Statlig förvaltning

Fru talman! I dag debatterar vi statlig förvaltning och statistikfrågor.

En sammanfattning av betänkandet om statlig förvaltning är att det handlar om myndigheter. Myndigheter är till för regeringens förvaltning, och varje departement har ett antal myndigheter kopplade till sig. Myndigheters uppgift är att tillämpa de lagar och utföra den verksamhet som riksdag och regering har beslutat om. Myndigheterna ska jobba för och vara en servicefunktion för medborgarna.

I betänkandets sammanfattning står det att myndigheterna själva avgör hur verksamheten ska organiseras för att på bästa sätt tillgodose samhällets behov. Fundera på den meningen, fru talman, och fundera på om den ger grund för växande byråkrati eller återhållsamhet med våra gemensamma resurser.

Det finns myndigheter som har en växande aktivism bland sin personal – länsstyrelser och lantmäterier kan ges som exempel. Jag får till mig många vittnesmål om miljöaktivism bland tjänstemän i Länsstyrelsen i Västra Götaland, som är min valkrets. Kom ihåg hur importerade veteranbilar behandlades – de klassades som miljöfarligt avfall av Länsstyrelsen i Västra Götaland!

I dag finns 343 myndigheter. En myndighet är Nordiska Afrikainstitutet, som är centrum för samhällsvetenskaplig forskning om Afrika. Denna myndighet ligger i Uppsala. Andra exempel på myndigheter är Nämnden för prövning av oredlighet i forskning, Nämnden för hemslöjdsfrågor och Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak, som startades 2018 i Gävle. Bara i år, 2022, har det startats två nya myndigheter: Myndigheten för psykologiskt försvar och Institutet för mänskliga rättigheter.

Moderaterna är konstruktiva och har bidragit med många bra inspel till dagens ärende om statlig förvaltning.

Den svenska välfärdsmodellen bygger på ett samhällskontrakt mellan medborgare och stat. Vi i Sverige har bland de högsta skattetrycken i världen, men det syns varken i våra skolresultat, i tillgänglighet inom vården eller i polistäthet.

I kriser har det gång på gång visat sig att Myndighetssverige inte är på tårna utan har en alltför stor och tung byråkrati. Moderaterna vill införa tjänstemannaansvar, vilket hade gett myndigheter en ökad skärpa. Moderaterna vill effektivisera myndigheter och vill att de fokuserar på kärnuppdraget och minskar byråkratin. Moderaterna föreslår en väg in och att uppgifterna ska samköras mellan myndigheter så att personen inte ska behöva upprepa sig om och om igen. Moderaterna har pressat regeringen genom ett tillkännagivande om att myndigheter ska kunna dela information med varandra snabbt och effektivt.

Sverige har ett av världens högsta skattetryck. Från 1950 har skattetrycket fördubblats, och skatterna fortsätter att stiga. I jämförelse med andra länder sticker Sverige ut med att beskatta sina invånare högt. Myndigheter behövs, men de kostar pengar. Då är det viktigt att ha strama tyglar så att inte myndigheterna sväller. Tendensen är att vi har färre myndigheter men att antalet anställda per myndighet ökar i Myndighetssverige.

Myndigheter hanterar skattemedel och ger bidrag till behövande. Det får anses som ett misslyckande att bidragsfusket uppgår till 20 miljarder kronor årligen.

För att få ordning på bidragsutbetalningar behövs en folkräkning, fru talman, men tyvärr motsätter sig regeringen detta. Det är rimligt att veta hur många och vilka det är som bor i olika lägenheter och att uppgifterna stämmer överens med andra data. Här finns fusk och oansvarigt användande av skattemedel, men regeringen väljer att lägga energi på katträkning och räkning av andra djur i stället för på räkning av människor.

När det gäller hästar är det stallägaren som ansvarar för att registrera de hästar som finns på anläggningen. Detta görs till Jordbruksverket. Alla hästar har ett UELN-nummer, som är hästens personnummer. Hästen har också ett chip som säkerställer att det är rätt individ. Moderaterna vill inte chipmärka människor men ser det som rimligt att biometriska data kopplas till samordningsnummer så att det blir ordning och reda i folkbokföringsregistret.

Fru talman! Det är hög tid för folkräkning. Andra länder gör det, och man undrar varför regeringen inte vill göra detta.

Sammanfattningsvis har Sverige mycket byråkrati och många myndigheter. Det här kostar pengar och ger landet ett högt skattetryck. Då är inte svaret att höja skatterna i ett land som redan belastas av ett högt skattetryck. Landet behöver fler som jobbar och betalar skatt. Landet ska inte straffa dem som redan arbetar.

Sverige behöver fler som arbetar för att ge mer skatteintäkter att göra bra välfärd av – inte höjda skatter och företagsflykt ur landet. Det som Sverige behöver är en myndighetsreform med syftet att minska myndigheterna, att öka deras effektivitet och att de ska ha mer fokus på kärnuppdraget.

Fru talman! Moderaterna yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! För att uppnå ändamålsenlighet i förvaltningen och hushålla med statens resurser är det viktigt att rätt myndighet gör rätt saker. För att säkerställa detta behöver det allmänna ta ett helhetsgrepp kring myndighetsfrågan och genomföra en myndighetsinventering, precis som föregående talare mycket tydligt pratade om.

Syftet med denna är att fastslå vilka myndigheter som inte är samhällsnyttiga eller om deras egentliga uppdrag överskuggats av ovidkommande hänsyn. Den generella utgångspunkten bör vara att myndigheter förutom att tjäna allmänheten är till för att verkställa politiska beslut och informera om eller utreda specifika angelägenheter inom myndighetens verksamhetsområde.

Politik ska däremot bedrivas i de parlamentariska församlingarna och i den allmänna debatten. Myndigheter som är politiserade eller överflödiga eller vars uppdrag överlappar med andra, effektivare myndigheter bör avvecklas eller reformeras i syfte att de ska fokusera på sina kärnuppdrag.

Till exempel bör Sieps, Svenska institutet för Europapolitiska studier, få ett förändrat uppdrag. Myndigheten skulle kunna reformeras så att Sieps blir mer av ett granskningsorgan riktat mot EU:s politiska utveckling och förvaltning och vilka konsekvenser möjliga förändringar på dessa områden skulle innebära för Sverige.

Det skulle kunna ingå i myndighetens verksamhet att upprätta ett EU-bokslut med fokus på hur mycket självbestämmande som flyttats från Sverige till EU samt att upprätta en ingående resultaträkning kring Sveriges utgifter och intäkter i och med medlemskapet. Sieps skulle kunna inta en allmän roll som implementeringsråd med uppgift att granska och bedöma de samhällsekonomiska konsekvenserna av implementering av EU-lagstiftning.

Fru talman! Ett annat exempel där vi bör kräva mer valuta för pengarna är biståndsmyndigheten Sida. I augusti 2021 kom en rapport från Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, om biståndet till Afghanistan där utredaren säger att det funnits en diskrepans mellan mål och faktiska resultat.

Några år tidigare granskades enprocentsmålet av samma myndighet, som skrev att flera indikationer pekar mot att Sida ibland fått mer pengar än man kunnat förvalta med tillräcklig omsorg. På ren svenska betyder det här att pengar har kastats åt höger och vänster på länder och organisationer utan någon som helst nytta för de mest utsatta.

Den här bilden bekräftas av ett reportage som Uppdrag granskning gjorde för några år sedan. De avslöjade ett bondekooperativ i Zambia som förskingrat ekonomiskt stöd på upp till 30 miljoner kronor från biståndsmyndigheten Sida. Vidare har biståndsmedel också hamnat i händerna på regeringar som bryter mot mänskliga rättigheter, som i Tanzania som varit en stor mottagare av svenskt bistånd och där statliga medel går till att jaga homosexuella.

Fru talman! Den här sortens misslyckanden är symtomatiska för hela det politiska systemet. Man öser miljarder över ineffektiva myndigheter och verkningslösa satsningar samtidigt som viktiga investeringar i välfärden får stå tillbaka. Alltför länge har det här kunnat pågå utan någon reflektion kring vad som ligger i medborgarnas intresse och inte. Myndigheternas budgetansvar är inte självskrivet, och det är mot denna bakgrund uppenbart varför behovet av en myndighetsinventering med fokus på effektivisering och resultat är så stort.

Sammanfattningsvis skulle Sverigedemokraternas förslag, som vilar på de förvaltningsrättsliga principerna om samhällsnyttiga och ändamålsenliga myndigheter, stärka den parlamentariska demokratin, rättsstatligheten, sammanhållningen och rättssäkerheten i Sverige.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Fru talman! Det finns mycket att säga om statlig förvaltning, men det som finns i det här betänkandet med anledning av motioner från den allmänna motionstiden är mer begränsat. Jag tänkte begränsa mig till det tema som Vänsterpartiet tar upp i sin reservation, reservation nummer 8, som jag också passar på att yrka bifall till. Den handlar om anlitande av bemanningsföretag inom statlig verksamhet.

Det här är något som har uppmärksammats från flera håll, framför allt fackligt, genom åren. Fackförbundet ST som organiserar statligt anställda tjänstemän har till exempel vid olika tillfällen belyst de problem som statens anlitande av bemanningsföretag och liknande lösningar medför.

Man kan konstatera att staten dels använder sig av bemanningsföretag i större omfattning än när möjligheten en gång i tiden infördes, dels att det har skett en förändring vad gäller innehållet i de inhyrdas arbetsuppgifter. Inhyrda från bemanningsföretag och liknande används numera inte längre enbart inom myndigheters stödfunktioner som reception, växel och administration utan även för visst arbete i myndigheters kärnverksamheter som faktiskt kan vara myndighetsutövning.

I det sammanhanget är det viktigt att risken för att det offentligas möjligheter till insyn, kontroll och ansvarsutkrävande försämras ta på allvar, liksom risken för negativa konsekvenser för kvaliteten i handläggningen. Det här skulle jag vilja hävda är ett av flera strukturella hot mot den svenska förvaltningsmodellen och i förlängningen mot dess legitimitet. Det borde vara ganska uppenbart att det finns problem med att privaträttsliga organ som bemanningsföretag blir en del av myndigheters kärnverksamhet.

Jag vill lyfta två ytterligare problem eller risker.

För det första skapar användandet av bemanningsföretagen en uppdelning av personal där de inhyrda får en högre tröskel till delaktighet i och inflytande över jobbet. Det påverkar dels arbetet i sig, dels möjligheten att driva en fungerande facklig verksamhet, precis som det är i andra typer av verksamheter.

För det andra innebär den utbredda inhyrningen en stor kostnad för staten. Nu har det gått några år, men till exempel under 2016 granskade ST:s förbundstidning Publikt ett femtontal statliga arbetsgivare och deras användning av bemanningsföretag. Den granskningen visade att det på flera myndigheter fanns konsulter som hyrts in på heltid i flera år. Enligt granskningen var också flera myndigheter beroende av dyra konsulter, vilket innebär stora kostnader för staten. Även denna granskning visade att en stor del av den inhyrda personalen utförde myndighetsutövande verksamhet.

Vänsterpartiet anser att statens användning av bemanningsföretag bör avvecklas. Det handlar dels om att staten ska vara en bra arbetsgivare, dels om att värna den myndighetsutövande verksamheten. Ett första steg kan vara att tydliggöra detta i de statliga myndigheternas arbetsgivarpolicy. Det är eftersträvansvärt att staten agerar som ett positivt föredöme i principiella arbetsgivarfrågor. Om staten går före och ser till att undvika problematiska bemanningslösningar i den egna personalförsörjningen kan det förhoppningsvis få spridning också till andra delar av arbetsmarknaden.

Fru talman! Detta är vad Vänsterpartiets yrkande och reservation i det här betänkandet handlar om. Jag skulle vilja understryka att det här mer specifika problemet med bemanningsanställningar är en del av en större fråga om statlig förvaltning och om hur staten och det offentliga i stort hanterar kompetens och erfarenhet inom sina myndigheter.

För några år sedan blev det en del skriverier om ett brittiskt statsråd i den konservativa regeringen, en lord Agnew. Han hade nämligen i ett internt brev som läckte ut varnat för att den omfattande upphandlingen av konsulttjänster inom statsapparaten ledde till en infantilisering av denna apparat. Detta är inte något unikt brittiskt, utan det finns skäl att fundera över hur sådant kan arta sig också i till exempel Sverige. Vi kan exempelvis se på den pågående så kallade reformeringen av arbetsmarknadspolitiken, som egentligen är en forcerad fortsatt omvandling av Arbetsförmedlingen till ett skal för upphandling och kontroll.

Utöver de uppenbara och allvarliga riskerna för att kommersiella intressen trumfar de arbetslösas behov och för att servicen försämras i glesare bebodda delar av landet ser vi också hur avgörande kompetens riskerar att helt försvinna från staten som sådan.

Arbetsförmedlare som har upparbetat konkreta kunskaper om lokala förhållanden och färdigheter som är av ett slags hantverkskaraktär ersätts redan av personal som främst ska guida människor till webbformulär och vidare till andra aktörer. De kunskaper och färdigheter som eventuellt genereras i arbetet med att rusta och matcha de arbetslösa kommer i framtiden att kunna finnas mycket mer uppsplittrat som möjliga konkurrensfördelar hos mer eller mindre seriösa företag. Statens förmåga att över huvud taget bedriva aktiv arbetsmarknadspolitik förtvinar.

I en helt annan ände av den statliga verksamheten kan vi till exempel finna underhåll av järnväg. Den långtgående uppsplittringen och outsourcingen av underhållet har redan sedan länge gett upphov till betydande problem. Det är inte särskilt konstigt, för järnvägen är ett sammanhängande system, och att stycka upp underhållet med kommersiella vinst- och avkastningskrav på de olika delarna bäddar för problem på just systemnivå. Men det betyder också att såväl specialiserade maskiner som bestämda kunskaper och färdigheter sprids ut och bort från staten, som dock sitter kvar med ansvaret i något slags abstrakt mening men med begränsade konkreta styrmöjligheter.

Ändå är det alltför sällan, skulle jag vilja säga, som det förs någon större kritisk diskussion om vad outsourcing och uppsplittring av det här slaget gör med vår offentliga förvaltning. Idén om att något slags abstrakta marknadsmekanismer definitionsmässigt är effektiva och att man bara behöver se till att göra smarta inköp och kontroller för att casha in frodas vid det offentliga Sveriges kommandohöjder. Det här för med sig, menar jag, en platt och asocial syn på kunskaper och färdigheter över huvud taget. Man tror att de är frikopplade från faktiska människor och faktiska organisationer inom det offentligas hägn.

Det här är en diskussion som det finns all anledning att återvända till många gånger också i andra sammanhang i denna kammare.

Fru talman! I dag debatterar vi alltså, som talarna före mig sagt, betänkandet om motioner inom en rad områden som rör den statliga förvaltningen. Det handlar om myndighetsstrukturen, kostnader, digitalisering, it och staten som arbetsgivare.

Det finns glädjande nog i grunden en bred enighet om att våra myndigheter ska vara effektiva och ta till vara digitaliseringens möjligheter samtidigt som vi ska säkra rätten till integritet och rättssäkerhet. Det här är också frågor som det jobbas oerhört aktivt med såväl i Regeringskansliet som ute i landets kommuner och regioner.

De statliga myndigheterna har till uppgift att självständigt avgöra hur man på bästa sätt kan genomföra den politik som riksdag och regering har beslutat om. De är i själva verket grundpelare i vårt demokratiska samhälle. De är en viktig del av vår vardag, utan att de flesta tänker på det.

Våra högskolor och universitet utbildar och rustar för arbetsmarknaden. Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten betalar ut stöd vi är berättigade till. AP-fonderna förvaltar våra pensionspengar, Konkurrensverket ser till att marknaden och ekonomin fungerar väl och Försvarsmakten försvarar Sverige och landets frihet.

Men, fru talman, när de inte är närvarande märks det. Under ett antal år när den statliga närvaron försvunnit i delar av landet har det upplevts som att samhället har svikit. Därför är de 118 etablerade statliga servicekontoren och de minst 28 nya som planeras för 2022 och 2023 så viktiga. Statlig service ska finnas tillgänglig i hela landet.

Fru talman! Det är viktigt att vi inte glömmer bort syftet med våra myndigheter och den statliga förvaltningen. Det handlar om att se till att alla som bor i Sverige får ta del av den service och välfärd de har rätt till och som vi finansierar tillsammans.

Under de senaste åren har den organiserade brottsligheten börjat äta sig in i våra välfärdssystem genom skrupelfria, avancerade upplägg i syfte att berika sig på det allmännas bekostnad. Arbetet med att motverka detta, liksom arbetet med att minska felaktiga utbetalningar och förhindra bidragsbrott, är av stor vikt både för att värna skattebetalarnas pengar och för att upprätthålla förtroendet för välfärdssystemen, själva samhällskontraktet. Därför får den nya Utbetalningsmyndigheten en viktig roll när det gäller att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen och ta över ansvaret för vissa utbetalningar inom det statliga välfärdssystemet, som sjukpenning, bostadsbidrag och pensioner. Genom att samarbeta med och ta del av uppgifter från flera myndigheter kommer analys- och kontrollkapaciteten att stärkas.

Myndigheten ska vara igång den 1 januari 2024. För mig som riksdagsledamot från Södertälje, en kommun som under många år arbetat mycket aktivt med att motverka den organiserade brottslighetens angrepp på välfärdssystemen för att motverka fusk, var det självfallet glädjande att regeringen beslutade att placera den nya myndigheten hos oss.

Fru talman! Digitaliseringen och användandet av artificiell intelligens innebär stora möjligheter för den statliga förvaltningen, vilket också tas upp i några av motionerna. Genom att på ett mer systematiskt sätt utnyttja data och automatisera processer kan effektiviteten, likvärdigheten och kvaliteten i statlig verksamhet öka. Men det ställer också stora krav på integritet, rättssäkerhet och transparens när det gäller hur data används. I många fall skulle rättssäkerheten och likvärdigheten i beslut faktiskt kunna öka genom användandet av digitala hjälpmedel och AI. Men det måste alltid vara tydligt för medborgaren hur och varför ett visst beslut fattas och vem som står som ansvarig för det.

Statsförvaltningen arbetar aktivt med att tillvarata digitaliseringens möjligheter, och det är också angeläget att det utvecklingsarbete som regeringen inlett tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner i syfte att skapa en hållbar digital infrastruktur för välfärden drivs framåt.

Jag vill också nämna att utskottet senare i vår, mot bakgrund av ett nytt EU-direktiv, ska behandla en proposition om öppna data och vidareutnyttjande av information.

Några av motionerna berör också statens roll som arbetsgivare. Här vill utskottet betona att riksdagen gjorde ett vägval 2010 som innebar en långtgående delegering av arbetsgivarrelaterade frågor.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till all personal på våra myndigheter som varje dag gör en gedigen insats i statens tjänst men som under de senaste åren har fått anstränga sig extra hårt för att så snabbt som möjligt kunna förverkliga de beslut vi fattat här i riksdagen. Tack för ert arbete!

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)