligen, helt korrekt, minskat från en nivå på cirka 5 000 ned till 900, men fortfarande tar vi i förhållande till storleken på vårt land en emot stor del.

Vad gäller Ukraina var jag i förra replikskiftet när vi diskuterade förändringen i folkbokföringen tvungen att påpeka att det finns inte bara det enskilda stödet, utan det finns ett utökat stöd att söka för familjer i det bistånd som man får tillgång till genom folkbokföringen. Det är inte helt korrekt att de ukrainska familjerna är de enda familjerna som saknar stöd.

Jag skulle vilja fråga Annika Hirvonen vilka röda linjer som finns för Miljöpartiet om man vill sätta sig i Socialdemokraternas regering.

Herr talman! De röda linjer som vi ställde upp 2015 handlade om att inte stänga gränsen för människor på flykt. Asylrätten skulle gälla. Det handlade också om att de barn som hade kommit till Sverige skulle undantas från de åtstramningar som gjordes. Det gällde de ensamkommande - de som vi har fortsatt att kämpa för även när Migrationsverket ändrade tillämpningar av regler, hittade på nya konstruktioner, till exempel avslag med uppskjuten verkställighet, införde rättsosäkra medicinska åldersbedömningar och tillämpade olagligt långa handläggningstider.

Herr talman! Jag vet inte hur jag ska tolka Ingemar Kihlström. Ska jag tolka det som att man tycker att nedskärningarna på antalet kvotflyktingar från 5 000 till 900 är en seger, och att nedskärningarna i biståndet, inte minst det bistånd som förmedlas genom just NGO:er, är en vinst?

Man kan inte lura sig själv hur länge som helst med att biståndet ska åstadkomma mer genom att man minskar mängden pengar. Man pratar om att man blir effektivare, men om man jobbar med att bli effektivare med mer pengar kan man ändå hjälpa fler - till exempel flyktingar i närområdet - än om man gör de gigantiska nedskärningar som Kristdemokraterna nu gör trots att man före valet lovade att hålla sig till 1 procent.

Herr talman! Vi kan konstatera att med Kristdemokraterna i regeringen har vi ett bistånd som vi kämpar för. Jag håller med om vad vår målsättning var i valrörelsen, men att sitta i ett regeringssamarbete innebär ju förhandlingar.

Jag konstaterar fortfarande att Sverige är på andra plats vad gäller att ge bistånd, och det handlar om att ge bistånd där det gör mest nytta.

Jag konstaterar också att Miljöpartiet har en syn på den migrationspolitik vi har i Sverige som skiljer sig från regeringens. Det är så det ska vara - en opposition ska lyfta fram vad den tycker. Men Annika Hirvonen företräder ett parti som säger sig kunna utgöra ett regeringsunderlag, och jag kan konstatera att det stora partiet i det regeringsunderlaget i princip säger ja till den migrationspolitik vi har och i vissa fall till och med säger sig vilja gå längre, till exempel vad gäller EBO just nu.

Jag kan konstatera att i den här kammaren finns det en stor majoritet av politiker som har fått sitt mandat utifrån en förändring av migrationspolitiken. Den genomförs just nu, och vi kommer att se till att genomförandet sker enligt internationella överenskommelser och regleringar men också på ett sådant sätt att vi kan integrera dem som kommer till vårt land. Det är också en väldigt viktig pusselbit i att ha en migrationspolitik i nivå med övriga nordiska länder, som jag sa, och i nivå med att de som kommer hit ska kunna integreras i vårt land. Så tycker vi.

Herr talman! Jag tänkte först inte ta replik, och det har att göra med att regeringens infrastrukturpolitik begränsar mina möjligheter att ta mig hem sent på kvällen. Men jag lovar att jag inte ska debattera vare sig tågen eller regeringsfrågan. Jag ska faktiskt debattera utgiftsområdet som vi är här för att debattera.

Jag tycker att det är bra att det har funnits stor enighet i Sveriges riksdag om humanitärt stöd, stöd med krigsmateriel och ekonomiskt stöd till Ukraina. Däremot har regeringen saknat handlingskraft att leverera drägliga villkor för de ukrainska flyktingar som befunnit sig i Sverige.

Jag reagerade när ledamoten stolt berättade om vad regeringen gör för de ukrainska flyktingar som befinner sig i Sverige. Det tog ju alldeles för lång tid, och man gjorde alldeles för lite. Jag förstår inte hur man kan vara stolt när man har sett nyhetsreportagen om ukrainska kvinnor och barn som inte haft råd med vinterjackor och ukrainska mammor som tvingats stå i kö till soppkök för att mätta sina och sina barns magar.

För mig är det en fråga om värdighet. Men det är också en fråga om den ukrainska krigsförmågan, för vi vet att det påverkar krigsförmågan vid fronten att veta att ens fru och barn och så vidare har det tryggt och bra i det land de befinner sig i.

Min mycket enkla fråga till ledamoten är denna. Är Kristdemokraterna stolta över den politik som regeringen fört för de ukrainska flyktingar som befinner sig och har befunnit sig i Sverige?

Herr talman! Jonny Cato och jag delar engagemanget för Ukraina. Precis som jag nämnde lite kort i mitt anförande har detta fruktansvärda angreppskrig där Ryssland ger sig på en fri stat i Europa skapat en situation som vi inte har haft sedan andra världskriget.

Vi ser ett stort flyktingflöde, främst naturligtvis i närområdet - Polen har ju tagit emot en stor del - men också i många andra länder. Och EU:s mekanismer fungerade. Massflyktsdirektivet som fanns för just dessa åtgärder aktiverades, och de som flydde från Ukraina kunde söka sin fristad och sin säkerhet i olika länder.

Vi kan konstatera att det regelverk vi hade var politiskt beslutat i den här kammaren när de från Ukraina kom hit.

Vi kan konstatera att dagersättningen inte var ändrad på 30 år, oavsett vilken regering vi haft och vilken inriktning som funnits i den här kammaren. Det kan man fundera över.

Vi kan också konstatera att om man behövde ha en vinterjacka eller om man behövde ha något ytterligare fanns det möjlighet att få ytterligare bidrag.

Regeringen startade en process. Man kan alltid fundera över hur fort det går, och om vi ser tillbaka på tidigare regeringsperioder tror jag att vi ser att de som är i opposition alltid tycker att det ska gå snabbare.

Jag är i alla fall stolt över att vi förutom att göra det möjligt för Skatteverket att börja folkbokföra när massflyktsdirektivet förlängdes nu också har infört en regel som gör att man kan folkbokföras tidigare än efter två års vistelse. Det kommer att möta många behov. Jag är stolt över det beslutet. Vi får naturligtvis se över vad vi kan göra ytterligare.

Herr talman! Jag är egentligen tveksam till att skruva upp tonläget i den här frågan, och jag brukar väga orden när jag ska debattera just Ukrainafrågan. Jag vill också poängtera att det är många kristdemokrater och civilsamhällesorganisationer som står nära kristdemokratin som gjort mycket för just de ukrainska flyktingarna, både i Sverige och på plats i Ukraina. Men jag blir lite konfunderad när ledamoten beskriver det som att det finns andra stöd att söka och att man kanske kunde ha gjort mer.

Centerpartiet är ett av de partier som har gett Kristdemokraterna möjlighet att bland annat i finansutskottet konkret rösta för höjd dagersättning för de ukrainska flyktingarna. Kristdemokraterna har då röstat nej. Kristdemokraterna har alltså aktivt motverkat mer drägliga levnadsförutsättningar för de ukrainska flyktingar som befinner sig i Sverige. Det är fakta.

Det är anmärkningsvärt, tycker jag, att man lyfter fram att man är väldigt stolt över det som Sverige har gjort när faktum är att det finns så många länder som aktiverade massflyktsdirektivet samtidigt som Sverige som gjorde mycket mer mycket snabbare.

En av anledningarna till att många ukrainska flyktingar väljer andra länder än Sverige är just att levnadsförutsättningarna har varit mycket bättre där. Det borde vi inte vara stolta över. Det borde vi skämmas över.

Vi är överens om att vi ska hjälpa Ukraina. Men vi måste göra det på alla sätt, inte bara på vissa sätt.

Herr talman! Ja, det är korrekt att det fanns ett förslag från Centerpartiet att höja dagersättningen. Nu kan vi ju konstatera att möjligheten att bli folkbokförd ger många gånger mer per dag och även möjlighet till vidare bidrag, bland annat stöd till exempelvis familjekostnader och bostadskostnader.

Jag kan konstatera att ingen tidigare regering har lyft upp frågan om dagersättningen på det här sättet. Jag kan säga att vi som parti är öppna för att diskutera den vidare. Jag har själv stått i intervjuer och sagt att dagersättningen borde korrigeras. Men det är en fråga.

Vi kan konstatera att vi har gjort något som jag är stolt över: Vi har sett till att man kan folkbokföras tidigare än enligt Skatteverkets normala regler. Detta öppnar upp. Vi har också sett till att kommunerna har kunnat ge stöd vad gäller språk så att man kommer i arbete. Jag är också, precis som Jonny Cato, stolt och glad över alla dem som ger hjälp, oavsett om det sker här i Sverige eller, som vi ser, i Ukraina.

Ukrainas sak är vår, och vi ska alltid utvärdera hur vi kan stödja dem. Jag är stolt över det vi har gjort, och vi ska naturligtvis se över vad vi kan göra ytterligare. Detta är vi i alla fall överens om.

Herr talman! Migrationspolitik handlar i grunden om att människor ska få skydd i svåra tider. Just nu befinner vi oss i en osäker, orolig och på många vis väldigt svår tid. Det säkerhetspolitiska läget är väldigt osäkert, såväl i Sverige som runt om i stora delar av världen. Flera humanitära kriser pågår samtidigt. Omvärlden påverkar migrationspolitiken i allra högsta grad.

I detta läge är det viktigt att kunna ha många tankar i huvudet samtidigt. Det är viktigt att inte glömma bort och sluta prata om Rysslands och Putins fruktansvärda, olagliga invasion av Ukraina som innebär ett brutalt mörker. Mina tankar är med alla dem som mist sin make eller maka, mamma eller pappa, son eller dotter. Invasionen är oförlåtlig.

Även om jag ofta är skarp i min kritik mot regeringens migrationspolitik vill jag ändå framhålla styrkan i den många gånger stora enigheten i Sveriges riksdag i fråga om stödet till Ukraina. Sverige har på många sätt visat sitt stöd - humanitärt, i form av krigsmateriel och ekonomiskt. Det har många gånger skett med bred uppslutning här i Sveriges riksdag, och det har på riktigt varit en viktig signal. Detta har regeringen gjort bra.

Men för oss i socialförsäkringsutskottet handlar Ukrainafrågan framför allt om de ukrainska flyktingarna. Jag var inne på detta i replikskiftet tidigare: Jag är besviken. Jag är besviken på att det tog regeringen för lång tid och på att den gjorde för lite. Det har på riktigt påverkat krigsförmågan hos de män som befinner sig längst fram vid fronten att veta att deras nära och kära har det tufft i Sverige.

Herr talman! För Centerpartiet är asylrätten grunden i migrationspolitiken. Den som kommer till Sverige ska få sina asylskäl prövade. Den som inte har skyddsskäl ska snarast möjligt lämna landet. Den som har skyddsskäl ska få stanna och få bästa tänkbara integration med fokus på jobb och språkkunskaper. När regeringen ser människor som ett problem ser Centerpartiet människor som en tillgång.

Det finns partier i Sveriges riksdag och i regeringsunderlaget som tror att majoriteten av flyktingarna kommer hit med onda avsikter och vill Sverige illa - att de rent av vill förstöra vårt älskade land. Jag däremot tror genuint att människor som kommer hit på flykt undan krig och förtryck vill gott - att man vill lära sig svenska och vill komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle. Många får dock inte de förutsättningar och möjligheter som krävs för att lyckas.

Den som vet vad människor flyr från och vad människor riskerar på flykt vet också att trygghet många gånger är det enda man söker - trygghet för sig själv, sin familj och inte minst sina barn. Vårt synsätt, som samhälle, medmänniskor och politiker, när det gäller människor som flyr undan krig och förtryck påverkar möjligheterna till en bra migration och en lyckad integration. Vårt sätt att prata om invandrare påverkar också möjligheterna till en lyckad integration.

För mig finns det inget mer svenskt än en stark samhällsgemenskap, där människor går upp på morgonen, kämpar hårt och bidrar till det gemensamma.

Att alla som anstränger sig, oavsett bakgrund, ska kunna lyckas i livet är inte bara viktigt för individen - det är också avgörande för Sveriges framtid. Det finns inga fördelar med ett tudelat samhälle. Ett tudelat samhälle är ett försvagat samhälle som hindrar tillväxt och konkurrenskraft men även gör oss sårbara för yttre hot. Ett stort ekonomiskt utanförskap bidrar till tudelningen, försvårar för små och stora företag att växa och är kostsamt för samhället i stort.

Alla som kommer till Sverige ska mötas med öppenhet och tydlighet om vad samhället förväntar sig av var och en och vad var och en kan förvänta sig av samhället. Integrationen har lyckats när den som kommit till Sverige är med och bidrar genom sysselsättning. Detta förutsätter vilja och drivkraft från individen, som måste vara villig att göra sin del. Sverige har hittills misslyckats med att ställa tydliga krav på att alla som kan arbeta förväntas göra det, samtidigt som det offentligas investeringar i utbildning, vägledning och gynnsamma sammanhang inte alls motsvarar behoven för att alla ska kunna lyckas.

Höga krav på individen måste kombineras med verktyg och möjligheter. Den nuvarande regeringen har endast fokus på att höja kraven på papperet, utan att i verkligheten skapa fler möjligheter för människor att komma in i samhället.

När integrationen lyckas är invandring bra både för Sverige och för den som kommer hit, men när den misslyckas leder det till stora problem. Vi kan konstatera att oavsett regering har de senaste decenniernas brist på fungerande integrationsinsatser, i kombination med en stor invandring, bidragit till utanförskap och parallellsamhällen, vilket har skapat långsiktiga och kortsiktiga samhällsutmaningar. Risk för ökad gängkriminalitet, psykisk ohälsa, missbruk, otrygghet och grogrund för religiös fundamentalism och förtryck är några av de allvarligaste konsekvenserna.

I dag finns det människor som känner att den svenska staten och det svenska samhället inte är till för dem - att de inte får vara en del av gemenskapen vad de än gör.

Orsakerna är många. Det politiska samtalet och debatten om utanförskap bidrar nu dessutom till att förstärka både fördomar och känslan av att det finns ett vi och ett de. Detta påverkas av hur vi behandlar och pratar om varandra, men också av hur ledande politiska företrädare pratar om en del av den svenska befolkningen.

Främlingsfientlighet och rasism är hinder för att skapa en samhällsgemenskap och riskerar att föras vidare till nästkommande generationer. En förutsättning för ett sammanhållet samhälle är att det finns en öppenhet bland människor som redan är en del av samhällsgemenskapen att inkludera nya personer. Den som har ett arbete känner sig som en del av samhället och känner tilltro till det gemensamma systemet. Ett gemensamt "vi" handlar inte om etnicitet eller bakgrund utan om att man är med och bidrar. När regeringen nu genomför Sverigedemokraternas migrationspolitik bidrar man till en ökad tudelning och spär på tanken om ett vi och ett de.

Regeringens angiverilagstiftning har skapat en väldigt stor oro runt om i landet. Låt mig citera migrationsministern: "Vi har haft en debatt de senaste två åren som har varit präglad av väldiga överdrifter, där personer i oppositionen och organisationer medvetet har skapat en stor oro hos många människor."

Det var ett uttalande som på riktigt gjorde mig förbannad. Det fanns en utredning på plats, som redan undantog medarbetare inom skolan och vården. Det var regeringens tilläggsdirektiv som inkluderade läkare, lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och elevassistenter. Det är regeringens fel att det har funnits en stor oro i många yrkesgrupper. Det är därför på sin plats att verkligen tacka alla fackförbund, yrkesverksamma och de i civilsamhället som på riktigt stod upp för rätten att inte ange och för rätten att inte spä på ett vi och ett de.

Vi ser detta på punkt efter punkt. Ett annat mycket tydligt exempel är utredningen om återvändandebidrag, som skapar ett vi och ett de. Regeringens egna utredare slog fast att detta riskerar att försämra integrationsåtgärderna.

Många av oss i oppositionen har i dag blivit uppläxade för att vi inte läser utredningar och tar till oss av dokument. Samtidigt står sverigedemokraten i talarstolen och säger: Där har utredaren fel. Där ska man inte lyssna på honom.

Man ska helt enkelt bara lyssna på regeringens utredningar när det passar deras egna argument.

Centerpartiet säger nej till angiverilagar och till regeringens återvandringsbidrag för att i stället satsa på integrationsåtgärder som fungerar. När regeringen har gett upp tron på människor ser Centerpartiet människor som en tillgång, som vi behöver investera i.

Herr talman! Sverige ska vara möjligheternas land för dem som väljer att komma till Sverige. Vårt lands långa tradition av öppenhet gentemot omvärlden har bidragit till det Sverige som vi har i dag, vår utveckling, vår tillväxt och vårt välstånd.

Det är betydelsefullt att vi även fortsättningsvis tar emot människor på flykt och att vi gör det på ett sätt som är hållbart för vårt samhälle. Det handlar inte bara om att låta människor komma till och stanna i Sverige. Om människor bor i Sverige resten av sina liv ska de ha möjligheter till ett gott liv. Det betyder att migrationspolitiken inte kan reduceras till att bara handla om ett bifall eller ett avslag. Det handlar också om hur man i nästa steg integreras i det som vi kallar för samhällsprojektet Sverige.

Detta är ett ansvar som sträcker sig årtionden framöver. Ska vi lyckas med att skapa möjligheter till ett bra liv för alla som har skyddsbehov och som har kommit hit kan vi inte ha en situation där vi har en alltför generös invandring, där människor drivs rakt in i ett utanförskap med bidragsberoende, trångboddhet och stor otrygghet som resultat. Det är inte att värna en långsiktigt hållbar politik.

Herr talman! För bara några veckor sedan presenterades Utanförskapets karta av det ansvariga statsrådet Mats Persson. Det som presenterades var inte särskilt upplyftande. Det visade svart på vitt att det svenska samhället under en lång tid glidit isär.

Sverige har ett omfattande problem med bostadsområden där det är ett stort utanförskap. Det är inte svårt att dra slutsatsen: Ju fler av dessa vi har, desto sämre är det för vårt land och för dem som bor i det. Det är dåligt för samhällets sammanhållning, men framför allt är det orättvist mot alla de vuxna och barn som bor där och som växer upp under dessa förhållanden. Jag nämnde trångboddhet, men det handlar också om brist på förebilder och om dåligt fungerande skolor, som ger sämre livschanser och sämre möjligheter.

Detta problem är tyvärr inte nytt. Redan för 20 år sedan varnade vi liberaler för den bristande integrationen och det stora utanförskapet. Fler har hakat på sedan dess. Vi är alla på ett eller annat sätt skyldiga till detta. Vi har helt enkelt blundat för problemen för länge eller haft en övertro på att de kortsiktiga projekten skulle lösa utanförskapet. Men vi har misslyckats.

Kombinationen med en migrationspolitik som inte varit särskilt realistisk gör att utanförskapet nu inte bara syns i våra storstäder utan även i mindre samhällen. Detta är inte längre ett storstadsfenomen. I dag omfattar det 710 000 personer, varav 170 000 är barn.

Herr talman! Att vända utvecklingen kräver stora insatser från samhället men också en ökad tydlighet kring vad samhället kräver av människor som bor här - en tydlighet kring att alla har samma skyldigheter och rättigheter och möjligheter att leva ett fritt, värdigt och självständigt liv men också en tydlighet i att det förutsätter att de som bor i landet anstränger sig för att bli en del av det svenska samhället.

Vi är fast beslutna att göra det som krävs för att förändra situationen. Utanförskapets karta är ingen mirakelmedicin - det ska sägas rakt ut. Man får se den som en viktig byggsten med ett kunskapsunderlag i grunden som ska ge oss möjlighet att bryta detta med mer riktade och precisa insatser. Det är bara genom ökad kunskap och träffsäkra insatser som vi kan öka möjligheterna till en ljusare framtid.

Samtidigt ska jag vara ärlig med att jag tror att det är omöjligt att klara av denna stora utmaning på migrationsområdet utan att vi fördjupar Europasamarbetet. De flesta av oss vet att det historiskt har varit väldigt svårt att åstadkomma detta på europeisk nivå. Allt som oftast har diskussionerna och samtalen blivit både för långa och för många utan att landa i något konkret som håller över tid.

Men plötsligt hände det. Efter år av intensivt arbete beslutade EU-parlamentet i våras om den nya migrations- och asylpakten. Man får faktiskt kalla det en framgång för Europa. Det är, som sagt, viktigt att vi på vår kontinent hjälps åt i dessa frågor.

Hela syftet med pakten är att det ska vara ett sammanhängande system för asyl- och migrationshanteringen i EU. Det handlar om våra asylprövningsförfaranden och mottagandevillkor, om gemensamma rättigheter för dem som bedöms ha skyddsskäl, om ansvarsfördelning mellan EU:s medlemsstater, om mottagande av kvotflyktingar och mer därtill. Reformen innehåller även särskilda regler för kriser, massflyktssituationer, pandemier och situationer då främmande makter utnyttjar skyddssökande för att sätta press på EU, vilket vi har sett både i Finland och i Polen i närtid.

I den nya ordningen ska de som söker asyl sorteras in i olika typer av prövningsprocedurer. Det ska bland annat vara ett snabbt gränsförfarande för dem som bedöms ha låg sannolikhet att få skydd och ett annat förfarande för dem med större skyddschanser, där särskild hänsyn tas om man redan har nära släktingar till exempel i ett EU-land. Med denna pakt blir det mer ordning och reda i asylmottagningen. Fokus ska nu vara att genomföra reformen på bästa möjliga sätt. Den ska vara på plats sommaren 2026.

Herr talman! Att vi nu är överens mellan EU-länderna i frågan är bra, men det viktigaste återstår: att genomföra det vi kommit överens om, så att det går från ord till handling och så att detta får verklig effekt.

Nu är en färdplan framtagen, som jag nämnde. Fram till införandet av pakten behöver vi uppdatera vårt sätt att jobba i dessa frågor. Det handlar om hur vi registrerar personer som reser in i EU eller som påträffas på territoriet utan rätt att vistas där.

Avslutningsvis vill jag nämna att migrationen är större än att den bara gäller Sverige och Europa. Detta är verkligen en fråga som symboliserar att vi lever i en globaliserad värld och i en globaliserad tid. Vi ser den utveckling som pågår i delar av världen. Stora grupper av människor söker sig hitåt. I Mellanöstern pågår det flera olika konflikter och krig. Storleken på deras negativa konsekvenser är väldigt svår att förutse. Det innebär att vi måste bygga relationer - och fördjupa dem än mer - med länderna utanför Europa.

Detta behöver mynna ut i att man ser till att människor får en drägligare tillvaro i sitt närområde. Men det handlar också om att investera och skapa framtidstro i dessa länder. På längre sikt är det dessa frågor som är avgörande för att vi ska få en stabilitet i vår omvärld.

Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag på utgiftsområde 8.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Patrik Karlson för anförandet. Jag har en kort fråga om angiverilagen.

Trots att det skedde massiva protester under två års tid lyckas Liberalerna utropa sig till vinnare i den här frågan. Det måste ju vara något slags rekord i att osynliggöra facken, civilsamhället, yrkeskåren och alla andra som i två års tid organiserat sig och protesterat mot angiverilagen. Partiet sitter alltså i regeringen men har också gett Sverigedemokraterna statsmakt och utför deras politik.

Eftersom Liberalerna utropar sig till vinnare - tycker Liberalerna att exempelvis gravida kvinnor ska hamna i situationer där de inte vågar söka vård? Så ser det fortfarande ut med det här förslaget. Exempelvis ska barn registreras och Skatteverket vara angivare. Om ett barn registreras ska man kalla på polisen. Min fråga är ganska enkel: Tycker Liberalerna att gravida kvinnor i de situationerna inte ska våga söka vård?

Herr talman! Det är korrekt att vår partiledare uttryckte att han såg det här som en liberal vinst, och det gör vi övriga i partiet också. Vi var ända från början pådrivande för att vård, skola, socialtjänst och även bibliotek skulle undantas från informationsplikten. Samtliga dessa villkor blev uppfyllda, vilket vi såklart är glada över. Olika fackföreningar och andra organisationer och människor har engagerat sig i denna fråga, och vi delar glädjen med dem. Att vi har utropat oss till "vinnare" gör ju inte att andra inte kan göra det - det står inte bara oss fritt att göra.

Mitt svar på ledamotens fråga är att man självklart ska kunna uppsöka vård. Det måste man ju kunna göra i det här landet, och det har man all rätt att göra. Det är som sagt sex myndigheter som omfattas av detta. Men vården går fortfarande att söka.

Herr talman! Ursäkta, men det här blev helt obegripligt. Den gravida kvinnan kommer inte att våga söka vård, för Skatteverket kommer att vara angivare. Jag vet inte om ledamoten har förstått frågan. Skadan är redan skedd, och det här hänger ihop. Sjukvården är undantagen, men exempelvis ska barn registreras - hos angivare. Hur kan ni utropa er till vinnare när skadan redan är skedd? Står ni alltså bakom förslaget som det ser ut i dag? Det riskerar att leda till att den gravida kvinnan inte kommer att våga söka vård.

Det här hänger ju ihop. Sjukvården hänger ihop med Skatteverket. Även Kronofogden ska vara en del av detta. De möter exempelvis barn i ekonomiskt utsatta situationer som riskerar att hamna i ett sådant här läge. Allting hänger ihop. Då är mina frågor: Hur kan Liberalerna utropa sig till vinnare? Står Liberalerna bakom det här, som riskerar att leda till att den gravida kvinnan inte vågar söka vård?

Herr talman! När utredningen kom föreslog man en skyldighet för vissa myndigheter, sex till antalet, att till polisen lämna uppgifter om personer som vistats i Sverige utan tillstånd. Vi var före detta tydliga med att skola, sjukvård, socialtjänst och bibliotek skulle undantas, och det var precis där det landade. Nu är den här utredningen utskickad på remiss till myndigheter, kommuner, regioner och andra organisationer. Sedan kommer regeringens arbete med att förbereda en proposition att ta vid. Vi har som sagt redan gjort en överenskommelse om att skola, vård, socialtjänst och bibliotek ska undantas. Ja, vi ser det som en vinst.

Herr talman! Först och främst vill jag välkomna ledamoten till socialförsäkringsutskottet och den migrationspolitiska debatten.

Halva mandatperioden har gått, så det kanske är dags för en liten halvtidsutvärdering av migrationspolitiken och integrationspolitiken, som ledamoten ville komma in på. Antalet kvotflyktingar har gått från 5 000 till 900. Vi har fått en smalare humanitär grund, vilket gör att svårt sjuka barn inte längre kan stanna i Sverige. Vi har begränsat anhöriginvandringen, vilket gör det svårare för barn att återförenas med sina föräldrar. Vi har nu senast sett ett återvändandebidrag som utredaren själv menar riskerar att försämra integrationen.

Det här är migrationspolitik, men det är också Sverigedemokraternas integrationspolitik. Regeringen har bara levererat åtstramningar, åtstramningar och åtstramningar. Ingenting görs för att investera i människors förmåga att komma in i och bli en del av det gemensamma Sverige.

Min fråga är mycket enkel: Vart tog den liberala vakthunden vägen?

Herr talman! Jag tackar Jonny Cato för välkomnandet. Det har varit intressant att delta i den här debatten. Den har varit lite mer dynamisk, om jag säger så, än debatterna jag deltog i när jag satt i skatteutskottet. Men det är bra - det är precis så det ska vara i kammaren.

Det var många frågor som togs upp - vi får se om jag hann uppfatta alla. Vi kan börja med kvotflyktingarna. Det är bara att erkänna att vi inte vill ha det antalet. Det är en kompromiss inom ramen för Tidösamarbetet. Så är det. Man måste ge och ta. Vi hade velat se en högre nivå, men där hamnade vi inte. Det är någonting man får acceptera. Man kan inte sätta sig ned och grina varje gång man inte får som man vill. Då skulle vi aldrig kunna styra det här landet. Vi skulle aldrig få någonting gjort.

När det kommer till anhöriginvandring förnekar vi mig veterligen ingen rätten att återförenas. Men vi säger att man jämfört med tidigare i större utsträckning ska kunna försörja sig själv. Man ska ha en bostad där man verkligen kan bo som stor familj, och det ska finnas rimliga villkor att komma in och bli en del av samhällsprojektet Sverige. Det är det vi säger.

Jag kanske missade någon fråga, men vi anser att det utanförskap som existerar inte får drivas på ytterligare. När jag lyssnade på ledamotens huvudanförande uppfattade jag en stor samsyn med precis det jag sa. Jag förstår därför inte riktigt den kritik som nu framförs - då motsäger du dig själv, Jonny Cato. Är det så att ni trots vad du sa ändå vill driva på det utanförskap som finns i det här landet? Över 700 000 människor lever i detta utanförskap, som går i arv i generationer och som de inte tar sig ur. Det handlar inte bara om människor som kommer hit utan även om människor som föds här. Det handlar om barn och barnbarn. Är det kanske så att ett ökat utanförskap är er grej, fast ni säger något annat?

Herr talman! Den här regeringen investerar hundratals miljoner kronor i ett verkningslöst återvändandebidrag. Centerpartiet investerar i människor. Vi investerar i att fler ska lära sig svenska språket, i att fler ska bli en del av det gemensamma samhället och i att fler ska få det så viktiga första jobbet. Där lyser regeringen helt med sin frånvaro. Den enda integrationspolitik som finns är en stramare migrationspolitik, och det är det som är min poäng. Man måste investera i och satsa på människor.

Jag har sedan den här regeringen tillträdde ställt frågor om antalet kvotflyktingar till tre olika liberala politiker. Jag har fått tre olika svar. En ledamot var mycket nöjd med antalet 900. En annan ledamot var lite tveksam. Dagens svar är det absolut bästa. Jag hoppas att det är det som är Liberalernas politik. Det gläder mig i så fall att vi har en samsyn om att Sverige ska ta emot fler av de allra mest utsatta människorna på vår planet. Men faktum är att man på punkt efter punkt har fått vika sig för Sverigedemokraternas migrations- och integrationspolitik. Kvotflyktingar är en sak, men det har ju blivit svårare för familjer att återförenas. Vi har också den humanitära grunden, som har gjort det svårare för svårt sjuka barn att få stanna i Sverige. Det kan knappast vara några liberala segrar.

Herr talman! Jag vet inte om jag ska ta det som något positivt eller inte att jag står här och får beröm av oppositionen. Men äsch - så här sent på kvällen och när statsrådet snart kommer tar jag emot det!

Det ledamoten står och säger är dock helt felaktigt. Det görs massor av satsningar på integrationsområdet. Det läggs stora mängder medel på skolan, framför allt med inriktning på att fler ska lära sig det svenska språket. Vi sänker skatterna för att fler ska komma i arbete, och det görs ett stort arbete på bostadssidan för att det ska byggas fler lägenheter och småhus, vilket efterfrågas där det i dag är bostadsbrist. Vi har också ökat när det gäller yrkes- och vuxenutbildningar.

Paletten är alltså bred och stor, och det är även målsättningen - framför allt när det gäller de kvinnor som i dag står långt ifrån arbetsmarknaden och hur de ska bli en del av den.

När det kommer till den frivilliga återvandringen är det inget nytt fenomen i Sverige; det började diskuteras redan på 40-talet och började praktiseras, med en summa pengar, i slutet av 80-talet. Att nivån på pengarna sedan har legat kvar där kan man ju diskutera, men det man ser här är fortfarande att det är frivillig återvandring det handlar om - och kanske framför allt informationskampanjer. Men jag ser det inte som någon seger för oss, som du försökte ge uttryck för, Jonny Cato. Återigen: Det är snarare en kompromiss i samarbetet.

Att vi inte gör något på integrationsområdet är direkt felaktigt. Det görs massvis. Det är bara att läsa våra budgetar, inte bara årets utan även dem från tidigare år.

Fru talman! I sitt anförande talade Patrik Karlson om en lång rad samhällsutmaningar kopplade till bland annat segregation och trångboddhet.

Jag tänker att det är intressant att vi kommer in på bostadspolitiken när vi har en debatt om utgiftsområde 8 Migration. Särskilt intressant är det eftersom regeringen bedriver en bostadspolitik som man skulle kunna tro att den helst pratar så lite som möjligt om. Det vi ser är nämligen en total krasch för bostadsbyggandet. Samtidigt som priserna har skenat har regeringen totalt ignorerat det faktum att vi här har en hel sektor som har blivit extremt hårt drabbad.

Det kom en lång beskrivning av samhällsproblem, men jag noterar att inte en enda lösning på samhällsproblemen presenterades. Var är de satsningar på ökat bostadsbyggande som kan göra att trångboddheten minskar? Kommer ni att återinrätta den myndighet som hade till uppgift att systematiskt arbeta mot segregation på ett sätt som baseras på kunskap och långsiktiga metoder, Patrik Karlson? Eller är det återvandringsbidraget som är svaret på alla de här samhällsproblemen? Det tror i alla fall inte regeringens egen utredare.

Fru talman! Jag blir lite konfundersam - man undrar ju om ledamoten helt har missat vad som har hänt de senaste åren, det vill säga helt ignorerar att samhället har varit hårt drabbat av extremt hög inflation och höga räntor. Det är klart att det slår hårt mot en byggbransch som har extremt höga priser.

Priserna är ett resultat av den bostadspolitik som Miljöpartiet bedriver. Det är ju ert hårt reglerade bostadsmarknad som är anledningen till det här, Annika Hirvonen. Vi har nu tagit steg mot att lätta upp detta. Om de är små eller stora är diskutabelt, men vi har tagit steg. Det handlar om att få snabbare planprocesser, lätta på detaljplanearbetet och lätta på byggreglerna. Det är det vi måste börja komma åt, för problemet är att det är för lite marknad på bostadsmarknaden. Den är extremt hårt reglerad.

I den politik som fördes av den förra regeringen - er politik, Annika Hirvonen - var svaret enbart nationella subventioner. Det är klart att det blir en liten ökning av bostadsbyggandet av det, men den är väldigt liten. Framför allt byggs sådant som inte efterfrågas. Det som hände var att ni skickade pengar rakt ned i byggherrarnas fickor. Till vilken nytta? Det är klart att byggherrarna blev glada, men vad hände med medborgarna?

Fru talman! Ja, "konfundersam" var ordet. Var det inflationen eller var det MP som ökade bopriserna? Först var det inflationen, och sedan var det Miljöpartiet. Förra regeringen gjorde fel - sådant som ingen ville ha - och det byggdes fel bostäder. Men det byggdes bostäder! Det byggdes i en takt som ändå imponerade.

Jag tänker så här: Man kan ha en intressant diskussion om vem som gjorde vad för länge sedan, men nu är det Liberalerna som har makten. Liberalerna säger att de ser ett samhällsproblem, men Liberalerna presenterar inga lösningar. Det de gör är i stället att helt och hållet ägna sig åt ett slags blame game där alla problem skylls på flyktingar. Det är därför de pratar om de här problemen när vi ska prata om det utgiftsområde i budgeten som berör migration. Jag kan inte dra någon annan slutsats.

Man skulle kunna göra som vi och införa subventioner för att bygga hyresrätter som vanligt folk har råd att efterfråga. Man skulle kunna hitta på ett helt nytt system. Men regeringen gör ingenting. Det enda man gör är att peka finger mot samhällets mest utsatta - människor som har flytt hit från krig och förtryck - och säga att lösningen är att skicka en påse pengar som återvandringsbidrag till folk. Det är faktiskt skamligt. Det om något sliter isär samhället.

Fru talman! Låt oss konstatera att du har rätt, Annika Hirvonen - det är ert fel. Det är också inflationens och de höga räntornas fel. Det är det som har lett till den bostadskris vi har i dag.

Det är klart att det byggs mycket mindre när byggkostnaderna skenar, men redan nu - sedan Riksbanken har sänkt räntorna - visar prognoserna att byggtakten är på väg upp igen. Det måste dock byggas där det behövs och utifrån de behov som finns, inte utifrån att några klåfingriga politiker sitter och säger att de vill ha det si eller så. Det är inte så vi löser bostadskrisen.

Låt mig bara konstatera att jag aldrig skyllde på några flyktingar när jag stod uppe i talarstolen. Jag vet inte var du fick det ifrån, Annika Hirvonen. Det var ju snarare så att jag skyllde på mig själv. Jag sa att det är vårt ansvar hur vi har misslyckats med det här. Som liberal politiker vill jag såklart att Sverige på lång sikt ska fortsätta vara ett land som är öppet för invandring. Jag är helt övertygad om att det gynnar oss. Men här och nu har vi stora problem med det utanförskap som har uppstått av att vi har haft en politik som inte har varit hållbar över tid. Det är vad jag har sagt.

Fru talman! Migrationsdebatten i Sverige är fruktansvärt sorglig att följa. Det är en debatt som fokuserar på människor som ett problem, som delar upp i vi och dom och som får förödande konsekvenser för enskilda människor.

När jag besökte en släkting som låg på sjukhus hamnade jag i samtal med sjuksköterskan Omid. Omid och jag började prata om hans situation. Hans fru och nyfödda barn skulle komma till honom i Sverige, men de fick nej eftersom han hade för liten lägenhet. Kvar i hemlandet fanns en förlossningsdeprimerad fru som ensam försökte ta hand om parets barn.

Han var förtvivlad. På tv matades han dag efter dag med budskap från Tidöpartierna om att alla samhällets problem var hans fel. När jag skulle gå ut genom dörren hängde han upp den påse med dropp som höll min släkting vid liv och sa: Man känner sig inget värd i Sverige i dag.

Detta är konsekvensen för enskilda människor som Omid och många andra, som ser hur regeringen dag efter dag trycker ned deras existensberättigande i vårt land och begränsar människors - framför allt invandrares - rättigheter.

De mest drastiska konsekvenserna drabbar nog dem som inte alls får rätten till trygghet och liv. I mitt första replikskifte talade jag om rättssäkerhet. Här brister Sverige.

I ett antal fall har Sverige blivit fällt av FN för brott mot förbudet mot tortyr och förnedrande behandling eftersom Sverige fortsätter att utvisa kristna konvertiter till Afghanistan. Ett fall gällde en ung man med ett kors och Jesus tatuerade på halsen. Honom ville såväl Migrationsverket som domstolarna skicka till Afghanistan. De sa att han kunde ha halsduk på sig resten av sitt liv - då skulle det inte vara någon fara.

Även RFSL, som har skrivit en rapport om hbtq-flyktingars situation i Sverige, visar på systematiska brister i rättssäkerheten för hbtq-flyktingar. Dessa flyktingar söker skydd undan länder där homosexualitet är straffbart - i vissa fall med döden. Ändå får de inte skydd i Sverige. Motiveringen är ofta till exempel att de inte har skämts tillräckligt mycket för sin sexuella läggning eller på ett tillräckligt djupt sätt kunnat redogöra för känslor och tankar. Att man faktiskt har levt i en homosexuell relation i flera decennier väger lätt.

När människor utvisas efter rättsosäkra bedömningar, som i denna typ av fall, förstår jag att man väljer att stanna kvar även om det betyder att man får leva under de svåraste omständigheter, som papperslös. Det är en tillvaro jag inte skulle rekommendera någon, men jag förstår dem som väljer detta framför att flytta till talibanernas förtryck.

Vad är då regeringens svar? Jo, regeringens svar är att göra skuggsamhället för dessa människor ännu mörkare.

Till alla er som engagerade er mot angiverilagen vill jag återigen rikta ett stort tack. Vi i Miljöpartiet vet att det var ni och ert engagemang som gjorde att de allra mest utsatta människorna inte behöver vara rädda för att söka vård eller gå till skolan eftersom sjukvårdspersonalen eller lärarna skulle kunna ange dem.

Fru talman! Jag skulle vilja ägna en del av mitt anförande åt att prata om en annan berättelse om människor. Denna berättelse handlar inte om samhällskollaps utan om samhällsengagemang och det som hände 2015, när många människor gick ut och delade ut kläder och andra förnödenheter längs med tågstationer och busshållplatser. Människor öppnade inte bara sina hjärtan utan också sina hem för dem som behövde tak över huvudet när många på kort tid kom till vårt land.

Jag vill berätta om Ölands folkhögskola, som precis har sett till att en hel klass med kvinnor som inte klarade sfi - eller för vilka sfi inte passade - nu har fått lära sig svenska. De sa till mig: Vi började med integrationen. Vi började med att alla skulle våga prata. Först pratade de på arabiska. Nu vågar de prata på svenska.

Genom ett flexibelt och kreativt arbetssätt utformar folkbildningen varje dag en utbildning för dem som vårt vanliga system inte har funkat för.

Jag vill tala om alla de engagerade människor som stod kvar när samhället svek - om er som öppnade era hem för de ensamkommande barn som över en natt blev rättsosäkert åldersuppskrivna och om er som år efter år engagerat er, stöttat i skolgång och stöttat i att hitta jobb. Jag vill tacka er.

Jag vill tacka Bashir och alla andra unga personer som kom till Sverige som barn och som nu bidrar till att göra vårt land bättre. Jag fick träffa Bashir när han fortfarande väntade på sitt permanenta uppehållstillstånd. Nyligen skrev Upsala Nya Tidning om honom. Nu har han fått sitt tillstånd. Nu kan han äntligen öppna bankkonto så att lönen från arbetet på äldreboendet kan komma direkt till honom. Han är en av de mest uppskattade på sin arbetsplats. Han är en av många som nu tar hand om de äldre som byggde vårt land.

Jag vill också tacka kvinnan som gick förbi mig under valkampanjen och sa: Tack för att ni såg mig, som går upp klockan sex på morgonen för att städa universitetet. De andra pratar bara om invandrare som kriminella, men jag tackar er för att ni såg oss som jobbar.

Tack till alla de busschaufförer, sjuksköterskor, läkare och medarbetare i äldreomsorgen och barnomsorgen som kommit från andra länder och bygger Sverige bättre och starkare.

Jag vill tacka alla er som rest till Sverige för att bidra till Sveriges gröna klimatomställning och som tagit jobb på batterifabrikerna och i alla de verksamheter som behövs för att bygga ett samhälle runt dessa fabriker.

Tack till alla er som ser till att restaurangerna kan hålla öppet flera dagar i veckan - till de arbetskraftsinvandrare som kommit hit för att vi faktiskt behöver fler som vill och kan jobba i vårt land.

Sverige är på många sätt en fantastisk plats. Det finns utmaningar, och en av de största utmaningarna är en regering som ser människor som problem och som delar upp människor i ett vi och dom i stället för att ena, ge möjligheter för alla att komma in i samhället och varje dag stå upp för mänskliga rättigheter.

Miljöpartiet har lagt fram en budget som har större ramar än regeringen, för vi satsar mer än regeringen på att öka rättssäkerheten i asylprocessen och höja dagersättningen för asylsökande och ukrainska flyktingar. Vi kan inte yrka bifall till vårt förslag eftersom ramarna redan är bestämda. Vi avstår därför från beslutet. Men vi står fast vid vår övertygelse och kommer att fortsätta att kämpa för en rättssäker och human flyktingpolitik och ett samhälle där alla känner sig värdefulla.

Fru talman! Det finns mycket att fråga Annika Hirvonen om efter hennes anförande. Exempelvis att hon verkar bejaka skuggsamhället eftersom hon säger att hon förstår att människor som har fått ett avslagsbeslut och ett utvisningsbeslut ändå inte lämnar landet. Det är värt att notera.

Men låt mig gå till en budgetfråga. En av den moderatledda regeringens viktigare förändringar inom migrationspolitiken handlar om att på olika sätt stärka arbetet med återkallelser av uppehållstillstånd, till exempel sådana som tilldelats personer på felaktiga grunder. Migrationsverket har en nyckelroll i arbetet med att förhindra, upptäcka och åtgärda missbruk av systemet med reglerad invandring, och därför tycker vi att ytterligare steg bör tas för att förstärka Migrationsverkets arbete med att återkalla uppehålls- och arbetstillstånd och statusförklaringar när det finns grund för det. Vi föreslår därför att anslaget ökas med 100 miljoner kronor från och med nästa år.

Fru talman! Miljöpartiet motsätter sig kanske inte helt förvånande regeringens förslag för att stärka arbetet med återkallelse av uppehållstillstånd, och vän av ordning frågar sig då: Är Miljöpartiet emot att återkalla uppehållstillstånd för personer som har fuskat sig till ett tillstånd, till exempel genom att ha lämnat felaktiga uppgifter? Anser Miljöpartiet att det ska löna sig att fuska och missbruka systemet utan att det får konsekvenser?

Fru talman! Om Viktor Wärnick var homosexuell från Uganda och sökte asyl i Sverige och fick avslag, kanske med motiveringen att han inte kände tillräcklig avsky för sig själv eller kunde beskriva sin tankeprocess när han insåg att han var homosexuell tillräckligt väl, skulle han då välja att resa till Uganda och riskera förföljelse och i värsta fall dödsstraff, eller skulle han välja att stanna kvar i skuggsamhället? Om Viktor Wärnick var kristen konvertit med rötter i Afghanistan, skulle han då resa tillbaka till Afghanistan med halsduken över tatueringen på halsen och riskera att bli mördad, eller skulle han välja ett liv i skuggsamhället?

Även om jag vet hur svårt det är för papperslösa att leva i Sverige kan jag ändå förstå de val dessa människor gör.

Det är för att vi ser att alla nej inte är rätt som vi säger att rättssäkerheten måste prioriteras. Asylrätten är grunden, och kärnan i den är att människor som riskerar att förföljas, torteras eller dödas inte ska utvisas. Det är centralt att detta inte blir fel, och därför väljer vi att prioritera resurserna i en begränsad budget till det som är viktigast på migrationsområdet.

Fru talman! Låt mig vara mycket tydlig med att den som har skyddsskäl och uppfyller lagens krav givetvis ska beviljas skyddsstatus och uppehållstillstånd. För detta har vi en ordnad process i Sverige som i stort fungerar väl. Utöver detta finns säkerhetsventiler i form av överklagandemöjlighet i två olika instanser.

Jag förundras ändå över Miljöpartiets syn. Det handlar hos Miljöpartiet precis som hos Vänsterpartiet om att montera ned den reglerade invandringen. Man ifrågasätter rättssystemets funktionalitet och domstolarnas oberoende. Man sätter sig till doms över dessa oberoende instanser i samhället som har att uttolka lagen och se till att varje enskilt ärende prövas enligt dess beskaffenhet och på ett korrekt sätt. Detta är också värt att notera - utöver allt det andra Annika Hirvonen nämnde i sitt anförande.

Fru talman! Inte med ett ord svarar Annika Hirvonen på min fråga vad gäller återkallelser. I de fall det finns grund att anta att någon har fått ett uppehållstillstånd, arbetstillstånd eller statusförklaring på felaktiga grunder, vad tycker Miljöpartiet? Är man emot att återkalla uppehållstillstånd för personer som fuskat sig till dem? Är Miljöpartiet för att det ska löna sig att fuska och missbruka systemet utan att det får konsekvenser?

Fru talman! Nej, det är vi inte för. Jag pratar om att FN har fällt Sverige för att i ett flertal fall ha utvisat personer som borde ha fått skydd. De har fått prövning i Migrationsverket och domstol och ändå blivit utvisade fast de borde ha fått skydd. Fallet med den afghanska konvertiten är ett riktigt fall, där FN har sagt att Sverige har gjort fel. Och det finns fler fall. Om man tycker att det är viktigt att de som har skyddsskäl får skydd bör man bli oroad när FN:s MR-kommitté säger att Sverige bryter mot tortyrförbudet.

Jag är orolig, för jag tycker att regeringen borde uppmärksamma detta och prioritera rättssäkerheten genom att ge uppdrag till Migrationsverket att säkerställa att man aldrig utvisar någon till förföljelse eller förtryck. Särskilt fokus behöver sättas på konvertiter, ateister, hbtq-personer och andra sårbara grupper. De stereotypa bedömningar RFSL har hittat i Migrationsverkets utredningar, där man exempelvis slår ned på att människor inte tycker tillräckligt illa om sig själva, inte skäms och inte känner avsky för att de har en homosexuell läggning, måste bara bort.

Fru talman! Ledamöter! Tiden för migrationspolitiska experiment är över. De fyra samarbetspartierna fick i valet 2022 väljarnas mandat för förändring - inte minst i migrationspolitiken.

Vi tog över i ett läge där Sverige under flera år hade haft ett asylmottagande på en nivå som var betydligt högre än landet klarade av. Det hade fått allvarliga följder på en lång rad olika samhällsområden.

Vi tog över en återvändandepolitik som inte fungerande. Skuggsamhället växte i omfattning år efter år och utmanade tilltron till hela den reglerade migrationspolitiken. I skuggsamhället levde tiotusentals människor i utsatthet, och myndigheterna visste inte ens vilka som befann sig i landet. Det innebar väldigt allvarliga följder för både den enskilde och Sverige som land. Vi tog också över en situation med en enorm integrationsskuld med 400 000 människor utan arbete, en otrygghet som höll på att bita sig fast i samhället och alldeles för många människor som upplevde att de inte kom till sin rätt.

Vi tog över en situation där migrationspolitiken varit allt annat än konsekvent. Det hade talats om skärpta regler, till exempel för den som inte fått asyl och därför ska återvända hem, men politiken gjorde sedan helomvändningar och tog fram amnestiliknande gymnasielagar. De var så dåligt genomförda att ansvariga myndigheter protesterade och Lagrådet menade att gränsen för vad som är acceptabelt faktiskt hade nåtts. Politiska experiment gör sig mycket dåligt i migrationspolitiken.

Det var den situation vi tog över. Det var därför vi fick ett tydligt mandat av svenska folket att ta tag i problemen, sluta sopa dem under mattan och i stället göra Sverige till ett bättre land.

När vi nu går in i mandatperiodens andra halvlek är paradigmskiftet i full gång. Det här är ett omtag som saknar motstycke i svensk historia. Det är vår tredje budget, och precis som tidigare är det en offensiv budget för förändring, för ordning och reda i migrationspolitiken och för bättre förutsättningar i kampen mot skuggsamhället. Vi tar tag i den stora integrationsskuld som byggts upp av den förda politiken från tidigare mandatperioder.

De flesta av de reformer vi nu genomför borde ha genomförts för många år sedan. Men handlingsförlamning är inte ett arbetssätt som vi har tagit efter. Det händer ibland, inte minst i den här kammaren, att vi får kritik för att vi gör för mycket och går för fort fram. Det är däremot inte vad jag möter när jag träffar väljare. En av de vanligaste reaktionerna är tvärtom förvåning över att det vi gör inte redan är svensk lag.

Det är inte på något sätt en orimlig förväntning att Sverige ska ha en migration som vi kan hantera och en migrationspolitik där ett nej är ett nej, ett ja ett ja och fusk inte belönas. Men så har det faktiskt inte alltid varit. Därför gör vi denna historiska omläggning av migrationspolitiken.

Fru talman! Vi fortsätter på den inslagna vägen och gör någonting som inte präglat den tidigare migrationspolitiken. Vi kommer nämligen överens. Vi enas om en stram migrationspolitik. Vi genomför reformer som får effekt. Faktum är att asylinvandringen är på väg mot den lägsta nivån sedan 1997. Det är såklart en historisk förändring.

Regeringen har ett högt reformtempo. Med årets budgetproposition tar vi ytterligare steg i omläggningen av migrationspolitiken. Några särskilt viktiga fokusområden för kommande år är ett effektivare mottagande och återvändande, att bekämpa fusk och missbruk och även att utöka de inre utlänningskontrollerna för att säkerställa att personer som inte har laglig rätt att vara i Sverige följer svensk lagstiftning och återvänder hem.

Fru talman! Regeringens omläggning av migrationspolitiken ställer stora krav på både Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Migrationsverket behöver till exempel ha goda förutsättningar att genomföra hela reformagendan, bland annat genom att ställa om mottagningssystemet för ett ordnat mottagande och att möjliggöra en effektivare asylprocess och ett effektivare återvändande.

En effektivare asylprocess främjar att de som beviljas uppehållstillstånd snabbare kan börja integreras i vårt land och finna sig till rätta här. Att tiden från ansökan till beslut och vistelsen i mottagningssystemet är så kort som möjligt är naturligtvis helt centralt för såväl den enskilde som det allmänna.

Att fler bor i Migrationsverkets boenden innebär en närhet till Migrationsverket, en löpande dialog och bättre förutsättningar för Migrationsverket att anpassa sitt stöd och sin information till sårbara grupper såsom barn eller personer med funktionsnedsättning. För att uppnå det behöver även migrationsdomstolarna ges stabila ekonomiska förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Regeringen föreslår därför att både Migrationsverket och migrationsdomstolarna tillförs medel i budgetpropositionen för 2025.

För att förbättra förutsättningarna att verkställa avlägsnandebeslut behöver myndigheter veta var de personer som har att lämna Sverige befinner sig. Därför behöver myndigheterna kunna ta personer i förvar i större utsträckning. Regeringens mål är att uppnå 1 000 förvarsplatser så snart som möjligt. Vi föreslår i budgetpropositionen att medel tillförs för detta.

Fru talman! Regeringen vill förstärka Migrationsverkets arbete med att bekämpa fusk och missbruk i asylsystemet. Det handlar bland annat om att myndigheten ska utöka sin kapacitet att hantera biometriska uppgifter, utöka kontrollerna av arbetsgivare i ärenden om arbetstillstånd och förstärka arbetet med återkallelser av uppehållstillstånd och statusförklaringar. Regeringen föreslår därför att medel tillförs även för detta.

En satsning genomförs för att Polismyndighetens arbete med inre utlänningskontroller ska utökas och effektiviseras ytterligare. Inre utlänningskontroller är ett viktigt verktyg för att kunna ha kontroll över vilka människor som vistas i landet men också för att upptäcka personer som inte har laglig rätt att vara i Sverige. Det är angeläget ur både säkerhetssynpunkt och för att upprätthålla den reglerade invandringen med dess princip att det krävs rätt att vara i Sverige för att vara här.

Fru talman! Regeringen föreslår också åtgärder för att stimulera frivillig återvandring för personer som inte har integrerats i det svenska samhället eller av olika skäl vill flytta till sitt hemland. Det handlar bland annat om att kraftigt höja stödet för återvandring under 2026 för att skapa bättre förutsättningar för mottagaren att återetablera sig i hemlandet. Regeringen föreslår också att en nationell samordnare inrättas och att informationsinsatser genomförs för att öka kännedomen om möjligheten till frivillig återvandring.

Sammantaget föreslår regeringen i budgetpropositionen att 513 miljoner kronor tillförs under 2025 på det här utgiftsområdet. Trots tillskottet föreslås den sammantagna nivån på utgiftsområdet minska under 2025 jämfört med befintliga medel för 2024. Det beror främst på lägre kostnader för mottagandet av asylsökande och personer med tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet. Ett skäl till det är att prognosen för antalet asylsökande har justerats ned jämfört med tidigare budgetpropositioner. Den förda politiken får effekt.

Fru talman! Sveriges förmåga att ta emot fler asylinvandrare de kommande åren är mycket begränsad. Vi ser effekterna av den tidigare politiken på allt fler områden. Det finns ett växande skuggsamhälle, utanförskap, gängkriminalitet, segregation och en integration som inte har fungerat.

Konsekvenserna av en återgång till oreglerad invandring kan inte ha undgått någon. Det är därför väldigt oroande att det är precis det som erbjuds som alternativ till regeringens politik. Exakt vad som erbjuds kan vi naturligtvis inte veta eftersom splittringen i oppositionen är så stor, men en sak verkar man i alla fall vara överens om: att öka asylinvandringen till Sverige.

Det här är förvisso en budgetdebatt, men kostnaden för en återgång mäts inte bara i pengar. Den mäts även i utanförskap, arbetslöshet, ett växande skuggsamhälle och försämrad integration. Vi vet redan nu att prislappen för detta skulle bli väldigt hög. Vi vet också vilka som får betala priset för en sådan politik. Det är barn som inte får se sina föräldrar gå till jobbet, kvinnor som är fast i en hopplös situation och unga män som lockas in i en värld av gängkriminalitet och missbruk.

Fru talman! Sverige har inte råd att återgå till den tidigare politiken. Därför är jag stolt över att regeringen återigen föreslår en offensiv budget för utgiftsområde 8 och fortsätter flytta fram positionerna. Det tas ytterligare steg i den historiska omläggningen av svensk migrationspolitik.

(Applåder)

I detta anförande instämde Caroline Högström och Viktor Wärnick (båda M).

Fru talman! Det finns ett oroande mönster hos den här regeringen. Det är alltid inskränkningar och försämringar för dem som söker skydd och trygghet i Sverige, men det är också försämringar i övrigt vad gäller välfärd, skola, sjukvård, bostadsbyggande och så vidare. Stora skattesänkningar för de allra rikaste betalas med stora nedskärningar i sjukvården och övrig välfärd, och man lämnar arbetslösheten helt utan åtgärder.

För att förbättra integrationen vill regeringen att färre ska söka skydd i Sverige. Man inför därför en rad åtgärder som vi med absolut säkerhet vet leder till sämre integration. Det är en mycket svår och hopplös konflikt. Det är mycket svårt att föreställa sig på vilket sätt de åtstramningar som ministern talar om skulle förbättra integrationen för någon i Sverige, samtidigt som regeringen lämnar hushållen och välfärden efter och låter arbetslösheten skena i väg.

Dessutom visar kunskap och erfarenheter att alltifrån att pressa ut människor i papperslöshet och ge tillfälliga uppehållstillstånd till att ställa försörjningskrav, splittra familjer och ge 350 000 kronor i återvandringsbidrag - alltså det som regeringen vill se mer av - leder till försämringar av en långsiktig integration.

Mot bakgrund av hela samhällsutvecklingen och den budget som regeringen lägger fram vill jag därför fråga ministern på vilket sätt integrationen blir bättre av stora skattesänkningar för de allra rikaste. På vilket sätt blir integrationen bättre av att man låter arbetslösheten stå utan åtgärder? På vilket sätt blir integrationen bättre av att man rullar ut nedskärningar över hela landet?

Fru talman! Tack, Tony Haddou, för frågorna! Det är ändå befriande att höra Vänsterpartiet vara så tydliga med vad man vill. Det är på något sätt som ett eko från 2015. Bara vi återgår till den politik som gällde då verkar det inte finnas några problem.

Den politiken försatte Sverige i en väldigt svår situation. Så är det. Det kanske inte Vänsterpartiet ser, men svenska folket ser det ju - utanförskap, segregation och en stor otrygghet.

Nu lägger vi om migrationspolitiken, bort från den ohållbara migrationspolitik som Vänsterpartiet drev på för tillsammans med Miljöpartiet och Centerpartiet och som Socialdemokraterna tyvärr lade sig för. Jag blir naturligtvis väldigt bekymrad när jag hör upprepade krav på en återgång. Vi hör hur det har låtit i den här debatten - det är amnestier och permanenta uppehållstillstånd, vi ska inte längre ha något försörjningskrav för anhöriginvandring, och vi ska bevara det gamla EBO-systemet. Det är på punkt efter punkt.

Det är ganska talande att det verkar vara just Vänsterpartiet och Miljöpartiet som för oppositionens talan på det här området. Det är naturligtvis en viktig upplysning.

Nu är det halvtid i mandatperioden. Vad skulle det bli med en rödgrön migrationspolitik? Är det nya rättsosäkra gymnasielagar? Är det att lämna den reglerade invandringen? I ett replikskifte nyss verkade det finnas en väldigt stor misstro mot det rättssäkra asylsystem som Sverige faktiskt har. Det låter som om det är vi i den här kammaren som ska göra asylprövningar och att det inte längre, som i dag, ska vara myndigheter och domstolar.

Vad handlar det om utöver att återgå till migrationspolitiken 2015? Vad är egentligen den rödgröna linjen i de här frågorna? Det hade varit förträffligt, fru talman, om Tony Haddou kunde ge ett svar på dessa frågor.

Fru talman! Ministern ger en väldigt trevlig ingång i den här debatten när han drar upp någon tio år gammal kullerbytta i sina icke-svar. Jag ställde tre frågor och fick tre icke-svar. Det är bedrövligt när ministern ändå är här.

Frågorna handlade om att förstå vad integration är, nämligen att människor som kommer till Sverige från andra länder närmar sig majoritetsbefolkningen i fråga om exempelvis inkomster, arbete och bostadssituation. Vi ser att den här regeringen genomgående har en mycket stark politik för att öka det vi kallar segregation och minska det vi kallar integration.

Det är tydligt att vi har en regering som med sina förslag gör segregationen värre och integrationen mindre möjlig. Med den politik som förs kommer de människor som kommer till Sverige inte att närma sig majoritetsbefolkningen i fråga om arbete, ekonomiska villkor eller bostadssituation. Det är kärnan i regeringens politik: en rå högerpolitik som splittrar samhället och ökar de ekonomiska klyftorna.

Era förslag försämrar integrationen avsevärt, så därför ställer jag mina frågor igen. På vilket sätt blir integrationen bättre av stora skattesänkningar för de allra rikaste? På vilket sätt blir integrationen bättre av att man låter arbetslösheten stå helt utan åtgärder? På vilket sätt blir integrationen bättre av att man rullar ut nedskärningar som drabbar alla över hela landet?

Fru talman! Det låter på Vänsterpartiet som att om vi bara höjer bidragen och håller fast vid den gamla politiken skulle vi inte ha några integrationsproblem. Här har dock Tony Haddou ett problem att hantera. Det är nämligen så att vi hade åtta år med en rödgrön regering, och Vänsterpartiet var med i det arbetet. Det var ju mycket Vänsterpartiets politik som satte prägel på den politiken, inte minst på migrationsområdet.

Varför ser det då ut som det gör? Ärligt talat: Om detta hade varit svaret, varför har vi då de integrationsproblem, den otrygghet och det utanförskap som vi ser i Sverige? Det kan vara någonting för Vänsterpartiet att fundera på.

Vi har en annan ingång i detta. Vi tycker nämligen att det är viktigt att det lönar sig att arbeta. Vi ska inte gömma och glömma bort människor i bidragsförsörjning och utanförskap. Vi tycker att det är viktigt att människor som kommer till vårt fina land känner att det lönar sig att ta det där extra arbetspasset. Man ska inte passiviseras, fastna, gömmas och glömmas bort i bidragssystem. Det var ju länge så det fungerade i Sverige under rödgröna regeringar.

Allt detta lägger vi nu om, och det är klart att det kommer att göra stor skillnad.

Jag har en fråga till Vänsterpartiet. Vad är svaret när det gäller den rödgröna migrationspolitiken? Är det en lång återgång tillbaka till 2015 som Vänsterpartiet står och talar om här i talarstolen? Är det vad vi kan förvänta oss om de rödgröna skulle vinna valet 2026 - att Sverige ska återgå till permanenta uppehållstillstånd, att vi inte längre ska ha försörjningskrav vid anhöriginvandring, att EBO-systemet ska vara kvar? Blir det en lång rad återställare?

Det kan vara viktigt att tänka på när det finns andra partier på den rödgröna sidan som säger att man ska skärpa migrationspolitiken. Så blev det inte förra gången. Jag noterar att Vänsterpartiet liksom flera andra partier på den rödgröna sidan verkar vilja tillbaka till situationen 2015. Det vore inte ansvarsfullt mot Sverige, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Rättssäkerhet har varit ett tema i flera anföranden. Jag har lyft det med riksdagsledamoten från Moderaterna innan Johan Forssell anlände, och jag tänkte ställa några väldigt konkreta frågor till migrationsministern.

Nyligen presenterade Statskontoret sin rapport Många öar små, som visar att enhetligheten i Migrationsverkets bedömningar brister. Statskontoret föreslår att regeringen ska ge Migrationsverket i uppdrag att återrapportera vad myndigheten gör för att se till att ärendehandläggningen är enhetlig och rättssäker.

Vi i socialförsäkringsutskottet har träffat generaldirektören för Migrationsverket som har välkomnat den här rapporten. Jag vill fråga migrationsministern om han avser att ge ett sådant här uppdrag i regleringsbrevet som Statskontoret föreslår och som generaldirektören framstod som väldigt positiv till.

Jag vill också fråga migrationsministern hur han ser på att Sverige vid ett flertal tillfällen har fällts av FN för brott mot tortyrförbudet för att personer har utvisats trots att de riskerade förföljelse. Bland annat har det handlat om kristna konvertiter som har utvisats till talibanernas Afghanistan.

Anser migrationsministern att det finns ett rättssäkerhetsproblem när Sverige fälls av FN för brott mot tortyrförbudet när det kommer till asylärenden?

Fru talman! Sverige ska ha en rättssäker migrationspolitik. Sverige har en rättssäker migrationspolitik. Det är mycket viktigt att slå fast. Det låter ibland i kammaren, inte minst när Miljöpartiet tar till orda, som att migrationspolitiken inte skulle vara rättssäker. Det var också en viktig del i den rapport som Annika Hirvonen refererar till, det vill säga att Sverige har en rättssäker migrationspolitik.

Så har det inte alltid varit. En gång i tiden var det inte myndigheter och oberoende domstolar som fattade asylbesluten, utan det var politiker i kammaren. Jag blir bekymrad när jag hör den typen av tongångar komma från Miljöpartiet nu, det vill säga att ge sig in i enskilda fall, att antyda att hela systemet inte skulle fungera. Vi har anledning att vara stolta över det system vi har. Det är rättssäkert. Myndigheter och oberoende domstolar fattar de viktiga men ack så svåra besluten.

Vi har naturligtvis noterat den rapport som kom från Statskontoret. Alla system kan alltid bli bättre. Just uppföljning och att hela tiden utveckla systemen är också en viktig del i Tidöavtalet.

Vi kommer naturligtvis att följa upp att de saker som har framkommit i rapporten tas vidare. Det gör vi löpande i vår myndighetsdialog, och vi har redan gjort det på flera punkter. Men det är viktigt att slå fast att den generella kvaliteten är god i Sverige även på det området.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och fråga Annika Hirvonen något som jag inte fick svar på i det förra replikskiftet när vi nu talar om den viktiga frågan om migrationspolitiken. Vad är det rödgröna alternativet till migrationspolitiken? Är det Vänsterpartiets och Miljöpartiets linje som gäller här - och naturligtvis Centerpartiets? Att det i stora delar är en återgång till det som gällde 2015, där Sverige återigen ska ha regler som särskiljer sig från egentligen alla andra länder. Eller är det det som Socialdemokraterna säger? Vems linje på den rödgröna sidan är det egentligen som gäller? Kanske Annika Hirvonen vill svara.

Fru talman! Det den här debatten mest har handlat om är om regeringsfrågan efter 2026. Jag lovar att även om det här är en debatt om utgiftsområde 8 Migration i statens budget kommer jag att begära ordet och svara på den frågan om Johan Forssell svarar på mina två frågor som jag ställde i min första replik.

Kommer statsrådet att ge Migrationsverket ett uppdrag i regleringsbrevet att återrapportera vad myndigheten gör för att se till att ärendehandläggningen är enhetlig och rättssäker i enlighet med rekommendationerna från Statskontorets rapport Många öar små? Där visar man att enhetligheten brister och att styrningen från centralt håll är för svag när det gäller till exempel rättsliga ställningstaganden.

Den andra frågan handlar om att Sverige vid ett flertal tillfällen, jag känner till fyra tillfällen, på kort tid har blivit fälld av FN för att personer, trots att de har gått igenom bedömning hos både Migrationsverket och migrationsdomstolarna i enlighet med alla de rättssäkerhetsgarantier som finns i systemet, ändå har fått beslut som strider mot tortyrförbudet. Är det enligt statsrådet ett problem? Kommer statsrådet att vidta åtgärder för att säkerställa att Sverige aldrig utvisar människor till tortyr, förföljelse och död?

Fru talman! Jag ska upprepa mina svar för Annika Hirvonen.

När det gäller slutsatser i Statskontorets rapport har vi redan tagit flera av dem vidare. När det gäller regleringsbrevet förstår jag att Annika Hirvonen är nyfiken, men vi kommer att göra som vi har gjort alla tidigare år, och även rödgröna regeringar, nämligen presentera regleringsbreven samlat innan jul. Vänta några dagar till så kommer svar på det.

Vad gäller den tredje frågan kan jag säga följande. Det är naturligtvis alltid dåligt om man fattar felaktiga beslut som inte är rättssäkra. Det är också anledningen till att vi redan har tagit vidare flera av de saker som Statskontoret pekade på.

Det var tre frågor och tre raka svar.

Svaret på frågan om den rödgröna migrationspolitiken var kanske inte fullt lika tydligt och klart. Det var nämligen ett inte-svar, och det ligger väl i linje med det vi har hört i debatten. Det blir lite märkligt från en opposition som kritiserar det mesta att man inte ens kan samla ihop sig om något enda litet i debatten. Det är helt tomt.

Kvotflyktingar - oense. Försörjningsgrad vid anhöriginvandring - oense. Permanenta uppehållstillstånd - oense. Dagersättning - oense. Amnesti för personer som inte har rätt att vara i Sverige - oense. EBO-lagstiftningen - oense. Återvändande - oense.

Jag kan ha missat flera områden! Men det är punkt efter punkt. Så vad är egentligen det rödgröna alternativet? Det är lätt att stå här och klaga på andra, men det enda som verkar vara den gemensamma nämnaren hos de rödgröna partierna - Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - är att Sverige ska återgå till att ha ett högre asylmottagande än tidigare. Det kanske ska tillbaka till situationen 2015, som skapade så stora problem för Sverige och för många människor i vårt land.

Jag tror inte, fru talman, att det är vad svenska folket vill ha. Vi får hoppas att vi får svar framöver eftersom vi inte fick det i den här debatten.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill egentligen inte förlänga debatten, men har man lovat något ska man ju hålla det. Jag lovade att om Johan Forssell svarade på mina frågor skulle jag svara på hans. Eftersom jag inte hade någon replik kvar fick det bli ett anförande, men jag ska hålla det kort eftersom timmen är sen.

När den rödgröna sidan vinner valet 2026 kommer vi att förhandla och komma fram till en gemensam politik på alla områden, inklusive migrationspolitiken. I den förhandlingen kommer Miljöpartiet, precis som vi har gjort tidigare, att slåss för asylrätten, för stärkt rättssäkerhet, för rätt för svårt sjuka barn att få stanna om de inte kan få vård i sitt hemland, för rätt till familjeåterförening, för en stärkt integration, för ett systematiskt arbete mot segregation och för att säkerställa att alla människor känner sig välkomna i Sverige. Ingen ska utsättas för till exempel diskriminering eller rasprofilering.

Man ska känna sig stolt när man går till jobbet, oavsett om man är född i Sverige eller någon annanstans.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 december.)