Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvården i skogen med frivillighet som grund

Fru talman! Jag förstår att så många som möjligt vill vara kvar i salen när vi ska debattera mandatperiodens viktigaste proposition, som också har legat till grund för tre regeringsbildningar. Skogen bär mycket, inte bara Sveriges välstånd utan den är också en grundbult i den svenska politiken.

Vi ska debattera regeringens proposition Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvården i skogen med frivillighet som grund.

Det här är något som har engagerat mycket. Det finns 60 motionsyrkanden på propositionen. Det finns dessutom 170 yrkanden från den allmänna motionstiden och också 83 reservationer, så de politiska partierna vill mycket. Vi socialdemokrater säkerställer att de viktigaste delarna går vidare, så att vi faktiskt fortsätter att bruka skogen.

Frågorna är inte nya. Ända sedan 1993 har vi haft frågorna om frihet under ansvar och jämställda mål. Det har funnits frågor och diskussioner om ansvarsfördelningen mellan den enskilde skogsägaren och samhället. EU-inträdet och inte minst artskyddsförordningen har ställt oss inför nya frågetecken.

De omtvistade nyckelbiotopsinventeringarna, som från början var tänkta som rådgivningsunderlag för den enskilde skogsägaren, har under tiden utvecklats till någonting helt annat. Propositionen reglerar också att nyckelbiotopsinventeringarna utfasas.

Det var efter den så kallade Änokdomen i kammarrätten 2015 som Skogsstyrelsen i större omfattning började neka avverkningstillstånd i den fjällnära skogen. Kort därefter väcktes frågan om ersättning för markägare som nekats tillstånd och hur den ska beräknas. Skogsstyrelsen stämdes också i domstol.

Samtidigt bad Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket regeringen att se över och förtydliga de delar i skogsvårdslagen som rör fjällnära skog. Totalt har det varit mer än ett tjugotal processer där skogsägare stämt staten för att få ersättning.

Fru talman! Den här propositionen har verkligen varit efterlängtad. I det perspektivet känner vi stolthet över att vi nu levererar. Vi kan också sätta frågetecken för att högeroppositionen har så många reservationer.

Den socialdemokratiska regeringen har ända sedan den tillträdde och kom överens med januariavtalspartierna om att ta tag i de här frågorna haft en långsiktig ambition att hitta rätt lösningar för skogen. Vi har också sett med oro på det eskalerade debattklimatet i frågor som rör skogen. Därför var vi socialdemokrater starkt bidragande till att tillsätta Skogsutredningen, som Agneta Ögren ledde och som kom med betänkandet Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen.

Mandatperioden må kanske kommas ihåg för pandemin, krigshot och sedan krig, men det har också varit väldigt många förhandlingar. Som jag nämnde har skogen varit en bärande del i tre regeringsbildningar. Stärkt ägande- och brukanderätt är grunden för att i ökad utsträckning kunna ta till vara skogens potential för ekonomin, klimatet och miljön.

För att värna möjligheten att stärka skogsägare att fortsätta bedriva skogsbruk föreslår regeringen att nya ersättningsmarker och ett nytt markförsäljningsprogram från Sveaskog ska bilda grunden för skydd av värdefull skog. Även om vi inte gillar att Sveaskog avlövas anser vi att det här är en rimlig avvägning. Formellt skydd ska vara grunden, utgångspunkten och det huvudsakliga arbetssättet för myndigheterna.

Det här är en bra och väl avvägd proposition som slår fast att äganderätten ska stärkas, att frivilligheten ska vara grund och att vi ska bejaka tillväxten i skogsbruket samtidigt som vi tar ett stort miljöansvar. Propositionen ger också ett bemyndigande till dels att fastigheter med en sammanlagd areal om 25 000 hektar produktiv skogsmark överförs från Sveaskog till staten under perioden 2022-2023 för att därefter kunna användas som ersättningsmark, dels att riksdagen godkänner att Sveaskog till marknadsmässig ersättning försäljer totalt upp till 60 000 hektar som ska kunna användas som ersättningsmark till enskilda skogsägare som väljer att frivilligt skydda sina områden.

Detta visar att man kan lita på oss socialdemokrater. Vi lovade att lägga fram en proposition som stärker äganderätten och främjar den hållbara tillväxten. Här tar vi ansvar för miljön. Det här gör vi nu.

Skogens många typer av mångfald handlar även om sådana saker som ekonomi, hållbara produkter, tillväxt, klimatansvar, biologisk mångfald, jakt, fiske, friluftsliv och fungerande ekosystemtjänster. Alla de här stora värdena måste rymmas i skogen och måste få göra avtryck i skogspolitiken.

Skog ska brukas, men när vi behöver skydda ska det skyddas med frivillighet som grund. Vi gör nu detta genom att stärka äganderätten och använda nya och utvecklade skydds- och ersättningsformer. Vi ser skogssektorn som den stora resurs den är för klimatomställningen, för jobb och för hållbar tillväxt i hela Sverige. Skogen rymmer stora värden: skogsnäringen, den biologiska mångfalden, rekreationen och naturintresset.

Fru talman! Skogen växer mer än vad vi tar ut. Tillväxten beräknas vara upp till 120 miljoner kubikmeter varje år. Skogen har därför goda förutsättningar att klara både framtidens jobb och klimatomställningen. Den ska inte underskattas. Det handlar bland annat om att öka träbyggnationen men också om att tillverka förnybara och återvinnbara engångsartiklar, kemikalier, plaster och textilier samt förnybara biodrivmedel från skogen.

Drivmedel är en aktuell fråga. Reduktionsplikten diskuteras. För oss är det helt avgörande att säkerställa att de stora investeringar som är på gång för biodrivmedlen med restprodukter från skogen faktiskt genomförs, så att vi kan nyttja dem. Behöver jag säga att vi tycker att reduktionsplikten är bra? Behöver jag säga att vi ser med stor oro på de partier som vill skada övergången till att nyttja mer hållbara produkter från skogen?

Skogsindustrierna har en egen vision om att produktionen i det svenska skogsbruket ska fördubblas till 2035 och att hälften av tillväxten ska komma från biobaserade produkter. Det tycker vi är bra. Vi aviserar stöd för den ambitionen. Vi aviserar politiskt stöd med förbättrade företagsregelverk, styrd lagstiftning och forsknings- och innovationsprogram. Att vi lagstiftar bort fossila produkter är lika viktigt.

Fru talman! Det finns som sagt en stor mängd motioner som behandlas i det här betänkandet. Det har renderat i några tillkännagivanden. Vi har reserverat oss mot tre av dem, mycket beroende på att vi anser att de här frågorna redan jobbas med och att vi anser att regeringen tar ett helhetsgrepp.

Vi står bakom reservationen om bioekonomin. När det gäller formellt skyddade områden och möjligheten till förändringar har vi en reservation tillsammans med MP och V. Vi redovisar våra ställningstaganden utifrån vårt särskilda yttrande. Det finns många bottnar i det här. Vi anser att det finns anledning att titta på fler flexibla skyddsformer och arrendeformer. Därmed är tillkännagivandet för snävt, och därför reserverar vi oss. Jag yrkar bifall till reservation 34.

Vi anser, som en reservation säger, att skogsskadorna är väldigt viktiga och måste adresseras. Alla skogsskador, skadedjur och svampangrepp ska motverkas, liksom storm och torka, även i skyddade områden. Vi anser också att ersättningsfrågan är central för enskilda. Naturligtvis ska även granbarkborrarna adresseras. Det krävs forskning, utveckling, insatser och pengar i budget för att det här ska genomföras. Därför reserverar vi oss; det här är något snävt.

Fru talman! Vi har i regeringsställning startat omställningen mot ett fossilfritt samhälle. Det ger nu investeringar, jobb, nya produkter, förnybara bränslen och ökat träbyggande, samtidigt som vi kraftigt anslår ersättningsmarker för skydd av natur. Det här är en gemensam produkt från oss i Socialdemokraterna samt Centerpartiet och Miljöpartiet. Jag vill passa på att tacka för ett konstruktivt arbete. Hade vi socialdemokrater lagt fram det här enskilt hade de delarna också varit med, men då hade nog även industriperspektivet synliggjorts något mer. För oss är jobben, företagen, klimatomställningen, bytesbalansen och skogens alla värden väldigt viktiga i det här arbetet.

Fru talman! Skogen är både stjärnan och loket i klimatomställningen. Men för att vi tillsammans ska säkra skogens fulla potential har vi alla ett ansvar att säkerställa att de nyttor som skogen producerar även kommer att finnas för kommande generationer.

(Applåder)

Fru talman! När det kommer till skogen, skogspolitiken och brukandet av skog är det skogsägaren som är i fokus för Moderaterna. Äganderätten, brukanderätten och egendomsskyddet är de viktigaste delarna för skogen i Sverige. Vi tror på skogsägarna. Vi tror på att skogsägarna faktiskt kan leverera det som vi tog beslut om i 1993 års skogsvårdslag, som innebar mer frihet under ansvar.

Vi har sedan dess skördat ungefär 1 miljon fler kubikmeter om året, vilket innebär att vi har fått en ökad produktivitet. Samtidigt har ett antal biologiska värden gått åt rätt håll. Det är inte snack om att det finns saker att göra i jobbet med biologisk mångfald och så vidare, men skogsägarna har gång på gång visat att de kan förena produktion med biologiska värden. Det är det som är grunden för Moderaterna när det kommer till skogspolitiken.

När man i och med januariavtalet bestämde sig för att göra en äganderätts- eller skogsutredning, som faktiskt blev en naturvårdsutredning i slutänden, var jag precis som näringen försiktigt positiv. Men, fru talman, det blev tyvärr en tummetott.

Det finns fantastiskt mycket fina ord och texter i propositionen, men det finns inga skarpa förslag. Detta är mer eller mindre en skrivelse - en skrivelse som innebär att Centerpartiet och Miljöpartiet får förlita sig till att en socialdemokratisk regering ska leva upp till det här från april månad fram till valet i september. Det är ganska mycket att hinna leva upp till.

Jag har förstått Centerns ingång här - absolut. Men om man sätter sig ned och förhandlar om äganderätt och skog tillsammans med Miljöpartiet vinner man aldrig, om man tänker på skogsägarens bästa. Det är tråkigt.

Det allmänna ägandet och äganderätten är under starkt hot trots att vi har den skogsvårdslag vi har och trots att vi har den regeringsform vi har. På något sätt har det blivit så att miljöbalken alltid trumfar skogsvårdslagen, egendomsskyddet, skogsbruket och markanvändningen. Det är olyckligt, för det gör att skogsägarna även efter att den här produkten är levererad blir kvar i samma osäkerhet som de var i tidigare. Det finns ju inga svar här, utan det finns bara en god vilja och goda ord.

Jag sa tidigare att det känns som att slutprodukten är mer av en naturvårdsprodukt än en skogsutredning eller en skrivelse om förstärkt äganderätt. Och det är de facto så. Det talas i propositionen mest om hur vi ska skydda mer mark.

Moderaterna har varit tydliga med att vi inte tycker att vi ska skydda mer mark. Procentuellt behöver vi inte öka andelen skyddad mark eller mark som är tagen ur produktion, för vi klarar det ändå. Om vi ökar pengarna till att hantera de höga naturvärdena i det som redan är taget ur produktion klarar vi också att hantera det som vi ska enligt internationella och svenska mål.

Man talar mycket om frivillighet i propositionen. Och frivillighet är bra. När man talar om eventuella skydd och annat tycker jag att det alltid ska vara en dialog mellan markägaren och myndigheten. Det ska vara en frivillighet i sista änden som leder till beslutet, och det ska alltid vara ersättning - alltid. Skogsägaren ska inte behöva gå till en domstol för att få ersättning när han inte får bedriva sitt skogsbruk på den mark han äger.

Det blir snarare så i den produkt vi har framför oss att frivillighet är något man bara talar om. Det handlar om frivillighet att utdöma, ibland. Men det är när staten bestämmer att det är frivilligt; då blir det frivilligt. Det står till och med i texten "när så är befogat", vilket innebär att vi återigen lämnar tolkningsutrymme till våra myndigheter. Det är det som är det stora problemet med propositionen. Vi säger en massa goda, snälla och bra ord, men de kommer bara att leda till nya myndighetsuppdrag och nya utredningar.

Det finns inga skarpa förslag i propositionen, utom de som rör just Sveaskog och att avsätta lite mark från Sveaskog för att ha till skogsägare som inte längre får bedriva skogsbruk på sin mark. Och det är väl bra att sälja mark från Sveaskog till privata skogsägare. Det tycker vi också, och det skulle vi vilja göra i mycket större skala.

Vi vill att fler svenska medborgare ska få bli skogsägare - fler människor än i dag. Fler människor borde få uppleva känslan av att gå ut i sin egen skog, känna den frid som infinner sig och få känslan det innebär att få bestämma hur man ska bruka skogen över långa omloppstider, producera för omställningen och skapa höga naturvärden utan att en klåfingrig offentlig sektor kommer och säger: Stopp och belägg, nu bestämmer vi! Därför vill Moderaterna sälja en större del av Sveaskog.

Det finns andra förslag som man talar om i propositionen, till exempel vad gäller nyckelbiotoperna. Moderaterna och Kristdemokraterna såg till att den inventeringen försvann redan hösten 2018, när vår budget vann. Sedan har den varit tillbaka och dansat lite i något mellanspel, och nu talar man om att ta bort den igen. Det är bra.

Vi tycker däremot att man på något sätt ska sekretessbelägga registret också. Det borde bara vara tillgängligt för skogsägaren och Skogsstyrelsen i och med att det gång på gång har bevisats att skogsägarna inte har fått ett rättssäkert bemötande i processen vad gäller nyckelbiotoper. Därför borde registret alltså finnas tillgängligt för skogsägare och Skogsstyrelsen.

Fru talman! Vi talar ofta om hur vi rapporterar skyddad natur till EU från Sverige, och vi har ett flertal gånger konstaterat att vi inte gör det på något särskilt fördelaktigt sätt för svensk skog.

Därför är det bra att det nu finns ett nytt tillkännagivande om hur rapporteringen till EU ska gå till. Vi måste sluta med den form av självskadebeteende som har pågått under en längre tid, där vi säger att vi är sämre än vad vi de facto är. I själva verket är ju Sverige bland de absolut bästa när det kommer till skydd av natur.

Fru talman! Den slutprodukt som vi har framför oss nu skulle ha kunnat vara någonting mycket mer. Det som Centern såg som en av sina stora vinster i januariavtalet hade nog kunnat bli en väldigt stor vinst om de hade valt att förhandla med moderater, kristdemokrater med flera. Nu blev det inte så.

Min tanke är att det, om vi får ett regeringsskifte till hösten, inte är otroligt att vi får börja om med skogsfrågorna en gång till för att komma rätt. Då kan vi hitta förslag som faktiskt stärker äganderätten, för de saknas här. Tyvärr, fru talman, saknas de förslagen. Vi får bara mer av det vi har haft förut: det som vi kan kalla för skogssocialism.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte förära John Widegren en replik så att han får utveckla sina ställningstaganden.

Han kan också kommentera mitt inlägg om synen på biobränslen och var de egentligen är i Moderaternas politik. Är det en viktig produkt som ska produceras från skogen - en restprodukt?

Jag välkomnar John Widegren i den här kammaren, för jag ser ett skifte i Moderaternas politik. Under alliansåren var även skogen ett särintresse, och industrin var ett särintresse. Men jag ser ett nytt uppvaknande. Man har varit konstruktiv och drivit just reduktionsplikten och biodrivmedelsfrågorna, men nu tycks man ha ändrat inställning. Jag tycker att det är olyckligt, och det ger olyckliga signaler till marknaden och industrin, som faktiskt nu investerar.

Jag kan se i utskottets tjocka lunta - det är en nådig lunta som vi har ställt samman - att Moderaterna har ett gäng reservationer. Precis som John Widegren säger tycker vi att det här kunde ha varit lite bättre. Men vi kan konstatera att vi går från ett regelverk till ett annat regelverk.

Det här är ett paradigmskifte, där politiken säkerställer och tydliggör att det är frivillighet som ska gälla. Vi avsätter också bytesmark så att det här ska kunna göras. Vi tycker att det är viktigare att leverera på det vi har sagt.

Jag tror, John Widegren, att vi är rätt överens om att det nu är artskyddsförordningsbestämmelserna som regeringen bör prioritera. Det finns anledning att göra det.

Fru talman! Tack, Isak, för intressanta inlägg! Det här är intressant att debattera på alla sätt och vis, och i mångt och mycket skulle jag nog säga att Moderaterna och Socialdemokraterna inte står jättelångt ifrån varandra.

Men varför ska man då ha en produkt som inte är skarpare än så här? Ni kunde tillsammans med era kompanjoner som ni har arbetat fram propositionen med ha tagit fram femtio skarpa förslag och ställt dem framför riksdagen. I stället lämnar ni fram en form av skrivelse eller inriktningsproposition som innebär att förslagen ska genomföras fram till nästa val i september månad.

Biobränslen är jätteviktigt. Det är inte heller så att vi moderater inte längre tycker att reduktionsplikten och reduktionsfrågan är viktiga. Vi ser en stor potential till en ökad inhemsk produktion av biobränslen. Moderaterna är dessutom det parti som - om vi går tillbaka till vår egen budget innan vi fick en sammanslagen budget - hade mest pengar till just gröna bränslen. En hel miljard hade Moderaterna, så vi tycker att det här är en viktig fråga.

Men det som sker just nu runt om i världen påverkar något alldeles oerhört. Det gör att vi på alla sätt vi kan måste hitta vägar till att stärka konkurrenskraften och bibehålla produktion i Sverige. Då tänker jag i första hand på till exempel mat. Jag är alldeles övertygad om att svensk skogsindustri och annan industri kommer att bli bra på att ta fram biobränslen, men jag tror inte att vi kommer att kunna ta fram alla biobränslen som vi behöver. Det är dock fortfarande en viktig fråga, tycker vi moderater.

När det gäller bytesmark är det väl bra att det finns, absolut! Men jag är ganska mycket emot den kraftiga fortsättning av att ta mark ur produktion för att skydda natur som man förstår att detta kommer att leda till. Det är inte en bra idé, tycker vi från Moderaternas sida.

Fru talman! Jag tackar John Widegren för förtydligandet. Jag tror att det är rätt viktigt att de två stora partierna här är relativt överens om vägen framåt.

Jag tycker dock att man går lite för långt. Betänk att det var under alliansregeringen som den lagstiftningsprocess kom fram som särskilt rör den fjällnära skogen. Det var då man kom fram till att den fjällnära skogen har ett särskilt skyddsvärde och också skärpte miljömålen. De har också skärpts kontinuerligt med stor enighet i den här kammaren.

Här säger man att vi ska säkerställa att vi ska gå före, samtidigt som man anklagar regeringen för att göra för lite. Nu levererar vi en produkt som faktiskt gör skillnad ute på markerna för de skogsägare som tidigare inte har fått skydd.

Jag är helt säker på att Miljöpartiet också kommer att ta replik och fråga om pengar i budget. I alla fall tror jag att de kommer att lyfta den frågan. Jag hänvisar till dem och lyfter den inte.

Jag tycker att den produkt som vi nu lägger på bordet gör stor skillnad. För regeringspartiet Socialdemokraterna kommer nu arbetet med att säkerställa en artskyddsförordning som faktiskt fungerar i skogen att vara det prioriterade.

Fru talman! Miljömålen är jätteviktiga. Men det är inte rimligt att vi har miljömål som inte går att uppnå oavsett om vi bedriver skogsbruk eller inte bedriver skogsbruk. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har båda varit tydliga med att vi inte kommer att uppnå miljömålet Levande skogar hur vi än bär oss åt. Då är det felformulerat. Då är det väl också rimligt att vi ser över det. Varför ska vi ha ett mål som vi inte kan nå upp till?

När det kommer till den fjällnära skogen är det alldeles tydligt att vi har olika ingångar. I och med att vi från Moderaternas sida anser att vi inte behöver ta mer mark ur produktion är vi skeptiska till den här kraftiga fortsättningen.

Ersättningen till människor som blir nekade avverkning i fjällnära skog kommer att öka kraftigt, vad jag förstår. Men vi vill ju inte ha den ökningen. Vi måste se över det i skogsvårdslagen som rör den fjällnära skogen. Fjällnära skog är ju de områden där vi redan har skyddat mest skog rent procentuellt.

Man kan fråga sig vad som kommer att hända, fru talman, om vi fortsätter att ta så mycket mark ur produktion i dessa områden. När skogsägare förlorar ägandet av sin mark förlorar de också möjligheten att låna pengar på sin mark, vilket är ett otroligt viktigt incitament i dag. Vi förlorar då möjligheten till landsbygdsutveckling i dessa områden. Vi kommer att förlora företagare som bedriver skogsentreprenad i dessa områden, och ett flertal andra olika näringsgrupper, när vi slutar att bedriva produktion här. Det är jag orolig för.

Att regeringen nu tänker ta krafttag i artskyddsfrågorna är väldigt viktigt. Jag vill tro att Moderaterna och Centerpartiet hade ett finger med i det spelet. Vi satte tryck. Den här frågan har ju behövt lösas sedan 2016. Nu kanske regeringen äntligen fixar det.

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till vår reservation 18 så att jag inte glömmer det. Vi står förstås bakom alla våra yrkanden och reservationer.

Vi debatterar nu dels regeringens proposition om äganderätt och flexibla skyddsformer, dels en lång rad övriga skogsfrågor som inte kommit upp i andra debatter.

För att börja med propositionen begärde Centerpartiet i januariavtalet en utredning om hur skogsägarna skulle kunna få tillbaka den frihet under ansvar som de var tänkta att tillförsäkras genom 1993 års skogsvårdslag men som hade kommit att naggas alltmer i kanten. Miljöpartiet begärde samtidigt att utredningen skulle handla om metoder för ökat undantagande av skog från brukande. När man läser utredningen är det tydligt att detta perspektiv fick betydligt större genomslag än den ökade friheten till skogsägarna.

Det blev, antagligen därför, långa förhandlingar mellan Centern och regeringen innan en proposition slutligen lades fram till riksdagen. I propositionen har utredningens förslag om ett över 500 000 hektar stort sammanhängande område med skyddad skog nära fjällen strukits. Det tycker vi var klokt, för just i de delarna av Sverige har vi helt i särklass mest formellt skyddad skog redan nu, sett till både procent och hektar.

Nytt naturskydd ska alltid läggas där det gör störst nytta. Naturvård ska också sträva efter samspel mellan brukande och skydd för att ge så stora positiva effekter som möjligt. Det är värt att notera att nationalparker i många europeiska länder ofta omfattar såväl jordbruksbyar som skyddade och brukade skogar.

Regeringens proposition resulterade i fyra förslag till tillkännagivanden från riksdagen. Vi var från Sverigedemokraterna delaktiga i alla dessa.

Det första handlar om att Sverige måste sluta underrapportera arealerna skyddad skog till EU. Förutom att underrapporteringen är ett slag i ansiktet på alla engagerade enskilda skogsägare som frivilligt undantar skog från brukande som aldrig rapporteras riskerar den att i onödan begränsa Sveriges handlingsfrihet.

Det andra innebär att den totala arealen svensk skog undantagen från skogsbruk inte ska öka ytterligare. Andelen är redan omkring 30 procent. När nya områden behöver skydd, till exempel och i synnerhet för att skydda akut hotade arter, bör andra skyddade områden som inte längre uppfyller lika viktiga funktioner kunna återtas i bruk.

Det tredje föreslagna tillkännagivandet handlar om att det är orimligt att skadegörare får spridas inom skyddade områden och sedan ut till närliggande skogsfastigheter därför att de skyddade områdena ibland har skötseldirektiv som säger att träd inte får fällas eller virke utföras. Staten måste ha samma ansvar som alla andra att göra vad som är möjligt för att hindra spridning av skadegörare, oavsett om det rör granbarkborrar eller skogsbränder.

Det fjärde föreslagna tillkännagivandet ska jag tala lite mer om. Det handlar om att vidareutveckla produktionen av hållbara varor från skogen, det som brukar kallas för skogsbaserad bioekonomi.

Summan av kolet i växande träd och i produkter från skogen med olika livslängd, tillsammans med dessa produkters möjlighet att substituera produkter som leder till mer koldioxidutsläpp, kan göra Sverige koldioxidneutralt inom en väldigt kort tidsperiod, samtidigt som vi får mer förnybara produkter. Dessutom kan dessa produkter visa vägen framåt för resten av världen, och just detta är helt nödvändigt om det ska komma till några verkliga, substantiella förändringar i världens koldioxidutsläpp. Vi själva är ju bara en liten del.

Därför bör regering och riksdag bidra till att stärka bioekonomins roll i klimatomställningen, till att öka tillväxten i den brukade skogen ytterligare, till att främja innovationer och till att skapa långsiktiga villkor för investerare - både investerare i skogsplantor eller röjning och investerare i ny industri.

Fru talman! Sverige har förutsättningar att ha världens bästa skogsbruk ur en lång rad synvinklar. Vi har skogar som lämpar sig ovanligt väl för långsiktig skötsel. Våra trädslag är relativt lättföryngrade, och de flesta arter i vår flora och fauna är anpassade till att återkolonisera efter stora förändringar; det må vara istider, skogsbränder eller avverkningar.

Hälften av Sveriges skogar ägs av enskilda ägare, en både kunnig och engagerad privat skogsägarkår. Den goda traditionen av långsiktigt bedrivet skogsbruk hos enskilda skogsägare uppmuntrades dessutom under hela 1900-talet av staten med utbildning, hjälp med planering, statliga plantskolor och ibland med riktade bidrag till sådant som vägar och dränering.

Det enskilda skogsbruket ger ett mycket viktigt bidrag till lantbrukarnas ekonomi. I tider då äntligen alla partier verkar vara överens om att svensk livsmedelsproduktion behöver öka bör vi också kunna vara överens om att stödja, inte motverka, privatskogsbruket så att dess bidrag till jordbrukets ekonomi får göra största möjliga nytta.

Fru talman! Produkterna från svensk skogsindustri har skiftat under seklen. På 1600-talet var tjära den viktigaste exportprodukten från skogen. Under 1800-talet handlade det mest om sågade trävaror och på 1900-talet om alltmer avancerade produkter baserade på pappersmassa.

Frågan är vad vårt sekels stora skogsprodukt ska bli. 1900-talets papper har ju nu ersatts av dataskärmar. Skogssektorn befinner sig mitt i en livsviktig omställning.

Världen behöver, som jag sagt tidigare, mer miljövänliga och fossiloberoende byggmaterial, textilier, plaster och bränslen. Allt detta kan tillverkas av skogsråvara, men det kräver att skogsägare, industri och investerare känner att de har samhällets stöd för att våga satsa på det nya.

En skogsnäring utan framtidstro och investeringar blir däremot snart olönsam, med skogar som inte sköts och industrier där det inte återinvesteras. Det behövs nu en tydlig statlig strategi som för det första stöttar åtgärder för att öka tillväxten i skogen och därmed också möjligheten att avverka mer, inte mindre, i våra skogar, och för det andra planerar för och stöttar fortsatt utveckling och produktion inom vår hållbara skogsindustri.

Det finns en motsatt strategi. Det finns de som menar att vi kraftigt borde minska skogsavverkningarna fram till 2030. Då skulle vi under mycket kort tid kunna öka kollagringen i växande träd och lättare nå Parismålen. Men detta är en kortsiktig, felaktig och destruktiv strategi. Kol lagras ju inte bara i träd utan också i skogsprodukter, men framför allt ersätter skogsprodukterna andra produkter - substitutionen.

Om vi nu kraftigt minskar avverkningarna, hur ska det då se ut 2031, 2050, 2070 eller 2090? Att skogen binder mer koldioxid än den frigör är bara sant så länge tillväxten i skogen ökar. Och det gör den bara så länge skogsägarna planterar och sköter växtliga unga skogar.

Om vi slår undan benen för skogsbrukarna och skapar otrygghet genom att de inte vet om de får avverka sin skog eller inte kommer de inte att sköta skogen på ett sådant sätt att vi får ökad tillväxt. Vi kommer inte heller att få investerare till skogsindustrierna, som behöver utveckla efterföljaren till vår pappersindustri liksom vår bioekonomi. De som tycker att denna strategi är rätt kommer inte att få något stöd från Sverigedemokraterna och borde rimligen inte få stöd från något annat parti heller.

Fru talman! EU har inte direkt uppmuntrat Sveriges arbete med att utveckla den skogsbaserade bioekonomin. Först och främst beslutade man att ökad kolinlagring i skogarna inte skulle räknas som en nationell åtgärd utan skulle ingå i något slags gemensam EU-pott. Priset för eventuella minskade avverkningar skulle dock betalas med svenska arbetstillfällen.

Sedan försökte EU i det längsta klassa skogsbränsle som icke hållbart i taxonomin. Jag tycker, givet hur Ryssland har visat sig bedriva stark lobbning i Tyskland för att gynna sin export av gas och olja, att det kanske finns fog för EU-kommissionen att nu säkerställa att inte den också har varit föremål för påverkan för att motarbeta biobränslen. De konkurrerar också med ryska fossila bränslen.

EU-kommissionen har också försökt frikoppla mängden kol som lagras i växande träd från den substitution som skogsprodukter kan stå för. Detta leder till en underskattning av skogssektorns positiva klimateffekter.

Slutligen ökar EU kraftigt byråkratin runt skogsbruk på ett sätt som inte fungerar tillsammans med vårt privatskogsbruk och som bryter mot principen att skogsbruk ska vara nationell kompetens, liksom mot proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna.

Vi konstaterar att regeringen inte verkar ha lyckats förklara eller försvara svenska intressen tillräckligt gentemot EU-kommissionen i dessa frågor. Sverige verkar heller inte ha samverkat tillräckligt med andra skogsländer i dialogen med EU-kommissionen. Vi hoppas att den nuvarande socialdemokratiska enpartiregeringen i alla fall ska lyckas bättre med det nu, fram till valet, än vad som varit fallet hittills under mandatperioden.

Fru talman! Vägen framåt går inte genom att inveckla eller avveckla svenskt skogsbruk utan genom att utveckla det.

Fru talman! Vi har ett krig i Europa, och i dag har vi här i kammaren fått lyssna på det angripna landets president Zelenskyj och på hans rop på hjälp med att försvara sig mot Putin och Rysslands anfall på ett fritt och demokratiskt land. De saker vi debatterar i dag kan förstås inte på något sätt jämföras med det som händer i Ukraina. Händelserna i Ukraina påverkar hela världen och också förstås Sverige och även frågorna för dagens debatt. Hur säkerställer vi att den svenska skogen kan minska beroendet av fossila produkter och därmed skapa en bättre säkerhetspolitisk situation?

Jag och Centerpartiet menar att skogen måste brukas för att vi ska få fram alla klimatsmarta produkter. Använder vi skogens resurser på ett bra sätt kommer vi att kunna skapa ett bättre säkerhetspolitiskt klimat samtidigt som vi minskar klimathotet, men vi kommer också att kunna skapa jobb i Sverige. Vem kan vara emot detta?

Fru talman! Efter valet 2018 upplevde Sverige en rekordlång tid med svårigheter att få fram en regering. Till slut kom ett avtal på bordet mellan C, L och regeringspartierna om ett 73-punktsprogram med vad Centerpartiet ansåg vara många viktiga borgerliga politiska förslag. Punkterna 26 och 27 handlade om skog. Det är egentligen inte två punkter, utan när jag räknar kan jag se att det är åtta olika förslag som ryms under dessa två punkter.

Varför ville Centerpartiet ha med skrivningar om att vi måste värna och stärka den privata äganderätten i januariavtalet? Centerpartiet tycker att skogslagstiftningen från 1993, med vad som kallas frihet under ansvar, har fungerat bra. Den tidigare skogslagstiftningen var mycket detaljreglerad och mycket inriktad på produktion. Jag och kanske flera av er kommer ihåg att svenska skogar besprutades med hormoslyr för att ta död på lövträd i skogen. Skogslagstiftningen 1993 innebar ett skifte i synsätt. Nu skulle produktion och miljö balanseras, och skogssektorn tog på sig ett stort ansvar för detta. I gengäld tog man bort mycket av detaljregleringen.

Efter 1993 har det mesta i skogen blivit bättre sett ur naturvårdssynpunkt. I dag har vi mycket mer död ved, fler äldre träd, fler lövträd och fler grova lövträd. Kulturträd sparas liksom skyddsridåer kring vatten och känsliga miljöer, och det tas en allmän hänsyn vid avverkningar.

Trots denna positiva utveckling skedde det något hos våra myndigheter som hanterar skogsfrågor kring 2012-2013, skulle jag vilja säga. Man drev allt fler ärenden i domstol mot markägare, där markägare uppfattade det som att myndigheterna ville flytta gränserna i lagstiftningen.

Fru talman! Nyckelbiotopsbegreppet, som från början var tänkt att skydda mindre ytor, kunde plötsligt användas för hela skogar. Nyckelbiotopsinventeringar, som var tänkta att vara ett hjälpmedel för skogsägare, blev i stället ett dråpslag för många. Statens myndigheter pekade ut nyckelbiotoper utan att gå vidare med ett formellt skydd, vilket innebar att skogsägaren inte kunde få någon ekonomisk ersättning. Eftersom en nyckelbiotopsinventering inte är ett myndighetsbeslut kunde skogsägaren inte heller överklaga den bedömning som en tjänsteman på Skogsstyrelsen eller länsstyrelsen hade gjort. Nyckelbiotopsinventeringen omgärdades av en stor portion rättsosäkerhet, vilket också domstolar och Skogsutredningen konstaterat.

Propositionen i detta betänkande klargör att den nyckelbiotopsinventering som gjorts av statens myndigheter ska upphöra. Detta innebär inte att nyckelbiotoperna försvinner från skogarna, men i fortsättningen kommer detta att hanteras mellan köpare och säljare av skog genom de två certifieringssystem som finns på skogsmarknaden.

Fru talman! Andra saker som vi i Centerpartiet kunde se hade skett var att Skogsstyrelsen förlorat i flera domstolsprocesser som man drivit. Det gällde bland annat bombmurkledomen, lavskrikedomen och kanske framför allt domen om pågående markanvändning i fjällnära skog.

En familj i Norrland flyttar ut till en by i glesbygden och köper en gård med lite skog. För att finansiera detta tar de förstås ett lån som alla andra unga familjer som ska skaffa ett nytt hem. De får med sig en skogsbruksplan från Skogsstyrelsen, som har tagit fram förslag om när vissa skiften borde avverkas. Efter något år lämnar familjen in en ansökan om avverkningstillstånd men får avslag på den. Skogsstyrelsen gör bedömningen att avverkningen väsentligt skulle påverka natur- och kulturmiljövärdena, vilket inte hade framkommit när skogsbruksplanen upprättades något år tidigare.

Nu inträffar det märkliga att Skogsstyrelsen anser att den skog som tillståndsansökan gällde inte är föremål för pågående markanvändning, så familjen har ingen rätt till ersättning. Detta har förstås inte banken någon synpunkt på; de kräver in sina räntor och amorteringar varje månad. Till slut gick det så långt att familjen fick stämma staten, och efter fyra år fick familjen rätt och staten fel. Jag kan personligen tycka att detta var en skamlig hantering av svenska myndigheter.

Nu kommer den domstolspraxis som finns att förtydligas i lagstiftning så att skogsbruk i fjällnära skog anses vara pågående markanvändning. För att inte försena propositionen i dagens betänkande kommer detta att tydliggöras i en annan proposition som landar på riksdagens bord om någon vecka.

Fru talman! Denna proposition är en inriktningsproposition, vilket innebär att den inte behandlar någon ny lagstiftning, men den kommer att styra hur myndigheterna ska arbeta framöver. När Centerpartiet förhandlade fram propositionen hade vi ett antal ingångar. Vi ville förstås stärka ägande- och brukanderätten och göra myndigheternas hantering mer rättssäker. Inskränkningar i ägande- och brukanderätten måste kompenseras ekonomiskt. Naturvårdsarbetet måste få ett mycket tydligare markägarperspektiv. Vi tyckte också att det fanns flera olyckliga förslag i skogsutredningen som måste stoppas.

Centerpartiet tittade på både Norge och Finland och såg hur man arbetade där. Konflikterna mellan skogsvårdande myndigheter och skogsägare är där på en mycket lägre nivå än i Sverige. Våra grannländer har ett större inslag av frivillighet vid formellt skydd än Sverige har, och det blev utgångspunkten i vårt arbete.

Jag har flera gånger under arbetet uttryckt att syftet med denna proposition inte är att bocka av ett antal förslag, utan målet är nått då vi har återskapat tilliten och förtroendet mellan skogsägare och de skogsvårdande myndigheterna. Ingen kan väl tro att vi ska kunna ha en bra balans mellan brukande och skydd eller för den delen delaktighet i samhällsbygget om det inte finns tillit och förtroende mellan medborgare och statens myndigheter?

Därför har Centerpartiet i propositionen lyft fram vikten av frivillighet i skogsbruket när det gäller skydd av skog. Man uppnår alltid mycket mer om man får människor med sig än genom att försöka tvinga fram förändring.

Detta framkommer i propositionen genom skrivningen att frivilligt formellt skydd ska vara utgångspunkten och ett huvudsakligt arbetssätt för myndigheterna. Vidare står det att formellt skydd i huvudsak ska ske genom markägarinitiativ och med frivillighet som grund. Det finns också en text om att utbetalning av ersättning ska ske skyndsamt när man kommer överens om skydd. Myndigheter ska inte kunna skydda mer marker än vad budgetutrymmet tillåter.

För den enskilde markägaren ska det också finnas en ökad flexibilitet och större valmöjligheter vid skyddsåtgärder. I våra förhandlingar kallade vi det för en verktygslåda med olika möjligheter för skogsägaren att använda sig av. Om vi sneglar mot kontinenten och EU kan vi se att de skyddade markerna i dessa länder till stor del brukas. Även i Sverige borde vi kunna göra mer på det sättet. Ofta är det också brukandet som skapar skyddsvärda naturmiljöer. Även här ska förstås alla inskränkningar i brukandet ersättas.

Fru talman! En av de viktigare skrivningarna i propositionen är texten om att genomförandet av formellt skydd genom tvång ska ske mer restriktivt än i dag och bara när så är befogat. Det innebär att myndigheterna inte kan gå fram med tvång på det sätt som har skett under de senaste åren. Det borde också innebära att myndigheterna ska sluta med att försöka flytta lagstiftningsgränser genom domstol.

Propositionen föreslår också att skattereglerna ska ses över för att bli mer förmånliga vid intrångsersättning eller löseskilling. Det vi diskuterade inför propositionen och som ligger närmast till hands är någon form av skogsfond där markägaren kan ta ut medel vid behov. Det är en liknande modell som skogskonto, som skogsägare ju känner väl till.

Det föreslås också ett nytt Sveaskogsprogram riktat mot enskilda markägare, allmänningar och häradsallmänningar. I tidigare Sveaskogsprogram har utredningar konstaterat att det var väldigt lite mark som gick till familjeskogsbruk men desto mer till skogsbolag. Centerpartiet vill styra mot enskilda skogsägare för att möjliggöra både fortsatt och utökat skogsbrukande.

Fru talman! "Värna och stärk den privata äganderätten till skogen" var rubriken på den stora skogspunkten i januariavtalet. En mening i januariavtalet blev 20 sidor i ett direktiv som sedan blev 1 267 sidor i en utredning. På några punkter hamnade Skogsutredningen helt fel, tycker vi. Vår ingång var att värna och stärka den privata äganderätten. Skogsutredningen, däremot, ville lösa alla målkonflikter i ett slag, och därför kom det förslag som gick helt emot Centerpartiets intentioner.

Skogsutredningen föreslog till exempel det största enskilda fråntagandet av brukanderätten till skog i ett paket, nämligen det som kallades fjällskogspaketet, som handlade om ett 100 mil långt område som berör 7 300 skogsägare och omfattar 525 000 hektar. Detta kunde Centerpartiet förstås inte gå med på. I propositionen finns därför inget fjällskogspaket och inte heller någon särskild satsning eller något särskilt program.

Frivillighet för formellt skydd ska vara en utgångspunkt även för den fjällnära skogen, precis som för all annan skog i Sverige. I dag är 52 procent av den fjällnära skogen redan skyddad, framför allt i den norra delen. I den södra delen av den så kallade fjällnära skogen - ned mot Jämtland, Härjedalen och Dalarna - är stora delar av skogen brukad skog och inte skyddsvärd. Inom parentes kan nämnas att flera utredningar har pekat ut att gränsdragningen för den fjällnära skogen i Jämtland är felaktig, men ingen har orkat ta tag i den frågan.

Den fjällnära skogen har en egen lagstiftning där det till exempel inte räcker med avverkningsanmälan utan det krävs ett avverkningstillstånd. Även prejudicerande domar som Änokdomen påverkar. Med detta sagt menar Centerpartiet att varje skogsskifte eller avverkning måste bedömas för sig, och då kan inte Skogsstyrelsen generellt ge ett avslagsbeslut med motiveringen att avverkningen skulle väsentligt komma att påverka natur- och kulturmiljöer. Kopplingen till vad jag tidigare sagt om att formellt skydd ska ske mer restriktivt än i dag och bara när så är befogat gör att myndigheterna måste bli mer återhållsamma.

Fru talman! Betänkandet innehåller mer än propositionen om äganderätt. Centerpartiet har haft ett stort antal yrkanden under allmänna motionstiden som vi inte står bakom i dag. När vi skrev motionerna visste vi ju inte om det skulle bli någon proposition eller några förhandlingar. Det är förklaringen till att vi i dag inte står bakom de flesta av våra motioner.

Det finns dock fyra förslag på tillkännagivanden i betänkandet som jag vill ta upp. Det första handlar om beräkningsmetoderna för skydd av natur som Naturvårdsverket rapporterar till Europeiska miljöbyrån. Sverige har en egen metod som gör att vi hamnar helt fel i statistiken när vi ska jämföra oss med andra länder. Om vi skulle rapportera som till exempel Tyskland skulle vi kanske gå från att vara sämst i EU till att vara bäst. Denna undermåliga rapportering gör också att kommissionen får en helt felaktig bild av svenskt skogsbruk. Detta måste rättas till.

Nästa tillkännagivande handlar om att man måste följa upp hur det går med de områden som redan är formellt skyddade. Om det skulle visa sig att det inte finns något skyddsbehov måste man förstås kunna ta bort skyddet.

Det tredje tillkännagivandet handlar om skogspolitiken i förhållande till bioekonomins roll i klimatomställningen och hur den kan stärkas. Det finns fortfarande alltför många som tror att trädet gör mest nytta som kolsänka när det står i skogen. Man bortser från den stora nytta ett träd kan göra för klimatet genom substitutionseffekten. Även här skulle jag vilja påstå att EU-kommissionen tänkt fel och missat substitutionseffekten, vilket är lite skrämmande.

Det sista tillkännagivandet handlar om det orimliga att vi inte kan bekämpa granbarkborren i skyddade områden. Om en markägare får sin skog förstörd genom granbarkborreangrepp som kommer från skyddade områden måste markägaren ersättas.

Fru talman! Jag står förstås bakom samtliga Centerpartiets reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 38.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 68. Jag står förstås bakom alla våra reservationer i detta stora betänkande, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till denna.

Om man lyssnar på de föregående talarna i den här debatten, från Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet, får man lätt intrycket att detta är en debatt om skogsägarnas och industrins villkor. Det är mycket mindre om allmänhetens och naturens rättigheter till levande skogar med biologisk mångfald.

Självklart är ägarintresset och skogsindustrins intressen viktiga. Men skogen är så mycket mer än detta väldigt begränsade perspektiv. Jag skulle vilja säga att skogen är grunden till vårt liv sådant vi känner det i det här landet.

En stor del av vår biologiska mångfald - en rikedom av arter, växter, djur och mångfasetterade ekosystem - hittar vi just i de svenska skogarna. Eller vi borde i alla fall kunna hitta det där. Men tyvärr är en stor del av våra naturskogar förvandlade till plantager. Tyvärr är de inte längre särskilt levande skogar med stor biologisk mångfald.

Det är viktigt att våra ekosystem fungerar. Om de inte fungerar kan det bli kollapser i hela ekosystem, och det kan äventyra livet för oss och för de arter som lever i vår natur. Skogen spelar dessutom en väldigt viktig roll som kolsänka, på så sätt att den binder våra växthusgaser.

När skog avverkas frigörs det enorma mängder växthusgaser. Jag pratar inte bara om koldioxid, utan jag pratar också om metan och lustgas, som är mycket mer potenta växthusgaser än vad koldioxiden är.

Vi måste helt enkelt leva våra liv med naturen, inte mot den, som vi i stor utsträckning gör i dag. Skogen är med andra ord mer än skogsbolagens skog. Skogen är platsen där vi plockar bär och svamp, där vi rastar hunden, där vi joggar, där vi campar och där vi orienterar. Skogen är också platsen där djuren lever. Med dagens skogspolitik kan dessa platser lätt förvandlas till oigenkännlighet med en enkel kalhyggesanmälan.

Fru talman! De förslag som vi nu har att hantera kommer dessvärre inte att ge lösningen på de stora problem som vi har i den svenska skogen. Vi kommer dessvärre att få mer av den ensidiga exploateringsmodell som vi har haft i svenska skogar egentligen sedan efterkrigstiden. Det ser vi i propositionen, som den dåvarande socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen skrev. Vi ser det också i de borgerliga partiernas plus Sverigedemokraternas förslag som man har fått in i detta betänkande.

Det handlar kort och gott väldigt mycket om att göra det ännu enklare att avverka svensk skog, att stärka skogsägarnas rättigheter på bekostnad av allmänintresset och att ytterligare försämra skyddet av den svenska skogen.

Vi kan konstatera att propositionen inleds just med orden "stärkt äganderätt". Det säger något om vad propositionen handlar om.

Vi i Vänsterpartiet kan inte ställa oss bakom dessa förslag. Låt mig ytterligare utveckla detta.

I propositionen är det ett fortsatt fokus på frivillighet och stärkt äganderätt i skogsbruket. Det innebär egentligen en fortsättning på den avreglering som gjordes av svensk skogspolitik i början av 1990-talet. Det är den politiken som i mångt och mycket har försatt oss i den sits som vi i dag är i - det är ett ensidigt fokus på produktion, och ekologisk och social hänsyn underordnas alltid produktionsintresset. Vi når inte våra nationella klimatmål, till exempel målet om levande skogar. Än mindre klarar vi de internationella åtaganden som vi har på detta område.

Det som jag emellertid välkomnar i propositionen är förslaget om ersättningsmarker från Sveaskog i syfte att skydda mer fjällnära skog, men i övrigt finns det inga konkreta förslag för hur Sverige skulle kunna få ett mer hållbart skogsbruk och hur vi skulle kunna nå våra miljömål.

Regeringen hade till exempel kunnat föreslå mer hållbara skogsbruksmetoder i syfte att överge den konventionella kalhyggesmetoden, som är alltmer ifrågasatt av allt vidare kretsar. Vi skulle också kunna få se ett tillfälligt stöd för kalhyggesfria metoder, alltså ekonomiskt stöd för de skogsägare som vill gå över till kontinuitetsskogsbruk. Vi i Vänsterpartiet tror att det kan vara nödvändigt i en uppstartsfas för att man ska kunna få igång ett arbete med sådana metoder.

Nyckelbiotopsinventeringen har nämnts tidigare. Den är tyvärr avbruten. Om man inte inventerar och inte kartlägger vad som finns i våra skogar, vilka naturvärden som finns där, blir det väldigt mycket svårare att skydda de viktiga naturvärdena. Det är alltså otroligt illa att den inventeringen är avbruten. Här hade regeringen kunnat lägga fram förslag om man hade velat stärka miljöhänsynen i svenskt skogsbruk.

Man hade också kunnat gå fram med förslag om stärkt samråd vid avverkningsanmälningar. I dag är det så att en skogsägare lämnar in en avverkningsanmälan, och om Skogsstyrelsen inte kommer med en erinran om något inom sex veckor får man hugga ned skogen. Det innebär att det egentligen är väldigt enkelt att avverka i Sverige. Det ser vi också på de tiotusentals avverkningsanmälningar som görs varje år i Sverige. En avverkningsanmälan innebär då inte bara en anmälan, utan det blir förstås en konkret avverkning därefter.

Vi skulle också ha kunnat få förslag om en bättre reglering av de så kallade produktionshöjande åtgärder som vi kan se i skogsbruket, såsom gödsling, dikning, stubbrytning eller främmande trädslag. Det behöver regleras mycket tydligare. Och detta ser vi tyvärr inte i dag.

Vi skulle behöva en allmän översyn av skogsvårdslagen i syfte att stärka den ekologiska och sociala hänsynen, som nästan alltid drar det kortaste strået i dag när det blir avvägningar mellan produktion och andra intressen.

Fru talman! I tidigare anföranden har det nämnts - det finns också ett konkret tillkännagivande om detta - att det bästa för klimatomställningen kort och gott är att hugga ned skogen och förvandla de växande träden till papper, kartonger, biodrivmedel eller vad det nu kan vara.

Jag skulle vilja rekommendera mina kollegor här i salen Konjunkturinstitutets senaste årsrapport, Miljö, ekonomi och politik 2021. Där tar Konjunkturinstitutet just upp vikten av skogen som kolsänka. Man talar om att det finns ny forskning som pekar på vilket otroligt stort värde skogen har just som kolsänka. Det handlar om att se till att växthusgaserna inte frigörs, som de gör vid en avverkning. Men det handlar också om vikten av långlivade träprodukter. Om skogen huggs ned ska den inte användas till engångsartiklar och till biodrivmedel, sådant som ger en väldigt kort effekt för oss. Låt oss hitta möjligheter att använda skogen på ett mycket mer hållbart sätt!

Detta är helt i linje med de sammanställningar av den internationella forskningen som gjorts av FN:s expertpaneler för biologisk mångfald, IPBES, och för klimatomställningen, IPCC.

Med detta vill jag avsluta mitt anförande.

Fru talman! Välkommen tillbaka till miljö- och jordbruksutskottet, Jens Holm! Det är alltid roligt att stå här i talarstolen och diskutera med Jens Holm.

Vänsterpartiet är ett parti med många ansikten. Mycket beror på vem som pratar för Vänsterpartiet just nu. Det kan handla om allt från skatter och biodrivmedel till fordonsbeskattning och skogsbruk. Ekonomisk hållbarhet är något som tenderar att ramla bort när Jens Holm debatterar.

Jens Holm står säkert bakom Vänsterpartiets kongressbeslut om att man ska fasa ut trakthyggesbruket, eller det som han kallar kalhyggen, för Jens Holm beskriver det oftast som att det är gigantiska områden på över 100 hektar. Låt mig, fru talman, påpeka att ett snitthygge i dag är 4,3 hektar.

Det handlar också om transporter, alltså om att få ekonomisk lönsamhet, framför allt i norra Sverige, där transporterna oftast är lite för långa. Är det inte så att det faktiskt ska löna sig att vidareförädla stocken så mycket som möjligt? För varje sågklinga som sågar stocken ökar det ekonomiska värdet. För varje sågklinga blir det också sågspån som man kan göra biobränslen, plast eller något annat nyttigt av. Jag tycker att Jens Holm missar stora delar av skogens hållbarhet.

Fru talman! Det var ett ganska långt anförande för att vara en fråga, och det kom ingen fråga. Det kom ett felaktigt påstående om att jag skulle ha menat att avverkningarna i Sverige kan vara 100 hektar. Jag har aldrig sagt någon siffra, men jag tackar för den siffra som Isak From gav oss.

Isak From är inne på frågan om biodrivmedel. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är en god idé att använda restprodukter från skogsindustrin och jordbruket till just biodrivmedel, för man kanske inte kan använda det till så himla mycket annat. Men vi tror helt enkelt att om man slår in på en bana där man lägger nästan alla ägg i samma korg vad gäller transportsektorns omställning, nämligen att väldigt mycket av de minskade utsläppen ska uppnås genom den så kallade reduktionsplikten, alltså den obligatoriska inblandningen av biodrivmedel, kommer vi att bli extremt beroende av just biodrivmedel. Vi kommer helt enkelt inte att ha tillräckligt med bioråvara för att producera alla de här biodrivmedlen på ett hållbart sätt - tror jag.

Min fråga till Isak From är därför: Ungefär hur mycket biodrivmedel behöver vi producera i Sverige för att uppnå målsättningen inom reduktionsplikten? Har vi verkligen bioråvara så att vi kan producera det här på ett hållbart sätt utan att det äventyrar den biologiska mångfalden? Det hoppas jag ju verkligen att inte heller Socialdemokraterna vill.

Fru talman! Tack till Jens Holm! Jag tror att det är viktigt att vi är många partier som står bakom reduktionsplikten och behovet av biodrivmedel.

Branschen själv säger att man kommer att fördubbla till 2024-2025 och sedan kunna fördubbla ytterligare fram emot 2030. Vad som sedan behövs återstår att se. Successivt kommer vi ju att fasa ut även traditionella bränslen, eftersom elbilar blir alltmer vanligt förekommande i fordonsparken. För tunga transporter, flyg och traktorer kommer biodrivmedel och även fossila drivmedel under en överskådlig framtid att vara väldigt nödvändiga.

Jag kanske inte ställde någon fråga, men jag gör det nu: Varför har Vänsterpartiet över huvud taget reserverat sig under punkt 3 om ersättningsmark och markförsäljningsprogram? Det enda som jag kan läsa ut i Vänsterpartiets reservation är att man tycker att regeringen ska presentera en strategi med ersättningsmark från Sveaskog för att säkerställa att de fjällnära skogarnas natur- och kulturvärden långsiktigt kan bevaras.

Fru talman! Det är faktiskt det vi gör, så i det perspektivet blir det lite konstigt att Vänsterpartiet har reserverat sig. Men man har å andra sidan också skrivit en lång harang om varför man inte ska nyttja Sveaskog för det här, för man bör bygga upp Sveaskog ytterligare. Det är dock lite av en annan fråga.

Fru talman! Isak From gav själv svaret när han refererade vår reservation. Vi vill att regeringen ska ta ett ansvar för den här ersättningsmarken. I den mån det arbetet pågår är det bara bra, så då tackar vi för det. Vi är dock inte helt säkra på att det kommer att bli precis som vi vill, och därför tycker vi att det kan vara en poäng att lyfta upp det till exempel i detta betänkande.

Det är ju så med reduktionsplikten att vi importerar den absolut största delen av det biodrivmedel som konsumeras i Sverige i dag, ungefär 20 terawattimmar. Nästan allting importerar vi. Vi dammsuger kort och gott en stor del av världen för att tillgodose vårt behov av biodrivmedel i dag.

Om reduktionsplikten för vägtransporter uppfylls som det är tänkt behövs 40 terawattimmar, alltså dubbelt så mycket som det lilla som produceras i dag och som Isak From tror kan fördubblas. Ja, det kan fördubblas, men det handlar om väldigt små volymer, och det som behövs är dubbelt så mycket som allt det som vi importerar. Det tror inte vi i Vänsterpartiet går att göra på ett hållbart sätt med mindre än att man måste hugga ned levande skogar för att producera biodrivmedel.

Då är det bättre att lägga investeringarna på elektrifiering av transportsektorn. Vi ser att det fungerar, och vi ser att det också går fortare i kombination med insatser för transporteffektivitet, nämligen mer pengar till kollektivtrafik och till hållbara godstransporter så att vi kan flytta över transporter från väg till järnväg och sjöfart.

Att vi ska ta våra skogar och göra biodrivmedel av dem ställer vi inte upp på.

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reservation 9, så har jag fått det gjort.

Jag håller nog inte riktigt med om den historiebeskrivning som Jens Holm presenterar i sitt anförande. Han talar om hur i princip allt har försämrats sedan efterkrigstiden. Det var absolut en tid när det inte var superbra i skogen.

Då provade vi faktiskt kontinuitetsskogsbruk i gamla kontinuitetsbrukade områden där det fanns träd kvar. Det fungerade inte så himla bra, och staten kom då i stället på att vi skulle ha stora kalhyggen och ett enda trädslag. I och med att vi gjorde på det här viset fick vi mycket uppslag av sådant som vi inte ville ha på de här stora hyggena och började därför att använda hormoslyr och DDT för bekämpning.

De som inte gjorde som staten sa under den här tiden var de enskilda skogsägarna som tyckte att de hade bättre tankar och ville bruka skogen på sitt sätt. Det är dessa skogsägare som har sett till att vi har byggt upp höga naturvärden - naturvärden som det offentliga sedan har velat lägga beslag på, eftersom man anser att den enskilda skogsägaren inte kan hantera de här naturvärdena själv.

Det talas om föryngringsytor, kalhyggen eller vad vi ska kalla dem. Precis som när det gäller jordbrukarna, som själva bestämmer om ekologiskt eller konventionellt, menar jag att skogsägarna själva ska få bestämma om man vill bedriva trakthyggesbruk eller kontinuitetsskogsbruk.

Fru talman! Tror inte Vänsterpartiet att skogsägare klarar av att hantera virkesproduktion jämte höga biologiska värden?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka John Widegren för att han tar upp det historiska perspektivet. I viss mån har Widegren faktiskt helt rätt - det var inte alls bättre förr. Efterkrigstidens skogspolitik var förenad med hormoslyr, gigantiska kalhyggen och annat. Det är helt sant.

Sedan kom skogsvårdslagen 1993. All utveckling går oftast framåt; det kan jag också hålla med om. Det finns mängder av hängivna skogsägare där ute som gör ett fantastiskt arbete.

Min invändning var lite mer principiell men också baserad på hur det faktiskt ser ut i svenskt skogsbruk i dag, och det är att vi har en skogsvårdslag som är baserad på frihet under ansvar. Om man då har det ensidiga fokuset på just skogsägarens frihet att i princip få bedriva det skogsbruk som man vill tycker inte vi i Vänsterpartiet att det blir bra.

Det ser vi. Varje dag sker stora avverkningar utan att berörda parter - boende i området, miljöorganisationer, orienteringsklubbar, ekoturismföretag och andra - har varit involverade på något vis. Här har vi en klockren konflikt mellan det privata ägarintresset och allmänintresset, och det behöver lösas. Vi har inte löst det på ett bra sätt i Sverige.

Det jag framförde i mitt anförande är att det finns en mängd saker vi kan göra för att balansera den här konflikten så att allmänintresset, det sociala och ekologiska intresset, kan uppvärderas lite på bekostnad av produktionsintresset.

Fru talman! Tack, Jens Holm, för resonemanget, som är intressant och som lyfter upp den stora skillnaden mellan Moderaterna och Vänsterpartiet i den här debatten.

Vi sätter det enskilda ägandet först och är övertygade om att ett starkt enskilt ägande när det kommer till skog också innebär att man kan leverera miljö- och klimatnytta. Jag vet också väldigt många bra exempel på skogsägare som samarbetar med den lokala orienteringsklubben och så vidare för att inte förstöra för dem.

Såklart kommer vi att ha dåliga exempel där också, precis som vi har i all annan näringsverksamhet. Men vi tror de facto på den enskilda skogsägaren.

När det kommer till föryngringsytor och de läckage som lyftes upp i anförandet, ända upp till lustgas, lade Linnéuniversitetet fram en intressant forskningsrapport hösten 2021. Den visade att det går mycket fortare att hamna på nettoplus igen efter en avverkning vid en föryngringsyta. Jag tror att det var i storleksordningen åtta år för att vara på nettosidan igen.

Det innebär att ett aktivt brukande också blir bra för klimatet eftersom det finns substitutionseffekter och så vidare. Jag tyckte att det var lite konstigt i det tidigare anförandet när ledamoten lyfte fram ett antal engångsartiklar. Det är restprodukten från sågverksindustrin. Först går de bästa delarna av trädet till sågverksindustrin. Det blir virke, vi kan bygga, och koldioxid låses in under lång tid. Sedan kan vi göra andra saker med skogen, och det ger de verkliga substitutionseffekterna som skogen faktiskt bidrar med.

Jag blir därför orolig när jag lyssnar på Jens Holm. Vill Jens Holm att vi ska bruka skogen mindre än vad vi gör i dag?

Fru talman! Det är bra att John Widegren tar upp samarbetet och samrådet med lokala organisationer. Det är precis den goda praxisen som vi i Vänsterpartiet vill ha som standard. Vi vill lagstifta om någon form av obligatoriskt samråd; det ska alltid fungera så inför avverkningar. Det är synd att Moderaterna tycker att det är bra när det sker, men man vill inte att det ska ske vid alla de 50 000-60 000 avverkningarna i Sverige varje år.

Det finns en tydlig intressekonflikt. Vi svenskar älskar skogen, och vi älskar vår allemansrätt. Men den privata skogsägaren har rätt att förvandla den levande skogen till en plantage, egentligen vilken dag han eller hon vill, och ta bort alla träden - med undantag för ett fåtal, som blir så kallad miljöhänsyn.

Vi i Vänsterpartiet anser att det inte blir en bra balans i det förhållandet. Vi tycker att svensk skogsindustri är viktig, men vi vill reglera den tydligare så att vi kan vikta upp allmänintresset och miljöhänsynen.

Jag kommer inte att hinna kommentera frågan om engångsartiklarna så väl, men visst kan man använda mycket restprodukter från pappersindustrin. Men om en köpare betalar bra för engångsartiklarna kan också prima träråvaror gå helt och hållet till att producera engångsartiklarna. Det är faktiskt marknadens lag som styr. Det finns ingen form av planekonomi i detta, och det kanske ingen av oss vill ha.

Fru talman! Det var några saker i Jens Holms anförande som föranledde mig att vilja ställa några frågor.

Jens Holm sa att det började med skogsvårdslagen på 1990-talet. Det var en avreglerad skogsvårdslag. Innan dess hade vi 1978 års skogsvårdslag, som egentligen bara var en vidareutveckling av 1948 års skogsvårdslag.

1948 års skogsvårdslag var den lag som förbjöd kontinuitetsskogsbruk i Sverige. Man hade under mycket lång tid diskuterat kontinuitetsskogsbrukets vara eller inte vara i Sverige. Trakthyggesbruk kom igång i någorlunda stor skala i början av 1800-talet. Den här boken som jag håller i är från 1826, och i den debatterar man nyttan av trakthyggesbruk eller kontinuitetsskogsbruk. Man kommer fram till att kontinuitetsskogsbruk där man plockhugger gynnar i stort sett bara gran, men det minskar successivt virkesförrådet.

Den här boken från 1903 kommer fram till samma sak, men det tog ändå till 1923 då man gjorde riksskogstaxering som man kunde mäta vad plockhuggningen faktiskt ledde till, det vill säga att det blev sakta mindre och mindre virkesförråd. Därför infördes 1948 års skogsvårdslag med syftet att träden skulle förränta marken. De skulle växa så mycket som marken förmådde.

Det blir två saker som inte riktigt går ihop i Jens Holms anförande. Han vill ha mer kontinuitetsskogsbruk, men han tycker att den lag som förbjöd detta, före 1990-talets lag, var positiv. Här skulle jag vilja få höra mer. Det var egentligen under 1990-talet som det blev friare igen och därmed möjligt att börja med kontinuitetsskogsbruk igen.

När vi ökar virkesförråden - tack vare skogsodlingen och våra engagerade skogsägare - lagrar skogen mycket koldioxid netto.

Fru talman! Jag sa aldrig att 1948 års skogsvårdslag var bättre än den som kom 1993. Men som jag sa till Widegren tidigare: Tack för det historiska perspektivet. Jag borde kanske ha varit mer nyanserad, nämligen sagt att det inte var bättre förr. Nu är det sagt - igen!

Bara för att man har två mycket gamla böcker, som tar upp denna intressanta diskussion, som kom fram till en slutsats, behöver det inte betyda att vi 100 år senare, med lite mer fakta på bordet, med lite mer datainsamling, inte kan komma till andra slutsatser. Jag baserar mina slutsatser på en bred faktainsamling och konkreta exempel på duktiga skogsbrukare, som självklart bedriver kontinuitetsskogsbruk.

Jag skulle vilja fråga Mats Nordberg varför Sverigedemokraterna verkar vara sådana passionerade motståndare till en viss skogsbruksmodell där man inte hugger ned hela skogen. Vad är problemet med det? Är det inte en god idé att ha lite mångfald i skogen? Tycker verkligen Sverigedemokraterna att det är en hållbar skogspolitik att ha en skog och sedan förvandla den till en föryngringsyta/kalhygge på en vecka? Borde det inte vara bra med mer variation?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Vi vill inte bara ha kalytor, och vi är inte helt mot kontinuitetsskogsbruk. Vi vill till exempel inte minska Sveaskogs innehav eftersom vi vill att Sveaskog, och även Fastighetsverket, ska visa att det går att få till kontinuitetsskogsbruk. Det är ett bra komplement. Men eftersom spåren från 200 år förskräcker finns det skäl att vilja ha bra exempel.

Bok och gran är skuggföredragande trädslag. De fungerar bra. Andra trädslag fungerar dåligt. Det är ibland lite märkligt när man hör från folk som tycker att det är för mycket gran i skogen att vi ändå i högre grad ska ha en skogsbruksform som gynnar granen.

Vad jag helst vill se när vi gör vad ledamoten kallar kalhyggen är att fler träd lämnas kvar. Det är nu en tendens att fler representanter för det gamla beståndet lämnas kvar så att det inte blir helt kala ytor utan i stället mer varierad skog. Detta tror vi på. Vi tror också att det finns ett egenvärde i att skogsägarna själva får bestämma när och hur de ska sköta sin skog. Den mosaik som då bildas är i sig något som gynnar biodiversitet.

Jag skulle vilja ställa en annan fråga till Jens Holm. Ledamoten talade om att vi bara ska tillverka brädor, sådant som lever länge och lagrar kol länge.

I Afrika finns problemet att där finns en marknad för i stort sett bara timmer, och det finns ingen marknad för flis eller trädtoppar. Det blir lite inkomster från detta, och därför blir det usel skogsvård. Av ett timmerträd blir bara hälften brädor. Resten måste vi göra något av. Det är hela idén med kaskadtänket. Det är fantastiskt bra om vi dessutom kan få fram produkter som ersätter koldioxidutsläppande produkter.

Fru talman! Afrika är stort, och jag gissar att man bedriver skogsbruk på lite olika sätt på denna stora kontinent. Det är kanske inte den bästa parallellen om man vill avskräcka.

Låt mig ta fasta på det positiva. Vi tycker ganska lika om Sveaskogs roll, nämligen att Sveaskog ska vara en föregångare. Här skulle regeringen varje dag i veckan kunna ge Sveaskog nya instruktioner att arbeta mer med så kallade alternativa bruksmetoder.

Jag tycker att det är lite intressant att Nordberg i sitt svar öppnar för att det är bra med variation i skogsbruket, men samtidigt vill Sverigedemokraterna, som jag har förstått det, inte vidta några åtgärder för att vi ska få den här variationen utan vill att det ska vara upp till skogsägaren själv att bestämma. Då tror jag att det är lätt hänt att man fortsätter i samma gamla hjulspår även om skogsägarna själva kan vara besjälade av att göra gott, men även de måste få plus och minus att gå ihop i slutändan.

Därför skulle ett riktat stöd kunna vara bra för att hjälpa till i den här övergången. Även en bättre reglerad skogspolitik överlag skulle vara bra för att stärka allmänintresset och miljöhänsynen. Det skulle också kunna stärka andra skogsmetoder.

Jag stannar där. Tack för frågorna!

Fru talman! Tack, Jens Holm, för att blodtrycket gick upp lite grann tidigare!

(JENS HOLM (V): Det är ömsesidigt!)

Jag känner igen argumenten om att allt blir sämre, att det bara är plantager i Sverige, att det är rovdrift på skogen och så vidare. Vi har hört de här argumenten förut. Men jag som lever på landsbygden och nära skogen känner inte igen beskrivningen av att vi har plantager i Sverige. Vi avverkar mindre än 1 procent per år av vår enorma skogsyta som täcker 70 procent av Sveriges land.

När man ställer sig och tittar rakt ned på marken på en avverkning kan man förstås få ett intryck av att det är jättedåligt, men om man lyfter blicken lite grann och tittar ut över landskapet finns inte det här problemet att skogen skulle vara en plantage, utan skogen är otroligt diversifierad och har blivit det sedan 1993. Vi har många fler trädslag, mycket mer löv, mycket mer gammelskog och mycket mer död ved nu. Man kan göra mer, absolut, och det säger skogsnäringen och skogsindustrin att de kan göra.

Det som skrämmer mig lite grann är bilden av att man hugger ned skogen som är en kolsänka. En av mina frågor till ledamoten Jens Holm är: Hur ökar man tillväxten i skogen, och hur ser man till att kolsänkan ökar? Hur går det alltså till rent praktiskt?

När man sedan avverkar ett träd och använder det, tror ledamoten Jens Holm att vi använder prima virke till att göra toalettpapper? Eller hur går det till när man använder hela trädet för att det ska göra jättestor nytta? Det skulle jag gärna vilja veta.

Fru talman! Jag vill återigen tacka för det historiska perspektivet, och jag säger återigen att det inte var bättre förr, så är det sagt. Men vi i Vänsterpartiet ser likväl stora problem i skogsvårdslagen, som ändrades 1993, just för att den är baserad på frihet under ansvar. Den friheten finns hos den som äger skogen. Samtidigt har vi så många andra som har ett intresse av att kunna vistas i skogen. Det går inte att bara se skogen som en potentiell föryngringsyta.

När man känner er andra ledamöter på pulsen tycker jag att många säger trevande att det kan vara bra med alternativa bruksmetoder och samråd, att man ska stärka miljöhänsynen och så vidare, men väldigt få tycker att vi inom politiken har något konkret ansvar för det. Varför ska vi inte ha det? Det här är ju en av våra basindustrier, och vi behöver ta ett ansvar för den.

Hur stärker vi kolsänkan? Jag hänvisade till den senaste rapporten från Konjunkturinstitutet som talade om att man tidigare lite grann har förbisett den stora kolsänka som faktiskt finns hos växande skogar och att det frigörs enorma mängder växthusgaser just vid en föryngring, ett kalhygge.

Självklart behövs mer varsamma bruksmetoder. Blädning, talade man om förr i tiden, och det kanske står om det i någon av böckerna som Nordberg visade här. Det innebär att man inte behöver förvandla den växande, levande skogen som binder så mycket växthusgaser till ett kalhygge. Det är ett sätt, men det finns många andra också.

Fru talman! Det tar kanske sju åtta år innan vi har fått en balans igen efter att vi har tagit bort ett träd. Men återigen: Titta på landskapsnivå och inte på det enskilda trädet! Hur ser kolsänkan ut på landskapsnivå? Den ökar, och tillväxten ökar genom att vi brukar skogen. Vi röjer och gallrar skogen för att öka tillväxten, kanske i ett kommersiellt syfte, men det innebär också att kolinbindningen ökar.

Då blir nästa fråga: Hur ser Jens Holm och Vänsterpartiet på substitutionseffekten som är så mycket större om vi brukar träden för att ersätta fossila processer och fossila produkter? Det finns flera beräkningar som säger att vi skulle kunna öka till 59 terawattimmar flytande biodrivmedel med de investeringar som redan finns och är planerade. Det är faktiskt en stor del, kanske två tredjedelar, av den fossila drivmedelsproduktion som vi har i dag.

Ser inte Vänsterpartiet någon nytta med att kunna göra det? Om vi inte tar vara på restprodukterna kommer de på tio år att förruttna och avge koldioxid till omgivningen och luften. Vore det då inte bättre att vi under de tio åren gör riktigt bra produkter som biodrivmedel och bioenergi?

Fru talman! Jo, det finns en jättestor potential i just substitutionen, och det finns en jättestor potential i att använda restprodukter från skogsindustrin och jordbruket. Men om vi lägger alla ägg i samma korg och säger att det är biodrivmedel som ska få oss att nå vårt klimatmål till 2030 kommer vi att behöva enorma mängder biodrivmedel.

Jag nämnde siffran från Energimyndigheten på 40 terawattimmar. Det är dubbelt så mycket som det biodrivmedel vi använder i dag, och nästan allt är importerat. Jag kan inte se att vi kan producera sådana enorma mängder med mindre än att vi måste hugga ned mer skog än i dag för att försörja den här produktionen med den bioråvara som behövs. Jag noterar att Helander säger en ännu större siffra, 59 terawattimmar.

I ett normalt skogsbruk röjer och gallrar du, som Helander var inne på. Självklart är det så. Det finns jättemycket som man kan ta där. Men i ett konventionellt trakthyggesbruk där du hugger ned hela skogen och lämnar en bar yta under sju åtta eller kanske upp till tio år, som Helander är inne på, avger den ytan växthusgaser i stället för att binda dem som skogen gjorde tidigare. Det är ett stort problem ur ett klimatperspektiv, och tack och lov har allt fler forskare nu fått upp ögonen för det.

Jag tror att det går att hitta en balans i detta, men då måste vi ha varsammare och bättre bruksmetoder, och vi kan inte förvänta oss att kanske kunna ligga på de volymer som vi ligger på i dag, för det är extremt höga avverkningsvolymer i dag.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 21.

I dag debatterar vi ett betänkande om bland annat stärkt äganderätt. Grunden för detta är Skogsutredningen som var ett av januaripartiernas flaggskepp. Det talades mycket om detta och debatterades på mängder av olika seminarier som många av oss var med på, men slutprodukten blev inte så tydlig när det gällde just äganderätten som många av skogsägarna hade hoppats och trott. Tvärtom har jag mött flera skogsägare som är mer oroliga i dag än innan utredningen blev klar.

Fru talman! Skogsägare som hade hoppats på ett stort grepp om äganderätten säger i dag så här till mig: När både Miljöpartiet och Centerpartiet säger att det är en stor seger, då är det något som inte stämmer.

Det finns visserligen några bra förslag, exempelvis att Skogsstyrelsen ska sluta med nyckelbiotopsinventeringen. Men den tydlighet om äganderätten och att stärka den som var huvuduppdraget lyser med sin frånvaro. I stället är det oproportionerligt stort fokus på biologisk mångfald, hur mycket skog som ska undantas från brukande och tolkningsutrymmet som ska ges till myndigheterna.

Fru talman! Det kan inte ha undgått någon att det pågår en strid om vårt lands skogar och hur skogsägare ska få bruka dem. Det finns flera mycket allvarliga exempel på att så är fallet.

Vi har aktivistiska EU-kommissionärer som har långtgående planer på att komma åt Sveriges skogar och hota vårt lands skogsbruk.

Vi har Skogsstyrelsen som nyligen beslutat om en ordagrann tillämpning av artskyddsförordningen som skulle stoppa mycket av svenskt skogsbruk och vara slutet för den svenska skogsbrukarmodellen.

Det är en brist på politiskt ledarskap att inte följa riktlinjen för skogspolitiken från 1993 som varit så viktig och avgörande för svenskt skogsbruk: frihet under ansvar.

Fru talman! Vad många av alla Sveriges 320 000 skogsägare önskar är tydliga besked om äganderätten och att få känna trygghet i brukandet av sin egen skog.

Jag kan säga så här: Får vi en ny regering efter nästa val är det ett löfte från oss och Moderaterna - oss kristdemokrater, ska jag säga till er som lyssnar - att det blir en ny skogsutredning med fokus på äganderätten och trygghet i skogsbrukandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 1. Självklart står vi bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi inte bifall till övriga.

Skogen är ett gemensamt rum för friluftsliv, jakt och naturupplevelser. Skogen reglerar vatten, renar luft, motverkar klimatförändringar och är avgörande för den biologiska mångfalden. I skogen finns unika biotoper och ekosystem som är grunden för många arters överlevnad.

Samtidigt är skogsindustrin en av våra viktigaste näringar. Den är helt avgörande för den svenska exporten. Utan en konkurrenskraftig skogsindustri skulle Sverige vara ett betydligt fattigare land. Det skulle drabba oss alla, oavsett om vi äger skog eller inte och oavsett var vi bor.

Den svenska skogspolitiken vilar på två jämställda mål: produktionsmålet och miljömålet. Det är en politik som vi försvarar, men det är mål som vi upplever att andra partier har svårt att balansera. Därför upplever vi att debatten alltför ofta tyvärr blir polariserad.

Skogsbruket måste ske med hänsyn till ekosystemen och den biologiska mångfalden. Både staten och skogsnäringen har ett stort ansvar att slå vakt om naturvård och miljöhänsyn. Här finns mycket kvar att göra. Även många skogsägare är engagerade och gör stora insatser.

Fru talman! Hälften av de hotade arterna i Sverige finns i skogen. Vi behöver använda oss av kända metoder för att minska trycket på ekosystemen, och det behövs fortsatt forskning på hur alternativa bruknings- och avverkningsmetoder kan göra skogsbruket mer skonsamt och varierat.

Skogen behöver vi sköta, ta hand om, skydda, bruka eller hur vi nu uttrycker det. Det är inte längre bara fråga om att skydda områden där det finns höga naturvärden. Arterna behöver också bättre kunna sprida sig längre sträckor i takt med att klimatet förändras.

Den skogspolitik vi haft har utgått från tvång. Staten har de facto tvångsinlöst människors egendom, ofta utan rimlig ersättning.

Det finns ett stort engagemang bland markägare att medverka till att naturvärden vårdas och bevaras för kommande generationer, men detta kan och får inte ske över deras huvuden. Många markägare upplever att de blir överkörda av staten. Det behöver vi ta hänsyn till och lyssna in från politikens sida. En okänslig hantering skapar motsättningar och polarisering i stället för att hitta och skapa lösningar.

Följden har blivit att naturvårdsåtgärder, exempelvis avverkningsförbud och biotopinventeringar, har ställts i motsättning till enskilda markägares vilja att fatta långsiktiga beslut om sin egen skog. Det går inte ihop i skogen i dag.

Vi menar att det tvång som utövats inom skogspolitiken har varit kontraproduktivt för naturvården. Det är därför vi står här i dag. För att skogspolitikens miljö- och produktionsmål ska kunna fungera tillsammans och vara jämställda behöver skogsägarna själva kunna arbeta för att nå båda målen. Och markägare vill själva ta ansvar för att skogen ska ge ekonomisk avkastning och att skogens ekosystem ska fungera.

Familjer som i generationer varsamt har vårdat sin skog och skapat en miljö som gynnar den biologiska mångfalden, en miljö där de höga miljövärden som politiken vill se har kunnat växa fram, straffas nu på olika sätt. Indirekt har politiken inneburit en uppmaning att försöka förhindra att det uppstår höga naturvärden i skogen.

Fru talman! Det jag ska försöka säga nu vill jag sammanfatta så här: Det är speciellt att ta hand om naturen och sköta sin skog. Så har det alltid varit.

När man äger skog kan man beskriva det som att det läggs ett ansvar på ens axlar. Jag skulle vilja säga att det är som om det fanns någon där uppe som lägger det ansvaret på dina axlar. Det är som om skogen du visserligen äger ändå på något sätt tillhör någon annan. Du är bara satt på den här jorden en kort tid, medan skogen växer, för att ta hand om och förvalta skogen. Efter dig ska det komma någon annan - nästa generation, våra barn och barnbarn. Då är det självklart att du vill äga skogen och skydda, bruka och bevara naturen.

Säg att någon då skulle tvinga dig, säga nej och ta ifrån dig ansvaret som lagts på dina axlar av hen där uppe. Då händer något i en människa som äger sin skog.

Jag önskar att alla som inte äger skog, som inte upplevt att sköta och bruka en skog, ska få göra det. Annars är det svårt att förstå det som ligger på axlarna. Det är svårt, tänker jag, att tänka och tro och förlita sig på att den sköts.

Skogen behöver alltså skyddas, och skyddet behöver bygga på frivillighet. Skogsägarna ska få ersättning när de avstår från att avverka viktig skog. Flera olika typer av avtal är tänkbara utifrån hur behovet av skydd ser ut. Det behövs också en modell där skog nära tätbefolkade områden kan skötas, brukas och bevaras mot ersättning så att man kan gynna friluftslivet och ha promenadstråk i skogen.

Intentionen i det nu liggande förslaget är att skyddet av skog ska bygga på frivillighet. Det tycker vi är bra. Tyvärr är förslaget för otydligt i fråga om att garantera frivilligheten. Mina kollegor har varit inne på vad det innebär.

Därför behövs en kontrollstation för att utvärdera att skyddet av skog sker i samarbete med skogsägarna och på frivillig grund. Vi liberaler har lagt fram ett förslag att skyddet ska utvärderas vid en kontrollstation 2026 för att se till att det verkligen blir frivilligt. Det är givetvis fritt fram för alla partier att instämma i vårt förslag om en kontrollstation. Frivilligheten måste garanteras.

Regeringen föreslår två program för att med statlig skogsmark ersätta markägare som avsätter hela eller delar av sin mark som skyddade områden. Men förslaget är otydligt. Det finns ingen anledning att etablera två parallella system. Vi föreslår i stället att markbytesprogrammet utökas så att det kan användas för att ge ersättningsmark till enskilda skogsägare.

Det gynnar en levande landsbygd att skogen är lokalt ägd. Mindre skogsägare är ofta mer framgångsrika när det gäller miljömålet än vad stora skogsägare är. Vi anser att det finns förutsättningar att höja ambitionen ytterligare vad gäller att överföra produktionsskog från statlig skog till enskilt ägd skog.

Att bruka sin skog är ett ansvar, fru talman. Det är ett ansvar som staten inte ta ifrån människor, utan staten ska uppmuntra, stödja, hjälpa och stötta. Ägare ska ta sitt ansvar för att nästa generation ska kunna ta sitt ansvar. Det är liberal skogspolitik.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 72.

Skogen är ingen industri. Skogen är ett ekosystem. Skogen är olika biotoper, tät skog, gläntor, våtmarker, höjder och dalar. Skogen är hem för många växter, djur och svampar. Just svamparna är en stor del av skogsmarken.

Många ser inte skogen för alla träd. Skog är kultur. Det brutala skogsbruket hotar den svenska folksjälen, utbrast författaren Thomas Tidholm. Han skrev att det land vi lever i berövas sina ekosystem. Ibland undrar jag också varför ekosystemen ignoreras i så hög grad i debatten här i riksdagen. Jag är glad över de tusentals skogsägare som nu går i bräschen för hyggesfritt skogsbruk och naturnära skogsbruksmetoder. De borde uppmärksammas mer i debatten.

Lobbyisterna har stor makt. De synkade sig ordentligt i mitten av februari. DN rapporterade att sju initiativ mot skyddet av arter i skogen togs på samma dag. DN har också visat hur kampanjen synkroniserades mellan en statlig myndighet, som ska vara oberoende, näringslivsaktörer och två politiska partier. Detta undergräver förtroendet för myndigheten.

Det är tyvärr inte första gången som Skogsstyrelsens generaldirektör varit i blåsväder. Nu hemlighålls mejl och sms för medierna.

Att vår miljöminister Annika Strandhäll ger vika för detta lobbyisttryck förvånar tyvärr inte. Det är svagt. Socialdemokraterna behöver ett tätare samarbete med Miljöpartiet för att inte falla i den här typen av fällor i framtiden.

När vi pratar med professorer i miljöjuridik och andra kompetenta aktörer är det helt uppenbart att det inte finns något bofinksförbud i skogsbruket. Inte heller handlar det om fyra månaders avbrott för allt skogsbruk, vilket var utgångspunkten i Skogforsks rapport.

Det kan finnas andra skäl för en enskild markägare eller skogsägare att inte avverka när fåglarna häckar på försommaren. Det kan handla om att man riskerar att skada marken. Det finns risk för rotröta. Om virket får ligga länge kan det bli en plats där insekter förökar sig. Det kan också vara ekonomiskt tokigt att avverka eftersom man missar tillväxtsäsongen; detta är vad många enskilda skogsägare säger till mig. Det kanske ändå inte är så tokigt att ta hänsyn till fågellivet.

Fru talman! Vår generation ska lösa klimatkrisen. Klimatpolitiken är ett politikområde som vi har lämnat över till EU att sköta. Klimatpolitiken påverkar alla samhällssektorer, också skogsbruket. Det vill man inte veta av här i Sveriges riksdag.

Artskyddet är också en del av EU-politiken. Miljöpolitik och politik för biologisk mångfald är också ett område som vi har lämnat över till EU.

Vi måste behålla kunskapskravet, enligt EU-direktivet och enligt miljöbalken. Vi måste se till att alla skogsägare har en aktuell skogsbruksplan som kan kompletteras med naturvärdesinventering och kulturminnesinventering. På så sätt behöver man inte inta den allvarliga rollen som skogsägare vid varje enskild avverkning.

Skogen är förstås viktig för skogsnäringen. Jag besökte Umeå i fredags. Jag besökte Komatsu, som tillverkar skogsbruksmaskiner. Det är en otroligt intressant ny fabrik. Från Sverige säljer vi skogsbruksmaskiner som ska avverka skogen i Amazonas - visste ni det?

Jag besökte också SLU, träffade Skogsstyrelsen i Norrland och var på SCA:s nya pappersfabrik i Obbola.

Skogen är viktig för skogsnäringen, men den är också viktig för besöksnäringen och rennäringen. I skogen, liksom i all natur, finns allemansrätten. Skogen är skogsägarnas, men skogen är också vår allas.

Jag har en skog som jag kallar min, i Adak i Norra Västerbotten. Men, fru talman, det är också din skog. Du kan utan att fråga om lov gå in i den skog jag äger och plocka blåbären. Du kan titta på lavskrikan som vill ha korvbiten på din macka. Du kan titta på älgkalvarna som stötts bort av sin mamma och som är lite onödigt nyfikna. Du kan inventera lavar, mossor och växter på min mark om du är intresserad av det. Du kan rapportera de ovanliga fynd du gör till floraväktare eller till Artportalen.

Allemansrätten måste skyddas från Moderaterna. Moderaterna lägger i dag fram ett förslag som inskränker allemansrätten. Det Moderaterna vill är att en fågelskådare, en botanist, en mykolog, en lavkännare eller en person som tittar på insekter ska förbjudas att inventera arter i skogen utan att markägaren har godkänt det. Det här förslaget röstas ned av riksdagen i dag.

Tidigare i år har ett annat förslag från Moderaterna röstats ned. Det handlade om att systematiskt gå igenom och upphäva naturreservat som inte anses vara tillräckligt skyddsvärda för att på så sätt frigöra mer skogsråvara till industrin. I dag har Moderaterna lyckats samla en majoritet kring sitt moderata förslag under benämningen flexibla skyddsformer.

Jag vill rikta ett varningens ord till er i miljörörelsen: Om någon börjar prata om flexibla skyddsformer, knyt inte näven i fickan! Skriv en insändare och en tweet!

Moderaterna säger att de inte vill se fler skyddade skogar i Sverige. De säger att om ett nytt naturreservat ska komma till måste ett annat tas bort. Ambitionen från Moderaterna är att inte skydda större arealer.

Fru talman! FN:s klimatpanel hade i sin senaste rapport fokus på klimatförändringarnas effekter. För att skogsekosystemen ska klara klimatförändringarna behöver den ekologiska motståndskraften öka. Det är väldigt viktigt att vi förbereder oss, så att vi inte får skogsbränder, torka och skadeangrepp i större utsträckning. Brukandet av skogen måste därför klimatanpassas, så att skogen fortsatt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden bibehålls och stärks.

Skogsstyrelsen har en rapport om just klimatanpassning där man skriver: "Färre stora hyggen innebär till exempel både en minskad risk för vattenrelaterade skador nedströms och en större variation på landskapsnivå till nytta för biologisk mångfald och friluftsliv."

Miljöpartiet vill också begränsa kalhyggen, både till storlek och till antal. Det behövs för att klara klimatanpassningen av skogen, för att värna markens kolinlagring, för den biologiska mångfalden och för friluftslivet. Sverige behöver ett mer variationsrikt skogsbruk, och det behövs fler aktiva skogsägare. Hyggesfria metoder kan vara en viktig strategi affärsmässigt, miljömässigt och för klimatanpassningen.

Både Skogsstyrelsen och MSB har förordat en översyn av skogsvårdslagen utifrån behovet av klimatanpassning. Myndigheterna konstaterar att i princip alla åtgärder inom skogsbruket påverkar risken för erosion, ras och översvämningar. Det kan skada järnvägar, blockera vägar och förstöra elledningar och fibernät. Det finns omkring en halv miljon hektar sådana områden i landet, och kunskapen om riskerna är generellt för dålig. Vi skulle vilja se starkare satsningar på klimatanpassning av skogen.

Det behövs också en grönare skogsvårdslag som leder till större naturhänsyn i skogsbruket och till att miljömålen nås. En bevarad biologisk mångfald är i sig ett viktigt verktyg för att klara klimatutmaningen. Ju bättre klimatanpassad skogen blir, desto mindre behöver de framtida avverkningarna påverkas av olika skador och angrepp.

Enligt EU:s strategi för biologisk mångfald ska 30 procent av Europas hav och land skyddas till år 2030. Det är ett mål som Miljöpartiet står bakom.

Flera delar i den proposition som vi debatterar är kopplade till de satsningar som regeringens förslag till budgetproposition för 2022 innehöll. Nu gick inte den propositionen igenom, eftersom Centerpartiet gjorde gemensam sak med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Om det inte finns några budgetmedel till den inriktningsproposition som vi har framför oss är det naturligtvis svårt att genomföra de bärande delarna av propositionen.

Därför har vi en reservation från Miljöpartiet där vi anser att regeringen måste återkomma med ett förslag om hur åtgärderna ska finansieras. Det här handlar inte bara om de 2 miljarder extra som behövs för att skogsägarna ska kunna skydda sin mark. Det är 700 skogsägare i Sverige som har avtal med staten men inte får pengarna. Det är ett problem för äganderätten att ägarna inte får betalt när de har ingått ett avtal med staten. Moderaterna har sett till att det är så. Det är också ett problem att de förslag som finns i propositionen om rådgivning, både rådgivning för ökad tillväxt och rådgivning för hyggesfritt skogsbruk, inte kan gå igenom eftersom pengarna är borttagna ur budgeten.

Fru talman! Förslagen i skogspropositionen kan inte genomföras med den ekonomiska ram som riksdagen antagit. Det innebär att stärkt äganderätt och ersättning till markägare, ökade kunskaper, möjlighet till skydd av naturvärden, mer förmånliga skattevillkor, väntansavtal, biotopskydd, nationalparkssatsningar, rådgivning för hållbar tillväxt, rådgivning om betesskador, ersättning för naturvårdsavtal och skötsel av naturreservat inte kan genomföras.

Den stora frågan om att öka skogsägarnas rättigheter handlar inte om att de frivilligt skulle välja mellan att skydda värdefull natur och att inte göra det. Den stora frågan om äganderätten handlar om huruvida skogsägarna ska ha möjlighet att få betalt när de gör naturvårdsinsatser och om de ska få rätt till rådgivning. Den stora frågan handlar om de små skogsägare som nu står emellan när Moderaterna tagit bort pengarna ur budgeten.

Fru talman! Propositionen är framförhandlad mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet. Vi står bakom det som sägs. Men vi är väldigt ledsna över att pengarna saknas när vi nu ska stärka äganderätten för skogsbrukarna.

Fru talman! Det är fantastiskt att Miljöpartiet väljer att lägga halva sin anförandetid på att prata om Moderaterna. Det visar att Moderaterna har inflytande i svensk skogspolitik.

Det sas att Socialdemokraterna skulle lyssna mer på Miljöpartiet. Det tycker jag inte. Men jag befarar att så tyvärr kan bli fallet igen efter valet i höst om Socialdemokraterna blir så pass stora att det kan närma sig en regeringssituation. Så tror jag dock inte att det blir.

Centerpartiet gjorde gemensam sak med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Ja, och det var jättebra att de gjorde det. De borde ha gjort det mycket oftare, särskilt i skogsfrågor.

Stärkt äganderätt, fru talman, handlar inte om att staten har pengar att lösa in privata markägares skogar med. Om staten inte har pengar i sin budget kan man heller inte lägga beslag på privata skogsägares marker. Det är precis det vi moderater vill åstadkomma när vi tar bort extrapengar.

Det sas felaktigt, fru talman, att det saknas pengar till dem som redan ingått avtal. Dem fanns det pengar till i budgeten, precis så mycket som Skogsstyrelsen äskade. Vi tog bort pengar för att undvika att extra mark skulle tas ur produktion.

I Moderaternas enskilda budget, som vi lade fram före förhandlingen med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, har vi väldigt mycket pengar för att sköta just skyddad natur. Där är det också konstigt att göra ett påhopp på Moderaterna.

Jag undrar hur vi ska kunna öka skogsproduktionen med det sätt Miljöpartiet resonerar på i den här kammaren.

Fru talman! Jag tackar John Widegren för dessa viktiga frågor.

Moderaterna har lovat att skogen ska vara en viktig fråga i valet 2022. När man har vunnit valet, som John Widegren önskar, ska man göra om hela skogspolitiken - trots att vi nu brett har kommit överens om en skogspolitik. Till stora delar har även oppositionen gått med på den och inte röstat för avslag. Där det finns värdefull natur ska den skyddas, har ni till och med skrivit under på att ni vill. Det har ni inte röstat emot här i dag.

När det gäller pengarna till skogsägarna var det inte alls så att pengarna fanns i budgeten sedan tidigare. Ja, det fanns en liten del som Skogsstyrelsen hade äskat. Men Skogsstyrelsen var ju också med på att en stor del av pengarna till skogsägarna skulle ligga i Naturvårdsverkets budgetpott - 2 miljarder, närmare bestämt, och det är 700 skogsägare i hela landet som väntar på att få ersättning och som har ingått avtal på frivillig basis.

Det här med frivilligt formellt skydd kan låta som något nytt, men det är egentligen bara en beskrivning av hur det har varit redan tidigare. Det är ingen från staten som tvingar en markägare att göra ett avtal. Men däremot har markägare med nyckelbiotoper inte har kunnat avverka dem för att marknaden ställer detta krav. Då har staten sagt att man kan gå in och göra naturreservat, men nu finns inte pengarna.

Fru talman! Skogspolitiken kommer inte att behöva göras om om vi efterlever den skogspolitik vi faktiskt tog beslut om 1993. Den vilar på lika delar naturvård och produktion, något svenska skogsägare sköter förträffligt bra, vilket vi sagt flera gånger i dag. De kombinerar hög produktion med biologisk mångfald.

Moderaterna kan skydda ny natur när det är höga naturvärden, men som vi säger i tillkännagivandet anser vi också att man kan ta bort skyddet om de höga naturvärdena inte finns kvar. Vi vill nämligen inte höja andelen mark som tas ur produktion, för då kommer svensk skog inte att klara av att leverera det som krävs.

När det gäller frivillighet och skydd av skog har vi olika syn. Frivilligheten handlar ju många gånger om att man inte får avverka om man inte ingår det här avtalet om skydd av natur. Men gör man det får man en peng. Det är alltså snarare en frivillighet under galgen där staten bestämmer.

Fru talman! Det är olyckligt att man gör så stor sak av miljö- och klimatfrågorna, för dem hanterar ju svenska skogsägare bra. Givetvis kan man göra förbättringar, men det Miljöpartiet egentligen vill komma åt är det enskilda ägandet och brukandet, och det gör man i miljöns och klimatets namn. Man gillar inte äganderätten och att privata skogsägare får ta dessa beslut själva.

Fru talman! Jag är inte bara politiker; jag är skogsägare också. Det vore alltså konstigt om jag inte gillade skogsägare och äganderätten. Äganderätten är dessutom grundlagsskyddad. Men det är allemansrätten också.

John Widegren och Moderaterna föreslår här i kammaren i dag att allemansrätten ska inskränkas, och det tycker jag är dåligt. Varför ska inte en ornitolog eller botanist få inventera på min mark och rapportera det till Artportalen? Varför skulle Moderaterna förbjuda det? Det är helt orimligt.

Miljöpartiet ser att det finns en stor möjlighet med den framtida bioekonomistrategin. Men den måste vara cirkulär. Vi måste ha fler långlivade produkter som kan cirkuleras och användas mer innan de blir restprodukter och exempelvis biodrivmedel.

Men både Moderaterna och Socialdemokraterna sätter käppar i hjulet för bioekonomistrategin eftersom Socialdemokraterna pausar bränslebytet och Moderaterna vill stoppa det. Jag tycker att det är sorgligt.

Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvården i skogen med frivillig-het som grund

Det är svårt att förstå att politiker från andra riksdagspartier än Miljöpartiet inte står upp för bioekonomistrategin fullt ut. Ni har till och med riktat ett tillkännagivande till regeringen om bioekonomistrategin, och ändå vill ni stoppa möjligheten till omställning i klimatpolitiken. Det är skandal.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 30 mars.)

Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till ett omarbetat direktiv om byggnaders energi-prestanda