Skyddsjakt på varg

Fru talman! Rovdjursfrågorna väcker som vanligt mycket känslor. Helt försåtligt ligger det stora målkonflikter bakom och påverkar, och det har jag den djupaste förståelse för.

Vi har som land lyckats väl med att bevara bevara och säkerställa de stora rovdjurens förekomst i Sverige, och det ska vi vara stolta över. Vi har dock inte lyckats lika bra med att minska konflikterna och skadorna, och här måste vi bli bättre.

Vi socialdemokrater tycker att Centerns initiativ i frågan är lovvärt och att processen i miljö- och jordbruksutskottet har varit bra. Kanske borde detta dock ha initierats inom regeringsunderlaget först.

Vi anser att det behövs olika åtgärder för att förebygga viltangrepp och viltskador på tamdjur och bedömer likt regeringen att flera åtgärder måste samverka. Vi kan tydligt se att det behövs ökad samverkan mellan de som berörs av rovdjurspolitiken och att det krävs respekt för både människor och djur. Vi är tydliga med att Sverige ska ha livskraftiga bestånd av våra stora rovdjur. Det ska också vara möjligt att bedriva djurhållning, hålla markerna öppna och bedriva löshundsjakt.

Nu vidtar den S-ledda regeringen flera åtgärder för att stärka landets rovdjursförvaltning. Det handlar om att undanröja inlåsningseffekter genom att till exempel ta bort de länsvisa miniminivåerna och titta på miniminivåerna inom varje rovdjursområde. Detta ska ge bättre möjlighet till riktad förvaltning där det finns större täthet av rovdjur. Det ska också möjliggöra riktade insatser där det finns tamdjurshållning.

Vidare föreslås i budgeten att viltskadeersättningen höjs upp till 100 procent och att anslaget för främjande av rennäring höjs.

Naturvårdsverket och några utpekade länsstyrelser har även getts i uppdrag att undersöka möjligheten att ta emot genetiskt viktiga vargar som måste flyttas från platser i Sverige där de har stört rennäringen.

Den S-ledda regeringen säkerställde under förra mandatperioden ett system för licensjakt. Vi socialdemokrater tycker att licensjakt är särskilt viktig som verktyg för beståndsreglering. Licensjakt är också bättre då den ger möjlighet att säkerställa planeringsförutsättningar och att nyttja lokala jägare som har god kännedom om markerna.

Skyddsjakt på varg

Syftet med det som görs är att människor och rovdjur ska kunna samexistera. En regering är också till skillnad från oppositionen tvungen att ta hänsyn till omvärlden i form av internationella avtal och EU. I fråga om rovdjursförvaltningen och specifikt varg drivs fortfarande ett överträdelseärende mot Sverige. Detta måste vi fortsätta att hantera, och vi är måna om att Sverige även fortsättningsvis ska ha tydlig rätt att nyttja de verktyg landet har för att förvalta sina egna rovdjursstammar.

Hearingen i miljö- och jordbruksutskottet visade tydligt att det finns skäl att säkerställa en fungerade och rättssäker skyddsjakt. Flera åtgärder behöver vidtas, och utredningsuppdrag och andra uppdrag behöver ges till myndigheter.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har konstruktivt mött upp för att hitta en så bred majoritet som möjligt, trots att de flesta förslagen är direkt eller indirekt budgetpåverkande och bör behandlas i budgetförhandlingarna.

När det gäller Centerpartiets initiativ i punktform reserverar vi oss, och i vår reservation beskriver vi tydligt hur vi vill ta frågorna vidare.

Vi anser att det enligt lag redan är möjligt att tillåta skyddsjakt på helt revir i stället för på enskilda individer.

Vi konstaterar att Viltskadecentrums rekommendationer är gamla och inte uppdaterade utifrån dagens rovdjursstammar och utbredningsområde och att de därför behöver ses över.

Vi anser också att det är tryggt och relativt enkelt för personer att ansöka om skyddsjakt. Det behövs olika stöd och rådgivning för de människor som berörs av rovdjurspolitiken. Det finns skäl att samordna insatser som viltskydd, rovdjursavvisande stängsel, skrämselåtgärder och snabbare skyddsjakt.

Vi menar att i områden med stora stammar och många revir är licensjakt säkrast.

Kristdemokraterna och övriga högerpartier har lyft ut punkt 3 ur initiativet, men vi menar att det självklart måste gå att använda de kartor som redan finns på Jordbruksverket och på länsstyrelsernas jordbruksenheter även på länsstyrelsernas naturvårdsenheter.

Det finns redan i dag sekretessbestämmelser för skyddsjakt och licensjakt. De tillämpas dock lite olika. Men till exempel kan polisen mycket väl använda sig av dem och gör det redan när det gäller eftersöksjägare.

Ska staten ta ett större ansvar för skyddsjakten? Vems är egentligen ansvaret? Frågan fanns med i underlaget till den rovdjursproposition som lades fram av alliansregeringen men lyftes sedan ut. Någon alliansledamot får gärna svara på varför just den frågan lyftes ut.

Om staten ska ta ett större ansvar kostar det givetvis pengar. Det inskränker också möjligheten för länen och ansvariga jägare att hantera skyddsjakten.

Vi tycker att frågan om certifierade hundar är viktig. Miljöpartiet gjorde en RUT-utredning som man säkert kommer att redovisa här i talarstolen senare. Det finns skäl att titta på detta och att möjliggöra finansiering via viltskadeanslaget. Det är rimligt att både hundförare och hundar bekostas via detta anslag. Vi ser att dessa hundar gör stor nytta för att säkerställa vilket djur som har åsamkat skadan, omfattning, om det är flera olika individer och så vidare.

Slutligen: Frågorna här är inte nya. De lär återkomma. Men det är vår uppgift att hitta största möjliga majoritet för ett förfarande som uppnår både bevarande och brukande och som säkerställer traditioner som fäbodbruk, renskötsel och löshundsjakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 2.

Redan i grundskolan får vi lära oss att Sverige är ett land med en fantastisk, stor och rik natur med en stor biologisk mångfald och att vi i den svenska naturen har fem olika rovdjur: björn, varg, lo, järv och kungsörn. Det här är någonting att vara stolt över.

Men hos den borgerliga sidan i politiken verkar det inte finnas någon större stolthet över den svenska biologiska mångfalden. Gång på gång sätter borgerliga politiker smala särintressen först. Man konstruerar konflikter som i grunden inte finns. Tidigare har vi haft debatter om att borgerliga politiker vill göra det lättare att skövla mer skog i Sverige eller vill att vi ska ändra lagar, regler och skatter så att det ska bli billigare och lättare att släppa ut avgaser. Nu handlar det om att göra det lättare att skjuta fler djur.

Den här gången handlar det om att göra ändringar i det som kallas för skyddsjakt på varg. De partier som står bakom förslaget är de borgerliga partierna, där SD ingår, förutom Liberalerna. Nu vill man införa ett system där det inte bara är den varg som utgör ett hot som ska kunna skjutas. Nu ska ett helt revir kunna utplånas. Det är en ganska stor och allvarlig förändring, helt i strid med den ordning som vi har haft tidigare.

Jag hävdar att skyddsjakten i Sverige överlag fungerar bra. Det är viktigt att vi har skyddsjakt. Man ska kunna skydda sina tamdjur, sig själv och sin egendom ifall man bedriver verksamhet i ett område där det finns rovdjur. Men det förslag som finns nu slår delvis in öppna dörrar och går alldeles för långt.

Vi säger att rovdjursförvaltningen i Sverige ska vila på vetenskaplig grund. Det är viktigt. Vi säger också att vi ska respektera våra internationella åtaganden, till exempel det om att vi ska skydda våra arter och i synnerhet arter som är hotade. Ett exempel är vargen, som är en starkt hotad art i Sverige. Vi förväntar oss att politiker i andra länder tar sitt ansvar för att skydda och bevara sina arter. Jag vet inte hur många gånger jag har sett kollegor på den borgerliga sidan engagera sig för hotade arter i andra delar av världen. Men då det kommer till våra egna arter, var finns engagemanget då?

Vi vet att vargstammen har minskat i Sverige det senaste decenniet. Det har att göra med att vargens naturliga habitat, där de lever, naturen, minskar. Det blir svårare för vargar att leva naturligt. Men det har också att göra med jakten i Sverige, både den lagliga jakten, den så kallade licensjakten, som vi i Vänsterpartiet var emot när man började tillåta den på varg, och den illegala jakten, som är väldigt utbredd. Märkligt nog var ett argument när licensjakten infördes att den skulle stävja den illegala jakten. Det finns ingenting som pekar på att det skulle vara fallet.

De här problemen måste vi komma till rätta med. Jag skulle önska att dagens debatt kunde fokusera mer på hur vi kan få livskraftiga bestånd av våra rovdjur i Sverige och hur vi kan respektera våra internationella åtaganden och ha en politik som är baserad på vetenskap, inte bara allmänt tyckande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Vi behöver till exempel bekämpa tjuvjakten. Det kan vi göra genom att vi har fler ögon och öron ute i våra skogar i form av naturbevakare och jakttillsynsmän som kan utföra ett preventivt arbete genom att vara på plats ute i skogen och se till att allting går rätt till. Vi behöver också stärka rättsväsendet och polisens arbete för att komma till rätta med den illegala verksamheten.

Vi behöver underlätta naturlig invandring för att förstärka populationerna rent genetiskt. Självklart ska vi öka resurserna till att kompensera lantbrukare som drabbas av rovdjursangrepp. Vi ska givetvis även se till att det finns tillräckliga resurser för att till exempel stängsla in tamdjur och skydda dem mot rovdjur. Lantbrukare och rovdjur ska kunna leva sida vid sida i vår fina natur i Sverige. Det borde inte vara någon omöjlighet, och det är ingen omöjlighet.

Det finns med andra ord inget skäl att förvandla dagens selektiva skyddsjakt till ett massutplånande av hela revir, vilket det här förslaget handlar om. Därför yrkar jag avslag på förslaget i betänkandet och bifall till Vänsterpartiets reservation nr 2.

Fru talman! Utskottsmajoriteten lägger fram ett förslag vars syfte är tydligt. Man vill minska vargstammens storlek i Sverige oavsett hur vargpolitiken fungerar. Att det här är syftet framgår klart och tydligt av de argument som fördes fram när utskottsinitiativet lades fram. Ett antal ledamöter i utskottet anser att vi har för många vargar i Sverige och att detta behöver åtgärdas, oavsett vilka konsekvenser det får.

När förslaget nu ligger för beslut i kammaren är siffrorna bortstädade, men syftet är detsamma. Man vill minska vargstammen till en nivå som är lägre än vad som krävs för att stammen ska överleva.

Det är inte den här kammarens uppgift att besluta hur stor vargstammen behöver vara för att vara livskraftig. Det är inte en fråga som avgörs genom politiska beslut. Vad som krävs för att det även i framtiden ska finnas varg i Sverige ska bygga på kunskap. Det är forskarnas och expertmyndigheternas uppgift att bedöma gynnsam bevarandestatus.

Riksdagens uppgift är att besluta om principerna för rovdjursförvaltningen. Det har vi också gjort genom vårt beslut om rovdjurspolitiken från 2013. Sverige ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus för varg, björn, järv, lodjur och kungsörn. Liberalerna står bakom den principen. För oss är det självklart att rovdjuren ska finnas, inte minst för balansen i ekosystemet.

Eftersom kunskapen om rovdjuren hela tiden utvecklas kommer bedömningarna av hur stora stammarna behöver vara och hur stort utbyte de behöver med utländska stammar att variera. Det är helt i sin ordning. Det viktiga är att vi konsekvent arbetar mot målet utifrån den bästa kunskap vi har just där och då.

Människor och vargar lever sida vid sida på många håll i världen, och vi liberaler är övertygade om att det kan fungera även här i Sverige. Det kräver dock att vi tar människors oro på allvar och att vi använder oss av de metoder som finns för att minska konflikterna mellan människa och varg. Det handlar om att skrämma enskilda vargar, sätta upp stängsel eller använda hundar. När de metoder som finns för att hålla vargen på avstånd från människor och boskap är uttömda ska skyddsjakt på närgångna individer snabbt och effektivt kunna tas till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Vi liberaler avstyrker däremot förslaget om skyddsjakt på hela vargrevir som generell princip och ifrågasätter syftet. Risken är stor att genetiskt viktiga vargar då skjuts och hela revir utrotas.

Rovdjurspolitiken och skyddsjakten måste ses i ett sammanhang. Vi liberaler lyfter fram de här frågorna i våra kommittémotioner. Men när nu vargförvaltningen genom detta utskottsinitiativ har brutits ut har frågor som rör vargar inte kunnat behandlas i sitt sammanhang, och det tycker vi är beklagligt.

Liberalerna hade också gärna sett att den heldagshearing om kunskapsläget om vargstammen som utskottet genomförde den 14 september i år skulle ha varit en öppen utfrågning med offentlig dokumentation. Det var 18 organisationer, myndigheter och departement som deltog. Den kunskap som framkom klargjorde varför vissa förslag i Centerpartiets initiativ för tillkännagivandet är problematiska, till exempel att underlätta avskjutning av ett helt revir. Vi noterar också att Centerpartiet drog tillbaka ett av sina förslag där man inte kunde få majoritet i utskottet

Fru talman! Avslutningsvis: Det behövs en ny jaktlagsutredning. Förutom formerna för en effektivare skyddsjakt behöver det även utredas hur vi kan få stopp på den illegala jakten på de stora rovdjuren. Vi liberaler beklagar att regeringen 2015 valde att lägga ned den utredning som skulle titta på just den här frågan.

Fru talman! Jag yrkar därmed avslag på utskottets förslag till förmån för Liberalernas reservation.

Fru talman! Det finns ungefär lika många vargar i Sverige som riksdagsledamöter i Sveriges riksdag. År 2019 skedde cirka 40 angrepp på tamdjur i jordbruket och cirka 20 angrepp på jakthundar av vargar, enligt Viltskadecenter.

Det har gjorts stora framgångar för att minska de skador som vargen orsakar lantbruket. Ett exempel är arbetet med rovdjursavvisande stängsel. Trots att vargstammen ökat de senaste åren har skadorna inom jordbruket halverats. Det beror till stor del på lyckade insatser med rovdjursavvisande stängsel och andra förebyggande åtgärder.

Inom kort kommer bidraget till rovdjursavvisande stängsel att kunna öka från 80 procent till 100 procent av kostnaderna. Jag anser att ersättningarna till lantbrukare som får sina djur rovdjursrivna också borde höjas.

Det finns lösningar på de utmaningar som vargen åsamkar lantbruket, lösningar som fungerar. I de fall problemvargar tar sig in i hagarna och ställer till det för tamboskapen och deras ägare är skyddsjakt ett alternativ.

Fru talman! Jag önskar att alla debatter i Sveriges riksdag om vargar skulle handla om följande:

Hur vi åstadkommer samexistens mellan människor och rovdjur.

Hur vi räddar vargen från utrotning och säkerställer gynnsam bevarandestatus.

Hur vi förhindrar och minskar skador på tamdjur och jakthundar.

Hur kunskap, forskning och fakta kan bidra till en större förståelse för naturen och ett starkare förtroende för politik och förvaltning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Fru talman! När jag studerade biologi på Stockholms universitet på 1980-talet var inte genetik det enklaste ämnet. Jag vet att det kan vara svårt att förstå vad det innebär att en art är genetiskt isolerad och att en art inte når målen för genetisk livskraft. Det kan vara svårt att greppa att genetisk variation är basen för all biologisk mångfald, att arter och ekosystem är beroende av genetisk variation för långsiktig överlevnad och resiliens. Den genetiska variationen har betydelse för klimat- och andra miljöförändringar, och gynnsam status för bevarande grundas i genetisk status.

De svenska vargarna är isolerade, och inavel är ett problem. Vi är i stort behov av att finska vargar letar sig hit till Sverige, ylar, parar sig, och får valpar.

När Centern tog ett initiativ om skyddsjakt på varg mötte Miljöpartiet med flera partier det genom att kräva att miljö- och jordbruksutskottet skulle träffa forskare och företrädare för myndigheter, departementen och olika organisationer helt enkelt för att få kunskap om dessa frågor. Det sägs att kunskap är makt. Jag skulle vara glad om kunskap kunde ligga till grund för den makt vi utövar i Sveriges riksdag. Så är det tyvärr inte med det här ärendet i dag. Därför vill jag yrka bifall till vår reservation nr 1.

Den 14 september hade vi i miljö- och jordbruksutskottet en digital hearing om skyddsjakt på varg. Då mötte vi bland andra Linda Laikre och Nils Ryman från Stockholms universitet som på ett mycket pedagogiskt sätt beskrev vargens genetiska situation. En sak är mycket säker - de genetiskt värdefulla vargarna behöver vi vara rädda om, inte rädda för.

Miljödepartementet och Näringsdepartementet deltog också på hearingen.

En ny varg måste invandra från Finland eller Ryssland vart femte år, och den måste reproducera sig med en skandinavisk varg.

All dödlighet behöver räknas med vid beslut om jakt för att kunna bedöma påverkan på bevarandestatusen. Då talar man om det totala jaktuttaget vid skydds- och licensjakt, trafikdödlighet och det som kallas försvinnanden, det vill säga den illegala jakten, som är alldeles för stor. Den som förespråkar mer skyddsjakt måste vara beredd att minska de två andra jaktformerna dramatiskt. Den illegala jakten måste upphöra, och licensjakten måste minska.

Miljödepartementet tog också upp att länsstyrelsen har ett skyndsamhetskrav vid handläggningen. Tre kriterier måste vara uppfyllda för skyddsjakt: att förhindra allvarlig skada, att det inte finns någon annan lämplig lösning och att gynnsam bevarandestatus inte får äventyras. Domstolarna har också ett skyndsamhetskrav vid överklagningar.

Samexistens mellan människa och varg kan underlättas en hel del om skyddsjakt kan bedrivas på ett klokt sätt. Får, kor och hästar som betar i våra hagar gör stor miljönytta. Djurhållningen behöver värnas och ska kunna fungera även i bygder med varg. Den som till exempel har hästar brukar inte normalt få bidrag till elstängsel eftersom det är så ovanligt att vargar angriper det djurslaget. Men det bör också innebära att om det är någon varg som ger sig på hästen blir det aktuellt med skyddsjakt direkt på just de vargarna.

Rovdjursavvisande stängsel - femtrådiga elstängsel eller fårnät som är kompletterade med eltrådar - ger för det mesta ett bra skydd, men inte helt hundraprocentigt. Skyddsjakt på just de vargar som knäcker koden att ta sig förbi ett rovdjursavvisande stängsel och angriper tamdjuren är angeläget. Skyddsjakten måste ske relativt snabbt, så att inte fler vargar hinner lära sig samma metod.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Det är viktigt att arbeta för en långsiktigt hållbar utveckling. I takt med att arten återhämtar sig kan faktiskt skyddsjakten bli mer förenklad i framtiden. Särskilda ansträngningar bör nu läggas på att hitta alternativ till skyddsjakt för genetiskt värdefulla vargindivider. Det är till exempel så att man borde kunna flytta de individerna på ett enklare sätt.

Centerpartiet vill att skyddsjakt ska beviljas snabbare, men i de allra flesta fall hanteras det faktiskt väldigt skyndsamt. Vi får inte glömma att i flera fall har skyddsjakt beviljats så snabbt att miljöorganisationerna visat att Århuskonventionen satts ur spel. Det är inte acceptabelt. Lagstiftning är till för att följas. Det är viktigt att politiska beslut fattas utifrån sakkunskap, fakta och forskning, inte utifrån något enstaka exempel.

Det behövs fler certifierade hundar som kan användas i besiktningsarbetet. Det tycker vi att regeringen ska jobb vidare med. Miljöpartiet har låtit RUT ta fram en underlagsrapport som väl beskriver hur dagens arbete sker. Eftersom besiktningspersonernas arbete finansieras av viltskadeanslaget borde också sådana här hundar kunna bekostas från det anslaget. Under förra mandatperioden höjde den rödgröna regeringen viltskadeanslaget, efter att det hade sänkts av alliansregeringen.

Dna-provtagning på rivna djur där man fångar upp vargsaliv görs för att identifiera vilken varg den kommer ifrån. Det har hänt att skyddsjakt genomförts men att det inte varit rätt varg som dödats. Med dna-spårning kan man undvika sådana misstag.

Jag vill tacka Naturskyddsföreningen och WWF, som deltog på hearingen. Jag vill också tacka Rovdjursföreningen, som inte deltog på hearingen men som har intresserat sig för hur vi debatterar vargfrågan i riksdagen.

Låt mig citera några meningar som WWF skrev i en artikel nyligen:

"Vi måste bryta den utbredda tystnadskulturen som råder kring brott mot stora rovdjur. Fler brott måste anmälas och förövare lagföras, annars hotas i förlängningen rättsstaten och demokratin. Den illegala jakten ska därför bekämpas kraftfullt av myndigheterna tillsammans med övriga aktörer i samhället."

Samexistens mellan djur och människa är nyckeln till framgång, menar jag - fred, förståelse, omtänksamhet och kunskap.

Skyddsjakt kan absolut vara ett bra sätt att komma till rätta med de problemvargar som finns. Att fälla just det fåtal vargar som tar sig in i hagarna och river tamboskap kan minska problemen. Det är också en högst rimlig åtgärd för att möta den berättigade ilska och sorg som ägarna till rivna tamdjur erfar. Det har också stöd i undantagsreglerna i EU:s art- och habitatdirektiv.

I juni 2007 fällde EU-domstolen vårt grannland Finland för brott mot art- och habitatdirektivet efter ett beslut om skyddsjakt på ett helt revir. Det kan finnas rättslig grund för skyddsjakt på en grupp vargar enligt vår lagstiftning, men att döda hela vargrevir är inte förenligt med EU:s och Sveriges lagstiftning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Fru talman! Nu står vi här igen och debatterar varg i Sveriges riksdags kammare. Det beror såklart på att detta väcker känslor på olika håll. Jag ska försöka förklara varför vi resonerar som vi gör från Moderaternas sida. Eftersom jag inte har haft replikrätt kommer jag även att koppla in något på det som har sagts innan.

Arten återhämtar sig, säger Miljöpartiet här i talarstolen. Det innebär alltså att man vill att arten ska växa, att vargarna ska bli fler. Detta går rakt i strid mot det som vi moderater tycker. Vi tycker snarare att vi behöver sänka vargstammen i Sverige. De politiska beslut som togs i och med den rovdjursproposition som det hänvisas till här i dag talade om ett antal vargar, men där talade man också om att de skulle finnas på hela Sveriges yta, bortsett från renbetesland och Gotland. Nu har det gått många år sedan dess, och vi ser att vi inte har varg på hela den ytan. Vargen är ganska koncentrerad till ett fåtal län, där vi i stället har väldigt mycket varg och där det finns stora bekymmer med vargen.

Vi skulle inte prata siffror här, men låt mig göra det tydligt varför vi moderater vill sänka vargstammen. 170 vargar i Sverige hade varit ett bra tal. Om sedan Norge har 30 eller 40 har vi 200 vargar på den skandinaviska halvön. Det skulle kunna fungera genetiskt. Vi har sett forskning och vetenskap som säger att det kan fungera.

Det senaste året har vi sett fler och fler rapporter om hur tamdjur och jakthundar attackerats. Vi kommer nog att få se ännu fler rapporter om hur tamdjur attackeras vartefter som vargstammen rör sig mer och mer söderut, som den nu faktiskt har börjat göra. Ju längre söderut vi kommer, desto fler utegångsdjur kommer vi nämligen att ha under vinterns kalla månader när födosöket från vargen kanske blir intensivare. Då kommer problemen att bli större, och det blir ännu större anledning att ha en snabb, effektiv och ändamålsenlig skyddsjakt.

En tidigare talare från Vänsterpartiet, fru talman, talade om smala särintressen. Det får stå för Vänsterpartiet. Jag antar att ledamoten väger in jaktfrågan, men väger han också in lantbruket och livsmedelsproduktionen i de smala särintressena är det på riktigt väldigt allvarligt. Talar vi om hotade arter får vi nämligen snart också börja tala om svenska fårbönder. Det börjar också vara en hotad art.

För ett tag sedan kunde vi i medierna läsa om en fårbonde i Uppland som fem gånger under det senaste året blivit utsatt för vargattacker i sin fårbesättning. Han slutar nu. Han är inte ensam om att avsluta sin djurproduktion på grund av vargattacker. Det är ett direkt hot mot svensk livsmedelsproduktion och svensk livsmedelsberedskap när producenter inte tycker att de orkar längre på grund av vargen. Då kan jag tycka att det känns väldigt konstigt att prata om smala särintressen.

Det talades också om huruvida man känner stolthet över Sverige och den biologiska mångfalden. Självklart känner vi från Moderaternas sida stolthet över den svenska naturen och biologiska mångfalden. Men vi tror och menar att det går att ha en mindre vargstam än vad vi har i Sverige i dag. Framför allt tror vi också att det går att hantera skyddsjakten långt mycket bättre än i dag.

Bland förslagen till tillkännagivande i utskottets betänkande, som jag från Moderaternas sida yrkar bifall till, finns att regeringen ska ge Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram nya rekommendationer. Det är hög tid att vi gör det. Det är 15 år sedan sist. Vargstammen såg väldigt annorlunda ut för 15 år sedan, och läget såg väldigt annorlunda ut för 15 år sedan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Att kunna fatta beslut om skyddsjakt på ett helt revir, är det bra eller dåligt? Det är kanske väldigt bra. I län som Värmland - dessa län kommer säkert att lyftas fram senare under debatten - har vi väldigt många vargrevir i dag. De vargreviren inkräktar också på varandra. Det gör att det kan finnas extremt lite föda för vargen i vissa områden där det blir tätt mellan reviren. Vi kan då se att det blir stora problem.

Det talades också tidigare i talarstolen om vargarna som försvinner. Det kopplades direkt till illegal jakt. Jag skulle säga att många vargar som försvinner gör det på grund av revirstrider mellan stora revirgrupper som ligger för nära varandra. Då kan det också vara på sin plats att kanske ta bort ett helt revir.

Det har också talats om problemvargar här i talarstolen. Det finns dock väldigt många som säger att man inte kan prata om problemvargar. En varg är en varg. Troligen är det så att vargarna lär sig av de andra vargarna i gruppen och i reviret, precis som andra vilda djur. Har de lärt sig av ett föräldradjur som attackerar och gör på ett visst vis gör ungdjuren också det. Då har vi ett bekymmer, för då har vi ett vargrevir som begår de här angreppen.

En annan del i det föreslagna tillkännagivandet är att regeringen ska göra det tryggare, enklare och snabbare för personer att ansöka om skyddsjakt. Absolut! Det sägs här att det i dag fungerar ganska bra och att det går fort, men många gånger gör det inte det. Det jag ser som det största problemet i dag är att man inte vågar ansöka om skyddsjakt på grund av att vi har ganska starka krafter i samhället som ägnar sig åt hot, trakasserier och skadegörelse mot människor som ska bedriva både skyddsjakt och licensjakt, och även mot eftersöksjägare på våra rovdjur och andra vilda djur. Det är direkt oacceptabelt. Då behöver vi se till att det blir tryggare.

Vi kan direkt gå över på det här med att se över sekretessbestämmelserna. De går att använda i dag men används inte i tillräckligt hög grad, skulle jag säga. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att det blir mer regel än undantag att det ska finnas möjlighet till sekretess för den som ska genomföra jakten, den som ansöker om jakten eller en eventuell eftersöksjägare. Såklart ska det inte vara sekretess för beslutet i sig, absolut inte, men vi måste kunna skydda människorna, och det måste ske som regel eftersom vi har den hotsituation som vi har i dag.

När det gäller att se till att staten tar ett större ansvar för skyddsjakt är det en budgetfråga såklart, Socialdemokraterna. Från Moderaternas sida har vi det med i vår budget i år. Vi tycker att det är en viktig peng, och därför har vi tagit med den. Vi tycker att det är viktigt att staten tar fullt ekonomiskt ansvar i det här.

Någonstans får vi också börja fundera på hur mycket det faktiskt ska få kosta. Hur mycket ska vargen och rovdjursförvaltningen få kosta? Det talas mycket om rovdjursavvisande stängsel och vilka förebyggande åtgärder vi ska använda oss av. Någonstans kommer de här summorna att börja trappas upp ganska rejält. Vi menar att det nog finns många viktigare saker i dag att lägga pengarna på. Vi kanske i stället skulle kunna minska rovdjursförvaltningen till en acceptabel nivå för alla som ska leva med detta.

När det gäller att utreda förutsättningarna för att bekosta utbildning av certifierade hundar är det jättebra, såklart. Vi behöver ha många sådana här hundar, därför att ju snabbare vi får en sådan här hund på plats, desto snabbare kan vi få till en skyddsjakt och desto snabbare kan vi hantera problemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Fru talman! Jag skulle vilja fråga John Widegren om han lyssnade på den hearing som vi hade i miljö- och jordbruksutskottet och om han kan uppge hur många djur som våra myndigheter anser behövs för att vi ska uppnå gynnsam bevarandestatus på vargen. Jag skulle också vilja fråga John Widegren vad forskarna som deltog i hearingen ansåg om detta.

John Widegren tar upp frågan om att vargen finns tätare i vissa områden. Jakt efter stora rovdjur är i viss utsträckning nödvändig för att förhindra eller förebygga skador. Men i till exempel Värmland och Dalarna, som har högre täthet av vargrevir än andra län, har man förhållandevis lite skador orsakade av varg. Därför bör inte riksdagen förespråka en minskning av vargstammens koncentration där den är som tätast. Det undrar jag om John Widegren har en kommentar om.

Fru talman! När det gäller hur många vargar som behövs och vad forskarna sa på vår varghearing har vi diskussionen om att det kommer fram olika tal beroende på vilka forskare man talar med. Vi fick också höra från Naturvårdsverket att stammen mår ganska bra genetiskt sett. Vi hör från SVA att det inte finns några jättestora inavelsbekymmer med den svenska vargen i förhållande till hur många vargar vi faktiskt har i dag.

Den sista frågan handlade om Värmland och Dalarna. Det har väl funnits mycket födodjur i de här områdena så att vargarna kanske inte har behövt göra angrepp. Jag kan inte svara för hur det ser ut exakt - det går säkert att ställa den frågan till våra värmländska vänner här i kammaren sedan - men vi vet att det finns problem med revir som går in i varandra och vargarna själva tar död på varandra. Det är de vargarna som ledamoten refererar till som försvinnande vargar - de som man menar är till följd av den illegala jakten helt och hållet. Det finns säkert spår av illegal jakt i Sverige i dag, och det står vi absolut inte bakom i så fall.

Jag tycker att det är intressant att få ett svar på det som ledamoten själv sa i talarstolen om att arten återhämtar sig. Innebär det att Miljöpartiet vill se en växande vargstam från de nivåer vi har i dag?

Fru talman! Enligt de uppgifter som vi fick från forskare på bland annat Stockholms universitet är det nödvändigt att vi får fler vargar i Sverige för att uppnå en gynnsam bevarandestatus. Men vi måste också få en bättre samexistens mellan människa och rovdjur. Jag undrar om John Widegren har några som helst förslag på hur en förbättrad samexistens mellan rovdjur och människor ska ske.

Ett område som jag var inne på är rovdjursavvisande stängsel. EU gör det nu möjligt för oss i Sverige att ersätta lantbrukarna med 100 procent. Vi ser att de här stängslen fungerar väl. Angreppen på tamboskap har mer eller mindre halverats tack vare att vi använder rovdjursavvisande stängsel i mycket större utsträckning i Sverige. Borde vi inte fortsätta med det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Fru talman! Jag tycker absolut att "samexistens" är ett bra ord som vi ska kunna använda. Men det ska också fungera för alla. I Östergötland har vi sett en utveckling där vargen har etablerat sig de sista åren och där det absolut inte fungerar. Man misslyckas med rovdjursavvisande stängsel hela tiden. Vargen tar sig förbi och över dem hela tiden och in i befintliga fårhagar. Där fungerar inte de rovdjursavvisande stängslen särskilt bra. De RAS-stängsel som finns i dag är inte jätteeffektiva, utan det kommer att behövas större, högre och dyrare rovdjursavvisande stängsel.

Jag är själv lantbrukare med nötkreatur och har mycket betesmarker. Jag är inte särskilt orolig för vargen än, men den peng som förra gången fanns för Östergötland att söka från för rovdjursavvisande stängsel hade inte räckt ens för att stängsla in min gård, och det var den peng som var avsedd för hela Östergötland. Det är alltså stora pengar som vi kommer att behöva hantera i framtiden för att göra det här.

Antalet angripna besättningar och annat nämndes här. Vi ser i Östergötland - jag tar det som exempel eftersom det ligger mig närmast - att man inte vågar anmäla när man får bekymmer med rovdjur. Bönderna vågar inte anmäla. Djurhållarna vågar inte anmäla därför att den här hotsituationen finns. Det är ingenting att skaka på huvudet åt, för det här är fakta. Så här är det. Lantbrukarna vågar inte anmäla.

Då återkommer vi till det här med samexistens och hur det ska kunna fungera. Ja, det kommer att fungera den dag då vi har en acceptans hos dem som är berörda - från båda håll. Den acceptansen är vi väldigt långt ifrån i dag. Det är det vi behöver hantera till att börja med.

Fru talman! Eftersom jag var direkt apostroferad av John Widegren vill jag gärna göra en kommentar om det.

I Sverige har vi ungefär 300 000 jägare. Jag tycker inte att det är ett smalt särintresse. Men de som vill att vi ska skjuta ihjäl merparten av våra vargar i Sverige tycker jag har ett smalt särintresse. Det är en väldigt liten men ganska högljudd grupp som argumenterar för det.

Det jag skulle vilja veta är om Moderaterna står bakom det som ändå har varit en av grunderna i svensk rovdjursförvaltning, nämligen att den ska baseras på vetenskapen - vad som är hållbart. Då vill jag fråga: Varifrån kommer siffran om 170 vargindivider? Vi vet att det fanns ett spann i den borgerliga rovdjurspropositionen från 2012, och i det spannet var 170 individer den absolut lägsta nivån. Man talade snarare om att spannet skulle ses som ett tak.

Vad baserar ni er vetenskap på eftersom du kan ge en siffra, alltså 170 vargindivider? Jag tycker att det låter väldigt lågt ifall man vill ha en hållbar och livskraftig rovdjursförvaltning.

Min andra fråga, apropå det tidigare replikskiftet här, handlar om samexistensen. Det är väldigt viktigt med samexistens, och det är bra att Moderaterna också tycker det. Det är viktigt med förebyggande åtgärder, till exempel att vi kan stängsla in tamdjur mer. Men då behöver vi mer resurser. Vi i Vänsterpartiet anslår mer resurser. Hur mycket mer anslår Moderaterna för att vi ska kunna stängsla in och skydda tamboskap? Jag har faktiskt inte sett någonting från Moderaterna på det området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Fru talman! Jag vill tacka för klargörandet om smala särintressen. Man kunde lätt få bilden att såväl jakt som livsmedelsproduktion och allting räknades in där. Tack för klargörandet!

Moderaterna har sista året sagt 170 vargar. När rovdjurspropositionen antogs pratade vi om 170-270 vargar, men då gällde det ett väldigt stort område. Det området hyser inte varg i dag. Därför är problemsituationen omfattande. I vår motion om rovdjurspolitiken har vi sagt att vargstammen under en tid förmodligen behöver minskas ned till 170, för att sätta ett tal. Det behövs för att återfå en acceptans för vargförvaltningen och börja bygga den från grunden.

I våras dna-säkrades 365 vargar i Sverige. Sedan har de vargarna fått valpar. I dag har vi förmodligen mellan 400 och 500 vargar i Sverige. Det är ganska långt ifrån de 300 som Naturvårdsverket pratar om. Det är extremt långt ifrån de 170 som vi pratar om. Sedan kommer man med ett licensjaktförslag på 24 vargar. Det är inte den beståndsreglerande licensjakt som vi ska hålla på med. I så fall talar vi om helt andra siffror i dag.

Från början talade man till och med om att 100 vargar skulle kunna vara en livskraftig stam i Sverige, när man kunde tillföra genetiskt viktigt material. Därför borde inte 170 under en tid vara för dåligt. Vi ska dessutom plocka med 30-40 vargar som finns i Norge. Då har vi drygt 200 vargar på den skandinaviska halvön. Vi är alldeles övertygade om, och får belägg från Skandulv, att det ska kunna fungera.

Fru talman! Här har vi ett ganska bra exempel på hur vanskligt det är när politiker ska gå in och peka ut hur stor vargpopulationen i Sverige ska få vara. Först var det 170, men sedan kunde bara 100 räcka. Och om man plussar på med Norge kunde det kanske vara ännu färre. Det är inte vetenskapligt på något sätt, John Widegren. Dessutom förutsätter alla de siffrorna naturlig invandring av vargar, alltså att den genetiska basen hos den svenska vargstammen stärks. Vi vet att den är väldigt inavlad. Jag har inte sett någonting åt det hållet i Moderaternas förslag.

Jag ställde också en konkret fråga om samexistensen och vikten av mer resurser för att skydda lantbrukare och till de förebyggande åtgärderna. Jag vill veta hur mycket Moderaterna avsätter till exempel för att vi ska kunna stängsla in bättre.

När vi ändå pratar om pengar vill jag ta upp förslaget om snabbare beslut om skyddsjakt som Moderaterna står bakom. Jag har ingenting emot att besluten tas snabbare, men den ordning vi har i dag möjliggör för väldigt snabba beslut. De gånger det inte tas snabba beslut om skyddsjakt handlar det snarare om en resursfråga, skulle jag säga. Kanske behöver länsstyrelserna mer pengar, för att man ska ha tjänstemän som är mer beredda att ta snabba beslut?

Om Sveriges riksdag fattar beslut om fortare skyddsjakt behöver det tillföras pengar så att man kan fatta ännu snabbare beslut. Jag vill därför veta hur mycket pengar Moderaterna föreslår i sin budget för att det ska gå snabbare att fatta beslut om skyddsjakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Fru talman! Ett snabbt svar på den frågan är att vi inte har några riktade resurser till det. Däremot matchar vi den höjning till länsstyrelserna som regeringen har lagt fram. Det finns alltså en höjning.

Jag tror att problemet snarare är viljan hos länsstyrelserna att hantera det snabbt och effektivt än ett resursproblem. Jag har inte fått någon signal om att det ska vara resursproblem som ligger bakom möjligheten att hantera skyddsjakt på ett snabbare och effektivare sätt. Det tror jag alltså absolut går att hantera.

Jag fick en fråga om att avsätta pengar för rovdjursavvisande stängsel och annat. Om vi till att börja med genomför det som vi har sagt om att minska mängden rovdjur behöver vi kanske inte lägga lika mycket på rovdjursavvisande stängsel. Det får vi se då. Men vi har fortfarande problemet med att rovdjursavvisande stängsel inte fungerar särskilt bra. Jag vet lantbrukare som har fått nötkreatur utjagade från rovdjursavvisande stängsel. De nötkreaturen blir aldrig mer sig själva. Vem ska stå för kostnaden när man inte längre kan hantera de nötkreaturen? De blir nämligen förvildade efter något sådant. Det är intressant att prata om resurser även där.

Det här är inte något som vi kan lägga hur mycket som helst av våra statliga resurser på. Det kostar tillräckligt mycket i dag. Någon här kanske har en siffra på hur mycket vargförvaltningen i Sverige kostar i dag. Det skulle vara intressant att få veta. Vi lägger nämligen väldigt mycket pengar på det i Sverige. Jag tror att det i framtiden finns många viktigare hål att stoppa de pengarna i när det gäller att bekämpa brott, att få fler poliser och att återstarta samhället när vi är ute ur den här pandemin. De pengarna ska inte gå till rovdjursförvaltningen. Där finns tillräckligt med pengar i dag.

Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet om skyddsjakt på varg.

Koncentrationen av varg är problematisk i delar av västra Svealand och södra Norrland. Det är vi nog alla mer eller mindre medvetna om. Inställda licensjakter och svårigheter att beviljas skyddsjakt är heta ämnen i de bygder som omfattas. Tillväxten och koncentrationen av vargstammen är en utmaning för djurägare som håller får och annat kreatur då vargangrepp får stora konsekvenser för de enskilda näringsidkare som drabbas. Djurhållning omöjliggörs, eller försvåras åtminstone kraftigt, i områden där familjegrupper och revirmarkerande par etablerar sig. Orsaken är svårigheten att få skyddsjakt beviljad, åtminstone snabb skyddsjakt om man ens beviljas skyddsjakt.

När får och hundar angrips måste jakten vara snabb och effektiv för att inte gå i repris om och om igen. Skydds- och licensjakt på rovdjur måste fungera snabbt och effektivt när hundar, får och annan tamboskap får sätta livet till, men också när oskygga rovdjur kommer alltför nära bebyggelse och människor.

Begreppet skyddsjakt måste också vidgas och i högre grad användas i förebyggande syfte. Snabba åtgärder skulle mildra den upprörda stämning som råder i bygder där rovdjur gått till angrepp och öka acceptansen för de rovdjur som har etablerat sig i bygden med omnejd.

Regeringen måste vidta åtgärder för att skyddsjakt på rovdjur ska kunna genomföras snabbt och effektivt när tamdjur hotas. Kanske måste jaktförordningen uppdateras och lagändringar göras. Någonting måste i alla fall göras. År 2015 skrev landsbygdsministern och miljöministern att de skulle se över skyddsjakten på varg. En rapport om saken kom från Naturvårdsverket. Men sedan har det varit tyst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Länsstyrelserna har också olika måttstockar. Viltskadecenter har sina tumregler, som vissa länsstyrelser håller sig till, medan andra tummar lite mer på dem. I Stockholm har det visat sig vara lättast att få skyddsjaktansökan beviljad, medan det har varit svårast i Gävleborg, Dalarna och Värmland.

Det är viktigt att jakt- och viltförvaltning fungerar bra då detta är en viktig fråga för många människor i stora delar av landet. För att förstå det här på riktigt krävs nog landsbygdsförankring i dessa frågor, i dialogen med regionala myndigheter, jägarorganisationer, mark- och djurägare och landsbygdsbor i övrigt.

Att sprickan mellan stad och landsbygd håller på att vidgas gör att Sverigedemokraterna vill verka för en myndighetsutövning som håller ihop Sverige. År 2015 riktade miljö- och jordbruksutskottet ett tillkännagivande om en ny jaktmyndighet. Samma partier som i dag står bakom detta utskottsinitiativ låg bakom tillkännagivandet. Men det ligger sedan dess och samlar damm i utredningshögen.

Tidigare i år - jag tror att det var den 29 april - kom ett tillkännagivande om mer licensjakt i områden med högst koncentration av varg. Även detta ligger i utredningshögen, dock endast sedan ett halvår än så länge. Det här gjordes av samma partikonstellation som har lagt förslag om dagens utskottsinitiativ. Risken är uppenbar att även tillkännagivandet om skyddsjakt på varg hamnar i samma dammiga hög.

Sverigedemokraterna anser att det är viktigt med en stark lokal och regional förankring vad gäller inflytande och beslutsgång bland de människor som lever och verkar där. Att djurrättsaktivister som åker land och rike runt ska ha rätt att överklaga myndighetsbeslut är beklagligt. Det här finns både i organiserad form och som mer löst sammansatt förekommande.

De sågar ned jakttorn, hotar och misshandlar jägare och sätter sig över lagen om myndighetsbeslut inte går deras väg. Det börjar bli väldigt obehagligt nu. I min värld är det lokalbefolkningen - inte ditresta ekoterrorister - som har starkast röst i sin egen hembygd när det gäller frågor som rör deras djur, näringsverksamhet, hembygd och trygghet.

Sverigedemokraternas politik är att eftersträva minskade konflikter och problem mellan rovdjur och människor på landsbygden med en förvaltning vars syfte är att hålla rovdjursstammarnas antal på en lämplig nivå. Alltför stora stammar slår i slutändan tillbaka mot rovdjuren själva.

Där man tidigare om åren har kunnat idka jakt, friluftsliv och djurhållning kan man i många fall inte längre känna den trygghets- och frihetskänsla man kände en gång i tiden. Alltför ofta oroar man sig över sin jakthunds och sina tamdjurs säkerhet. Många barnfamiljer känner också oro över de egna barnens säkerhet utanför hemmet, både under lek och i väntan på skolskjuts. Vargen är ju ingen lekkamrat.

En levande landsbygd med trygga människor och djur är något som kan vara svårt att förena med närvaron av exempelvis flera vargrevir i en och samma kommun. När angrepp på tamdjur och hundar sker har vargen kommit för nära, och skyddsjakt måste som sagt verkställas snabbt. Ingen tamdjursägare ska behöva leva med ständig ångest och oro över att förlora sina djur, om det så är får, hundar eller andra tamdjur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Ingen renägare ska heller behöva förlora slaktintäkter med mera på grund av alltför högt rovdjurstryck. Då renbetesland redan hyser järv, lo, björn och kungsörn finns det inget utrymme för etablering av ytterligare predatorer om rennäringen över huvud taget ska ges en chans att överleva. Möjligheterna att få till stånd skyddsjakt inom samebyarnas områden bör också stärkas liksom i andra delar av landet där koncentrationen av rovdjur drabbar människor, deras hundar, tamboskap och näringsverksamhet.

När en ny rovdjurspolitik antogs av riksdagen 2013 beslutades också om målsättningen att rennäringen inte ska behöva tåla högre förluster än maximalt 10 procent av renhjorden. Detta fördes dock inte in i lagstiftningen utan var bara en målsättning. Här måste möjligheten till skyddsjakt stärkas. Vargrevir i renbetesland är inte förenligt med målsättningen om procentuell förlust.

I Värmland finns i mina trakter Rackstadreviret som omfattar kommunerna Arvika, Kil och Sunne. Under 2017 och 2018 beslutade Länsstyrelsen i Värmland i fyra olika omgångar om skyddsjakt på sex vargar där. Under tiden hann tre hundar dödas och ytterligare tre skadas svårt. Om man hade agerat redan efter den första attacken genom att besluta om att fälla hela reviret hade de flesta hundar levt och varit oskadda i dag. Förhoppningen var att fälla det revirmarkerande paret och därigenom lyckas få ett slut på dödade och skadade hundar.

Så här såg det ut då:

Den 7 mars 2018: En jämthundshanne rymde under en promenad. Hunden hittades dagen efter dödad av varg i Rackstadreviret i Värmlands län.

Den 13 november 2017: En finsk stövare dödades av varg i Sunne kommun i Värmlands län.

Den 27 oktober 2017: En jämthund dödades av varg i Mangskog i Arvika kommun i Värmlands län.

Jag läste visst upp det i bakvänd ordning. Redan året innan dödades faktiskt en hund i reviret.

Den 15 oktober 2016: En gråhund dödades av varg i närheten av Fredros i Arvika kommun i Värmlands län.

När attacker på tamdjur och hundar sker är alla vargar i ett revir lika stora problemindivider. För att nå effektivitet i skyddsjakten ska man eliminera hela revir och inte enskilda vargar. Detta menar den amerikanska forskaren Diane Boyd.

Det är flockbeteendet som styr, och vargar tar efter vad andra vargar gör. Man löser inga problem med att ta bort enskilda individer när attacker upprepas. Det är naivt att tro att man har löst problematiken för att man har skjutit den varg som har utfört attacker. Att dröja med skyddsjaktsbeslutet och att man tar en varg i taget är för hundar och tamdjur ett helt förödande tänk. Problematiken fortsätter ända till reviret helt enkelt är borta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Detta har Diane Boyd pekat på. Hon är en mycket erkänd forskare i USA. Hon var på ett seminarium i Vålådalen och berättade om dessa teser.

Vi bör därför nu säkerställa att jakt på ett helt revir tillåts genom att Naturvårdsverket tar fram nya rekommendationer som helt enkelt möjliggör detta. Skyddsjakt måste avgöras med snabba beslut. Ingen ska behöva oroa sig över att mista sina djur eller avsluta sin näringsverksamhet.

Fru talman! Ingen jägare som har fått uppdraget att skyddsjaga eller eftersöka vilt ska behöva utsättas för hot eller repressalier. Det här är ett stort och växande problem med miljö- och vänsterrörelser som huvudrollsinnehavare. De gömmer sig inte bara bakom maskering utan även bakom täckmanteln civil olydnad. Här är det riktigt och nödvändigt att se över sekretessbestämmelserna.

Att tillse att staten tar ett större ansvar för skyddsjakt är viktigt. Alla bygder måste behandlas likvärdigt. Alla länsstyrelser måste ha samma kriterier för hur de tillämpar regelverket med initiativ och ansvar för skyddsjakten. Man kan enligt gällande regelverk ta initiativ till skyddsjakt och därmed ta ansvar för skyddsjakten. Länsstyrelserna kan också ta ett ekonomiskt ansvar för skyddsjakten, men de behöver agera likvärdigt. Detta måste ses över.

Det skulle behövas fler certifierade besiktningshundar. Jag tror att det finns fem stycken i Sverige i dag. Det finns en stor efterfrågan från både länsstyrelser och privatpersoner. Det vore välkommet om man utredde förutsättningarna för att bekosta utbildningen av certifierade besiktningshundar genom viltskadeanslaget.

Fru talman! Runar Filper nämner att det finns ett hat i Sverige. Jag vill verkligen understryka att det aldrig finns någon anledning att hata vare sig vargar, lantbrukare, samer, naturvårdstjänstemän eller för den delen politiker. Vi riksdagsledamöter måste verkligen se till att arbeta mot all form av hat.

Att skydda den vargstam som lever i Sverige är vårt lands ansvar. Det framgår av artskyddsförordningen, FN:s konvention om biologisk mångfald och EU:s art- och habitatdirektiv.

Min fråga till Runar Filper är: Anser Sverigedemokraterna att det är rätt att bryta mot lagstiftningen?

Fru talman! Nej, jag anser inte att det är rätt att bryta mot lagstiftningen. Absolut inte! Vi har lagar och regler, direktiv och konventioner att förhålla oss till. Men kanske har det gjorts en övertolkning av art- och habitatdirektivet. Där står inte att vi ska ha ett visst antal vargar i Sverige.

Däremot ser det direktivet till att vi i Sverige kan ta egna beslut. Det måste vi kunna göra. Sverigedemokraterna vill absolut inte att vi ska styras av EU:s regler och konventioner utan anser att vi måste ha en egen, självständig möjlighet att ta beslut här i Sverige. Vi tycker inte att EU har med jakten i Sverige att göra. Jaktlagen ska regleras i Sverige av svenska politiker och inte från EU och Bryssel.

År 2013 var det sagt 170-270 vargar. Det dröjde dock inte många år förrän Naturvårdsverket beställde ny forskning, och beställer man forskning av rätt forskare får man de resultat man vill. Därför har vi nu en problematik i Sverige där vi inte alls följer det riksdagsbeslut som togs. Vi har också redan 2014 lagt oss på 170 vargar som gynnsam bevarandestatus. Vi vet att Jägarförbundet säger 150 vargar. Vi vet att Skandulvs forskning för länge sedan sa 100 vargar för minsta livskraftiga population. Jägarförbundet lade på 50 så att det blev 150, vilket de tycker är en gynnsam bevarandestatus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Vi är beredda att se till att den gränsen blir ett beslut i riksdagen, vilket också var mycket nära. Det blev dock ingen majoritet för det, eftersom Centerpartiet drog sig ur.

Fru talman! Nu är ju Sverige med i EU, och då bör vi följa den lagstiftning som gäller i EU.

När det gäller forskning är det oerhört viktigt att komma ihåg - det har vi lärt oss av klimatdebatten - att vi inte ska lyssna på endast en forskare, utan vi gör sammanvägda bedömningar av all forskning och ser att många forskare säger någonting. Då kan man komma fram till att det behövs 300 och ännu fler vargar i Sverige plus att det behöver komma in nytt blod i vargstammen vart femte år för att en gynnsam bevarandestatus ska uppnås.

Jag har en fråga som gäller det Runar Filper nämnde angående Nordamerika och den nordamerikanska forskningen. Var dessa vargar på samma sätt som de svenska vargarna genetiskt påverkade och inavlade? Drar man i sådana fall samma slutsats om att skjuta hela revir om man har en genetiskt inavlad vargstam jämfört med om man inte skulle ha det?

Jag har en fråga till. År 2019 skedde cirka 40 angrepp på tamdjur i jordbruket och cirka 20 angrepp på jakthundar. Det fick vi reda på vid den hearing som vi hade. SLU visade också att skadorna halverats trots att vargarna har blivit fler de senaste åren. Hur kan det komma sig?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Från 2007 till i dag är det 241 hundar som har dödats av varg. Bara i Värmland har 69 hundar blivit dödade. I min hemkommun Sunne är det 13 hundar. I KD-ledamoten Ottossons hemkommun är det 6 stycken, tror jag.

Det är alltså inget litet antal. Hade det satts in snabb skyddsjakt varenda gång hade vi till stor del sparat hundars liv - absolut. Det är stora siffror, men det är ju ingenting mot hur många som har blivit skadade.

När det gäller forskningen här i Sverige svarade Jens Frank på Viltskadecenter direkt på min fråga om det kunde vara nödvändigt att utreda det här med att skjuta ur hela revir i stället för att ta individer en och en att det tyckte han absolut skulle vara bra. Han är alltså med på det som Diane Boyd sa, nämligen att det inte finns någon forskning i dag som pekar på och som kan bevisa att enstaka individer är problemindivider. Han menade att det är mycket troligt som hon säger, fast det finns ingen forskning på det heller i Sverige.

Maria Gardfjell säger att det inte har skett så många skador i Värmland nu. Det har det såklart gjort. Men antalet hundar som har dödats har kanske inte på samma vis skjutit i höjden som det gjorde ett tag. Åren 2007 och 2008 var det 49 hundar i Sverige som dog, varav 18 i Värmland. Så höga siffror är det inte nu, men det är ändå två tre hundar som dör varje år. Det är två tre hundar för mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Vi tror att om vi jagar ur ett helt revir i stället och snabbt skjuter problemindividerna så är vi av med problemet.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet 2020/21:MJU5 Skyddsjakt på varg.

Centerpartiet föreslog i våras att det skulle bli tryggare, enklare och snabbare att kunna skyddsjaga varg. I Sverige har vi två typer av jakt, dels licensjakt som är till för att reglera viltstammarna, dels skyddsjakt som är till för att kunna ta bort individer eller grupper av individer som orsakar skada eller som kan orsaka skada.

Centerpartiet anser att en av de viktigaste delarna i att få acceptans för den vargförvaltning vi har i Sverige i dag är att vargar som orsakar allvarliga skador, uppvisar ett onormalt beteende eller uppehåller sig i städer eller tätorter ska kunna skyddsjagas med stöd av de nya reglerna och de rekommendationer vi föreslår.

Runar Filper nämnde Rackstadreviret. Även jag hade tänkt ta upp det, men eftersom han redan har tagit upp det går jag inte in på det så mycket. Trots allt kan man konstatera att där ville de ta bort en varg i taget, och de fick ta bort fyra vargar innan flocken till slut splittrades och lämnade området. Man kan alltid fråga sig om det är en rimlig hantering att skador ska kunna fortsätta att uppkomma gång efter gång. Ska hund- och tamdjurs-ägare behöva utstå detta?

Centerpartiet föreslår därför att det ska bli lättare att skyddsjaga hela revir och även genetiskt viktiga vargar. Viltskadecenters rekommendationer rörande skyddsjakt är, som vi har hört, 15 år gamla och inte längre aktuella, vilket myndigheterna själva lyfter. Det finns faktiskt redan i dag en rättslig möjlighet att fatta beslut om skyddsjakt på ett helt revir. Det finns ingenting i lagen som stoppar det. Problemet är i stället att regelverket inte tillämpas på detta sätt. I stället fattas beslut om skyddsjakt för en varg i taget, och den sammanlagda processen tar alldeles för lång tid.

Därför krävs en ny praxis och nya rekommendationer som tydligt möjliggör att beslut om skyddsjakt i samband med upprepade skador kan omfatta alla vargar i den skadegörande flocken. Vi tycker också att skyddsjakt på genetiskt viktiga vargar ska kunna ske med hänsyn till allmän hälsa och säkerhet och av andra tvingande skäl som har ett överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär.

Skyddsjakt ska, till skillnad från licensjakt, inte behöva ta hänsyn till den genetiska statusen hos den varg som orsakar skada. Att ha olika måttstockar på vilken skada som en genetiskt viktig varg och en icke genetiskt viktig varg får orsaka rimmar illa med hela syftet med skyddsjakt. För att undvika att beslut om skyddsjakt behöver fattas är det förebyggande arbetet förstås viktigt.

Det är redan i dag möjligt att bevilja skyddsjakt på en art som ännu inte har uppnått gynnsam bevarandestatus så länge skyddsjakten inte försvårar möjligheten för arten att på längre sikt uppnå denna status. Därför föreslår Centerpartiet i detta betänkande att Naturvårdsverket ges i uppdrag att ta fram nya rekommendationer för skyddsjakt på varg i enlighet med vårt förslag.

Fru talman! Centerpartiet vill att det ska gå snabbare och bli enklare att ansöka om skyddsjakt. För de människor som får ta konsekvenserna av den förda vargpolitiken är det viktigt att länsstyrelserna, när angrepp är på väg att ske eller har skett, agerar skyndsamt för att hindra angrepp eller förnyade vargangrepp. Därför bör beslut om skyddsjakt kunna fattas på ett enkelt sätt under vissa givna former.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

I rovdjurspropositionen från 2013 fastslås att vargens förekomst i län med fäbodbruk, intensiv fårskötsel eller skärgårdar ska begränsas till de områden där den gör minst skada. Detta borde innebära att skyddsjakt snabbt ska beviljas dels i dessa områden, dels i områden med stor djurhållning. Och detta ligger i linje med vad som gäller för renskötselområdet. Varför ska varg tolereras inom områden med djurskötsel när vi är helt överens om att vargen inte ska finnas i renskötselområdena? Om det rör sig om en varg som orsakar stor skada ska ett snabbt beslut om skyddsjakt kunna fattas oberoende av den genetiska statusen hos vargen.

Fru talman! Centerpartiet vill säkerställa möjligheten att begära sekretess för att undvika att personer utsätts för hot och våld. Det är redan i dag möjligt att sekretessbelägga uppgifter i samband med skyddsjakt. Denna möjlighet utnyttjas dock i varierande grad beroende på vilken myndighet som beslutar. Enligt vår mening ska den som ansöker om skyddsjakt eller utför skyddsjakt kunna få sina personliga uppgifter belagda med sekretess om man så begär. Själva besluten om skyddsjakt och motiveringarna ska förstås inte vara föremål för sekretess.

Fru talman! Statens ansvar för skyddsjakt behöver förtydligas. De stora rovdjuren är statens vilt, och det är rimligt att staten tar ett större ansvar för de skador som rovdjur orsakar. Länsstyrelsen kan enligt gällande regelverk ta initiativ till skyddsjakt och därmed ta ansvar för skyddsjakten, och länsstyrelsen kan också ta det ekonomiska ansvaret för skyddsjakten - vilket också händer. De möjligheterna borde användas mer frekvent. I dag vet vi att det är stor skillnad mellan de olika länsstyrelserna i fråga om att tillämpa regelverken. Själva skyddsjaktens genomförande ska dock hanteras av lokalt godkända jägare som har kännedom om de marker och det vilt där skyddsjakten bedrivs.

Fru talman! Vi vill se över certifieringen av hundar som kan säkerställa vargangrepp. I dag finansieras de rovdjurskunniga besiktningspersonernas verksamhet av viltskadeanslaget. Det finns ett behov av att certifiera fler hundar som kan säkerställa att det har skett ett vargangrepp. Vi vill uppdra åt regeringen att utreda förutsättningarna för att bekosta utbildning av certifierade hundar genom viltskadeanslaget.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att hanteringen av den rådande rovdjurspolitiken på framför allt varg har skapat ett förtroende- och tillitsgap mellan dem som tillämpar lagstiftningen och dem som drabbas av den. De förslag som Centern lägger fram för skyddsjakt är en liten pusselbit för att återskapa tilliten. Det kommer att behövas mycket mer. Det sammanlagda rovdjurstrycket måste minska på flera områden i Sverige. Det är inte rimligt att vissa begränsade geografiska områden ska bära en så stor del av den svenska rovdjursstammen. Därför bör licensjakten öka i det mellansvenska förvaltningsområdet, som i dag rymmer mer eller mindre alla vargar i Sverige. Det är rimligt att minska antalet vargar i detta område till 170. Om Sverige och Norge samförvaltar vargstammen kommer vi också att klara av de av riksdagen uppställda målen för vargförvaltningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Fru talman! Jag har några frågor till Peter Helander.

Peter Helander säger att det finns två typer av vargjakt. Jag räknar till tre. Vilka typer av vargjakt anser Peter Helander att det finns?

Peter Helander säger också att skador uppkommer gång efter gång i vissa sammanhang, och han hänvisar till ett exempel där man beviljat skyddsjakt på varg men fick bevilja ny skyddsjakt på varg. Finns ett stöd för det förslag som Miljöpartiet anser är viktigt, nämligen att i större utsträckning och mer systematiskt ta dna-prover på vargarna för att identi-fiera vilken vargindivid som man ska skyddsjaga?

Min tredje fråga handlar om Centerpartiets önskan om att jaga genetiskt viktiga vargar med hjälp av skyddsjakten. Varför? Hur påverkar det vargens gynnsamma bevarandestatus?

Fru talman! Jag tackar Maria Gardfjell för frågorna.

Det finns två typer av jakt, även om jag vet att Maria Gardfjell är ute efter en tredje typ. Det finns skyddsjakt, och det finns licensjakt. Det är den uppdelning som finns i Sverige. Enligt EU finns ingen typ av skyddsjakt. Skyddsjakt och licensjakt delas inte upp på något sätt inom EU, utan det är jakt.

Sedan var det uttrycket gång efter gång. Det var ett bra exempel från Rackstadreviret om hur illa det kan gå när vi inte tar bort ett helt revir på en gång. Ta bort revir har vi gjort tidigare, exempelvis vid licensjakter. Vi plockar ibland bort hela revir.

Jag menar att om det är fråga om upprepad stor skadegörelse ska man blocka bort hela reviret. Maria Gardfjell vet att en vargflocks beteende sprider sig inom flocken. När alfaparet lär sina valpar att jaga på ett visst sätt fortsätter de att göra det. Det är inte så att en varg lär sig att krypa under ett rovdjursstängsel och att de andra inte förstår det. Lär sig en lär sig alla andra.

Därför är det viktigt att vi vid vissa tillfällen, vid stora skador, ska kunna plocka bort ett revir. Det är inte något som ska användas generellt hela tiden.

Det är väl jättebra att ta dna-prov på individer. Jag har inget emot vargstängsel, rovdjursstängsel, att ta dna-prover, att jobba förebyggande och så vidare, men i vissa fall när det finns ett vargrevir som orsakar stor skada ska man kunna ta bort hela reviret. Det går att göra redan i dag enligt lagstiftningen.

Sedan var det frågan om att skyddsjaga genetiskt viktiga vargar. Det kommer inte att vara så att vi letar efter genetiskt särskilt viktiga vargar. Skyddsjakten är till för att ta bort de individer som orsakar stor skada. Att låta en genetiskt viktig varg fortsätta orsaka stor skada bara för att den är genetiskt viktig rimmar inte alls med begreppet skyddsjakt.

Fru talman! Det finns två typer av vargjakt, säger Peter Helander. Jag tog upp WWF i mitt anförande, som säger att vi måste bryta den utbredda tystnadskultur som råder om brott mot stora rovdjur. Fler brott måste anmälas och förövare lagföras, annars hotas i förlängningen rättsstaten och demokratin. Den illegala jakten ska därför bekämpas kraftfullt av myndigheterna tillsammans med övriga aktörer i samhället. Det är genom att inte prata om den tredje jaktformen, den illegala jakten, som vi låter tystnadskulturen breda ut sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Peter Helander har varit med på en hearing där forskare, myndigheter, departement och organisationer har berättat om hur utsatt den svenska vargstammen är genetiskt, om att alla vargar i Sverige är så genetiskt inavlade att det i praktiken är syskon som parar sig med varandra och får valpar. Det är mycket allvarligt. Därför måste vi vara rädda om de genetiskt viktiga vargarna, inte rädda för dem, och därför är det anmärkningsvärt att Centerpartiet vill jaga de genetiskt viktiga vargarna.

Fru talman! Jag blir lite förbluffad över att Maria Gardfjell anser att illegal jakt är en jaktform. Illegal jakt är en brottslig verksamhet, ingen jaktform. Licensjakt och skyddsjakt är jaktformerna som finns i Sverige. Jag har inte hört någon i kammaren stå bakom illegal jakt. Det är väl ett mål att vi ska undvika all illegal jakt vi kan.

Alla i miljö- och jordbruksutskottet var överens om att hålla hearingen. Många organisationer bjöds in. Det var en heldag där alla fick prata 15-20 minuter vardera. Vissa av organisationerna var speciellt inbjudna av Maria Gardfjell och Miljöpartiet. Så fungerar det, det vill säga att man bjuder in de organisationer och forskare som stöder ens egna teser. Det finns andra organisationer och forskare som pratar om andra saker.

När vi i riksdagen fattade beslutet om 170-270 vargar baserade det sig på 100 livskraftiga individer som kunde reproducera sig. För att få fram 100 livskraftiga reproducerande individer behöver vi 170 vargar. Sedan tog vi till ett säkerhetsgrepp och lade till ytterligare 100, det vill säga 170-270.

Nu kan inte Maria Gardfjell svara, annars hade jag kunnat fråga hur många vargar vi har i dag. Naturvårdsverket säger att vi har 350 vargar, dna-spårade vargar. Då säger norrmännen att 10 procent inte hittas. Norge har 90 vargar. Alltså har vi 450 vargar i Sverige, plus 10 procent som inte hittas plus alla de vargar som fötts under våren. I Dalarna ökade antalet vargar från 2019 till 2020 från 35 till 65, en snabb ökning.

Det är klart att vi inte ska ta bort de genetiskt viktiga vargarna. Vi ska se till att det kommer in fler vargar så att vi kan hålla nere stammen. Det är också ett mål som Centerpartiet har.

Fru talman! Jag vill börja med att för ovanlighetens skull yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Det känns väldigt speciellt att för en gångs skull få göra det.

Varför står vi här i dag och diskuterar skyddsjakt? Jo, det är av den enkla anledningen att vi i Sverige i dag inte har en rovdjursförvaltning som är värd namnet. Vi har inte en rovdjursförvaltning som tar hänsyn till de höga koncentrationer av rovdjur som vi har i vissa delar av vårt land.

Som vi hörde här tidigare gav vi i våras ett tillkännagivande som byggde på en motion från Kristdemokraterna om att öka licensjakten i områden med höga koncentrationer. Det har inte hänt någonting - fram till i går, då jag noterade att regeringen åtminstone ämnar ta bort de länsvisa miniminivåerna. Det hörde vi att Isak From nämnde i sitt anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Fru talman! I rovdjurspolitiken och framför allt vargpolitiken har vi gått från dike till dike. 1965 var vargen fredlös. 1966 var den fridlyst. I stort sett ända sedan dess har den varit fridlyst.

Av flera orsaker måste vargen jagas. Vi hör i dag mycket om vargens beteende - att dess beteende är onaturligt. Det är inte alls onaturligt. Vi har en vargstam som inte har blivit jagad, och därmed är vargen inte rädd för människan. Den har inte lärt sig att människan är en fiende, och därmed är det ytterst naturligt att vargen stryker över gårdsplaner och går längs med djurhagar och så vidare. Där finns det dessutom mat - mat som är mycket lätt att få tag i eftersom den är instängd.

Varför har vi då ingen fungerande rovdjursförvaltning? Den största orsaken, fru talman, tror jag är urbaniseringen. Vi lever längre och längre från naturen. Det gör att allt fler saknar förståelse för hur det är att leva på landsbygden i allmänhet och med rovdjur i synnerhet.

Som vi hörde här tidigare har Värmland, som utgör 4 procent av Sveriges yta, enligt den senaste inventeringen en fjärdedel av hela den skandinaviska vargstammen. Är det någon som är förvånad över att det blir skador? Är det någon som är förvånad över att det blir konflikter?

Det blir ingen votering om detta i dag eftersom klockan är så pass mycket. Men nästa vecka när beslutet ska fattas är de som då är här och voterar med om att fatta ett beslut som i alla fall till en del formar vilket Sverige vi vill ha och vilken svensk landsbygd vi vill ha.

Vill vi ha en levande landsbygd med allt vad det innebär? Vill vi ha en landsbygd med betande mular som ser till att vi har hög biologisk mångfald? Vill vi ha en landsbygd med producenter av mat och material som ersätter CO2-intensiva material? Vill vi ha en landsbygd som ger livskvalitet och bedriva verksamheter såsom djurhållning och jakt under trygga former? Eller vill vi ha en landsbygd som är ett stort Skansen?

Som vi hörde här tidigare tar betänkandet upp fem punkter. Jag kommer inte att rabbla upp dem igen; det är redan gjort. Men skyddsjakt i Sverige är reglerat i 23 § jaktförordningen. Där står bland annat om "hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön". Det är en av hänsynen man ska ta när man ska bevilja skyddsjakt.

Jag noterar att Viltskadecenters riktlinjer, som man följer i detta, inte stämmer helt överens med det som står i 23 § jaktförordningen. Som vi hört tidigare är riktlinjerna dessutom 15 år gamla och inte längre aktuella, vilket man själv säger. De skrevs i en annan tid, när vi hade helt andra koncentrationer av varg.

Vargen är ju ett hunddjur, och de är mycket lättlärda. De lär dessutom av varandra. Om en familjegrupp börjar ge sig på tamdjur hjälper det föga att ta bort en varg. Som vi hörde i ett tidigare inlägg lär de av varandra, så när alfaparet har lärt sig hur man jagar fortsätter avkomman på samma sätt. Det är ofta ensamma djur, som inte har möjlighet att jaga i flock, som tar enkla byten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg

Rackstadreviret hoppar jag över, fru talman, för det beskrev Runar Filper ganska ingående. Men som en förlängning av det är det så att om det fattas beslut om skyddsjakt för en varg i taget, då tar den sammanlagda processen för lång tid. Därför krävs en ny praxis och nya rekommendationer som gör det betydligt enklare så att vi får stopp på de upprepade skadorna.

När vi tidigare diskuterat det här i utskottet har vi pratat om Tyskland. Där har vissa delstater gjort en annan tolkning. Där går man in och plockar bort vargar och till och med hela revir tills skadorna upphör. EU har inte agerat på detta. Annars är ju vi i Sverige väldigt duktiga på att gömma oss bakom EU. Det är en favoritgren vi har - vi skyller gärna på EU. Om det sedan håller hela vägen är inte så noga, men det är lätt att skylla på EU.

Fru talman! Ska vi få acceptans för rovdjuren och rovdjursförvaltningen måste vi ta människors problem på allvar och inte sätta ett storstadsfokus på frågorna. Om man negligerar problemen, negligerar människors upplevelser och känslor, och sedan blir förvånade över den förkastliga illegala jakten - ja, fru talman, då har man inte förstått. Det här berör människors vardag, och det berör människors vardag djupt.

Vi har ganska många forskningsrapporter, varav en är väldigt ny, som är tydliga med att om vi vill minska den illegala jakten ska vi öka den legala. Ge människor makt över sina liv! Illegal jakt är ett otyg som förstör för oss laglydiga människor. Därför måste vi göra det vi kan för att få bort den. Ett sätt, som också forskningen stöder, är att öka legal jakt.

Skyddsjakt ska inte behöva ta hänsyn till den genetiska statusen hos vargen som orsakar skada. Att ha olika måttstockar för skador som en genetiskt viktig varg och en icke genetiskt viktig varg gör rimmar illa med syftet med skyddsjakt.

I Norge kallar man det skadedyrfelling, och det är just vad det är - man tar bort skadedjur.

Som vi hört tidigare i debatten är det många som har åsikter om det här. Men det är inte föreningsliv eller naturvärnarorganisationer som äger tolkningsföreträde av direktivet; det är politikerna i medlemsländerna och EU-domstolen.

Det finns undantag från skyddsbestämmelserna kring varg i § 16, där man skriver om socioekonomi, människors trygghet, kultur och så vidare. Direktivet sätter inte vargen före människan. Det består av 13 sidor, som man sedan har förvanskat till tusentals sidor som dessutom aldrig helt har prövats i domstol.

I dag ser vi att möjligheter till skyddsjakt inte tolkas utifrån direktiv eller EU-rätt utan tyvärr ofta utifrån olika personers och organisationers synpunkter och åsikter. Var är rättssäkerheten, fru talman?

Jag noterar att min tilldelade talartid har gått ut. Därför vill jag avsluta med att säga att vargen är statens vilt, och den förvaltas väldigt begränsat. Det är inte alls som med flera andra arter som också är statens vilt, där vi har en reell jakt. Gör statens vilt skada är det inte mer än rätt att staten står för kostnaderna. Den föder ju upp varg på andra personers egendom.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Skyddsjakt på varg

(Beslut skulle fattas den 2 december.)

Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar