Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Fru talman! Vi debatterar i dag utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Att psykiatriska diagnoser är den vanligaste anledningen till sjukskrivning är inget nytt, och så har det varit i många år.

Den psykiska ohälsan fortsätter att öka, och under 2024 har sjukfrånvaron nått nya rekord. Oavsett yrke är det kvinnor som löper dubbelt så stor risk att bli sjuka på grund av stress, vilket Försäkringskassan också konstaterar i en nyligen släppt rapport.

Den diagnos som leder till flest långa sjukfall är utmattningssyndrom, som orsakats av långvarig negativ stress. Under våren 2024 var det 43 500 personer som var sjukskrivna på grund av stress. 34 300 av dessa var kvinnor. Det är en ökning med 25 procent om man jämför med samma tidpunkt under 2019.

Försäkringskassan har tidigare rapporterat om att kvinnor i högre utsträckning drabbas av längre sjukskrivningar, och det är kombinationen av en dålig arbetsmiljö och dubbel arbetsbörda som bland annat ligger bakom den högre sjukfrånvaron hos just kvinnor.

Försäkringskassan redogör i en annan rapport för att det bland personer med psykiatriska diagnoser var hela 86 procent som uppgav att arbetet hade bidragit till deras sjukskrivning.

Forskningen är tydlig med att arbetsmiljö är en avgörande orsak bakom utvecklingen, där vi kan se strukturella problem särskilt inom kvinnodominerade branscher. Vi vet att många kvinnor arbetar inom välfärden i kontaktyrken nära människor som har stora hjälpbehov. Där finns också betydande arbetsmiljöutmaningar, inte minst när det gäller den befintliga obalansen mellan ställda krav och faktiska resurser som finns att tillgå på arbetsplatsen.

Fru talman! Vi kan även notera att det finns en ökad risk för män som arbetar i välfärden och har dubbel arbetsbörda, även om den gruppen är mindre. Under 2023 utgjorde stressrelaterad sjukdom 21 procent av den totala utbetalade sjukpenningen, motsvarande 9,2 miljarder. Det är 14 procent mer än året innan. Och vi kan se att den trenden är uppåtgående.

Med anledning av utvecklingen är det viktigt att Sverigedemokraterna, tillsammans med regeringen, nu genomför en rad träffsäkra åtgärder. Låt oss titta på vad vi har aviserat i budgeten inför nästkommande år. Vi utvecklar bidraget för arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd. Vi anslår 20 miljoner kronor, som ska göra det enklare för arbetsgivare att ta sitt rehabiliteringsansvar och samtidigt verka för att ta till vara företagshälsovårdens expertresurser.

På samma sätt som det tar lång tid att utveckla ett utmattningssyndrom är ett systematiskt arbetsmiljöarbete en långsiktig investering för en hållbar arbetsmiljö och friska medarbetare.

Att enbart visa intresse för höga siffror i sjukfrånvaron och att så snabbt som möjligt försöka få ned dessa löser inte grundproblemet. Lösningen handlar bland annat om att ta ett helhetsgrepp om den psykiska ohälsan och att på riktigt välja förebyggande insatser med en förståelse för att effekterna inte kommer direkt. Därför är det ganska svårt att helt hålla sig inom ramarna för det utgiftsområde vi debatterar, när det krävs en mer övergripande beskrivning om vad vi tillsammans med regeringen faktiskt gör.

Fru talman! Jag vill därför passa på att nämna att vi möter den ökande psykiska ohälsan, som är orsaken till nästan hälften av alla längre sjukskrivningsfall, med en rad strategiska insatser på området. Bland annat gör vi en riktad satsning på primärvården och första linjens vård när det gäller arbetet med psykisk ohälsa. Där tillför vi en halv miljard för 2025.

Vi arbetar med att säkerställa vård i tid och på rätt vårdnivå, vilket givetvis är helt avgörande utifrån ett sjukförsäkringsperspektiv. Exempelvis riskerar obehandlad psykisk ohälsa att förvärra sjukdomstillståndet och förlänga återhämtningstiden. Det här är därför avgörande satsningar för att bland annat motverka långtidssjukskrivningar.

Sverigedemokraterna och regeringen har även tillsatt en utredning för att ta fram en ny arbetsmiljöstrategi med syftet att skapa en bättre arbetsmiljö för alla. Vi är överens med regeringen om att Sverige ska ha ett arbetsliv där arbetsrelaterade sjukdomar och skador förebyggs i största möjliga mån och att vi måste fokusera på åtgärder för att säkerställa just detta. Sedan är det givetvis lika angeläget att bli bättre på att omhänderta de fall där detta trots allt händer.

Vi presenterar sammantaget ett tillskott till Försäkringskassan på nästan 900 miljoner kronor för 2024, och rejäla tillskott planeras även för kommande år. Det ger myndigheten goda förutsättningar att arbeta för att minska handläggningstiderna, stärka servicen och minska de felaktiga utbetalningarna. Det kommer också att ge bättre förutsättningar att motverka bidragsbrotten.

Fru talman! Utöver de åtgärder jag redogjort för ser vi över möjligheten till arbetsprövning med bibehållen sjukpenning under en kortare tid. Vi kommer också att arbeta vidare med förutsättningar för partiellt vilande sjuk- och aktivitetsersättning vid studier. Det här är förslag som Sverigedemokraterna länge har drivit på för, och vi är väldigt glada över att det nu finns en samsyn om att arbeta vidare med detta.

Det är också glädjande att vi tillsammans med regeringen nu höjer ersättningarna till personer med sjuk- och rehabiliteringspenning i särskilda fall. Sverigedemokraterna och regeringen ser också till att stärka sjuk- och aktivitetsersättningens grundskydd genom en anknytningsprincip som innebär krav på en lång tids anknytning till Sverige för att få fullständig rätt till socialförsäkringens grundskydd.

Avslutningsvis kan jag konstatera vi i att Sverigedemokraterna har sagt nej till förslag om en återgång till ett mer restriktivt regelverk i sjukförsäkringen, vilket enligt oss skulle leda till ett försämrat sjukförsäkringssystem. Det viktigaste för Sverigedemokraterna är att Sverige har ett välfungerande och rättvist sjukförsäkringssystem som utvecklas till det bättre, och vi kommer alltid att stå upp för det vi tycker är rätt och riktigt.

Sverigedemokraternas ambition är att fortsätta sitt politiska arbete i den riktningen. Vi anser absolut inte att sjukförsäkringen är fullständig, och vi är väl medvetna om att mer måste göras. Sverige ska vara ett land med en välfärd att lita på, och förutsättningarna för detta skapar vi bäst genom vårt samarbete med regeringen. Sverige behöver stabilitet och rätt fokus framåt, och det är min övertygelse att Tidösamarbetet kommer att kunna leverera just det.

(Applåder)

Fru talman! "Vi är Tidösamarbetets sociala samvete." Så lyder rubriken för en debattartikel undertecknad Clara Aranda och Oscar Sjöstedt. Ingressen lyder: "Vi lovade väljarna att sjukförsäkringen skulle bli bättre, inte sämre. Nu infriar vi det löftet."

Det här att Sverigedemokraterna nu ska förbättra sjukförsäkringen tycker jag var en väldigt spännande nyhet. Man funderar då på om det är ett borttagande av rehabiliteringskedjan som är på gång. Eller handlar det om ett borttagande av karensavdraget? Handlar det om högre ersättning generellt för de sjukskrivna? Jag är extremt nyfiken på att höra vilka förbättringar Sverigedemokraterna har fått igenom i förhandlingarna, för efter två år med den här regeringen har vi hittills inte sett några förbättringar.

Tvärtom har man stoppat alla utredningar som skulle titta på förbättringar inom sjukförsäkringen - de utredningar som vi i Vänsterpartiet fick igenom när våra mandat behövdes i samarbetet med Socialdemokraterna. Det var utredningar som skulle se över förbättringar i sjukförsäkringen och se över möjligheten till slopad karens.

I stället har den här regeringen ägnat all sin tid åt att utreda borttagandet av de förbättringar som Vänsterpartiet fick igenom tillsammans med den socialdemokratiskt ledda regeringen 2021 och som innebär att många fler nu får vara sjukskrivna under längre tid. Regeringen har ägnat all sin tid åt att utreda varför det skulle vara dåligt att sjukskrivna kan få längre tid på sig att rehabiliteras.

Jag vill därför verkligen fråga ledamoten hur hon kan se sina väljare i ögonen och tala om förbättringar i sjukförsäkringen.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag har ju precis hållit ett anförande på nästan åtta minuter där jag redogjorde för många av våra satsningar. Ledamoten måste alltså vara lite mer uppmärksam.

Ska vi diskutera vad vi faktiskt gör eller vad Vänsterpartiet än en gång påstår att Sverigedemokraterna kommer att göra? Jag förstår Vänsterpartiets okunskap när det kommer till hur det faktiskt är att styra och ta ansvar för ett land. Trots att Vänsterpartiet har funnits i svensk politik i över hundra år har ni nämligen aldrig någonsin suttit i en regering, Isabell Mixter. Ni har aldrig någonsin intagit den formella rollen i ett samarbete. Ni kan strössla hur mycket pengar ni vill och lova allt till alla - det är inte trovärdigt.

Berätta i stället för mig hur ni ska samla majoritet för era förslag! Hur ska ni styra landet tillsammans med Socialdemokraterna, som gärna pratar om vilka satsningar man vill göra men inte anslår en enda krona för att genomföra satsningarna? Och hur ska ni för den delen samarbeta med Centerpartiet, som vill minska anslagen på utgiftsområdet? Berätta gärna hur ni ska få ihop det!

Fru talman! Det är väldigt intressant att höra ledamotens svar på min fråga. Det här kan ju bara tolkas som att Sverigedemokraterna är nöjda med sitt sätt att vara en del av den här regeringen. De är nöjda med att ha lagt ned alla de utredningar som faktiskt skulle titta på förbättringar inom sjukförsäkringen, trots att Sverigedemokraternas krav i sjukförsäkringsfrågor år efter år har legat nära Vänsterpartiets.

Ni har krävt stora förbättringar, Clara Aranda, och slagit på stora trumman för att vara de som står upp för de sjukskrivna. Samtidigt står ni här och säger att det inte är så lätt att regera och att Vänsterpartiet borde prova på. Men vet du vad? Vi har faktiskt svart på vitt vad som hände när Vänsterpartiets mandat behövdes - när vi behövdes - i samarbetet med Socialdemokraterna. Då förbättrades sjukförsäkringen. För första gången 13 år, om man ska vara exakt, förbättrades sjukförsäkringen. Fler fick möjlighet att vara sjukskrivna längre när Vänsterpartiets mandat behövdes.

Det ni har gjort är att helt strunta i den här frågan nu när era mandat behövs. Mig veterligen har ni dessutom suttit lika lite i regering som Vänsterpartiet, så det är att sätta sig på ganska höga hästar att säga att Vänsterpartiet borde prova på det. Vi får väl se hur det går i valet och om det blir så att Vänsterpartiet återigen får visa att sjukförsäkringen blir bättre när vi är med och regerar.

Vi ser nu resultatet av att Sverigedemokraterna är med och bestämmer: Då skiter man i den här frågan. Man säger innan att frågan är jätteviktig, men när man sitter och faktiskt förhandlar är den inte så viktig. När man sedan har lyckats lägga ned en liten utredning säger man: Nu har vi vunnit - vi är Tidösamarbetets sociala samvete. Titta gärna era väljare i ögonen och säg det, Sverigedemokraterna! Jag tror inte att era väljare är nöjda, och jag hoppas att de på valdagen kommer att välja annorlunda.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten säger att fler fick möjlighet att vara sjukskrivna längre tack vare Vänsterpartiet. Är det målsättningen - att fler ska vara sjukskrivna längre? Jag tycker att det låter väldigt problematiskt.

Vi ska ju motverka att människor hamnar i den situationen. Den som ändå gör det ska givetvis få ett ordentligt stöd från samhället. Men det är väl det som ska vara målet, det vill säga att motverka exempelvis den psykiska ohälsan, vilket jag pratade om i mitt anförande. Det är där vi ska lägga fokus, inte på att fler ska vara beroende av bidrag längre eller må dåligt längre. Vi ska fokusera på rätt insatser.

Vänsterpartiets förslag bygger på att ge allt åt alla utan en tanke på att skapa drivkrafter eller innovation. Det är tydligt.

Det pratas om att Vänsterpartiet har funnits i svensk politik i 100 år. Sverigedemokraterna har funnits i 36 år. Det är lite skillnad. Ändå har vi åstadkommit ganska mycket mer. Vi är ett formellt stödparti. Det har Vänsterpartiet inte uppnått än. Jag ser att det är väldigt svårt för Vänsterpartiet att göra det med tanke på den spretande oppositionen.

Det må vara att Vänsterpartiet själva anser att de har den bästa politiken, men ni har ju helt uppenbart inte fått väljarnas stöd för att genomföra den. Jag är ödmjuk inför det faktum att det finns väldigt mycket kvar att göra inom sjukförsäkringen. Men jag tycker ändå att vi har lagt fram ett budgetförslag som i sin helhet är bra för Sverige, och det är jag stolt över.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: I all välmening påminner jag om språket i kammaren och att alla talar via talmannen och inte direkt till varandra.)

Fru talman! Vecka efter vecka matas vi med rubriker om att den stressrelaterade ohälsan ökar. Sjukskrivningarna på grund av stress ökar. Det gäller främst kvinnor som jobbar inom omsorgsyrken i välfärden. Och detta är alarmerande. Det är gräsligt för alla dem som drabbas av psykisk ohälsa och stress. Det är gräsligt för deras ekonomi, deras liv, deras sociala tillvaro och för deras familjer, men det är också gräsligt för alla de människor som välfärden finns till för: barn, gamla, svaga och sköra människor som behöver omsorg och hjälp. Men de som jobbar i välfärden ges inte möjlighet att göra ett bra jobb, och de blir sjuka av den anledningen. Det är ett underbetyg för vårt samhälle.

Fru talman! För oss socialdemokrater är svaret på ökade sjukskrivningstal inte att försämra sjukförsäkringen. Vi vet att den som är sjuk verkligen inte blir frisk av att också göras fattig. Vårt svar på ökade sjukskrivningstal handlar om att ge möjlighet till förebyggande arbete, så att människor inte behöver bli sjuka av sitt jobb, av stress och av psykisk ohälsa. Där är tyvärr SD-regeringen svaret skyldig i nästa års budget.

Fru talman! För oss socialdemokrater är det viktigt att de stora välfärdsarbetsgivarna, det vill säga kommuner och regioner, ges de resurser som krävs för att öka bemanningen, så att det finns fler människor som arbetar inom omsorgsyrkena och så att de hinner göra ett bra jobb, hinner arbeta färdigt, hinner se varje barn, hinner sitta med varje gammal, hinner göra ordentliga utredningar och hinner ge stöd och hjälp till de människor som behöver det. Det är bara så vi kan bygga en bra välfärd, ett hållbart samhälle och människor som orkar arbeta hela livet.

Därför satsar vi 6 miljarder mer än SD-regeringspartierna på att inflationssäkra statsbidragen till kommuner och regioner. Därför satsar vi också 3 miljarder mer än SD-regeringen på ökad bemanning inom hälso- och sjukvården.

Ska vi, som ledamoten Clara Aranda sa, ge hälso- och sjukvården möjlighet att ge stöd, hjälp och rehabilitering till människor som har drabbats av psykisk ohälsa, till exempel stressrelaterad ohälsa, måste också sjukvården ha de resurser som behövs. Då kan vi inte ständigt skära ned på offentlig verksamhet och hela tiden ge dem som arbetar där sämre förutsättningar att göra ett bra jobb.

Fru talman! Vi socialdemokrater fokuserar i årets kommittémotion gällande sjukförsäkringen framför allt på tre saker. Det första vi fokuserar på är att det orättvisa karensavdraget måste bort. Det har spelat ut sin roll på dagens arbetsmarknad. Det är fruktansvärt orättvist att det är de människor som inte kan jobba hemifrån - de som behöver köra bussarna, städa lokalerna, snyta barnen och så vidare - som tvingas till löneavdrag men inte de som kan jobba hemma när de är förkylda.

Vi socialdemokrater hatar orättvisor, och det här är ett prioriterat område för oss. Dessvärre lade Tidöregeringen som bekant ned den utredning som vi tillsatte om att se över karensavdraget, så det finns inga färdiga förslag. Därför har vi heller inte någon siffra för detta i vår budget, men det är ett prioriterat område för oss - var så säker! Ambitionen är tydlig: Sjukförsäkringen ska fungera för alla löntagare oavsett yrke och typ av arbetsplats.

Fokusområde nummer 2 handlar om dem som har långvarigt nedsatt arbetsförmåga och därför uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning. De har länge haft sämre regler för prövning av ersättning än de som är sjukskrivna, och det tycker vi är orättvist och fel. Därför föreslår vi även i år ett ändrat arbetsmarknadsbegrepp vid prövning av sjuk- och aktivitetsersättning. Låt oss hoppas att det är sista gången vi behöver lägga fram detta förslag och att de borgerliga partierna kan stödja det. Det är verkligen något som människor med långvarigt nedsatt arbetsförmåga behöver.

Vårt tredje fokusområde är att det verkligen behövs en översyn över arbetsgivarnas ansvar. Dels behöver vi se till att arbetsgivare arbetar förebyggande, så att människor inte blir sjuka av sitt jobb, dels behöver vi se till att arbetsgivare snabbare tar fram en plan för återgång i arbete för de medarbetare som ändå har blivit sjukskrivna. Det är helt orimligt att det i dag inte finns ekonomiska incitament för arbetsgivare att göra rätt och att det inte finns sanktionsmöjligheter när det gäller de arbetsgivare som inte jobbar förebyggande och inte ser till att göra det som krävs för att få tillbaka sina medarbetare till en hållbar arbetssituation. Detta vill vi socialdemokrater ändra på.

Fru talman! Det finns självfallet mer som behöver förbättras i sjukförsäkringen, men för att driva detta behövs en socialdemokratiskt ledd regering. Under tiden uppmanar jag Tidöpartierna att driva på statsrådet Anna Tenje att lägga fram förslagen från den karensarbetsgrupp som hon tillsatte, så att detta blir verklighet.

Det kommer inte att råda bot på hela orättvisan, men det är åtminstone ett litet steg i rätt riktning. Det är samma sak med förslagen från SGI-utredningen. Varför agerar inte regeringen? Det finns färdiga förslag.

Vi uppmanar också regeringen att reformera den svenska arbetsskadeförsäkringen. Även där finns det färdiga förslag från en, som jag har förstått det, i princip enig utredning. ILO-listan är jätteviktig - internationella riktlinjer för arbetsskador. Men i Sverige är den listan föråldrad och otillräcklig.

Vi socialdemokrater och fackföreningsrörelsen kräver att belastningsskador och stressrelaterade skador ska sättas upp på ILO-listan, så att även de kan klassas som arbetsskador. Försäkringssystemet måste hänga med i samhällsutvecklingen, annars står arbetarna utan skydd när de behöver det som mest.

Fru talman! För oss socialdemokrater är det viktigt att sjukförsäkringen verkligen ska vara en försäkring, något vi betalar in till när vi arbetar och som ska finnas där när vi behöver den. Den ska finnas även för kvinnor som arbetar i omsorgsyrken i välfärden. Den ska finnas även för byggnadsarbetare som inte kan jobba hemma när de är förkylda. Den ska finnas även för lokalvårdare, busschaufförer, handelsanställda och alla andra.

Vi socialdemokrater vill återupprätta förtroendet för välfärden, inte göra sjuka människor fattigare. Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Målet för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning är att frånvaron på grund av sjukdom ska ligga på en långsiktigt stabil och låg nivå. Syftet med sjukförsäkringen är att ge ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom och rehabilitering. Människor ska känna sig trygga med att hjälp finns att få när man drabbas av sjukdom som gör att man inte kan arbeta.

Samtidigt är det viktigt att riksdagen bevakar att regelverket inte bidrar till inlåsningseffekter utan att utformningen motverkar onödigt långa och många sjukskrivningar. Det måste finnas tydliga incitament för både individen och andra aktörer, som Försäkringskassan och arbetsgivare, att agera för snabb återgång i arbete. Fokus måste vara på rehabilitering med tydligt definierade avstämningstillfällen.

I den här debatten vill jag inleda - då jag kanske framöver kommer att måla en ganska dyster bild av verkligheten - med att påminna kammaren om att sjukfrånvaron på väldigt lång sikt är historiskt låg. Skillnaden mellan könen är dock uppenbar. Halva befolkningen, kvinnorna, är mer sjukskrivna, längre sjukskrivna och oftare sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa. För kvinnorna finns det dessutom större regionala skillnader i sjukskrivningsstatistiken.

Fru talman! Vi kan också se en ökning av sjuktalen under 2023. Ökningen består till stor del av sjukskrivningar som pågår längre än ett år. Detta förklaras delvis av de förändringar som genomfördes av den socialdemokratiska regeringen 2021 och 2022, då det blev lättare att vara sjukskriven under en längre tid. Det är uppenbart att vi måste fortsätta att följa den här utvecklingen mycket noga.

Statsrådet Anna Tenje har tagit flera initiativ i fråga om sjuktalen. Senast skedde det i form av rundabordssamtal tillsammans med kommuner och regioner för att diskutera exempelvis sjukfrånvaron hos kvinnor som jobbar i offentlig sektor och att vi gemensamt måste kraftsamla. Alla aktörer måste kliva fram.

Fru talman! Syftet med sjukpenningen är att människor ska komma tillbaka till arbete så snart det är möjligt. Vi vet att en egen inkomst, arbetskamrater och rutiner är oerhört viktigt. Det innebär trygghet, sociala sammanhang och möjligheten att ha en mer stabil ekonomi. Därför är det framför allt de långa sjukskrivningarna som oroar mig.

Vart fjärde sjukfall har pågått längre än två år, och många av dem beror helt eller delvis på psykisk ohälsa. Sådana här siffror har vi inte haft sedan Socialdemokraterna styrde sjukförsäkringen under tidigt 2000-tal. Människor gömdes och glömdes då för att putsa statistiken. Människor med arbetsförmåga blev förtidspensionerade, och unga med funktionsnedsättningar blev helt borträknade.

Till skillnad från de rödgröna ser vi moderater potentialen i människor. Den moderatledda regeringen ser behovet av att unga med exempelvis aktivitetsersättning får ökat stöd och ger därför i uppdrag till Försäkringskassan att utreda förutsättningarna för arbetsförberedande och arbetslivsinriktade insatser. Vi tror att alla har möjlighet att bidra, och vi vill ge dem möjlighet att göra det. Vi kan dessutom konstatera att vi med ett blomstrande näringsliv och ett stort behov av personal inom stora delar av välfärden inte heller har råd att räkna ut människor. Tvärtom måste fler vara med och bidra och jobba för ett rikare Sverige.

Fru talman! Jag oroas som sagt också över att kvinnor mitt i livet, som arbetar inom skola, vård och omsorg, är särskilt drabbade av sjukfrånvaro. Kvinnor med dessa viktiga yrken är oftare sjuka än män både i samma yrkesgrupp och i andra yrken. De sticker ut i statistiken. Därför är regeringens paket av åtgärder för att på olika sätt stärka återgången till arbete viktigt. Flera instanser måste kroka arm, och det behövs ett brett arbete med sjukvården, arbetsgivare och företagshälsovården samt med Försäkringskassan och andra avgörande myndigheter.

Regeringen avser exempelvis att stödja och utveckla hälso- och sjukvårdens arbete med sjukskrivning och rehabilitering. Vi behöver också förbättra den grundläggande strukturen för ett systematiskt arbete med försäkringsmedicin. Detta ska ske tillsammans med första linjens arbete med psykisk hälsa och satsningar på primärvården - som visserligen hanteras i ett annat utgiftsområde men som i allra högsta grad påverkar arbetet med en friskare befolkning.

Fru talman! Den budgetproposition som ligger på bordet har ett stort och viktigt fokus på just rehabiliteringsarbetet för att se till att fler ska kunna komma tillbaka till arbete. Därför stärker vi budgeten för arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd. Vi ger också ansvariga myndigheter i uppdrag att utveckla sin samverkan och tillsyn av arbetsgivares arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar.

Budgetpropositionen innehåller också möjligheten till arbetsprövning med bibehållen sjukpenning och arbetsträning. Den innehåller ett borttagande av den övre åldersgränsen för byte till kortare karenstid för egenföretagare. Systemet harmoniseras också för att slopa den så kallade hemlandstiden inom sjuk- och aktivitetsersättning i likhet med de förändringar som gjordes för garantipensionen 2023.

Regeringen agerar också för att säkerställa att socialförsäkringsförmåner inte kan underlätta och möjliggöra för den som är misstänkt eller dömd för ett allvarligt brott att hålla sig undan utredning, lagföring eller straffverkställighet. Man kan ju tro att detta redan skulle ha hänt, men så är inte fallet. Nu agerar dock regeringen, och det är viktigt och välkommet.

I budgetpropositionen gör vi en kraftsamling kring kärnverksamheten genom stärkt ärendehandläggning och ökat fokus på att motverka felaktiga utbetalningar och bidragsbrott. Försäkringskassans egen kontrollenhet brukar beskriva det som att varje satsad krona ger 11 kronor tillbaka. Våra myndigheter har inte haft tillräckligt med verktyg eller uppdrag att ta just krafttag mot bidragsbrotten. Det är rent av stötande att se vilka enorma summor som går till kriminella. Det är hög tid att strypa den kriminella ekonomin!

Fru talman! Samhällets gemensamma kraft och stöd ska finnas där när man drabbas av sjukdom. Det ska vara en hjälpande hand och en varm famn att luta sig tillbaka mot när sjukdom drabbar en. Men det ska sedan vara en mjuk knuff tillbaka till arbete och tillbaka till sammanhanget. Det ska finnas goda förutsättningar för ett långt och hållbart arbetsliv. Det är centralt att verka för en god arbetsmiljö samt rehabiliterings- och anpassningsåtgärder med fokus på att motverka många och långa sjukskrivningar. Vi behöver utveckla samarbetet mellan olika aktörer i sjukskrivningsprocesserna. Det gör vi nu i samband med denna budget, som innehåller viktiga steg på vägen för en friskare befolkning.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare och Viktor Wärnick (båda M)

Fru talman! Jag ska försöka hålla tungan rätt i mun den här gången och undvika otrevliga ord. Vi får se hur det går.

Ledamoten Caroline Högström talade om att hon oroar sig över att kvinnor mitt i livet inom vård, skola och omsorg ligger högt i sjukskrivningsstatistiken. Så långt är vi överens om verklighetsbeskrivningen. Det är så det ser ut i det här landet. Man kan dock bli lite fundersam - om ledamoten liksom jag oroar sig över detta - över att krisen inom vården, skolan och omsorgen samtidigt tillåts fortsätta.

Vi har den värsta sjukvårdskrisen på decennier i det här landet, och regeringen prioriterar att lägga 34 miljarder på skattesänkningar. Dessa skattesänkningar går framför allt till dem som redan har allra mest i plånboken. Samtidigt låter man krisen i välfärden pågå.

För mig är det ett ganska tydligt samband: Om man fortsätter att låta det vara alldeles för lite personal inom dessa verksamheter kommer fler att bli sjukskrivna, helt enkelt. Det är en ganska enkel matematik, och jag skulle gärna vilja höra ledamoten resonera kring det. Hur ser hon på att man fortsätter att underfinansiera välfärden och samtidigt oroar sig över de höga sjukskrivningstalen inom dessa branscher och sektorer?

Fru talman! Jag kan inleda med att säga att jag inte över huvud taget håller med om Isabell Mixters beskrivning av budgeten. Tvärtom gör vi satsningar på regionerna och kommunerna.

Framför allt vill jag också säga att jag inte skäms ett dugg för att föreslå skattesänkningar för vanligt folk. Jag skäms inte ett dugg för att vi går tillbaka till principen om hälften kvar vid lönehöjning. Jag skäms inte ett dugg för att en genomsnittlig löntagare i exempelvis Surahammar får behålla ungefär 3 300 kronor mer på ett år i dessa ekonomiskt kärva tider. Jag skäms inte ett dugg för att arbete ska löna sig och för att de som ställer klockan och går till arbetet ska få behålla lite mer av sina surt förvärvade pengar. Jag skäms inte ett dugg över det. Det tycker jag ingen annan heller ska göra.

Det är detta som är nyckeln. Nyckeln är inte mer och fler bidrag, utan nyckeln är att arbete ska löna sig. De som ställer klockan ska få behålla lite mer av sina egna pengar. Det är viktigt för Sveriges ekonomi. Det är viktigt för individerna. Detta är helt rätt prioritering, enligt min mening.

(Applåder)

Fru talman! Det blir ganska absurt att höra på ledamotens svar. Man försvarar dessa enorma skattesänkningar och säger att de är rimliga samtidigt som vi ser en välfärd som håller på att brisera.

Man säger att de som ställer klockan ska få lön för mödan. Det är faktiskt så, om man ska vara ärlig, att den allra största delen av dessa skattesänkningar inte går till barnskötaren eller till undersköterskan. Och när de en dag blir sjukskrivna på grund av de usla arbetsförhållanden som råder inom dessa sektorer kommer de inte att få ett dugg av era skattesänkningar. De som är sjukskrivna blir faktiskt blir dubbelt drabbade i detta samtidigt som man nu sänker skatten för dem som går och jobbar.

Man kan tycka att detta är jättebra. Vi vill också se att människor arbetar, men vi vet att detta arbetsliv leder till att människor blir sjukskrivna. De får då inte ett dugg av era skattesänkningar. De får fortsätta med låga ersättningar som knappt räcker till mat och hyra. De får låna pengar av sina anhöriga för att ens ha råd att överleva dagen. Samtidigt säger man att det ska löna sig att arbeta.

Vad är tacken för att man har arbetat ett helt arbetsliv och slitit ut sig? Vad är tacken för att man blir sjukskriven? Jo, statsminister Ulf - nu håller jag på att blanda ihop orden Åkesson och Kristersson; om jag ska var ärlig vet jag inte riktigt vem som är statsminister i denna regering - får tusentals kronor i skattesänkning samtidigt som de sjukskrivna inte får någonting.

Vad är tacken för att man har slitit ett arbetsliv och slitit ut sig? Man har dag ut och dag in försökt lösa alla kriser på förskolan och i vården. Tacken är att man inte får någonting samtidigt som Ulf Kristersson är värd hundra gånger mer i fråga om skattesänkning än vad de är. Hur ser ledamoten på det?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Isabell Mixter, för att du någonstans visade på hur ni helt ignorerar vad vi säger i denna kammare, inte läser budgeten och inte ens vet vem som är statsminister i Sverige!

Jag tog upp ett exempel i mitt anförande om en person i Surahammar som får behålla 3 300 kronor mer per år. Det beräknas på en medelinkomst, ungefär samma som en genomsnittlig förskollärare eller lärare i tidigare år i Surahammar har. Precis den person som ledamoten säger inte får behålla mer är faktiskt den som får mer pengar i plånboken. Den personens arbete lönar sig. Detta gör skillnad för den person som tar hand om barnen när vi andra kan arbeta. Det är dessa personer som får det bäst. Det är de som faktiskt får mer av denna skattesänkning. Det är för dem vi gör det här.

Ulf Kristerssons lön kommer att vara hög oavsett detta, för han är statsminister och har det jobbet. Men de som sliter i vården är de som får behålla mer av våra skattesänkningar. Det är de som får lön för mödan.

Detta visar att man inte över huvud taget bryr sig.

I denna budget finns det tydliga satsningar på rehabilitering och arbetsmiljö. Man måste nämligen komma tillbaka till arbete efter en sjukskrivning. Det är att komma tillbaka till arbete som är målet, inte mer och fler bidrag.

Man kan läsa Vänsterpartiets budgetmotion. De föreslår 16 miljarder i ökade bidrag. Var ska de pengarna komma ifrån? Vilka ska arbeta och säkerställa välfärdens finansiering när fler och fler ska gå på bidrag och hamna i olika typer av bidragsfällor med Vänsterpartiets politik?

I vänsterns Sverige verkar det vara otänkbart att stärka människors självständighet och att göra människor fria från bidragsberoende. Det verkar helt otänkbart i Vänsterpartiets Sverige, men i Moderaternas Sverige är det detta som är målet. Fler ska arbeta. Fler ska komma tillbaka till arbete. Man ska orka ett helt arbetsliv. Det ska också löna sig i pensionen. Där har vi en viktig skillnad mellan vänstern och Moderaterna, för Moderaterna säger: Arbete ska alltid löna sig.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Som talman får jag fortsatt påminna om att vi talar via talmannen och inte, som det så gärna blir, använder "du" och talar med varandra.)

Fru talman! Efter två år av regeringens och Sverigedemokraternas regerande är prioriteringarna tydliga. Vi ser vad regeringen prioriterar i sin budget. Det är dessvärre inte ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning som vi debatterar här i dag. Den mest prioriterade målgruppen i Tidögängets budget är människor med månadslöner på över 70 000-80 000 kronor.

Samtidigt som regeringen har lagt 34 miljarder kronor på skattesänkningar är sjukvården fortsatt i kris, och hushållen har det mycket ansträngt.

Vänsterpartiet konstaterar att regeringen på punkt efter punkt misslyckas med att hantera de problem vi har framför oss. Vi ser hur arbetslösheten växer, hur framtidstron har stannat av, hur ojämlikheten ökar, hur sjukvården är i kris och hur klimatomställningen lämnas åt sitt öde.

Vänsterpartiets budgetförslag står i stark kontrast till Tidöpartiernas budget. I stället för en politik som gynnar några få lägger vi fram en budget som hanterar samhällsproblemen och som ger vanligt folk mer i plånboken.

Handels rapport Sjuk på jobbet visar att hela sju av tio i handeln går till jobbet trots sjukdom. På hela arbetsmarknaden är det runt 60 procent som gör detsamma. De två vanligaste anledningarna till att folk går till jobbet trots sjukdom är att man inte vill belasta sina arbetskamrater och att man inte har råd att stanna hemma.

Det är alltså så för en hel del av dem som arbetar: Man har inte råd att vara hemma trots sjukdom. Jag tycker att vi borde kunna vara överens i denna kammare om att det är ett problem.

Under pandemin fanns det en möjlighet att få ersättning för karensavdraget från Försäkringskassan i syfte att minska smittspridningen. Det kan man tycka är rimligt som en generell praxis, men den ersättningen är nu borttagen.

I slutet av förra mandatperioden tillsattes en utredning som skulle se över karensavdraget. Slutsatsen hade kunnat bli att karensavdraget skulle tas bort, men det vet vi inte eftersom utredningen inte fick fortsätta. Den lades ned av den här regeringen och Sverigedemokraterna.

Med Vänsterpartiets budgetalternativ för det utgiftsområde som vi debatterar i dag skulle karensavdraget avskaffas. Det är inte mer än rimligt att vi utjämnar den ekonomiska orättvisa som det innebär att vissa har yrken där man kan arbeta hemma trots att man är snuvig medan andra har yrken där man träffar många människor och har en högre risk att bli smittad och inte kan arbeta hemifrån. De senare drabbas ekonomiskt hårt när de blir sjuka.

Fru talman! Sjukförsäkringen, den trygghet som finns när vi blir sjuka, är i dag illa fungerande. Ledamoten före mig, från Moderaterna, talade om trygghet. Men det är nog inte något som allmänheten först och främst tänker på i fråga om sjukförsäkringen.

Vi har fått höra otaliga berättelser om människor som hamnar i limbo, som blir av med sina ersättningar och som får avslag trots att de har mycket svåra sjukdomar och inte kan arbeta.

Det finns uppror på Facebook som samlar nära 100 000 människor som delar sina berättelser om hur det här systemet inte fungerar och om hur det inte handlar om trygghet.

Vi har sett årtionden av åtstramningar och skärpningar av regelverken. Det finns en stor osäkerhet hos den som blir sjuk när det gäller om man över huvud taget kommer att få ersättning och, om man får den, om den går att leva på. Detta behöver vi helt enkelt lösa.

Med Vänsterpartiets budgetalternativ skulle taket i sjukpenningen höjas så att 80 procent av löntagarna får ut 80 procent av lönen i ersättning om man skulle få sjukpenning. Det är en viktig princip. Ska vi ha ett system som vi kan lita på ger oss ersättning när vi blir sjuka måste taket i sjukpenningen höjas.

I dag är det så att om man är sjukskriven i mer än ett år sänks ersättningen helt plötsligt från 80 procent till 75 procent. Man kan ju tycka att det är rimligt att människor ska tillbaka till arbetet så snabbt som möjligt, det tycker Vänsterpartiet också, men det finns också tillfällen då det inte är möjligt att komma tillbaka till arbetet snabbare. Man kanske helt enkelt har en svår sjukdom som gör att man behöver längre tid för att rehabilitera sig. Varför ska man då straffas genom att få mindre pengar i plånboken?

Det är helt orimligt, och därför vill Vänsterpartiet ta bort sjukpenningen på så kallad fortsättningsnivå så att man även efter ett år ska få en ersättning som motsvarar 80 procent.

Den som har varit arbetslös innan man blir sjukskriven får i dag 543 kronor om dagen, en ersättning som inte har höjts sedan 2015. Samtidigt har vi haft en skenande inflation. Anna, som har fått använda sitt pensionssparande för att betala räkningarna, beskriver i tidningen Arbetet summan som ett hån.

Vänsterpartiet vill se att taket i sjukpenningen för arbetssökande höjs till 712 kronor per dag och sedan indexeras. Det är inte rimligt att den ligger kvar på samma nivå år efter år trots att kostnaderna och annan löneutveckling ökar. Detta föreslår vi i vårt alternativ.

Den som lever på sjuk- eller aktivitetsersättning får också en mycket låg ersättning som i princip är omöjlig att leva på i dag. Vänsterpartiet vill därför se att ersättningsnivån inom sjuk- och sjukersättningen höjs till 80 procent av antagandeinkomsten. Rätten till dessa förmåner ska också bedömas mot samma arbetsmarknadsbegrepp som gäller för rätten till sjukpenning.

Vänsterpartiet yrkar avslag på regeringens lagförslag om att ta bort regeln om tillgodoräknande av hemlandstid för sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning. Den här regeringen bedriver en politik som sätter människor i fattigdom.

Rätten till livränta för den som har blivit skadad på arbetet har under lång tid försvagats. Vi har därför med förslag i vår budget som syftar till att fler ska få rätt till livränta.

Under den här regeringens tid har vi sett hur handläggningstiderna på Försäkringskassan har skapat stora problem för människor som väntar på beslut och på ersättning. Regeringen verkar nu i elfte timmen och efter otaliga reportage om människor som tvingats låna pengar av anhöriga eller vända sig till försörjningsstöd för att kunna överleva dagen ha vaknat till.

Försäkringskassan har också under lång tid varit väldigt tydlig med att de behöver mer pengar för att klara sitt uppdrag. Det senaste budgetäskandet från Försäkringskassan går inte att misstolka. Budskapet var: Vi behöver mer pengar, eller så behöver regeringen tala om för oss vad vi inte ska göra.

I den här budgeten har regeringen tillfört en del pengar, och det är bra. Men jag och Vänsterpartiet är skeptiska till om det kommer att räcka, för man har inte gått Försäkringskassan till mötes helt och hållet. Man har också tillfört fler uppdrag till Försäkringskassan.

Det är oerhört viktigt för våra trygghetssystem och för tilliten till våra myndigheter att handläggningstiderna inte blir orimligt långa. I vårt budgetförslag höjer vi därför Försäkringskassans anslag i syfte att handlingstiderna ska kunna minska.

Under såväl tidigare borgerliga regeringar som under socialdemokratiskt ledda regeringar har andra mål än ekonomisk trygghet och rehabilitering varit gällande inom sjukförsäkringen. Vi har sett stupstocken och de oerhörda konsekvenserna det fick. Vi har också sett hur de siffersatta målen i sjukförsäkringspolitiken har lett till utförsäkringar och personliga tragedier.

Det är därför på tiden att målet för utgiftsområdet ändras så att målet, i stället för siffror och att så få som möjligt ska vara sjukskrivna, i stället blir att ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och ett effektivt stöd för att individen ska återfå arbetsförmågan och kunna återgå i arbete.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till regeringens förslag till budget för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning.

Vi kan alla drabbas av sjukdom eller skada, och när det sker är det viktigt att det finns hjälp och stöd från vårt samhälle, naturligtvis i det korta perspektivet men också som en trygghet om processen för att komma tillbaka efter det som hänt blir lång.

Utgångspunkten för oss kristdemokrater är att socialförsäkringar ska ge en grund till en ekonomisk trygghet vid olycka eller sjukdom oavsett var och när i livet du befinner dig. Samtidigt tror vi att det finns mycket mer som kan göras för att fler inte ska behöva bli sjuka. Hur socialförsäkringar är uppbyggda och hur de fungerar har stor betydelse för såväl människors trygghet som människors beteende och drivkrafter för att arbeta.

Vi förespråkar ett trygghetssystem i samhället som ger en ekonomisk trygghet, men det ska också för valfrihetens skull finnas kompletterande lösningar och personligt ansvarstagande. Socialförsäkringssystemet ska stimulera den enskilde att delta i åtgärder som leder till en god hälsa och också till en snabb återgång till arbetslivet efter en eventuell sjukdom eller skada. För att detta ska ske behövs också tillgång till rehabilitering och annat stöd både från samhället och arbetsgivaren. Arbetsgivaren behöver se till att den som har och kan få en arbetsförmåga får god tillgång till detta stöd.

Fru talman! För att minska sjukskrivningstalen rejält är det också viktigt med det förebyggande arbetet. Det förebyggande arbetet måste ses i ett brett perspektiv. Det gäller att inte bara fokusera på arbetsplatsen och de problem som uppstår där, utan det krävs också en politik som brett bidrar och ger stöd och valmöjligheter inför alla livets utmaningar. Vi behöver minska stressen och skapa förutsättningar för en förbättrad folkhälsa. Möjligheterna att få en balans i sitt livspussel påverkas av den förda politiken.

Vi kristdemokrater anser att politiken i största möjliga mån ska undvika att styra och ställa över människors liv. I stället ska man skapa förutsättningar för enskilda och familjer att få ihop vardagen och öka människors vardagsmakt och valfrihet. Ofta har vi i historiens ljus sett steg i motsatt riktning, hur man vill styra mer både för enskilda och barnfamiljer.

Vi vill se ett tydligt skifte bland annat inom familjepolitiken, där makt och inflytande över den egna vardagen flyttas från politiken till de enskilda familjerna. På det sättet kan stressade föräldrar och barn få mer tid med varandra samtidigt som det underlättar möjligheten att kombinera föräldraskap och arbetsliv.

Fru talman! All sjukdom går självklart inte att undvika. Men det ska ske ett starkt förebyggande arbete, och då måste hälso- och sjukvården finnas där. Hälso- och sjukvården ska ge vård när vi blir sjuka, men man har också ett hälsofrämjande uppdrag. De hälsofrämjande insatserna måste utvecklas. Varje person har ett eget ansvar, men flera samhällssektorer måste bidra för att människor ska ha en god psykisk hälsa och preventiva insatser ska fungera.

Regeringen gör, som sagts i tidigare inlägg, i nästa års budget satsningar mot psykisk ohälsa som är en oroväckande trend i vårt samhälle. Det är viktigt att motverka denna trend med olika insatser.

Kristdemokraternas utgångspunkt är att sjukförsäkringen ska vara trygg för den som har nedsatt arbetsförmåga. Den som kan återfå arbetsförmågan ska få hjälp och stöd för att komma åter i arbete. Allt annat är ett slöseri med mänskliga och samhälleliga resurser.

Vi vill att man ser till människans möjligheter, och det är viktigt att det finns drivkrafter för att ta till vara varje persons arbetsförmåga. I dag kan en person som arbetar och får ersättning till 50 procent inte öka sin arbetsinsats med 10 procent även om det skulle vara möjligt enligt läkaren. Detta är för att vi har fasta steg om 25, 50, 75 och 100 procent i sjukförsäkringen. Det tillvaratar inte den enskilda personens fulla förmåga och möjlighet till ökad arbetsinsats.

Vi kristdemokrater har sedan lång tid tillbaka förespråkat en större flexibilitet med en procentsats utan fasta steg mellan 20 och 100 procent. Vi vet att det går att ha ett sådant system. Vårt grannland Norge, till exempel, har inga steg i sitt system.

En flexibel sjukförsäkring kan också vara mer tillåtande mot människor som har förlorat någon närstående. Detta kan komma hastigt i livet. Det är många som sjukskriver sig på grund av sorg, och i dag existerar möjligheten för den som arbetar i ett företag med kollektivavtal att få viss ledighet i samband med dödsfallet. Men därefter är systemet trubbigt, något som försvårar för människor som förlorat någon att komma tillbaka i normal arbetsförmåga i rätt takt.

Fru talman! Precis som sagts tidigare behöver det vara fokus på rehabilitering och på att motverka onödigt många och långa sjukskrivningar. Det behöver finnas avstämningstillfällen, och åtgärder behöver sättas in för att motverka ohälsa och öka arbetsutbudet.

Vi ser en positiv trend med ökad livslängd för våra medborgare. Det betyder också att fler behöver arbeta, kanske även längre i livet, och då måste vi skapa en grund som gör att samhället klarar av de behov som finns när det gäller omvårdnad och även ekonomiskt.

Ett annat förslag i budgeten för nästa år är att fler ska stimuleras att starta och bedriva näringsverksamhet högre upp i åldrarna. Det handlar om att ändra gränsen, som i dag är 55 år, för att kunna välja kortare karenstid i sjukförsäkringen. Vi tar bort den gränsen, och det är bra. Det öppnar för att egenföretagare över 55 år får valfrihet att välja karenstid på lika villkor som alla andra företagare. Detta skapar ökad trygghet och stimulerar till ökat företagande i gruppen.

Fru talman! Man kan konstatera att oppositionens förslag spretar, som på många områden. S satsar visserligen mer, men inte så mycket mer; man ligger ganska nära regeringens budget. Vänstern och Miljöpartiet satsar frikostigt på detta område, och man kan fundera över finansieringen. C satsar faktiskt mindre.

Tidöpartierna har utifrån väljarnas svar i valet 2022 enats om ett politiskt handlingsprogram som ger en ny inriktning för Sverige, och det gäller även på detta område, socialförsäkringsfrågorna. Vi resonerar oss fram till en gemensam linje, men man kan fundera på hur oppositionen kommer att hantera det, bland annat utifrån hur det ser ut på detta område.

Vi kristdemokrater ger som sagt vårt stöd till utskottets förslag till beslut gällande budget.

(Applåder)

Fru talman! I denna budgetdebatt anser jag att det är lämpligt att utgå från de mål som finns. De är konkreta, och de är inte så svåra att förstå.

För det första ska sjukfrånvaron inte variera mer än vad som är normalt för olika säsonger. För det andra ska osakliga regionala skillnader inte förekomma. Och för det tredje ska skillnaden i sjukfrånvaro mellan män och kvinnor minska.

Jag kan dock konstatera att regeringen genom sin politik kommer längre från målen. Man skulle ha kunnat förvänta sig att regeringen då gjorde en analys och kanske kom med konkreta förslag, men de uteblir även i år. Sjukfrånvaron ökar.

Fru talman! Den huvudsakliga förklaringen till att sjukfrånvaron blir längre är förstås de regelförändringar som har införts gällande bedömning vid dag 180. Detta har konstaterats av Riksrevisionen och Inspektionen för socialförsäkringen.

Under året har en utredare haft i uppdrag att utvärdera de senaste årens förändringar. Utredaren redovisar sina analyser i betänkandet En utvärdering av förändringar i sjukförsäkringens regelverk under 2021 och 2022. Av redovisningen framgår bland annat att de lättnader som har gjorts vid dag 180 och dag 365 i rehabiliteringskedjan har inneburit att sjukskrivningarna har ökat. Resultatet visar också att återgången till den egna arbetsgivaren har minskat - alltså tvärtemot det som avsågs med förändringarna.

Fru talman! Ett antal remissinstanser framför dock att perioden för denna utvärdering har varit för kort och att en del av utvärderingen har skett under den period då covid-19 påverkade förutsättningarna. Centerpartiet tycker att det hade varit rimligt att gå vidare med utredningens förslag. För att hantera detta hade man kunnat använda statistik för en annan tidsperiod, som ligger längre från pandemin.

Under 2023 uppgick ohälsotalet för kvinnor till 26,6 dagar och för män till 18 dagar. Kvinnor stod således för en betydligt större del av sjukfrånvaron än män. Inte heller här finns någon analys från regeringens sida.

Vid en jämförelse av länens genomsnittliga sjukfrånvaro, där hänsyn tas till befolkningens sammansättning med mera, framgår att det också finns regionala variationer. Gotlänningarna har lägst sjukfrånvaro och värmlänningarna högst. Inte heller här ser vi någon analys.

Fru talman! En liten men viktig del i att få människor tillbaka i eget arbete är det som sker genom Finsam, de samordningsförbund där Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samverkar med regioner och kommuner för att hjälpa dem som står längst från arbetsmarknaden att komma tillbaka. Men tyvärr har möjligheten till uppföljning på individnivå minskat utifrån hur Försäkringskassan har tolkat lagstiftningen. Detta är beklagligt, och regeringen borde ha kunnat komma med ett förslag till förändring så att vi inte fortsätter dra denna fråga i långbänk.

I Centerpartiets budgetmotion föreslår vi ett system för att täcka höga sjuklönekostnader för företagare, något som Tidöpartierna har avskaffat. Detta är viktigt för många små och medelstora företagare - att våga anställa en person som har en sjukdomshistoria. Det här är något som alliansregeringen införde 2010, men övriga partier som gjorde det tillsammans med Centerpartiet står nu inte bakom det längre.

Då fanns det två tunga skäl till att införa systemet: dels att sänka tröskeln för att arbetsgivare skulle anställa, dels att underlätta för små företagare, som faktiskt tar ett stort ansvar. Att de små och medelstora företagen är bäst på att anställa personer som har en funktionsnedsättning eller en kronisk sjukdom hänger samman med att man verkar i lokalsamhället. Man känner människorna runt omkring sig och vet vad de kan och att de mår bra av att gå till ett arbete.

Fru talman! Det blev därför en riktig kalldusch för både funkisrörelsen och småföretagarna när regeringen tog bort skyddet mot höga sjuklönekostnader. En företagare sa att det kändes som att den här regeringen inte vill ha småföretag över huvud taget. Som jag har varit inne på tidigare i dagens debatter är det nämligen inte bara detta som slår mot småföretagarna.

Fru talman! Eftersom vår rambudget har fallit i tidigare omröstningar har vi ingen reservation i detta betänkande, utan jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Fru talman! Det finns tre partier i oppositionen som står relativt nära varandra i denna budgetdebatt. Det är Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet - tre partier som vill se att det avsätts mer pengar till sjukförsäkringen för att förbättra förutsättningarna för trygghet och återgång i arbete.

Sedan har vi Centerpartiet, i den breda mitten, som i princip inte föreslår något alls på området, samtidigt som vi ser hur illa fungerande sjukförsäkringen är i verkligheten.

Nu har det gått två år av mandatperioden. Vi har sett hur regeringen och Sverigedemokraterna kör det här landet i botten. Hushållen går på knäna. Sjukvården är i djup kris. Regeringen prioriterar miljarder till dem som redan har mest.

Jag vill ställa en enkel fråga till ledamoten: I vilken regering tänker sig ledamoten att Centerpartiet ska sitta? Är det Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson som är ledamotens statsministerkandidat?

Fru talman! Jag tackar Isabell Mixter för repliken.

Jag vill börja med att säga att Centerpartiet ser människors möjligheter att komma tillbaka till arbete. Därför fokuserar vi på att se till att samordningen funkar. Vi vill att Finsam ska fungera och att Försäkringskassan tar ett mycket större ansvar än vad man gör i dag. Vi vill också se mer flexibla förmånsnivåer när människor går tillbaka till arbete efter sjukskrivning för att underlätta för dem att successivt ta sig tillbaka till arbete.

Vilken regering Centerpartiet kommer att sitta i efter valet kommer jag att kunna svara på när jag vet hur valresultatet ser ut och i vilken regering Centerpartiet får igenom sin politik.

Fru talman! Det är ju mycket enkelt: Om inget dramatiskt uppstår eller händer finns det två regeringsalternativ att välja mellan. Det är ganska märkligt att säga att vi får se hur valresultatet blir. Jag tror inte att väljarna är särskilt nöjda med det beskedet. Centerpartiet blir också ganska irrelevant för sig självt.

Jag har lite svårt att förstå varför Centerpartiet inte kan svara på om man väljer Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson och det gänget eller Magdalena Andersson, Nooshi Dadgostar med flera. Jag tror att Centerpartiets väljare är intresserade av att få svar på var Centerpartiet står i denna fråga.

Kommer Centerpartiet att sälla sig till en regering som drivs av att ställa människor mot människor eller till ett regeringsunderlag som har framtidstro, visioner och en politik för ett bättre Sverige? Jag vill gärna höra ledamotens svar på den frågan.

Herr talman! Jag vet inte riktigt hur mycket diskussionen om vilken regering Centerpartiet väljer att stötta efter valet hör hemma på just detta budgetdiskussionsområde, men jag ska ändå säga så här: Som centerpartist tar jag ansvar för min politik. Jag tar ansvar för det jag vill förmedla och för det jag vill förändra i Sverige. Som ledamoten sa tidigare är Centerpartiet ett parti som står i mitten och hittar möjligheter att träffa överenskommelser i politiken med olika partier.

Jag och Centerpartiet kommer att stötta en regering som står för människors grundläggande värderingar, som ser till att små och medelstora företag får möjlighet att ta sig framåt och som ser klimatomställningens möjligheter och inte dess brister.

Med dessa förslag ser jag möjligheter att samarbeta med de allra flesta partier i Sveriges riksdag. Utifrån hur väljarna väljer att rösta i valet 2026 på de partier som har möjlighet att samarbeta därefter kommer jag att svara på vilken regering Centerpartiet kommer att välja.

Herr talman! Jag vill inleda mitt inlägg med en enkel övning som, med hjälp av några siffror, sammanfattar den splittring som råder mellan de fyra oppositionspartierna.

Jag börjar med Centerpartiets ambitioner inom det utgiftsområde vi berör i denna debatt. För år 2025 vill Centerpartiet spara 760 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Socialdemokraterna å sin sida vill spendera ungefär lika mycket som regeringen. Differensen - plus 2 promille - ligger praktiskt taget inom felmarginalen.

Till skillnad från dessa två partier, som vill spendera mindre än eller lika mycket som regeringen, har vi två utpräglat populistiska partier som är ytterst frikostiga med andras pengar, det vill säga med dagens och morgondagens skattebetalares pengar. Därför kan dessa partier lova både det ena och det andra, ty deras spenderbyxor verkar ha outtömliga fickor.

Miljöpartiet vill spendera 3,8 miljarder mer än regeringen, vilket är hela 16 gånger mer än vad Socialdemokraterna vill spendera. Detta betyder givetvis inte att miljöpartisterna är mer godhjärtade än andra, utan det betyder att deras sätt att hantera såväl andras pengar som statsfinanserna präglas av en påfallande ansvarslöshet och en total brist på förståelse för följderna av de egna förslagen. Här är det verkligen på plats att utropa att vägen till helvetet är kantad av goda föresatser.

Miljöpartisternas frikostighet är dock ingenting i jämförelse med det parti som slår alla rekord vad gäller både förståelseunderskottet och generositeten med andras pengar, nämligen Vänsterpartiet. Vänsterpartisterna vill spendera 16 miljarder mer än vad regeringen föreslår inom budgetområde 10. Det är fyra gånger mer än miljöpartisterna och 69 gånger mer än Socialdemokraterna, för att inte tala om skillnaden gentemot det sparsamma Centerpartiet, med vars hjälp de drömmer om att få bli en del av en framtida regering.

Så ser det ut på vänsterkanten - så disparat är synen på socialpolitiken och statsfinanserna bland oppositionspartierna.

Herr talman! Som en berömd nationalekonom brukade påpeka: Det finns inga gratisluncher. Än mindre finns det några gratis festmiddagar som de som Miljöpartiet och Vänsterpartiet lovar att bjuda svenska folket till, såväl inom det budgetområde vi diskuterar nu som inom de flesta andra. Det är givetvis dagens skattebetalare och kommande generationer som får betala för populisternas kalas.

Därför föreslår dessa partier en kombination av stora skattehöjningar och en snabb skuldsättning, som i Miljöpartiets fall uppgår till sammanlagt 457 miljarder kronor för perioden 2025-2027. Vänsterpartiet vill givetvis ha ännu mer skatter och en skuldsättning som totalt hamnar på drygt 522 miljarder kronor för dessa tre år. Det är notan för dessa partiers generositet med andras pengar. Det är vad Socialdemokraternas tilltänkta samarbetspartier lovar.

Herr talman! Det finns en annan viktig aspekt som är värd att uppmärksamma i detta sammanhang. Det regelverk som utformar våra sociala försäkringar, och de attityder som påverkar dess utnyttjande, har en avgörande betydelse för viljan att arbeta mer och bidra till den gemensamma välfärden kontra viljan att leva på bidrag och konsumera välfärdens resurser. För att kunna ha en hållbar välfärd är det absolut nödvändigt att driva en konsekvent arbetslinje som är helt skild från den bidragslinje som präglar våra populistiska partier. Det är vad Sveriges historia under de senaste decennierna med all tydlighet lär oss angående sjuk- och aktivitetsförsäkringens utveckling.

Låt mig därför blicka tillbaka till den tid då det svenska ohälsotalet låg bland de högsta i världen och beröra hur denna svenska sjuka kurerades genom stramare socialförsäkringsregler och en mindre tillåtande attityd gällande socialförsäkringarnas utnyttjande.

År 2002 publicerade tre experter på området en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi som hette just Den svenska sjukan.

I rapporten konstaterade man bland annat att år 2001 hade Sverige den högsta sjukfrånvaron av åtta jämförbara länder. När man analyserade en längre tidsperiod kunde man konstatera exempelvis att vårt land hade en sjukfrånvaro som var ungefär tre gånger högre än den tyska.

Det fanns inga demografiska eller andra strukturella variabler som kunde förklara en så stor differens. Det var i regelverket och inte minst i attityderna som en mer tillfredsställande förklaring till de observerade skillnaderna kunde hittas.

På den tiden upplevde Sverige inte bara en hög sjukfrånvaro utan också en formlig explosion gällande förtidspensioneringen, som var ett enkelt men bedrägligt sätt att hyfsa till arbetsmarknadsstatistiken.

År 2005 kulminerade den svenska sjukan sett till antalet personer som uppbar sjuk- eller aktivitetsersättning, som förtidspensioneringen hette från och med 2003. Då var det nästan 10 procent av arbetskraften eller drygt 554 000 personer som hade sjuk- eller aktivitetsersättning.

År 2022, 17 år senare, hade dessa siffror mer än halverats. Ohälsotalet har givetvis följt samma utveckling och gått ned från en topp på drygt 43 förlorade nettoarbetsdagar per sysselsatt person under första halvan av 00talet till 22,2 dagar år 2023.

Herr talman! Hur kunde denna mirakulösa läkning av den svenska sjukan ske? Kan en generell förbättring av våra levnads- och arbetsvillkor eller av vårt hälsoläge eller vår demografiska utveckling förklara detta? Det kan det inte, åtminstone inte på något substantiellt sätt.

Det var viktiga regeländringar och en förändrad attityd som var dunderkurens hemlighet. Den borgerliga alliansregeringen som tillträdde den 6 oktober 2006 spelade en avgörande roll i detta sammanhang.

Det var framför allt två reformer som var centrala.

Den första var jobbskatteavdraget, som infördes 2007 och förstärktes i fyra omgångar mellan 2008 och 2014. Det var en fundamental åtgärd i syfte att göra det mer lönsamt att arbeta i jämförelse med att få andra ersättningar eller bidrag. Enligt uppskattningar från Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet bidrog jobbskatteavdraget till en sysselsättningsökning på uppåt 120 000 personer.

Den andra viktiga reformen var införandet av rehabiliteringskedjan den 1 juli 2008. Den innebar att den sjukskrivnes arbetsförmåga och rätt till sjukpenning kontrollerades vid bestämda tidsgränser.

I sinom tid fick denna banbrytande reform stark kritik såväl från fackligt håll som från vänsteroppositionen, men i dag är den en omistlig del av vårt socialförsäkringssystem lika mycket som jobbskatteavdraget har blivit en bestående reform som den socialdemokratiskt ledda regeringen 2014-2022 inte vågade avskaffa.

Det var så den svenska sjukan kurerades, men den skulle med all säkerhet återuppstå om exempelvis Vänsterpartiets förslag om bland annat avskaffad karensdag och höjt tak i sjukersättningen skulle antas. Det är precis så man förstör den gemensamma välfärdens långsiktiga grund och hållbarhet. Som sagt: Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser.

Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till utskottets förslag. Det är en konsekvent fortsättning av arbetslinjen som tillsammans med andra viktiga åtgärder, exempelvis förstärkningen av jobbskatteavdraget och avskaffandet av dess nedtrappning för de högsta arbetsinkomsterna, ger bra förutsättningar för ett Sverige som blir både rikare och tryggare.

(Applåder)

Herr talman! Jag måste börja med att säga att det alltid är fascinerande att stå i kammaren eller i debatt någon annanstans och höra ordet godhjärtad användas som något negativt emot en. Det säger ganska mycket om vår tidsanda att man ser det som något dåligt att vilja människor väl.

Kanske säger det också allt om den budget som vi debatterar de här veckorna, för den här synen syns hela vägen. Till exempel skickar man gärna vapen till Ukraina, men man vill inte erkänna ukrainska flyktingars rätt till grundläggande välfärd i Sverige medan de bor och lever här.

Det säger väl allt om en regering som vill införa angiverilagar eller för den delen om en regeringsföreträdare som står i kammaren och faktiskt talar sig lyriskt varm för stupstockar och ett regelverk som lämnade cancersjuka människor helt utan inkomst och tvingade dem ut i fattigdom.

Jag tror att jag ändå ska ta det som en komplimang. Jag är gärna godhjärtad ifall alternativet är en Tidöregering.

Herr talman! Jag vet att jag inte får det, men ibland har jag stor lust att köra handuppräckning här i kammaren. Upp med handen, alla som varit sjuka och inte kunnat arbeta! Upp med handen, alla som har ett barn med funktionsnedsättning! Upp med handen, alla med kronisk smärta, alla som drabbats av utmattning och alla som försöker slå sig igenom systemen för att en anhörig ska få den hjälp hen har rätt till!

Jag ska inte göra det, herr talman; jag lovar. Men när jag läser regeringens budget måste jag undra hur mycket av en skyddad verkstad politikerna i regeringen och deras lydkonungar lever i, för man kan lätt få uppfattningen att regeringen har glömt vem sjukförsäkringen är till för: Den som är sjuk och inte kan arbeta.

Herr talman! Låt oss för en sekund föreställa oss en kvinna som arbetar i hemtjänsten i en av våra kommuner. Under lång tid har hennes arbetsbelastning blivit allt högre till följd av nedskärningar och hennes handlingsutrymme allt mindre. Hon dras med den ständiga stressen av att ha det yttersta ansvaret för människor som är sköra och i behov av hjälp, de här människorna som jag ändå menar att vi ska vara godhjärtade inför, men hon får sällan verktyg att göra sitt jobb.

En dag går det inte längre. Hon bara gråter. Det går inte att sluta. Hon kommer inte upp ur sängen längre. Hon sjukskriver sig och hoppas att det ska gå över. Kanske är det bara en elak förkylning. Hon får ont i magen av tanken på karensdagen och vad det inkomstbortfallet kommer att innebära för en redan ansträngd ekonomi, men det går bara inte.

En vecka senare är hon inte bättre utan sämre. Hon söker sig till vårdcentralen. I mötet med läkaren kan hon knappt prata; hon bara gråter. Läkaren sjukskriver henne, och nu börjar en ängslig väntan på beslut från Försäkringskassan.

En av de första åtgärder regeringen genomförde när den tillträdde var att slakta Försäkringskassans anslag. Effekten blev enormt långa väntetider.

Herr talman! Fyra av tio ensamstående föräldrar med låga inkomster har lånat till nödvändiga utgifter det senaste halvåret. Vad händer då när inkomsterna stoppas helt?

De skenande kostnaderna för utbrändheten i omsorgsyrken kommer inte att motverkas av längre handläggningstider eller av återinförda stupstockar, som regeringen ju lade beställning på men som stoppades av SD. De kommer inte att stoppas av hårdare tag.

Nej, de skenande kostnaderna kräver ökade anslag till välfärden för att öka möjligheten att göra ett gott jobb och möjligheten att ha tillräckligt många kollegor för att faktiskt kunna bedriva precis den omsorg - denna godhjärtade verksamhet - som bedrivs i vår välfärd.

Miljöpartiet finansierar gärna detta genom att avvisa de bisarra skattesänkningar för de allra rikaste som Tidöregeringen vill genomföra. Det handlar om de 32 procent av anslagen som ska gå till de rikaste 10 procenten bland svenskarna.

Herr talman! Att ha ett arbete att gå till och en egen inkomst som man kan försörja sig på - det är frihet. Men det förutsätter att man är frisk nog att jobba. Vi gör i vår budget en stor satsning på Försäkringskassan, därför att de måste ha tillräckliga resurser att stötta och hjälpa den som är sjuk. Försäkringskassans huvuduppgift är att hjälpa, stötta och samordna insatser så att fler blir friska snabbare.

Vi vill införa en preventionsersättning. Jag tror och hoppas att alla i den här kammaren är angelägna om att sjukskrivningarna ska vara så korta som möjligt. Ett viktigt sätt att främja det är att förebygga dem, och då behöver man också införa förebyggande åtgärder innan en person behöver sjukskrivas på heltid.

Vi lägger tillbaka ersättningen till företag med höga sjuklönekostnader som regeringen tagit bort. Arbetsgivare har ett mycket stort ansvar för arbetsrelaterad ohälsa men måste också få stöd - inte minst småföretagare - att hantera kostnaderna för till exempel en medarbetare som drabbas av cancer. Det trygga samhälle Miljöpartiet vill se kräver samarbete.

Herr talman! Av kostnaderna för jobbskatteavdraget gick 32 procent till de 10 procent av svenskarna som är allra rikast. Inte ens 1 procent gick till de 10 procent av svenskarna som är allra fattigast. Och ingenting av den skattesänkningen gick till dem som har långsiktigt nedsatt arbetsförmåga och som försörjer sig på sjuk- eller aktivitetsersättning. Det är helt logiskt i ett Tidösamhälle som drivs av principen om den starkastes överlevnad, men det är helt oacceptabelt i ett samhälle där vi tillsammans tar hand om varandra och på så sätt bygger stark sammanhållning mellan människor.

Miljöpartiet höjer i sin budgetmotion ersättningarna kraftigt. Kanske är det godhjärtat, men det är för att vi anser att även den som inte kan arbeta ska tillförsäkras ett gott liv. Det handlar inte bara om överlevnad utan om en möjlighet att leva på lika villkor i vårt samhälle.

Herr talman! Det har rabblats mycket siffror i kammaren i dag i den här debatten. Men bortom siffrorna finns en oerhört viktig skillnad i synen på vårt samhälle. Miljöpartiet vill ha ett samhälle där vi bryr oss om varandra, där den som kan bidra mycket gör det och den som behöver hjälp kan få det. När vi blir sjuka ska den hjälpen finnas där: hjälpen att bli frisk, hjälpen att komma tillbaka till arbete och hjälpen att försörja sig under den tid man är sjuk.

(Applåder)

Herr talman! Det finns mycket man kan säga om anslagen i Miljöpartiets budget, men det mest anmärkningsvärda är trots allt att man föreslår att sjukskrivning ska gälla även om Försäkringskassan senare finner att den sökande inte uppfyller kraven.

Vem som helst ska alltså kunna sjukskriva sig och få ersättning utbetald, och ifall det senare visar sig att man inte hade rätt till ersättningen ska Försäkringskassan inte kunna kräva tillbaka några pengar. Det går stick i stäv med vad Sverigedemokraterna och regeringen arbetar med och stick i stäv med arbetet mot bidragsfusk och välfärdsbrottslighet. Större delen av riksdagens partier står bakom det arbetet - även Socialdemokraterna, som är Miljöpartiets tilltänkta samarbetspartner. Jag vill fråga hur man ser på detta och om ledamoten kan förklara förslaget.

Herr talman! Det är otroligt viktigt att stoppa bidragsfusket, alltså när någon medvetet fuskar och försöker tillskansa sig pengar den inte har rätt till. Det är oerhört viktigt. Men vi har en situation där sjuka personer som behöver sjukskrivning för att bli friska också är helt i händerna på systemen.

Det som mycket väl kan hända - och även händer - är att sjukintyg skrivs på ett sätt som gör att de senare avvisas. Det är inte nödvändigtvis samma sak som att man har bidragsfuskat eller inte har rätt till ersättning. Vad det däremot innebär är att man har varit borta från sitt jobb, inte fått någon inkomst och sedan inte heller haft möjlighet att backa det beslutet. Sverigedemokraternas syn på människor utgår från att hela den gruppen medvetet fuskar. Vi menar däremot ett en stor grupp människor drabbas otroligt hårt av det faktum att läkare sjukskriver och säger att någon behöver vara hemma för att bli frisk och att Försäkringskassan sedan säger att intyget har fyllts i på felaktigt sätt. Därmed får ju personen inte möjlighet till ersättning.

Vi tar gärna en diskussion om hur man beivrar fusk, men systemen ska inte vara så stelbenta att människor riskerar att stå utan inkomst när de faktiskt inte gjort fel utan tvärtom drabbats av andra effekter i systemet. Därför menar vi att vårt förslag är fullt rimligt, det vill säga att om man inte har rätt till sjukersättning ska man inte få det framöver, men man ska inte i efterhand stå utan inkomst på grund av ett beslut baserat på underlag som skickats in av andra. Det drabbar framför allt dem som har allra lägst inkomster, alltså samma grupper som inte får mer än några tior av ert budgetförslag.

Herr talman! Tack, ledamoten, för klargörandet!

Vi måste ändå ha förtroende för att en expertmyndighet kan fatta rätt beslut i de här ärendena. Men faktum är att Miljöpartiet anslår 130 miljoner kronor till att underlätta välfärdsfusk.

Jag fortsätter på samma spår som tidigare med ytterligare ett frågetecken i Miljöpartiets budget. Det är inte många konkreta förslag i den, men något som dock kan ses som ett tydligt ställningstagande är att Miljöpartiet motsätter sig avskaffandet av tillgodoräknandet av hemlandstid för garantipensionen - det så kallade flyktingundantaget. Gott så, men ni anslår ju inte medel för detta. Det är ganska oseriöst att ha med det förslaget och sedan inte ha täckning för att genomföra det. Ledamoten får gärna förklara hur Miljöpartiet tänker.

Herr talman! Eftersom det är min slutreplik tar jag fasta på att ledamoten på fullt allvar säger att vi anslår 130 miljoner kronor till bidragsfusk. Förlåt, men det säger väl allt om Sverigedemokraternas och Tidöregeringens syn på sjuka människor i Sverige och om Tidöregeringens budget?

Menar den sverigedemokratiska ledamoten på fullaste allvar att de människor som får avslag allihop är fuskare? Är ledamoten beredd att följa med mig ut och prata med sjukskrivna personer som drabbas av att det görs fel och som därmed inte skulle få sina pengar, stå utan inkomst och inte ha möjlighet att betala hyran? Är den sverigedemokratiska ledamoten på fullt allvar beredd att säga att det aldrig begås några fel av vare sig läkare eller Försäkringskassan och att det därmed skulle innebära att man finansierar fusk när man vill att sjuka människor ska få de pengar de faktiskt har rätt att få?

Det är en otrolig människosyn. Jag borde inte vara förvånad, men jag upphör aldrig att häpna över vilken total brist på verklighetsförankring Sverigedemokraterna har så fort det kommer till människor som lever i utsatthet.

Vad gäller hemlandstiden tycker vi absolut att man behöver kunna fortsätta tillgodoräkna sig den, därför att det finns människor som flyr till Sverige mitt i livet och som också behöver kunna få ersättning. Den gruppen är mycket liten. Inte desto mindre måste Sverigedemokraterna ge sig på dem, för bevare oss väl om det fanns en grupp utsatta människor i Sverige som Sverigedemokraterna inte hade slagit och bankat på med förevändningen att alla fuskar!

Följ gärna med mig ut, och prata gärna med sjukskrivna undersköterskor och barnskötare. Låt oss ta diskussionen om hur de upplever det faktum att de står helt utan inkomst när en läkare skrivit ett felaktigt intyg eller Försäkringskassan fattat ett felaktigt beslut!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)