Trossamfund och begravningsfrågor

Herr talman! Trossamfund och begravningsfrågor låter inte så spännande, men det finns frågor som måste hanteras även inom ramen för detta betänkande. Två förslag är från Moderaterna.

Det ena gäller storleken på kyrkoavgiften. Vi tycker att det är viktigt att församlingar och kyrkan själv har möjlighet att reglera den på fler sätt än som en procentandel av den beskattningsbara inkomsten och att till exempel kunna sätta ett tak och ett golv, detta för att kyrkan själv ska ha friheten att fatta sådana beslut. Det är en märklig ordning att vi som riksdag har inskränkt ett trossamfunds förutsättningar att fatta beslut om sin egen medlemsavgift.

Det andra gäller församlingstillhörigheten. Vi moderater föreslår att även detta ska vara upp till kyrkan. Det är viktigt att kyrkan själv har möjlighet att fatta beslut om detta. Det är sällan så att man som trossamfund har inskränkningar när det gäller vilken organisatorisk fördelning av medlemmar man har möjlighet att göra. Därför upplever vi att också detta är viktigt. Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 3.

Herr talman! I KU:s betänkande 19 behandlas motioner från allmänna motionstiden som berör trossamfund och begravningsfrågor. Jag yrkar bifall till reservation 3, som handlar om att kyrkan själv ska få möjlighet att bestämma över församlingstillhörighet.

Vi i Vänsterpartiet anser att det är rimligt att Svenska kyrkan själv får bestämma. För oss är det ointressant hur Svenska kyrkan väljer att göra sin församlingsindelning, eftersom vi tycker att det är viktigt att föreningen Svenska kyrkan självständigt får bestämma hur man väljer att göra sin indelning. Svenska kyrkan ska precis som alla andra föreningar ha full frihet att avgöra sin verksamhet. Det är dess medlemmar, inte riksdagen, som ska avgöra frågan om församlingstillhörighet.

Herr talman! Vänsterpartiets representant sa att det är ointressant hur Svenska kyrkan vill ha det med sin församlingstillhörighet. Så långt vill inte jag sträcka mig. Däremot är det ingenting som vi här i riksdagen ska besluta om. Det finns för- och nackdelar med att man har ett geografiskt fritt system, där Svenska kyrkans medlemmar själva får bestämma vilken församling som de vill tillhöra. Ett sådant system skulle kunna innebära nackdelar med ekonomin och ansvarstagandet i den lokala församlingen. Jag skulle vilja säga att det är ett mycket intressant problem, men det är inte vårt.

Genom åren har Kristdemokraterna, Moderaterna och flera andra partier motionerat om och om igen om att vi kanske skulle låta bli att lägga oss i hur Svenska kyrkan vill ha det och ta bort den våta filt som vår överhöghet eller vår jurisdiktion har på denna fråga.

I en utredning från 2004, som förvisso har några år på nacken, står det:

”Det står klart att det inte är möjligt att enbart genom ändringar i kyrkoordningen införa denna modell. Det krävs ändringar i föreskrifterna i lagen om Svenska kyrkan om tillhörighet till den församling där man är bosatt. Detta väcker frågor kring den särskilda ställning lagen om Svenska kyrkan har som en grundläggande del av beslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.”

Det är vad man brukar kalla ett moment 22. Om Svenska kyrkan vill ändra principen om församlingstillhörighet kan man inte det, eftersom man först måste höra med riksdagen. Om riksdagen vill ändra den säger vi: ”Det är Svenska kyrkans sak att bestämma, och därför gör vi ingenting.” På det viset händer ingenting. Det i sig är kanske också en bra ordning. Men det ska i så fall vara ett medvetet ställningstagande om att vi inte vill lägga oss i den här frågan.

Frågan var uppe senast förra mandatperioden. Nu går den här mandatperioden utan att det blir ett ställningstagande. Det är lite synd. Men, herr talman, på det här sättet jobbar KU. Det tar lite tid. Men i slutänden blir det bra.

Vi tror att också den här frågan kommer att lösas så småningom och tänker inte använda mer muskler eller högre tonläge än vad som absolut behövs för att det så småningom ska bli en bra ordning. Vi räknar alltså med att alla partier med tiden kommer att inse att detta är den bästa ordningen.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 3.

Herr talman! Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka. Och den finns i hela Sverige. Församlingar och pastorat över hela landet gör viktiga insatser för att i samarbete med kommuner, föreningsliv och organisationer skapa mötesplatser och finnas till hands för människor i olika situationer, närhelst någon har behov av det.

De motioner som har lämnats in till KU och som KU har behandlat om att ändra Svenska kyrkans sätt att organisera sig kan ur många synvinklar vara förståeliga och vällovliga. Men det finns också anledning att utifrån de argument som framhålls lyfta in just den folkliga, samhälleliga och breda förankring Svenska kyrkan har.

Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Det stämmer, som har sagts här, att Svenska kyrkan sedan år 2000 inte längre är en statskyrka utan ett fritt trossamfund. Det var en förändring som innebar att staten, alltså riksdag och regering, inte längre skulle styra kyrkans inre liv och arbete. Som ett resultat av relationsförändringen infördes lagen om Svenska kyrkan. Den lagen var nödvändig för att få igenom förändringen som sådan. Det är där vi befinner oss i dag.

Svenska kyrkan är, som jag uppfattar saken, en väl fungerande, öppen och demokratisk organisation som bygger på representativ demokrati. I kyrkoordningen slås fast att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt kyrkosamfund som har stor frihet att utforma sin organisation utifrån vad som i varje tid bedöms som mest ändamålsenligt.

Med hänvisning till det generellt goda arbete som bedrivs och det samarbete som sker, inte minst på lokal nivå, mellan Svenska kyrkan och det svenska samhället ser jag anledning att betona vikten av den ordning som nu råder, för att upprätthålla detta. Det är också den riktning som en bred uppslutning på kyrkomötet, biskopar och andra av kyrkans företrädare har ställt sig bakom.

I förra veckan besökte jag Tomelilla pastorat i Skåne. Jag satt ned och samtalade med kyrkoherden och diakonen och kunde ta del av det arbete och den verksamhet som bedrivs. Det är en livaktig verksamhet. Framför allt har det diakonala arbetet hamnat alltmer i fokus. Det finns stort behov av samarbete och samverkan med olika instanser i samhället där Svenska kyrkan är en resurs. Det ser vi i storstäderna, med stadsmissionerna, men vi ser det också i mindre församlingar i olika delar av Sverige. Det är tillsammans med barnverksamhet, kultur, musik och gemenskap viktiga uppgifter att lyfta fram.

I motionerna har också framförts att vi ska reflektera över statens förhållande till Svenska kyrkan, mot bakgrund av att kyrkovalet på nationell nivå samlar ett fåtal deltagare och att kyrkomötet utifrån den utgångspunkten därför inte är representativt. Jag skulle vilja vända på saken. I det senaste kyrkovalet såg vi ett klart trendbrott. Från att det tidigare var kanske drygt 10 procent av de röstberättigade som gick till valurnorna mötte runt 20 procent upp. Det är inte alls tokiga siffror, mot bakgrund av hur deltagandet ser ut i andra organisationer och föreningar i samhället. Utifrån det har alltså de beslut som tas i kyrkomötet stark legitimitet och god förankring.

Så sent som i november förra året tog kyrkomötet med mer än tre fjärdedels majoritet beslut om att säga nej till införande av den så kallade fria församlingstillhörigheten. Frågan om valfri församlingstillhörighet har tidigare behandlats 2001, 2009, 2010, 2011 och 2014. Det är Svenska kyrkans högsta beslutande organ som vid dessa tillfällen har kommit fram till samma slutsats. Det är alltså Svenska kyrkan som själv bör besluta hur man ska organisera sig. I detta fall är territorialprincipen, som lyfts fram, viktig för medlemskap i församlingen och för att man ska kunna utveckla församlingarnas verksamhet.

Vi kan dra paralleller till kommunerna. Det skulle kanske vara märkligt att bo i exempelvis Helsingborg men betala kommunalskatt i Danderyd. Den geografiska gränsen är en grundläggande del av Svenska kyrkans tradition och förståelse. Och det finns en risk att många av de små församlingarna, där inkomsterna hos dem som betalar kyrkoavgiften inte alltid är stora, skulle få svårare att finansiera sina verksamheter. Följden blir att rika och välmående församlingar kanske utvecklas men att de mindre halkar efter. Det skulle skapa ett Kyrkosverige och ett samhälle som inte håller ihop.

Vi bör också ha i åtanke att Svenska kyrkan är huvudman för begravningar oavsett trosuppfattning. Om detta kan man självklart ha olika åsikter. Men i sammanhanget vill jag gärna lyfta fram den kunskap och erfarenhet som kyrkans personal över hela landet har när det gäller att bemöta människor i olika situationer, oavsett trosuppfattning, och med respekt för olikheter och religionstillhörighet som sådan.

Det finns självklart all anledning att se över den bästa möjliga organisationen för Svenska kyrkan. En utredning är på gång. Det är välkommet. Men jag vill betona den starka samhälleliga och folkliga förankringen och vikten av den öppna folkkyrkan.

(Applåder)

Herr talman! I motionsbetänkandet om trossamfund och begravningsfrågor finns en reservation som aktualiserar frågan om medlemmarnas församlingstillhörighet inom Svenska kyrkan. Frågan om vem – staten eller Svenska kyrkan – som ska bestämma i frågor om församlingstillhörighet har debatterats åtskilligt genom årens lopp. Det har vi hört här tidigare. Det har debatterats här i kammaren, och det har debatterats i Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet.

I samband med relationsförändringen mellan staten och Svenska kyrkan år 2000 infördes lagen om Svenska kyrkan, där kyrkans identitet och organisation regleras. Av lagen framgår den så kallade territorialprincipen, att församlingen är den lokala enheten inom Svenska kyrkan och omfattar de personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område.

Territorialprincipen har i Svenska kyrkan blivit en avgörande organisatorisk princip. Den hänger nära samman med kyrkans identitet som en öppen och rikstäckande folkkyrka, vilket också framgår uttryckligen av lagen. Men territorialprincipen är också en grundläggande del av kyrkans tradition och självförståelse.

Det finns de som vill avskaffa denna lag, och en av reservationerna i betänkandet förespråkar just det.

För Centerpartiet är det viktigt att den överenskommelse som träffades mellan Svenska kyrkan och staten i samband med relationsförändringen vårdas. Lagen om Svenska kyrkan infördes som en del av denna överenskommelse. Så länge lagen om Svenska kyrkan gäller kommer frågan om församlingstillhörighet därför att vara en angelägenhet såväl för Svenska kyrkan som för riksdagen.

Svenska kyrkan har i frågan om en friare församlingstillhörighet – trots upprepade och återkommande diskussioner och omröstningar i kyrkans behöriga organ – å sin sida inte valt att väcka frågan om behovet av en förändring eller omprövning av relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Jag menar därför att vi i riksdagen bör visa Svenska kyrkan samma respekt och hedra och vårda den ingångna överenskommelsen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)