Subsidiaritetsprövning av direktivförslag om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare

Herr talman! Just nu pågår flera parallella processer inom EU på det sociala området. Flera av ärendena passerar arbetsmarknadsutskottet. Häromveckan hade vi en diskussion om den sociala pelaren. Vi har en ständig diskussion om EU:s vitbok, det vill säga den sociala dimensionen. Vi har haft en diskussion om strategier för att göra arbete lönsamt. I dag har vi en subsidiaritetsprövning av det så kallade balansdirektivet, det vill säga kommissionens förslag till direktiv om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare.

I morse hade vi en överläggning med arbetsmarknadsministern om innehållet i sak. Debatten nu handlar om principen i subsidiaritetsprövningen, och jag ska försöka hålla mig till den - även om jag har en mängd invändningar i sak.

I det stora hela är det ingen hemlighet att Moderaterna anser att EU i dagsläget borde fokusera på att möta andra stora problem som står inför dörren än att införa nya saker på det sociala området. Exempelvis borde man fokusera på brexit, de stora migrationsutmaningarna som på intet sätt är över, gränsöverskridande brottslighet och så vidare. Men jag ska försöka hålla mig till subsidiaritetsprövningen av balansdirektivet.

Kommissionens syfte med förslaget är att säkerställa att principen om jämställdhet mellan kvinnor och män tillämpas när det gäller möjligheter på arbetsmarknaden och behandling på arbetsplatsen. Bakgrunden är känd. Skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män är stora, och vi behöver komma till rätta med skillnaderna. Jag instämmer i problembilden, och jag delar uppfattningen att det är angeläget att vi åstadkommer förändringar på området. Vi behöver öka kvinnors närvaro i arbetslivet - i synnerhet utrikes födda kvinnor.

Däremot skiljer jag mig åt i min uppfattning om kommissionens förslag till lösningar och hur de bäst uppnås. Kommissionens bedömning är att det enbart är på EU-nivå som balansen kan åstadkommas. Jag är av motsatt uppfattning.

Sverige har kommit långt - mycket längre än många andra länder. Skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män i Sverige är sammantaget små, dock inte för utrikes födda kvinnor. I Sverige är arbetskraftsdeltagandet för kvinnor ca 12 procent högre än genomsnittet i EU. Det är siffror från 2015.

Med detta är det inte sagt att det inte finns utmaningar och problem även i Sverige. Men jag tror inte att kommissionens lösning att sträva efter fler gemensamma regler skulle leda Sverige åt rätt håll. Snarare ser jag en risk att vi skulle gå bakåt eller i varje fall stanna upp.

Jag tycker inte att EU ska blanda sig i familjepolitiken. I många fall tycker jag inte att den svenska staten ska göra det heller. Dessutom finns i Sverige i dag en generös föräldraförsäkring och en väl utbyggd barnomsorg, som ger förutsättningar för föräldrar att ta ansvar för barn och samtidigt förvärvsarbeta.

I den mån staten ska blanda sig i familjepolitiken, och om vi vill ha förändringar med hjälp av styrmedel på området, är det min övertygelse att de bäst uppnås genom nationell lagstiftning.

Därmed, herr talman, anser jag att kommissionens förslag strider mot subsidiaritetsprincipen. Jag yrkar avslag på utskottets förslag och bifall till reservation 1, det vill säga att Sveriges riksdag ska lämna ett motiverat yrkande.

Herr talman! Sverigedemokraterna ser positivt på samarbete med andra länder där så behövs. Det kan till exempel röra sig om gränsöverskridande frågor som miljö, internationell kriminalitet och liknande.

Men EU-samarbetet har i mångt och mycket utvecklats åt fel håll. Beslutanderätten flyttas sakta men säkert från till exempel Sverige till EU, ibland helt utan insyn eller folklig förankring.

Vi sverigedemokrater ser med oro på maktförskjutningen mot Bryssel. Vi tror att de europeiska nationerna själva bör bedöma sina ekonomiska möjligheter och prioritera utifrån sina behov.

När det gäller arbetsmarknadspolitiken, jämställdhetsfrågor och fördelningen av det familjerelaterade omsorgsarbetet anser Sverigedemokraterna att politikens enda roll bör vara att underlätta tillvaron för män och kvinnor i de livssituationer som de själva har valt. Det finns ingen anledning att lyfta upp de frågorna på EU-nivå.

Vi anser att arbetsmarknads och jämställdhetspolitiken i alla sina former är en fråga för respektive medlemsland. Det är medlemsstaternas eget ansvar att se till att den nationella lagstiftningen är tillräcklig för att uppnå de målsättningar som de själva formulerat utifrån sina prioriteringar och behov.

Herr talman! I artikel 5.3 i EU-fördraget beskrivs subsidiaritetsprincipen. Unionen ska enbart agera i frågor där medlemsstaterna inte själva kan nå målen för den planerade åtgärden.

Vi sverigedemokrater anser dessutom att det är i nationernas egna parlament som målsättningarna för politiken ska formas och formuleras. Sverigedemokraterna anser att nationerna själva har full möjlighet att prioritera och agera i frågor rörande arbetsmarknadspolitik, jämställdhetspolitik och familjepolitik. Det bör också vara upp till varje medlemsstats medborgare att själva besluta om dessa frågor via demokratiska val till sina respektive parlament. Det är där dessa frågor hör hemma: hos medborgarna i respektive land och inte i Bryssel.

Herr talman! I artikel 5.3 i EU-fördraget står: "Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå."

Herr talman! Det finns ingenting i kommissionens förslag som inte kan beslutas och genomföras av de nationella parlamenten i den mån de nationella parlamenten själva beslutat om detta och gjort dessa prioriteringar.

Kommissionens förslag strider mot subsidiaritetsprincipen. Sverigedemokraterna föreslår därför att riksdagen lämnar ett motiverat yttrande.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Detta ärende handlar inte om förslaget i sig utan om frågan om det är Sverige eller andra stater inom EU som ska besluta om detta.

Centerpartiet tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna anser att ett direktiv som rör balansen mellan arbete och privatliv inte kräver något annat än nationell kompetens.

Fördelningen av det betalda och det obetalda arbetet är ett område där Sverige i vissa delar kommit långt. I vissa delar känns det som om det står still. Det skiljer mellan kvinnor och män i lön, befattning, arbetsvillkor och i det stora hela - i projektledarskapet för projektet familj. Kvinnor tar fortfarande huvudansvaret för hem och barn medan männen gör karriär. Ja, jag vet att det finns stora individuella skillnader där, men på ett strukturellt plan är skillnaderna fortfarande stora. Statistiskt visar det sig i löneskillnader och andel deltidsarbete, för att nämna två exempel.

I Sverige och i andra EU-länder finns det behov av åtgärder för att åstadkomma ökad jämställdhet, bland annat rätt till ledighet och möjlighet till flexibla arbetsformer för arbetstagare. Det är bra både för jämställdheten och för den ekonomiska utvecklingen att både kvinnors och mäns potential tas till vara.

Men det är inte på EU-nivå som detta görs bäst eller effektivast. Det är mycket tveksamt om det är svensk eller nordisk välfärd som alla andra skulle följa. Mycket av det arbete vi gör och vill göra skulle få kompromissas bort.

Det är och ska vara medlemsstaternas eget ansvar att se till att det finns tillräcklig lagstiftning på plats för att kvinnor och män ska kunna förena arbete och familjeliv. EU bör lägga större fokus på andra viktiga områden än på att utöka sitt ansvar.

Ett starkt Europasamarbete handlar om EU:s inre marknad, om arbetet mot den organiserade och gränsöverskridande brottsligheten liksom om arbetet för en bättre och mer effektiv klimatpolitik. Hit hör också samarbetet mot terrorism, och en stor utmaning är att komma fram till en gemensam solidarisk och hållbar migrationspolitik.

Till skillnad från utskottet anser Centerpartiet att arbetsmarknads och jämställdhetspolitiken inte hör hit. Dessa frågor är oerhört fundamentala för alla medlemsstater, men här finns ingen gränsöverskridande dimension och här handlar det inte om den fria rörligheten.

Ett förstärkt erfarenhetsutbyte är och bör förbli den främsta samarbetsformen på det socialpolitiska området för EU. Det är i dagsläget inte nya överstatliga projekt som är svaret på den oro och det missnöje vi ser bland medborgare i EU:s länder.

Regeringen hänvisar till att Sverige inte gjorde någon invändning mot kommissionens bedömning av subsidiaritetsfrågan när kommissionen 2008 lämnade förslag om ändrat mammaledighetsdirektiv, vilket är förvånande. Men vid det tillfället gjorde inte Sverige eller något annat land någon subsidiaritetsprövning av förslaget. Detta eftersom Lissabonfördraget, där den möjligheten fastslogs, då inte hade trätt i kraft. Det aktuella förslaget är dessutom mycket mer långtgående och har ett bredare tillämpningsområde än mammaledighetsdirektivet och kan därför inte jämföras.

Herr talman! Sammantaget anser Centerpartiet att kommissionens förslag strider mot subsidiaritetsprincipen.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag har kontrollerat, och det är rätt reservation - tror jag i alla fall. Jag yrkar bifall till reservation 1, som är den gemensamma för Alliansen.

Jag tycker att den reservation vi kristdemokrater står bakom mycket väl beskriver varför vi inte anser att det är lämpligt att EU fattar fler beslut än nödvändigt.

Subsidiaritetsprincipen inom EU syftar till att rätt beslut ska fattas på rätt nivå. Här har vi nu fått ett förslag från EU där kommissionen vill bestämma inte bara att föräldrar ska ha rätt att ta ut föräldraledighet utan också hur många månader vi ska ha kvoterade i föräldraförsäkringen. Det, herr talman, menar vi är att gå för långt för EU att besluta om.

Förslaget från kommissionen innebär också att alla EU-länder ska införa fem dagar ledigt varje år för att kunna vårda anhöriga. I Sverige har vi i dag möjlighet att vara lediga i upp till 100 dagar för att vårda anhöriga som är i livets slutskede. Om det nya förslaget försämrar för Sveriges arbetstagare går inte att uttyda.

Näringslivet har sagt ifrån i EU, men kommissionen har inte lyssnat. Nu lyssnar inte heller Sveriges regering. Regeringen låter helt enkelt EU träda in där parterna vanligtvis hittar lösningar.

Det känns som att man redan har glömt brexit. Om vi fortsätter på den här vägen finns det risk att allt fler börjar motarbeta EU-medlemskapet, och det är någonting som vi kristdemokrater inte tycker är en bra utveckling.

Just nu pågår dessutom ett samråd inom EU om hur EU ska gå framåt. Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har presenterat olika scenarier. Ska det vara mer eller mindre överstatlighet?

Det förvånar mig att socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister tycker att ett förslag som går i mer överstatlig riktning är bättre.

Det övergripande syftet med förslaget uppges vara att säkra genomförandet av principen om jämställdhet mellan män och kvinnor vad gäller tillträde till och förutsättningar i arbetslivet.

Vi kristdemokrater ställer oss givetvis bakom denna grundläggande målsättning, och i den meningen delar vi utskottets syn på till exempel ett ökat arbetskraftsdeltagande för kvinnor som något eftersträvansvärt. I Sverige likväl som i andra EU-länder finns det behov av åtgärder för att åstadkomma ökad jämställdhet, såsom rätt till ledighet och möjlighet för arbetstagare till flexibla arbetsformer.

Enligt vår uppfattning bidrar ökad jämställdhet till ekonomisk utveckling genom att både kvinnors och mäns potential tas till vara. Åtgärder med detta syfte bör dock inte vidtas på EU-nivå i första hand. Tvärtom anser vi att ökad jämställdhet i arbetslivet bäst uppnås genom att åtgärder vidtas på vår egen nivå.

Familjepolitiken ska inte ha för mycket inblandning och detaljstyrning. Här har till och med EU, inte bara regeringen, börjat lägga sig i detaljstyrningen. Det är bra att man kan förena arbete och familjeliv, och vi ska se till att människor inte blir uppsagda när de till exempel är gravida eller föräldralediga. Den typen av skyddsregler tycker vi är bra.

Vi tycker att EU i dessa tider borde fokusera på att möta andra problem. Brexit gör det angeläget att fokusera på områden som skapar mervärde för medborgarna och stärker EU:s legitimitet. Det handlar om strategiska frågor som den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, den inre marknaden, arbetet mot den organiserade och gränsöverskridande brottsligheten liksom arbetet för en bättre och mer effektiv klimatpolitik. Även samarbetet mot terrorism och för en solidarisk och hållbar migrationspolitik är frågor som EU bör arbeta gemensamt med.

Ett förstärkt erfarenhetsutbyte är och bör förbli den främsta samarbetsformen på det socialpolitiska området för EU. Det är i dagsläget inte nya överstatliga projekt som är svaret på den oro och det missnöje vi ser bland många medborgare i EU:s länder, framför allt inte på det socialpolitiska området. De sociala systemen och socialförsäkringarna bör fortsätta att vara nationella.

Sammantaget anser vi att kommissionens förslag strider mot subsidiaritetsprincipen. Därför yrkar vi bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag vill inledningsvis konstatera det självklara, nämligen att vi socialdemokrater inte delar högerpartiernas uppfattning om denna subsidiaritetsprövning. Vi delar däremot regeringspartiernas uppfattning, och vi delar också kommissionens uppfattning att förslaget väl ryms inom subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen.

Vi tycker att regeringen och kommissionen argumenterar för detta på ett rimligt och bra sätt. Därför vill jag för säkerhets skull göra det tydligt att jag yrkar bifall till utskottets förslag att riksdagen inte ska lämna ett motiverat yttrande utan lägga utlåtandet till handlingarna.

Herr talman! Jag kan inte, nu när jag har chansen, låta bli att göra några små reflektioner när det gäller de reservationer som finns i betänkandet. Om vi börjar med den första reservationen finns det några saker man kan reflektera över.

Man kan konstatera att Moderaterna inte vill att EU-kommissionen ska hantera jämställdhetsfrågorna. De vill tydligen inte heller att staten ska göra det. Det är i och för sig inte så anmärkningsvärt, för högern har aldrig arbetat för jämställdhet i någon form. Detta är väldigt tydligt i reservationen. De har alltid varit passiva och ofta negativa till ökad jämställdhet. För vem som helst som läser reservationen framstår högerns och Moderaternas ställningstaganden väldigt tydligt.

Dessutom, när det gäller Moderaternas analys av brexit, står det i reservationen att EU, i stället för att ägna sig åt futtigheter som jämställdhet, ska ägna sig åt brexitförhandlingar. Man kan konstatera att om vi har ett parti, särskilt ett parti som gör anspråk på att vara regeringsbildande, som inte klarar av att göra mer än en sak åt gången är det inte konstigt om ett sådant parti heller inte kan regera.

Sedan säger de att man, för att hantera brexit, ska fortsätta som tidigare, inte hålla på med socialt krafs. Jag bara undrar, lite by side: En EU-politik som leder till ett brexit, och Moderaternas analys är att man inte ska ändra på någonting - det ska liksom tidigare handla om EU:s inre marknad, som det står i reservationen - hur tänkte de då? Det är viktigt att ställa den frågan.

Vi socialdemokrater gör en helt annan analys av brexit, kan jag säga. Vi är helt övertygade om att om EU inte klarar av att hantera den sociala dimensionen - människans hela liv och drömmar - kommer vi få ett fortsatt sönderfall av EU. För mig som Europavän är en sådan utveckling inte positiv.

Sammantaget finns en oroväckande tendens i Moderaterna, som blir mer och mer EU-fientliga. Det är ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande, men nu landar de i alltmer extrema positioner. Regeringen konstaterar i sin genomgång av ärendet att man kan se en tydlig förflyttning i Moderaternas ställningstaganden i Europafrågor. Från att tidigare ha varit ett rimligt liberalt och Europavänligt parti sjunker de ned i en reaktionär och Europafientlig politik. Detta är djupt oroväckande, herr talman.

När det gäller den andra reservationen, från Sverigedemokraterna, hör jag till dem som försöker läsa reservationer från mina politiska motståndare med ett positivt sinne. Jag vill inte försöka hitta de negativa ingångarna utan i stället tolka saker på ett positivt sätt.

Det verkar som att utvecklingen inom Sverigedemokraterna möjligen är den motsatta. I sitt anförande talade Sven-Olof Sällström bland annat om att EU utvecklas åt fel håll. Om vi ser positivt på detta fanns det alltså ett rätt håll som man kom ifrån. När jag försöker tolka Sverigedemokraternas inställning till Europa med utgångspunkt från vilket parti de är ser jag att deras uppfattning kanske ändrats och att den inte är lika Europafientlig som den har varit tidigare.

Detta blir lite intressant, herr talman. Kan det möjligen vara så att Sverigedemokraterna är på väg in genom dörren och att de där möter Moderaterna på väg ut genom dörren när det gäller Europapolitiken? Jag hör själv när jag säger det att det låter som en fullständigt märklig och konstig utveckling, men i världen i dag händer märkliga och konstiga saker.

Jag vet inte riktigt hur man ska tolka Sverigedemokraternas Europapolitik. Det är däremot tydligt att den moderata Europapolitiken blir mer och mer reaktionär och Europafientlig.

Jag försökte tolka Sverigedemokraternas Europapolitik som i bästa fall otydlig, det vill säga i deras fall positiv, men när det gäller deras inställning till jämställdhet vill jag säga att där är de pålitligt reaktionära. De vill inte ha jämställdhet, utan de vill till och med bevara gamla, förlegade könsnormer, vilket framgår klart om man läser deras reservation.

För den som lyssnade på den tidigare debatten om diskriminering är det kristallklart att Sverigedemokraterna fullföljer sin reaktionära och rasistiska inställning. De traditionella könsnormerna ska dessutom bara vara förbehållna svenskar. Detta var mycket tydligt i den tidigare debatten. Det är som sagt en förutsägbar ståndpunkt, men den blir inte mindre bisarr för det.

(Applåder)

Herr talman! Patrik Björck tar i så att han nästan spricker när det gäller att krama EU - vad EU har för förmåga och vad EU kan göra.

Vi i Kristdemokraterna är traditionellt stora förespråkare för EU och EU-samarbetet. Vi tror att det har många förtjänster. Men vi har också alltid värnat subsidiaritetsprincipen, det vill säga att EU ska träda in där de egna länderna inte har ett eget ansvar. Det handlar bland annat om klimatpolitiken och terroristbekämpning. Men vi måste också i alla dessa delar vara mycket försiktiga med vad vi lämnar över till EU.

Lissabonfördraget var bra, eftersom det gav oss i parlamenten möjlighet att faktiskt pröva kommissionens förslag. Det har gett oss ett ökat inflytande som medborgare. Det är bra.

Vi satt med regeringen och förhandlade om till exempel att försöka förhindra brexit genom att ge britterna en möjlighet att exempelvis göra undantag för utbetalning av barnbidrag och så vidare. Om detta har jag suttit i förhandlingar med Patrik Björcks regeringskollegor.

Nu ser vi att vi går in på ytterligare frågor där vi ska detaljstyra. Är detta verkligen rätt väg att gå? Riskerar vi inte att få ännu mer diskussioner om detaljfrågor i stället för om de stora dragen?

I dag träffade vi arbetsmarknadsministern i utskottet. Hon kunde inte svara på om detta innebär att det blir förbättringar eller försämringar för svenska arbetstagare. Ändå tycker ni att detta är ett bra förslag, alltså att gå vidare med detaljstyrningen från EU på arbetsmarknadsområdet. Det förvånar mig att en tidigare facklig förtroendeman tycker att EU ska bestämma om olika ledighetsdagar i stället för att vi sköter det själva på den svenska arbetsmarknaden. Hur kan Patrik Björck tycka att detta är en bra utveckling?

Herr talman! Jag tyckte ändå att jag var rätt tydlig med vad regeringen och kommissionen sa, och jag upprepade inte allt som stod i utlåtandet.

Det finns redan bestämmelser om föräldraledighet och mammaledighetsdirektiv som ger rätt till ledighet och ersättning. Det finns också en djupare genomgång från kommissionen och regeringen om varför man tycker att detta förslag är rimligt i en subsidiaritetsprövning.

Det som kom fram vid utskottsbehandlingen i dag är att regeringen när det gäller sakfrågan kommer att återkomma till hur man ställer sig till de förslag som finns med utgångspunkt i att det måste redas ut vad de gäller i detalj. Det tror jag ändå att Désirée Pethrus fick ganska klara besked från ministern om för bara några timmar sedan på utskottsmötet. Därför ska jag kanske inte upprepa det heller.

Men det som skiljer oss, och som är så tydligt i den reservation som Désirée Pethrus står bakom, är att man gör analysen att det som nu sker i Europasamarbetet inte kräver en social dimension. Det är beträffande det som man argumenterar för i denna reservation som vi skiljer oss åt.

Vi är helt övertygade om att om man inte ökar jämställdheten i EU kommer vi att få bekymmer, inte bara med ekonomi och utveckling överlag. Vi kommer även att få bekymmer med folks inställning till huruvida Europasamarbetet ger någonting eller inte. Det är framför allt när det gäller denna analys som vi skiljer oss åt. Vi är helt övertygade om att business as usual, som man pekar på i denna reservation, inte kommer att leda till ökad jämställdhet.

Nu har vi hört - kanske inte från Désirée Pethrus parti men från Moderaterna - att man inte ens tror att föräldraledighetslagen påverkar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Vi delar inte denna analys.

Herr talman! Vi satsade stort på jämställdhetsutveckling - över 2 miljarder - under den borgerliga regeringstiden. Det råder nog ingen osäkerhet på det området.

Jag tror att vi alla är för den sociala dimensionen. Vi har redan väldigt många olika skyddsdirektiv för arbetstagare på arbetsmarknaden. Vi har också redan ett föräldraledighetsdirektiv. Och jämställdhet har ett grundläggande värde i EU. Detta står vi alla bakom.

Det är riktigt att vi har rätt till föräldraledighet, och det är jättebra. Men om EU nu ska gå in och detaljstyra exakt hur vi ska fördela föräldraförsäkringen i alla dess delar, vad är då slutet för EU? Frågan är om Patrik Björck och Socialdemokraterna är på väg mot ett federalt EU, där EU:s överstatlighet kommer att innebära att makten på det socialpolitiska området kommer att lämnas över till EU. Det är detta som denna debatt om subsidiaritetsprövningen handlar om enligt mitt sätt att se det.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Patrik Björck som facklig förtroendeman, eftersom han säger att han försöker tolka saker och ting lite positivt. Är det inte bättre att arbetsmarknadens parter tittar på vilka dagar som ska vara lediga och så vidare? Vi vet att varje ledig dag påverkar konkurrenskraften på den svenska arbetsmarknaden. Det påverkar vår arbetsmarknad och vårt sätt att kunna utveckla vår arbetsmarknad och göra Sverige till ett vinnande koncept ekonomiskt. Ser inte Patrik Björck några som helst hotbilder i och med att EU börjar ta över denna politik när det gäller hur vi ska reglera ledigheter på arbetsmarknaden?

Herr talman! Nej, hotbilden handlar om de svenska högerpartiernas eviga motstånd mot jämställdhet. De har vid varje givet tillfälle varit mot de reformer som har ökat kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

Vi socialdemokrater vet att det är den absolut viktigaste frihets- och jämställdhetsreformen att kvinnor får tillträde till arbetsmarknaden, att de kan skaffa sig en egen inkomst och en egen försörjning och att de kan hantera sitt liv även som gamla när de får en pension som fungerar.

Vi måste hela tiden vidta åtgärder som underlättar och förbättrar den jämställdhetsreformen. Där är föräldraledighetslagstiftningen en mycket viktig punkt för oss.

Vi har hört att ett av allianspartierna nu hävdar att föräldraledighetslagen inte är viktig och att den inte påverkar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Med den inställningen förstår vi att man tar lätt på dessa frågor.

Var Kristdemokraterna står i familjepolitiken vet vi också. Det har aldrig varit en politik som har gått ut på att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Det upplever vi socialdemokrater som ett stort hot.

Om man skulle kunna få ett bättre förhållande på den europeiska arbetsmarknaden när det gäller kvinnors arbetsmarknadsdeltagande skulle vi lyfta hela den europeiska arbetsmarknaden och ekonomin. Det skulle även komma Sverige till godo. Jag är helt övertygad om att det skulle vara rätt väg att gå. När det gäller hur detta i detalj ska utformas kommer vi att gå vidare med denna process. Ministern kommer att komma tillbaka till utskottet. Och regeringen har ännu inte tagit ställning till hur man ska hantera de förslag som kommer, eftersom det finns ett stort antal frågetecken att räta ut. Det finns dock inget frågetecken att räta ut om det som Désirée Pethrus inte lyssnade på i utskottet, nämligen att detta skulle innebära någon sorts tak. Det var tvärtom mycket tydligt att man skulle kunna ha till exempel bättre villkor när det gäller anhörigvård. Detta svar har Désirée Pethrus fått.

Herr talman! Detta är en lite besynnerlig debatt. Den ska handla om en mycket konkret subsidiaritetsprövning som går ut på att bedöma om en viss åtgärd ska vidtas på EU-nivå och om inte den åtgärd som planeras i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna. Därför får man ta hänsyn till om omfattningen och verkningarna kan uppnås bättre på unionsnivå. Sedan är det i och för sig en annan sak att bedöma innehållet i själva förslaget.

Det finns förstås situationer då det på goda grunder går att ifrågasätta om det är rimligt med regler på EU-nivå.

Som utskottet påpekar finns det dock redan i dag en rättslig ram på EU-nivå angående det som kallas balans mellan arbete och privatliv. Det handlar om att på samma nivå inom existerande ramar göra direktivet modernare och mer ändamålsenligt.

Direktivet förhåller sig också till existerande system för ledighet och håller öppet för medlemsstaterna, och arbetsmarknadens parter i medlemsstaterna, att besluta om särskilda bestämmelser. Det är huvuddragen. Därmed blir det, som sas här tidigare, fråga om miniminormer snarare än en detaljerad reglering av frågorna.

Detta tycker vi är rimligt. Vänsterpartiet är ett EU-kritiskt parti och som sådant särskilt upptaget av att förhålla sig till EU-relaterade frågor konkret och konstruktivt snarare än att ha en naivt hurrande attityd till processerna i Bryssel, vilket ju är ganska vanligt bland många partier även i denna kammare. Här ser vi potential för att EU-regleringar som ändå påverkar politik och samhällsliv i unionen går i rätt riktning, det vill säga stärker jämställdhetsarbetet i Europa.

Reservationerna från högerpartierna framstår i det sammanhanget som ganska ologiska. Argumentet att unionen borde ta brexitbeslutet till intäkt för att jobba mer med repression och inskränkt asylrätt - det man kallar samarbete mot terrorism och för en hållbar migrationspolitik - är ingenting vi ställer upp på. Detta förefaller snarare vara ett sätt att så att säga ta i hand med andra konservativa och reaktionära politiska krafter runt om i Europa.

Därför anser vi i likhet med utskottets majoritet att riksdagen inte ska lämna något motiverat yttrande. Det betyder, ska vi understryka, inte att vi lämnar carte blanche gällande det slutliga innehållet i direktivet. Vi har, vilket också har varit uppe flera gånger, haft överläggning i sakfrågan nu i morse. Regeringen påpekade att det i dagsläget finns behov av att invänta ytterligare information från kommissionen för att bland annat kunna analysera hur förslaget förhåller sig till parternas roll.

Det handlar om vad olika tidsgränser egentligen betyder, och det handlar om frågan om anhörigvård och hur man i slutändan egentligen ska se på det. När man talar om ersättningar och om rätten till flexibla arbetstidsregleringar är det frågor som behöver redas ut innan man sätter ned foten. Det är bedömningar vi håller med om, det vill säga att man måste reda ut detta innan man kan ta slutlig ställning.

Det kommer alltså inte att vara aktuellt för oss som feministiskt parti att applådera ett slutligt förslag om det skulle skapa hinder för jämställdhetsarbetet i Sverige. Någon subsidiaritetsbedömning som säger att denna process måste stoppas nu delar vi dock inte; där är vi inne på samma linje som regeringspartierna.

Herr talman! Jag hade tänkt låta bli att gå upp i talarstolen i detta ärende, men sedan kom Patrik Björck. I någon form av revolutionär eufori tappade han både tråden och sakligheten och påstod saker om vad både vi moderater och andra står för och som inte är direkt felaktiga. Jag tycker att debatten här bör handla om just det ärendet handlar om, och det är en subsidiaritetsprövning.

Det finns många frågor som vi moderater tycker att EU inte ska syssla med. Däremot är vår grundläggande inställning att EU-samarbetet är något som är väldigt bra. Ska vi ha ett folkligt stöd, ett politiskt stöd och en fungerande union krävs det dock att man gör rätt sak på rätt plats. Det är därför vi har subsidiaritetsprövningarna. På samma sätt som jag tycker att rätt saker ska skötas på EU-nivå tycker jag att rätt saker ska skötas här i riksdagen, och i vissa delar ska det skötas på regional eller lokal nivå.

Det finns massor av frågor på min hemmaplan i Värmland som jag på alla sätt vill förhindra hamnar här så att Patrik Björck ska vara med och fatta beslut om dem, men detta handlar ju om en subsidiaritetsprövning när det gäller föräldraförsäkringen. Föräldraförsäkringen är en fråga som vi moderater inte tycker ligger på EU-nivå. När det gäller brexit och andra delar tror vi att EU, om vi ska se till att unionen har ett stöd, ska göra det EU är bra på. Man ska på EU-nivå besluta om de saker som är relevanta på EU-nivå.

Därmed kan man ju givetvis, både när man lyssnar på EU-kommissionen och när man lyssnar på Patrik Björck, undra om det finns någon fråga som är för liten för att Patrik Björck ska tycka att den ska föras över till EU-nivå. Om man har en regering man inte tror på förstår jag i och för sig att man kan skjutsa det vidare, eftersom man tror att besluten då blir bättre. Jag tror dock att det är viktigt att vi behåller många beslut på nationell nivå, och det går att kombinera med ett genuint stöd för att vissa frågor ska hanteras på EU-nivå och att EU i grunden har en väldigt viktig roll.

Herr talman! Christian Holm Barenfeld tycker att vi ska diskutera subsidiaritetsprövningen, och det är vi helt överens om. Det är dock så att det i utlåtandet finns en reservation som tar upp just de saker jag lyfte fram. Jag tycker ändå att jag har en skyldighet att reagera på den reservationen så att det blir en rimlig debatt; jag kan inte diskutera någonting annat. Det hade varit konstigt.

Det finns något som gör mig orolig, bortsett från den allmänna tendensen att Moderaterna är ett parti på fallrepet inte bara i opinionen utan naturligtvis framför allt i politiken. Orsak och verkan är självklart den omvända - väljarna känner att Moderaterna är vingliga och veliga och har tappat fotfästet. Då förlorar man naturligtvis också opinionen.

Att Moderaterna förlorar opinionen kan jag faktiskt lära mig att leva med, herr talman, men det som gör mig orolig är att det parti som ändå på något sätt försöker framställa sig som det ledande partiet - även om det i och för sig nu är uppe till diskussion om Moderaterna verkligen är det, men man försöker än så länge låtsas det - landar i en sådan här linje. Jag skulle vilja beskriva den som en djupt reaktionär engelsk högerlinje, eller torylinje.

Tidigare har man varit mer konservativ på europeisk nivå, med en lite mer liberal anknytning och mer Europavänlig. Det är en bekymmersam förflyttning i politiken. Det är inte bra för Europa, herr talman, och det är inte bra för Sverige. Jag är djupt oroad - inte för Moderaternas skull, utan för Sveriges.

Herr talman! Jag är över huvud taget inte oroad över Moderaternas inställning i denna fråga.

Att döma av Patrik Björcks revolutionära inlägg är grunden följande: Ju mer socialism och ju fler frågor man kan pracka på EU, desto bättre. Jag tycker att EU ska vara starkt, bra och effektivt inom de områden där EU ska besluta, men det ska vara vattentäta skott mellan vad som är EU-kompetens och vad som inte är det. Jag tycker inte att föräldraförsäkring ska vara en kompetens på EU-nivå - på samma sätt som jag inte vill låta britter, polacker eller andra mer konservativa länder besluta om svensk aborträtt, till exempel.

När det däremot gäller den inre marknaden, den fria handeln och den fria rörligheten tycker jag att vi har mycket att hämta på EU-nivå. Det handlar alltså inte om det, och där tycker jag att Moderaterna är tydliga. Vi har varit tydliga under många år. Moderaterna var faktiskt det första parti som tog ställning för ett svenskt EU-medlemskap, och där står vi fast än i dag.

På samma sätt som vi oroas när Sverige har en regering som inte levererar - en regering som gör fel saker - vill vi givetvis även på EU-nivå förändra och förbättra när EU gör fel saker. En av de delar vi vill säkerställa är att rätt sak sker på rätt plats, och där är subsidiaritetsprövningen viktig.

Herr talman! Det sista kan jag hålla med Christian Holm Barenfeld om, det vill säga att subsidiaritetsprövningen är viktig.

Jag har också förklarat hur och varför kommissionen och regeringen har kommit fram till den uppfattning man har i subsidiaritetsprövningen, nämligen att detta är frågor som redan finns reglerade på EU-nivå. Då är det rimligt att man tidigare har tagit den ställningen - som Moderaterna i sin tidigare skepnad inte har haft några invändningar emot.

I just den delen kan vi landa i olika slutsatser. Jag tycker själv att det är ganska tydligt att kommissionens och regeringens argumentation håller.

Det som jag framför bygger på den text som Moderaterna lagt fram i reservation 1. Nu säger Christian Holm Barenfeld i talarstolen att han vill ha förändringar, men det står ingenting om detta i reservationen. Det är det som jag pekar på, herr talman.

I reservationen står att det liksom tidigare bör handla om EU:s inre marknad. Man gör analysen att det är business as usual. Det sker stora förändringar i världen, till exempel vad gäller protektionism, brexit och Trump i USA. Det händer saker som vi måste reagera på och med och som vi måste hantera utifrån en ny situation.

Vi har ett moderat parti, herr talman, som är lamslaget av kuppförsök, inre slitningar och fallande opinionssiffror och som inte klarar av att reagera i en ny värld och en ny situation. I stället skriver man att det är business as usual i ett dokument här i Sveriges riksdag.

Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

Med risk för att upprepa mig: Jag är djupt oroad, herr talman.

Herr talman! Det oroar mig inte det minsta att Patrik Björck är djupt oroad. Jag gav mig in i denna debatt för att jag tyckte att vi började komma långt från ämnet. Jag får väl lov att säga att vi moderater, i vanlig ordning, är mycket bättre på att beskriva vad vi moderater vill än vad Patrik Björck är.

Jag vidhåller det som jag sa tidigare när det gäller just den här frågan. Jag tycker att såväl EU-kommissionen som Patrik Björck och regeringen är något tondöv i fråga om vad EU ska syssla med framöver.

Min konklusion, efter att ha sett de trender som vi kan se och efter att ha sett brexit och annat, är inte att vi ska se till att EU-kommissionen får mer att göra när det gäller antalet uppgifter. Jag anser inte att vi bör överföra mer makt från våra nationella parlament till EU.

Jag tycker att vi ska se till att renodla och att vi ska se till att EU levererar starkt, bra och effektivt på de områden som ska hanteras på EU-nivå. Det som vi diskuterar i dag är ingenting som hör hemma på EU-nivå. Därför är vi moderater tydliga, och det kommer vi att fortsätta vara.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)