Skyldighet att betala för tandvård – nya regler för vissa utlänningar

Herr talman! Det har blivit dags att göra upp med en orättvisa inom svensk tandvård, nämligen de särregler som har gällt asylsökande och personer som egentligen saknar rätt att vistas i Sverige.

I mars 2013 överlämnade den dåvarande regeringen en proposition till riksdagen som gick ut på att samtliga landsting skulle bli skyldiga att erbjuda personer som vistades i Sverige utan tillstånd nära nog gratis tandvård. Vuxna asylsökande men också utlänningar som vistas i Sverige utan tillstånd har nu rätt till tandvård som inte kan anstå. För asylsökandes behandling hos en tandläkare hos folktandvården eller hos en tandläkare som tillhör en vårdgivare som regionen har avtal med tas i dag ut en avgift om endast 50 kronor.

Den tidigare regeringen ville väl, men det har inte varit rättvist att personer som saknar rätt att vistas i Sverige, som inte bidragit till välfärden, har kunnat få tandvård för en femtiolapp medan äldre svenskar varit tvungna att betala betydligt mer. Det är inte heller rimligt att erbjuda den sortens välfärdsförmåner för personer som befinner sig i Sverige illegalt när vi samtidigt behöver föra en restriktiv migrationspolitik och ha en mycket begränsad invandring till Sverige framöver för att klara integrationen och kunna stärka vår svenska samhällsgemenskap.

I den proposition som behandlas i dagens betänkande föreslår regeringen nya regler om tandvårdsavgifter för vissa utlänningar och att den så kallade femtiolappen avskaffas. Vår intention är att tandvård för de berörda grupperna i första hand ska finansieras av personerna själva, utan de positiva särreglerna i förhållande till svenska medborgare.

Propositionen innebär att personer som söker internationellt skydd och utlänningar som hålls i förvar hos Migrationsverket eller som har fått ett beslut om avvisning eller utvisning men där verkställigheten har inhiberats ska betala skälig ersättning till Migrationsverket för tandvård som inte kan anstå om de har fyllt 18 år och har inkomst eller egna tillgångar.

För den som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning – det gäller personer som håller sig undan avvisning eller utvisning – ska tandvården inte längre vara subventionerad. De får betala enligt vad vårdgivaren bestämmer, men betalningsskyldigheten ska alltså inte längre vara begränsad till den tidigare beslutade så kallade femtiolappen.

Herr talman! Dagens betänkande rymmer även ett annat viktigt förslag. Inför den 1 januari i år behövde Sveriges tandläkare anpassa sin verksamhet både till reformen om ett förstärkt högskolekostnadsskydd för tandvård och till reformen om stärkt kontroll över tandvårdssektorn. Den sistnämnda omfattar tillståndsplikten för privat tandvårdsverksamhet.

Det har visat sig att det finns privata aktörer som inte fullt ut tagit del av förändringarna, trots försök att informera om de nya lagkraven. Den ordning som gäller nu är att den verksamhet som påbörjats före den 1 januari 2026 men inte anmälts till vårdgivarregistret inte får bedrivas under tiden då ansökan prövas.

Vi kan också konstatera att handläggningstiden hos Ivo har uppgått till flera månader. Det duger inte, och jag vet att socialminister Jakob Forssmed för en dialog med myndigheten om detta.

Att tandläkare i onödan får sluta med sin pågående verksamhet får förstås allvarliga negativa konsekvenser för vårdgivarna och patienterna. Det här vill regeringen göra något åt.

I propositionen föreslås därför att en privat tandvårdsgivare som före den 1 januari 2026 hade påbörjat sin verksamhet men inte anmält detta till Ivo ska få bedriva verksamheten utan tillstånd till dess att ansökan har prövats slutligt under förutsättning att en ansökan ges in före den 1 januari 2027. Lagändringen föreslås träda i kraft den 23 augusti 2026.

Kristdemokraterna stöder regeringens proposition. Vi yrkar bifall till socialutskottets betänkande.

Eftersom detta är mandatperiodens sista debatt för socialutskottet vill jag som ordförande för utskottet passa på att tacka talmännen, kammarkansliet, vårt eget utskottskansli och alla kollegor i socialutskottet för den här tiden. Det har varit en förmån att få leda utskottets arbete. Jag uppskattar att vi har haft en konstruktiv anda och ett trevligt samarbetsklimat trots politiska skillnader.

Med tanke på att flera ledamöter slutar och inte ställer upp för omval vill jag särskilt tacka dem för deras insatser i riksdagen. Jag vill också önska dem ett varmt lycka till med det som de tar sig för framöver.

Fru talman! Som avskedspresent från mig som ska sluta får ledamoten en liten fråga. Den är ganska modest. Den lyder: Varför lyssnar ni aldrig på remissinstanser i något sammanhang när propositioner gås igenom av dem? Varför tar ni inte in dem och gör något av det? Det känns som att det mest är något pliktskyldigt när regeringen laddar igenom sina propositioner.

I det här fallet har Migrationsverket starkt avrått från att genomföra förslaget. De pekar på att regelverket är problematiskt och otillräckligt utformat. Det här är ju den myndighet som ska rådda och ta hand om hela frågan.

Jag tycker därför att det är anmärkningsvärt att regeringen går vidare med ett förslag när den myndighet som ska hantera centrala delar av systemet pekar på allvarliga brister. Det måste ändå vara svenskt rekord i tondövhet, fru talman.

Det finns även andra remissinstanser förutom Migrationsverket som varit väldigt kritiska: Sveriges Kommuner och Regioner, Socialstyrelsen, Svenska Röda Korset och Lagrådet, som inte brukar applådera era förslag jättehögt.

Man framhåller här att begreppet omfattar mer än akut tandvård och avser situationer när även måttlig fördröjning kan medföra allvarliga konsekvenser för patienten.

Även Svenska Röda Korset har avstyrkt en förändring av nuvarande ordning. Organisationen har instämt i utredarens bedömning om att förslaget riskerar att leda till sämre munhälsa.

Detta är ett förslag som ledamoten Christian Carlsson kallar rättvist. Hur tänker ni?

Fru talman! Regeringen och dess samarbetsparti läser självklart noga igenom de remissvar som inkommer inför beredning av propositioner. Men man behöver faktiskt inte hålla med remissinstanser.

Vad gäller Migrationsverkets förutsättningar att klara av uppdraget bedömer jag dem som goda eftersom man gör andra transfereringar då man tar emot pengar. Det här borde absolut gå att administrera av Migrationsverket.

SKR är en politiskt styrd organisation och styrs just nu av de rödgröna partierna. Det säger kanske något om deras svar.

Lagrådet tar inte ställning till politiskt innehåll. De ser till hur väl de tycker att det passar med hur lagstiftningen är uppbyggd.

Vi står för att vi tycker att det har varit orättvist. Om man är illegal invandrare i Sverige får man billigare tandvård än Sveriges äldre. Jag förstår inte att det finns rödgröna partier som kan försvara detta.

Jag förstår att alliansregeringen ville väl när den införde det här, men jag förstår också alla de äldre som har upprörts av det här när de själva måste vrida och vända på slantarna. De förstår inte varför de som har jobbat hela sitt liv och bidragit till välfärden måste betala mer för tandvård än folk som inte ens får vara här.

Vi står för att ta bort det här – alla gånger!

Fru talman! Jag var mer intresserad av hur ni återigen ignorerar remissinstanser. Ledamoten Christian Carlsson säger att ”man tycker”. Det har tyvärr varit genomgående under fyra år. Det har varit väldigt mycket tyckande och väldigt lite av forskning, evidens och att lyssna på remissinstanser.

När den myndighet som ska genomföra förslaget starkt avrått från det måste det ändå ge en signal till regeringen. Då kan man inte bara säga ”Det går nog bra”. Det är väldigt märkligt.

Lagrådet går ju aldrig in i politiska turer utan ser på helheten utifrån möjligheten. Återigen har regeringen bortsett från vad Lagrådet skriver.

Socialstyrelsen är inte direkt en tunn myndighet. Även de har tyckt till om det här. Och Svenska Röda Korset kan man också tycka mycket om.

Det finns en tendens, fru talman, och det är den jag återkommer till. Under fyra år har den SD-beroende regeringen inte varit jätteintresserad av att lyssna på remissinstanserna.

Christian Carlsson kallar detta en rättvisereform. Det är återigen signalinformation. Det låter alltid som om ledamoten eller hela regeringsunderlaget till den SD-beroende regeringen vill se horder av människor som springer genom Stockholm med flaggor till stöd för era förslag. Riktigt så är det inte.

Det mest intressanta är hur ni i fyra år ignorerat remissinstanser på det flagranta sätt som ni gör.

Fru talman! Än en gång vill jag framföra att vi inte ignorerar remissinstanserna. Men det är på samma sätt som med forskning. Det finns forskare som kommer fram till olika slutsatser. Man kan inte blind för annat läsa bara en forskningsrapport och tänka att forskningen säger en sak och att man då gör som den säger. Jag hoppas inte att Vänsterpartiet är slav under remissinstanserna så att om man lägger ihop alla remissvar får Vänsterpartiets politiska uppfattning.

Det är trots allt så att det finns personer på dessa myndigheter som gör en bedömning, och de råkar göra en annan bedömning än vår regering. Det är vår regering som har fått mandat att styra landet, och det gör den.

Vad gäller Lagrådet utgår de från hur vi brukar göra i Sverige. Det är mycket som behöver göras annorlunda i Sverige när det gäller lagstiftning. Därför kommer vi med nya förslag som är banbrytande och som innebär verklig förändring. Då stretar Lagrådet ibland emot, men vi går vidare för att det gör Sverige bättre.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Christian Carlsson, för anförandet!

Jag vill gå in på den del som handlar om våra privata tandvårdskliniker och förutsättningarna för dem. Vi i Centerpartiet och oppositionen är helt överens med regeringspartierna om behovet av tillstånd för tandvården för att komma till rätta med de problem som har funnits vid en del praktiker och den välfärdskriminalitet som har letat sig in även där. Samtidigt fanns det också en oro hos många privatpraktiserande inför den tillståndsgivningsprocess som satte igång den 1 januari, inte minst kopplat till erfarenheterna från Ivo och deras handläggningstider vad gäller andra verksamheter inom vård och omsorg.

Fram till maj, fru talman, hade Ivo lyckats prestera ett godkänt tillstånd till en klinik. Därefter har ytterligare tillstånd, i storleksordningen 15 stycken, tillkommit, och det är många ansökningar som ligger och väntar. Detta var inte helt och hållet en nyhet, för man vet hur det har fungerat – eller inte har fungerat – på Ivo tidigare.

Det är bra att vi nu går in och säger att praktiken får en förlängd tid på sig att anmäla sin verksamhet till Ivo för att en tillståndsprövning senare ska kunna göras. Men vi ser också att det finns problem i detta.

Ett av de problemen är att det finns en oklarhet för verksamheter som har drivits mellan den 2 mars och den 23 augusti, när den nya lagen träder i kraft. Hur har regeringspartierna tänkt att de verksamheterna ska hanteras i den kommande tillståndsprövningen?

Fru talman! Precis som ledamoten Bergenblock säger är bakgrunden till att vi har fått den här tillståndsplikten på plats att vi tyvärr har en omfattande välfärdskriminalitet som infiltrerar våra verksamheter och att det har funnits ett behov av att införa tillståndsplikten för att säkerställa att skattebetalarnas pengar går till vård och att kriminella inte mjölkar våra välfärdssystem. Men jag vill också tillstå att vi självklart måste vara självkritiska när vi ser att flera olika typer av tillstånd som införts inte implementeras på det sätt som politiken har tänkt sig.

Därför är det väldigt bra att vår socialminister har haft en nära dialog med Ivo. Det är bra att regeringen agerar och lägger fram det här förslaget. Sedan är det trots allt så att vi inte med det förslag som föreligger nu kommer att kunna åtgärda alla problem som har orsakats av Ivos långa handläggningstider och den otydliga och bristande implementering som har varit. Om man till exempel har skickat in en ansökan och redan fått sitt avslag kan vi inte åtgärda det. Det är först när den här lagen träder i kraft som de nya reglerna börjar gälla.

Detta gör att vissa aktörer hamnar i kläm. Finns det något man kan göra för att åtgärda detta får man naturligtvis fortsätta föra en dialog om det, men så är läget just nu. Det här innebär ett stort steg för att förbättra situationen för många av de privata tandläkarna.

Fru talman! Jag uppfattar därmed att det egentligen inte finns något förslag från regeringen om hur man ska hantera dem som har bedrivit verksamhet men inte har lämnat in en ansökan eller en anmälan till Ivo.

Men låt oss gå därifrån till den möjlighet som fanns i den här propositionen att också lyfta andra problem som har dykt upp under den här tiden. En av de bitar som har kritiserats rätt mycket är hur Ivo utför granskningarna vid tillståndsgivningen, där man är oerhört detaljerad i sina krav. Detta hade varit en möjlighet för regeringen att också förtydliga hur detaljerade Ivo ska vara för att klara av handläggningen inom rimliga tider.

Jag uppfattar inte att regeringen har gjort något tydligt ställningstagande eller har drivit på för att göra något förtydligande. Därför har vi från Centerpartiet lyft detta som ett tillkännagivande till regeringen.

En annan fråga vi har lyft som ett tillkännagivande är att det också borde finnas övergångsbestämmelser för den som har drivit en verksamhet och vid ett ägarskifte ska lämna över den till någon annan. Som det har varit nu har det blivit en period däremellan då verksamheten inte kan drivas. Det kan handla om ett generationsskifte i en tandläkarpraktik där ett barn ska ta över verksamheten från en förälder som går i pension och har hamnat i en situation där man inte kan fortsätta driva verksamheten därför att man inväntar beslutet från Ivo.

Jag saknar också tydligare krav från regeringens sida på Ivo att klara av handläggningstiderna.

Detta är tre viktiga frågor. Varför har de inte kommit med i den här propositionen, när möjligheten fanns?

Fru talman! Regeringen ser allvarligt på de stora bristerna när det gäller Ivos handläggningstider och tillämpningen av tillståndsplikten. Det är också därför socialministern under våren har haft en löpande dialog med generaldirektören på Ivo om just vikten av att den nya tillståndsplikten för tandläkare fungerar på ett ändamålsenligt sätt. Socialministern kan naturligtvis bättre än jag redogöra för detaljerna i hur den dialogen ser ut.

Att regeringen har agerat i den här frågan, lägger fram den här propositionen och kommer att fortsätta driva frågan är väldigt positivt, men vi är på intet sätt färdiga med detta. Jag tackar för alla konstruktiva förslag som Centerpartiet lägger fram kring detta. Eftersom problemen inte är åtgärdade ännu får vi väl se vilka frågor man kan ta vidare framåt. Det får vi återkomma till.

Fru talman! Det här såg man inte komma: att personalen i riksdagen skulle tvingas lägga om sina semestrar för att den SD-beroende regeringen skulle få igenom sina lagförslag före den 13 september. Men det är kanske helt följdriktigt och helt i linje med de lagförslag ni har lagt på bordet i fyra år. Det är väldigt konsekvent.

Det jag har tagit upp i min replik till Christian Carlsson är att ni inte har lyssnat på remissinstanserna – på forskning och på SKR, jurister, fackföreningar, patientföreningar och Lagrådet. Det råder något slags total tondövhet. Ni har kört er alldeles egna linje och ignorerat forskning, evidens och remissinstanser.

Det har varit väldigt fokuserat på invandrare, måste man väl ändå säga – man har ju diskuterat detta här i dag. Det handlar om tonårsutvisningar, utvisningar av familjer, återvandringsbidrag och angiverilag. Man har helt anammat SD:s ständiga utsaga om att allt är invandrarnas fel.

Sverigedemokraterna tycker jag ändå är ärliga. Ludvig Aspling förtydligar utan problem att det handlar om etnicitet. Vi har alldeles för många personer som inte är en del av den etniskt svenska befolkningen, och det har orsakat jättestora problem i Sverige, säger partiets migrationspolitiska talesperson Ludvig Aspling. Och ett antal regeringspersoner dyker upp och säger något icke-förpliktande.

Under de gångna fyra åren har ni ihärdigt jobbat på att ta fram en toxisk marinad och lägga den över Sverige. Det har varit en farlig väg. Ni har hittat ingredienser i Trumps administration och i nationalistiska tankesmedjor. Överallt där den nationalistiska högerextrema rörelsen har varit har ni i den SD-beroende regeringen inspirerats. Det är en väldigt farlig resa, vill jag förtydliga.

Innan jag går vidare ska jag passa på att yrka bifall till reservation 1.

Regeringen föreslår i proposition 2025/26:300 att vissa vuxna utlänningar, däribland sökande av internationellt skydd, personer i förvar och personer vars avvisning eller utvisning inhiberats, ska betala skälig ersättning till Migrationsverket för tandvård som inte kan anstå om de har inkomster eller egna tillgångar. Regeringen föreslår även att vuxna personer som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd inte längre ska omfattas av den subventionerade avgiften för tandvård som inte kan anstå utan i stället betala enligt vårdgivarens avgifter.

För vissa öron kan detta låta helt rimligt, men vi i Vänsterpartiet motsätter ändå denna proposition. Det gör vi tillsammans med en majoritet av remissinstanserna: Migrationsverket, Sveriges Kommuner och Regioner, Socialstyrelsen och Svenska Röda Korset. Tandvård som inte kan anstå är inte valfri vård utan vård där utebliven eller fördröjd behandling kan leda till allvarliga följder. Det handlar kanske mer om hälsa än om rättvisa.

Fru talman! Lagrådet framhåller också att begreppet omfattar mer än akut vård och avser situationer där även en måttlig fördröjning kan medföra allvarliga konsekvenser för patienten.

Att införa högre avgifter och mer komplicerade betalningsmodeller för människor i mycket utsatta situationer riskerar därför att leda till att nödvändig tandvård skjuts upp eller uteblir. Obehandlade tandproblem riskerar att förvärras och leda till både större lidande och mer kostsamma vårdinsatser senare.

Migrationsverket har starkt avrått från att genomföra förslaget och pekat på att regelverket är problematiskt och otillräckligt utformat. Myndigheten har bland annat lyft fram svårigheter att bedöma vad som ska vara skälig ersättning, problem med indrivning av fordringar och att konsekvenserna inte är tillräckligt genomlysta. Det är anmärkningsvärt att regeringen går vidare med ett förslag där den myndighet som ska hantera centrala delar av systemet själv pekar på allvarliga brister. Men inget kan stoppa oss nu, sjunger ni i den här regeringen i den sista refrängen.

Den här regeringen har ignorerat den höga arbetslösheten i ungdomsgruppen. Man har ignorerat att skolresultaten sjunker. Man har ignorerat att vårdarbetares arbetssituation förvärrats. Det finns 750 000 fattiga. Matköerna utanför Frälsningsarmén och Stadsmissionen har blivit oerhört långa. Välfärdsmaffian har skott sig ytterligare.

Även Svenska Röda Korset har avstyrkt förändringen av nuvarande ordning med en begränsad patientavgift för asylsökande och personer utan nödvändiga tillstånd. Organisationen instämmer i utredarens bedömning att förslaget riskerar att leda till sämre munhälsa samtidigt som det bedöms bli dyrare för det offentliga. Detta är alltså inget hopkok, utan det är utredaren som säger detta.

Vänsterpartiet delar den oron. Människor som söker skydd eller lever utan tillstånd befinner sig ofta i mycket utsatta livssituationer. Men att det ska vara humant och behovsstyrt är ju inte direkt den politik som ni vill föra.

Regeringens förslag om att personer utan nödvändiga tillstånd i stället ska söka ekonomiskt bistånd hos socialnämnden är inte en tillräcklig lösning. Det riskerar att skapa högre trösklar för en grupp som redan har svårt att söka stöd från myndigheter. Det kan också bli väldigt ojämlikt eftersom kommuner kan bedöma saker lite olika. Dessutom blir det väldigt mycket administration.

Vänsterpartiet anser att nuvarande ordning bör behållas. Regionerna har redan i dag skyldighet att erbjuda vård och tandvård som inte kan anstå till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Det är en begränsad men nödvändig rätt till vård, och den bör inte urholkas.

Den här regeringen trodde, och tror fortfarande, att den här politiken skulle få väljarna att hurra hela vägen fram till valet. Men det har inte riktigt varit så. Folk är klokare än man kanske tänker sig. Det blev inte så att hela Sverige skrek av förtjusning när ni pressade på era lagar om barn i fängelser, tonårsutvisningar, återvandringsbidrag och så vidare.

SD talar helt öppet om etnicitet och om ett samhälle som är uppdelat. Redan 2014 sa Björn Söder att judar och samer inte är svenskar. Det sa han här i kammaren. Kanske borde moderater, liberaler och kristdemokrater ha dragit öronen åt sig efter det och fortsatt med det fram till nu.

Den fråga vi behandlar i dag berör inte så många. Men den handlar om något annat. Ni har ständigt en signalpolitik som ni manifesterar.

Fru talman! Detta är min sista debatt. Jag vill passa på att tacka hela kansliet här framme, som genomför ett hårt jobb med oss som jobbar ända in i sommaren.

Jag vill också tacka socialutskottets hela personal. Vilket fantastiskt gäng! Utan er hade vi vimsat runt i korridorerna med papper hit och dit och inte förstått vad vi skulle göra. Tack för allt slitsamt jobb! Ni är fantastiska.

Tack också till socialutskottets ledamöter. Jag är inte alltid snäll, men jag är väldigt rättvis.

Fru talman! Jag ska inte dra ut på debatten så länge. Men detta är ju Karin Rågsjös sista debatt. Då måste jag säga något om vad du, Karin, har betytt för mig och tacka dig för dina insatser här.

Vi har känt varandra jättelänge – i 20 år, kanske. För jättelänge sedan arbetade vi tillsammans i hiv-rådet. Detta är ett engagemang som vi båda har haft sedan dess. Där hade vi många diskussioner om vad som var smart kommunikation för hivprevention och hur det egentligen stod till. Det arbetet är något som fortfarande pågår. De kunskaper som jag fick med mig därifrån, bland annat av dig, använde jag senast på årets Stockholm Pride. Jan Albert, som du också känner väl, hade ju lagt fram en utredning om en fråga som var aktuell redan på den tiden.

Många processer är väldigt långa. Du har varit med i väldigt många där jag också har varit med.

Tidigare här i dag tackade vi av Maj Karlsson. Även du ska tackas av, tycker jag. Ni är i stil ibland varandras motpoler i debatterna. Maj är eftertänksam, lite underfundig och lågmäld medan du verkligen öser på som ett rivjärn. Denna din sista insats var verkligen ditt trademark: Du var dig själv hela vägen in i den allra sista debatten.

Tack för detta! Tack för engagemanget och för alla kunskaper! Det har varit väldigt roligt att vara i utskottet med dig.

Fru talman! Det har varit fantastiskt! Jag blev väldigt glad när du, Ulrika Westerlund, kom in i socialutskottet. Sedan försvann du ju tyvärr, men du hänger ändå med i de här frågorna. Det är en ynnest att få jobba med personer som kan frågor och fördjupar sig i dem, har ett politiskt engagemang och också ett varmt hjärta. Tack, Ulrika! Vi kommer att ses igen.

Fru talman! Jag tycker att ledamoten Karin Rågsjö också förtjänar ett tack från Tidösidan för sina insatser i riksdagen. Ledamoten sa här att hon inte var snäll men rättvis. Jag kan ändå säga att det finns vänsterpartister som är betydligt tuffare än Karin Rågsjö i debatten.

Även om Karin Rågsjö har ett väldigt målande språk och är frejdig i debatten upplever jag alltid att det är med glimten i ögat och att man också kan ha konstruktiva och trevliga samtal med henne utanför sammanträdesrummen eller plenisalen. Det uppskattar jag.

Du är inte bara en erfaren politiker som man kan lära mycket av, utan du är också en cool person och en cool politiker. Det visar du i debatten. Jag har uppskattat din tid här i riksdagen.

Varmt lycka till med det du tar dig för, men inte alltför mycket! Jag vet att du siktar på Region Stockholm. Tack så mycket!

Fru talman! Tack, ledamoten, för att man som 71-åring fortfarande får vara cool! Det kommer jag att leva på i några timmar till här, i alla fall.

Det är roligt att jobba med politik. När man sitter i ett sådant här politiskt sammanhang och känslorna svallar hit och dit måste man förhålla sig till det – och det har jag försökt göra – och inte blanda ihop det politiska med det personliga och vara arg på människor hela tiden. Det tror jag inte är gynnsamt.

Man ska ha en sjyst attityd mot samtliga och samtliga partier. Sedan kan man tycka väldigt mycket, men i mötena ska man vara sjyst. I debatterna kan man vara hur hård som helst. Så tack, ledamoten!

Fru talman! Socialdemokraterna anser att en god tandhälsa är en viktig del av människors välbefinnande och hälsa samt att tandvård bör ges på lika villkor efter behov.

Vi socialdemokrater vill att tandvårdssystemet utvecklas med ett stegvis utökat högkostnadsskydd liknande hälso- och sjukvårdens. Vi ser nu att alla unga inte får den tandvård som de behöver då de som 20-åringar ska betala fullt pris. Vi vill att den kostnadsfria tandvården som Sverigedemokraterna och regeringen har tagit bort för unga mellan 20 och 23 år ska återinföras.

Det lagförslag som läggs fram i dag innebär att vuxna asylsökande, som i propositionen benämns ”sökande av internationellt skydd”, som har egna medel för att betala sin tandvård ska göra det. Asylsökande vuxna som söker tandvård ska, som det heter enligt svensk lagstiftning, få tandvård som inte kan anstå. I efterhand ska det utredas av Migrationsverket om personen har egna medel att betala en skälig ersättning.

Skälig ersättning är ett nytt begrepp i lagstiftningen. Med det avses att hänsyn ska tas till storleken på avgiften för tandvårdsbehandlingen i relation till den enskildes inkomst eller egna tillgångar, om det finns några. I propositionen klargörs att asylsökande inte ska betala den skäliga ersättningen för tandvården om de till exempel har medel som understiger normen för försörjningsstöd.

Det för oss över till 50-lappen och den avgift som gäller i dag. Min uppfattning är att 50-lappen kommer att kvarstå för de asylsökande, men jag uppfattade inte att det var vad Kristdemokraternas föredragande sa. Det är ju inte bara så att man betalar 50 kronor, utan givetvis ska man betala för tandvård om man har medel till det. Men jag uppfattar att rutinen är att man fortfarande betalar 50-lappen när man kommer till folktandvården.

Dessutom ska EU:s mottagandedirektiv fortsatt följas. För så kallade papperslösa finns i detta ärende också ett lagförslag om att vuxna papperslösa ska få möjlighet att söka bidrag för tandvård via socialtjänsten. Lagförslaget är en ändring i socialtjänstlagen.

Det är många remissinstanser som är tveksamma till hur det här kommer att fungera. Men jag har läst remissvaren väldigt noga, och det har inte framlagts några andra konkreta lösningar än utredningens förslag. I sammanhanget kan också nämnas att en liknande ordning för personer som har försörjningsstöd och som inte har tillräckliga medel för sin tandvård gäller i dag. De kan söka medel via socialtjänsten.

Det är mycket viktigt för individens hälsa att det ges tandvård som inte kan anstå för dessa grupper eftersom det finns en risk för allvarliga följdsjukdomar och mer omfattande vårdbehov på sikt om inte tandvårdsproblemen åtgärdas.

Det kanske kan vara av intresse att veta hur många, eller kanske hur få, de här lagförslagen kan tänkas omfatta. Ett exempel finns från Region Stockholm, där det var cirka 900 asylsökande och 600 papperslösa vuxna som fick tandvård 2025 – och då har regionen nästan 2,5 miljoner invånare.

Det är viktigt att regioner och kommuner får täckning för sina vårdkostnader och ökade administrativa kostnader för att hantera de här lagförslagen. Ersättningen har faktiskt länge varit för liten.

För barn och unga ska tandvård ges avgiftsfritt i samma omfattning som erbjuds dem som är bosatta i regionerna, precis som tidigare.

Fru talman! Vi socialdemokrater har valt att inte motionera i detta ärende, men vi vill understryka att det är nödvändigt att följa upp konsekvenserna av förslagen. En uppföljning bör bland annat omfatta en analys av om förslagen leder till mindre tandvård för personer i de aktuella grupperna, om förslagen leder till en ökad administration för tandvårdsgivare, kommuner och regioner samt hur förslagen påverkar arbetsmiljön för tandvårdspersonalen, som nu ska hantera och bedöma fler regler för avgifter för berörda grupper.

Vi kommer att följa utvecklingen noga när det gäller dessa frågor och ta nödvändiga initiativ i andra sammanhang.

Slutligen noterar vi att Migrationsverket framfört att förslagen kräver omfattande it-utveckling vid myndigheten och att datum för ikraftträdande bör skjutas fram. Detta har regeringen inte hörsammat. Vi socialdemokrater överväger därför att verka för ett senare ikraftträdande.

I ärendet i dag ingår också förslag om nya övergångsbestämmelser med anledning av tillståndsplikt för privata vårdgivare. Vi står bakom det förslaget.

Fru talman! Eftersom det här är mitt sista anförande här i riksdagen vill jag avsluta med att säga att jag gärna hade stått här i dag och debatterat ett förslag om att tandvård efter våld i nära relationer ska kosta lika lite som ett vanligt läkarbesök.

Det finns en färdig utredning. Den har legat på regeringens bord i över tre år. Jag har fortlöpande frågat socialministern om han avser att gå vidare med förslaget, men regeringen har inte prioriterat frågan. Därför är tandvård för skador efter våld i nära relation fortfarande en ekonomisk fråga för den som utsatts. Det borde det inte vara.

Jag vill avslutningsvis tacka presidiet, kansliets personal och alla ledamöter som jag har suttit i utskottet med. Det har varit en väldigt rolig tid, och jag uppskattar verkligen de dialoger som vi har haft på alla möjliga sätt. Jag har en särskild hälsning till Karin från Vänsterpartiet som nu slutar, liksom jag.

Fru talman! Jag skulle bara vilja rikta ett personligt tack till Anna Vikström för hennes fina insats i socialutskottet under den tid vi har jobbat tillsammans. Det har inte varit jättelänge, men jag känner Anna som en samvetsgrann person som alltid är väldigt påläst och konstruktiv.

Vi har haft ett gott samarbete, så jag vill passa på att önska dig varmt lycka till med vad du tar dig för framöver!

Fru talman! Då får jag tacka ordföranden i socialutskottet för de fina orden och önska ett lycka till på det mer personliga planet – kanske inte med valresultatet – med de arbetsuppgifter som du kommer att ta dig an framöver. Det har varit ett bra ledarskap. Tack för det!

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag kan berätta att det är molnigt ute, så det är svårt att se den partiella solförmörkelsen, om ni hade funderat på det.)

Fru talman! Här i kammaren går vi ständigt mellan sol och förmörkelse, och det kanske vi gör i den här debatten också.

I kväll debatterar vi tandvård, men inte bara tandvård. Debatten handlar också om regeringens övergripande strategi för att göra livet så svårt som möjligt för människor som har tagit sig till Sverige. Den handlar också om hur regeringen med sin otydliga styrning försvårat tillvaron för många tandläkare runt om i Sverige, om än med goda intentioner.

Låt oss börja med den första delen som handlar om tandvård till vissa utlänningar, vilket i det här fallet avser vuxna asylsökande, personer i förvar och personer vars utvisning tillfälligt stoppats. I propositionen föreslås att den nuvarande tandvårdsavsgiften på 50 kronor för akut tandvård ersätts med krav på att den enskilde ska kunna betala skälig ersättning och på att den som vistas här utan myndighetsstöd ska stå för kostnaden själv.

Det är naturligtvis inte orimligt att den som har egna resurser också står för sin egen tandvård, men problemet är att regeringen i vanlig ordning har tappat markkontakten och ignorerat remissinstanserna.

Centerpartiet håller med om principen att den som har ekonomisk förmåga bör betala för sin egen tandvård precis som alla andra. Det är i grunden ett rimligt krav, men det förslag som regeringen presenterar är varken verklighetsförankrat eller proportionerligt.

Den absoluta majoriteten av de personer som berörs av regleringen bedöms nämligen sakna betalningsförmåga, vilket framgår rätt tydligt av remissvaren. Kritiken mot förslaget är massiv och kommer från i stort sett samtliga remissinstanser. Konsekvenserna av att avskaffa den nuvarande regleringen om tandvårdsavgift riskerar att bli kännbara på flera plan.

För det första, fru talman, riskerar det att leda till allvarligt försämrad munhälsa hos en redan mycket utsatt grupp. Att vänta med tandvård leder i regel inte till att behovet försvinner utan till att det eskalerar och att behandlingarna längre fram blir mer omfattande och kostsamma, både för individen och för samhället. Dålig munhälsa hänger dessutom intimt samman med allmän hälsa och ohälsa och kan leda till följdsjukdomar som belastar hälso- och sjukvården ytterligare.

För det andra är de administrativa merkostnaderna för att driva in betalning av tandvård från en grupp som redan till övervägande del saknar betalningsförmåga sannolikt högre än vad man faktiskt kommer att kunna inkassera. Det är en dålig affär både för staten och för skattebetalarna och en ordning som dessutom riskerar att skapa en utdragen byråkratisk process utan reellt utfall. Det finns dessutom en uppenbar risk för kostnadsöverföring till andra delar av vården.

Intressant är också att inte heller Tidöpartierna tror att papperslösa kommer att kunna betala för tandvården, eftersom man även vill göra en ändring i socialtjänstlagen som medför möjlighet för kommunerna att betala ut ekonomiskt bistånd till den som inte klarar av att betala för sin akuta tandvård.

Sammantaget bedömer vi från Centerpartiet att regeringens förslag inte uppnår den påstådda besparingseffekten. Mot den bakgrunden och med utgångspunkt i den massiva remisskritiken kommer vi att rösta nej till dessa delar i regeringens förslag.

Fru talman! Låt oss nu fortsätta med den del som handlar om privata vårdgivares möjlighet att bedriva tandvård. Efter beslutet om krav på tillstånd för att bedriva tandvård har problemen duggat tätt under våren med tandläkare som investerat stora pengar i nya praktiker men inte kunnat öppna och tandläkare som tagit över befintliga verksamheter men inte kunnat öppna. Samtidigt är det många tandläkare som bedrivit praktik i åratal som missat att man måste anmäla till Ivo för att fortsatt kunna bedriva sin verksamhet.

Problemet är dock inte kravet på tillstånd som sådant. Att ett sådant krav ska ställas håller Centerpartiet helt med om. Problemet är regeringens valhänta hantering och styrning av den myndighet som ansvarar för tillståndsprövningen, det vill säga Ivo.

Eftersom många tandvårdspraktiker inte lämnat in någon anmälan om sin verksamhet i tid, det vill säga före den 2 mars, vilket var kravet, föreslår regeringen nu en förlängning året ut, och detta ställer vi i Centerpartiet oss helt bakom. Samtidigt konstaterar vi att detta och andra problem kopplade till tillståndsverksamheten beror på regeringens oförmåga att ge Ivo de förutsättningar som krävs för att klara sitt uppdrag.

Den uppkomna situationen kring tandvårdstillstånden blottlägger Ivos oacceptabelt långa handläggningstider. Från det att det nya tillståndskravet trädde i kraft vid årsskiftet och till och med maj månad hade Ivo bara beviljat tillstånd till en enda verksamhet. Därefter har man beviljat ytterligare ett femtontal verksamheter tillstånd – ett utfall som inte kan beskrivas som annat än fullständigt otillräckligt.

Den långa handläggningstiden riskerar att drabba seriösa tandvårdsaktörer och i förlängningen även deras patienter. Centerpartiet anser att regeringen aktivt borde ha verkat för att åtgärda Ivos kapacitetsproblem och förtydligat vilka krav som myndigheten ska rikta mot tandvårdsverksamheterna. Mot denna bakgrund föreslår vi från Centerpartiet tre tillkännagivanden till regeringen.

För det första vill vi se övergångsbestämmelser för verksamheter som byter ägare. I samband med att en tandvårdspraktik överlåts eller tas över uppstår risk för stopp i verksamheten under tillståndsprocessen, trots att verksamheten kanske har bedrivits både seriöst och lagenligt under många års tid. Det är inte rimligt att personal och patienter ska drabbas av ett sådant avbrott, och därför bör regeringen ta fram övergångsbestämmelser som gör att verksamheten kan fortsätta bedrivas även under tillståndsprövningen.

För det andra vill vi se ett förtydligande av de krav som nu ställs på tandvårdsverksamheter. En av de bidragande orsakerna till att tillståndsprocessen hos Ivo har tagit alldeles för lång tid är otydligheten kring vilka krav som är rimliga att ställa. Centerpartiet anser att regeringen bör ge Ivo tydligare direktiv om en rimlig nivå på kravställningen så att prövningsprocessen kan standardiseras och effektiviseras.

För det tredje måste handläggningstakten hos Ivo öka. Ivo behöver skyndsamt ta fram en plan för att öka takten i tillståndsprocesserna för tandvårdsverksamheter. Den nuvarande handläggningstakten är inte acceptabel. Regeringen behöver ge Ivo i uppdrag att presentera en konkret åtgärdsplan för hur handläggningen av tillståndsärenden inom tandvården kan effektiviseras och påskyndas.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 2 i betänkandet, som innehåller dessa tre tillkännagivanden.

Avslutningsvis vill jag också passa på att rikta ett tack till vår ordförande i socialutskottet under mandatperioden, Christian Carlsson, för ett mycket gott ledarskap och för att vi har kunnat ha en väldigt god gemenskap, även om vi i utskottet har väldigt olika politiska utgångspunkter. Stort tack för det!

Jag vill även passa på att tacka våra avgående ledamöter, Karin Rågsjö, som har bedrivit debatter och politik med ett stort engagemang och mustiga debattinlägg, där vi kanske inte alltid har varit helt överens vad gäller privat vård eller gårdsförsäljning men där vi har haft väldigt trevliga meningsutbyten, och Anna Vikström för hennes engagemang, noggrannhet och skarpa analysförmåga, som har hjälpt hela utskottet i dess arbete. Stort tack!

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Efter tio års väntan ska vi äntligen ta bort ett orättvist system. Att det skulle behövas en hel mandatperiod för att utreda och komma fram till detta viktiga beslut är faktiskt förvånande. Detta har Sverigedemokraterna kämpat för sedan ni andra införde det.

Men nu är vi äntligen här. När riksdagen röstar igenom detta är det en seger för skötsamma och strävsamma människor i Sverige.

Vi har under lång tid haft ett system där personer som vistas här illegalt har kunnat få tandvård som inte kan anstå, efter bedömning av tandläkare, för en symbolisk avgift på 50 kronor. Det är ett system som är svårt att försvara.

Låt mig ta ett bra exempel från verkligheten. Föreställ er byggnadsarbetaren Anders, 50 år. Han vaknar en natt med kraftig tandvärk i en kindtand. Smärtan är pulserande och strålar ut i käken och örat. Han tar smärtstillande, men det hjälper bara tillfälligt. På morgonen ringer han tandläkaren. Det finns både folktandvård och privata tandläkare att ringa, och Anders väljer den vårdgivare som kan erbjuda honom en akuttid snabbast.

Vid besöket konstateras att Anders behöver rotfylla en tand. Det handlar inte om kosmetisk tandvård. Det handlar om behandling för att stoppa smärta och behandla en infektion. Det är alltså vård som inte kan anstå.

Anders är dessutom inte 67 år eller äldre och kan därför inte ta del av den förmånliga tiotandvård som Tidöregeringen har infört för äldre. Hans kostnad kan, beroende på vårdgivare och vilka åtgärder som krävs, uppgå till mellan 5 000 och 8 000 kronor, trots det allmänna tandvårdsstödet.

Samtidigt har vi haft ett system där en person som vistas illegalt i Sverige och arbetar svart kan få motsvarande vård för 50 kronor.

Fru talman! Det är denna orimlighet vi nu gör upp med. Det är inte rimligt att den som arbetar, betalar skatt och gör rätt för sig ska kunna stå med en tandvårdsräkning på flera tusen kronor, samtidigt som en person som inte har rätt att vistas i landet kan få samma vård för en symbolisk summa.

Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Vi ska ha ett välfärdssystem som i första hand finns till för dem som är en del av vårt samhälle – för dem som arbetar, betalar skatt och bidrar.

Om en person som saknar möjlighet att betala sin tandvård befinner sig i en situation där vården är nödvändig finns det möjligheter att söka stöd genom socialtjänsten i den kommun där personen vistas. Det är en betydligt mer rimlig ordning än att skattebetalarna automatiskt ska stå för vården genom ett särskilt system för personer som vistas illegalt i landet. Och vet vi vilka personer som är i landet?

Vi ska ha ett tandvårdssystem som är rättvist. Den som arbetar och gör rätt för sig ska inte hamna sist i kön. Den som har tagit ansvar för sitt liv och för samhället ska kunna förvänta sig att samhället också behandlar honom eller henne rättvist. Därför är dagens beslut viktigt. Vi tar nu ytterligare ett steg mot ett mer rättvist och hållbart välfärdssystem.

Fru talman! Jag vill också säga något om den tillståndsplikt som vi har infört för privata tandvårdgivare.

Jag vill vara tydlig: Tillståndsplikten är både bra och nödvändig. Vi har under lång tid sett hur välfärdskriminaliteten har brett ut sig i vårt samhälle. Därför måste vi säkerställa att de verksamheter som får bedriva tandvård håller hög kvalitet och att skattebetalarnas pengar går till seriösa aktörer.

När vi införde tillståndsplikten uppstod dock också ett problem som vi måste ta på allvar. Många seriösa företagare har gjort det som förväntats av dem. De har skickat in sina ansökningar och gjort rätt för sig, men sedan har handläggningstiderna blivit alldeles för långa. Det kan inte vara meningen att en seriös företagare ska riskera konkurs därför att man väntar på ett tillstånd från en myndighet.

Vi har lagt ett viktigt och omfattande uppdrag på Ivo. Därför är de nya övergångsbestämmelserna med anledning av tillståndsplikten för privata tandvårdgivare viktiga.

Jag vill särskilt lyfta fram det arbete som socialminister Jakob Forssmed och Socialdepartementet har gjort. Man har lyssnat på problemen, varit i kontakt med Ivo och arbetat fram övergångsregler för att lösa situationen så skyndsamt som möjligt. Och – det är viktigt att säga – de nya övergångsreglerna träder i kraft redan den 23 augusti.

Det här är ett bra exempel på att politik också handlar om att kunna korrigera när man ser att en reform får oönskade konsekvenser för seriösa aktörer.

Tillståndsplikt ska vi ha. Vi ska fortsätta bekämpa välfärdskriminaliteten. Men vi ska samtidigt se till att seriösa företagare får möjlighet att fortsätta bedriva sin verksamhet medan deras ansökan handläggs.

Fru talman! Det finns också en viktig lärdom här: Det går inte att lägga mer och mer uppgifter på en myndighet utan att säkerställa att myndigheten har kompetens och resurser att klara sitt uppdrag. I så fall riskerar en reform som är både nödvändig och riktig att drabba de människor och företag som faktiskt gör rätt för sig. Det är en läxa som vi måste ta med oss framåt.

Vi ska vara tuffa mot välfärdskriminaliteten, men vi ska också vara rättvisa mot de seriösa företagarna. Det är så vi bygger ett tryggt, rättssäkert och hållbart välfärdssystem.

Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag till beslut. Samtidigt vill jag tacka mina kollegor i socialutskottet för allting under den här perioden. Jag kom in efter två år. Tack så mycket!

Fru talman! Förslaget vi debatterar i dag innebär att vissa av de mest utsatta människorna i samhället får kraftigt försämrade möjligheter att få tandvård som inte kan anstå. Vi anser att det är ett ogenomtänkt och illa genomarbetat förslag som inte bara kommer att drabba enskilda och deras hälsa utan även försämra tandvårdspersonalens arbetsmiljö och lägga ett stort ansvar på regionerna. Därför står vi inte bakom förslaget.

För närvarande betalar asylsökande och papperslösa ett schablonbelopp om 50 kronor för tandvård som inte kan anstå. Det handlar alltså om vård som, om den sätts in i rätt tid, kan förhindra att ett mer akut tillstånd utvecklas. Att med hjälp av ekonomiska styrmedel kraftigt försämra tillgången till sådan vård för en utpekad grupp anser vi vara både inhumant och samhällsekonomiskt oklokt. Utebliven eller fördröjd tandvård kan orsaka stort personligt lidande, försämrat hälsoläge och i förlängningen större behov av mer omfattande och dyrare vård. Detta ökar kostnaderna för regionerna.

Miljöpartiet menar att tandvård ska ges efter behov, inte efter betalningsförmåga eller migrationsrättslig status. De grupper som berörs av regeringens förslag har ofta små ekonomiska marginaler. När det gäller asylsökande har många dagersättning från Migrationsverket som enda inkomst, och de har dessutom med regeringens politik inte längre möjlighet att arbeta i början av asyltiden. Det kan antas att en höjd avgift för tandvård i praktiken innebär att fler helt avstår från att söka vård.

Regeringen försöker beskriva förslaget som en fråga om rättvisa, men i praktiken utestänger man utsatta människor från att få nödvändig tandvård.

Fru talman! Kritiken mot förslaget är omfattande från remissinstanserna. En majoritet, däribland Migrationsverket, Socialstyrelsen, SKR och Röda Korset, avstyrker eller är negativa. De pekar på riskerna för försämrad hälsa, ökad ojämlikhet, högre trösklar till vård och ökade kostnader. Mot bakgrund av den samlade kritiken tycker vi att det är anmärkningsvärt att regeringen går vidare med förslaget.

Kritiken från Migrationsverket är särskilt tung. Myndigheten går så långt att den starkt avråder från samtliga föreslagna ändringar och pekar bland annat på att bestämmelserna är problematiska och otillräckliga i sin utformning samt att förslagen är administrativt betungande och leder till ökade kostnader för både myndigheten och regionerna. Migrationsverket framhåller dessutom svårigheterna med att besluta om tandvårdsersättning långt i efterhand och bedöma vad som är ett skäligt belopp.

Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges Tandhygienistförening och flera regioner har varnat för att tandvårdspersonal tvingas till nya etiska dilemman i och med regeringens förslag och därmed också får ökad stress och en mer ansträngd arbetsmiljö. Även utredningen framhåller att pressen på personalen att göra rätt bedömning av de berörda utlänningarnas migrationsrättsliga status kommer att öka, eftersom vårdgivaren annars riskerar att få svårigheter att driva in betalningen för den utförda tandvården.

Regeringens svar på dessa risker är att det ankommer på regionerna att utveckla ändamålsenliga rutiner för att underlätta för tandvårdspersonal att hantera genomförandet av förslagen. Även i övrigt berör regeringen synpunkter om den ökade pressen på tandvården i ett mycket kort stycke. Därför menar vi att dessa konsekvenser inte kan anses tillräckligt genomlysta. Regeringen tar inte ansvar för sitt förslag.

Regeringens förslag i denna del är dåligt underbyggda och hårt kritiserade av berörda aktörer och riskerar att skapa större problem än de påstås lösa. Till exempel ifrågasätter Lagrådet om det uttalade syftet med förslagen, ökad rättvisa, kommer att uppnås med tanke på svårigheterna att bedöma vad som är en skälig ersättning och att driva in beloppen i de fall det beslutas om ersättningsskyldighet. Förslagen kommer också att drabba redan utsatta människor, försämra förutsättningarna för vårdpersonal och öka administrationen och kostnaderna för Migrationsverket och regionerna.

Vi tycker att det är märkligt att förändringen drivs igenom trots de påpekade konsekvenserna. För oss är det centralt att säkerställa vård som inte kan anstå, inklusive tandvård, till asylsökande och papperslösa. Hälsa är en mänsklig rättighet.

Det har redan yrkats bifall till reservation 1, men även jag gör det.

Vi välkomnar de nya övergångsreglerna som har nämnts av andra talare vad gäller privata tandvårdsgivare. Det tycker vi är en positiv del i förslaget.

Fru talman! Vi debatterar alltså betänkande SoU40 Skyldighet att betala för tandvård – nya regler för vissa utlänningar, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Den moderatledda regeringen har under mandatperioden genomfört historiskt många reformer, och lagstiftningsarbetet kring dessa reformer har varit massivt. När man genomför stora reformer får det också påverkan på omkringliggande lagstiftning, och därför är det naturligt att vi gör förändringar utifrån den verklighet som råder för tillfället.

Fru talman! Lagförslaget innebär nya regler om tandvårdsavgifter för vissa utlänningar, till exempel sökande av internationellt skydd, utlänningar som hålls i förvar och utlänningar som fått ett beslut om avvisning men där verkställigheten inte kunnat genomföras. De ska betala skälig ersättning till Migrationsverket för tandvård.

Förslaget gäller personer över 18 år om det finns en inkomst eller egna tillgångar.

Fru talman! För människor som vistas i landet på osaklig grund i form av icke verkställda myndighetsbeslut, eller som håller sig undan avvisning eller utvisning, bör tandvård som inte kan anstå inte vara subventionerad. Men där det finns behov av tandvård som inte kan anstå är förslaget att detta hanteras av regionernas och kommunernas verksamhet för ekonomiskt bistånd. I propositionen avsätter regeringen 108 miljoner för att täcka kostnader som uppstår och skjuts över på regionerna och kommunerna.

Fru talman! Jag tycker att det är högst rimligt att man själv står för sina kostnader när det gäller tandvård om man har egen inkomst eller egna medel. Likväl är det rimligt att samhället hjälper dem som har tandproblem som inte kan anstå men som saknar medel. Två huvudprinciper som kommunerna jobbar efter i dag – det är inte sällan man ger bistånd till personer som behöver hjälp med tandvård – är att människor ska kunna tugga mat och att de inte ska känna smärta. Det är två mycket rimliga principer.

Fru talman! Propositionen innehåller också ett avsnitt om tillståndsplikten för privata tandvårdsgivare. Vid införandet av tillståndsplikten fanns en övergångsregel som innebar att aktörer som hade påbörjat sin verksamhet före den 1 januari 2026 skulle ha lämnat in en ansökan före den 2 mars 2026, vilket en del missade.

Dessa verksamheter beviljas nu att få fortsätta under förutsättning att en ansökan lämnas in före den 1 januari 2027. Det innebär att dessa kliniker får bedriva sin verksamhet även i fortsättningen utan ett godkänt tillstånd från Ivo, men det gäller givetvis inte verksamheter som har fått ett avslag på tidigare ansökan och där avslaget har trätt i laga kraft.

Fru talman! Det finns ingen i denna kammare som är nöjd med att lagförslag som syftar till att säkerställa kvalitet och att verksamheten bedrivs på ett seriöst sätt ska förhindras att bedriva sin verksamhet för att tillståndsmyndigheten inte hanterar ärendena tillräckligt snabbt. Ivos uppdrag och arbetsbörda har under denna mandatperiod förändrats radikalt. Samtidigt har det tillskjutits medel till myndigheten för att klara uppdraget. Tyvärr har omställningsarbetet inte gått tillräckligt snabbt.

Jag vet att myndigheten jobbar mycket hårt med omställningsarbetet för att komma i kapp med hanteringen av inkomna ärenden. Förändringen löser inte alla problem, men det är ett mycket viktigt kliv i rätt riktning – speciellt för de aktörer som hamnat i kläm på grund av de gällande övergångsreglerna.

Slutligen vill jag som sista talare den här kvällen – förhoppningsvis – tacka våra fantastiska tjänstemän, våra talmän och ett otroligt trevligt utskott. Det är lite av en sorgens dag att fyra ledamöter i utskottet ska lämna oss.

Den som har stått mig närmast är givetvis Malin, min partikollega. Vi har haft fantastiskt roligt ihop dessa fyra år, och hon är en otrolig människa. Hon är väl påläst, och hon driver hela partiet framåt i frågorna. Hon har varit en otrolig kraft.

Maj har lämnat kammaren för dagen. Jag och Maj har pratat mycket om allt möjligt. Politiskt sett är vi stora motståndare. Vi är sällan överens politiskt, men vi har haft många samtal om allt möjligt. Hon är en otroligt inkännande människa, som jag också kommer att sakna.

Det finns ytterligare en vänsterpartist, nämligen Karin. Hon är kanske motsatsen till Maj. Hon är oerhört skarp i talarstolen. Man vet alltid att när Karin begär replik kommer det inte att bli lätt. Hon är stenhård, kör sin linje, och man känner hur man blir hoptryckt i talarstolen när man ska försöka svara. Men när man lämnar talarstolen och tar Karin i hand brukar hon viska: ”Det här var roligt!” Hon gör det med glimten i ögat. Rent politiskt är jag och Karin i princip aldrig någonsin överens, och vi kommer troligtvis inte att bli det, men utanför debatten är hon en fantastiskt trevlig människa, oerhört kul att prata med – och ärtig för sin ålder, får man verkligen säga!

Sist, men inte minst, Anna! Hon låter inte så mycket. Hon är lite tystlåten, men hon är oerhört påläst. Hon är människan i rummet som sitter och analyserar oss andra. Hon är eftertänksam med oerhört kloka inspel i utskottet, och hon har alltid en mjuk och vänlig ton. Oavsett om hon är glad, arg eller upprörd har hon ett tonläge som skapar ett lugn i rummet.

Ni kommer att saknas i vårt utskott, och jag hoppas verkligen att ni har upplevt att vi har haft fyra riktigt bra år i utskottet tillsammans tack vare vår ordförande Christian. Han har hållit ihop utskottet på ett bra sätt.

Det viktigaste för mig när det gäller politik är att vi ska vara oense i politiken. Det är det som är demokrati, det vill säga att det finns en opposition. Men vi måste skilja på politik och person, och det tycker jag att vi gör på ett bra sätt i socialutskottet. Tack så mycket!

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag har noterat att det har varit många tack under dagen. Ledamöter som ska lämna riksdagen har tidigare i samband med avslutningen fått ett tack av talmannen och hela kammaren.)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 augusti.)