Större komplementbyggnader

Större komplement-byggnader

Fru talman! I mitt anförande har jag skrivit att vi står här i dag för att debattera, men jag inser att vi står här i kväll för att debattera denna mycket viktiga fråga som behandlas i civilutskottets betänkande CU22 Större komplementbyggnader. För den uppmärksamme låter detta kanske inte helt obekant. Det är inte alltför länge sedan som vi stod i kammaren och debatterade större komplementbostäder. I dag gäller debatten större komplementbyggnader.

Sedan vi hade debatten har civilutskottet arbetat fram en lagrådsremiss. Vi har skickat den remissen till Lagrådet, och nu lägger utskottet fram ett betänkande med förslag till ändringar i lagstiftningen gällande komplementbyggnader på riksdagens bord. Man kan säga att det är en komplettering av komplementbyggandet i Sverige.

Syftet med den förra lagändringen, att gå från 25 till 30 kvadratmeter för bygglovsbefriade komplementbostäder, var att söka skapa fler bostäder i Sverige. Det var också därför regeringen lade fram det förslaget. Det var helt enkelt fråga om att öka utbudet av bostäder. Detta är inte ensamt en lösning på den utmaning som finns på bostadsmarknaden i dag, men de ytterligare 5 kvadratmeter vi lade till bidrar till att skapa bättre bostäder av dem som byggs som komplementbostäder.

Syftet med att nu utöka också komplementbyggnader från 25 till 30 kvadratmeter är att göra regelverket tydligt, enkelt och mer enhetligt.

Att Lagrådet lämnade ett blankt yttrande utan att erinra mot något fick mig och Miljöpartiet att välja att ställa oss bakom förslaget att utöka arean också för komplementbyggnader. Jag är väldigt glad för att vi är ett enat utskott som väljer att gå fram med detta lagstiftningsärende, för när vi lagstiftar i riksdagen tycker jag att det är bra att vi är överens.

Fru talman! Jag vill ändå framhålla att det absolut viktigaste för mig är att vi bygger fler bostäder, och precis det innebär förslaget som regeringen lade fram för ett antal månader sedan. Att bygga komplementbostäder på 30 kvadratmeter är också ett sätt att bättre nyttja befintliga villatomter genom att skapa fler bostäder på dem.

Det kanske är bra att framhålla att vid införandet av bygglovsbefriade komplementbyggnader 2014 var Lagrådet väldigt kritiskt, framförallt i fråga om grannars möjlighet att klaga på de byggnader som uppfördes. Den frågan har vi löst - tillfälligt och långt ifrån optimalt, skulle jag vilja säga, men ändå - genom att man nu kan överklaga startbeskedet när en bygganmälan lämnas in. Men regeringen har tillsatt en utredning om ett enklare och mer effektivt regelverk för bygglov, och där kommer man att se över just den här frågan. Flera av oss som är här i kammaren i kväll sitter i referensgruppen för den utredningen. Det är bra, för jag tror att vi alla är överens om att vi behöver ett enklare och tydligare regelverk på detta område, som också ger grannar den rätt att överklaga som man har enligt Europakonventionen.

I och med att det nu pågår en utredning och att Lagrådets yttrande var blankt menar vi att vi inte ska ha olika regler för vad man ska använda komplementbyggnader till just nu. Syftet med lagändringen för komplementbyggnader är ju att göra regelverket tydligare, enklare och mer enhetligt. Utskottet föreslår att detta börjar gälla från och med den 1 augusti.

Fru talman! Avslutningsvis och eftersom det här troligtvis är min sista kammardebatt det här riksdagsåret - vi vet väl ingen av oss vad som väntar - vill jag passa på att tacka.

Först och främst vill jag i egenskap av dess ordförande tacka civilutskottet för det samarbete vi haft. Det här är första gången jag ser så många av mina kollegor på samma plats på väldigt länge, och det är välkommet.

Jag vill tacka civilutskottets fantastiska kansli, som har slitit den här våren. Vi kan konstatera att förutsättningarna varit allt annat än lätta för att få arbetet att fungera.

Jag vill också tacka fru talmannen och hennes talmanskollegor för att ni gjort det möjligt för oss att fullfölja vårt oerhört viktiga uppdrag här i riksdagen.

Jag hoppas att vi efter sommaren får återgå till betydligt mer normala arbetsformer. Men det vet vi inte, och därför tänker jag att det väl är bra att vi fått öva och lära oss här under våren så att vi kan vila upp oss under sommaren och sedan komma tillbaka och förhoppningsvis få ses fysiskt här i Stockholm.

Fru talman! Mitt anförande blir väl snarlikt Emmas, för vi har haft ganska likartad inställning till det här ärendet under resans gång. Men jag företräder Socialdemokraterna och ska lägga fram vår syn på ärendet.

Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i civilutskottets betänkande 22.

I betänkandet föreslås att även komplementbyggnaders största tillåtna byggnadsarea ska ökas från dagens 25 kvadratmeter till 30 kvadratmeter utan krav på bygglov.

I januari i år beslutade riksdagen som tidigare nämnts att utöka största tillåtna byggnadsarea för komplementbostadshus till 30 kvadratmeter. Boverket har utrett och kommit med förslag i likhet med detta. Dock lämnades förslagen från Boverket under förutsättning att de rättsliga brister som finns i dagens lagstiftning åtgärdas.

Regeringen valde ändå att i ett första steg utöka största tillåtna byggnadsarea för komplementsbostadshus för att det var angeläget att få fram bättre bostäder än det blivit med 25 kvadratmeter. Den ändringen ökade attraktiviteten på dessa bostäder genom att grundläggande funktioner nu ryms inom byggnaden, vilket gör bostaden mer självständig gentemot huvudbyggnaden.

Även valfriheten för den enskilde ökar genom att större möjligheter till alternativa planlösningar ges samtidigt som kraven på tillgänglighet kan uppfyllas.

I slutet av januari tillsatte regeringen en utredning som ska göra en systematisk översyn av regelverket för bland annat bygglov utifrån den kritik angående rättsosäkerheten i lagstiftningen som kommit från Boverket med flera. Utredningen kommer att lämna sitt förslag i slutet av maj nästa år.

Fru talman! I utskottet fanns under våren en majoritet som ville gå vidare med det förslag som vi i dag debatterar. Vi socialdemokrater med flera var tveksamma till att göra detta innan utredningen var klar. Men ett förslag utarbetades som Lagrådet senare fick yttra sig över, och i och med att Lagrådet inte hade något att erinra mot det förslaget omprövade vi vårt ställningstagande. I och med att det nu finns en utredning på plats som ser över hur de rättsliga bristerna kan åtgärdas menar vi att förenklingsskälen är ett tungt argument för att gå vidare med utökad byggnadsarea även för komplementbyggnader.

Förenklingsskälen är, som redovisas i betänkandet, flera. Bland annat underlättar enhetliga regler för den enskilde som i ett första skede kanske endast bygger en gäststuga att i ett senare skede göra om den till ett komplementbostadshus. Även för hustillverkare underlättas produktionen av enhetliga regler, och i viss mån kan gemensamma bestämmelser också underlätta byggnadsnämndernas handläggning.

Fru talman! Dock kvarstår frågan om det rättsosäkra läget i dagens lagstiftning. Den del av lagstiftningen från 2014 som berör bygglovsbefrielse för bland annat attefallshus hastades fram, och väldigt lite hänsyn togs till den kritik som då framfördes av i första hand Lagrådet men också av många andra remissinstanser såsom Svea hovrätt. Det är den problematiken som vi nu hanterar.

Det ligger ett stort ansvar på utredningen som ska ta fram förslag på hur man ska komma till rätta med oklarheter och rättsliga brister i vår nuvarande lagstiftning, exempelvis hur lagstiftningen ska vara förenlig med den rätt som grannar kan ha till domstolsprövning enligt Europakonventionen med mera.

Häri, fru talman, ligger också ett stort ansvar på oss i utskottet att arbeta vidare med den goda ton och det pragmatiska förhållningssätt som rått under våren för att vi ska kunna få fram en bra och rättssäker lagstiftning även i denna fråga.

Fru talman! Jag vill återigen yrka bifall till förslaget i CU22.

Jag vill också önska ledamöterna i civilutskottet men även fru talmannen med personal trevlig midsommar och glad sommar.

Fru talman! Det här är ju faktiskt ett lite speciellt ärende, i det att vi här i riksdagen direkt stiftar lag. Vi har gjort det från ax till limpa den här gången - det är inte ett förslag från regeringen, utan det är ett förslag som vi i utskottet tillsammans har arbetat fram.

Detta är en konsekvens av att vi moderater lade fram en motion, då vi tyckte att det var en onödig byråkratisering att bara vissa attefallshus skulle få bli 30 kvadratmeter. Det var bara de som uppfyllde samma krav som ställs vid uppförandet av ett bostadshus, det vill säga att de var isolerade för åretruntboende och hade ett stort, tillgänglighetsanpassat badrum. Allt det såg vi som kostnadsdrivande krav på saker som inte alla efterfrågar. Däremot gör vi bedömningen att det är fler människor som vill kunna bygga större bygglovsfritt - en frihetsreform, helt enkelt.

Jag välkomnar och är glad över att regeringspartierna nu har ändrat sig. Men jag tycker att man försöker dölja det faktumet lite grann. I uttalanden som man har sett i medierna har utskottets ordförande bland annat sagt att hon välkomnar denna förändring och tycker att det är bra att vi nu har kommit så här långt med detta.

Den här förändringen hade inte blivit av om inte för det första Moderaterna hade lagt fram denna motion och för det andra en majoritet hade formerats av Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna. Vi tog fram detta förslag och drev det genom utskottet. Ända fram till på slutet lät det som att regeringspartierna skulle reservera sig. Sedan kom man fram till att man inte ville göra det, och det välkomnar jag. Men jag tycker att det åtminstone hade varit snyggt om regeringspartierna hade kunnat tillstå detta i de kommentarer man ger till medierna, till exempel. Man har inte alls varit drivande för att få fram detta. Det är vi som har varit det.

Jag tycker också att detta är ett exempel på vad som händer när vi kan bete oss som vuxna människor gentemot varandra. Här har nämligen en ganska udda partikonstellation faktiskt, i samråd med utskottskansliet, förhandlat om en produkt. Vi, Centerpartiet och Kristdemokraterna har förhandlat med Sverigedemokraterna. Ni har förhandlat med oss och vice versa. Och det har funkat alldeles utmärkt. Jag tycker att detta kan vara något att ta fasta på när tongångarna går höga i nästa valrörelse och det handlar om vem som kan och inte kan prata med vem.

Detta har syftat till att försöka komma fram till en förändring i konstruktiv riktning. Vi har velat förenkla för enskilda människor - göra det enklare att bygga mer, bygglovsfritt. Det är en frihetsreform, i det lilla. Den överskuggas med rätta av mycket annat som har varit mycket viktigare den här våren. Detta är ett litet förslag, men som symbol tycker jag ändå att det bär en större sprängkraft eftersom det visar vad som händer när vi i detta parlament kan bete oss som vuxna människor gentemot varandra. Då kan det hända bra saker, och vi kan komma framåt.

Jag uppskattar att regeringspartierna, trots att de närmast av stolthet från början motsatte sig detta förslag eftersom det inte kom från regeringen utan från ett enskilt parti i Sveriges riksdag, sedan valde att ansluta sig så att vi, precis som utskottets ordförande säger, nådde enighet i denna fråga. Jag tycker att det är bra!

Men jag tycker också att vi ska erkänna den process som de facto har legat bakom detta förslag. Jag förstår att det kanske är jobbigt för vissa partier, men jag tror att det är något att bära med sig till nästa valrörelse. Då kanske nästa valrörelse kan handla mer om vad vi har för gemensamma beröringspunkter och vad vi de facto kan komma överens om än om vad vi inte är överens om. Det nuvarande regeringssamarbetet bygger ju på detta. Det handlar snarare om vad man är överens om att man är emot än om vad man är överens om att man är för.

Nu har vi kommit fram till att vi är överens om att vi är för att attefallshus ska få bli större. Jag tycker att det är bra. Det är inget vi behöver göra en stor sak av, men jag konstaterar att detta inte hade blivit verklighet om det inte varit för att vi fyra partier pratade med varandra, gjorde detta tillsammans och, med stor hjälp av ett professionellt utskottskansli, tog fram en lagstiftningsprodukt som var så väl genomarbetad att Lagrådet inte hade några synpunkter. Nu går den igenom, och från och med den 1 augusti kan varje svensk som vill åtnjuta en lite större bygglovsfrihet. Det tycker jag och Moderaterna är något bra, och därför sträcker vi på oss i dag.

Jag skulle naturligtvis också vilja instämma i alla yrkanden, höll jag på att säga, härifrån talarstolen om en glad sommar till samtliga. Jag hoppas att alla får en skön och coronafri sommar!

Fru talman! Det är trevligt att för en gångs skull ha möjlighet att begära replik. Det är väldigt sällan man har det som minsta parti i riksdagen och dessutom ett av de regeringsbärande.

Jag skulle bara vilja komplettera historieskrivningen lite i denna fråga. Det stämmer mycket väl att det var Moderaterna som lade fram en följdmotion med anledning av regeringens proposition. Men förslaget är inte Moderaternas. Det togs från början fram av Peter Eriksson under förra mandatperioden. Han bad Boverket ta fram förslag om detta. Det är också Boverkets förslag som Moderaterna har använt sig av. Boverket tog fram ett förslag om att alla komplementbyggnader skulle utökas till 30 kvadratmeter; det är det förslaget som Moderaterna har drivit.

På grund av den rättsliga osäkerhet som vi bedömer fortfarande finns kvar och som regeringen har tillsatt en utredning för att lösa, fru talman, valde regeringen att gå fram med enbart bostadsdelen i detta skede. Det är nämligen bostadsbristen som är den absolut största utmaningen på detta område. Men Lagrådet valde sedan att lämna ett blankt yttrande, och då är vi så pass stora att vi kan säga att det argumentet inte håller för oss.

Skulle jag som utskottets ordförande inte kunna uttala mig när jag från medierna får frågan vad jag tycker om att utskottet nu lägger fram ett förslag som vi är enade kring? Jag är glad att utskottet står enat bakom detta förslag. Peter Eriksson lyfte fram detta inför valet 2018, så det är inget nytt att vi tycker att man ska se över dessa delar.

Fru talman! Jag hoppas att jag inte behöver upplysa utskottets ordförande om att Boverket inte lägger fram några förslag i Sveriges riksdag. Det gör de politiska partierna. Vi moderater har lagt fram detta förslag. Hade vi inte gjort det hade vi inte stått här i dag, för det fanns inget annat förslag på bordet. Så är det alltså med den saken. Det stämmer att vi lutar oss mot det som Boverket också tycker, nämligen att alla attefallshus borde få vara 30 kvadratmeter.

Jag tror möjligen att Emma Hult inte riktigt lyssnade på mitt anförande. Jag är naturligtvis inte kritisk till att Emma Hult yttrar sig över de lagstiftningsprodukter som kommer från utskottet. Jag menar bara att det möjligen hade varit på sin plats med ett lite större erkännande av ditt eget partis roll i denna process och av att det de facto från början var en majoritet bestående av fyra partier som inte ingår i regeringen som drev fram detta förslag. Det är anledningen till att detta blev möjligt. Men jag välkomnar att ni i sista sekunden anslöt er till förslaget.

Fru talman! Det kan vara så att jag missförstår Carl-Oskar Bohlin, men det känns som att han vill hävda att varken jag, Miljöpartiet eller regeringen vill genomföra detta. Det har vi aldrig sagt; det har aldrig varit grunden. Frågan var när det skulle genomföras, vilken utredning som behövdes dessförinnan och vilka förändringar som behövde ske. Jag vill bara att det ska vara tydligt att vi inte har varit emot detta.

Jag är glad att vi nu har fått Lagrådets prövning och har fått veta att Lagrådet inte ser det som ett problem. Det ger också vägledning till den utredning som nu ska jobba för att se till att vi får en rättssäker prövningsprocess för alla de ärenden som hanteras inom plan- och bygglagen.

Den intervju som Carl-Oskar Bohlin refererar till, fru talman, handlade inte om detta. Den handlade om det ärende som vi justerade förra veckan och om det vi gjorde nu. Carl-Oskar vet säkert också att det inte alltid är allt som återges när man har samtal med journalister. Men Carl-Oskar fick också uttala sig i artikeln, och det var ju bra så att vi fick helhetsbilden.

Det stämmer att utan motionen hade inte yrkandet varit uppe i dag. Men jag vill väldigt tydligt hävda att det inte är så att detta inte var en fråga som Peter Eriksson redan inför valet 2018 lyfte upp som prioriterad.

Fru talman! Jag får väl nöja mig med att helt enkelt konstatera att Peter Eriksson åtminstone inte lyckades få detta ur händerna.

Jag gick, fru talman, så sent som för en timme sedan tillbaka och läste hela den debatt vi hade i februari. Där framgick det ganska tydligt att regeringspartierna var motståndare till precis detta förslag, som vi också då kom in på.

Jag välkomnar att ni nu har ändrat er. Men jag vill mena att det är historierevisionism att påstå att ni har varit förespråkare av detta redan från början.

Fru talman! Vi står här i dag och debatterar betänkande CU22 Större komplementbyggnader. Jag skulle vilja börja med att tacka Moderaterna för att man har drivit på i denna fråga. Vi var till en början tveksamma till förslaget i och med att det fanns en utredning som berörde delar av detta område. Men efter att Lagrådet lämnat förslaget utan erinran - det gjordes en framställan till Lagrådet som Sverigedemokraterna var med och stödde - kom saken i en annan dager.

Fru talman! Förslaget innebär en utökning av antalet kvadratmeter för komplementbyggnader, så kallade attefallshus. Förslaget har Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet först drivit genom Lagrådet och sedan vidare till riksdagens bord.

Det är såklart glädjande att så här i sommartider kunna presentera ett sådant förslag. Det är ett lagförslag som kommer att träda i kraft den 1 augusti. Vi vet att det byggs omkring 4 000 komplementbyggnader årligen i Sverige. Det kanske blir några till nu när antalet kvadratmeter utökas. Dessa byggnader kommer då att kunna omfatta 30 kvadratmeter i stället för, som tidigare, 25 kvadratmeter.

Komplementbyggnaderna utgör ett undantag i PBL 9 kap. 4 §. Det innebär att bygglov ersätts med en enkel bygganmälan för dessa komplementbyggnader och att kommunen sedan kommer med ett startbesked i frågan. Det är alltså en betydlig förenkling när det gäller dessa byggnader.

Taknockshöjden får vara max 4 meter. Det ska vara minst 4,5 meter till grannen och minst 30 meter till närmaste järnväg, om man inte kan komma fram till annat genom tillstånd från grannen eller järnvägens infrastrukturförvaltare. Då kan man ha andra mått än dem jag nämnde.

Vidare behövs det i dag bygglov i de delar som kommunen har pekat ut i detaljplanen gällande värdefull miljö. Det gäller även områden av riksintresse, flygplatser eller övnings- och skjutfält. Det är ett viktigt skydd att ha även i fortsättningen. Nu när antalet kvadratmeter utökas ytterligare är det viktigt att de värdefulla miljöerna också i fortsättningen kan skyddas i detaljplanerna.

När jag har gjort denna beskrivning av ärendet, fru talman, vill jag avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Återigen får vi skänka den liberala minister som 1979 gav namnet åt den första bygglovsbefriade byggnaden av detta slag en tanke. Först var den ynka 10 kvadratmeter, och 2008 blev den hela 15 kvadratmeter. Det var ett för den tiden oerhört djärvt grepp att tillåta villaägare att sätta upp en bod på sin tomt utan att söka bygglov. I dag är detta inget märkligt, och du kan köpa en sådan byggnad för några tusenlappar i din byggvaruhandel.

Birgit Friggebo gav namn åt det lilla hus som sedermera kom att namnges av en annan minister i en alliansregering. Attefallshuset innebar att den lilla boden blev ett byggnadsverk som kan inrymma vad som behövs för att man under kortare perioder ska kunna leva på en yta av hela 25 kvadratmeter.

Det är alltså under alliansregeringar som de viktigaste stegen tas för att regelförenkla inom plan- och bygglagen. Och det är när allianspartier ges möjlighet att påverka den sittande regeringen som det går att fullfölja reformer som dessa.

Jag vill också rikta ett tack till Carl-Oskar Bohlin och Moderaterna, som har drivit denna sak. Men det är viktigt för protokollets skull att påpeka att alla diskussioner kring denna lagstiftning har skett inom ramen för det ordinarie utskottsarbetet och under vägledning av utskottskansliet.

Sedan vill jag påpeka att Centerpartiet egentligen vill utöka arean ytterligare. Vi ser 40 kvadratmeter som en rimlig storlek för ett komplementbostadshus intill ett en- eller tvåbostadshus. Vi kommer att återkomma till riksdagen med detta under den allmänna motionstiden.

Fru talman! Det beslut vi fattar i morgon innebär att även komplementbyggnader tillåts vara 30 kvadratmeter. Det är den storlek som tillåtits i tidigare beslut i de fall byggnaderna har utrustats som bostäder med sanitär utrustning, kök, sovrum och full tillgänglighet. Möjligheten att göra detta på ett bra sätt i efterhand är större om byggnadens bruttoarea är större. Förutsättningen är att nockhöjden inte överstiger 4 meter och att avståndet till tomtgräns inte understiger 4,5 meter. Är det ett kortare avstånd till tomtgränsen krävs grannars tillåtelse.

Det är viktigt för oss i Centerpartiet att påpeka att det beslut vi nu fattar ska ses som en bostadspolitisk åtgärd och något som i någon mån kan råda bot på den bostadsbrist som Sverige fortfarande lider av. Men enbart attefallshus löser inte detta. Det görs omtag kring både hyressättning och plan- och bygglagens bestämmelser om bygglov och detaljplaner genom januariavtalet, och det är betydligt viktigare. Att man kan bygga ett ridhus eller ett kafé eller något liknande i anslutning till sin gård stärker det lokala näringslivet på landsbygden i Sverige, och det är också en regelförenkling.

Men för enskilda människor är detta väldigt betydelsefullt. När en byggnad uppförs ökar byggnadsarean inom fastigheten. Den kan då utnyttjas effektivare på det sätt som den som uppför byggnaden önskar. Komplementbyggnaden kan, om den inte används som bostad, bidra till att ett inomhusförråd kan göras om till ett sovrum. På så sätt ökar det disponibla utrymmet för en växande familj i det lilla huset.

Det är därför extra glädjande att utskottet är enigt när det gäller att vi här i riksdagen ska stifta en lag som tillåter komplementbyggnader på 30 kvadratmeter och att vi kan enas om beskrivningen: att de bidrar till att bostadsbeståndet kan utnyttjas effektivare.

Precis som med de tidigare attefallshusen och friggebodarna kommer byggbranschen att se till att det finns färdigpaketerade produkter för olika ändamål av god standard till rimliga priser, och det finns möjlighet att senare bygga om en bod till en bostad.

Men beslutet vi fattar i dag är inte okomplicerat och okontroversiellt. Det som först uppfattades som ett enkelt expeditionsärende av övergångsregeringen blev svårberett och i slutändan haltande när bostadshus och byggnader separerades i det tidigare lagförslaget - jag blev själv uppringd av Peter Eriksson i frågan.

Fantasin och företagsamheten hos dessa byggare är, har vi förstått, till stor glädje och även sorg för villaägare och grannar. Rättsläget kring bygglov är oklart också när det gäller det beslut som fattades i januari angående komplementbyggnader. Men det varken förbättras eller försämras genom det beslut som vi nu fattar.

En översyn av lagen behövs, och Centerpartiet kommer att medverka till att det förtydligas i vilka fall en granne kan driva sin sak till Europadomstolen. Utredningen om ett förtydligat regelverk för bygglov är redan tillsatt, och vi ser givetvis med intresse fram emot när den presenteras om knappt ett år.

Vi kan därför känna oss trygga med det beslut som vi nu fattar. Det följer vad Boverket föreslog i sin rapport om bygglovsbefriade åtgärder. Nu får vi ett enhetligt och lättolkat regelverk, vilket många byggnadsnämnder borde vara tacksamma för. Att kontrollera hos villaägare om nybygget är ett bostadshus eller en byggnad torde vara ett väldigt otacksamt jobb. Risken för merarbete hos byggnadsnämnderna är stor med två storlekar på byggnaderna som ska inspekteras. Och det är vår mening att bygglovshandläggare ska lägga sin tid på att bevilja lov för nya bostäder och inte på att göra hembesök hos villaägare.

Fru talman! För vår del är detta det sista debattillfället denna märkliga vårtermin före sommaren. Jag vill önska kammarkansliet, civilutskottets kansli, som har lagt ned ett enastående arbete på beredningen av detta betänkande, talmännen, presidiet i civilutskottet och ledamöterna en skön och hälsosam ledighet i enlighet med Folkhälsomyndighetens rekommendationer. We shall overcome.

Fru talman! Då har detta riksdagsår strax kommit till sitt slut. Det var ett år med många ansikten och förändringar av förutsättningar och arbetssätt. Till stora delar har vi som riksdag klarat av dessa förändringar väldigt bra. Vi som utskott tycker jag till stora delar har varit konstruktiva och hanterat både ordinarie arbete och det extra arbetet med tillfälliga lagar med omsorg om varandra och med den respekt som varit nödvändig.

Men en sak består och förändras inte: Vi bygger för lite bostäder. Människor bor trångt. Människor bor i bostäder de inte vill ha. En del har ingen bostad som de kan kalla sin egen eller en dörr de kan stänga om sig. Detta har vi inte lyckats förändra med all god vilja i världen. Prognoser visar att vi nu för tredje året i rad minskar bostadsbyggandet, och vad den pågående pandemin kommer att innebära för bostadsbyggandet får vi se.

Bostadsmarknad ja. Visst är det en marknad, men en marknad som sedan länge är förstörd av regleringar. Visst är det en marknad, men en marknad som sedan länge inte avgörs av vem som bygger bäst, billigast och snyggast. Visst är det en marknad, men en marknad som inte alla kan ta del av, och onödiga regleringar styr vem som får och inte får.

Det behövs verkliga förändringar för att denna marknad ska börja likna en marknad igen med vanliga marknadsregler. Det behövs verkliga förändringar som gör att marknaden tror på stabilitet och vågar satsa. Det behövs verkliga förändringar för att kommuner ska inse att Sverige som helhet måste ta ett ansvar för det gemensamma bostadsbyggandet. Det behövs verkliga förändringar för att vi som medborgare ska kunna efterfråga det val av bostad vi önskar.

Med detta sagt kan jag säga att jag inte har sett att några avgörande steg i den riktningen har tagits av regeringen och januaripartierna. Visst har vi noterat att några utredningar som ska redovisas i slutet av 2021 har tillsatts, men vi har inte sett om detta kommer att leda till någon förändring.

Men en sak har de faktiskt gjort - eller gjort och gjort. Efter oppositionens enträgna arbete med att påvisa att det är värre för marknaden att göra det ännu krångligare genom att komplementbostad och komplementbyggnad får ha olika storlekar står vi nu här och ska fatta beslut om förenklingen att båda ska få vara lika stora, det vill säga 30 kvadratmeter. Nu har hela utskottet i stor enighet kommit fram till att detta var en god idé, och det är vi nog alla rätt glada för egentligen. Vi ska underlätta för människor, och regler ska vara så tydliga och enkla som möjligt.

Nu gäller det att gå vidare och förenkla ännu mer för människor att sätta upp attefallshus. Reformen med attefallshus är en frihetsreform i den meningen att det är markägaren som har största avgörandet över processen. Vi vill tillbaka till det läget att det bara ska till en anmälan till kommunen att man avser att uppföra ett attefallshus och därmed slut på ärendet. Jag har förstått att regeringen har ungefär samma inriktning och arbetar med ett sådant förslag. Det ska i alla kommuner bara behöva anmälas att man vill uppföra ett attefallshus. Inget krångel. Inga långa handläggningstider. Inga dyra bygglov.

Vi som parti står självklart bakom det förslag som vi debatterar i dag. Det förenklar och möjliggör en utveckling av attefallshus, men vi hoppas på mer i framtiden. Jag är en människa som är positivt lagd. Ibland kan det i själva verket bli som en ketchupflaska: Allt landar på en gång, och kanske är det detta som är första steget.

Till hösten kanske regeringen och januaripartierna har möjlighet att ta nästa steg och bjuda in till bostadssamtal där målet är att öka bostadsbyggandet med de bostäder som folk vill ha, inte vad vi politiker anser att de vill ha. Målet måste även vara att alla kommuner ska bidra till helheten och ta sitt ansvar utifrån sina förutsättningar. Jag ser fram emot hösten och inbjudan till bostadspolitiska samtal med januaripartierna.

Jag yrkar bifall till förslaget.

Fru talman! Precis som tidigare talare varit inne på är det bra att man harmoniserar regelverket. Det ska vara lätt att göra rätt. Det ska vara lätt för bygglovhandläggare att tolka och motivera sina beslut, och det ska vara lätt för den enskilde som vill bygga ut, bygga nytt eller bygga till att förstå vad som krävs.

Problemet är dock att regelverket, trots den ändring vi gör nu, är långt ifrån lätt och logiskt i dag. Låt mig ge några exempel.

En stödmur på 60 centimeters höjd vid tomtgräns kräver bygglov, men om du vill bygga en helt ny bostad i form av ett attefallshus på 30 kvadratmeter behövs det i normalfallet inte bygglov.

En altandörr där det tidigare inte funnits en altandörr kräver bygglov, men om du vill göra en takkupa behövs det inte.

Ett garage kräver bygglov, men om du bygger en komplementbyggnad enligt attefallsreglerna och den ska användas till garage krävs inte bygglov.

Ett altanräcke som är för tätt och kan räknas som plank kräver bygglov, men om du inreder en helt ny bostad inne i huset är det bygglovsbefriat.

Ett tak över altanen kräver bygglov, men om du ser till att taket uppfyller reglerna för friggebod, det vill säga max 15 kvadratmeter och 4 ½ meter från tomtgräns krävs inget lov.

Logiskt, enkelt och klart som korvspad - eller hur?

Fru talman! Det är bra att det befintliga beståndet används effektivt, att fler bostäder inreds i villor, att tomter kan utnyttjas bättre och att den enskilde har en stor frihetsgrad i att utveckla sin egen fastighet. Friggeboden, som har nämnts här tidigare, var en viktig liberal reform i rätt riktning.

Samtidigt måste det finnas en logik i vad som är lovpliktigt och inte. Stödmuren på 60 centimeter vid tomtgräns kan tänkas ha en mindre påverkan på grannar och omgivningen än vad ytterligare en bostad på tomten har.

Det finns exempel på hur möjligheten till komplementbostäder påverkar hela bostadsområden. En eller två tillkommande bostäder i ett villaområde är oftast inte ett problem. Men när hela bostadsområden ändras i grunden och det på varje tomt blir tre bostäder i stället för en till två, som detaljplanen medger, kan det få långtgående konsekvenser för tillgången till förskoleplatser och skolplatser i området, belastningen på tekniska anläggningar samt ökad trafik på gator som inte alltid är dimensionerade för det.

När kommunerna planerar är det viktigt att de får förutsättningar för att planera för att bygga samhällen, inte bara bostäder. Nuvarande regelverk gör det svårt när det används som förutsett. Samtidigt behöver regelverket ta hänsyn till att den enes möjligheter och frihet att utveckla sin fastighet inte hindrar någon annans möjligheter och frihet, och denna balansgång behöver hittas i den utredning som nu är tillsatt om vad som ska vara lovpliktigt och inte framöver.

I väntan på utredningen är det bra att vi harmoniserar regelverket så att vi inte krånglar till det ute i våra kommuner för enskilda som ska välja mellan att bygga en komplementsbostad och en komplementbyggnad, eftersom de allra flesta utanför denna sal kanske inte riktigt förstår skillnaden mellan dessa båda. Det är bra att de likställs kvadratmetermässigt, men vi behöver komma ihåg att vi lappar och lagar ett regelverk som i grunden behöver göras om.

Slutligen vill jag passa på att önska mina kollegor i civilutskottet, fru talmannen och övriga här i salen en riktigt fin sommar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 juni.)