Sveriges samlade politik för internationell civil och militär krishantering

Herr talman! Vi lever i en orolig tid. Vi ser snabba förändringar. Och under de kommande åren kommer omvärldens utmaningar att allt tydligare och oftare bryta sig in i den svenska vardagen. I denna tid av stora utmaningar ska Sverige kunna vara en stark aktör som tar sitt ansvar för internationell fred, säkerhet och utveckling.

Vårt deltagande i civil och militär krishantering är centralt i detta. Sverige ska ha förmågan att förebygga och hantera de kriser vi ställs inför, men vi ska även samverka med andra. Det kräver att vi för en aktiv utrikes, försvars- och säkerhetspolitik med en tydligare koppling till och prioritering av svenska intressen. Politiken ska syfta till att skydda det svenska territoriet och värna det öppna samhället, byggt på våra grundläggande värderingar.

Herr talman! De säkerhetsutmaningar som vi ser omkring oss är mångfasetterade och komplexa, och de inbegriper inte bara traditionella militära hot. Vi vet allihop att vi står inför en bred hotbild där även faktorer som klimat, energi, livsmedelsförsörjning och asymmetriska hot, såsom terrorism, cyberattacker och desinformation, kommer att påverka oss. Det gör att svaren på säkerhetsutmaningarna också måste vara breda där både militära och civila förmågor samverkar för att stärka vår robusthet och kunna möta kriser.

Sveriges internationella insatser är ett viktigt bidrag för att stärka arbetet för fred och säkerhet på många oroliga platser runt om i världen. Genom att delta i de internationella insatserna stärker vi också vår egen säkerhet och vårt säkerhetspolitiska inflytande. Svenska militära internationella insatser kommer att fortsätta att vara betydelsefulla. Det är viktigt att Sverige och andra länder även i fortsättningen har ett starkt internationellt militärt engagemang för fred, säkerhet och stabilitet.

Det finns naturligtvis utmaningar, och vi måste också prioritera. Det handlar om var, i vilken kontext och med vem eller vilka Sverige ska göra internationella insatser. Det handlar också om hur vi blir bättre i samverkan mellan civila och militära delar för att kunna skapa långsiktiga lösningar och hållbarhet. Sverige bör även i fortsättningen delta i kampen mot den internationella terrorismen.

Sverige har vid flera tillfällen deltagit i Natoledda insatser. De har varit värdefulla och har bidragit till fred och säkerhet. Men det finns självklart även ett värde i att i större omfattning delta i FN-ledda insatser, vilket vi alltså gör nu. Vi deltar dessutom i både civila och militära EU-ledda insatser.

När det gäller Nato, herr talman, har de fyra allianspartierna en reservation i betänkandet. Jag passar på att yrka bifall till den. Det gäller reservation 5. Jag står naturligtvis bakom Moderaternas alla reservationer men yrkar inte bifall till dem för att vinna tid.

Vi delar regeringens bedömning i fråga om ökat samarbete med Nato, men vi tycker inte att detta är tillräckligt. Nato har sedan organisationen bildades varit en hörnsten i den europeiska säkerheten och borgat för en stabil utveckling i vår del av världen. En av de tre grundpelarna i Natos strategiska koncept är internationell krishantering. Nato lägger också stor tonvikt vid civil beredskap som en åtgärd mot hybridliknande hot.

Nato fyller alltså en avgörande roll när det gäller den internationella krishanteringen. Att Nato gör detta är ett av skälen till att vi anser att Sverige bör bli medlem. Men vi ska självklart också fördjupa existerande samarbeten med Natoländerna på så många områden som möjligt för att skapa förutsättningar att ge och ta emot civil och militär hjälp i händelse av en kris eller konflikt.

Sveriges viktigaste säkerhetspolitiska arena, förutom Nato som vi dock inte är medlemmar i, är Europeiska unionen, som ju är en organisation som vi är medlemmar i. Med tanke på det försämrade säkerhetsläget är frågan om ett europeiskt säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete alltmer viktig. Vi tycker att det är bra att EU tar större ansvar, både civilt och militärt, för internationell fred och säkerhet, inte minst i närområdet. Därför stöder vi den nya ambitionsnivå som finns för den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken.

EU kan ta på sig stora gränsöverskridande utmaningar och kan hantera många olika hot och risker. EU har förutsättningar att vara en global aktör i och med den bredd av säkerhetspolitiska instrument som unionen faktiskt förfogar över.

Nu pågår flera olika processer för att stärka EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Vi välkomnar arbetet med det. En gemensam säkerhets- och försvarspolitik omfattar också en effektiv krishanteringsförmåga och måste kunna hantera säkerheten både utanför och inom unionen. Det är avgörande för en bibehållen säkerhetsordning i Europa och närområdet.

Här tycker vi att den svenska regeringen bör göra mer för att kunna vara med och påverka. Sverige ska vara aktivt och driva på, inte minst på de områden där det finns uppenbara samarbets- och effektiviseringsvinster.

FN har naturligtvis en unik roll. Dess uppgift är att verka för global utveckling och fred. Den har inte blivit enklare med åren. Om FN ska kunna vara starkt och fungera i realiteten måste vi driva på för att reformera FN. FN:s säkerhetsråd har av medlemsländerna fått huvudansvaret för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Men de senaste åren har säkerhetsrådet misslyckats med att hantera de svåraste konflikterna vi har sett; de två största gäller Syrien och Ukraina. Det skadar naturligtvis trovärdigheten för FN som global aktör för fred. FN måste bli bättre. Det gäller inte minst civil och militär krishantering.

Herr talman! Jag vill slutligen betona vikten av att vi arbetar med frågor som gäller kvinnor och barn, för kvinnor drabbas ofta särskilt hårt av kris, krig och naturkatastrofer.

Därför behöver vi lägga fortsatt stor kraft på de här områdena inom kris- och konflikthantering, inklusive utvecklingsarbete och övrigt internationellt arbete. Att arbeta utifrån FN-resolutionerna 1325 och 1820 om kvinnors och barns situation i väpnade konflikter innebär viktiga verktyg som ska prägla den svenska och internationella civila och militära krishanteringen.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 6 i betänkandet. Vi behandlar i dag utrikesutskottets betänkande nr 8, Sveriges samlade politik för internationell civil och militär krishantering. Jag vill inledningsvis tydliggöra att de multilaterala samarbetena är viktiga för att lösa internationella problem. Det förstår man ju, eftersom det är internationella problem vi hanterar. Det är inte fel att sondera terrängen med övriga medlemmar i EU om de har liknande åsikter som vi. Har de däremot inte det ska vi inte låsa oss fast vid en EU-linje där vi kompromissar bort vår linje i frågan. GSFP får till exempel aldrig bli en viktigare diplomatisk och säkerhetspolitisk arena än FN eller en dialog med våra nordiska grannländer.

Förslagen som återfinns i betänkandet måste också sättas in i en kontext för att förstås på djupet. När vi pratar om samarbeten med EU och inom EU måste man förstå att det handlar om mycket större saker än enskilda betänkanden och enskilda förslag. Inom EU och här i Sveriges riksdag återfinns globalister som driver en agenda som inte är i linje med vad som är säkerhet för respektive folk i de europeiska länderna. Agendan som i stället sätts är att skapa statsliknande institutioner inom EU för att slutligen upprätta en europeisk federativ stat som är styrd av byråkrater och stora länder såsom Tyskland och Frankrike - vi andra får vackert anpassa oss.

Juncker, EU:s icke folkvalda president, har satt upp som mål att EU ska ha ett gemensamt försvar. Han har till och med satt ett årtal för när han tycker att detta ska vara infört, nämligen 2025. Pesco, som delvis behandlas i betänkandet, är ett första steg mot precis det här - ett permanent strukturerat samarbete. Pesco kallas av Juncker för en sovande skönhet. Samma president som kräver ett EU-gemensamt försvar senast 2025 medger att Pesco är det första steget mot ett gemensamt EU-försvar.

De borgerliga och rödgröna partierna här i riksdagen är rörande överens om att det här är någonting väldigt positivt och att vi i större utsträckning ska underordna oss EU och bidra till en europeisk superstat. En stat är inte en stat utan en egen försvarsmakt. I det ljuset ska förslagen som återfinns i betänkandet ses. EU behöver en gemensam försvarsmakt för att kunna kategorisera sig som just en stat.

Det finns en mängd motsägelsefulla skrivningar och ställningstaganden i betänkandet. Det är relativt vanligt när vi behandlar EU. Bland annat står det: "Utskottet instämmer i regeringens bedömning att ett starkt europeiskt samarbete, med Europeiska unionen som kärna, är av stor vikt mot bakgrund av det ökande antalet konflikter i världen. EU bör därför stärkas som säkerhetspolitisk aktör, bl.a. genom att utveckla unionens förmåga att planera och genomföra civila och militära krishanteringsinsatser. - - - Utskottet instämmer dock i försvarsutskottets uppfattning att det europeiska säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet inte ska präglas av överstatlighet." Längre fram skriver man: "Regeringen vill se ett inkluderande Pesco, där så många EU-medlemsstater som möjligt väljer att delta från början. För regeringen är det även viktigt att Pesco leder till en ökad operativ förmåga och bidrar till att Europa kan ta ett ökat ansvar för sin egen säkerhet."

Om man ska ta ett krafttag och skapa operativ förmåga måste man också bygga upp militär infrastruktur och militära institutioner som gör att vi kan skapa en operativ förmåga i EU. Samtidigt som man inte vill ha överstatlighet är det precis mot överstatlighet vi rör oss. Det är i linje med det som Juncker och många andra uttalade federalister i Europeiska unionen har uttalat sig för.

I en omröstning i EU-parlamentet om en försvarsunion och inställningen till denna framgick det med ganska stor tydlighet var respektive parti står i den här frågan. De borgerliga representanterna i EU-parlamentet röstade ja till en försvarsunion med målet om ett gemensamt EU-försvar. Men i den här kammaren påstår man att man är emot ett överstatligt samarbete. Jag får inte riktigt ihop det.

De socialdemokratiska ledamöterna i Europaparlamentet röstade lite olika. Vissa avstod och tillät därmed det här att passera ostört, medan vissa faktiskt röstade nej. Men det visar lite grann också Socialdemokraternas vingliga inställning i de här frågorna. Ena dagen säger de nej, andra dagen ja, tredje dagen kanske.

Herr talman! I betänkandet återfinns följande på s. 7: "I detta läge är multilateralt samarbete i allmänhet - och inom ramen för EU i synnerhet - viktigare än någonsin för Sveriges säkerhet." Vad har EU gjort för Sveriges säkerhet? I dag har vi inget gränsskydd i Sverige. De handgranater som kastas i förorterna mot svensk polis, tror ni att de är tillverkade här i Sverige? De smugglas fritt genom hela Europa och in i Sverige på grund av de nedmonterade gränsskydden. Kriminella rör sig fritt över gränserna. Terrorister rör sig också fritt över gränserna, vilket bevisats om och om igen. Jag förstår inte riktigt hur man tror att EU, som inte ens kan upprätthålla någon form av inre säkerhet, ska kunna bidra till internationell säkerhet. Jag får inte riktigt ihop det.

Ni som står bakom det här menar att EU ska lösa kriser och öka Sveriges säkerhet, fast det kommer att bli precis tvärtom, vilket jag har berört. Vi kan kolla på USA och Ryssland, två länder som i stor utsträckning blandar sig i olika länder och tror sig veta bättre än de själva. Vad har resultatet blivit? Jo, kaos i Mellanöstern och kaos i Nordafrika. I Libyen deltog Sverige tyvärr aktivt. Vi var med och slog sönder ett land fullkomligt. Har vi tagit ansvar efter det? Nej. Skulle EU göra bättre ifrån sig? Antagligen inte - inte med de personer som styr EU just nu.

Oaktat detta är multilaterala samarbeten fortfarande lösningen på internationella problem. Men då ska man använda sig av sådana som har visat sig fungera. FN är inte den bästa organisationen, men det är det minst dåliga alternativ vi har för att hantera internationella kriser i världen. Vi har länge haft en linje i Sverige där vi har följt FN:s rekommendationer och agerat under FN-flagg när vi har deltagit i olika insatser runt om i världen. Återigen: GSFP kan vara en bra arena, så länge vi inte kompromissar bort vår linje och så länge vi inser att GSFP inte är ett förstahandsalternativ för Sverige i vår utrikespolitik.

Lösningen återfinns inom FN och i samtal med våra nordiska grannländer i första hand. Det är genom FN och på FN:s mandat vi ska genomföra civila och militära krishanteringsuppdrag. Det är till exempel i försvarsförbund med Finland som vi kan hantera de hot som vi har att hantera i vår egen närregion. Självklart ska Sverige också ha ett ökat och fördjupat samarbete med övriga nordiska länder.

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Herr talman! Jag vet inte vad jag ska säga om Jeff Ahls anförande. Det handlade väldigt lite om civil och militär krishantering. Jeff Ahl använde väldigt mycket av sin talartid till att sprida myter om det europeiska försvarssamarbetet i synnerhet och om EU i allmänhet. Jag tycker att det här tyder på en djup historielöshet och en okunskap om vad EU har betytt för freden och välståndsutvecklingen i vår del av världen. EU bildades just för att det inte skulle bli fler krig i Europa. Detta har EU arbetat med ända sedan dess.

Det arbete som nu pågår innebär att EU ska förstärka sin förmåga att vara en global aktör för att kunna göra det bättre för sådana som har det svårt både i fattiga länder och i konfliktdrabbade länder. Det är fråga om kriser som kommer att påverka även oss. Det är av dubbla skäl som EU och Sverige har ett ansvar för att kunna gå in i civila och militära kriser och använda alla de instrument som finns. Men det intresserar inte Jeff Ahl särskilt mycket. Han drömmer sig bort till en försvarsunion med Finland. Sedan kan vi trolla bort alla de kriser som i slutändan också drabbar såväl svenskar som dem som bor i Finland och för övrigt alla dem som bor i Europa.

Det är nämligen så i dag att allting hänger ihop. En kris även utanför EU:s unionsgränser drabbar oss och oftast en hel världshandel. Vad är det egentligen Jeff Ahl ser här? Det är ett långt utfall mot hela EU-samarbetet, och sedan kokar det ned till en försvarsunion med Finland. Hur löser det kriser?

Herr talman! Jag föreslår att Karin Enström lyssnar lite mer noggrant nästa gång jag talar. Som jag nämnde är GSFP en bra arena att samtala i, men det ska inte vara ett förstahandsalternativ. FN nämnde jag flertalet gånger. Vi ska agera på FN:s mandat och ingenting annat.

Det är fascinerande hur dålig historiekunskap väldigt många ledamöter i kammaren har. Historien visar ganska tydligt att det inte uppstår krig mellan demokratier. Det finns överstatliga unionsbyggen som EU. Vi har en gammal talman för Europaparlamentet som sa följande när britterna hade en folkomröstning om att lämna EU: The British have violated the rules. It is not the EU philosophy that the crowd can decide its fate.

Folket ska alltså inte få bestämma sitt eget öde. Det är de ledarna som du vill att Sverige ska underordna sig. Det är ett faktum. Du bortser från det historiska faktum att demokratier inte hamnar i krig med varandra. De bygger fred och säkerhet.

När det gäller Libyen talar du om insatser. Är du stolt över vad ni gjorde nere i Libyen? Ditt parti var med och drev igenom den insatsen. Är du glad över hur det ser ut nere i Libyen? Hur ser det ut när olika stormakter blandar sig i regionala konflikter? Det blir aldrig bra.

FN är ett bra sätt att lösa det såtillvida att man kan enas kring en linje där flera stora aktörer tycker likadant. Men se på hur det ser ut i Syrien och i den regionen och i Libyen. Det fungerar inte. Ska EU också bli en sådan spelare på världsarenan kommer det att bli ännu mer kaos.

Karin Enström talar om att sätta saker i sin kontext. Det är precis det jag gör när jag har mitt anförande. Tror du på fullt allvar att en union som inte klarar av att hålla någon sorts inre säkerhet ska lyckas med att ordna upp kriserna och kaoset i världen? Det är högst tveksamt.

Herr talman! Jag tycker att Jeff Ahl står på väldigt många ben här, kanske fler ben samtidigt än vad han har.

Å ena sidan säger han: Det är nog bra att samarbeta, och det är bäst om FN får styra och ställa. Samtidigt har vi sett att FN trots det uppdrag det har fått av sina medlemsländer har misslyckats. Säkerhetsrådet har misslyckats i de stora konflikterna i Syrien och i Ukraina. Det gör att FN måste hitta en väg framåt för att säkerhetsrådet och FN:s olika organisationer ska kunna fungera bättre. Det gäller självklart också militär krishantering.

Vi har kommit överens här i kammaren, och de flesta partier står bakom det. Vi i Sverige har valt att bygga säkerhet i samverkan med andra länder och andra organisationer. EU är den politiska union som vi är med i. När det gäller det försvarspolitiska och försvarssamarbetet är det inte överstatligt, utan det är mellanstatligt. Det vet Jeff Ahl mycket väl.

Att EU nu tar krafttag för att bli en bättre global aktör och kunna hantera kriser utanför EU:s område är för att det gynnar både dem som man hjälper och också stabiliteten i EU. Det hänger ihop. Där vill Jeff Ahl bara varna för någonting.

Vi kan ta Tyskland som exempel, som är det mest tongivande landet i EU. Det säger sig inte alls se en EU-armé. Här talar vi om ett utökat samarbete. Det är också där vi kommer att hamna.

Slutligen till frågan om Libyen. Jag duckar inte för den frågan. Det var ett mandat från FN:s säkerhetsråd som var grunden för att kunna göra insatsen. Det borde Jeff Ahl kanske läsa på om.

Herr talman! Vi ska börja med att jag ska läsa på. Det är precis det jag gjort. Jag läser allt som går att läsa om EU och vad olika EU-ledare uttalar sig om. Jag konstaterar faktum. Man har pekat ut att en federativ stat är slutmålet och ett gemensamt försvar ett steg på vägen.

Där har ni tagit ställning även i Europaparlamentet, Karin Enström. Även Moderaternas ledamöter röstade för en försvarsunion med ett gemensamt försvar och att man bygger upp gemensamma försvarsstrukturer som mål. Det är fakta. Det går inte att bortse från att det i dag finns gemensamma försvarsstrukturer i Europeiska unionen.

Sedan ska vi tala lite grann om Ryssland. Det är bra att du tar upp det. Du vet mycket väl att också Sverigedemokraterna står bakom de aktioner man vidtagit mot Ryssland i form av sanktioner och annat. Men vi ska tala lite grann om hyckleriet med det.

Vi har Tyskland som är en tongivande maktfaktor i EU. Det går inte att bestrida. Det byggs nu en pipeline med Ryssland. Vi har upplåtit hamnar för det bygget, där vissa borgerliga partier lokalt att röstat för att upplåta hamnarna. Samtidigt drabbas till exempel Finland, som är beroende av handel med Ryssland, hårt av sanktionerna.

Det är ett tydligt exempel på hur Tyskland använder små länder och offrar dem för att bedriva någon form av aktion mot Ryssland. Men själva bygger de en pipeline med Ryssland för att kunna importera rysk gas. Var någonstans är det rimligt och realistiskt?

EU tar inte ansvar för internationell krishantering. Det är en stor lögnapparat. Det är propaganda som sprutar ur från Bryssel. Man säger att man gör det ena, men bakom ryggen på folket gör man det andra. Du har själv hört hur man resonerar kring folkomröstningar.

Det är inte någon demokratisk byggnad. Det är en imperialistbyggnad som utnyttjar små länder, och ni hjälper till och lurar svenska folket. Det har vi inget att tacka er för.

Herr talman! Den skrivelse som vi nu har att diskutera har en ståtlig rubrik, Sveriges samlade politik för internationell civil och militär krishantering. När man ser den rubriken tänker man sig att vi här får en sammanvägning av allt det vi gör och en bedömning av helheter. Men riktigt så blir det inte när man läser texten i skrivelsen.

Den lämnar en hel del övrigt att önska på dessa 38 sidor, som jag tror att skrivelsen från regeringen är. Det är skrivelsen som är grunden. Till den har nu kommit en rad motioner som besvaras i betänkandet. Därför blir också debatten lite brokigare och bredare i sammanhanget.

Det sägs att det är en värld som är mer sammanflätad, omstridd och komplex. Om det är vi eniga. Det skiljer nutid från tiden för den senaste skrivelsen. Det har på tio års tid hänt en hel del i vårt Europa och i världen.

Om någon ställer sig frågan med anledning av vad som förekommit i den senaste debatten om den internationella dimensionen av säkerhet verkligen spelar en roll hoppas jag att ni tänker till. Det blir allt tydligare i dagens värld att det som händer långt borta påverkar oss här hemma. Det är en bred och komplex värld, och vad som sker långt borta påverkar oss.

Herr talman! Det går inte att stänga dörrar. Vi vet att det finns de som vill bygga murar och tror att man blir säker till följd av det. Den senaste debatten ger en bild av att man vill bygga murar, kanske runt Sverige den här gången. Men det löser inte världens och våra utmaningar.

Vi behöver söka ett brett svar på hot och utmaningar, och vi behöver bygga säkerhet tillsammans med andra. Det är klart att EU är en central politisk arena för oss att agera i. Det är en politisk union och en union där länderna uttalat ska vara solidariska med varandra.

Detta ska, som vi ser det, gälla också post brexit. Det är viktigt att vara tydlig med att vi inte ska bygga murar mot Storbritannien. Vi bygger säkerhet i nära samverkan med Storbritannien, och det är viktigt. I det sammanhanget hoppas vi också på att Pesco kommer att ha ett nära samarbete med Storbritannien. Det är viktigt för vår säkerhet i vår del av världen, där det är alldeles uppenbart att det finns ett stort militärt hot men också ett hot när det gäller vår samhällsordning i stort. Detta hot kommer från Ryssland. Det kan vi tyvärr inte bortse ifrån. Detta finns på flera ställen, och inte minst finns det många krafter som hotar internt i många av våra länder med extrem nationalism och populism. De hotar att destabilisera och att med icke-vetenskapliga debatter förändra vår säkerhetssituation.

Herr talman! Jag vill understryka vikten av att Sverige också är berett att bidra brett, också med militära insatser. Vi är beredda att göra det under FN-flagg och under EU- och Natoflagg. Från Centerpartiets sida ser vi att militär närvaro tyvärr, måste jag säga, alltför ofta är en förutsättning för att kunna göra civila insatser. Då måste vi se att det inte är med skohorn som vi visar oss beredda att göra denna typ av insatser. Vi måste i stället, också när vi fokuserar på vårt eget försvar, ha beredskap och vilja att agera militärt utanför våra gränser för att kunna klara just krishantering. Den militära närvaron är ofta, som sagt, en förutsättning. Det framgår också av vår reservation att vi tycker att balansen i regeringens skrivelse i denna del borde ha sett annorlunda ut. Det skulle ha främjat läsningen av skrivelsen.

Herr talman! Jag står självklart bakom denna reservation, men jag tänker för tids vinnande inte yrka bifall till den i detta läge. Jag kommer tillbaka till reservation 5.

Fredsfrämjande och fredsbevarande är viktigt, men också fredsframtvingande måste kunna vara möjligt. I dag skapas inte dessa mandat, och vi vet varför. Det är delvis på grund av säkerhetsrådets oförmåga i de mest allvarliga konfliktsituationerna.

Herr talman! Skrivelsen anger att Sveriges nationella säkerhet bygger på militär alliansfrihet. Om detta råder oenighet i denna kammare. Det är Centerpartiets bedömning likväl som Alliansens samlade bedömning att den militära alliansfriheten i dag skapar osäkerhet för oss själva och för omvärlden. Sverige har många bilaterala avtal - lapp på lapp men ingen söm. Natomedlemskapet utgör i grunden säkerhet inte bara för Sverige utan också för alla de länder som vi säger att vi ska bygga säkerhet tillsammans med. De har valt Nato, alla utom Finland.

Herr talman! Det är därför vi i vår gemensamma reservation nr 5, som jag yrkar bifall till, markerar att Sverige bör söka medlemskap i Nato - för vår säkerhet och för vår gemensamma säkerhet i denna del av världen.

Med det, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservation 5.

Herr talman! Ryssland utgör ett militärt potentiellt hot mot Sverige. Det verkar alla vara överens om här inne. Då är frågan hur man ska hantera detta.

Är det bra att man upplåter svenska hamnar för bygget av Nordstream 2? Det är min första fråga. Min andra fråga är: Om man är emot en överstatlig försvarslösning i EU - är det då bra att man röstar för en försvarsunion i Europaparlamentet?

Herr talman! Det är spännande att lyssna till Jeff Ahl. Jag kan bara instämma i mycket av vad Karin Enström tidigare konstaterade: Sverigedemokraterna är i denna debatt nog en kraft på många ben - fler ben än vad de själva har. Måhända är det några ryska ben som kommer in i diskussionen, dolda av Nordstream eller något annat.

Med den nationalistiska extremagenda som vi kunde höra Jeff Ahl göra sig till tolk för i ett tidigare samtal uppfattar jag att Sverigedemokraterna egentligen är ett säkerhetshot mot oss i Sverige. De har inte lösningar, utan de har hot mot vår gemensamma säkerhet. Jag hörde en retorik som lät väldigt lik den ryska i diskussionerna om till exempel Libyen och Libyeninsatsen. Jag förstår i dessa dagar att detta med ryska kopplingar har sina särskilda spår inom Sverigedemokraterna. Vi har också märkt det när vi har sett hur Sverigedemokraterna röstar i just Europaparlamentet. Där röstar de ofta på den linje som Ryssland efterfrågar.

Herr talman! Från vår sida har vi varit tydliga när det gäller det nya läget för Nordstream 2. Vi tycker att Sverige borde ha kapacitet och en lagstiftning för att kunna hantera också säkerhetssidan av denna typ av insatser. Vi jobbar nu aktivt för att få till stånd en lagstiftning som gör att vi på nationell nivå kan ha en åsikt om hamnbolags agerande.

Herr talman! Jag tror att Kerstin Lundgren är inofficiell mästare i den här kammaren i att prata utan att svara på en enda fråga. Det får jag ge dig; det är duktigt av dig! Jag ska räkna mina ben när jag går bort och sätter mig. Jag har bara två, men uppenbarligen har jag kanske fler. Jag ska ta och räkna så får vi se.

Jag frågade om det är bra att man upplåter svenska hamnar för att bygga en rysk pipeline vid namn Nordstream 2 som hotar vår säkerhet. Den hamn som uppläts i Karlshamn röstade ditt parti för att upplåta.

Du svarade inte på min fråga vad gäller försvarsunionen och omröstningen i parlamentet. I stället står du och pratar på om en massa andra saker och insinuerar saker om mig som inte stämmer.

Kerstin Lundgren vet mycket väl att det var vårt parti som var först med att varna för att Ryssland höll på att bygga upp en kapacitet och hade en agenda för att börja bedriva en mer imperialistisk politik. Då blev vi hånade för det. Den statsminister som ledde den regering som Centerpartiet ingick i kallade försvaret för ett särintresse med mera.

Det kanske är så att Centerpartiet projicerar sin ryssvänlighet på oss. Det är mycket möjligt. Ni vill gå med i Nato, där Turkiet är medlem - en auktoritär stat. Det kanske har någonting med det att göra; Centerpartiet gillar auktoritära byggen av olika slag. Ryssland är en auktoritär stat, Turkiet är en auktoritär stat och EU är ett auktoritärt bygge. EU har blivit en lämplig kanal för er att bedriva er globalistiska agenda på, för när ni bedriver politik nere i Bryssel kan ni säga en sak där och sedan säga en annan sak här. På det sättet lurar ni svenska folket. Det är precis det du fortsätter att göra när jag inte får svar på mina frågor.

Herr talman! Från vår horisont och Centerpartiets sida var vi tydliga med att vi ansåg att man måste säkerställa att vi har lagstiftning på plats för att kunna ta den säkerhetspolitiska hänsynen. Det är staten som måste ta denna hänsyn. Det är inte hamnbolag eller enskilda kommuner som bedriver säkerhetspolitik. Det är ett nationellt åtagande. Därför krävde vi att man skulle ta denna typ av initiativ för att få en lagstiftning på plats. Detta arbete pågår just nu, och det är viktigt.

Vi säkrade också att Gotland och Slite, som var den mest speciella hamnen, inte blev aktuella för Nordstream 2. Det gjordes inte på grund av ett nationellt ställningstagande utan på grund av den regionala beslutsrätten. Därmed är det tydligt att skulle vi ha haft lagstiftningen på plats hade vi argumenterat för att säga nej i båda fallen till Nordstream.

Herr talman! Det är väldigt tydligt. Centerpartiet säger nej till en EU-armé. Däremot säger vi ja till samarbete också i EU när det gäller försvar därför att vi vet att det bygger vår gemensamma säkerhet. Vi är inte som Sverigedemokraterna - nationalister som räds omvärlden och vill lösa sina ångestproblem eller rädslor för de andra genom att bygga murar, stänga igen och stoppa. De enda svar som Sverigedemokraterna har på alla frågor, oavsett vad de handlar om är: invandrare, stäng och stoppa så att vi är själva.

När jag hör på Sverigedemokraternas argumentation, herr talman, hör jag en auktoritär lösning.

Herr talman! Efter terrorbombningen i New York den 11 september 2001 förberedde sig det internationella samfundet för en insats i Afghanistan. Den dåvarande generalsekreteraren för Nato, Jaap de Hoop Scheffer, lyckades då i en enda mening fånga och definiera den nya, globala, ömsesidiga säkerheten när han sa: If we don't go to Afghanistan, Afghanistan will come to us. Det är precis så det är i dag. Det som händer och som hotar säkerheten i ett hörn av världen kommer snart att hota säkerheten och stabiliteten i andra delar av världen.

Därför är det otroligt viktigt att Sverige fortsätter att vara en stark och engagerad kraft för både militär och civil krishantering. Vi har låtit utvärdera den mångåriga insats som vi deltog i i Afghanistan, och på många punkter finns det anledning till självkritik när det gäller hur vi genomförde vårt arbete - inte så mycket kanske när det gäller de militära delarna som de civila och de politiska delarna.

Men faktum kvarstår, herr talman. Efter nästan ett drygt decennium av svensk närvaro i Afghanistan har hundratusentals unga afghaner, både pojkar och flickor, fått utbildning. Sjukvård har tillgängliggjorts för den afghanska befolkningen. Den ekonomiska tillväxten har varit stark. Även om säkerheten i Afghanistan nu på nytt är satt under press är det här prestationer och framgångar som vi ska komma ihåg.

Jag skulle i det här sammanhanget också vilja rikta ett tack till alla de personer, herr talman, som har deltagit i krishanteringsinsatser på den svenska statens uppdrag. Det gäller naturligtvis den militära personalen, men det gäller också alla de civila tjänstemän som gör en internationell insats. Det handlar om sjuksköterskor, det handlar om brandsoldater och det handlar om poliser och om tjänstemän från Lantmäteriet med mera.

De civila tjänstemännen nämner jag särskilt, för de omfattas inte av ett särskilt skydd och en särskild rätt till hjälp på samma sätt som den militära personalen gör sedan 2011. Jag tycker att det är mycket illa att regeringen inte vinnlägger sig om att hålla skyddet, hjälpen och stödet till våra civila tjänstemän i nivå med det som gäller för den militära personalen.

Zaida Catalán befann sig mer eller mindre ensam långt ifrån ära och redbarhet och en fungerande rättsstat. Hon hade en utsatthet som jag vill bedöma att svenska militärer inte möter på sina camper. Likväl har de civila tjänstemännen inte motsvarande skydd, och det här bör förändras.

Herr talman! Alliansen utvecklar i reservation 5 de fördelar som ett Natomedlemskap innebär. Jag träffar ofta mina politiska motsvarigheter ute i Europa, och de brukar ibland dunka mig i ryggen och säga: Ni i Sverige är helt fantastiska! Ni deltar i stort sett i alla Natoinsatser och är mer Natoanpassade än flera Natoländer, och ändå vill ni inte bli medlemmar och få ett inflytande i den här föreningen. Fortsätt så!

Hade vi varit medlemmar skulle vi med automatik haft ett institutionaliserat inflytande i den här organisationen och i alla de insatser som vi deltar i tillsammans med Nato, vilket i princip är alla under de senaste decennierna.

Det är också viktigt att framhålla att i den tid av oro som vi nu lever i, där vi inte längre enbart sysselsätter oss med krishantering i annat land utan också funderar över vårt eget nationella försvar och vår nationella säkerhet, betyder Natomedlemskapet otroligt mycket. Precis som det står i reservation 5 finns det ingen annan enskild åtgärd som kan vidtas för svenskt vidkommande som ger en sådan förstärkning av vår nationella säkerhet.

Ibland hör man, herr talman, i medier och på andra håll att det sägs att Sveriges ansträngningar att hålla sig nära Nato, som tar sig uttryck i form av värdlandsavtal, av att vi är guldpläterade partner och av att vi deltar i alla Natos olika insatser, är ett sätt för den nu sittande regeringen och kanske försvarsministern i all synnerhet att smyga in Sverige i Nato. Då vill jag bara säga: Det går inte att smyga in Sverige i Nato hur mycket man än försöker. Nato handlar om transparens. Det handlar om politiska beslut på högsta nivå. Det kommer att krävas en proposition till Sveriges riksdag, det kanske kommer att krävas en folkomröstning och det kommer att krävas ett anslutningsförfarande. Det går inte att göra smygvägen.

Till dem som tror detta, att om man bara håller sig tillräckligt nära smyger man in, vill jag säga: Glöm det. Det är bara medlemskapet som ger den kollektiva säkerheten och de ömsesidiga försvarsgarantierna och det är bara medlemskapet som ger Sverige en förstärkt nationell säkerhet.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 5 och 9.

Herr talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse Sveriges samlade politik för internationell civil och militär krishantering samt en hel del motioner som ryms inom detta område.

Regeringen konstaterar i skrivelsen att vi lever i en oroligare och mer osäker värld med ett ökat antal konflikter som också har en mer direkt påverkan på Sverige än tidigare. Vidare drar regeringen slutsatsen att efterfrågan på resurser för att hantera världens kriser är betydligt större än befintlig kapacitet. Här har regeringen rätt.

I ett svenskt bidrag till ökad stabilitet i vårt absoluta närområde och i vår omvärld ingår givetvis en palett av insatser med fokus på att förebygga krig och konflikter genom exempelvis stöd till en demokratisk utveckling, respekt för mänskliga fri- och rättigheter och ett fungerande rättssystem. I dagens debatt ligger fokus på hantering av de kriser och konflikter som vi omgärdas av i dag.

Låt mig börja med FN, herr talman. FN är på många sätt en helt unik organisation. Ingen annan organisation samlar världens stater för att arbeta för fred, stabiliserande åtgärder och krishantering. En av FN:s viktigaste uppgifter är att bidra till fred och säkerhet i vår värld. Men det är en organisation med stora problem. Sverige befinner sig som FN-medlem jämte en rad mångfasetterade länder, många med en syn på demokrati och mänskliga rättigheter som skiljer sig avsevärt från vår egen.

Det är därför centralt att FN höjer tempot i reformarbetet. I FN:s stadgar som kom till 1945 tas det inte hänsyn till den komplexa värld vi lever i i dag. Det leder till att säkerhetsrådet, genom vetorätten, alltför ofta står inför låsningar. Utan en förändring som möjliggör för FN att kunna ingripa i högre grad i konflikter och skydda utsatta grupper kommer inte tilltron till FN att kunna bestå. USA:s nya FN-ambassadör har tagit stort utrymme i debatten om en välbehövlig FN-reform. Det behöver även Sverige göra.

Herr talman! Kristdemokraterna vill se kraftfulla åtgärder för att förhindra den stora omfattningen av sexuella övergrepp i konflikter runt om i världen. Den reaktion som Anders Kompass möttes av inom FN-systemet när han slog larm om att fredsbevarande soldater begått sexuella övergrepp mot barn i Centralafrikanska republiken är givetvis helt oacceptabel.

Att någon agerar visselblåsare enligt sin övertygelse om vad som är moraliskt rätt, i syfte att dessa fruktansvärda brott ska komma ut i ljuset, får aldrig någonsin leda till att den som agerar beskylls för att ha agerat oriktigt. Händelsen visar dock på en kultur inom FN som innebär att anställda inte känner att de kan agera när de stöter på felaktigheter eller, som i detta fall, grov brottslighet. Det är en fråga som måste prioriteras inom ramen för svenskt FN-engagemang.

En annan allvarlig brist inom FN:s fredsbevarande insatser är alla kompetens- och resursproblem. För att komma till rätta med undermålig utrustning och låg utbildningsgrad måste vi kunna kräva höjd kvalitet för att internationella fredsinsatser ska kunna fungera tillfredsställande.

Herr talman! När det gäller Nato delar vi regeringens bedömning om ökat samarbete med Nato. Men vi anser att det inte är tillräckligt. Nato har sedan organisationen bildades 1949 varit en hörnsten i den europeiska säkerheten. Nato utgår från FN-stadgans artikel 51 om varje lands rätt till enskilt eller kollektivt självförsvar vid ett väpnat angrepp från ett annat land.

Nato kan erbjuda den säkerhet vi inte själva klarar av att bygga upp. Genom Nato kan vi också tillföra länder som behöver det vår egen kompetens, samtidigt som vi kan ta emot hjälp i de situationer där vi saknar resurser.

Kärnan i Natosamarbetet utgörs av Natos artikel 5 om det kollektiva försvaret och medlemsländernas skyldighet att bistå ett annat medlemsland vid ett angrepp. Nato är en mellanstatlig allians där beslut fattas genom konsensus. Med den ryska aggressionen mot Ukraina och den illegala annekteringen av Krim 2014 har Nato återtagit fokus på det kollektiva försvaret och betonar vikten av att vara medlem, vilket också har betonats i den här debatten, jämfört med att, som Sverige är i dag, vara partnerland. Endast medlemsländer kan räkna med att omfattas av försvarsgarantierna.

I dag väljer vi som sagt att samarbeta och i stor utsträckning förlita oss på Nato. Samtidigt väljer vi att stå utanför beslutsprocessen. Vi vill ha organisationens hjälp, och vi vill hjälpa till. Men vi vill inte vara med och styra dess utveckling. I vår alliansgemensamma reservation betonar vi därför att Nato är det försvarssamarbete som på allvar kan höja vår försvarsförmåga, öka stabiliteten i vårt närområde och ytterst stärka Sveriges säkerhet. De bilaterala samarbeten, utan gemensamma försvarsgarantier, som regeringen upprättar med enskilda Natoländer är inte tillräckliga. Vi anser att Sverige bör fördjupa sitt samarbete med Nato och verka för en svensk anslutning.

Jag vill därmed yrka bifall till reservation 5.

Vårt samhälle blir, liksom de flesta samhällen i världen, alltmer beroende av informationsteknik. Vi ser allt fler, både lyckade och misslyckade, försök från stater och organisationer som vill påverka andra staters angelägenheter. Sverige antogs alldeles nyligen som medlem i NATO Cooperative Cyber Defence Centre of Excellence. Det ser vi positivt på. Däremot finns det en problematik med just omhändertagande av den kompetens vi nu kommer att få genom deltagandet.

I Sverige har sex myndigheter ett av regeringen utsett ansvar för cybersäkerheten. Dessa myndigheter ingår i Samverkansgruppen för informationssäkerhet. Kristdemokraterna anser att den svenska cybersäkerheten bör samlas under ett och samma tak, dels för att kunna ta hem och samla kompetensen från Nato, dels för att lättare kunna ha överblick och utkräva ansvar i en skarp situation.

Herr talman! Europeiska unionen är den viktigaste säkerhetspolitiska arenan. EU har breda möjligheter att bygga säkerhet med hjälp av såväl diplomati, medling och konfliktförebyggande som förtroendeskapande åtgärder samt nationell civil, polisiär och militär förmåga. När det gäller den militära förmågan står EU för närvarande inför ett viktigt skede i och med nya steg mot ett närmare mellanstatligt samarbete.

EU:s framtida försvar debatterade vi i denna kammare förra veckan. Inom kort kommer också Pesco att debatteras. Därför väljer jag att inte fördjupa mig om det samarbetet nu.

Herr talman! Avslutningsvis menar jag att Sverige i denna tid av stora internationella utmaningar ska vara en stark aktör som tar sitt ansvar för att sträva mot internationell fred, säkerhet och utveckling. Vårt deltagande i civil och militär krishantering är viktigt. Med det instabila läge som råder, inte bara långt bort utan också i vårt direkta grannskap, krävs det mer internationell samverkan. Ett höjt stöd till freds- och säkerhetsfrämjande insatser är därför en nödvändighet i en tid av internationell oro. Det är därför av stor vikt att Sverige också fortsättningsvis bidrar till både etablerade och nya insatser inom fredsfrämjande, säkerhetsfrämjande och konfliktförebyggande verksamheter inom Nato, EU, FN och OSSE.

(Applåder)

Herr talman! Sverige är antagligen det land eller i varje fall ett av de länder som sett till folkmängden har bidragit med flest personer till civila och framför allt militära krisinsatser runt om i världen från FN:s bildande och framåt. Sverige är en aktiv bidragsgivare när det gäller både civil och militär krishantering.

I de här debatterna fokuseras det ofta på just den militära krishanteringen. Men jag tycker att Allan Widman på ett förtjänstfullt sätt lyfte fram att en stor del av verksamheten handlar om det civila. Vi borde ärligt talat ägna det mer uppmärksamhet.

Sverige bidrar med kvinnor och män till internationella insatser i internationell tjänst som organiseras av FN, Nato, EU och olika koalitioner av länder. Insatserna genomförs på inbjudan av länder. Det är viktigt att vi fortsätter att göra det, inte enbart för att bidra till säkerhet utan också för att öka vår egen säkerhet. Vi ska fortsätta delta i de internationella insatserna, av solidaritet med andra länder och andra människor men också av egenintresse. Genom att öka säkerheten i världen ökar vi nämligen också säkerheten här hemma i Sverige.

Vi bidrar till en regelbaserad världsordning. För ett litet land som Sverige är det viktigt att en sådan världsordning finns, att den följs och att den upprätthålls. Det ska vi fortsätta göra. Och det är just en regelbaserad världsordning vi vill fortsätta sprida över världen.

Sverige ska i alla sådana arbeten, både civila och militära, vara pådrivande för respekten för mänskliga rättigheter. Det gäller även att kvinnors rättigheter och deltagande i samhällslivet och när det gäller att lösa konflikter ska respekteras samt att rättsstatens principer ska respekteras. Det är ytterst därför vi är ute på de internationella insatserna, vare sig de är civila eller militära.

Det är de värdena vi står för och vill sprida i världen. Då måste de värdena också prägla insatserna. Jag tycker att Sofia Damm pekade på just det på ett mycket förtjänstfullt sätt tidigare. De som genomför insatserna måste också hålla sig till de grundläggande värderingar som vi vill stödja och sprida. Och de som bryter mot dem måste straffas.

Därför är det viktigt för svensk del, vilket regeringen också pekar på i sin skrivelse, att både uppmuntra och skydda visselblåsare i olika internationella insatser. Det handlar om de som slår larm om insatsers eller personals egna övergrepp mot den befolkning de egentligen är sända för att hjälpa. Det är ett beteende som aldrig kan accepteras eller tolereras.

Som jag sa inledningsvis fokuseras mycket av debatten om civila och militära insatser på just det militära. Det är det som får mest medial uppmärksamhet och mest uppmärksamhet i våra politiska diskussioner. Det är inte konstigt. Det ligger stor dramatik bakom att sända kvinnor och män på internationella uppdrag. De sänds in beväpnade i de kanske värsta konflikthärdarna med en uppenbar risk för sina egna liv. Det är inte konstigt att det genererar mest debatt. Men låt oss också komma ihåg alla dem som deltar i civila insatser och som också många gånger riskerar sitt liv och sin säkerhet. Det pratar vi kanske inte alltid tillräckligt mycket om.

Det är viktigt att vi samordnar de civila och militära insatserna. Denna samordning måste stärkas, eftersom det är därigenom som vi bland annat kan öka säkerheten för den personal som deltar, vare sig de gör det under civila eller militära former.

Grunden för allt vårt deltagande, och det har alltid varit viktigt för svensk del, är att det ska finnas ett stöd i folkrätten. Det är något som också måste prägla allt vårt deltagande i framtida insatser, och det är någonting som vi är noga med att pröva här i riksdagen varje gång vi fattar beslut i riksdagen om att Sverige ska delta i internationella insatser. En av de första och viktigaste frågorna då är: Vilket stöd finns det i folkrätten för den här insatsen?

Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till utrikesutskottets förslag i betänkande 8.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig inleda med att säga att jag tycker att Kenneth G Forslund hade många poänger i sitt anförande, inte minst när han berörde de civila insatserna.

Det där föranleder mig att ställa en fråga. Jag antar att Kenneth G Forslund är medveten om att vi har en lag som gäller för militär personal och som innebär extra hjälp och extra stöd på olika sätt, inte bara till den soldat som gör en insats utan också till dennes anhöriga. Sedan några år tillbaka ligger det ett förslag från en offentlig utredning om att motsvarande skydd ska finnas också för civil personal.

I det sammanhanget, herr talman, vill jag kort berätta att jag för något år sedan var på ett seminarium där ett antal sjuksköterskor som hade rest från Sverige för att hjälpa till i ebolaepidemin i västra Afrika berättade om sina erfarenheter. De åker ned mer eller mindre ensamma och ska ta sig till sitt tjänstgöringsställe, och de utsätts många gånger för i stort sett samma risker och hälsofaror som våra soldater och påverkas lika starkt av det som de har upplevt.

Därför vill jag ändå höra med Kenneth G Forslund om han är villig att medverka till att en sådan här lagstiftning kommer på plats. Det handlar ju om rättvisa villkor på en arbetsmarknad, låt vara internationell, för svensk personal.

Sedan kan jag inte låta bli att notera att för något år sedan uttalade Kenneth G Forslund i en intervju i Hufvudstadsbladet i Finland att han saknade socialdemokrater som var för ett Natomedlemskap och att han vill se och höra fler sådana i partiet. Jag undrar vad det var som föranledde det uttalandet.

Avslutningsvis vill jag återkalla mitt yrkande om bifall till reservation 9.

Herr talman! Tack till Allan Widman för frågorna! Allan Widman har själv varit högst instrumentell i att utveckla hur vi faktiskt tar större ansvar för militär personal under och efter deras insatser och brukar i olika debatter här i riksdagen, på seminarier och annat återkomma till att det vore rimligt att utveckla stödet också för den civila personalen.

Jag delar den uppfattningen, och finns det någonting vi kan göra för att hjälpas åt i våra båda partier för att bringa någonting sådant framåt bidrar jag gärna till det. Jag tycker att det är viktigt att all personal som är ute i internationella insatser liksom deras anhöriga får ett stöd både under och efter insatsen. Stödet har förbättrats de senaste åren för den militära personalen. Det kan säkert bli ännu bättre, men det finns definitivt också anledning att följa efter för den civila personalen.

Det uttalande jag gjorde i Hufvudstadsbladet och som Allan Widman har snappat upp är ett uttalande som jag inte bara har gjort där utan i olika sammanhang. Min erfarenhet är att intern debatt gör att man utvecklar argumenten och utvecklar sin kunskap, så det är faktiskt i detta folkbildande syfte som jag i olika sammanhang brukar påpeka att det skulle vara bra om det även fanns socialdemokrater som tydligt hade uppfattningen att det vore positivt att gå med i Nato.

Man ska komma ihåg att Socialdemokraterna är ett relativt stort och brett parti. Om vi ska vara helt ärliga finns det naturligtvis de som tycker att det här är bra. Jag delar inte uppfattningen att Sverige ska gå med i Nato, men jag tror att för spänsten och skärpan i argumenten och debatten skulle det internt vara bra och folkbildande. Tyvärr måste jag säga att jag inte har sett fler eller mer organiserade Natoförespråkare efter den intervjun.

Herr talman! Kenneth G Forslund åberopar folkbildningsargumentet, och som förhoppningsvis god liberal har jag full förståelse för det. Det är genom att åsikter bryts i debatten som vårt vetande och kunnande och vår kompetens utvecklas.

Herr talman! Jag har suttit i någonting som heter Sveriges delegation till Natos parlamentariska församling under nästan ett decennium, och jag har aldrig kunnat låta bli att förundras över det faktum att varje gång som riktigt namnkunniga företrädare för Socialdemokraterna kommer in på försvars- och säkerhetsområdet är detta ett organ som man omedelbart placerar sig själv i - man må heta Peter Hultqvist, Håkan Juholt eller Urban Ahlin.

Jag förstår alltså att det finns en svårighet att få igång den där debatten fullt ut på det sätt som Kenneth G Forslund nu vill och att det i stället är andra signaler som markerar betydelsen av till exempel försvarsalliansen Nato.

Jag lyssnar noga på vad Kenneth G Forslund säger om civila tjänstemän som har gjort insatser internationellt, och jag kan försäkra honom om att det kommer fler tillfällen redan detta riksdagsår med möjligheter för honom att bidra till det här.

Herr talman! Tack, Allan Widman! Jag kan bara konstatera att även jag själv nu för tiden ingår i listan av socialdemokratiska deltagare i arbetet i Natos parlamentariska församling och den svenska delegationen.

Det är naturligtvis så att Sverige har ett nära samarbete med Nato. Det är viktigt för oss att följa det som händer i Nato. Det bidrar definitivt till vår kunskap och till vår förmåga.

Att Sverige skulle vara en del av Nato, en del av en organisation som baserar sin strategiska planering på vissa medlemsstaters innehav av kärnvapen - där går gränsen för min del. Detta sagt bara för att kort bemöta fortsättningen på det som Allan Widman var inne på, det vill säga hur man kan stå så nära Nato utan att vilja gå med i Nato. Där går gränsen för mig.

Herr talman! Jag fortsätter där Allan Widman slutade. Socialdemokraterna har en ganska ambivalent inställning när det gäller hur man förhåller sig till olika försvarssamarbeten, kan jag tycka, och det blir ju inte tydligare av att Kenneth G Forslund gör den här typen av uttalanden, som antyder att det kanske pågår någon inre slitning i det socialdemokratiska partiet. Jag vet inte riktigt hur det ska tolkas.

Mina frågor blir ganska konkreta. Vi har ju ett väldigt långtgående försvarssamarbete med Finland, där det har antytts att Sverige mycket väl kan komma till Finlands hjälp om de skulle bli angripna. För det första vill jag veta i vilket läge det skulle kunna inträffa. När skulle vi kunna hjälpa dem?

Vad gäller Nato vill jag veta: Är det så att Socialdemokraterna är på väg att svänga i Natofrågan? Är det så man ska tolka diverse uttalanden och närmanden till Nato?

Jag anser att det är ganska farligt att ha en otydlig inställning som öppnar upp för olika tolkningar runt om i världen, där det finns olika intressen. Det är ju faktiskt så det förhåller sig i världen. Olika stormakter har olika intressen, och därför tror jag att det är väldigt viktigt för ett litet land som Sverige att vara väldigt tydligt med var man står. Är man för det här? Är man emot? Vad är det som gäller? Jag upplever tyvärr inte att Socialdemokraterna är tillräckligt tydliga.

Herr talman! Tack, Jeff Ahl, för frågorna!

Om Jeff Ahl letar efter en inre slitning i Socialdemokraterna i Sverige om Natofrågan kommer han antagligen att behöva ta fram ett skarpt mikroskop, vilket möjligen gör de få socialdemokratiska Natoförespråkarna lite ledsna. Det säger en del om hur många de är och har visat sig vara hittills. Det finns ingen sådan inre slitning. Det finns, tyvärr, för lite debatt. Det skulle av folkbildningsskäl vara bra med mer debatt.

Jag reser runt mycket i den socialdemokratiska partiorganisationen i landet, och det finns en stark uppfattning genom hela det socialdemokratiska partiet från medlemmarna ända upp till statsministern att Sverige inte ska gå med i Nato. Det är inte ett socialdemokratiskt önskemål. Det finns inte någon antydan till någon kommande svängning i Natofrågan för Socialdemokraternas del.

Sedan var det försvarssamarbetet med Finland. Ja, vi är i en process där vi samarbetar mer och mer med varandra. Även utan det samarbetet har Sverige uttalat en solidaritetsdeklaration där det framgår att i händelse av att något av våra grannländer angrips kommer vi att hjälpa till att försvara dem eller stödja dem. Vi förväntar oss att de ger oss samma hjälp i händelse av att Sverige på något sätt skulle angripas eller hotas.

Exakt hur detta ska gå till går inte att svara på förrän den oturliga dag - som helst aldrig ska inträffa - ett sådant angrepp inträffar. Då måste vi formulera svaret. Men innan dess blir det bara spekulationer.

Herr talman! Jag blev tyvärr, Kenneth G Forslund, inte ett dugg klokare på det svaret. Man måste vara tydlig med vad man vill när man talar om hur stödet ska se ut eller utformas annars blir det bara otydligt. Forslund pratar om att vi kanske ska hjälpa till. Men med vad och hur? Det måste vara utrett redan innan.

Det talas också om solidaritetsförklaringar. Det liknar det som finns i Nato. Då har man i princip frångått det som Socialdemokraterna håller högt, nämligen alliansfrihet - i faktisk betydelse, men ändå inte.

Det är detta som är konstigt. Ni kommunicerar ut en sak men agerar annorlunda politiskt, precis som vi har diskuterat tidigare i dag.

Inställningen till Nato är ambivalent. Inte minst värdlandsavtalet visar på att Sverige står halvvägs in i Nato. Sverige ska alltså kunna ta emot hjälp från Nato i syfte att Nato ska gruppera sina militära förband här vid en eventuell konflikt. Att koppla ihop detta med de solidaritetsförklaringar som lyfts upp, varav flera av våra grannländer är medlemmar i Nato, gör det svårt att uppfatta det på något annat sätt än att Sverige är halvvägs in i Nato - men ändå inte.

Tyvärr har vi från den socialdemokratiska regeringen fått höra att vi är naiva i den, den och den frågan. Jag säger att i dessa frågor har vi råd att vara naiva bara en gång. Det kan bli extrema konsekvenser om man inte är tydlig i frågorna. Sverige är inte det. Där bär i synnerhet Socialdemokraterna det största ansvaret.

Herr talman! Jag uppfattar det som att Jeff Ahl inte blev klok på svaret om försvarssamarbete med Finland men att han ändå uppfattade svaret om Socialdemokraternas inställning till Nato. Där gällde frågan Sveriges solidaritetsförklaring och den hjälp vi ska ge till länder som möjligen drabbas av en kris eller konflikt. Det går naturligtvis att göra långa listor på olika tänkbara scenarier, och utifrån de listorna kan vi göra lika långa listor på hur vi möjligen skulle kunna svara. Jag tror att det realistiska är att vi måste hantera den situationen den dag den uppstår - och helst ska den aldrig uppstå.

Avsiktsförklaringen att vi är beredda att hjälpa våra grannländer är viktig. Vår förväntan att få hjälp är också viktig. Men kvar ligger att vi, om det händer som vi inte vill ska hända, i det läget ska avgöra hur vi ska svara. Det finns alltså inte ett givet svar i förhand om att Sverige ska svara militärt. Det är en viktig skillnad mellan att vara Natomedlem och solidaritetsdeklarationerna. Nato bygger sin solidaritet på att medlemsländerna ska svara militärt på ett angrepp. Det är den automatiken som också är ett skäl till att jag som socialdemokrat inte vill att Sverige ska vara med i Nato, det vill säga för att ge oss handlingsfrihet.

Jag instämmer inte i Jeff Ahls beskrivning av vad värdlandsavtalet handlar om. Värdlandsavtalet handlar om hur saker ska gå till, inte vad som ska hända. Vad som ska hända, vilken personal, vilken materiel och så vidare som ska komma hit, ska alltid beslutas för varje tillfälle det är aktuellt att Nato uppträder här. Det är också det som sker.

Herr talman! Ingen människa är en ö. Inget land är en ö. Det är så skönt att det i Sveriges riksdag finns sju partier som verkligen står upp för multilateralismen, som står upp för att vi behöver samarbeta. Att vi sedan inte vill gå med i Nato eftersom vi tycker att det är fel, eller att Alliansen och borgarna vill gå med i Nato för att man tycker att det är rätt, är en annan sak.

Det som gör mig rädd är Sverigedemokraternas återkommande syn på att vi ska begå svexit, inte ska samarbeta och ska stänga våra gränser. Den nationalism som Sverigedemokraterna står för är farlig. Det är också den synen vi ser runt om i världen - i Polen, Ungern och USA. Det viktigaste vi kan göra i dag är att se till att vi samarbetar mellan länder, att vi värnar multilateralismen, att vi motverkar shrinking space.

Här, mina vänner, tycker Miljöpartiet att det är FN som ska vara den viktigaste aktören. FN ska vara fredens nav. Visst finns det saker vi måste jobba med inom FN. Sverige sitter nu i säkerhetsrådet och kan göra en historisk skillnad genom att ta med klimatfrågorna i behandlingen av säkerhetspolitiska aspekter när resolutioner ska skrivas fram. Det är revolutionerande, mina vänner!

Sverige kan i säkerhetsrådet lyfta upp att kvinnor måste vara en del när en fred ska förhandlas fram efter att en konflikt har avslutats och i arbetet med hur samhället ska byggas upp. Vi vill inte stänga ute 50 procent av världens befolkning. Då blir det ingen hållbar fred, och det blir inte ett hållbart samhälle. Det, mina vänner, är viktigt.

Vi måste jobba mer med frågor om mänsklig säkerhet. Där har FN använt instrumentet responsibility to protect. Det kan användas när stater inte kan gå in och skydda sin egen befolkning utan snarare motverkar det arbetet, till exempel al-Asad i Syrien. I FN ska man kunna besluta om att det internationella samfundet har en skyldighet att gå in och skydda befolkningen i det landet. De frågorna behöver vi jobba mer med internationellt.

Herr talman! Sverige lämnar mycket viktiga bidrag till att stävja och förebygga internationella kriser och konflikter, främja säkerhet i ordets bästa bemärkelse samt stärka demokratins och rättsstatens principer. Ytterst handlar det om att förhindra de värsta brott vi känner till: folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser, etnisk rensning, systematiska våldtäkter av kvinnor och utnyttjande av barn. När vi talar om "internationell civil och militär krishantering" ska vi påminna oss om att det är detta det handlar om, och det kräver ibland även militära insatser.

Det här arbetet har ett glasklart värde i sig: värdet att solidariskt bistå andra utsatta länder och andra utsatta människor, att lindra nöd och lidande. Men det är också viktigt för Sveriges egen säkerhet i den sammanflätade värld vi lever i, för inre och yttre säkerhet.

Herr talman! Just nu pågår den mest omfattande humanitära krisen sedan FN bildades. 20 miljoner människor i Nigeria och Sydsudan, på Afrikas horn och i Jemen löper risk att drabbas av svält. En komplex värld och en komplex kombination av konflikt och torka har bidragit till situationen. Runt om i världen behöver 135 miljoner människor humanitär hjälp i dag. Det är häpnadsväckande fyra gånger fler än år 2010. Det är ett extremt allvarligt läge, och som ett välmående land är det Sveriges skyldighet att hjälpa människorna i dessa situationer.

Behoven växer, för antalet krig och konflikter i världen ökar i dag. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer hotas i större omfattning än på länge. Vi har ett försämrat säkerhetspolitiskt läge också i vårt närområde. Det gäller inte minst den ryska aggressionen i Ukraina. Och redan nu ser vi vad ett förändrat klimat kommer att innebära. Det går inte en vecka utan att vi får nya larmrapporter om extrema väderhändelser.

Allt detta driver fram instabilitet och osäkerhet och påverkar Sverige genom migrationsströmmar och svagare världsekonomi när handel uteblir och många års utvecklingsvinster i fattiga länder går om intet till följd av krig och naturkatastrofer.

Herr talman! Dagens utmaningar och hot mot vår säkerhet är föränderliga, gränslösa och komplexa, som utrikesminister Margot Wallström beskrev det nyligen.

De kräver därför för det första ett vidgat säkerhetsbegrepp som förmår att fånga upp både militära och icke-militära hot och som sätter mänsklig säkerhet i centrum.

De kräver för det andra den internationella samverkan som vi talar om här i dag. Att bygga säkerhet tillsammans med andra har länge varit en grundsats i svensk säkerhetspolitik, och i dag när de globala utmaningarna ökar behöver det internationella samfundets samarbete stärkas och fördjupas. Här måste vi jobba förebyggande och med early warning för att komma in så tidigt som möjligt, innan kriser och krig uppstår och blir akuta.

Herr talman! Mot denna bakgrund är jag stolt över vad Sverige gör för att motverka våldsspiraler, förtryck och konflikter och stolt över regeringens prioriteringar. Jag vill lyfta fram fyra områden som jag ser som särskilt viktiga för vårt fortsatta arbete: multilateralismen, fredsbyggandet, klimatet som ett säkerhetshot samt jämställdhet och feministisk utrikespolitik.

När det gäller multilateralism har Sverige en lång tradition av mellanfolklig samverkan och delaktighet i internationella insatser för att främja säkerhet och fred. Miljöpartiets uppfattning är att FN men även EU är de viktigaste arenorna för att stärka en fredlig och trygg global utveckling. Därför ska Sverige fortsätta att vara en stark internationell aktör som deltar aktivt i dessa organisationer och i arbetet inom EU.

När det gäller fredsbyggande har Sverige en lång tradition av att vara en kraft för fredsfrämjande i världen, inte minst genom FN. Den traditionen fortsätter och förstärks med den rödgröna regeringens satsningar, för vi vet att utan fred blir det ingen utveckling och vice versa. Därför ökar vi stödet till freds och statsbyggande med fokus på sviktande och konfliktdrabbade stater. Därför har vi inrättat ett nytt sekretariat på UD med en långsiktig satsning på medling och fredsprocesser. Därför tar vi fram nya strategier för länder som Sudan och Somalia mot bakgrund av den politiska situationen i dessa länder och den torka och hungersnöd som drabbat dem.

När det gäller klimatet: En varmare värld är ett globalt säkerhetshot. Det är dags att vi förhåller oss till att det är så. Det är inte bara något vi säger; det är verkligen så. Det är inte en enskild miljöfråga eller ett särintresse som vissa partier på den gröna ytterkanten driver.

Klimatförändringen kan förvärra existerande säkerhetshot, vilket vi redan sett exempel på. Ta livsmedels och energikrisen 2008. Innan krisen utbröt hade matpriserna gått upp med 83 procent. Det hade att göra med flera olika faktorer, men ett varmare och torrare klimat i Mellanöstern var en viktig faktor. Syrien upplevde sin värsta torka i modern tid mellan 2007 och 2010. Den lokala och regionala livsmedelsproduktionen utsattes för svåra påfrestningar, och som vi vet är samhällen med mat och vattenbrist mer sårbara för spänningar och konflikter.

Det vi ser i dag kommer vi förmodligen att se i kuslig förstoring i framtiden. Forskning visar att sådana chocker som vår livsmedelsproduktion utsatts för ungefär vart hundrade år till följd av extremväder i stället kan uppstå vart trettionde år de närmaste decennierna.

Herr talman! Kvinnor och barn tenderar att vara de mest utsatta i konflikter och behöver riktat stöd genom våra internationella insatser. Kvinnor behöver involveras i fredsarbetet, som jag har talat om tidigare, och vi behöver skydda kvinnor på plats. Det finns klara kopplingar mellan jämställdhet och länders motståndskraft mot konflikt, visar forskningen. Därför måste vårt arbete för internationell krishantering ha ett tydligt jämställdhetsperspektiv. Det är bland annat därför vår feministiska utrikespolitik är så viktig.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande.

Herr talman! Jag ska börja med att säga att jag är en väldigt stolt nationalist, för som nationalist tänker jag på det folk jag representerar och den trygghet och den säkerhet som jag är satt att ge det. Det är faktiskt vårt uppdrag här i Sveriges riksdag - att i första hand värna tryggheten och säkerheten för vårt eget folk. Sedan ska vi självklart hjälpa andra också, men man får inte glömma bort vad vårt huvuduppdrag är.

Vi vill samarbeta med andra. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det nu. Jag har nämnt FN. Även om det såklart finns kritik att rikta även mot FN är FN det minst dåliga alternativ vi har. Jag och mitt parti tycker att vi ska utveckla många olika samarbeten i Norden och fördjupa dessa i olika riktningar beroende på vilket nordiskt land vi talar om.

Men det måste vara jobbigt för Pernilla Stålhammar och Miljöpartiet att de var tvungna att ha vårt stöd för att rösta igenom de gränskontroller som upprättades. Det måste ha uppfattats som ett djupt svek av era väljare eftersom ni förespråkar mer eller mindre gränslöshet.

Det är så här, Pernilla Stålhammar: Jag vill hellre ha gränsskydd som skyddar våra barn från det våld vi nu ser ute i förorterna i Sverige. Barn har dött i sprängdåd. Barn har dött på grund av skjutningar, och vapnen som använts har smugglats över en fullkomligt obevakad gräns på grund av globalister, som Pernilla Stålhammar och Miljöpartiet i synnerhet är.

Jag tycker att man ska förstå att det är ganska ansvarstyngt för Miljöpartiet med flera att betala 39 ½ miljard nästa år för att fortsätta ha en vidöppen gräns för terrorister och kriminella, vapen och knark, som alla vet vad det slår mot: våra barns trygghet.

Herr talman! Usch, jag får gåshud av oro och bestörtning när jag hör Jeff Ahl tala så brunt i Sveriges riksdag. Alla dras över en kam. Alla som kommer in är terrorister, hävdar Jeff Ahl. Så är det ju inte. De flyr från terrorister.

Om vi tittar på metoo-rörelsen nu, vad är det vi ser komma fram? Ja, det är ju inte att asylsökande är de som utsätter andra för övergrepp. Det är bara en myt som ni på alla sätt vill odla för att kunna stänga gränserna och driva den extremt bruna nationalism som ni bedriver i Sveriges riksdag, och det är jag väldigt ledsen över att ni gör.

När det gäller att stänga gränserna: Nej, vi i Miljöpartiet vill ha ökad migration. Vi tror till stor del på öppna gränser. Vi tror på att samarbeta inom EU. Men här måste EU verkligen komma överens och ta sitt ansvar.

Vi tror på att man faktiskt på olika sätt ska kunna straffas om man inte hjälper till att uppfylla de villkor som satts upp för samarbetet inom EU, till exempel genom att strukturfonder dras in om man inte tar emot en viss kvot av flyktingar. Vi tror också på att vi måste hjälpa kvinnor och flickor mer i detta sammanhang.

Herr talman! Miljöpartiet briljerar i vanlig ordning med ovetenskapliga argument. Det finns en hel del rapporter som visar på många invandrargruppers överrepresentation vad gäller just sexualbrott. Jag föreslår att ledamoten läser dem.

Återigen - det måste ha svidit rejält i miljöpartisjälen när ni var tvungna att ta vårt stöd för att upprätta gränskontrollerna på grund av den naiva politik ni fört. Det visar ju att vi haft rätt hela tiden.

Men fortsätt du, Pernilla Stålhammar, att stå för den politik som innebär att vi överför 39 ½ miljard till EU nästa år för att betala för ett nedmonterat gränsskydd, vilket innebär att vapen, knark och kriminella flödar fritt över gränserna och försämrar våra barns trygghet. Du får stå för den politiken, och jag står för min; det är precis så det ska fungera.

När vi sedan talar om internationella samarbeten måste det också för en miljöpartist ha varit väldigt jobbigt att gå från att representera ett parti vars politik gick ut på ett icke-våldsförsvar till att gå med på ett värdlandsavtal med Nato, USA med flera, som innebär att kärnvapenstater får gruppera militära förband på svensk mark vid en eventuell stormaktskonflikt. Därmed vill man göra Sverige till en frontlinje i en sådan konflikt. Jag tror att många miljöpartistiska väljare har väldigt svårt att förstå hur Miljöpartiet har tagit ställning.

Sedan är det välkommet att Miljöpartiet var så snälla och gav oss rätt vad gäller gränskontroller. Vi var ju inte sena att ge vårt stöd i den frågan, och det var uppenbarligen nödvändigt.

Herr talman! Ja, Jeff Ahl, jag är en stolt globalist, och jag är född sådan. Jag är en världsmedborgare - så är det. Det är ingen som är mer värd än någon annan i den här världen, oavsett var i världen eller i livet man befinner sig, men det tycker Jeff Ahl.

Du syftar på statistik som kanske dyker upp i ditt feed på Facebook eller på något man har hört. Nu kan vi tala om desinformation, med era tydliga kopplingar till Ryssland. Vi har sett gång på gång att ni överskrider de gränserna. Jag hävdar att du i så fall nås av fel information, för det stämmer inte att det finns en överrepresentation där. Det tjänar bara Jeff Ahls och Rysslands intressen att skapa denna splittring i Sverige.

När det gäller att ni skulle ha hjälpt oss att stänga gränserna vet varje miljöpartist där ute och alla andra också att det såklart inte stämmer. Vi ville inte stänga gränserna. Vi har varit väldigt tydliga med det. Att vi på något sätt skulle ha fått hjälp av Sverigedemokraterna att stänga gränserna är skrattretande, måste jag säga.

Det handlade faktiskt om att det fanns en majoritet i Sveriges riksdag som tyckte annorlunda än vi. Det gick inte att göra något åt med de konstellationer vi har i Sveriges riksdag i dag. Vi har ett val framför oss, och vi hoppas på ett annat resultat då.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Pernilla för att hon lyfte just klimatfrågan, och även andra talare som talat om feminism, kvinnors rätt till ett fritt liv, kampen mot sexuella övergrepp, de civila insatser som Sverige har deltagit i och hur Sverige kan bidra till ett globalt arbete för fred. Jag vill också nämna de viktiga insatser som görs av svenskar utanför Sverige för den globala freden.

Men vi står inför klimatförändringar som kommer att förändra jorden. Miljontals människor kommer inom de närmaste decennierna att behöva fly. Vi kommer att få se dränkta Stillahavsstater, översvämmade hus i fattiga och rika länder, stormar som blåser bort en familjs samlade tillgångar på några minuter och bortsmältning av glaciärer i Asien som påverkar alla de floder som miljarder människor där är beroende av för sina liv och sin vardag. Gamla diktaturer och andra regimer som gjort sig beroende av fossila resurser kommer att förlora sin makt, och vilka oskyldiga kommer de att dra med sig i fallet?

Nya konflikter kommer att byggas upp kring de resurser vi har för att bekämpa klimatförändringarna. Det handlar till exempel om jakten på litium på Tibets högplatåer och kampen om vattnet med ursprungsbefolkningen i Argentina och Chile.

Varför talar vi så lite om det ekonomiska systemet, som är orsaken till alla dessa konflikter som vi ständigt försöker lösa? Varför inte göra något åt grundorsaken, nämligen att den nuvarande ekonomins ständiga jakt på mer tillväxt och mer resurser skapar ökade klyftor och konflikter? Det försvagar trovärdigheten i ett i övrigt intressant betänkande att vi inte lyfter dessa frågor tillräckligt.

Även kritiken mot kärnvapen lyser med sin frånvaro. Kärnvapen nämns bara en gång, och det är i Moderaternas motion. Deras åsikt är att vi inte ska ha ett globalt kärnvapenförbud.

Men kärnvapen är oförenliga med demokratin. I alla krig har makthavarna begränsats i sina krigiska operationer av risken för civil revolt i skyttegravarna eller bland civila motkrafter. Men med kärnvapen överflyttas beslutsmakten över miljoner människors död till en enda presidents hand eller till några få personer, som på minuter kan avrätta miljoner oskyldiga. Ingen ges chansen att protestera eller diskutera innan missilerna är i luften med sin dödsbringande last.

Landet man bor i kommer för all framtid att skrivas in i historieböckerna som skyldigt till historiens största brott mot mänskligheten genom fullständig ödeläggelse av andra länder. Men ingen tid finns för diskussion eller besinning, ofta inte ens för att undersöka om skälen bakom beslutet var baserade på korrekt information.

Att inte heller riskerna med autonoma dödliga vapensystem finns med tycker jag är synd, för här skulle Sverige kunna bidra till att stoppa nya vapensystem så att de inte utvecklas för dödande som inte omfattas av mänskligt ansvarstagande och mänskliga beslut. Mer om detta finns att läsa i min motion 2017/18:2655, som dock inte behandlas i detta betänkande.

Slutligen vill jag nämna Pesco. EU skulle bygga fred, och många blev förvånade över Lissabonfördragets artikel 42.3, där det står att medlemsstaterna förbinder sig att öka sin militära kapacitet - den enda grundlag i demokratiska länder som kräver upprustning. Många ministrar och andra förklarade då att samarbetet skulle vara mellanstatligt och att skrivningen om försvarskapacitet bara innebar att vi skulle samordna vapenköp och få mer pang för pengarna.

Men nu när vi som ett av 23 länder går med här, utan offentlig debatt egentligen, skriver vi på att vi regelbundet ska öka försvarsbudgeten i reala termer för att nå målen. Mer materiel ska köpas och mer forskning bedrivas, men det står inget om att vi inte ska tillåta kärnvapen i de styrkor som ska ingå i försvarsunionen.

Jag tycker att Sverige i stället borde ta ansvar för att EU genomför sitt beslut från 1999 om civil insatsstyrka. Här skulle vi kunna vara en ledare i stället för att bli det 23:e hjulet under en militär ångvält.

Sveriges samlade politik för internatio-nell civil och militär krishantering

Den största nyttan gör vi som en samlad plats för dialog och konfliktlösning: ett land där andra kan samtala med varandra. Nato har redan mångdubbelt mer militär kapacitet än någon annan grupp på jorden. Vi gör större nytta genom att bygga upp civil krishantering, själva och med EU, än som en liten kugge i Nato.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)