Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Först ska ett land betala sitt eget försvar. Sedan kan man, om det finns pengar, delta i internationella operationer. Hade Sverige inte deltagit i ISAF under dessa år hade vi haft råd med ett modernt långräckviddigt luftvärn och ytterligare tio Gripen Erik. ISAF-operationen går mot sitt slut. Det är dags att summera.

Herr talman! Låt mig börja från början. Vi förfärades över talibanernas maktövertagande 1996 i Afghanistan.

Kvinnorna där tappade sina rättigheter. Talibanerna förstörde uråldriga historiska minnesmärken. Frågan var då om världen bara kunde se på.

Talibanregimen hade stått upp ur en av fraktionerna i Mujahedinrörelsen, som befriat Afghanistan från Sovjet. Talibanväldet blev ett tillhåll för al-Qaida, och redan 1998 bombade USA under Bill Clinton vad han trodde var positionsbestämda al-Qaida-läger i Afghanistan. Sedan vet vi vad som hände: elfte-september-attacken mot bland annat World Trade Center och Pentagon i USA och USA:s hämnande anfall mot Afghanistan senare samma år när Afghanistan vägrade att lämna ut Usama bin Ladin.

Anfallsstyrkan gick under namnet OEF, Operation Enduring Freedom. I slutet av 2001 upprättade FN en andra styrka, International Security Assistance Force, ISAF. Här har Sverige deltagit med 500 soldater.

Norra alliansen plus ISAF plus OEF var talibanerna övermäktiga i en reguljär kraftmätning. Talibanernas tekniska underlägsenhet var markant, men de var och är duktiga gerillakrigare.

Nu när de afghanska säkerhetsstyrkorna är uppbyggda är nästa steg en kraftmätning mellan den afghanska nationella armén, ANA, och den afghanska nationella polisen, ANP, tillsammans med utländska rådgivare mot talibanerna.

Tanken är slutligen att de afghanska säkerhetsstyrkorna, som nu är 352 000 man, själva ska kunna stå upp mot talibanerna. Om det fungerar och det afghanska samhället under detta skydd kan börja utvecklas var amerikanernas strategi rätt. Då är jag den förste att välsigna detta och applådera. Men oron finns att läget kan falla tillbaka till den situation som var före den amerikanska attacken.

Om vi läser i historieböckerna finner vi att starka arméer svept över detta område om och om igen under historien. När statsgränserna ritades ut var det europeiska kolonialmakter som gjorde detta, utan hänsyn till de lokala folkens önskemål. Allt detta har gjort de afghanska folken till världens kanske härdigaste och tålmodigaste.

Ett klassiskt afghanskt citat är, med udden riktad mot en ockupant: "Ni har klockorna, vi har tiden."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att komma till rätta med de underliggande problemen i det afghanska samhället.

Flickor och pojkar bör få god utbildning.

Gruvor och oljefält där afghanerna får del av vinsten bör etableras.

Odlingarna av opium bör upphöra.

Det saudiska inflytandet bör brytas och därmed islamismen.

Det afghanska ledarskapet bör bestå av hedervärda demokratiska föredömen.

Eventuellt bör en kongress se över statsgränserna i norra Afghanistan.

Och viktigast av allt: De enda som kan lösa dessa grundproblem är afghanerna själva.

Om den amerikanska strategin misslyckas är det kanske kineserna som nästa gång tar sig an uppgiften. Det behöver inte bli sämre.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen.

Eftersom både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har yrkat avslag på förslaget i regeringens proposition har vi varit så illa tvungna att ha en gemensam reservation i betänkandet, men jag tror att det kommer att framgå av mitt anförande att jag och mitt parti och tidigare talare i grunden har helt olika syn och utgångspunkt när vi diskuterar Afghanistan.

Vänsterpartiets utgångspunkt är solidariteten med det afghanska folket. Vi vill se ett Sverige som är en aktiv och närvarande aktör i Afghanistan och som understöder det arbete som afghanska män och kvinnor redan bedriver för fred, utveckling, demokrati och jämställdhet.

Vänsterpartiet stöder därför insatser som har till sin uppgift att säkerställa ett långsiktigt arbete för fred, demokratisering och jämställdhet. Vi ser det som en självklar del i vår solidaritet med det afghanska folket att stå upp för en human flyktingpolitik och att Sverige ska kunna vara en fristad för de unga män och kvinnor som flyr undan förtrycket i Afghanistan.

Herr talman! Sedan 2002 har Sverige bidragit till den krigförande och Natoledda internationella säkerhetsstyrkan ISAF. Det svenska deltagandet i insatsen har motiverats och försvarats på en lång rad olika sätt från den här talarstolen.

Man har sagt att de svenska soldaterna skyddar afghanska flickor när de går till skolan och att den militära insatsen ska bidra till demokratisering, att den ska besegra talibanerna, att den ska förhindra syraattacker mot kvinnor, att den ska skapa säkerhet och så vidare, och så vidare.

I dag, tolv år senare, kan vi konstatera att säkerhetsläget inte har förbättrats i Afghanistan. Konflikten i landet har tvärtom förvärrats under det gångna decenniet. Under första halvåret 2014 ökade antalet dödade och skadade civila med 24 procent. Vi ser att ökningen framför allt sker genom ett ökat våld mot barn och kvinnor. I dag kan vi konstatera att den fred som ISAF under tolv år haft som uppgift att säkra har blivit alltmer avlägsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Samtidigt, herr talman, måste man understryka att framsteg, på vissa områden till och med stora framsteg, sker i Afghanistan. Fler flickor får gå i skolan, och fler barnmorskor utbildas, men det är viktigt att komma ihåg att dessa insatser och framsteg sker tack vare civila biståndsorganisationer - organisationer som arbetar fristående från de militära insatserna.

Jag tycker att det är tråkigt att stundtals höra i debatten hur andra aktörer vill ta åt ta åt sig äran av det fantastiska arbete som modiga biståndsarbetare under mycket tuffa förhållanden har genomfört i Afghanistan.

Sveriges deltagande i ISAF har varit en av de mest omfattande internationella insatser som vårt land genomfört. Det har varit en kostsam insats, i pengar men framför allt i människoliv. Vänsterpartiet tycker därför att det bör genomföras en omfattande och oberoende utvärdering av insatsen, en vitbok.

En sådan utvärdering och vitbok bör inkludera oberoende forskare och företrädare för det svenska civilsamhället men självklart också företrädare för det afghanska civilsamhället.

Herr talman! Afghanistans historia visar att det inte finns en militär lösning på landets problem. Utländsk militär närvaro har gång på gång fördjupat och förstärkt de redan existerande konflikterna i landet. ISAF-insatsen är inget undantag. Från Vänsterpartiets perspektiv kan insatsen inte beskrivas som någonting annat än ett misslyckande.

Riksdagen ska nu ta ställning till Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM. Vi i Vänsterpartiet anser att insatsen i grunden är en fortsättning på den Natoledda ISAF-insatsen. Vi ser samtidigt att våra mervärden i Sverige ligger på helt andra områden, nämligen i civila och politiska insatser, inte i deltagande i den militära konflikten i Afghanistan. Vi har därför sagt nej till svenskt deltagande i RSM.

Jag vill understryka att vårt mervärde som land ligger i att Sverige har starka band till Afghanistan genom de många afghaner som har kommit till vårt land och som i dag bor och är en del av Sverige och vårt folk. Starka band har skapats genom alla svenskar som genom decennierna engagerat sig i konkret solidaritetsarbete med Afghanistan.

Man kan inte underskatta vikten av Svenska Afghanistankommittén och dess framgångsrika arbete i landet under mer än tre decennier. Det har gett vårt land trovärdighet och helt unika kontaktnät. Sverige skulle därför kunna bli en central aktör för fred, demokrati och jämställdhet i Afghanistan. Men det förutsätter att dagens fokus på militära insatser ersätts med ett tydligt fokus på civila och politiska insatser.

Herr talman! Jag vill också säga någonting om hur Vänsterpartiet skulle vilja se hur Sverige i stället engagerar sig i Afghanistan. Vi vill se ett Sverige som fokuserar på omfattande civila insatser där vi genom vårt bistånd kan bli en ännu mer aktiv aktör i kampen mot fattigdom.

Vi ser i dag i Afghanistan en hel generation av unga män och kvinnor som saknar möjligheter till utbildning, försörjning och ett liv som inte begränsas av förtryck och fattigdom. Deras frustration är talibanernas bästa vän. Ur den frustrationen kan talibanerna rekrytera ännu fler rekryter. Jag välkomnar att Sverige har utlovat mer än 8 miljarder i civilt bistånd till Afghanistan fram till 2024. Nu är det också viktigt att detta omsätts i ett aktivt engagemang för fattigdomsbekämpning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Det civila biståndet behöver samtidigt kompletteras med ett arbete där Sverige nu på allvar börjar engagera sig i de försök som finns till freds- och försoningsprocess. Det kommer självklart inte att vara enkelt, men vi måste lära oss av andra länder. Vi har sett i konfliktområde efter konfliktområde hur blodiga, långvariga konflikter har kunnat ersättas av fred och demokratisering, genom fredliga freds- och försoningsprocesser. Det finns ingenting som säger att vi inte skulle kunna lyckas med det också i Afghanistan.

Några saker är viktiga att understryka i detta arbete.

Det afghanska civilsamhället måste inkluderas i en freds- och försoningsprocess, och vi måste se till att de afghanska kvinnorna själva inkluderas.

Vänsterpartiet har därför efterfrågat en svensk handlingsplan för Sveriges arbete med FN-resolutionerna 1325 och 1820 i Afghanistan, där vi tillsammans kan tydliggöra hur Sverige ska jobba i Afghanistan med att synliggöra kvinnor i Afghanistan som aktörer men också synliggöra hur kvinnor i Afghanistan i dag drabbas av konflikten.

Herr talman! Även i fråga om detta betänkande har utrikesutskottet bjudit in försvarsutskottet till att samarbeta om hanteringen av propositionen från regeringen som handlar om det som kallas RSM i Afghanistan. RSM är en styrka, och det uttyds Resolute Support Mission.

Den inbjudan som ligger till grund för detta ger ett folkrättsligt mandat, och den kommer från den afghanska regeringen, som har slutit ett avtal med Nato, SOFA-avtalet. Den afghanska regeringen har medgivit att även länder som inte är medlemmar i Nato kan delta i insatsen.

Sveriges bidrag kommer att vara förhållandevis litet jämfört med vårt tidigare engagemang militärt i Afghanistan. Det handlar om att 50 personer ska finnas med och bistå, utbilda, ge råd och stöd på regional ledningsnivå till de afghanska säkerhetsstyrkorna. Dessutom finns det möjlighet att vid behov, som vi hoppas inte ska uppstå, skicka ytterligare 150 personer i händelse av kris där den svenska personalen behöver undsättas.

Sverige har under en lång rad av år haft ett engagemang militärt där vi har bidragit till afghansk säkerhet och till att bygga upp den afghanska säkerhetsstrukturen. Men vi har ännu längre haft ett starkt engagemang, kanaliserat främst via Svenska Afghanistankommittén, när det gäller att humanitärt hjälpa Afghanistan att bygga sitt land.

Det är viktigt att komma ihåg de två perspektiven. Vårt arbete och vår politik är ofta att inte göra det ena eller det andra. Politik är väldigt ofta, gränsande till alltid, en fråga om att göra både och.

Ska humanitärt arbete kunna vara framgångsrikt måste det finnas en så trygg och säker miljö som möjligt. För att skapa trygghet och säkerhet i en så våldsam miljö, som Afghanistan under alltför lång tid har varit, behövs det en militär insats. Det går inte att göra det ena utan det andra. Det går inte att skapa utveckling enbart med militär insats. Det går inte heller att skapa utveckling med enbart humanitära insatser i ett land som är så plågat av våld och krig.

Vi har väldigt olika uppfattningar, kan vi höra i debatten, mellan Vänsterpartiet och den breda majoriteten i Sveriges riksdag om effekterna av det tidigare svenska militära deltagandet i ISAF i Afghanistan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Jag och vi socialdemokrater hävdar med bestämdhet att det har bidragit till att förbättra situationen i Afghanistan och att det har varit ett viktigt bidrag för att skapa förutsättningarna just för de humanitära insatserna. Samtidigt är det oerhört viktigt att inte blanda samman det militära arbetet med det humanitära arbetet. Vi ska inte ha militär personal som ägnar sig åt någon form av humanitär verksamhet, att dela ut nödhjälp och annat, utan man ska hålla isär rollerna. Det är viktigt för trovärdigheten för båda grupperna.

Sverige växlar i och med detta år från ett relativt stort militärt engagemang till att öka vårt humanitära engagemang ytterligare i Afghanistan. Det är ansenliga belopp som under de kommande tio åren kommer att anslås från Sverige till att bygga ett bättre liv för människor i Afghanistan, genom bland annat utbildning och företagande, och att skapa en trygghet i landet.

Ska den tryggheten kunna bestå behöver de afghanska säkerhetsstyrkorna, som nu har kommit långt i sin uppbyggnad, få möjlighet att fortsätta att arbeta och fortsätta att utvecklas. Därför är denna insats viktig.

Jag vill kort, herr talman, kommentera reservationen och de två särskilda yttrandena.

Sverigedemokraterna reserverar sig och vill avslå propositionen utifrån att de tycker att Sverige nu helt ska avsluta sitt militära engagemang i Afghanistan. De gör i sitt särskilda yttrande en koppling till vikten som de ser av att försvara Sverige.

Jag måste ärligt säga att jag har svårt att se och förstå hur försvaret av Sverige skulle stå och falla med dessa 50 personer till Afghanistan.

När det gäller Vänsterpartiet kan jag konstatera att de är konsekventa gentemot sin tidigare linje att inte vilja att Sverige ska delta militärt i Afghanistan. Vi ser väldigt olika på hur utvecklingen har varit och i någon mån hur situationen är nu. Men intellektuellt kan jag respektera Vänsterpartiets konsekventa linje i detta även om jag inte delar den.

Tyvärr är vi i Sveriges riksdag inte helt och hållet eniga om detta beslut. Det hade varit önskvärt; det är alltid önskvärt när det gäller den här typen av beslut om att sända ut svensk personal på internationella uppdrag, allra helst som de kan tänkas vara väldigt farliga.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. Jag vill också understryka att den styrka som sänds endast är beväpnad för sitt självförsvar.

Herr talman! ISAF är en av de mest omfattande militära insatser som Sverige har deltagit i - kanske den mest omfattande militära insats som vi någonsin har deltagit i. Jag måste säga att jag är förvånad att vi nu, tolv år efter det första beslutet, står här i kammaren och fortfarande inte har gjort en ordentlig utvärdering av den insatsen.

Jag tycker att det är märkligt. Jag kan inte tänka mig något annat politikområde där man skulle kunna genomföra en så här omfattande insats under så lång tid utan att göra en enda oberoende utvärdering.

Det är alldeles uppenbart att vi har olika bilder av vad insatsen har uppnått.

Socialdemokraterna säger att insatsen har bidragit till att förbättra landet. Jag säger att den i grunden har misslyckats med sitt uppdrag. Jag grundar det i den statistik som FN har. Kenneth G Forslund grundar sina åsikter i någonting annat än siffror. Så har vi kommit till olika slutsatser, och det respekterar jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

I ett läge där vi har olika bilder av vad som har hänt i Afghanistan är det väl viktigt att vi nu får en verkligt oberoende utvärdering av den här insatsen, att vi kan få svar svart på vitt. Har man uppnått alla de mål för insatsen som man har satt upp från riksdagens talarstol genom åren? Har den resulterat i bättre säkerhet, bättre bistånd, att flickor har kunnat gå i skolan, demokratisering eller att man har pressat tillbaka talibanerna?

Allt det där tycker jag att det är rimligt att man utvärderar.

Nu vet jag att man jobbar på Försvarsdepartementet med att ta fram direktiv till en utvärdering. Det tycker jag är bra och mycket välkommet. Men för mig är det viktigt att vi nu inte kommer i ett läge där Försvarsmakten ska utvärdera sig själv. Jag tycker att det är viktigt att i en utvärdering också inkludera oberoende forskare, det svenska civilsamhället, självklart Svenska Afghanistankommittén och också olika aktörer i det afghanska samhället.

Därför blir min fråga till Kenneth G Forslund, som ändå är en företrädare för regeringen här: Avser regeringen att se till att vi också får med dessa aktörer i en utvärdering av den militära insatsen?

Herr talman! Tack, Hans Linde, för frågorna och synpunkterna!

När det gäller om insatserna hittills har lyckats eller inte säger Hans Linde att han grundar sina analyser på statistik och att jag och Socialdemokraterna grundar våra analyser på någonting annat.

Faktum är att vi grundar det på samma statistik som Hans Linde själv åberopade alldeles nyss när han pekade på att det i dag går barn i skolan i Afghanistan i en väldigt stor utsträckning om man jämför med tidigare, och framför allt att antalet unga flickor som går i skolan har ökat oerhört mycket.

Det är samma statistik som Hans Linde själv åberopade för några minuter sedan, och jag antar att statistik som Hans Linde använder kan betraktas som statistik även när Socialdemokraterna använder den. Men vi kanske kan få höra en intressant förklaring av statistikens gradskillnader alldeles strax.

När det gäller behovet av utvärdering håller jag med Hans Linde. Jag skulle säga att i ett normalfall, vilket inte Afghanistan är, hade vi säkerligen också haft utvärdering av en sådan här stor insats på vilket politikområde som helst under tiden.

Afghanistan är dock mycket speciellt. Jag anser faktiskt inte det vara möjligt att föra en saklig och väl grundad utvärderingsdiskussion förrän vi har gått ur den fas av insatsen som vi nu har gjort, och det är därför som det är rimligt att utvärderingen sker nu.

Vad gäller de utvärderingsdirektiv som Försvarsdepartementet jobbar med just nu kan jag säga att jag inte har de detaljkunskaper som Hans Linde efterfrågar om vilka som ska få medverka. Jag tycker att det är viktigt att det blir ett utredningsarbete som präglas av öppenhet och där många får möjlighet att ge sina synpunkter. Det är viktigt att vi utvärderar denna insats, eftersom den har varit mycket speciell och med speciella förutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Herr talman! Om vi börjar med statistiken är det som jag utgår från när jag säger att insatsen har misslyckats den glasklara statistiken från FN över antalet civila dödsoffer i Afghanistan som dessutom har redovisats i regeringens egen proposition. Den visar ju glasklart, om vi tittar från 2002 fram till dags dato, att i stort sett för varje år som har gått har antalet civila dödsoffer ökat. Då har också osäkerheten ökat. Våldet har ökat. Säkerheten har minskat. Freden har blivit alltmer avlägsen.

Jag kan inte beskriva det som att vi har förbättrat situationen i Afghanistan när fler afghanska kvinnor dödas i väpnade attacker.

När Kenneth G Forslund säger att framgången kan mätas i alla flickor som får gå i skolan tycker jag att jag redan har fått det tråkiga beskedet som jag beklagade i mitt anförande. Återigen, det är inte svenska soldater som utbildar flickor i Afghanistan. Det finns inte en enda afghansk skola där det finns svenska soldater utanför som patrullerar. När utländsk militär har närmat sig de vårdcentraler som till exempel Svenska Afghanistankommittén driver har de inte varit välkomna. Man har ringt deras högkvarter och sagt att man vill att dessa militärer ska lämna området omedelbart.

Stå inte här, Kenneth G Forslund, och ta åt er äran av det som modiga biståndsarbetare har bedrivit!

Jag måste säga att jag tycker att resonemanget om utvärdering är lite märkligt, för det bistånd vi har i Afghanistan ska ju utvärderas årligen, krona för krona, av oberoende aktörer. Varför är det möjligt att utvärdera Svenska Afghanistankommitténs utbildning av barnmorskor i Samangan men inte möjligt att utvärdera de svenska soldaterna som befinner sig en bit därifrån? Det har jag svårt att förstå.

Jag önskar att Socialdemokraterna tar med sig medskicket att det inte blir Försvarsmakten som utvärderar sig själv utan att vi får en utvärdering som inkluderar oberoende forskare, civilsamhälle och aktörer.

Herr talman! Man kan naturligtvis visa framgångar eller bristen på framgångar i Afghanistan för olika insatser med hjälp av många olika parametrar. Vi har kunnat se hur antalet civila dödsoffer har varierat över åren. Hur skulle man mäta graden av förtryck? Det är ganska svårt att mäta, tror jag, men jag tror ändå att vi kan vara överens om att förtrycket i Afghanistan har minskat under de här åren sedan talibanerna avlägsnades.

Jag tror att vi kan vara överens om att det är väsentligt fler barn och ungdomar och framför allt flickor som i dag går i skolan än vad det var för tio eller femton år sedan.

Vi kan också mäta hur den ekonomiska utvecklingen i Afghanistan de senaste åren har varit stabil och stark - förvisso från en mycket låg nivå, så det finns fortfarande oerhört mycket att göra.

Vem ska ta åt sig äran? Jag har inte sagt att vi å den militära insatsens vägnar ska ta åt oss äran för att lektioner hålls i skolorna. Men när det gäller att det finns en säkerhet i samhället som gör att man vågar sända sina barn och ungdomar till skolan anser jag att den militära insatsen har en del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

När det gäller utvärdering av bistånd är både jag och Hans Linde kritiska till hur mycket, ofta och utifrån hur många parametrar bistånd utvärderas i det här landet. Vi skulle behöva ägna mer tid åt bistånd och något mindre åt den oerhörda djungel av utvärderingar och byråkrati som tynger biståndet i dag. Det är därför kanske inte helt rättvist att jämföra med det området.

Jag tycker ändå att vi ska ta fasta på att det nu kommer att ske en utvärdering av den militära insatsen. Vi kan ha olika uppfattningar om när den borde ha startat, men det är högst väsentligt att den sker och att den kan göras på ett öppet sätt så att vi kan få en rejäl diskussion. Jag tror att vi har mycket att lära för framtiden av den.

Herr talman! Sveriges engagemang i Afghanistan är brett och långsiktigt. Vårt sammanlagda stöd till Afghanistan, om vi lägger ihop de militära bidragen, vårt utvecklingsbistånd och våra humanitära insatser, är det största åtagande som Sverige någonsin har gjort gentemot ett annat land. Afghanistan kommer också fortsatt att vara den största mottagaren av bilateralt bistånd från Sverige.

Sedan den första gången jag besökte Afghanistan 2007 har jag med egna ögon sett hur landet har utvecklats. Tillgången till hälso- och sjukvård har förbättrats. De flesta flickor får nu gå i skolan. Man kan även se en utbyggnad av infrastruktur när det gäller järnväg och vägar och en utveckling av näringslivet.

Samtidigt är landet naturligtvis fortsatt präglat av konflikt, fattigdom, korruption och dåligt fungerande institutioner.

Afghanistan går nu ändå in i en ny fas, och därför måste vårt stöd förändras. Landet har genomfört ännu ett presidentval. Det finns nu en ny president, Ashraf Ghani, på plats, och en ny samlingsregering har bildats. Man står inför stora utmaningar såväl säkerhetsmässigt som ekonomiskt. Den humanitära situationen är fortsatt svår.

Säkerhetssituationen skiljer sig åt mellan landets olika delar. Under 2014 har säkerhetsläget försämrats jämfört med motsvarande period 2013. Det har utförts attacker både i landets södra och östra delar och inte minst i centrala Kabul under de senaste månaderna.

Inriktningen för ISAF har ändrats sedan ANSF, de afghanska säkerhetsstyrkorna, i juli i år tog över säkerhetsansvaret för hela Afghanistan. Det har sedan dess omfattat huvudsakligen rådgivning till ANSF. Under andra halvåret 2014 har ISAF själva genomgått en omställning för att möjliggöra en så smidig övergång som möjligt till den rådgivnings- och utbildningsinsats, RSM, som vi nu debatterar och diskuterar. Den ska kunna vara fullt operativ redan den 1 januari 2015.

När jag senast besökte Afghanistan var budskapet klart från de afghanska politikerna jag träffade. Man är väldigt tacksam för det stöd man har fått från Sverige på olika sätt, men man vädjar också om ett fortsatt stöd: Överge oss inte nu!

De afghanska säkerhetsstyrkorna behöver fortsatt stöd, och det är det Natos nya utbildnings- och rådgivningsinsats RSM handlar om. Den operationsplan som finns för den här insatsen lyfter fram det fortsatta och framtida behovet av civil-militärt samarbete mellan Nato och det internationella samfundet, till exempel FN och dess stöduppdrag Unama i Afghanistan, EU och icke-statliga organisationer. Och det som naturligtvis är grunden för att få fungerande insatser är att det finns samordning och samverkan mellan de olika aktörerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Herr talman! Det vi i dag har att besluta om är att riksdagen ska medge att en svensk väpnad styrka om högst 50 personer ska kunna delta i utbildnings- och rådgivningsinsatsen. Det är ett mandat som ska sträcka sig, föreslås det, fram till utgången av december 2015. Det ska då också finnas en möjlighet till förstärkning och evakuering. Det är bra att det finns ett stöd. Det skulle vara eftersträvansvärt att ha ett ännu bredare stöd. Vi beklagar att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet reserverar sig mot det här beslutet.

Som jag sa i inledningen har vårt engagemang i Afghanistan varit omfattande. I ISAF-insatsen har ungefär 9 000 svenskar tjänstgjort. Detta militära bidrag har fram till och med förra året kostat ca 9 000 miljoner kronor. Utöver detta har Sverige bidragit med resurser inom EU:s polisinsats, och det bilaterala biståndet från Sverige till Afghanistan ökade från 53 miljoner kronor 2001 till 620 miljoner kronor 2013. Till detta kommer också ett humanitärt bistånd som har varit ungefär 120 miljoner kronor per år från 2008 och framåt.

Som försvarsminister var jag på plats i våras på Camp Northern Lights i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan när den svenska fanan halades då den svenska delen av ISAF-insatsen avslutades. Fanan hänger nu i försvarsutskottets sessionssal som en gåva från Försvarsmakten och som en påminnelse om alla de ansträngningar och uppoffringar som insatsen krävt. Den hänger där som en påminnelse om att vi aldrig får glömma de kvinnor och män som har gjort insatserna i fredens tjänst, och vi får aldrig glömma dem som omkommit och skadats.

Jag vill rikta ett stort tack till alla som deltagit och till deras anhöriga.

Eftersom ISAF-insatsen avslutas 2014 vill jag understryka vikten av att hela denna omfattande satsning analyseras och utvärderas. Som försvarsminister förberedde jag en sådan utvärdering. Jag stod här för ett år sedan som försvarsminister och sade att detta skulle ske. Vi påbörjade förberedelserna i Regeringskansliet. Jag välkomnar nu att försvarsministern aviserat att den ska sättas igång eftersom en så här omfattande insats måste analyseras brett och djupt för att vi ska kunna dra viktiga lärdomar inför framtida internationella engagemang, inte minst när det gäller civil och militär samverkan och styrning.

Eftersom tiden är knapp vill jag bara kort säga att utöver det stöd som vi lämnat till RSM antog regeringen en ny resultatstrategi för biståndet till Afghanistan. Det är väldigt bra och visar tydligt att Sveriges engagemang för Afghanistan fortsatt ska vara brett och långsiktigt.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Herr talman! Miljöpartiet har under flertalet år konsekvent drivit och arbetat för att avveckla den svenska militära stridande insatsen i Afghanistan. Avvecklingen av ISAF har gått enligt plan, och det svenska RSM-bidraget är ytterligare ett steg i avvecklingen.

Tyvärr har inte utvecklingen på marken i Afghanistan och i regionen varit helt tillfredsställande. Det är därför viktigt att vi fortsätter på den exitstrategi som riksdagen tidigare har beslutat om. Det är av betydelse att vi inte lämnar den afghanska militären utan stöd och råd så att landets säkerhetsstyrkor kan stärka sin förmåga att självständigt hantera säkerheten i landet.

Herr talman! Afghanistan är fortsatt ett av världens fattigaste länder. Mer än hälften av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Kvinnor och flickor är särskilt utsatta. Den humanitära situationen går åt fel håll. Konflikter, översvämningar, torka, jordbävningar och andra extrema väderförhållanden bidrar till att utvecklingen inte går åt rätt håll.

År 2014 uppskattas 9 miljoner afghaner vara i behov av humanitär hjälp. Det finns lite drygt 600 000 internflyktingar. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har ca 5,7 miljoner flyktingar återvänt till Afghanistan det senaste årtiondet. Men i grannländerna finns det ytterligare ett antal miljoner flyktingar som lever i flyktingläger.

Svenska Afghanistankommittén, Sak, är en biståndsorganisation som sedan drygt 30 år arbetar i Afghanistan. Afghanistankommittén är med sina drygt 6 000 anställda en av de enskilt största arbetsgivarna i landet. Sverige har på grund av Saks viktiga arbete i Afghanistan en särställning som bidragsgivare internationellt. En stor del av Saks arbete bedrivs på den fattiga afghanska landsbygden och med särskild inriktning mot kvinnor, barn och människor med olika former av funktionsnedsättning. Det här är väldigt viktigt.

Sverige har alltså ett långsiktigt engagemang i Afghanistan. Landet är Sveriges enskilt största biståndsmottagare. För perioden 2014-2019 har regeringen öronmärkt ett bistånd på nästan 5 miljarder kronor.

Herr talman! Det är inte oproblematiskt att verka i Afghanistan. Hjälpbehovet är enormt, och säkerheten måste fortsätta att byggas. Positivt är att konsolideringen av demokratin då landet gick till val för att välja ny president gick bra. Negativt är att den internationella styrkan inte har lyckats stoppa den illegala narkotikaproduktionen. Tvärtom växer den i omfattning för varje år. Odlingen av opium ökade med 36 procent under 2013, och den tränger ut all laglig verksamhet.

Detta är ett mycket stort problem, inte bara för Afghanistan utan kanske främst för grannländerna där opiumet passerar på väg till den europeiska marknaden. Den mycket omfattande korruptionen genomsyrar hela samhället och utgör ett allvarligt hinder för en hållbar utveckling.

Miljöpartiet ser positivt på att den svenska militära insatsen går mot ett avslut och att allt större fokus läggs på biståndsinsatser. Utvecklingssamarbetet är avgörande, och Sverige har en viktig roll att fylla där.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Sverige har haft ett långvarigt engagemang i Afghanistan för den afghanska befolkningen före, under och efter den militära insatsen för att under kap. 7 i FN-stadgan bistå den afghanska regeringen med att upprätthålla säkerheten i Kabul och stödja övergången till demokratiskt styre i Afghanistan. Det är ett mandat som senare har vidgats till hela Afghanistan samt till stöd för uppbyggnaden av afghanska säkerhetsstyrkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

För den här kammaren är det den fjortonde gången vi går till beslut, nu inte längre ett beslut om ISAF-insats. Den har ju delvis upphört, som framgått tidigare, och upphör helt vid årsskiftet. Vi har överlämnat vår kamp till de afghanska styrkorna.

När vi nu fattar beslut gör vi det för att stödja uppbyggnaden av de afghanska säkerhetsstyrkorna, som har nått den nivå som man har beslutat men inte kvaliteten. Vi är beredda att med 50 personer, högst 200 om olyckan skulle vara framme, bistå i kvalitetsuppbyggnaden. Det är en kraftig minskning jämfört med tidigare beslut som vi har tagit i kammaren.

Som framgått har ca 9 000 svenska kvinnor och män deltagit i de insatser som vi har beslutat om i kammaren. Jag vill liksom övriga rikta ett tack till alla dem som gjort skillnad och som varit beredda att ställa upp för att genomföra dessa beslut, och till deras familjer och anhöriga likaså.

Dessutom har vi deltagit i polisiära insatser och i en omfattande humanitär insats och utvecklingsinsats. Tack också till alla dem som har gjort och gör dessa insatser!

Herr talman! Sveriges omfattande och långvariga engagemang för Afghanistan är givetvis värt att utvärdera. Jag är glad att regeringen avser att fullfölja den utvärdering som den förra regeringen startade.

Det är inte bara Sverige som kommer att göra en utvärdering. Vi var många som samverkade inom ramen för ISAF. Det kommer att finnas många olika utvärderingar att ta del av och många lärdomar att inhämta utifrån den helhet som jag hoppas att vi kommer att kunna se när man från olika perspektiv värderar och granskar vad som har varit för att kunna dra lärdomar också för framtiden.

I detta sammanhang handlar det givetvis också om det svenska bidraget när det gäller 1325 och 1820, där vi har gjort en tydlig skillnad. Jag har mött kvinnliga parlamentariker som har påpekat att de har vågat gå till val tack vare de insatser vi har gjort.

Den insats som har varit är som sagt viktig, men den behöver och bör utvärderas. Jag är övertygad om att det också kommer att ske från akademin, alldeles oavsett om kammaren eller regeringen fattar beslut, för det har givetvis ett stort värde att lära av historien.

Den insats vi nu ska fatta beslut om är således en ny insats. Som har nämnts kommer den tillsammans med de andra insatserna på biståndsområdet att vara ett viktigt bidrag för att hjälpa fram en ekonomiskt och socialt hållbar utveckling i Afghanistan - ett Afghanistan som också värnar sina känsliga miljöer som har varit hårt drabbade av de konflikter som landet haft.

Det finns ett folkrättsligt mandat här också, i det avtal som träffats mellan den afghanska regeringen och Nato.

Från den Londonkonferens som var i början av månaden noterar jag den tydliga signalen från den afghanska regeringen: Överge oss inte! Det är en signal som jag också har hört när jag har besökt Afghanistan tidigare. Det är en rädsla för vad som följer i ett läge när den internationella närvaron minskar. Det är en rädsla för att man ska förlora de möjligheter som man upplever sig ha fått.

Jag har också hört många säga: Man kommer inte att kunna driva oss tillbaka till det som gällde före 2001. Jag hoppas att de som säger det får rätt. Jag hoppas att vi kan bistå de afghanska säkerhetsstyrkorna i att ta sitt ansvar fullt ut och göra skillnad så att afghanska kvinnor och flickor vågar delta i samhällsarbetet och vågar gå i skolan. Jag noterade den attack som var häromdagen mot en fransk skola i Kabul. Den typen av växande press måste de afghanska säkerhetsstyrkorna klara att stå emot. Annars riskerar vi att få en utveckling som ingen av oss vill se.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Herr talman! Jag är glad att vi har ett brett stöd i kammaren för den fortsatta insatsen. Det är också bra att vi har haft och fortsätter att ha ett samarbete över blockgränserna kring hur denna insats ska genomföras.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.

(Applåder)

Herr talman! Som framgått av alla tidigare anföranden är det uppenbart att den operation i Afghanistan som för svensk del nu går in i en annan fas behöver skärskådas ur många olika perspektiv och utvärderas i grunden.

En av de frågor som ställts upprepade gånger handlar om huruvida militära insatser kan göra skillnad. Är närvaron av en beväpnad soldat något som påverkar miljön i de länder där Sverige gör insats?

Mitt svar, herr talman, är att det påverkar. Jag har själv varit i Afghanistan, och jag håller med Hans Linde om att inga svenska soldater, såvitt jag vet, någonsin har vaktat vare sig utanför sjukhus eller enskilda skolor. Jag tror inte att det är på det planet som den militära närvaron har haft betydelse.

Däremot tror jag att förefintligheten av militära resurser i till exempel norra Afghanistan, att militära förband har funnits på plats även om det inte har varit vid skolor och sjukhus, har haft betydelse för möjligheten att under relativt ordnade former utveckla det som många har talat om i dag, nämligen ett mer funktionellt samhälle som kan erbjuda grundläggande välfärdsservice till människor.

Den stora frågan är vad som händer när denna militära närvaro i stort sett försvinner i alla delar av Afghanistan. Kommer de afghanska säkerhetsstyrkorna att vara tillräckligt kompetenta och sammansvetsade för att stå emot talibanernas attacker mot samhället? Det kan man förvisso diskutera.

Vänsterpartiet framför i sin reservation att den militära insatsen har misslyckats. Det är ett omdöme som jag inte delar. För mig handlar bristen på framgång i Afghanistan mer om de otillräckligheter som det politiska systemet har levererat.

Varken FN eller USA lyckades samla alla intressenter i denna region kring en gemensam agenda. Man lyckades inte samla Iran, Kina, Pakistan, Uzbekistan och Afghanistans många andra grannländer kring gemensamma politiska målsättningar för vad som skulle vara end state i Afghanistan. Detta ledde till att alla fortsatte att utifrån sina egna agendor destabilisera den process som nu har pågått i över tio års tid.

Möjligen kan det också ha varit ett misstag i detta etniskt, geografiskt och religiöst splittrade land att så tydligt satsa på ett centralstyre i Kabul. Var det klokt eller mindre klokt att satsa på det i ett land som aldrig någonsin upplevt en effektiv centralregering?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Och hur var det egentligen med utvecklingen och säkerheten? Kanske inte från svensk sida men bland många av de över 50 länder som var verksamma i Afghanistan var det nog för mycket tyngdpunkt på säkerhet och för lite på utveckling.

Där har hela det internationella samhället möjligheter att nu i fortsättningen göra om och göra rätt. När jag säger det förstår alla och envar att jag i likhet med Hans Linde inte vill att den förestående utredningen ska bli en utredning av de militära delarna i detta, utan det måste handla om ett mycket bredare perspektiv. Därför är jag lite tveksam till att uppgiften nu ska landa på Försvarsdepartementet. Den kanske bättre hade hört hemma på Utrikesdepartementet. Men det kan lyckas ändå att få det tillräckligt breda perspektivet.

Jag ska inte tala så mycket längre, herr talman. Jag hörde Pernilla Stålhammar säga att det fanns en exit strategy. Jag har följt den här frågan i över tio år. Jag tror inte att vi hade någon exit strategy. Det finns många indicier på detta faktum. Ett av de viktigaste är att de styrkebidrag vi har lämnat Afghanistan har fått beteckningen FS. Det är inte väldigt många som vet vad det betyder. Det betyder fortsättningsstyrka. Vi började på Fortsättningsstyrkan 1 och slutar väl någonstans på 25, 26. I den beteckningen ligger väl en antydan om att man inte riktigt vet vart man är på väg någonstans.

Jag vill instämma med Karin Enström. Det är 9 000 svenska män och kvinnor som har varit i Afghanistan. Jag har försökt, herr talman, att påvisa att de har gjort skillnad. Deras och deras anhörigas offer har inte varit förgäves. Däremot är den fana som numera pryder en av väggarna i försvarsutskottets sessionssal och som härrör från Camp Northern Lights inte en gåva till utskottet. Vi förvarar den i väntan på att den i en framtid kommer att överföras till Armémuseum.

Jag vill avsluta med att säga att i samband med den ceremoni då fanan överlämnades till försvarsutskottet träffade jag en Afghanistanveteran, en officer. Han berättade att när han var hemma på permissioner från sitt uppdrag i Afghanistan använde han all sin fritid till att samla in pengar privat för att kunna inreda flickskolor i Kabul. Man kan tycka vad man vill om militär och civil samverkan, men sådana insatser förtjänar uppmärksamhet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Precis som här förut har sagts flera gånger från olika talare har Sverige en lång historia av engagemang i Afghanistan. Sedan 2002 har det skett i form av deltagande i ISAF-styrkor och från och med september i år i form av deltagande i RSM, Resolute Support Mission, som debatten nu handlar om. Som också har nämnts finns årtionden av stort ideellt engagemang i Svenska Afghanistankommittén, som gör och har gjort fantastiska insatser i detta land.

Hela tiden har Sverige funnits där för att vi har fått ett uppdrag och en inbjudan från afghanska regeringen och från FN:s säkerhetsråd. När vi nu har kommit i ett läge där vi har avslutat ISAF-styrkan är det viktigt att i debatten passa på att tacka alla de 9 000 soldater som har funnits där och deras anhöriga för de fenomenala insatser de har gjort och också minnas alla dem som omkommit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

De har varit utsända från riksdagen, och vi har varit ett starkt stöd härifrån. Jag hade tillsammans med flera andra förmånen att för snart fyra år sedan på plats besöka ISAF-styrkan och våra styrkor och på plats se det fina arbete man gjorde och har gjort hela tiden. Jag minns särskilt ett besök på en skola med bara flickor och hur de strålade av glädje över att få gå i skolan. Det är något som vi tar som självklart. Skillnaden är också att man äntligen har fått tillgång till sjukvård. Detta är bestående skillnader som är ett exempel på att det arbete som Sverige har gjort inte har varit förgäves.

Under 2014 har landet kunnat genomföra ett presidentval, och man har nu en ny president. Nu är det mycket upp till ledningen att se till att de olika folkgrupperna får deltagande och plats i regeringen. Det tror jag personligen är väldigt viktigt för att kunna få stabilitet inför framtiden.

Som också har sagts här från talarstolen är Afghanistan alltjämt ett av världens allra fattigaste länder. Långt över 50 procent lever under fattigdomsgränsen. Fortsatt är kvinnor och flickor särskilt utsatta. De ekonomiska utmaningarna för Afghanistan är enorma. Den externa finansieringen för fortsatt utveckling i landet bedöms fortsätta över överskådlig tid. Det är därför viktigt att vi nu i slutskedet av vår insats fullföljer våra åtaganden.

RSM-insatsens syfte är att det internationella samfundet ska bistå de afghanska säkerhetsstyrkorna med utbildning, rådgivning och stöd i syfte att förstärka de afghanska säkerhetsstyrkornas förmåga att självständigt kunna hantera säkerheten i landet. Det är också viktigt att poängtera att det svenska RSM-bidraget utgör ytterligare ett steg i avvecklingen av det svenska militära engagemanget i Afghanistan. RSM har ett brett stöd. Insatsen beräknades i oktober 2014 innefatta ca 42 truppbidragande länder varav 14 som inte är medlemmar i Nato.

De civila insatserna i Afghanistan blir allt viktigare allteftersom ansvaret för landets säkerhet lämnas över till de afghanska myndigheterna. Nu blickar vi fram mot en ny strategi för svenskt bistånd till Afghanistan. Biståndet ska vid sidan av demokrati, mänskliga rättigheter och utbildning innefatta ökat fokus på sysselsättning, försörjning, landsbygdsutveckling och utveckling av den privata sektorn. Syftet är att stödja en socialt och ekonomiskt hållbar utveckling i landet samtidigt som landets känsliga miljö värnas.

Jag delar även utskottets välkomnande av den pågående förberedelsen för en utvärdering av den svenska insatsen i Afghanistan. Hela insatsen måste grundligt analyseras. Vi kommer att kunna dra viktiga lärdomar inför framtida insatser både där och på andra ställen i världen. Med dessa ord yrkar jag än en gång bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Herr talman! Som flera redan har påpekat är det viktigt att klargöra att vårt engagemang i Afghanistan är långsiktigt men att det är på väg in i en ny fas och att det innebär en förändrad inriktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan

Tidigare i år halades den svenska flaggan på Camp Northern Lights i Mazar-e Sharif. Sedan 2002 har omkring 9 000 svenskar tjänstgjort i ISAF-styrkan. Under de senaste åren har den internationella truppnärvaron successivt trappats ned. Vid årsskiftet ska merparten av ISAF-soldaterna ha lämnat landet.

Vad gäller Sveriges medverkan i RSM kommer vi att ställa en väpnad styrka om högst 50 personer till förfogande för deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats. Vårt deltagande kommer i huvudsak att vara verksamt i de norra delarna av landet och inrikta sig på rådgivning på regional ledningsnivå samt vid afghanska försvarsministeriet. Logistiskt stöd för svensk personal i norra Afghanistan kommer att tillhandahållas av Tyskland.

Herr talman! Det är viktigt att betona att insatsen handlar om just stöd och rådgivning till de afghanska säkerhetsstyrkorna i akt och mening att afghanerna själva ska kunna hantera säkerheten i landet. Insatsens våldsanvändning är således begränsad till styrkans egenskydd, så kallad force protection. Utöver själva styrkebidraget om 50 personer ska möjlighet finnas att tillföra en högst tillfällig förstärknings- och evakueringsstyrka om högst 150 personer om situationen så kräver.

Det för oss in på säkerhetsläget i Afghanistan, som på sina håll alltjämt är mycket allvarligt. Nedräkningen inför presidentvalet tidigare i år kantades av våldsdåd riktade mot civila, journalister, valobservatörer och internationella organisationer. Talibanerna har genomfört flera dödliga attacker på sistone. Hotbilden mot den svenska personalen bedöms som relativt stark, och det ankommer på Försvarsmakten att löpande göra hot- och riskbedömningar och utifrån dessa bedömningar vidta eventuella åtgärder.

Herr talman! Afghanistan står inför en osäker framtid. Det är därför det är så viktigt att det internationella samfundet inte lämnar landet åt sitt eget öde. Man ska komma ihåg att när vi talar om terrorism är det inte främst medborgare i vår del av världen som är värst drabbade. Det är framför allt civila i länder som Syrien, Pakistan och Afghanistan som tvingas leva i terrorns skugga.

Samtidigt är det viktigt att påpeka att det inte finns någon renodlad militär lösning för att säkerställa ett långsiktigt stabilt Afghanistan. Det krävs också hållbar utveckling när det gäller samhällsstyrning, mänskliga rättigheter och en fungerande rättsstat. Att afghansk polis och militär har en förmåga att upprätthålla lag och ordning är emellertid grundläggande för att säkerställa förutsättningar för att bygga upp fungerande samhällsstrukturer och säkra en fredlig utveckling. Det är också viktigt för att Sveriges och det övriga världssamfundets fortsatta humanitära insatser ska kunna genomföras på ett säkert sätt.

Därför, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)