Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Fru talman! I det här betänkandet, KU1, behand- las årets budgetproposition, dvs. den del som handlar om utgiftsområde 1 Rikets styrelse. Dessutom be- handlas inte mindre än 46 motioner och riksdagsför- valtningens årsberättelse. Budgetprocessen innebär att anslagen inom vårt utgiftsområde föreslås att uppgå till det belopp som regeringen och riksdagsstyrelsen har föreslagit och som beslutades i onsdags. Det moderata förslaget avstyrktes olyckligtvis, och det i sin tur innebär att vi moderater inte deltar i dagens beslut om anslagsför- delningen inom utgiftsområde 1. Detta sätt att behandla budgeten gör att debatten i dag känns något avslagen och inte särskilt fylld av de pigga initiativ och den frustande vitalitet, som någon efterlyste i förra årets debatt. Våra synpunkter på hur ramarna borde se ut redo- visas i ett särskilt yttrande, nr 1. Dessutom har vi en reservation som rör presstödet år 2003. Margareta Nachmanson kommer att beröra den frågan och andra budgetfrågor som ligger i det särskilda yttrandet sena- re i denna debatt. Men jämfört med tidigare år innehåller denna budget en fråga av alldeles speciellt principiellt slag, nämligen utgiftsområde 5 Utrikesförvaltningen och internationell samverkan. Regeringen föreslog redan i årets vårproposition att detta område skulle flyttas över till utgiftsområde 1. Väl medveten om att detta inte kan behandlas förr- än i 2002 års vårproposition vill jag ändå avisera att vi moderater tycker att förslaget är obegripligt och dumt. Det leder inte heller till bättre möjligheter att bedriva utrikespolitik. Vi anser att anslaget för utri- kesförvaltningen borde återföras till utgiftsområde 5. Dessutom föreslår regeringen att ambassaderna i Beirut, Lima, Tunis och Vatikanen ska läggas ned. Detta fattade regeringen beslut om under det svenska ordförandeskapet, trots att Utrikesdepartementet i februari i år lovade att göra en översyn i samråd med riksdagen om vilka principer som ska gälla för utri- kesrepresentationen. En sådan översyn skulle äga rum innan det blev aktuellt att fatta beslut om eventuella nedläggningar. Trots detta fattade man beslutet, utan den avisera- de prövningen i samråd med riksdagen, att lägga ned dessa ambassader. På grund av detta beslut, fattat utanför en överenskommelse, anser vi att regeringen bör återkomma till riksdagen för en diskussion om ett fastställande av lämpliga principer för utrikesrepre- sentationen. Vi har i vårt budgetförslag, som alltså har fallit, uppskattat behovet till 65 miljoner kronor för dessa fyra ambassader. Förslaget kan alltså inte ställas un- der proposition i dag, men principen när det gäller utlandsrepresentationen och hur den ska hanteras kan ställas under omröstning, och jag yrkar bifall till reservation nr 4. En annan bidragspost som dessvärre har fallit är 20 miljoner kronor till en särskild upplysningskam- panj om kommunismens brott mot mänskligheten. Jag kan inte heller där yrka bifall, men jag kan lova att vi moderater ska återkomma till även det ärendet i senare diskussioner. Till det särskilda yttrandet, den s.k. kappan, åter- kommer Margareta Nachmanson om en liten stund. Men än så länge yrkar jag alltså bifall till reservation nr 4.

Fru talman! Det är som Inger René sade, att de- batten är lite avslagen i och med det andra steget i budgetprocessen. Som jag var inne på häromdagen när vi diskuterade riksdagens arbetsformer är det lite av detta: Vad göras skall är redan gjort. I herredags- män resen icke så fort. Men jag ska redovisa några av de synpunkter som vi har i det särskilda yttrandet när det gäller utgifts- område 1. Vi anser att man utan vidare kan minska anslagsramen för Datainspektionen med 6 miljoner. Det är i och för sig inga stora summor i samman- hanget, men det är nog så viktigt vid en sammanräk- ning. Kristdemokraterna anser att presstödet har haft stor betydelse för den publicistiska mångfalden, och det torde komma att ha betydelse även framöver. Medielandskapet genomgår dock snabba förändringar som kommer att leda till behov av fortsatta struktur- förändringar inom tidningsbranschen. Det är därför att förvänta att antalet stödtidningar successivt mins- kar. Vi kristdemokrater är positiva till generösa regel- förändringar, vilka underlättar rationaliseringar på området. Sådana åtgärder kommer också på sikt att minska presstödsberoendet. Regeringen har under några år justerat upp press- stödet. Det kom en justering inför 2001 med 3 %. Det innebar en utökning av ramarna för driftsstödet med 14 miljoner kronor. I tilläggsbudgeten för våren 2001 föreslogs ytterligare uppjusteringar på 44 miljoner. Man föreslog också ett ökat stöd på samdistributions- sidan. Vi ställer oss bakom ett sådant stöd. Det är viktigt, för det finns stora problem med distributions- frågorna. Det är en av de stora kostnadsposterna. Vi har accepterat överföringen på 24 miljoner till utgiftsområde 17. Det blev ju en del pengar över efter tidningen Arbetets konkurs. Det var ca 81 miljoner som vi i våras ville dra in. Nu föreslår regeringen inför 2002 ett särskilt distributionsstöd för lördagsut- delning som skulle omfatta högst 50 miljoner kronor. Men det ska ligga inom den tidigare ramen, så det innebär inte någon faktisk uppjustering utifrån ram- tänkandet. Dessutom föreslår man ett utvecklingsstöd på högst 50 miljoner. Vi och en enig presstödsnämnd har ställt oss bak- om en uppjustering av det särskilda distributionsstö- det för lördagsutdelning. Men i övrigt vill vi mot bakgrund av Arbetets konkurs dra in 66 miljoner från detta område. Fru talman! Under en följd av år har regeringen gjort enorma ramtillskott för Regeringskansliet. Kristdemokraterna har varit mer restriktiva. Självklart har ordförandeskapet för EU inneburit betydande kostnader, men den övriga satsningen på Regerings- kansliet har varit obefogat omfattande. Vi tror att man kan förändra en hel del i organisa- tionen. Regeringskansliet utgör i dag en myndighet med ett antal departement. Det rör sig om väldigt många enheter, och det är inte säkert att dessa verkli- gen är rätt optimerade när det gäller resurser, och där skulle man kunna göra en hel del. Vi från KU har försökt att få till stånd en bra redovisning och ett mått på effektiviteten, men vi har hittills inte lyckats få fram några sådana uppgifter. Därför föreslår vi att man inte får de utökade resurser som regeringen har föreslagit för 2002, men också att man gör en inbes- paring. Vi har under tidigare år legat relativt högt när det gäller besparingarna på Regeringskansliet, men i dag är vi det oppositionsparti som föreslår den lägsta besparingen. Det kanske är så att i och med att man inte kan ge en riktig effektivitetsbild av Regerings- kansliet blir Regeringskansliet något av ett dragspel för oppositionen i budgetsammanhang. Vi har också föreslagit att man ska titta lite när- mare på utrikesrepresentationen. Den har nu tillförts utgiftsområde 1. Egentligen är vi i konstitutionsut- skottet inte så väldigt duktiga på det området. Nu har man dragit in beskickningarna i Peru, Tunisien, Liba- non och Heliga Stolen. Vi hade velat satsa pengar för att behålla den representationen. Vi står bakom fyra av betänkandets fem reserva- tioner. Jag ska be att få yrka bifall till den som även Inger René var inne på, nämligen den om en utred- ning av formerna för utrikesrepresentationen.

Fru talman! I tidigare behandlingar av budgeten för rikets styrelse har Centerpartiet valt att utgå ifrån reservationer till förmån för det egna ställningstagan- det, men i år väljer vi att lägga fram ett särskilt ytt- rande som är en naturlig följd av att riksdagens majo- ritet har fastställt de ekonomiska ramarna. Därmed har också Centerpartiets budgetförslag fallit. Budget- förslaget innebär besparingar under rikets styrelse, men eftersom de nu har fallit väljer jag att inte följa upp dem som tidigare med separata reservationer. Centerpartiet har i sin ekonomisk-politiska motion och i därtill sammanhängande kommitté- och parti- motioner lagt fram förslag med tydlig inriktning mot att överbrygga de sociala och regionala klyftorna i landet. Med utgångspunkt i detta har förslag om re- former lagts fram för att skapa ett samhälle som präglas av ökad livskraft och livskvalitet och ökat självbestämmande. Ett viktigt redskap för att skapa ett samhälle byggt på dessa principer och för möjligheten att stärka de- mokratin och det öppna vitala samhället är principer- na kring presstödet. Jag vill nämna detta speciellt eftersom det finns en reservation till förmån för en avveckling av presstödet. I regeringens budget finns det förslag om ett sär- skilt utvecklings- och investeringsstöd för dagspres- sen, och det är positivt. Vi ställer oss bakom detta förslag. Men vi i Centerpartiet vill tydligt markera vikten av att detta stöd finns tillgängligt för alla bi- dragsberättigade tidningar, alltså även för dem som är endagarstidningar och finns på ett flertal ställen runt- om i Sverige. Fru talman! Det finns också en reservation som det redan tidigare har yrkats bifall till och som Cen- terpartiet ställer sig bakom. Det är reservation 4 om principerna för utrikesrepresentationen. Centerpartiet anser att det borde ha varit möjligt med en överens- kommelse mellan alla partier om att det vore rimligt med en sådan översyn, då det även uppfattats så att Utrikesdepartementet har haft detta i åtanke tidigare under året. Fru talman! I övrigt hänvisar jag till Centerpartiets särskilda yttrande och tänker alltså inte ytterligare nyttja min tid. Jag yrkar bifall till reservation nr 4.

Fru talman! Folkpartiet liberalerna föreslår en al- ternativ budget för år 2002. Vårt budgetförslag inne- bär i sina huvuddrag sänkta skatter på arbete, sparan- de och företagande, en långsiktig och uthållig tillväxt och en mer rättvis skattepolitik, framför allt för barn- familjerna. Vi föreslår utgiftsökningar, men dem koncentrerar vi på vård, omsorg, utbildning, forsk- ning, bistånd, miljö och rättssäkerhet. Det här kom- mer mina partikamrater att utveckla närmare i sam- band med att de presenterar sina budgetförslag för respektive utskott. Folkpartiets förslag till utgiftsram för utgiftsom- råde 1 Rikets styrelse är 929 miljoner kronor lägre än regeringens förslag, men det har oklokt nog avslagits av riksdagens majoritet i budgetprocessens första steg. Då Folkpartiets budgetförslag är en helhet, är det här i det andra steget inte meningsfullt att fullfölja våra anslagsyrkanden. Men jag vill ändå redovisa vad vi anser. Folkpartiet har alltså i sin partimotion lämnat för- slag som innebär en sänkning av ramen med 929 miljoner kronor. Detta innebär att vi vill sänka ansla- get för Regeringskansliet med 475 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Enligt vår mening har Regeringskansliet vuxit orimligt mycket under den socialdemokratiska regeringens tid. Det är själv- fallet viktigt att standarden är hög och att Regerings- kansliet kan erbjuda sina anställda konkurrenskraftiga löner. Men den nuvarande regeringens politiska am- bitioner har blivit alltför stora. Det finns ingenting som motiverar detta. Nu är också vårt ordförandeskap för EU över. Dessutom bör regeringen ta till vara de samordningsvinster som sammanslagningen med utrikesförvaltningen borde medföra. I den liberala partimotionen föreslår vi också, i likhet med tidigare år, att partistödet ska minska med 30 miljoner kronor. Partiernas beroende av offentliga medel måste begränsas. Därför är vår sänkning av partistödet motiverad. När det gäller anslaget till presstödet föreslår vi liberaler en besparing på totalt 415 miljoner kronor. Detta är en kraftig besparing. Det är vi mycket med- vetna om. Presstödet har under de senaste 30 åren haft i stort sett samma inriktning, men det snedvrider konkurrensen, inte minst med tanke på att medieland- skapet nu förändras i rasande takt. Det tillkommer ständigt nya tidningar. Det är spännande och positivt med alla dessa databastidningar. De ger ju oss politi- ker ännu fler arenor där vi kan föra fram våra åsikter, och medborgarna kan följa vad vi tycker i olika frå- gor. Det kan vi bara vara tacksamma för. Men dessa viktiga nya tidningar har inga möjligheter att söka presstöd. Presstödet går ju bara till traditionellt tryckta papperstidningar. Detta är väldigt orättvist. Därför är en minskning av presstödet mycket motive- rad i dagsläget. Däremot vill vi i Folkpartiet, och det vill jag beto- na, behålla det särskilda distributionsstödet för lör- dagsutdelning av dagstidningar, vilket regeringen föreslår. Fru talman! De krav som jag just har redovisat är sådana som vi liberaler har drivit i flera år. Men nytt för i år är vårt krav att tillföra medel till Sveriges ambassader i Lima, Tunis, Beirut och Heliga Stolen, dvs. Vatikanstaten. För detta har vi liberaler avsatt 25 miljoner kronor inom anslaget 90:5. Precis som flera av de borgerliga ledamöterna i utrikesutskottet påpekar har Sverige visserligen ökade förpliktelser i Europa, men detta innebär inte att våra förpliktelser i andra delar av världen minskar - tvärt- om. Sverige behöver mer än någonsin kontakter runt- om i en alltmer globaliserad värld. Ambassaderna bör vara självklara sambandscentraler. Mitt under det svenska ordförandeskapet för EU fattade regeringen tyvärr ett mycket dåligt underbyggt beslut om att lägga ned de här fyra ambassaderna. Regeringen borde åtminstone innan dess ha gjort en ordentlig analys och bedömning av vilka principer som ska gälla för att man ska kunna ta till vara de svenska utrikespolitiska intressena. Eftersom rege- ringen inte gjorde det då, bör den göra det nu. Regeringen föreslår ett nytt anslag på 9 miljoner kronor till den särskilda expertgruppen för EU-frågor som lyder under Regeringskansliet. Detta ogillar vi liberaler. Vi menar att det handlar om en form av styrd forskning som inte bör förekomma. Vi i Folk- partiet menar att man i stället ska satsa dessa pengar på EU-forskning inom universitetens ram. Fru talman! Som jag inledningsvis sade har Folk- partiets besparingsförslag inte tillstyrkts i budgetpro- cessens första del. Därför deltar vi inte i beslutet om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 1. Men jag vill ändå, fru talman, i likhet med tidigare talare här yrka bifall till reservation 4, som handlar just om principerna för utrikesrepresentationen.

Fru talman! Full sysselsättning är det övergripan- de målet för socialdemokraternas ekonomiska politik. Regeringens mål är att 80 % av befolkningen mellan 20 och 64 år ska ha reguljärt arbete 2004. Cirka två procentenheter saknas för närvarande för att det målet ska nås. Strategin för fler jobb handlar om att bibehålla en gynnsam makroekonomisk situation, förbättra utbild- ningen och förbättra konkurrensen och företagens villkor. Skattesänkningar för låg- och medelinkomst- tagare och pensionärer bidrar till privat konsumtion och stimulerar ett ökat arbetsutbud. Vi socialdemokrater vill att Sverige ska vara ett land för alla, där vi alla håller ihop, bryr oss om var- andra och visar omtanke och omsorg om varandra. Vi hoppas att Sverige ska möta framtiden i solidaritet, där vi gemensamt värnar välfärden och utvecklar den så att det blir en välfärd för alla och inte bara för några. Fru talman! Jag har velat inleda det här avsnittet på detta sätt därför att det som vi nu diskuterar, ut- giftsområde 1, är en del av den sammanhållna politik som socialdemokraterna avser att föra under nästa år. Jag vill också beklaga att mina meddebattörer har intagit en så defensiv hållning och har en närmast uppgiven inställning till den här debatten. Det finns ändå anledning att diskutera en hel del intressanta frågor i underlaget. Fru talman! Jag har när jag förberedde den här debatten gjort en intressant iakttagelse. Det moderata särskilda yttrande som gjorts och där man talar om att partiet inte deltar i detta beslut har haft i huvudsak samma innehåll under hela denna mandatperiod. Det finns dock ett undantag från detta, och det gjordes när moderaterna upptäckte att arbetslösheten hade sjunkit så kraftigt 1999 att man ur sin vokabulär utmönstrade begreppet massarbetslöshet. Jag tycker att det var en framgång för socialdemokratin och även för modera- terna - då. Nu försöker man återigen påstå att vi när- mar oss massarbetslöshet. Riksdagsmajoritetens förslag till beslut kommer inte att ställas mot något alternativ, eftersom opposi- tionspartierna inte deltar i besluten om fördelning av anslagen, och jag kan därför hålla med om att debat- ten blir något teoretisk. Jag tycker likväl att man kan kommentera några av de olika yrkanden som har framställts från oppositionens sida. Till en början vill jag emellertid konstatera att i detta utgiftsområde ingår politikområdet demokrati. Majoriteten ställer sig bakom regeringens målsättning att deltagandet i valet 2002 ska öka. Motiveringen är att ett lågt valdeltagande utgör ett hot mot en vital demokrati och kan innebära att legitimiteten av sam- hälleliga beslut ifrågasätts. Min fråga till företrädarna för de partier som inte deltar i dagens beslut är: Delar ni regeringens bedöm- ning att ett högt valdeltagande är viktigt? Jag ställer frågan också mot bakgrund av att man i Svensk Tid- skrift nr 4 i år basunerar ut att högt valdeltagande är socialism - i själva verket är ett högt valdeltagande osunt. Jag skulle gärna vilja få kommentarer till den frågeställningen. Jag vill också gärna i rubrikform lyfta fram några målsättningar som riksdagsmajoriteten nu ställer sig bakom. - Folkstyrelsen ska värnas och fördjupas genom utveckling av den representativa demokratin lika- väl som deltagandet utanför denna ska stimuleras. - Individens yttrandefrihet och integritet ska stär- kas. IT-utvecklingen går snabbt och accentuerar integritetsfrågorna. - En rättssäker förvaltning är en förutsättning för en modern demokrati. - Under åren 2000-2002 genomförs ett långsiktigt utvecklingsarbete för folkstyrelsen kallat Tid för demokrati. Avsikten är att utveckla medborgarnas aktiva deltagande i de politiska beslutsprocesserna och i samhällslivet i övrigt. - Den kommunala demokratin ska stärkas och för- djupas, och en proposition i den frågan är avise- rad. - En nationell handlingsplan för mänskliga rättig- heter kommer genom en skrivelse att meddelas riksdagen. - Ett forum för levande historia inrättas med syfte att främja arbete och diskussion om och reflexion över demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen. Den intressanta frågan är ju huruvida icke- deltagandet i besluten i dag innefattar också de här beskrivningarna av arbetets inriktning eller om det bara är det kamerala perspektivet som gäller för op- positionen. Beträffande budgetanslagen, fru talman, är det till en början viktigt att notera att detta är den första bud- get där både Regeringskansliet och UD inklusive ambassaderna redovisas under ett enda anslag. Syftet med att ha en enda myndighet är att man bättre ska kunna utnyttja de sammantagna resurserna. Utskottet har gett utrikesutskottet tillfälle att yttra sig över just den delen av utgiftsområdet, och utskottet har till- styrkt regeringens förslag. Presstödet kommer, om Moderaterna och Folk- partiet får bestämma, att upphöra 2003. Det är i så fall ett brutalt beslut. Motiveringen är att de tidningar som får presstöd avstår från att rationalisera verk- samheten samt att stödet snedvrider konkurrensen på marknaden. Att ett slopande av stödet till andratid- ningarna snedvrider konkurrensen på opinionsbild- ningens område tycks inte vara något problem för marknadsliberalerna. Just mångfalden i den demo- kratiska diskussionen är syftet med detta anslag. Jag vill gärna kommentera Helena Bargholtz fre- netiska kamp för att kraftfullt minska presstödet sam- tidigt som hon står för ett nyinrättat distributionsstöd. Med Folkpartiets politik är det dock mycket tveksamt om det kommer att finnas några sådana här tidningar att distribuera, sedan man i grunden har skjutit sönder själva förutsättningen för tidningsproduktionen. I årets proposition skapas förutsättningar för att införa ett särskilt stöd för dagstidningsutgivning på lördagar. Motiveringen är att utdelningen av tidningar på lördagar inom landsbygds- och glesbygdsområden riskerar att försämras kraftigt. Det är viktigt att folk i hela landet har möjligheter att under ungefär likartade förutsättningar ta del av opinionsbildningen. Fru talman! Under en följd av år har Moderaterna liksom också Folkpartiet i partimotioner yrkat på att partistödet ska halveras och senare avskaffas. Motive- ringen har låtit så här: "Det är avgörande för väljarnas förtroende för de politiska partierna att dessa kan leva upp till väljarnas förväntningar och att de har hela sin lojalitet hos valmanskåren. Detta förutsätter att parti- erna förmår hålla sig oberoende mot alla särintressen. Partierna bör inte heller vara beroende av stöd från den offentliga sektorn." Så här högstämt har det låtit år efter år, men i år finns inget yrkande. Det hörs ingenting alls i själv anslagsfrågan. Moderaterna har inte väckt någon motion om nedskärning av partistödet, vilket dock Folkpartiet har gjort. Jag vill fråga Inger René: Vad är det som har hänt när det gäller 2002? Har moderater- na kommit till insikt om att partistödet fyller en viktig funktion i svensk demokrati? Jag tror inte att jag vågar hoppas på det. Eller är den simpla förklaringen att det är valår, och då gäller inte längre principen om oberoendet av särintressena? Fru talman! Allra sist några ord om Regerings- kansliet, där ju - låt mig säga så - de avslagna de- battörerna har redogjort för sina avslagna nedskär- ningsyrkanden på det här området. Jag kan bara konstatera att Regeringskansliet har vuxit och vuxit kraftigt, men samtidigt kan jag kon- statera att det har gjorts en utredning där en oberoen- de - vilket ju är väldigt meriterande i alla samman- hang - utredare har konstaterat att Regeringskansliet fortfarande i förhållande till den arbetsmängd som han bedömer finns i kansliet är underbemannat. Det kan också vara värt att konstatera att den procentuellt sett kraftigaste tillväxten i Regeringskansliet, om man räknar antal personer, skedde mellan åren 1974 och 1982, varav de allra flesta åren behärskades av dem som nu vet precis hur man ska rationalisera och ef- fektivisera i ett regeringskansli. Låt mig, fru talman, bara säga att antalet interpel- lationer och frågor har ökat mycket kraftigt under 90- talet; interpellationerna har ökat med 70 %, och frå- gorna har fördubblats. Kommunikationen via e-post är omfattande numera och dessutom väldigt glädjan- de, därför att det är naturligtvis en väldigt viktig sak. EU-inträdet ska jag också peka på. Det bedöms att 38 % - man kan fundera på om man kan komma så exakt som till 38 %, men någonstans mellan 35 och 40 % - av Regeringskansliets tid går åt för att hålla i gång det förhandlingsmaskineri som ju EU i prakti- ken är. Det finns ungefär 400 olika rådsarbetsgrupper där det är av intresse för Sverige att aktivt delta och medverka i det arbetet också. Jag ser inte att man - och det är ju inte riktigt på tapeten i dag heller - kraftfullt kan skära ned Rege- ringskansliet och sedan ändå klaga över att ett och annat statsråd inte hinner svara på alla interpellationer inom föreskriven tid. Jag tycker att man ska göra det, men då får vi också vara beredda att se till att det finns resurser i Regeringskansliet.

Fru talman! Vem ställer sig inte bakom Göran Magnussons varma inledningsord? Visst vill vi ha välfärd för alla - självklart! Vi skulle naturligtvis kunna ta ett större grepp över hela budgetdiskussio- nen här när vi diskuterar vårt utgiftsområde, men jag är övertygad om att våra kamrater som kommer efter oss i senare diskussioner inte skulle gilla att vi lade beslag på debattiden hela dagen i dag. Göran Magnusson upplever oss som uppgivna, och det är inte utan att man känner sig lite uppgiven då och då när man för fram från oppositionen som vi tycker väl underbyggda och kloka förslag, och det är som att slå huvudet i väggen. Vi får just aldrig något gehör för våra förslag. Självklart är jag och mina partikamrater liksom, utgår jag ifrån, alla politiker för ett högt valdeltagan- de. Det vet ju Göran Magnusson mycket väl, eftersom vi tillsammans i den statliga Författningsutredningen just diskuterar hur vi ska få människor att gå och rösta. Presstödet slutligen är orättvist. Det går inte att komma ifrån det. Jag har inte sagt att vi inte ska ha tryckta tidningar. Det är väldigt viktigt att vi har en stor flora av olika typer av tidningar. Men varför ska en viss typ av tidningar få stöd och andra inte få det? Det handlar framför allt om de nya medierna, som väldigt många ungdomar är engagerade i. Jag har alltså träffat redaktörer för s.k. webbtidningar som är väldigt förtvivlade över att de inte kan få del av presstödet. Ska man då vara tvungen att göra som vissa större tidningar: ha både en tryckt variant och en webbvariant? Det ska väl inte behövas. Följaktligen är det inget problem för mig, efter- som jag säger att vi ska ha tidningar som dock ska kunna klara sig bättre av egen kraft och inte behöva ha statligt stöd. Bra tidningar ska kunna löna sig själ- va. De ska däremot få hjälp med distributionen ut till glesbygden.

Fru talman! Jag tycker inte att Helena Bargholtz behöver vara så väldigt uppgiven; hon delar ju de värderingar som jag inledningsvis uttryckte beträf- fande den allmänna inriktningen av politiken, och då finns det väl ändå ett visst hopp även för Helena Bargholtz. Det är klart: Den hårda blockpolitik som präglar svensk politik och har gjort det under en lång följd av år leder ju till effekten köra huvudet i väggen. Vi har ju från socialdemokratisk sida också skadat våra huvuden under borgerliga mandatperioder då budska- pet var: Här diskuterar vi inte, utan här voterar vi! Det var ju precis samma effekt. Min egen uppfattning är att vi borde vara försiktiga med att alltid hävda blockpolitiken som den enda möjligheten. Vi har diskuterat högt valdeltagande i Författ- ningsutredningen, det är alldeles riktigt, men jag måste säga att Helena Bargholtz ju i Författningsut- redningen enligt min uppfattning har företrätt förslag och idéer som faktiskt med stor sannolikhet och enligt forskarna skulle leda till ett lägre valdeltagande. Det har ju t.o.m. sagts i olika sammanhang: Ja, men det får man väl stå ut med, om det blir 10-20 procenten- heters lägre valdeltagande, bara de som går och röstar vet vad de faktiskt sysslar med! Det är ju en mycket märklig ståndpunkt. Får jag till sist, fru talman, säga om presstödet att det ju är riktigt att det går till det tryckta mediet i dag i allt väsentligt om vi talar om dagstidningsstödet - det finns ju lite annat också. Men jag kan naturligtvis över tid och längd tänka mig att man också måste se på den tekniska utveckling som sker på massmedie- området och att man då också kanske kan överväga andra former för stödet. Men det som mest präglar Helena Bargholtz uppfattning är ju att det inte ska finnas några pengar, och då är det inte så lätt att stödja hennes nya former.

Fru talman! Ja, men det låter väl alltid något när det gäller presstödet, om Göran Magnusson åtminsto- ne är beredd att försöka se till hur man ska göra det här stödet rättvist. Då kanske vi så småningom kan mötas i denna fråga. Se så bra det är att tjata om olika frågor! Kanske vi ändå kan ha lite framgång ibland. Men två saker vill jag ta upp dessutom. Göran Magnusson sade inte vari skillnaden ligger mellan oss i vårt arbete i Författningsutredningen. Det ligger i den mycket viktiga frågan om vi ska ha gemensam valdag eller skilda valdagar. Där har vi olika uppfatt- ning. Jag har inte sagt att jag tror att valdeltagandet går ned. Tvärtom tror jag att det är mycket stimule- rande för valdeltagandet med skilda valdagar. Men där har vi tyvärr inte fått gehör i utredningen. Jag vill också ta upp en fråga som Göran Magnus- son inte gav något svar på: Är regeringen beredd att göra en översyn av principerna för vår utrikesrepre- sentation såsom flera av oss har föreslagit och också tar upp i reservation nr 4?

Fru talman! Helena Bargholtz säger att presstödet är orättvist. Ja, det kan man naturligtvis säga att det är, men problemet är ju att de tidningar som nu kom- mer ut som andratidningar och kan göra det tack vare presstödet ju inte har råd att avstå från pengar för att vi ska utveckla på något annat område. Då får man i så fall försöka se till att man får mera pengar. Vi vet ju inte riktigt vad som döljer sig bakom regeringens skrivning i budgetpropositionen att man under nästa år avser att ta initiativ till ett tillfälligt utvecklingsstöd på presstödsområdet. Det kan ju då möjligen leda i den riktning som Helena Bargholtz talar om här. Tillbaka till valdeltagandet: Ja, man kan ha olika uppfattningar om det, men den forskarantologi som Författningsutredningen tog fram visar ju entydigt på att den linje Helena Bargholtz och andra företräder i Författningsutredningen leder till 10-20 procents lägre valdeltagande, och det är en risk som jag inte är beredd att ta. När det gäller UD och utrikesrepresentationen rå- der möjligen några förvecklingar, men såvitt jag har uppfattat saken finns det ett uppdrag till Statskontoret att titta på ambassaderna och vilka principer som ska gälla, och jag noterar i utrikesutskottets skrivning att man där hade blivit överens om principerna för hur utlandsambassaderna och utlandsrepresentationen skulle gå till, men man kraschade sedan när man skulle tillämpa dem. Det är möjligt att mer samtal inom sektorn skulle kunna leda fram till något bättre. Jag har förstått regeringens och utrikesutskottsmajo- ritetens position så att de här samtalen kommer till stånd.

Fru talman! Göran Magnusson påpekade att jag har en defensiv hållning i den här debatten. Det är inte konstigt med den inriktning som budgetproces- sens andra steg har fått, där vi måste anta budgeten i ett enda klubbslag. Skulle man vilja förändra ett enda litet anslag förutsätter det att man i övrigt ställer upp på regeringens förslag, och då försvinner egentligen helhetsbilderna för oppositionspartierna. Så det är inte så konstigt. Vi har försökt få till stånd en ändring på detta, men Magnusson var inte i förra veckan be- redd att stödja någon sådan förändring på den punk- ten. I de särskilda yttrandena avgör vi var vi avviker från propositionen. I övriga delar accepterar vi den, även om man i och för sig skulle kunna diskutera en och annan motivskrivning. Det är bara att inse för Göran Magnusson att i övriga delar ställer vi upp bakom budgetpropositionen. Göran Magnusson tog upp detta att den kommu- nala demokratin skulle stärkas. Betyder det, Göran Magnusson, att vi nu slipper ständiga statliga inter- ventioner i det kommunala arbetet?

Fru talman! Själva budgettekniken tycker jag är värd att diskutera. Det kanske inte var läge att biträda Ingvar Svenssons tankar i förra veckan i kammaren, men debatten måste ju fortgå. Det känns för oss som deltar i debatten och för folk som lyssnar eller intres- serar sig för det här som att vi - om den omfattande tid som vi ansätter för att diskutera de olika utgifts- områdena blir till ett slags pseudodiskussion - kunde använda tiden till betydligt bättre saker. Det pågår beredningsarbeten och diskussioner om hur man ska klara det. Men Ingvar Svensson vet egentligen myck- et bättre än jag vilka tankar som ligger bakom och möjligheterna för en liten regering att klara en stor budget genom kammaren, med de olika aspekterna på frågorna. Men det är möjligt att debatten ändå kan leda fram till att vi kan hitta andra och bättre former. Jag ställer upp, säger Ingvar Svensson. Det bety- der väl att han också tar avstånd från att ett högt val- deltagande skulle vara osunt. Jag hade egentligen inte förväntat mig någonting annat. Den debatt som här och där förs gör att jag har tyckt att jag har haft an- ledning att ställa den frågan. Jag kan nog räkna in både Helena Bargholtz och Ingvar Svensson i den skara som står för regeringens politik utöver Social- demokraterna och stödpartierna.

Fru talman! Det var ingen riktig belysning på min fråga om den kommunala demokratin. Jag vill ta upp frågan om Regeringskansliets ut- formning. Det har nu satsats osedvanligt stora sum- mor under ett antal år. Studsar inte Göran Magnusson någonsin inför den här expansionen? Visst hade det sina förklaringar i ordförandeskapet osv., och det kan finnas andra förklaringar. Men ni har nu öst en hel del pengar över Regeringskansliet. Hur är det med effek- tiviteten när det gäller t.ex. propositionsavlämnandet? Det kommer en propositionsförteckning, och så läm- nar man inga propositioner. Det är också en indika- tion på hur stor effektiviteten är i Regeringskansliet. Tidvis kommer alla samlade på en enda gång som en ketchupeffekt. Det är inte heller någon bra arbetspla- nering. Det måste väl finnas något effektivitetsmått för Regeringskansliet. Borde det inte vara så, Göran Magnusson?

Fru talman! Om kommunal demokrati ska jag visst säga några ord. De flesta av oss har egna erfa- renheter av detta. Min grundinställning är att det egentligen inte behövs så särdeles mycket nya in- strument för att driva och få en bra kommunal demo- krati. Det är mer en fråga om partiernas livaktighet och aktiviteter, de förtroendevalda kommunalmän- nens och kommunalkvinnornas möjligheter att arbeta och ha kontakter åt olika håll och förankra sina tankar och förslag till beslut. Jag tror inte att det behövs så där förfärligt genomgripande insatser på det området. Den specifika fråga som Ingvar Svensson tar upp, nämligen att staten inte får lägga sig i den kommu- nala verksamheten, rymmer många intressanta dis- kussioner. Jag tänker gärna i ekonomiska termer, på hela skatteutjämningssystemet, av vilket nästan alla kommuner i dag är beroende. Det är möjligt att man kan konsolidera en ny situation på det området, men det är knappast möjligt utan att staten faktiskt också lägger sig i den kommunala verksamheten genom olika lagar och författningar. De stora områdena i kommunen - vård, skola, omsorg - drivs inom ramen för den speciallagstiftning som finns på de olika om- rådena. Det är egentligen ingen som har tyckt att man ska göra på särdeles mycket annorlunda sätt.

Fru talman! Jag ställer mig bakom det som Ingvar Svensson sade i sin första replik. Nog känns det som att komma till ett dukat bord. Den debatt som Göran Magnusson efterlyser kan man läsa sig till om man inte var i kammaren i onsdags. Då behandlades de här frågorna. Att i dag försöka göra smärre förändringar är inte möjligt. Göran Magnusson tog upp frågan om vi andra partier verkligen tyckte att demokratifrågorna var viktiga och om ett högt valdeltagande var viktigt. Det går naturligtvis bara att svara ja på den frågan, även om vi kanske ska erinra oss att det har funnits länder där valdeltagandet var 100, 99 eller 98 %. Det var egentligen inte länder som vi talar om som demokra- tier. Utan att ha läst den artikel som Göran Magnus- son refererar till ska jag säga att det ändå är på det sättet. Göran Magnusson säger också att socialdemo- kraterna arbetar för att öka valdeltagandet. Sedan refererar han utredningar eller saker som ska göras. Men det är ingenting som jag vet har satts i sjön. Han nämner också Forum för levande historia, som är ett bra projekt och säkert kommer att göra mycket nytta - och har redan gjort nytta - inte minst i skolorna. Jag kan bara beklaga att man inte i det sammanhanget också tar med kommunismens historia och ställer sig bakom de 20 miljoner kronor som moderaterna har yrkat på i det sammanhanget. Moderaterna har också försökt att öka intresset för valfrågor och demokratifrågor t.ex. genom att införa en början på ett Internetval. Jag ser att min talartid är ute, vi får fortsätta dis- kussionen.

Fru talman! I budgetfrågorna kan vi inte komma så mycket längre just nu, utan vi får fortsätta diskus- sionen. Det känns bra att Inger René ansluter sig till den allmänna uppfattningen om att ett högt valdeltagande har ett egenvärde. Däremot tycker jag att det är en fläck i debatten att börja tala om länder där det inte fanns någon demokrati. Det känns inte som angeläget ur min synpunkt att föra debatten på det planet. Det är möjligt att man på Svensk Tidskrift, som skriver att ett högt valdeltagande är socialism, har tänkt i de banorna. Jag vet inte riktigt hur man har resonerat. Forum för levande historia inrymmer diskussio- nen om etik, värderingar, mänskliga rättigheter. Det är väl ingen tvekan om att trots att alla inte hejade på i början så har Sverige just på det området gjort en väldigt viktig markering och insats för att få ökat medvetande om vad som faktiskt har hänt. Jag skulle, fru talman, vilja avsluta med att ställa en fråga till Inger René om partistödet. Vart tog par- tistödsmotionen vägen? Har ni ändrat uppfattning om partistödet?

Fru talman! Nej, vi har inte ändrat uppfattning om partistödet. Om Göran Magnusson läser vår motion så ser han att vi har ett långt avsnitt också om partistö- det. När det gäller partistödet tycker vi precis som i alla folkrörelsesammanhang - om jag får göra den jämförelsen - att det är viktigare att enskilda männi- skor och enskilda medborgare som vill vara med- lemmar i ett parti eller i en förening bidrar med egna avgifter till den föreningen eller institutionen. Vi tycker att det är bättre än att stora institutioner av olika dignitet är medlemmar eller stödmedlemmar till partier. Som jag sade i min inledning kommer Margareta Nachmanson att ta upp både partistödet och stödet till pressen, så jag hoppas att Göran Magnusson kommer att fortsätta den diskussionen några minuter senare här i dag.

Fru talman! Låt mig då inför den kommande dis- kussionen bara nu konstatera att just valåret 2002 så driver inte Moderata samlingspartiet partistödsfrågan trots bombastiska - så skulle jag vilja kalla dem - uttalanden i en rad motioner tidigare år där man har sagt att år 2001, 2001, 2002 och 2003 så ska det hela skäras ned. Men just 2002 avstår man ifrån.

Fru talman! Inledningsvis blev jag lite förvånad över Göran Magnussons intresse för att lyfta fram demokratifrågorna just under avsnittet Rikets styrelse. Sedan blev jag lite glad, för jag trodde att han hade vaknat upp och kommit på att demokratifrågorna kanske var av sådant intresse att även Göran Magnus- son borde vara delaktig i demokratidiskussionen i syfte att just komma med nya förslag om möjlighe- terna att stärka det demokratiska arbetet och männi- skors delaktighet. Men vad hände sedan? Jo, i svaret till Ingvar Svensson kom det som jag nästan förväntade mig att Göran Magnusson skulle säga, fru talman, nämligen att ingenting behöver göras. Låt mig hoppas att vi kommer att föra en reell diskussion om rejäla demo- kratiförslag vid de eventuella förslag som vi förväntar oss ska komma från demokratiministern. Syftet ska då vara att stärka människors delaktighet i samhälls- arbetet och människors möjlighet att vara aktiva som förtroendevalda och som politiker med utgångspunkt i den lokala och kommunala nivån.

Fru talman! Jag förstår att Åsa Torstensson blev förvånad när jag talade om någonting annat än pengar i det här sammanhanget. Men just demokratin tillhör ju detta politikområde. Rikets styrelse handlar på många plan om förutsättningarna för just detta. Det görs flera olika insatser för att stärka människors möjligheter att delta i den representativa demokratin och i det som kan kallas för mellanvalsdemokratin, dvs. aktiviteterna i folkrörelser, andra nätverk och vad det nu kan finnas där man försöker främja sina intressen. Jag vidhåller att det finns rika möjligheter att ta tag i kommunalpolitiken utifrån en rad olika utgångs- punkter. Jag tycker ibland när jag hör Åsa Torstens- son och andra tala om förändringar av processerna att det i betydande utsträckning handlar om att skydda medborgarna från kommunalpolitikernas framfart. Det är ett synsätt som jag inte kan dela, utan kommu- nalpolitikerna representerar ju människorna i kom- munen och får därför se till att de också har kontakt. Detta blir ju inte bättre av att man gör kompetenska- taloger eller att man bestämmer att besluten ska gå till på det ena eller det andra sättet. Det är i stället den levande debatten och den levande demokratin som måste stimuleras. Ett exempel är IT-frågorna, där regeringen har satsat. Man har t.ex. använt IT vid kårval i Umeå, där en utvärdering just i dag presenteras. Man konstaterar att det finns en del brister i säkerheten, i valhemlig- heten och annat. Det pågår också andra projekt i Ny- köping och i Kalix. Det är klart att vi ska studera dem. Fru talman! Till sist vill jag bara säga att jag na- turligtvis aldrig har uttryckt saken så att ingenting behöver göras. Det är något som Åsa Torstensson väl använder på sina möten, men det är inte min uppfatt- ning.

Fru talman! Det var egentligen det begrepp som Göran Magnusson använde i ett replikskifte tidigare. Jag ser inte att det egentligen behöver göras så myck- et, sade han. Jag återgav alltså vad han hade sagt. Låt oss återkomma i den reella demokratidebatten i den demokratiproposition som jag förväntar mig och som Centerpartiet har efterlyst i tre års tid. Göran Magnusson har vid upprepade tillfällen i den här kammaren hänvisat till ett antal utredningar och till att en demokratiproposition ska komma med förslag. Låt oss alltså återkomma då och ta en rejäl diskussion och debatt om vår syn på och vår analys av vad det är som behöver göras just för att stärka de enskilda människornas konkreta delaktighet i samhällsarbetet. Då kan man också som enskild individ känna att man kan vara direkt påverkande i det demokratiska sys- temet.

Fru talman! Det finns egentligen ingen motsätt- ning mellan Åsa Torstensson och mig i synen på behovet av att människor är engagerade och har möj- ligheter att delta i det politiska arbetet. Däremot är det möjligen så att vi ställer ut en allt- för svårinlösbar växel när vi säger att människor faktiskt ska påverka besluten. Det är klart att de ska göra det i den debatt som pågår, men oftast är det ju några som får som de vill när man har debatterat färdigt och några andra som inte får som de vill. Jag tror att det är en viktig aspekt på hela demokratin. En sommarpratare, statsvetaren Möller, tog upp detta för en eller annan sommar sedan. Demokrati är inte bara är att rösta och vinna, utan demokrati är också konsten att kunna förlora - om jag uttrycker det så - och fortsätta arbetet. Jag diskuterade med en yngre människa häromda- gen som hade hamnat i en diskussion om hur det skulle vara i ett alldeles speciellt sammanhang. Då var det någon som hade sagt: Vi röstar om det! Det blev 5-4, 4-5 eller något sådant. Då sade jag - och hon var också inne på det - att detta är ett ganska konstigt sätt att se på demokratifunktionen. Man kan ju inte bara rösta, utan man måste faktiskt ta diskus- sionen. Min erfarenhet från de demokratiska debat- terna i arbetarkommuner och i nykterhetsrörelsen är att vi inte har använt omröstningen som den enkla, snabba lösningen på problemen. Det är i stället dis- kussionen, debatten och försöken till samsyn som har varit styrkan i det demokratiska arbetet i folkrörelser- na. Jag tror faktiskt, fru talman, att detta är värt att erinra om då och då och att komma ihåg: Demokrati kan också vara konsten att förlora.

Fru talman! Det har pratats lite grann om att ka- raktären på debatten är något avslagen, även om det har blivit en del repliker. Det kanske kan bli några till också, vad vet jag? Detta skulle då bero på budgetbe- handlingen i riksdagen. Eftersom det talades om den debatt som fördes och de beslut som fattades i förra veckan vill jag bara göra anmärkningen att Vänster- partiet hade en reservation som hade inneburit förbe- redelse till förnyelse av den budgetprocess som vi nu har genom utvärdering och vidare utredning. Men alla, även Ingvar Svensson och kd, röstade emot Vänsterpartiets reservation. Detta sagt med anledning av det replikskifte som Ingvar Svensson var inne i förut. Fru talman! I samband med Sveriges EU-inträde varnade vi i Vänsterpartiet för att det skulle kunna medföra att Sveriges utrikespolitik skulle bli alltmer Europacentrerad och att det goda anseende som Sve- rige har i tredje världen och därmed våra möjligheter till en konstruktiv roll för en ändrad världsordning skulle riskera att försvagas. Att vi nu stänger ambas- saderna i tre viktiga länder i tredje världen - Libanon, Peru och Tunisien - är sett i det perspektivet allvar- ligt. Vi kommer från Vänsterpartiet framdeles att fortsätta verka för en bättre balans i Sveriges repre- sentation mellan världens fattiga och rika länder. Vi har pekat på detta i ett särskilt yttrande. I budgetdiskussioner mellan regeringen och de partier som är samverkande i dessa diskussioner får man dock ta och ge. Det gör att vi återkommer i frå- gan. Budgeten är inte en produkt av att en regering gör en budget där andra partier uppträder som stöd- partier, som Göran Magnusson råkade säga, utan det är faktiskt fråga om ett förhandlingsarbete där man till slut gemensamt står för helheten och slutproduk- ten. Det är alltså produkten av ett samarbete mellan partier. Det finns många positiva åtgärder som budgeten innehåller, inte minst på utgiftsområde 1. Göran Magnusson har redogjort för många av dem på t.ex. demokratins område osv. Jag behöver inte upprepa dem här, fru talman. Årets budget, fru talman, om man ska säga nå- gonting om den i allmänhet, har arbetats fram i en tid som präglats av stor osäkerhet om vad som ska hända i ekonomin, inte minst internationellt. Trots detta har de partier som stått bakom budgeten kunnat enas om ett budgetförslag som har många positiva inslag och som förbättrar villkoren både för kommunernas verk- samhet och för de arbetslösa. Samtidigt har vi en god beredskap för att försvara sysselsättningsmålen. Efter att ha läst de borgerliga särskilda yttrandena vill jag göra en allmän ekonomiskpolitisk reflexion, därför att den förda politiken i budgeten avviker starkt från de borgerliga partiernas och särskilt Mode- raternas. Denna fyrbåk i fyrklövern som de utgör förespråkar t.ex. i sitt särskilda yttrande sänkt ut- giftskvot som ett mål i sig för den ekonomiska politi- ken. Därmed säger Moderaterna att de egentligen inte är intresserade av de sociala verkningarna av politi- ken. Tanken på att hela tiden sänka utgiftskvoten är ju en avledning från ett monetaristiskt tänkande, som många ekonomer nu håller på att överge, och går ut på att sänkta statsutgifter minskar behovet av pen- ningmängd och påstått kostnadstryck. Därför skapar man efter en tid av nedskärningar och ökad arbetslös- het förutsättningar, tänker man sig, för ett ökat utbud. Denna politik är ursprungligen tänkt i en situation av s.k. stagflation, dvs. av stagnation och inflation. Den har visat sig inte fungera särskilt bra för ekono- min. Den skapade oerhörda sociala följder och bidrog verksamt till att skapa massarbetslöshet. Men den fungerar ju ännu sämre om den ska arbetas in i den ekonomiska politiken som ett konstant mål. Det är faktiskt att uttala sig för att man är för en politik av konstant hög arbetslöshet och ständigt ökande sociala klyftor. Det kanske är ett uttryck för tänkandet att demokratin och folkstyret så lite som möjligt ska kunna påverka eller ta ansvar för den ekonomiska utvecklingen. Man kan säga att det egentligen är en ganska de- struktiv oppositionspolitik som de borgerliga partier- na för. Man ser ingenstans i de särskilda yttrandena några nya konstruktiva satsningar som man vill göra för vårdande av demokrati, yttrandefrihet och annat på det här utgiftsområdet. Nej, det är i stort sett bara nedskärningsförslag. Moderaterna och Folkpartiet vill ta bort presstö- det. Moderaterna vill helt avveckla statens stöd till de politiska partierna. Alla de borgerliga partierna vill drastiskt minska de ekonomiska ramarna för Rege- ringskansliet, utan att konkretisera vad det skulle vara som är för mycket. Centern, ett litet monarkistiskt parti, vill t.o.m. minska anslaget till Kungliga hov- och slottsstaten. Särskilt anmärkningsvärt är Moderaternas krav att ta bort stödet till de politiska partierna. De motiverar detta med att partierna ska ha sin lojalitet hos val- manskåren, att partierna ska hålla sig oberoende i förhållande till alla särintressen och inte vara beroen- de av stöd från den offentliga sektorn. Men då har Moderaterna helt glömt bort bakgrun- den till att det statliga partistödet en gång i tiden in- fördes. Det infördes därför att bl.a. Moderaterna tog och fick stora stöd från näringslivet. I den debatten och i den kritiska situationen växte det statliga par- tistödet fram. Det var då bättre att alla partier fick likartade möjligheter att konkurrera om väljarnas gunst. Även om man inte kunde förbjuda någon att stödja ett parti, kunde man på det viset i alla fall ska- pa en förutsättning för att göra partierna mindre bero- ende av särintressen. Nu säger Moderaterna att par- tistödet leder till motsatsen. Det är att ställa logiken på huvudet. Att ett stöd från väljarna till partierna ges via sta- ten gör också att det blir mer jämlika villkor för de olika partierna, reflekterande bara deras andel av väljarkåren. Men genom grundstöd och annat kom- penserar vi mindre partier lite, så att de i förhållande till sin direkta andel egentligen får ett ökat stöd i förhållande till större partier. Det gör vi därför att vissa partier annars skulle kunna leva gott på att de har särskilda förbindelser med eller anses represente- ra särskilt penningstarka väljare och väljargrupper, att de har särskilda förbindelser med företagsamhet eller med vissa stora folkorganisationer, vilket skulle göra att vissa partier naturligtvis skulle klara sig utan vida- re, medan andra partier skulle få väldigt svårt att hävda sig. Det skulle alltså leda till en koncentration i partistrukturen, och jag tror att den, om den ska komma, ska komma av politiska skäl och inte genom att vissa partiers möjligheter att hävda sig kvävs eko- nomiskt. Vi kan alltid diskutera statens karaktär på olika sätt, men jag tror att man knappast kan beteckna stöd via offentlig sektor som ett villkorsstöd på något sätt. Den offentliga sektorn eller staten kan i det här sam- manhanget naturligtvis inte betraktas som ett särintresse, hur vi än analyserar den. Jag ska inte uppehålla mig mycket mer vid detta med presstödet. Det har Göran Magnusson klarat ut, och vi är i den saken helt eniga. När det gäller stödet till Regeringskansliet tyder allt på att arbetsmängden ökat och ökat snabbare än växande resurser, vilket Göran Magnusson påpekade. Då är det lättvunnen antipolitisk populism att utan närmare specifikation kräva ganska omfattande ned- dragningar. Möjligtvis kan man kanske ideologiskt motivera det i något nyliberalt antipolitiktänkande som florerar inom borgerligheten. Fru talman! Jag vill runda av detta tal med en liten randanmärkning om en liten detalj i budgetsamman- hanget. Vi i Vänsterpartiet är för ett avskaffande av monarkin. Men så länge vi har en majoritet som vär- nar denna rest från feodal- eller ståndssamhällets tid måste monarkin kunna fungera. Hov- och slottsstat har bl.a. att förvalta och vårda viktiga kulturskatter som till största delen, frånsett den del som är en pro- dukt av krigsrov, är skapade genom det svenska fol- kets arbete. Vi är alltså för övergång till republik, men vi är det av principiella skäl, inte av ekonomiska skäl och inte av sådana skäl att vi därför skulle låta kulturskatterna förfalla och inte heller därför att vi inbillar oss att representation inte behöver skötas av en statschef. Det måste finnas rimliga möjligheter för detta. Centerpartiet är för monarkin. Men utan att kunna specificera varför man vill ha ett lägre anslag till monarkin yrkar man på en minskning med 4 miljoner kronor. Vad är det i verksamheten som får för myck- et? Visst, vi kan väl möjligen diskutera konungens apanage. Eller vilka kulturskatter är det som ska få det sämre? Vi vet ju att det faktiskt är ganska knappa resurser och att det är ganska dyrt att värna många av de historiska minnesmärken som finns i slott, parker och liknande och som behöver skydd. Man anar här att det på något sätt är ett konservativt litet monarkis- tiskt parti som också vill hålla sig med en progressiv mask, eftersom man vill nagga detta i kanten. Jag undrar bara varför, när det i budgetsammanhanget handlar om så ringa medel. Fru talman! Med dessa bemärkningar ber jag att få yrka bifall till förslaget i dess helhet i utskottets betänkande.

Fru talman! Reservationen från Vänsterpartiet i förra veckan när det gäller budgetprocessens utvärde- ring tyckte vi var för vittomfattande, och vi var inte beredda att ställa oss bakom en så vittomfattande reservation. Det kommer givetvis så småningom en utvärdering. Och vi kommer att få återkomma till dessa frågeställningar, t.ex. när det gäller Vestapro- jektet osv. Men vi har ju nyss haft en utvärdering av budgetprocessen där Kenneth Kvist och jag har suttit med i samma referengrupp. Och vi identifierade två problem, det dubbla budgetarbetet, vilket vi var över- ens om från början, och budgetprocessens andra steg. Men av olika anledningar föll detta med budgetpro- cessens andra steg bort helt och hållet. När jag då i slutskedet tog upp frågan om att vi borde göra nå- gonting i fråga om detta så fick jag inget som helst stöd av gruppen. Det är då lätt att stå här i dag och säga att detta borde ses över och att man borde funde- ra på detta. Angående Regeringskansliet säger Kenneth Kvist: Ni vill ju dra ned väldigt mycket på Regeringskansli- et. Och han gör det utan några specifikationer. Ken- neth Kvist, borde man då inte logiskt också kräva specifikationer för en utbyggnad? Jag har inte sett någon sådan. Det talas bara om ett Regeringskansli som ska vara lagom. Hur visar man att det är effektivt och att det fungerar på ett bra sätt vid en visst given nivå?

Fru talman! Det är klart att man i budgeten anger till vad pengarna används. När det gäller budgetpro- cessen så hade faktiskt kristdemokraterna också en motion, vilken jag dessutom harangerade från talar- stolen. Men ni hade inte ens yrkat bifall till den. Det talades i denna referensgrupp, där jag höll med Ingvar Svensson, om denna andra process och hela frågan om utgiftstak och beslutsfattande i riksdagen. Och vi var också överens om att detta snart borde prövas på nytt. Men man gjorde det inte i detta sammanhang. Och det är denna prövning som vi nu menar måste komma i gång. Och det röstade faktiskt Ingvar Svens- son och kristdemokraterna emot. Ni hade egentligen kunnat yrka bifall till er egen reservation, och vi hade möjligtvis också kunnat enas om en gemensam reser- vation. Men det fanns i den delen uppenbarligen inget intresse för det.

Fru talman! Det är klart att man i budgeten anger till vad pengarna används. När det gäller budgetpro- cessen så hade faktiskt kristdemokraterna också en motion, vilken jag dessutom harangerade från talar- stolen. Men ni hade inte ens yrkat bifall till den. Det talades i denna referensgrupp, där jag höll med Ingvar Svensson, om denna andra process och hela frågan om utgiftstak och beslutsfattande i riksdagen. Och vi var också överens om att detta snart borde prövas på nytt. Men man gjorde det inte i detta sammanhang. Och det är denna prövning som vi nu menar måste komma i gång. Och det röstade faktiskt Ingvar Svens- son och kristdemokraterna emot. Ni hade egentligen kunnat yrka bifall till er egen reservation, och vi hade möjligtvis också kunnat enas om en gemensam reser- vation. Men det fanns i den delen uppenbarligen inget intresse för det.

Fru talman! Det fanns väl i utskottet inte något underlag för en gemensam reservation. I så fall hade jag kanske valt en reservation i stället för den mjuka- re formen med ett särskilt yttrande. Det handlade dessutom om en enskild motion. Men jag ville väcka frågan så att den hålls levande och så att man inte glömmer bort denna problematik. Beträffande Regeringskansliet hänvisar Kenneth Kvist till budgetpropositionens skrivningar om Rege- ringskansliet. Men inte är det mycket till specifikatio- ner där. När vi har granskat Regeringskansliets ut- formning och hantering har vi också sett att man inte har kunnat visa upp någon effektivitetsmätning. Man kan inte redovisa hur man mäter effektiviteten i Rege- ringskansliet. Men det är ju väldigt viktigt, så att man vet att det inte bara slängs in en massa pengar i en verksamhet utan att man vet om det fungerar eller inte. Jag frågade Göran Magnusson om några problem, bl.a. hur propositionsavlämnandet fungerar, men jag fick inget svar på dessa frågor. Är det ett mått på effektiviteten?

Fru talman! Det kan också vara ett mått på att re- surserna brister. Och mycket tyder på att man inte jobbar för lite utan att det finns trånga sektorer, och då behövs det också mer pengar. Och tyvärr är denna situation bl.a. en följd av EU- medlemskapet. På grund av detta måste Regerings- kansliets verksamhet expandera. Det är en realitet. Ingvar Svensson sade lite självkritiskt i debatten att det var en sorts budgetmässigt dragspel för oppo- sitionen. Och man kan nog betrakta dessa lite lösakti- ga nedskärningar, om uttrycket förlåts, som just nå- gon form av budgetpolitiskt dragspel och kanske inte ta så allvarligt på dem.

Fru talman! Den debatt som Kenneth Kvist för- sökte dra i gång i början av sitt anförande fördes ju här i kammaren i onsdags. Men jag vill ändå ta upp några synpunkter som Kenneth Kvist framförde. Det har såvitt jag vet aldrig framförts att ett högt skattetryck med absolut säkerhet ger en bättre skola, bättre vård i tid, ökad rättstrygghet, minskad arbets- löshet eller allt annat som vi alla säkert tycker är viktiga ingredienser i det svenska styret. Läs vår motion som en helhet, Kenneth Kvist. Det går inte att rycka ut valda delar av den och kasta ut dem och säga att moderaternas politik är förkastlig. Lika lite kan man antagligen ta valda delar ur Väns- terpartiets motion och kasta ut dem.

Fru talman! Både Inger René och jag hade i går tillfälle att lyssna till justitieombudsmännen som var och överlämnade sin ämbetsberättelse till konstitu- tionsutskottet och redogjorde för den. De iakttagelser som justitieombudsmännen gjorde inom område efter område - det sociala området, skolans område, rätts- skyddets område, polisens område, osv. - visade alla på en sak, nämligen att de nedskärningar i offentlig sektor som har skett har påverkat en rad för männi- skorna viktiga verksamheter på ett negativt sätt. Att ett parti då vill, som det heter, göra en sänkt utgiftsram till en helig underliggande princip, dvs. fortsatta nedskärningar, gör att de här många myn- digheternas och verkens politik gentemot de enskilda medborgarna ytterligare kommer att försämras. Dess- utom får Justitieombudsmannen anledning till ytterli- gare många kritiska bemärkningar om hur sakerna sköts, just därför att det är brist på resurser. Därför är det nödvändigt att ha en stor och väl fungerande of- fentlig sektor, och denna måste finansieras via skat- teuttag, via uttag från våra gemensamma inkomster.

Fru talman! Jag tänker på detta med det elände som justitieombudsmännen redovisat - det är sant; det gjorde de. Men de drog inga växlar på att det hade med nedskärningar av den offentliga sektorn att göra, utan det är Kenneth Kvists egna funderingar. Vi har världens högsta skattetryck. Trots det re- dovisas den här typen av ganska förfärande resultat av världens största offentliga sektor. Då måste man fundera på om det möjligen är fel någonstans. Vi kan jämföra olika kommuner i Sverige, en kommun med högt skattetryck och en kommun med lågt skattetryck, och se om den kommunala servicen är så väldigt mycket bättre i kommunen med det höga skattetrycket än i kommunen med det låga skatte- trycket. Det är inte så. Det finns ingen klar sanning som säger att ett högt skattetryck ger hög välfärd. Detta bevisas på åtskilliga ställen. Hela riket Sverige bevisar ju detta; vi har världens högsta skattetryck, men jag tror inte att någon kan säga att vi har värl- dens bästa välfärd.

Fru talman! Det är alltid svårt med internationella jämförelser. Men trots många brister kan vi säga att vi har en väl fungerande, en hyggligt rättvist fungeran- de, välfärd genom att välfärden i stor utsträckning ligger i offentlig verksamhet och ses som medborger- liga rättigheter. Sedan är det en olycka att medborgarna alltmer ska ses som kunder och att mycket av den här verk- samheten privatiseras. I andra länder med ett lägre skattetryck måste ju medborgarna ur egen plånbok betala så mycket mer för sjukvård, tandvård, omsorg om äldre osv. än man måste i det genom offentlig sektor gemensamt finansierade välfärdssystem som vi har i det här landet. Jag tycker alltså att det är viktigt att slå vakt om välfärdssystemet, och då får vi också acceptera att vi har skatter. Detta med kommuner med högt eller lågt skatte- tryck reflekterar också olika verkligheter i kommu- nerna, olika sociala förhållanden. Kommuner kräver stora utgifter just därför att man kanske har en åld- rande befolkning och låg tillväxt i näringslivet etc. och därigenom får höga utgifter. Trots att medborgar- na i den kommunen är fattiga måste man ta ett högt skattetryck. Däremot är det lättare för de till rika människor segregerade kommuner som finns som kan ha en låg skattekvot men som har väldigt få sociala problem och därför kanske kan skryta med en viss välfärd. Sambanden är alltså lite mer komplexa, men det hinner vi inte diskutera i detalj nu.

Fru talman! Nu plötsligt får debatten, tycker jag, ett lyft. Vi i Folkpartiet är väldigt angelägna om att ha en väl fungerande välfärd. Vi vill satsa just på vård, utbildning, omsorg, miljö och rättssäkerhet - på allt sådant som är mycket centralt för oss - men vi vill också hålla skattetrycket nere, och då får man se till var vi kan spara. Jag har åtagit mig att se om det finns möjligheter att spara på just mitt utgiftsområde, det utgiftsområde som vi nu diskuterar, och har funnit att det går mycket bra att göra det. Demokratin, som vi alla är väldigt angelägna om att värna, behöver väl egentligen inte kosta en massa pengar. Göran Magnusson uttryckte det faktiskt rik- tigt bra när han gav sin syn på hur demokratin ska fungera. Det handlar om regler och om umgängessätt mellan människor som behöver lösa konflikter; märkvärdigare än så är det inte. Men för den skull är det inte ett absolut villkor att vi sätter av en massa pengar. Vi ska diskutera demokratin på olika sätt, men vi behöver inte alltid budgetera mycket för den.

Fru talman! Det var en ganska uppseendeväckan- de definition - eller tro, skulle jag vilja säga - att demokratin inte kräver institutioner och organisatio- ner och att det inte skulle kosta pengar att driva orga- nisationer. Men jag kan tänka mig att t.o.m. Folkpar- tiet har en partikassa och att t.o.m. Folkpartiet är beroende av att det finns inkomster till partiet för att ge ut trycksaker, anordna kurser och olika opinionsar- rangemang, ge ut tidskrifter, anordna konferenser för att föra debatt osv. Att tro att demokratin inte kostar pengar är nog, skulle jag vilja påstå, en väldigt blå illusion.

Fru talman! Jag inser nu att jag uttryckte mig slar- vigt. Jag menar att det inte behöver kosta en massa statliga pengar. Självklart kostar det pengar, precis som Kenneth Kvist sade, att ta fram trycksaker, att anordna kurser och konferenser osv. Men vi i Folk- partiet, som av vissa skäl tvingas skära ned på verk- samheten, har funnit att det går alldeles utmärkt att göra det också genom att spara. Den bästa formen för att möta väljarna i det de- mokratiska arbetet är det som Göran Magnusson var inne på och som jag själv tillämpar väldigt mycket, nämligen att gå ut och prata med medborgarna. Det kostar inte mycket pengar vare sig för partikassan eller för mig själv. Däremot kostar det tid, men det är det värt.

Fru talman! Statliga pengar finns egentligen inte. På det här området är det ju så att staten drar in peng- ar och omfördelar ut i samhället. Det är väl bra för demokratin att det finns statlig verksamhet och statli- ga institutioner som just fördelar om pengar, så att även de resurssvagas organisationer och partier har möjligheter att anordna konferenser, att ge ut trycksa- ker och att påverka opinionen och agitera för sina ståndpunkter. Inte en enda folkrörelse klarar sig utan ekonomi. De flesta uppbär dessutom stöd i någon form antingen från stat och kommun eller också från andra bidragsgivare; det ligger i sakens natur. Jag förstår inte detta angrepp på att de statliga tillgångar- na används på det här sättet. Det är i stället bra för samhället att staten med ekonomiska resurser försö- ker värna demokratin.

Fru talman! Miljöpartiet ställer sig bakom betän- kandet i dess helhet - vi har ju i samarbete med Vänsterpartiet och regeringen lagt fram den här bud- geten. Jag vill ändå ta upp två frågor som jag har avgett särskilda yttranden om. Den ena frågan gäller en sak som jag så gott som varje år i de här debatterna återkommer till. Det gäller då riksdagsledamöternas arvoden. Här inrättades år 1994 Riksdagens arvodesnämnd. Det var väldigt bra att få tre ledamöter - inte riks- dagsledamöter - helt skilda från riksdagen som skötte arvodessättningen för oss riksdagsledamöter. Detta var utmärkt. På det sättet skulle vi inte kunna anklagas för att själva styra över våra arvoden. Sedan hände det att 1998 körde riksdagen över Arvodesnämnden för en kraftig höjning av våra arvoden. Det här har fortsatt så att Arvodesnämnden sätter våra arvoden med hän- syn till löneutvecklingen för statsråd och vissa högre statstjänstemän - t.ex. domare i rådsklassen - vilket har inneburit att våra arvoden har höjts så gott som varje år. När jag började i riksdagen 1994 hade vi ca 27 500 kr i arvode. Nu sedan den 1 oktober har vi 41 500 kr i arvode. Det är 14 000 kr skillnad. Det är en 50-procentig höjning. Det är rätt mycket. Jag tar upp denna fråga varje år därför att jag tycker att det är viktigt att vi som förtroendevalda inte fjärmar oss från dem vi representerar, att vi inte ökar inkomstklyftorna, att vi inte negativt påverkar ut- vecklingen när det gäller att höja välfärden för alla - som Magnusson sade. Vi får som ledamöter inte sticka ut och skaffa oss - tycker jag - mer än vad vi behöver. Det var den ena frågan. Det behövs alltså rimlig- het i detta. Vad ska man då kritisera? Man kan ju inte kritise- ra Arvodesnämnden. Det gör jag inte heller. Men jag kritiserar förarbetena som hänvisar till att Arvodes- nämnden ska ta hänsyn till utvecklingen för statsrå- den och för vissa högre tjänstemän. Det är det som jag i första hand tycker är olyckligt. Jag hoppas att vi kan hitta någon lösning i framtiden. Den andra frågan handlar om en överenskommel- se som s, v och mp gjorde i vårbudgeten om en djur- skyddsmyndighet. Vi behöver en stark djurskydds- myndighet i det här landet. Det har sedan bekräftats i den här budgeten. Det handlar om 13 miljoner kronor 2002 och 20 miljoner kronor för 2003 och 2004. Den här måste vara en stark djurskyddsmyndighet, menar vi. Det bör inte vara fråga om en djurskyddsombuds- man utan en riktigt stark djurskyddsmyndighet. Vi vet också att det är statsministern som utser si- na ministrar i regeringen. Men vi vill ändå rekom- mendera statsministern att överväga om det inte be- hövs en djurskyddsminister i regeringen. Varför det? Jo, därför att det allmänna intresset vad gäller djur- skyddet är så stort i vårt land. För att samla kunskap och kraft för dessa frågor skulle regeringen behöva en sådan minister, anser vi. Det är en rekommendation från oss. Fru talman! Jag hoppas att djurskyddsmyndighe- ten kan inrättas och att det blir en stark djurskydds- myndighet. Det behöver det här landet.

Fru talman! Per Lager tar upp frågan om riks- dagsledamöternas arvoden. Att vi har dagens arvo- desnämnd beror på att Miljöpartiet år 1991 gick ut i något slags populism och krävde frysning av lönerna. Då låg de på nivån 21 000 kr. Jag vet det därför att jag kom in i riksdagen 1991. Vi fick leva med pro- blemet ett antal år innan Arvodesnämnden inrättades. De växlingar som sedan har gjorts, efter det att vi har intervenerat, beror på att kostnadsersättningen till riksdagsledamöterna hanteras av riksdagen och inte av Arvodesnämnden. En sådan nedväxling ledde till en justering även på arvodessidan. Det var ingen intervention i sig. Arvodesnämnden har väl bedömt att detta ändå inte har räckt till. Detta kan man ha synpunkter på. Om nu Per La- ger tycker att detta är fel måste Per Lager motionera om ett ändrat regelverk på området. Är inte det rim- ligt?

Fru talman! Jo, det tycker jag visst att det är. Det ska jag ta ad notam, och jag ska återkomma i frågan. I alla fall hoppas jag mitt parti gör det, eftersom jag själv inte kommer att kandidera igen. Visst, det blir resultatet. Jag har under vägen hoppats varje gång vi har fått en höjning, och jag har tyckt att den har varit mer än tillräcklig, att det nu väl har varit stopp, att vi nu ska ligga still ett tag så att den kan kännas rimlig över tiden. Men så har det inte varit, utan det har varit återkommande höjningar hela tiden. Jag har inte tyckt att de har känts riktiga. Arvodet borde ligga på en lägre nivå. Jag tar Ingvar Svenssons förslag ad notam.

Fru talman! Jag utgick från att jag som siste talare skulle kunna begränsa mitt inlägg till frågan om presstödets vara eller inte vara och därmed samman- hängande frågor. Jag kommer emellertid innan jag avslutar mitt inlägg att också ta upp frågan om par- tistödet. Jag tänker börja med att citera några meningar som jag har hämtat ur ett anförande av folkskollärare Johan Wilhelm Erik Granlund, vilket han framförde i den här kammaren för snart hundra år sedan. Jag har i hans efterlämnade handlingar funnit en del paralleller med hur helt seriösa motioner och förslag togs emot på den tiden och hur de de facto behandlas i dag. "Ehuru det är sent på kvällen eller, rättare sagdt, tidigt på morgonen, så skall jag dock bedja att få yttra några ord med anledning af min motion. Jag hade ju icke gärna kunnat vänta, att utskottet skulle hafva helt och hållet bifallit densamma, ty därtill är ju saken något för ny och utskottet kanske också fånget i gammaldags föreställningar. Dock tycker jag, att motionen kunde hafva blivit mera beaktad än vad den i verkligheten blef. Nu är det egentligen ingenting, som utskottet åtgjort i anledning af denna." Fru talman! Det är inte helt ointressant att jämföra ledamöternas arbete i riksdagen av i dag och hur det uppenbarligen var för nästan hundra år sedan. Vi kan konstatera att det är ju egentligen "ingenting, som utskottet åtgjort i anledning" av vår nu aktuella mo- tion avseende presstödet. Ingen kan ju påstå att ifrå- gavarande motion är "något för ny" för att kunna bifallas. Tvärtom! Vårt förslag att i budgeten av- veckla presstödet är en gammal bekant. Det är en seriös moderat klassiker, vilken redan har varit före- mål för behandling i denna kammare ett antal gånger. Förslaget kunde utan vidare "hafva blivit mera beak- tad än vad den i verkligheten blef" om viljan till för- ändring av ett föråldrat system funnits hos den nu styrande majoriteten. Jag tror att jag också vågar påstå att utskottet - eller snarare kanske hela den socialdemokratiska gruppen, liksom även Vänsterpartiets representanter - i fråga om presstöd torde vara just "fånget i gammal- dags föreställningar". Man lever kvar i tron att presstödet har positiva effekter för mångfalden, för det fria ordet och den fria opinionsbildningen. Men förväntade positiva effekter har de facto uteblivit. Ett flertal dagstidningar har trots olika former av presstöd gått över styr. Det som borde ses som ett tillfälligt stöd har i flertalet fall blivit ett permanent behov. Flera av våra dagstidningar har helt enkelt blivit beroende av presstödet, vilket i sig på sikt skapar en ekonomiskt ohållbar situation, ofta med konkurs, nedläggning och tråkiga konsekvenser för läsarna som slutresultat. Det kanske därtill i dag kan ifrågasättas huruvida presstödet är förenligt med de olika konkurrensregler som finns inom EU. Jag ska gärna erkänna att jag till och från är kritisk mot vad jag ibland kallar klåfing- righet hos EU, men jag blev lite upprymd när jag för en dryg vecka sedan i Från Riksdag & Departement under rubriken "Finansieringen av allmän-tv prövas" kunde läsa att EU-kommissionen nu kunde komma att "pröva om stödet till så kallade public service- kanaler inom radio och tv är rimligt eller inte". I en framtid kanske EU-kommissionen kan komma att pröva om statligt stöd till dagstidningar är rimligt eller inte. Fru talman! Mot bakgrund av vad jag här anfört och med de motiv vi redovisat i vår motion måste det anses rimligt, och tiden snart vara mogen, att av- veckla presstödet på det sätt som Moderaterna har föreslagit. I konsekvens med att presstödet avvecklas före- ligger inte heller något behov av Presstödsnämnden, varför vi har föreslagit att denna avvecklas fr.o.m. budgetåret 2003. Sammantaget ger vårt förslag en besparing av skattemedel med drygt en halv miljard kronor per år - pengar som skulle kunna användas till andra och mer angelägna behov och komma invånarna runtom i landet till del på ett betydligt mer gynnsamt sätt än i form av stöd till olönsamma tidningar. Jag yrkar därmed bifall till reservation nr 1. Jag vill kort säga till Göran Magnusson att vi fort- farande står bakom förslaget att avveckla partistödet. Jag är fundersam om Göran Magnusson inte har läst längst ned på s. 55, där det står klart och tydligt att vi i partimotionen Fi291 förordar en avveckling av stö- det. Det sker 2003 och 2004. Det är ingalunda av det skälet att vi skulle ha ändrat oss, utan det hänger samman med bl.a. arbetstekniska skäl att partistödet skulle kunna avvecklas. Låt mig innan jag lämnar talarstolen nämna som en liten parentes att Granlunds motion på den tiden handlade om ett litet försiktigt önskemål att man skulle tillföra ämnena fysiologi och hygien i den tidens läroplan för folkskolan. Det tog många år in- nan den motionen bifölls. Jag hoppas att det inte tar riktigt lika lång tid innan de olika förslag som Mode- raterna har ska kunna bifallas och genomföras.

Fru talman! Att den där motionen handlade om hygien var kanske en tanke. Förslaget att ta bort presstödet skulle ju tvätta bort en hel del tidningar från den offentliga debatten och det offentliga sam- talet, och därigenom skulle man kanske få en renare offentlig debatt, enligt Moderaterna. Men det skulle vara en olycka. Det tycker inte bara Socialdemokra- terna och Vänsterpartiet, utan faktiskt också Center- partiet, Miljöpartiet och - tror jag - kd, som inte yrkar på att ta bort presstödet. Visst kan man säga att det är ovilja till förändring. Men om förändringen innebär dåliga förslag, till men för demokratin, är vi nog emot de förändringarna och för andra förändringar, för att utveckla demokratin. Det är klart att det är ett problem att tidningar, så- som koncentrationstendenser och marknader ser ut, är beroende av presstöd. Det är klart att detta är tråkigt. Men det säger ju någonting om hur marknadskraften fungerar, att den i det här fallet riskerar att leda till koncentration och därmed till en enkelriktning av medie- eller tidningsutbudet. När det gäller frågan om att avveckla partistödet anför Margareta Nachmanson egentligen inte några argument för det, utan det är bara att konstatera att man vill avskaffa ett statligt stöd som fördelar om pengar mellan partierna. Man vill i stället ha ett sys- tem där de partier som har de rikaste väljarna har de bästa förutsättningarna att bedriva sin verksamhet. Därmed vill man också på detta område skärpa klass- samhället. Typiskt moderat, skulle jag vilja säga, men därför inte vare sig klokare eller bättre.

Fru talman! Jag tänker inte ge mig in i någon de- batt med Kenneth Kvist om vad som är typiskt mode- rat eller inte. Jag bara noterar att vi inte har gjort samma utvärdering av presstödets effekt på de olika tidningarna under årens lopp. Jag vidhåller att presstödet har blivit mer ett be- hov hos tidningarna, och det bidrar snarare till att snabba på processen att tidningar tvingas lägga ned. Jag tror att det är viktigt att människorna själva får bestämma vilken press de vill ha. Den tidning man vill ha på olika ställen ser man säkert till att den ges möjligheter att överleva.

Fru talman! Det är tyvärr inte så enkelt, som Mar- gareta Nachmanson gör det, att människor bara kan se till att den tidning de vill ha överlever. Tidnings- produktion är en ganska dyr produktion, och den är beroende av bl.a. annonsmarknad och liknande för att klara sig, för att lösnummer- och prenumerationspri- ser inte ska skjuta i höjden orimligt mycket, t.ex. för de tidningar som har svårt att få annonsörer. Därmed blir det en koncentrationstendens, som slår väldigt hårt på den här marknaden. Om då tidningar får ett ekonomiskt tillskott till sin driftsbudget är det givet att det förlänger livet på dem. Att sedan den här koncentrationsprocessen är så stark att tidningarna ändå dör är ett annat problem. Det talar alltså om med vilken kraft koncentrationen på den här marknaden verkar. Det är inget argument mot att staten försöker motverka de tendenserna, bl.a. genom att ge ett presstöd till de andrahandstidningar som finns. Därför tycker jag att argumenten inte är särskilt övertygande.

Fru talman! Vi har nog svårt att övertyga varand- ra, men vi kan väl ändå vara klara över - jag tolkar Kenneth Kvists inlägg sålunda - att det är på det sättet att tidningarna har blivit bidragsberoende. Presstödet ligger i deras budgetar som en årlig intäkt. Det används alltså till löpande utgifter, och inte för att genomföra viktiga rationaliseringar som kanske kun- de göra att tidningen överlevde. Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i det sammanhanget nu.

Herr talman! Apropå citatet från motionen 100 år tillbaka i tiden, kan man säga att trögheten i besluts- fattandet väl är ett konservativt tänkande. Det var presstödet som föranledde min replik. Nachmanson påstod nämligen att syftet med presstö- det inte har uppnåtts. Syftet är ju att stärka mångfal- den. Då måste jag säga att jag tycker att Moderaterna är fångade i ett gammaldags tänkande. Det är utan tvivel så att presstödet under den tid det har funnits har betytt väldigt mycket för att just stärka mångfal- den. Jag förstår inte riktigt vilka empiriska bevis Nachmanson har i det här sammanhanget för att presstödet inte skulle ha någon effekt. Det finns pro- blem, och man kan diskutera systemets uppbyggnad osv. Men den effekt som det har haft är att stärka mångfalden - otvetydigt.

Herr talman! Jag säger inte att presstödet helt har varit utan effekt, men det har inte samma betydelse i dag. Det har visat sig att tidningarna, trots att man har satt in miljon efter miljon av skattebetalarnas pengar, inte har kraften att överleva. De har inte använt peng- arna på det sätt som var tänkt, och därmed har tid- ningarna ändå gått överstyr. Vi kan väl ändå vara överens om att det är ett mycket stort antal tidningar runtom i landet som faktiskt inte klarat sig, trots att de har haft presstöd.

Herr talman! Det är riktigt att marknadssituatio- nen hela tiden förändras, inte minst med tanke på den nya tekniken. Men den innebär också vissa möjlig- heter att rationalisera, osv. Det har man kanske inte alltid utnyttjat på ett bra sätt. Man har inte alltid haft bra företagsledningar. Men det är egentligen inte en kritik mot stödet i sig. Skulle vi i dag eller inom ett par års tid, som mo- deraterna vill, lägga ned presstödet hävdar jag att tystnaden skulle sprida sig.

Herr talman! Jag tror inte att tystnaden skulle sprida sig. Det finns ett antal olika stöd som går till medierna. Det finns dessutom ett antal fria medier som på olika sätt försöker föra en öppen debatt runt- om i landet. Både kd och andra partier är ju, på samma sätt som Moderaterna, förespråkare för ett fullt utbyggt datasystem. Vi tror att det kommer att utvecklas än mer, och det gäller kanske televisionen också. Att det skulle vara slutet för det fria ordet och att tystnaden skulle sprida sig i landet om man avveckla- de presstödet kan varken Ingvar Svensson eller någon annan i denna kammare någonsin övertyga mig om.

Herr talman! Jag tänkte inte beröra presstödet. Kenth Högström har begärt ordet och ska beröra det närmare. Jag måste bara få konstatera att jag lever i en valkrets med ett stabilt socialdemokratiskt infly- tande. Vi saknar sedan flera år tillbaka ett socialde- komokratiskt språkrör i form av en tidning. Det gäller både IT och andra former. Det tidningsimperium som behärskar Västmanland behärskar varenda tidning där. Dessutom är man delägare i TV 4. Det är klart att det kan inge ett och annat problem. Så över till partistödet. Det som har föranlett mig att begära replik är att moderaterna redan 1999/2000 lovade att partistödet för åren 2001 och 2002 skulle halveras eller utsättas för samma årliga besparing. Det skulle alltså bli en rejäl nedskärning. Jag får intrycket att man inte kan lita på modera- terna - i varje fall inte när det är valår. Det är just vad gäller valåret som moderaterna inte har något konkret yrkande i denna fråga. Margareta Nachmanson säger att det är arbetstek- niska skäl som ligger bakom. Min fråga är naturligt- vis vem det gäller. Gäller det moderata partikansliet i riksdagen? Vem gäller dessa arbetstekniska skäl? Är det inte bättre att kalla det för vad det är? Det är valrörelse.

Herr talman! Det är inte riktigt så det förhåller sig. Vi har haft en väldigt ingående diskussion om detta. Vi har den uppfattningen att partistödet ska avveck- las. Vi kommer att driva frågan om avvecklingen av partistödet under våren och inför de kommande bud- getarna. Även under själva valåret kommer det att läggas fram konkreta förslag om att avveckla par- tistödet. Förslagen läggs dessutom fram närmare valrörelsen, så det kommer säkerligen att blåsa friskt kring oss i detta sammanhang. Men vi har uppfatt- ningen att partistödet ska avvecklas. Jag talade om arbetstekniska skäl. Det finns ett antal människor som har anställts med hjälp av par- tistödet runtom i Sverige. Vi talar också om att av- veckla Presstödsnämnden som en konsekvens år 2003, men lägger inte fram något konkret förslag för år 2002. Det har att göra med uppsägningstider och anställningstrygghet. Det är den förklaring jag kan ge Göran Magnusson.

Herr talman! Jag blir mer och mer fundersam när det gäller de arbetstekniska skälen. Jag kan förstå om man avser att följa de arbetsmarknadslagar som gäl- ler, men de gäller uppenbarligen inte på presstödsom- rådet. Där ska moderaterna klippa till omedelbart den 1 januari 2003. Då är alla pengar borta. Det finns ingen möjlighet till framförhållning. Möjligen kan man förhandla fram något i en eventuell budget hös- ten 2002. Det är ett hypotetiskt resonemang jag för, men jag ska ändå ställa frågan. Det finns åtminstone 230-240 ledamöter som är för både presstöd och partistöd. Jag vill fråga Margareta Nachmanson om avveckling av partistödet är ett villkor för att bilda regering ihop med dem som vill ha kvar partistödet.

Herr talman! Jag kommer inte att finnas kvar i denna riksdag när den borgerliga regeringen ska bil- das. Jag kan inte uttala mig om de förhandlingar som de fyra borgerliga partierna kommer att föra i sep- tember nästa år angående övertagandet av regerings- makten.

Herr talman! Den debatt som har förts i kamma- ren under drygt två timmar handlar om det utgiftsom- råde som kallas Rikets styrelse - ett fundament i svensk demokrati. Det gäller Regeringskansliet och kostnaderna för riksdagen. Det gäller justitieom- budsmannainstitutet, och det gäller en lång rad andra utgiftsposter. Totalt gäller det knappt 1 % av statens totala budget. I huvudsak diskuteras presstödet, som omfattar mindre än 10 % av denna procent, dvs. 1 % av statens budget. Jag lyssnade mycket noga på det sista inlägget från Margareta Nachmanson, som jag för övrigt måste få berömma för hennes sätt att framföra sitt inlägg. Hon hämtade näring hundra år tillbaks i tiden. För hundra år sedan hade vi en teknisk revolution i landet. Tidningen blev var mans ägodel, och folk runtom i landet blev läskunniga. Även fattiga männi- skor kunde börja läsa. Tidningarna fick en stor sprid- ning, och de kom att betyda väldigt mycket i den politiska agitationen från folkrörelser och politiska partier, som då växte fram. Nu står vi inför en liknande revolution. Det gäller det som kallas IT. Det finns webbtidningar och nya sätt att kommunicera med människor. Det är klart att vi kommer att få se många nya aktörer och många nya opinionsbildare på webben och på Internet. Det är också därför Mediegrundlagsutredningen har lagt fram ett förslag till regeringen som möjliggör för nättidningsinnehavare och hemsidesproducenter att söka utgivningsbevis och få skydd av tryckfrihets- förordningen. Det gör man för att öka opinionsbild- ningen i landet. En lagrådsremiss har nyss lämnats av regeringen, och snart kommer en proposition som möjliggör denna otroligt stora vidgning av yttrande- friheten och tryckfriheten i vårt land. Vi är flera i denna kammare som har bidragit till detta. Först när vi får se effekten av den nya revolutio- nen i det nya århundradet kan vi se huruvida det nu- varande presstödet ska omformas till att omfatta and- ra medier än de nuvarande tryckta tidningarna. Det har Göran Magnusson redan varit inne på. Därför är det inte oviktigt att i dag påminna om att vi lever i ett tidevarv då vi har möjligheter att skapa många nya aktörer, många nya opinionsbildare och många nya kanaler ut till människor. Men ännu är det bara knappt halva befolkningen som har tillgång till de datorer som erfordras för att ta emot det budska- pet. Det är långt kvar innan "alfabetismen" har spridit sig till hela landet. Att i dag montera ned och skrota det nuvarande presstödet över en natt, eller över ett år som Modera- terna föreslår, skulle ofelbart göra Sverige tystare. På många tidningsspridningsområden - det finns ungefär 74 sådana i landet - har vi redan en mycket svag opinionsbildning, en svag vinkling av skeenden. Där- för krävs en stark public service, radio och TV, som motvikt mot ensidigheten i riksmedierna. Jag är faktiskt glad att Svenska Dagbladet spratt- lar på och försöker ge en motbild till Dagens Nyheter, som annars skulle ha en monopolställning i Stock- holm.

Herr talman! Jag ska fatta mig kort. Kenth Hög- ström talar om många nya möjligheter. Där är vi nog ganska överens, och jag sade också i mina svar att jag tror på den nya tekniken och de möjligheter den inne- bär. Men för den sakens skull behöver man ju inte fastna i ett gammalt system där det har visat sig att effekterna inte är de som de skulle vara. Då skulle man hellre kunna gå på de förslag som föreligger i dag om att stödja de andra formerna så att det blir lite större utbud eller lite större tillgänglighet runtom i landet. Nu sägs det att det här skulle komma ganska snart. Det ska alltså komma nya saker, men i avvak- tan på det ska vi bibehålla ett system som uppenbart har stora brister. Då tycker jag att skattebetalarnas pengar kan användas till något bättre.

Herr talman! Vi tror båda att vi ser en teknisk re- volution i vardande, att fler opinionsbildare kommer till, att fler fria röster kommer till och att vi får många fler som engagerar sig för att bedriva opinion, men vi vet det inte. I det läget vill ni skrota ned presstödet helt och hållet, med följd att ett sjuttiotal tidningar omedelbart får slå igen och att vi får ett tystare Sveri- ge. Vi står dessutom inför en oviss framtid och vet inte hur de nya medierna kommer att utvecklas. Det är för mig en gåta att ni kan hamna där. Om det vore så att Moderaterna omfattade lite av Helena Bargholtz åsikt, nämligen att man kunde om- vandla det presstöd som ändå finns till att gälla andra medier, skulle jag kunna förstå poängen. Men att skrota stödet helt skulle göra Sverige tystare. Det skulle göra många läsare betydligt mer vilseförda, skulle jag vilja säga. Varje händelse som sker ute i landet bör helst speglas av minst två för att man ska få en bra bild. Där den speglas av bara en enda opini- onsbildare eller nyhetsförmedlare blir ofta bilden inte hel och full. Det tycker jag är väldigt tråkigt. Låt mig ändå påminna Margareta Nachmanson om att hennes parti har haft tre regeringsperioder på sig att förändra presstödsvillkoren. I intet av de fallen har det skett. Vad kan det bero på? Kan det bero på att ni är helt ensamma om er åsikt? Den omfattas faktiskt inte av vare sig Centern eller Kristdemokra- terna, och fram till helt nyligen inte heller av Folk- partiet.

Herr talman! Då är vi tillbaka vid frågan om den framtida regeringsbildningen. Man har väl uppenbart i de tidigare borgerliga regeringarna inte kunnat komma överens om frågan om presstödet. All politik och all regeringsbildning av olika slag handlar ju om ett givande och ett tagande. Jag återknyter avslut- ningsvis till vad jag sade förut: Vi får väl se hur de fyra borgerliga partierna kommer att hantera den här frågan och vilken betydelse den får i den regerings- bildning som förväntas äga rum i september nästa år.

Herr talman! Uppenbarligen har man inte lyckats från Moderaternas sida tidigare, och man kommer väl heller inte att lyckas nästa gång - kanske inte ens med att bilda regering, och i varje fall inte med den här frågan. Som jag har förstått det finns det en stor majoritet i den här kammaren av samtliga partier - från Miljö- partiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna till Kristdemokraterna och Centerpartiet, och faktiskt också halva Folkpartiet - som vill ha någon typ av presstöd, någon typ av statlig garanti för att vi ska kunna ge ut endagars-, tvådagars- och flerdagarstid- ningar i hela landet och distribuera dem till alla hus- håll som så önskar. Det finns en garanti. Det finns ett parti som inte tycker så, och det är Moderaterna. Och varför gör man inte det? Jo, man menar att marknadskrafterna ska råda fullt ut. Det innebär att Moderaterna, som i andra sammanhang verkligen vill utvidga, som man säger, det fria ordet inte minst inom etermedierna, på det här området vill skapa ett tystare Sverige, ett mindre livaktigt opini- onsbildande och betydligt färre tidningar. Lär av Norge i stället! Det finns inget land i värl- den som utger fler tidningar till fler människor än Norge. Man har över 700 dagstidningar i de små byarna och distribuerar dem t.o.m. till de norska ut- vandrade ättlingarna i Amerika - varje dag. Det är ett livaktigt meningsutbyte mellan dessa tidningar - och de har en sorts presstöd. Jag tycker att vi skulle lära lite av våra grannländer i stället för att nu argumente- ra för att göra Sverige tystare, som Moderaterna vill.