Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd

Herr talman! Vi moderater är övertygade om att Sverige ska vara ett land byggt på ordning och reda. Vårt land vilar på att människor respekterar våra lagar, följer våra regler och delar de värderingar som håller vår samhällsgemenskap samman. Det är denna ordning som gör att vi kan ha ett välfärdssamhälle som fungerar, där människor kan lita på varandra och på det offentliga. Det är denna ordning som vi måste värna och stärka.

Det betänkande vi debatterar i dag handlar om något mycket grundläggande, nämligen vad det betyder att få vara en del av Sverige. Det handlar om vilka krav vi ställer på den som vill vistas här med uppehållstillstånd. Det handlar också om att vi måste vara beredda att högt och tydligt säga vad vi förväntar oss av dem som kommer till vårt land.

Herr talman! Under många år har Sverige haft en alltför kravlös hållning i fråga om beviljade uppehållstillstånd. Vi har tillåtit en del människor att varaktigt bosätta sig här utan att de följer svenska lagar, utan att de respekterar våra värderingar och utan att de gör något försök att bli en del av vår samhällsgemenskap. Det är inte rimligt, och det är definitivt inte rättvist mot alla dem som kommer hit, följer reglerna och anstränger sig för att bli en del av Sverige.

Den moderatledda regeringen föreslår nu att vi skärper kraven på vandel för uppehållstillstånd. Det är rätt, det är nödvändigt och det är på tiden.

Förslaget innebär att vi gör det möjligt för Migrationsverket att återkalla uppehållstillstånd för den som utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet, som har dömts för brott eller som i övrigt har brustit i sin vandel. Det innebär att vi säger att det inte räcker att bara följa lagen – vi förväntar oss också att man respekterar de värderingar som Sverige bygger på.

Från vänsteroppositionen klagar man, föga förvånande. Man säger att detta är för vagt. Man säger att begreppet vandel är otydligt och gammeldags. Man säger att det skapar osäkerhet. Detta stämmer inte, herr talman. Vänsteroppositionens invändningar handlar ytterst om retorik.

För det första: Begreppet vandel är inte nytt. Det används redan i dag i andra delar av exempelvis utlänningslagstiftningen. Det är ett väletablerat begrepp inom utlänningsjuridiken som domstolar och myndigheter redan arbetar med. Att säga att det är vagt är att säga att vi redan i dag har ett vagt system, och det är inte sant.

För det andra: Regeringen har i propositionen tydliggjort vad som avses med bristande vandel. Man har gjort klart att det inte handlar om normbrytande beteenden som sådana. Det handlar inte om tiggeri, prostitution eller skadligt bruk av alkohol eller droger, utan det handlar om beteenden som har negativa konsekvenser för andra eller för det allmänna. Det handlar till exempel om regelefterlevnad, oärlig försörjning och obetalda skulder. Det handlar om brott och om att utgöra ett hot mot säkerhet och ordning.

Det är rimligt att man har en god vandel när man är gäst i Sverige, och det ser vi nu till att i lag ställa krav på. Det är såväl rätt som rättvist.

Herr talman! Vi föreslår att bedömningen av om ett uppehållstillstånd ska återkallas alltid ska göras utifrån en helhetsbedömning. Man ska väga in hur länge personen har varit i Sverige och hur väl etablerad personen är. Man ska också väga in om personen har barn här och hur långt tillbaka i tiden förseelsen ligger. Man ska dessutom väga in hur allvarlig förseelsen är. Det är alltid fråga om en proportionerlig bedömning. Det är en individuell bedömning som kan överklagas till domstol av den som inte håller med. Detta är en rättssäker ordning.

Herr talman! Vi kan inte acceptera att människor som begår brott eller utgör ett hot mot säkerhet och ordning ska kunna stanna i Sverige bara för att de har varit här länge eller för att de har barn här. Det vore orättvist både mot den som utsätts – mot brottsoffret – och mot Sverige i stort, för detta handlar också om säkerhet för Sverige och för svenska medborgare.

Vi vet att det finns människor som kommer till Sverige med oärliga avsikter. Vi vet att det finns människor som begår brott här. Vi vet att det finns människor som utgör ett hot mot vår säkerhet. Vi vet också att det finns människor som inte respekterar våra värderingar eller våra lagar. För dessa människor kan det inte finnas någon plats i Sverige; det är en självklarhet. Det är därför vi behöver verktyg för att kunna avlägsna dem från landet. De vandelsregler som vi moderater och våra samarbetspartier föreslår är ett sådant verktyg.

Herr talman! Jag är inte överraskad över att vänstersidan motsätter sig detta förslag – det är helt i linje med deras politik. De vill ha en kravlös invandring. De vill ha en kravlös integration. De vill att människor ska kunna vistas här utan att följa reglerna, utan att respektera våra värderingar och utan att göra något försök att bli en del av vår samhällsgemenskap.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger föga förvånande nej till den moderatledda regeringens proposition om skärpta krav på vandel. Status quo ska gälla. Utländska medborgare ska fortsatt kunna missbruka svensk gästvänlighet. Det är slött, slappt och likgiltigt, men det är inte förvånande för den som följt den svenska migrationsdebatten de senaste decennierna.

Socialdemokraterna och Centerpartiet har ett antal invändningar av teknisk karaktär. De vill ha ökade preciseringar och ett mer avgränsat regelverk. Färre ska omfattas av de höjda kraven, helt enkelt. Det är en ansvarslös hållning.

Man kan därför ställa sig frågan: Vilket Sverige är det som vänsteroppositionen samfällt vill bygga om olyckan skulle vara framme i valet i höst? Vill man ha ett Sverige där ordning och reda inte spelar någon roll? Vill man ha ett Sverige där människor kan begå brott och ändå stanna? Vill man ha ett Sverige där våra värderingar inte respekteras?

Jag tror att de flesta svenskar vill ha ett Sverige där ordning och reda råder, där lagar följs, där värderingar respekteras och där de utländska medborgare som inte respekterar detta kan avlägsnas från vårt land. Det är det Sverige som vi moderater vill bygga. Det är också det Sverige som detta förslag, i kombination med allt annat vi gör inom migrationspolitiken och rättspolitiken, är en del i att bygga.

Herr talman! Detta förslag är inte början på någon ny linje som vi moderater nu lägger fram, utan det är en fortsättning på det konsekventa arbete som det blågula laget redan har påbörjat. Vi har redan skärpt kraven för medborgarskap. Vi har redan infört språkkrav, samhällskunskapsprov och försörjningskrav. Vi har lagt grunden för att Sverige ska kunna återkalla medborgarskap från den som har dömts för systemhotande brottslighet. I morgon ska riksdagen, utöver detta förslag, anta Nordens tuffaste brottsutvisningslagstiftning och dessutom skärpa kraven på vandel för uppehållstillstånd.

Detta är som sagt ett konsekvent arbete. Det bygger på principen att den som vill vistas i Sverige måste följa våra lagar och regler och respektera våra värderingar. Detta är ett arbete som vi moderater är stolta över och något som aldrig hade kunnat genomföras om Magdalena Andersson varit statsminister för en SV-MPregering; det är värt att komma ihåg.

Herr talman! Vi moderater vill bygga ett Sverige där ordning och reda råder, där lagar följs och där värderingar respekteras. Vi vill bygga ett Sverige där människor som anstränger sig och gör rätt för sig kan bygga sitt liv och sin framtid. Vi vill även att de som inte respekterar våra regler och värderingar i större utsträckning ska kunna avlägsnas från landet.

Jag är helt övertygad om att en absolut majoritet av svenska folket instämmer i denna politiska inriktning. För att den ska fortsätta att råda behöver vi minst fyra år till med en moderatledd regering – annars riskerar allt vi nu genomför att rivas upp av Magdalena Andersson, Nooshi Dadgostar och Amanda Lind. Det har Sverige inte råd med.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.

Herr talman! Ledamoten pratar mycket om svenska lagar, men det här handlar inte om det. Han pratar mycket om brott, men det här handlar om levnadssätt. Att alla som vistas i Sverige ska följa svensk lag ser nog alla ledamöter här som en självklarhet. Vänsterpartiet menar dock att regeringens proposition inte handlar om detta utan om en gradvis nedmontering av grundläggande rättsstatliga principer.

Regeringen har det yttersta ansvaret att säkerställa att lagstiftningen värnar om allas lika värde, men nu inför man en rättsordning där människor inte är lika inför lagen. Regeringen vill flytta lagstiftning och fokus från brott till beteende med enda målet att utvisa så många som möjligt. Vi är inte längre lika inför lagen, utan vissa ska bedömas utifrån sin livsstil och sitt beteende. Jag har svårt att komma på något mer godtyckligt och rättsosäkert. Det står nu klart att människor i Sverige ska behandlas olika utifrån etnicitet.

Ledamoten pratar om svenska värderingar. Vilka då? Vi kan inte utgå från värderingar i bedömningen. Och vilka är de tydliga juridiska definitionerna av vandel? Några sådana har över huvud taget inte presenterats. Förutom värderingar har det pratats om brott, och för det finns redan en brottslagstiftning.

Herr talman! Att Vänsterpartiet är emot även det vi gör med denna proposition och detta betänkande är inte på något vis förvånande. Vänsterpartiet har konsekvent röstat nej till allt regeringen har lagt fram under paradigmskiftet i migrationspolitiken.

Hur Vänsterpartiet ska få ihop det med Socialdemokraterna är en gåta, men vi kan gissa vad alternativet blir. Det är det Vänsterpartiet driver som kommer att bli den svenska migrationspolitiken efter valet i höst, om olyckan skulle vara framme.

Vi menar att såväl svenska lagar som svenska värderingar bör få större genomslag vid beviljande av nya uppehållstillstånd, förlängningar av uppehållstillstånd och återkallande av uppehållstillstånd. Det är detta vandelsbegreppet tar sikte på. Som vi nämner i propositionen och betänkandet kan det handla om exempelvis bristande regelefterlevnad, obetalda skulder eller oärlig försörjning. Att svenska värderingar är att betala sina skulder, betala skatt på sina inkomster, ha en ärlig försörjning och följa de regler och lagar som finns i vårt land står nog klart för den stora majoriteten av svenska folket.

Precis som jag nämnde i mitt anförande är vandel inget nytt begrepp. Det finns redan i utlänningslagstiftningen, och vandelsprövningar har gjorts tidigare, exempelvis vid beviljande av medborgarskap.

Det är detta vi behöver stärka för att få mer ordning och reda i Sverige än vad vi har i dag, och det är beklagligt att Vänsterpartiet motsätter sig det.

Vad är alternativet för Vänsterpartiet? Är det alltid status quo som gäller oavsett? För er finns inga problem. Ni vill ha kvar utlänningslagstiftningen och migrationspolitiken exakt som den är, eller helst som den var 2015 eller dessförinnan – med alla följder det fick.

Min motfråga till Tony Haddou är: Vad är Vänsterpartiets alternativ? Ska man låta alla dessa problem i samhället vara kvar, eller ska man göra något åt dem?

Vi är tydliga med att det krävs ett agerande här och nu.

Herr talman! Jag tolkar svaret som att det saknas tydliga juridiska definitioner. Detta med värderingar som ledamoten ger uttryck för är rättsosäkert och godtyckligt.

Jag fick frågan vad Vänsterpartiets alternativ är. Sverige har ju redan en brottslagstiftning, och det är den man ska bedömas utifrån. Problemet med regeringen är att man skapar rättsosäkerhet och godtycklighet i svensk lagstiftning. Om man begår brott ska man bedömas utifrån sitt brott.

Men regeringen vill göra detta till en fråga om levnadssätt, där man bedöms utifrån hur man lever, trots att man kanske inte har begått något brott. Man kan till exempel utvisas om man har böter. Ledamoten pratar om helhetsperspektiv. Då riskerar en student som vinglar hem efter en studentfest och har fått böter i bagaget utvisning.

Är det så vi ska ha det i Sverige? Ska människor känna sig rädda och osäkra? Ska vi ha en lagstiftning som är helt godtycklig och rättsosäker? Det är detta vi kritiserar. Om man begår ett brott ska man bedömas utifrån detta brott, inte utifrån något annat. Man ska inte bedömas utifrån levnadssätt eller efter Moderaternas behag. Vi ska inte ha en helt godtycklig och rättsosäker lagstiftning i Sverige, för det är inte i enlighet med rättsstatens principer.

Herr talman! Låt oss fastslå en grundläggande sak: Endast svenska medborgare har en ovillkorlig rätt att befinna sig i Sverige, medan de med uppehållsrätt tillåts vara här på rättslig grund. Det är tack vare vår gästfrihet de får stanna i Sverige, och då är det rimligt att de följer svenska lagar och svenska värderingar.

Vandelsbegreppet är inte något nytt, trots att Vänsterpartiet försöker få det att låta som det. Det finns ingen godtycklighet i detta. Det är ingen politiker som kommer att avgöra om någon har bristande eller god vandel, utan oberoende domstolar och självständiga myndigheter kommer att pröva det när det är fråga om exempelvis förlängning av uppehållstillstånd. Vandel kommer att finnas med i bedömningen, för det är inte bara rimligt utan helt grundläggande att man ska sköta sig när man befinner sig i landet Sverige. Därför är det bra att vi får detta på plats.

Förarbetena preciserar en del av vad detta handlar om, vilket jag också nämnde tidigare. Det handlar om exempelvis bristande regelefterlevnad, obetalda skulder och oärlig försörjning. Detta kan ligga till grund för bedömningen av om ett uppehållstillstånd ska återkallas, inte beviljas med mera.

Tony Haddou säger att vi har en brottslagstiftning. Självklart har vi det. Därför är det märkligt att Tony Haddou i morgon även kommer att rösta nej till att skärpa reglerna för brottsutvisning. Men som vanligt röstar Vänsterpartiet nej till allt vi lägger fram.

Vänsterpartiet är i princip för fri invandring och slappa regler för den som kommer till Sverige. Vi står för något annat. Jag fasar för ett alternativ där Tony Haddou blir migrationsminister i Magdalena Anderssons regering efter valet i höst. Det tror jag att svenska folket bör hålla koll på.

Herr talman! Att bli av med sitt uppehållstillstånd i Sverige och bli utvisad härifrån är en konsekvens som för många är långt värre än att få böter eller till och med hamna i fängelse. Om du till exempel har dina rötter i talibanernas Afghanistan innebär ett utvisningsbeslut inte bara att du blir av med ditt hem, behöver rycka upp barnen från skolan och måste sluta ditt arbete. Det innebär också att du och din familj tvingas anpassa er efter talibanernas extremistiska värderingar och levnadssätt. Du förväntas bland annat förtrycka kvinnor och till punkt och pricka följa reglerna i en kultur av angiveri där minsta avvikande beteende kan leda till att du blir anmäld.

Det är alltså mycket långtgående konsekvenser man kan drabbas av om man utifrån den nya lagen bedöms ha bristande vandel. När det handlar om så allvarliga konsekvenser för enskilda människor är det otroligt viktigt att det finns rättssäkerhet och förutsebarhet i lagstiftningen, att man kan försvara sig inför en domstol och att beviskraven är högt ställda.

Men, Viktor Wärnick, här har ni valt ganska låga beviskrav, inte som i brottmål: bortom rimligt tvivel. Det införs heller ingen absolut rätt att försvara sig med till exempel en advokat inför en domstol. Hur har ni tänkt?

Herr talman! Annika Hirvonen och Miljöpartiet fortsätter på det spår som Vänsterpartiet nyss var inne på här i talarstolen. Man blandar bort korten och vill få det att verka som att vi inte skulle ha någon ordning över huvud taget i svensk lagstiftning. Det handlar inte om det över huvud taget.

Här handlar det om att man ska sköta sig om man befinner sig i Sverige. Om man har ett uppehållstillstånd ska man alltså följa våra regler och våra värderingar, annars kan det vara en del i en bedömning av om man brister i sin vandel eller inte, exempelvis vid förlängningstillfället för ens uppehållstillstånd.

Den som har skäl att befinna sig i Sverige kommer naturligtvis inte att utvisas. Den som riskerar död, tortyr eller annan omänsklig behandling utvisas inte ur Sverige. Sverige är en rättsstat som följer principen om non-refoulement. Detta vet Miljöpartiet, men man blandar bort korten för att skrämmas.

Det här handlar om de personer som befinner sig i Sverige och som inte sköter sig. De kanske inte begår brott, men de sköter sig ändå inte. De betalar till exempel inte sina skulder eller följer de regler som finns i Sverige. Det är det som det här handlar om.

Vi måste ha möjlighet att avlägsna personer som inte sköter sig från vårt land. Det är det som detta förslag handlar om. Mot detta motsätter sig såväl Vänsterpartiet som Miljöpartiet som ett led i den allmänna oppositionen mot hela det paradigmskifte inom migrationspolitiken som vi nu lägger fram och får igenom i Sveriges riksdag.

Miljöpartiet är emot allt detta. De är i grunden för en fri invandring och inte för några regler över huvud taget för att hålla ordning och reda i landet eller se till att människor sköter sig när de befinner sig här. Det är det som invändningarna egentligen handlar om när man går in på teknikaliteter.

Herr talman! Man kan säga att min fråga handlar om teknikaliteter, men i en rättsstat är dessa teknikaliteter centrala. Det som jag frågade om och som Viktor Wärnick inte svarade på var varför regeringen och Moderaterna har valt ett så lågt beviskrav när det kommer till bristande vandel. Om någon ska dömas för fortkörning eller misshandel ska det vara bevisat bortom rimligt tvivel att personen har begått handlingarna och dessutom gjort det med uppsåt.

Dessutom har man en absolut rätt att personligen och med stöd av till exempel en advokat försvara sig mot anklagelserna inför en domstol, till och med om det bara handlar om en bot. Till och med då har man den rätten.

I propositionen om bristande vandel ställs alltså inte beviskravet bortom rimligt tvivel, och då inför Moderaterna inte rätten att personligen försvara sig inför domstol, trots att konsekvensen kan bli att man tvingas lämna sitt hem och sitt jobb, ta barnen ur skolan och flytta till ett land där alla människor förväntas utöva förtryck mot varandra, till exempel Afghanistan dit Sverige utvisar människor i dag.

Det här beslutet kan fattas av Migrationsverket, och när man överklagar har man inte ens rätten att försvara sig inför domstol. Det ställs inte heller krav på att det ska vara bevisat bortom rimligt tvivel att man till exempel med uppsåt tagit på sig skulder som man inte haft avsikt att betala.

Då undrar jag varför Moderaterna, i rättsstaten Sverige, har valt ett lägre beviskrav när konsekvenserna är så mycket allvarligare än när man får fortkörningsböter.

Herr talman! De allra flesta som befinner sig i Sverige lever hederligt, arbetar och gör rätt för sig. De är en uppskattad del av vårt samhälle. Men det finns ändå en liten grupp som kommer till Sverige och som begår brott, som missköter sig och som inte respekterar svenska lagar och värderingar. Då måste vi ha en större möjlighet att avlägsna dessa individer från vårt land.

I grund och botten är det enkom svenska medborgare som har en ovillkorlig rätt att uppehålla sig i Sverige. Det är detta som är grunden i det förslag som vi lägger fram i dag.

Vi tycker att det är rimligt att man sköter sig och att man följer svenska lagar, regler och värderingar. Om man inte gör det ska det kunna prövas av självständiga, oberoende myndigheter och domstolar huruvida ens uppehållstillstånd exempelvis ska förlängas eller återkallas. Det är det som förslaget handlar om. I den processen finns det en rättssäker ordning som innebär att om man inte är nöjd med det beslut som fattats av en myndighet, Migrationsverket i det här fallet, har man möjlighet att överklaga just detta.

Vandelsbegreppet är inte något nytt. Det har funnits i svensk utlänningslagstiftning och utlänningsrätt under lång tid. Nu inför vi detta i fråga om uppehållstillstånden för att helt enkelt få bättre ordning och reda även där.

Jag beklagar att Miljöpartiet konsekvent säger nej till allt detta som skulle göra svensk migrationspolitik så mycket bättre. Jag beklagar att man driver en linje som tvärtom skulle innebära att fler söker sig till Sverige, att fler kommer till Sverige för att söka asyl just här och att vi har färre möjligheter att avlägsna dem som inte sköter sig.

Herr talman! Jag vill inleda med att uppmana alla att notera att Annika Hirvonen inte fick svar på sina frågor om de detaljer som faktiskt avgör folks rättsliga status.

Viktor Wärnick sa precis flera intressanta saker i talarstolen, till exempel att det är klart och tydligt vilka krav som gäller. Då kan jag citera Lagrådet, som jag vet att regeringen har en lite så där syn på i dagsläget: ”En så ingripande åtgärd som återkallelse av ett tillstånd bör ha tydligt stöd i lag.” De tycker alltså att den inte har det i dag. Det är alltså inte tydligt vilka krav som gäller.

Viktor Wärnick sa också att den som har skäl att vara i Sverige inte utvisas. Jag tror inte att man behöver öppna många tidningar från det senaste halvåret för att se att detta inte är sant, oavsett om vi pratar om arbetskraftsinvandrare, tonåringar eller något annat. Väldigt många som har skäl att vara i Sverige utvisas. Den här lagstiftningen kommer att spä på det.

Vi är helt med på att den som begår brott och som är kriminell ska utvisas, men frågan om vandel är någonting annat. Brott och hot mot säkerheten, som är med i lagstiftningen, röstar vi för. Det är därför som vi också röstar för propositionen.

Vi måste vara tydliga med att vandelsbegreppet inte är ett bra begrepp. Det är otydligt. Alla som har tagit replik angående lagstiftningen är överens om att den är dålig. Det är, som Viktor Wärnick sa, slött och slappt. Det är slött och slappt att släppa igenom någonting sådant i en rättsstat som Sverige.

Jag vill faktiskt höra hur det kommer sig att Moderaterna har släppt den basala borgerliga premissen att stå på individens och inte på systemets sida och att lagar ska vara transparenta och rättssäkra. Nu skrattar Moderaterna bara åt borgerlighetens mest grundläggande dygder. Det tycker jag är sorgligt.

Herr talman! Det är som vanligt i migrationsdebatten en väldigt hög svansföring från Niels Paarup-Petersen. Tittar man i betänkandet för att se vem som stöder vilka delar ser man att Centerpartiet, vad jag kan förstå, kommer att rösta för den här lagstiftningen i allt väsentligt.

I några delar har man några invändningar. Det handlar framför allt om ett antal tillkännagivanden, alltså saker som man tycker att regeringen bör arbeta vidare med. Man kan dock fråga Niels Paarup-Petersen om han kommer att rösta för lagstiftningen som sådan eller inte om han befinner sig i kammaren i morgon.

Vi gör detta för att vi tycker att vi behöver få bättre ordning i svensk migrationspolitik också när det kommer till frågan om vandel för de personer som befinner sig i landet. Vandelsbegreppet är, som jag har sagt ett antal gånger, inte något nytt i svensk utlänningslagstiftning. Det har funnits tidigare.

I så fall får man vara konsekvent och stå för att svensk utlänningslagstiftning inte har varit fungerande över huvud taget när man tidigare har gjort vandelsprövningar. Är det detta som Centerpartiet menar?

Vi menar att detta måste vidgas så att fler omfattas så att vi helt enkelt kan avlägsna dem som i praktiken väljer bort att vara i Sverige genom att komma hit för att begå brott eller inte följa våra lagar, regler och värderingar i övrigt, till exempel om man har en oärlig försörjning. Vi tycker att det är rimligt.

Som jag sa tidigare är det alltså inte fråga om att en subjektiv bedömning ska göras av någon politiker eller liknande, utan bedömningen ska göras av en självständig, oberoende myndighet och sedan en domstol, dit man kan överklaga. Detta är den ordning som vi tycker är viktig.

Centerpartiet kan svara på hur man kommer att rösta om lagstiftningen.

Herr talman! Som jag sa i min replik kommer vi att rösta för lagstiftningsförslaget, bland annat för att både brott och hot mot rikets säkerhet finns med där. En av utmaningarna med regeringen är att den många gånger lägger saker som är ganska vettiga tillsammans med saker som verkligen inte är vettiga, och så som riksdagen tyvärr fungerar är det ett helt paket som måste antas.

Vi säger att vi inte vill ha vandelsbegreppet – det står otroligt tydligt. Det finns fyra delar i vår följdmotion. Jag är osäker på rubriken, men i en av dem står det att vi inte vill ha vandelsbegreppet. Jag tror inte att det är oöverskådligt för folk.

När det gäller att de som kommer hit inte vill följa våra regler kan jag säga att jag har kommit hit och gärna vill följa reglerna. Men jag har också brutit mot många av dem. Jag har kört för fort – det kan jag säga. Jag gör det varenda gång jag kör på landsväg. Det kanske är dumt att säga det i kammaren, men jag kan erkänna det. Det gör ni andra också, även när ni kör i staden ibland.

Jag har pratat med en kille som körde 46 kilometer i timmen på en 40väg. Det har jag gjort många gånger, och jag har fått böter under det senaste halvåret för att ha kört snabbare än så. Jag har kört för fort på landsväg. Jag är rätt säker på att också Viktor Wärnick har gjort det, om han har körkort. Men man behöver inte erkänna allt – we take the fifth.

På grund av två fortkörningsböter – den ena för att ha kört 46 kilometer i timmen på en 40-väg och den andra för att ha kört 80 kilometer i timmen på en 70-väg, eller något sådant – kan han inte få uppehållstillstånd.

Då har man inte följt reglerna i det här landet, och det får konsekvenser för uppehållstillståndet. Det är vad som krävs i dag, innan vandelsbegreppet har införts. Moderaterna får svara på: Har man brutit så pass mycket mot reglerna då att man inte kan fortsätta vara i Sverige?

Den killen har barn och fru här. Räcker det med en fortkörningsbot i framtiden för att man ska utvisas från landet? Det är ju ett brott som ska räknas med. Den här oprecisa lagstiftningen ger ju inget svar på om det räcker; det är det som är utmaningen.

Herr talman! Det kan tyckas vara lagstiftningsprocessuellt tekniskt, men jag tar ändå upp det. Den svansföring som Niels Paarup-Petersen har här är så pass hög att han borde kunna svara på hur han tänker kring lagförslaget som helhet.

Utifrån vad jag kan läsa mig till i utskottets förslag till riksdagsbeslut under punkt 1, vad gäller regeringens lagförslag, kommer han i morgon alltså att rösta för att riksdagen ska anta regeringens förslag till lagar i betänkandet.

Sedan vill man ha ett antal tillkännagivanden. Man röstar alltså inte nej till de delar som man står här och säger är så pass problematiska att de borde ha brutits ut. Man säger att vi borde haft en annan ordning som gör att man kan rösta för de delar som man tycker är viktiga. Svansföring är en sak, men praktik är något annat. Jag tycker att Centerpartiet blir svaret skyldigt när det gäller varför man agerar på det sättet.

När det gäller vandelsbegreppet i övrigt ska det göras en proportionerlig bedömning, en helhetsbedömning, precis som vi konstaterar i betänkandet och som regeringen konstaterar i propositionen. Exakt vad som kommer att ligga i detta är svårt att säga. Det har ju inte varit så tidigare heller när det gäller vandelsprövningen. Det är något som utvecklas och utformas i praxis och som har stöd i och kan härledas till det som anges i förarbetena. Det är en ganska vanlig ordning i svensk lagstiftning att agera på det sättet. Det är alltså inget nytt.

Vi tycker att den som missbrukar svensk gästfrihet ska kunna avlägsnas från landet i större utsträckning än vad som är fallet i dag. Såvitt jag förstår tänker Centerpartiet rösta för detta – på teknisk nivå, även om man i retoriken påstår sig stå för något annat.

Herr talman! Det här förslaget är ytterligare ett av de förslag som Tidöpartierna använt för att skrämma upp folk i allmänhet och invandrare i synnerhet. Bläcket hade knappt hunnit torka på Tidö slott innan den ene tidöpartisten efter den andre slängde sig ut i debatten för att berätta att invandrare nu minsann skulle åka ut ur landet om de inte beter sig.

Prostituerade, sjuka personer med ett missbruk och tiggare skulle ut illa kvickt, och den som sa något som inte passade sverigedemokrater eller tuffa moderata ministrar skulle röna samma öde. Men i takt med att verkligheten mötte Tidöpartierna var det de senare som fick backa.

Jag hade själv en debatt med den dåvarande ministern Paulina Brandberg om synen på prostituerade. Ministern snurrade in sig i ett resonemang om prostitution och att prostituerade minsann inte är brottsoffer, men efter en tid meddelades att prostitution inte skulle ingå i vandelsbegreppet. På liknande sätt har tonläget och skrivningarna mildrats kring sjuka och tiggare. Men skadan av tonläget var redan gjord, vilket säkert var meningen.

Samma sak har gällt när det kommer till yttranden. Efter att utredaren uttalat sig på en presskonferens om att invandrare skulle vakta sin tunga uppstod en stor diskussion om yttrandefriheten. Var skulle gränsen dras? För den som läst utredningen stod det dock klart att den inte föreslår någon flyttad gräns för yttrandefriheten som sådan. De yttranden som kan ligga till grund för utvisning är endast de som redan i dag är kriminaliserade. Men skadan var redan skedd.

Människor är rädda i Tidöpartiernas Sverige, och de känner att de måste vakta sin tunga. Det gäller för övrigt inte bara invandrare utan även medier, civilsamhället och medarbetare på myndigheter. Det här är en farlig utveckling.

Herr talman! Med det här som bakgrund har vi att förhålla oss till den proposition som nu ligger på bordet. Den är väldigt annorlunda jämfört med de uttalanden och rena utfall som regeringsföreträdare har ägnat sig åt. Vi menar att den har ett antal brister som behöver rättas till, och det finns ett antal klargöranden som behöver göras.

För det första berör lagstiftningen inte de uppehållstillstånd som har sin grund i Sveriges internationella åtaganden. Det innebär att till exempel flyktingar inte inkluderas. På Tidöpartierna har det låtit som att människor på flykt ska kastas ut i drivor för att de har använt sin demonstrationsrätt. Det kommer alltså inte att ske. Enkelt sammanfattat handlar det främst om arbetskraftsinvandrare och studenter.

För det andra innebär förslagen inte att en person åker ut för att den har fått en pbot eller kört för fort. För att ens leverne ska vara så pass allvarligt att det finns risk för utvisning ska det handla om systematisk och grov misskötsel. En felparkerare åker inte ut. En bilmålvakt som systematiskt får bot efter bot riskerar att göra det.

Dessa klargöranden är viktiga för att förstå hur vi socialdemokrater har resonerat och hur vi gör vår bedömning av frågan.

Herr talman! Med detta konstaterat har vi socialdemokrater ändå ett antal invändningar mot propositionen.

Den första invändningen handlar om vandelsbegreppet som sådant. Detta begrepp utmönstrades ur lagstiftningen vad gäller uppehållstillstånd för över 30 år sedan eftersom det redan då ansågs som gammalmodigt och moraliserande. Därutöver användes det sällan som grund för utvisning. Att nu återinföra begreppet när vi parallellt har infört ett nytt begrepp, skötsamt och hederligt levnadssätt, i fråga om medborgarskapsprövningen tycker vi blir ologiskt.

Samma begrepp bör användas konsekvent. Att Tidöpartierna framhärdar med begreppet bristande vandel visar med all önskvärd tydlighet att det handlar om signalpolitik i den anda som jag redan redogjort för tidigare i detta inlägg.

Den andra och mest allvarliga invändningen handlar om att regeringen inte för in i lag vad som är bristande vandel. Såväl utredningen som Lagrådet förordar att det ska kodifieras i lagtexten vad som ska ingå i en prövning.

För oss socialdemokrater är det här en helt avgörande fråga. Vi menar, likt många remissinstanser, att det finns risk för godtycke och en utveckling av praxis som gör att de kriterier som kan ligga till grund för en utvisning blir otydliga och alltför vida. För att detta ska kunna förebyggas måste det klart framgå i lagen vad som gäller.

Att man begått brott, utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet, har brustit i regelefterlevnad, försörjer sig oärligt eller har obetalda skulder måste uttalas i lagtexten. Tidöpartierna vill helt medvetet skapa osäkerhet och möjliggöra en utveckling där gränsen pressas mot alltmer orimliga utvisningar, något som ligger helt i linje med deras ambition att utvisa så många som möjligt på så lösa grunder som möjligt.

Den tredje och sista delen som vi socialdemokrater ser som avgörande är en gedigen utvärdering och uppföljning av förändringarna.

Vi ser ett stort värde i att tydliggöra i lagstiftningen att den som är gäst i Sverige också ska sköta sig. Därför menar vi att en skärpt prövning av skötsamt och hederligt levnadssätt ska göras. Men skulle det visa sig att de värsta farhågorna som uttryckts i den offentliga debatten, bland annat här i kammaren, infrias måste detta snabbt korrigeras och rättas till. Därför måste utvärdering ske löpande och med riksdagens tydliga mandat bakom sig.

Herr talman! Jag vill avsluta med att sammanfatta den socialdemokratiska positionen så här: Den som sköter sig och gör allting rätt ska också ges goda möjligheter att vara en del av vårt fantastiska land. Men den som missköter sig och som med all önskvärd tydlighet visar att man inte klarar av att leva efter de regler, normer och lagar som vi har här i landet ska inte ha en ovillkorad rätt att vara i landet. Frågorna måste dock skötas rättssäkert och på ett begripligt sätt. Det är så en stram migrationspolitik ska utformas, och det är så vi socialdemokrater gör.

Med det vill jag avslutningsvis yrka bifall till reservation 2.

Herr talman! Den här propositionen heter Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd. Jag ska villigt erkänna att det namnet är lite missvisande, på två olika sätt.

Dels har vi inget rejält vandelskrav för uppehållstillstånd i dag. Nuvarande regler tar nästan helt och hållet sikte på straffrättsliga förfaranden, alltså domar i brottmål, där man bedömer om en person ska vägras eller fråntas uppehållstillståndet. Det är mestadels ett separat regelverk, även om det finns vissa överlappande delar.

Dels handlar det om att återinföra något som varit regel snarare än undantag i svensk utlänningsrättslig historia. Regler om vägran eller återtagande av uppehållstillstånd på grund av asocialt beteende eller oärlig försörjning fanns redan före 1954 års utlänningslag och det med brett stöd i den här kammaren – eller snarare i de två kamrarna i byggnaden på andra sidan gatan.

Reglerna om asocialt beteende fasades ut 1989 i det årets utlänningslag. Det var mot bakgrund av att reglerna sällan användes, vilket kanske berodde på att utlänningar helt enkelt inte hade samma tendens att orsaka problem på den tiden jämfört med hur det ser ut i dag.

Till sist fasades även reglerna om bristande levnadssätt ut år 2005.

Det som vi gör i och med dagens proposition är med andra ord att återgå till ett slags normalläge, inte bara för hur saker och ting har sett ut i Sverige utan även för hur det ser ut i våra grannländer. Vi återinför en möjlighet att beakta inte bara brottslighet utan även andra regelöverträdelser i ärenden om uppehållstillstånd.

Vad innebär då vandel? Det är en fråga som verkar vara ganska missförstådd bland allmänheten men även bland oppositionen, att döma av de reservationer som finns i det här betänkandet.

Vandel är alltså en utlänningsrättslig åtgärd, inte en straffrättslig sådan. Det är den distinktionen som jag tror har försvunnit lite grann. Det är det som folk tenderar att inte riktigt förstå. Det innebär alltså att ett uppehållstillstånd kan återkallas för andra regelöverträdelser än rent straffrättsliga. Men det är just regelöverträdelser som vandelsprövningen tar sikte på. Det handlar alltså inte om att göra en bedömning av en persons levnadssätt utanför just de kriterier som specificeras i lag.

Hur ser det ut med rättssäkerheten, då? Jag tror att flera av oppositionens partier redan har varit inne på det i debatten. Förarbetena i propositionen är väldigt tydliga med vilka typer av faktorer som ska beaktas inom ramen för en vandelsprövning. Det här är något som jag tror att många i den här debatten har missat hitintills.

Argumenten i reservationerna handlar väldigt mycket om att vandel inte har en definition i lagtext och att begreppet därför skulle vara rättsosäkert. Om man faktiskt läser propositionen, vilket det lite grann ser ut som att flera av deltagarna i den här debatten inte riktigt har gjort, ser man att uppåt 40 sidor ägnas åt att rama in just begreppet vandel och förklara vad det är som ingår i en vandelsprövning men också vad det är som inte ingår i en vandelsprövning. Det här är helt normalt inom svensk förvaltningsrätt, som vilar väldigt tungt på förarbetsuttalanden. Det är så här den svenska rättsordningen normalt sett fungerar.

Däremot är beskrivningen av vandel inte uttömmande. Jag tror att det är det som flera av oppositionens debattörer här tar sikte på. Det stämmer. Även andra regelöverträdelser än de som specifikt pekas ut kan komma att beaktas när man gör den här vandelsprövningen. Det betyder dock inte att begreppet i sig är rättsosäkert, för det är fortfarande regelöverträdelser som vi pratar om. Vi utgår från att allmänheten har kapacitet att förstå vad som är tillåtet och inte. Det är alltså regelöverträdelser å ena sidan och hot mot säkerheten å andra sidan.

Vilka omständigheter är det då som ska beaktas?

För det första: brottslighet som inte är så allvarlig att den når upp till reglerna om utvisning på grund av brott. Det utrymmet kommer att bli betydligt mindre i och med den proposition som vi debatterar här i morgon, då vi sänker ribban för just utvisning på grund av brott ganska rejält. Men det kommer fortfarande att finnas ett sådant utrymme, framför allt i kombination med andra indikationer på bristande vandel.

För det andra: hot mot allmän ordning och säkerhet, vilket kan innebära samröre med till exempel kriminella nätverk, terrororganisationer, våldsbejakande extremism och så vidare.

För det tredje: grovt störande beteende på grund av exempelvis berusning. Att en person har blivit omhändertagen enligt ordningslagen skulle kunna vara ett exempel, likaså att en person har fått vistelseförbud eller tillträdesförbud på grund av att man har betett sig väldigt illa. Det här går liksom att dokumentera och leda i bevis. Det är inga konstigheter för personer som jobbar inom ordningsmakten. Jag tror att det finns ett missförstånd också här – många tror att det skulle röra sig om alkoholism eller något liknande som enskilt fenomen. Men det räcker alltså inte, utan det ska vara missbruk plus grovt störande beteende som sedan får någon typ av rättslig konsekvens.

För det fjärde: bristande regelefterlevnad i övrigt, vilket handlar om att inte följa domar eller myndighetsbeslut. Exempel kan vara att man konsekvent struntar i att betala böter eller viten eller har fått upprepade återkrav på bidrag eller förmåner som man inte har haft rätt till utan att detta har gått till åtal. Det här är ganska vanligt därför att det inte alltid väcks åtal, särskilt inte när det rör sig om mindre belopp.

För det femte: oärlig försörjning. Det finns olika faktorer som pekar på detta, exempelvis att en person har blivit föremål för självständigt förverkande. Självständigt förverkande är alltså en riktig framgångssaga som den här regeringen har genomdrivit. Det handlar om att man har fått sina tillgångar förverkade på grund av att det är övervägande troligt att de här tillgångarna kommer från brottslig verksamhet, alltså att det är brottsvinster. Det kan vara en väldigt tydlig indikation på att man inte har en ärlig försörjning.

Det kan också handla om att utnyttja människor för organiserat tiggeri eller prostitution. Också här har det funnits väldigt mycket av medvetna missförstånd, både från oppositionen och från andra i den allmänna debatten. Det stod klart redan i Tidöavtalet – så tidigt, alltså – att det är personer som är med och organiserar prostitution som ska bli föremål för den här vandelsprövningen och inte personer som utnyttjas i det yrket. Det var tydligt redan i Tidöavtalet. Jag förstår inte hur så många personer som jobbar med politik inte har kunnat fatta det här sedan dess.

För det sjätte: andra ekonomiska förhållanden, vilket kan handla om en uppvisad ovilja att betala skatter, skulder, underhållsbidrag eller liknande.

Sist men inte minst: yttranden. Då handlar det om yttranden som är straffbara i sig, alltså yttrandefrihets- eller tryckfrihetsbrott. Här finns det en skillnad mellan vad utredningen föreslog och vad jag tycker kunde ha varit bättre. Jag tycker inte att det ska krävas att en person har fällts för ett brott. Jag tycker att man kan bedöma yttranden ändå, på grund av hur de reglerna ser ut. De är ju lite speciella. Men det här är det som vi lägger fram i propositionen.

När man läser detta inser man ganska enkelt varför oppositionens förslag om att baka in allt det här i lagtext är mindre lämpligt. Utlänningslagen ser normalt inte ut på det sättet. Det skulle inte heller göra jättestor skillnad, är jag ganska säker på.

Ett annat argument som brukar lyftas mot den här typen av reglering är att det innebär en sorts dubbelbestraffning. En ledamot från oppositionen var inne på det i ett tidigare replikskifte. Det skulle då innebära att två identiska gärningar som begås av två olika personer skulle få helt olika resultat om den ena personen är utlänning och den andra är svensk medborgare. Detta är helt korrekt. I den delen är det dock viktigt att påpeka att en administrativ utvisning inte är ett straff. Det här är också en distinktion som många i oppositionen inte riktigt verkar förstå.

Resultatet av en utvisning är i de flesta fall att en person tvingas bo i det land där han eller hon är medborgare. Det är ju inte särskilt dramatiskt – speciellt inte eftersom vi nu pratar om personer som inte har skyddsstatusförklaring mot det landet utan är här av andra skäl.

Att den här typen av utvisningar, alltså administrativ utvisning – eller utlänningsrättslig utvisning, kanske vi skulle kunna säga – inte ses som ett straff har också bekräftats av Europadomstolen i ett par fall. Det finns ett som heter Maaouia mot Frankrike, som handlade om huruvida de rättigheter som kommer ur artikel 6 ska tillämpas när en person riskerar utvisning av administrativa skäl. Domstolen tyckte att svaret på denna fråga var nej, eftersom den typen av förfarande inte innebär det de kallar för criminal charge. Detta står i domen – så nej, det var inte fråga om dubbelbestraffning eftersom det inte var fråga om ett straffrättsligt förfarande.

Det faktum att det inte handlar om straff är skälet till att vi även kan beakta andra regelöverträdelser än dem som specifikt pekas ut i förarbetsuttalandena. Hade det här varit en straffrättslig regel hade Annika Hirvonen och Tony Haddou och alla andra här haft helt rätt, för man kan inte bygga en straffrättslig regel på det sättet. Det finns en princip som heter nulla poena sine lege och som säger att straffrättsliga regler måste vara extremt precisa. Det är naturligtvis väldigt bra, tycker vi – så ska det fungera. Det här är dock inte en straffrättslig regel, och därför kan regelverket se ut på det här sättet.

Herr talman! Det finns också en hel del övriga regeländringar i det här betänkandet som jag särskilt vill lyfta fram. En handlar om en anpassning till miniminivån vad gäller de uppehållstillstånd som regleras av EU-rätten. Det blir nu lättare att avvisa eller utvisa personer med sådana uppehållstillstånd.

Vi inför också en generell grund för att återta tidsbegränsade uppehållstillstånd då skälet för uppehållstillståndet inte längre finns. Detta kan vara fallet exempelvis när en utlänning inte längre har en skyddsstatusförklaring.

I dag är det ganska vanligt att personer förlorar sin skyddsstatusförklaring men ändå får ha kvar det uppehållstillstånd de har fått som konsekvens av skyddsstatusförklaringen. Det finns alltså ingen rättslig grund för Migrationsverket att ta tillbaka ett uppehållstillstånd i den typen av fall, och det är väldigt konstigt. Frågan om varför det är ser ut så måste ställas till oppositionen, men vi inför alltså detta nu, och jag tycker att det är helt rimligt.

Vi kortar också tidsfristerna för när ett uppehållstillstånd kan återtas på grund av att personen inte befinner sig i Sverige. Detta är naturligtvis också helt logiskt.

Dessutom plockar vi bort en jätteviktig regel som säger att det krävs synnerliga skäl för att återta ett uppehållstillstånd för en person som har bott i Sverige i fem år. Det här är en game changer. Det är en jätteviktig regel som har slunkit undan lite grann i debatten. Det är också lite av ett tecken på att många i oppositionen inte riktigt hänger med i det vi håller på med här.

Om fler av oppositionens ledamöter hade förstått vad det här innebär hade det garanterat kommit fler reservationer på den här punkten, men jag kunde inte se att det fanns någon reservation på den här punkten i detta betänkande, för folk har inte riktigt koll på de regeländringar vi gör.

Sist men inte minst kommer också de skäl inom proportionalitetsbedömningen som ska tala emot att man återtar ett uppehållstillstånd att få mindre betydelse jämfört med i dag.

Herr talman! Allt som allt får vi ett helt nytt regelverk – som jag är väldigt stolt över – för de utvisningar som handlar om andra omständigheter än just brottslighet. Detta är minst lika viktigt som att hantera brottsutvisade.

Herr talman! I min replik med Moderaternas Viktor Wärnick ställde jag två frågor som jag inte fick något svar på. Det handlade om varför regeringen i den här propositionen om bristande vandel har valt ett så lågt beviskrav, trots att konsekvenserna för enskilda människor av att bli av med sitt uppehållstillstånd efter lång tid i Sverige är mycket långtgående. Jag skulle nog vilja påstå att det för de flesta av oss är en mycket värre konsekvens att bli utvisad till exempelvis Afghanistan och tvingas rycka barnen ur sin skolgång, sälja huset och lämna jobbet än till och med att få ett kortare fängelsestraff.

I den här propositionen inför man dock inget högre beviskrav. Det finns olika nivåer för olika typer av mål, och utifrån vad jag kan läsa mig till handlar det här enbart om att det ska vara sannolikt att en person med uppsåt har undvikit att betala sina skulder. Detta ska inte vara vare sig styrkt eller bortom rimligt tvivel, vilket gäller i många andra situationer.

Eftersom Viktor Wärnick från Moderaterna inte hade något svar på den här frågan skulle jag vilja fråga Sverigedemokraterna detta, för det händer nämligen ganska ofta att Moderaterna gör som Sverigedemokraterna vill utan att kanske själva riktigt tänka efter i frågan.

Herr talman! Gällande den sista delen kan jag garantera att Moderaterna och övriga samarbetspartier har varit extremt involverade i den här lagstiftningsprocessen. Det har varit ett givande och tagande, men jag tycker att vi har landat i en rimlig produkt.

Vad gäller beviskravet stämmer det att det ska vara sannolikt. Det beror på just att detta inte gäller ett straffrättsligt förfarande. Det här var jag ju inne på i mitt anförande, och det är många av oppositionens ledamöter som har varit kritiska på den här punkten. Personer tenderar att inte riktigt förstå skillnaden mellan straffrätt och förvaltningsrätt, men det här är alltså ett förvaltningsrättsligt förfarande.

Om det hade varit ett straffrättsligt förfarande hade det här – som jag också sa i mitt anförande – behövt se helt annorlunda ut både när det gäller hur lagstiftningen är utformad och naturligtvis gällande beviskravet. Då skulle det ju behöva vara ställt bortom varje rimligt tvivel att en person har gjort sig skyldig till de gärningar som det handlar om. Det här är dock alltså ett förvaltningsrättsligt förfarande, och det beror just på att det inte handlar om straff.

När det gäller det andra Annika Hirvonen sa kanske det är en fråga om preferens. Jag har bott utomlands under väldigt många år, och jag skulle mycket hellre bli utvisad från ett annat land än att ta ett fängelsestraff någon annanstans i världen. Det kanske är min personliga preferens, men jag tycker absolut inte att det är lika ingripande.

Exemplet med Afghanistan är ganska irrelevant, för de här reglerna gäller inte personer som har en skyddsstatusförklaring. Alla personer med Afghanistan som födelseland som befinner sig i Sverige har inte skyddsstatusförklaring, det är helt sant. Det finns ju många som kommer som anhöriga därifrån till exempel – tyvärr.

Om man har en skyddsstatusförklaring, det vill säga att man har någon typ av hotbild mot sig i sitt hemland, utvisas man dock inte på grund av vandel. Då krävs det helt andra regler för att bryta igenom presumtionen mot utvisning. Har man inte en skyddsstatusförklaring tycker jag inte att det är något konstigt med att bli tillbakaskickad till ett land som till exempel Afghanistan eller något annat land av den typen.

Sammanfattningsvis beror det helt enkelt på att detta inte är en straffrättslig regel.

Herr talman! Jag hade egentligen tänkt föra ett fortsatt rättstekniskt resonemang om låga beviskrav och dåliga möjligheter för människor att över huvud taget försvara sig och förutse de konsekvenser som kan följa på ett agerande som de kanske själva alltså över huvud taget inte haft något uppsåt till. Men jag måste ändå säga att jag fastnade vid ett ord som Ludvig Aspling liksom smög in i en mening. Han sa: Många kommer som anhöriga från Afghanistan – tyvärr.

Jag måste säga att de vi pratar om här är barn till flyktingar samt sambor och makar. Det handlar om kvinnor och om barn som alltså får återförenas med en förälder i Sverige. Det finns ingenting att beklaga sig över i det. Det är tvärtom en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna och någonting som jag tycker är den lägsta nivån av anständighet i ett land.

Att beklaga sig över att en kvinna som är gift med en man som lever i Sverige får ta sig hit från Afghanistan vittnar ändå om Ludvig Asplings människosyn. Detsamma gäller att säga ”tyvärr” om att ett barn får komma från Afghanistan till sin mamma här i Sverige.

Herr talman! Jag får återkomma till teknikaliteterna i nästa anförande.

Herr talman! Vi ser väl alla fram emot när Hirvonen återkommer till teknikaliteterna.

Annika Hirvonen har fel – det är inte en grundläggande mänsklig rättighet att få flytta till Sverige. Det finns inget som helst stöd för den åsikten. Det finns inte ett enda case från Europadomstolen, EU-domstolen eller någon annan internationell domstol där det sägs att det är en grundläggande mänsklig rättighet att få flytta till Sverige. Det är fullständig galenskap.

Vad gäller Afghanistan: I sitt första replikskifte för några minuter sedan beskrev Annika Hirvonen Afghanistan som – och nu citerar jag – ett land där alla förväntas utöva förtryck mot varandra. Det låter inte som ett särskilt trevligt ställe. Varför ska vi ha invandring från ett land där alla förväntas utöva förtryck mot varandra? Om det som Annika Hirvonen säger stämmer tycker jag faktiskt att de kan stanna där.

Herr talman! Den här regeringen vill inget annat än att utvisa så många som möjligt. Det är kärnan i regeringens politik och den valda inriktningen sedan fyra år tillbaka. Metoderna man använder urholkar demokrati och mänskliga rättigheter. Det är en rättsvidrig inriktning som ställer grupper mot varandra och skapar rädsla i samhället.

Med det förslag om vandel som vi debatterar i dag vill regeringen skapa en rättsordning där människor inte är lika inför lagen. Faktum är att man inte ska bedömas utifrån brottslighet utan utifrån levnadssätt. Det är svårt att komma på något mer godtyckligt och rättsosäkert. Det står klart att människor i Sverige ska behandlas olika utifrån etnicitet.

I dagarna skrev Amnesty i Expressen att vi med den här regeringen går mot raslagar. Jag tycker att kammaren ska ta sig en ordentlig funderare när en människorättsorganisation så stor som Amnesty säger det om regeringen.

Ingen är väl gladare än Sverigedemokraterna; de är säkert nostalgiska över tanken att bevara Sverige svenskt och så vidare. Men Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ska alltså genomföra detta. De trodde kanske att det skulle rädda dem inför valet, men det verkar inte gå hem hos svenska folket. Det ser vi inte minst i opinionen. Jag tror att svenska folket uppskattar demokrati, mänskliga rättigheter, starka rättsprinciper i Sverige och alla människors lika värde.

Herr talman! Uppehållstillstånd ska alltså kunna nekas eller återkallas inte bara på grund av brottslighet utan även med hänvisning till andra aspekter av en persons levnadssätt. Regeringen föreslår därmed att det, till skillnad från vad som gäller i dag, inte ska krävas att man har gjort sig skyldig till brott för att annan bristande vandel särskilt ska beaktas vid prövning av uppehållstillstånd. Enligt regeringen kan det i stället röra sig om misskötsamhet som varken utgör brott eller avser utlänningens försörjning. Nu ska migrationsrätten alltså kopplas till breda och otydliga bedömningar av individers levnadssätt.

Som vanligt får regeringen kritik från nästan samtliga remissinstanser. Centralt i kritiken är att begreppet vandel uppfattas som otydligt och rättsligt svårfångat. Det är godtyckligt och rättsosäkert. Vi kan inte acceptera en lagstiftning på så lösa grunder.

Alla som vistas i Sverige ska följa svensk lag. Det är en självklarhet som ingen här över huvud taget ifrågasätter. Vänsterpartiet menar dock att regeringens proposition inte handlar om detta utan om en gradvis nedmontering av grundläggande rättsstatliga principer med det enda syftet att möjliggöra fler utvisningar och en mer restriktiv migrationspolitik.

Det finns allvarliga punkter i detta. Det är ett otydligt och vagt begrepp, och lagstiftning ska vara tydlig och förutsägbar. Det blir den helt enkelt inte här. Man använder formuleringar som ”skötsamt och hederligt levnadssätt”, och i ett tidigare replikskifte hörde vi om svenska värderingar och så vidare. Det är otydliga och vaga begrepp som är juridiskt oklara, vilket ger ett stort tolkningsutrymme och öppnar för subjektiva bedömningar. Det ökar risken för godtyckliga beslut.

Herr talman! Det skapar också olika måttstockar för olika människor. Vandelskravet riktar sig endast mot personer utan svenskt medborgarskap, vilket innebär att samma beteende får helt olika konsekvenser beroende på vem du är. Detta strider mot principen om likhet inför lagen.

Sedan finns det också en retroaktiv tillämpning i viss mån, det vill säga att regeringen vill att vandelskravet ska kunna tillämpas retroaktivt när en helhetsbedömning görs. Det skulle innebära att redan beviljade uppehållstillstånd kan omprövas, vilket skapar stor rättsosäkerhet.

Vi ser också en bristande proportionalitet och nödvändighet i detta. En grundläggande princip i svensk och internationell rätt är att inskränkningar i rättigheter endast får ske om de är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle och proportionerliga i förhållande till syftet. Utredningen brister i detta och föreslår långtgående inskränkningar i individers fri- och rättigheter.

Herr talman! Regeringen tycks vara beredd att tänja på, kringgå eller riskera att bryta mot grundläggande rättigheter för att uppnå målet att öka möjligheterna att utvisa människor och begränsa invandringen. Detta är en utveckling som Vänsterpartiet kraftfullt motsätter sig. Sverige behöver en migrationspolitik som värnar rättssäkerheten, mänskliga rättigheter och alla människors lika värde, inte en lagstiftning som öppnar upp för godtycke, diskriminering och rättsosäkerhet.

Vänsterpartiet vill att hela vandelsförslaget avslås. Det hör hemma i papperskorgen. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag vill börja denna debatt med att yrka bifall till utskottets beslut, vilket innebär bifall till propositionen och därigenom avslag på de motionsyrkanden som gjorts i detta betänkande om skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd.

Som jag så ofta har sagt i denna kammare har Kristdemokraterna tillsammans med samarbetspartierna i Tidögemenskapen stakat ut en ny väg för Sverige vad gäller migrationspolitiken. Det handlar om att komma till rätta med de problem som beror på att asylinvandringen till Sverige under lång tid har varit omfattande och att tidigare regeringar inte har gjort tillräckliga insatser för att komma till rätta med de problem som har uppstått.

Vi som politiker har ett ansvar att skapa ett tryggt land för våra medborgare, och dagens förslag är ett nödvändigt steg för att skapa den trygghet som våra invånare förväntar sig.

Herr talman! I dagens debatt vill jag börja med att säga att de allra flesta människor som kommer till Sverige lever hederligt. De begår inga brott, de arbetar och de gör rätt för sig. De är en uppskattad del av det svenska samhället. Jag kan inte nog betona det.

Samtidigt måste vi ju inse att det finns en liten grupp som kommer hit, begår brott och missköter sig. Det är en grupp som inte respekterar lagar och regler eller inte ens anstränger sig för att bli en del av samhället. Alldeles för länge har den här gruppen kunnat fortsätta bete sig illa utan att det har fått några konsekvenser.

Det här har förstås, med all rätt, uppfattats som orättvist – speciellt för alla dem som har kommit hit och sköter sig. Det har skadat svenska folkets förtroende för migrationspolitiken, och det har varit helt kontraproduktivt i arbetet för att komma till rätta med Sveriges omfattande utmaningar på integrationsområdet.

Sverige är ett välkomnande land. Många av oss är gästfria. Men det betyder inte att man kan komma hit och bete sig hur som helst. När man kommer och hälsar på följer man uppmaningarna från den som bjudit in, och man visar respekt.

Regeringen har från dag ett varit tydlig med att den som kommer hit och begår brott väljer bort en framtid i Sverige. Att man följer lagar och regler borde vara en självklarhet. Men det borde också vara en självklarhet att man sköter sig. Det är just det som regeringens förslag på skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd handlar om.

Herr talman! Förslagen bygger på den så kallade vandelsutredningen, som överlämnades i april 2025. Bakgrunden är att regeringen anser att den vandelsprövning som redan i dag görs när en person söker sig till Sverige är för begränsad, då den nästan uteslutande tar hänsyn till brottslighet.

Syftet har varit att skapa en skärpt reglering med större möjligheter att avlägsna utländska personer ur landet på grund av misskötsamhet eller bristande vandel. Men det har också varit att skapa större möjligheter att återkalla uppehållstillstånd även av andra skäl, till exempel om någon har lämnat vilseledande information för att få sitt uppehållstillstånd. Vi kristdemokrater och övriga partier i regeringsunderlaget anser att dagens möjligheter är för begränsade. Nu förändrar vi det.

Herr talman! Regeringen föreslår alltså helt nya krav på vandel. Det innebär att vandelsprövningen inte bara ska fokusera på främst brottslighet, utan även annan misskötsamhet ska kunna beaktas i större utsträckning.

Den nya vandelsprövningen kommer att genomföras i samband med ansökan om och förnyelse av uppehållstillstånd samt vid prövning av om en utländsk person ska få ett permanent uppehållstillstånd. Kraven ska gälla under en utländsk persons hela vistelse i Sverige, och ett uppehållstillstånd ska därför även kunna återkallas. Det betyder att kraven ska få betydelse för uppehållstillståndet under hela vistelsen i Sverige.

Viktigt att ha med sig i detta är att det i samband med en vandelsprövning alltid ska göras en helhetsbedömning i varje enskilt fall. I en sådan helhetsbedömning ska det vara möjligt att också väga in bristande vandel som en utländsk person har gjort sig skyldig till tidigare. Däremot ska bristande vandel som ägt rum före lagstiftningens ikraftträdande inte vara tillräcklig i sig för att återkalla ett uppehållstillstånd.

Herr talman! Vad omfattar då vandelsprövningen? Det handlar till att börja med om huruvida personen anses utgöra ett hot mot allmän ordning eller säkerhet. Naturligtvis handlar det också om brottslighet.

Vi för också in begreppet bristande vandel i övrigt. Det kan handla om ageranden och beteenden som samhället på ett övergripande plan tydligt motverkar, till exempel att man skuldsätter sig utan någon avsikt eller ansträngning att göra rätt för sig. Det kan också handla om att man försörjer sig på ett oärligt sätt, till exempel genom att organisera tiggeri och på det sättet utnyttja andra människor.

Det handlar också om överträdelse av regler, författningar och myndighetsbeslut, till exempel bidragsfusk eller att man inte betalar sina böter. Bidragsfusk är förstås olagligt redan i dag, men påföljden för den som fuskar blir oftast enbart att man får betala tillbaka det belopp man har fuskat till sig. Nu kan fuskandet få betydligt mer kännbara konsekvenser.

Yttranden ska inte anses utgöra grund för bristande vandel, men de kan vara en indikation på kopplingar till våldsbejakande extremism, som i sig kan utgöra bristande vandel.

Det finns en rad fenomen som inte omfattas av de nya förslagen. Det handlar om prostitution, missbruk och tiggeri. Det är en viktig distinktion, för att markera att människor som i olika sammanhang är offer inte ska drabbas av lagstiftningen.

Herr talman! Ytterligare möjligheter för att återkalla uppehållstillstånd handlar om hot mot allmän ordning eller säkerhet, vilseledande uppgifter i ansökan eller ändrade förhållanden. Och begränsningar med hänsyn till vistelsetid tas bort.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen alltså att det ska införas skarpa och tydligare krav på vandel för att man ska få och behålla ett uppehållstillstånd i Sverige.

Herr talman! Många söker sig till Sverige för att få ett bättre liv. Är de med och bidrar till samhällsgemenskapen ska det finnas goda möjligheter att stanna. Men vid bristande vandel ger dessa förändringar förutsättningar för att skapa ett tryggare Sverige.

Herr talman! När Tidösamarbetet ser till att göra förändringar som skapar ordning och reda i Sverige ställer sig oppositionen, liksom i många fall förut, vid sidan om. Men som vanligt spretar det tydligt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger i vanlig ordning att det var bättre förr och att det ska vara som det alltid har varit. De säger nej till den förändring och de skärpta krav som nu föreslås för att öka tryggheten i Sverige. De avvisar regeringens förslag. Däremot har Centern och Socialdemokraterna en inriktning som i stora delar och viss mån ställer sig bakom detta. De röstar till exempel för själva lagförslaget, men de reserverar sig mot en del punkter.

Jag kan konstatera att Ola Möller i sina mycket kraftfulla och innehållsrika anföranden ofta bygger upp scenarier som likt Don Quijotes väderkvarnar inte finns. Den stora och strama migrationspolitik som Magdalena Andersson talar om verkar inte alltid finnas i Ola Möllers begreppsvärld. Ibland byggs uttalandena på vad som har hörts i någon intervju i stället för att titta på vad som står i propositionen.

Det är en kuliss som visar att Socialdemokraterna i mångt och mycket delar regeringens inriktning. Men vi kan fundera över om orden i talarstolen handlar om att förbereda för den kommande kaosregering i vilken man kommer att behöva anpassa sig till dem som i dag säger nej till förändringen. Som vanligt är det, trots mantrat om stram migrationspolitik, nog högst troligt att det i stället blir en stram kaospolitik i alla olika riktningar, om det mot förmodan skulle bli en ny regering.

Herr talman! Jag har ofta upprepat att Sverige behöver en stram, rättvis och ansvarsfull migrationspolitik. Det har vi kristdemokrater levererat tillsammans med övriga Tidöpartier. Vi tar ansvaret. Vi skapar ett tryggare Sverige och talar om vad förutsättningarna är för att få stanna i Sverige.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på alla motionsyrkanden.

Herr talman! Ingemar Kihlström har ett ansvar för konsekvenserna av den här lagstiftningen. Därför vill jag återkomma till frågan om beviskraven. Ludvig Aspling menade att det för att man ska bli utvisad på grund av bristande vandel ska räcka med sannolikt. Sannolikt innebär alltså att det är lite mer troligt än 50 procent.

Tycker Kristdemokraterna verkligen att det ska vara ett så lågt beviskrav? Det handlar om så allvarliga påföljder som att till exempel tvingas lämna sitt hem, sitt arbete och sitt liv, rycka upp barnen ur skolan och flytta till exempelvis Afghanistan, som har varit ett exempel som mycket väl kan bli aktuellt.

I förvaltningsrätten finns det ju olika beviskrav. Kan det verkligen stämma att regeringspartierna har kommit överens med Sverigedemokraterna om att det just här ska vara sannolikt som gäller? Det framgår nämligen inte i propositionen hur man har resonerat om beviskravet.

Man ställer alltså inte ett tydligt beviskrav som motiveras av de allvarliga konsekvenserna av det här för den enskilde. Man inför inte heller en strikt rätt för människor att själva försvara sig. Och man resonerar inte tydligt om med vilket uppsåt en person ska ha begått de här handlingarna och vem det är som ska bevisa det.

Det här bekymrar mig väldigt mycket, just eftersom det riskerar att inte uppfylla de krav på rättssäkerhet som vi har. Det är svårförutsebart och gör det svårt att försvara sig, och beviskraven är alldeles för låga.

Herr talman! Denna debatt visar tydligt på skillnaderna i den här kammaren. En stor majoritet, inklusive framtida samarbetspartner till Miljöpartiet i en regering, ställer sig bakom kravet på att den som kommer till Sverige och som nyttjar den gästfrihet som finns ska inte bara följa lagar och regler utan också visa att man vill vara en del av det svenska samhället.

Vi kan konstatera att vandelskravet finns i dag. Det används vid bedömningen av uppehållstillstånd.

Vi kan också konstatera att propositionen tydligt anger att det ska göras en helhetsbedömning. Precis som många talare redan har sagt: Om det finns verkställighetshinder och man har skäl för att stanna kommer man naturligtvis inte att utvisas.

I Miljöpartiets värld är det dock så här: Oavsett hur man beter sig, oavsett om man väljer att följa regler och oavsett om man kontinuerligt tar lån utan att vilja betala ska det inte göras någon bedömning av om man ska fortsätta ha möjlighet att vara en del av vårt samhälle.

Naturligtvis utvisar vi inte någon till en oviss och riskabel framtid. Det är också tydligt i propositionen att det inte handlar om ”misskötsamhet av bagatellartad karaktär”. Men om man tydligt ställer sig vid sidan om samhället anser en betydande majoritet i den här kammaren att man inte ska vara en fortsatt del av det här samhället. Jag kan bara beklaga att Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte ser den kopplingen.

Herr talman! Jag tycker att nivån är lite låg på debatten. Jag ställer konkreta sakliga frågor om den proposition som Ingemar Kihlström och Viktor Wärnick är ansvariga för. Till svar får jag uppläsningar av något slags förskrivna slagord om gästfrihet och att folk ska sköta sig. Ja, vi kan vara överens om att folk ska sköta sig. Men det vi pratar om nu är under vilka villkor människor ska riskera att slitas från hem, arbete och skolgång och utvisas till länder som Afghanistan och med vilka rättssäkerhetsgarantier sådana här förfaranden ska ske.

Jag tycker att det är rimligt att Ingemar Kihlström som företrädare för ett regeringsparti kan besvara de här sakliga frågorna. I stället ägnar han sig åt att påstå att Miljöpartiet tycker att man ska få stanna i Sverige oavsett hur man beter sig, vilket han själv vet inte är sant.

Jag vill ha svar på frågorna: Vilka beviskrav ska gälla? Varför har man inte tydliggjort rätten för människor att försvara sig inför domstol, när konsekvenserna kan bli så allvarliga? Det talas här om att man till exempel med flit tagit lån som man inte haft för avsikt att betala. Men i den domstolsprocess där det här ska avgöras har man inte rätt att försvara sig med hjälp av advokat. Det finns inget tydligt beviskrav. Det behöver inte vara ställt bortom rimligt tvivel att man haft detta uppsåt. Ludvig Aspling säger att det ska räcka att det är sannolikt – lite mer än 50 procents chans – att man gjorde det med flit. Håller Ingemar Kihlström verkligen med om att det är tillräckligt om det är lite över 50 procents chans att man gjorde det med flit och 40 procents chans att det var ett misstag?

Herr talman! Sverige har ett av de mest rättssäkra systemen i världen för bedömning av migrationspolitiska ärenden. Migrationsverket fattar beslut som kan överprövas i både migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen. Man kan även driva fall till EU-nivå. Vi kan konstatera att den rättssäkerhet som Annika Hirvonen ger sken av inte finns faktiskt finns. Det sker en vandelsprövning i dag. Det ska göras en helhetsbedömning av situationen, och det är inte enskilda ageranden som avgör om man får stanna i Sverige.

Men samtidigt måste vi vara tydliga. Om man befinner sig i Sverige ska man sköta sig. Det är också rättvist mot den stora majoriteten av dem som har kommit till vårt land – de som väljer att sköta sig, gå till arbetet, följa reglerna och kämpa för att bli en del av samhället.

Jag kan fortfarande konstatera att det finns en god grund för den nya propositionen, även om det naturligtvis finns politiska invändningar mot vissa delar. Sådan är ju politiken. Vi är inte överens om allt.

Det finns också en tydlig inriktning. Om man sköter sig, följer reglerna och naturligtvis inte utgör ett hot mot Sverige ska man kunna vara kvar. Men om man inte gör det finns det, efter att det gjorts en helhetsbedömning av ens liv och förutsättningarna i fråga om vandel, en möjlighet – kanske en berättigad möjlighet – till utvisning. Jag tycker att det är rättssäkert utifrån premisserna i propositionen och tillstyrker det. Beklagligtvis ställer sig Miljöpartiet vid sidan om och säger nej till hela propositionen.

Herr talman! Jag vill börja på samma sätt som i replikskiftet med Viktor Wärnick och påpeka att Ingemar Kihlström inte svarade på Annika Hirvonens frågor. Man kan ju undra varför ingen från regeringspartierna kan svara på de här frågorna, som handlar om det basala i lagstiftningen. Är det så att de inte vågar göra det? Det här tycker jag att väljarna kan ta med sig.

Vi hörde tidigare Sverigedemokraterna prata om att familjer tyvärr får vara tillsammans i det här landet. Sverigedemokraterna är alltså det största partiet i regeringskonstellationen och ska ha migrationsministerposten och många andra poster i den blivande regeringen om Tidö vinner. Vi vet att regeringen numera i mycket större omfattning vill skicka barn i förvar utan att de begått brott. Vi vet också att man utvisar kristna konvertiter. Är det här verkligen den politik som Kristdemokraterna vill ha?

Vi är inte emot att de som verkligen är brottsliga etcetera åker ut. Men det är inte bara det vi ser nu. Vi ser ju en helt annan grej. När Kihlström i debatten pratar om att det ska vara ordning och reda är vi med, men det är inte ordning och reda. Det är inte tydligt vad som gäller.

Kopplat till medborgarskap finns begreppet ”skötsamt och hederligt”. Varför kan vi inte använda det i den här lagstiftningen? Då blir det tydligt. Det har definierats i domstolar vad det innebär, och vi har använt det i annan lagstiftning. Varför räcker inte det på det här området också? Varför måste man införa ett diffust begrepp? Det skulle jag gärna vilja höra från Kristdemokraterna.

Herr talman! Ledamoten Paarup-Petersen säger att vi inför ett nytt begrepp, men det är ju inte så. Det finns redan i dag ett vandelsbegrepp i den hantering som vi har, till exempel av ansökningar om uppehållstillstånd. Som jag sa i mitt huvudanförande tycker vi att det begreppet är för smalt. Vi breddar det. Vi lägger fram en proposition där vi föreslår att fler punkter ska vägas in i den enskilda bedömningen när man ser till alla olika punkter som finns.

Jag kan likt min kollega Wärnick konstatera att Centerpartiet ställer upp på lagförändringen. Det här behövs i Sverige för att vi ska skapa rättvisa för alla de fäder och mödrar som har kommit till Sverige och väljer att sköta sig, gå till arbetet och följa reglerna men kan se att till exempel grannen underlåter att göra det utan att det får någon konsekvens. Det handlar ju om att det ska vara rättvisa och klara regler. Därför behöver vandelsbegreppet breddas och dessa förändringar genomföras.

Ledamoten Paarup-Petersen lyfter fram en del andra saker också, men jag kan konstatera att det har gjorts mycket mer för till exempel kristna konvertiter under dessa fyra år än under de åtta åren med den tidigare regeringen, som ledamot Paarup-Petersen stödde. Jag kan konstatera att vi får saker gjorda i praktisk handling och inte bara säger stora ord i talarstolen. Är vi nöjda? Nej. Kommer vi kristdemokrater att agera i olika ärenden nu i valrörelsen? Absolut. Men vi ser till att leverera. Vi står inte och säger tomma ord i en talarstol. Vi ser till att det blir praktisk handling.

Herr talman! Det är utmärkt att man ser till att det blir praktisk handling i politiken, men frågan är om det också är bra handling. Det är den andra väsentliga delen. Svaret är att det inte är bra handling fullt ut.

Jag kan ge ännu ett exempel. En man är gift och har barn här. Han ansöker om permanent uppehållstillstånd. På grund av det som Migrationsverket kallar upprepad och likartad brottslighet nära i tid, i det här fallet två trafikböter 2023 och 2025, får han nej på sin ansökan. Motiveringen är att hans misskötsamhet talar för att det är för tidigt att dra slutsatsen att han inte riskerar att återfalla i brottslighet. Det är alltså åter fråga om två trafikböter.

Det är enligt Kristdemokraterna inte hårt nog för vandelsbegreppet som ska införas, som är ännu mer diffust och ännu hårdare. Också Annika Hirvonen har ställt frågor om det. Vad innebär det egentligen för nivå i praktiken? Var finns möjligheterna till överklagande? Vad finns det för rättssäkerhet för de här individerna? Det är människor med familjer.

Majoriteten av Sveriges befolkning kör för fort enligt Trafikverket. Det gör säkert också invandrare. Det är lite så det är. Jag tror också att majoriteten av dem som är i kammaren just nu kör för fort ibland. Det är kanske en som inte har körkort.

Den typen av brottslighet ska nu bestraffas ännu hårdare och ska i ännu större omfattning kunna leda till utvisningar. Hur påverkar den nya lagstiftningen den typen av fall? Det har jag försökt att få svar på också från andra. Men det går inte att få ett svar.

Kan Kristdemokraterna svara på om det i framtiden ska räcka eller inte för att en sådan människa ska bli utvisad?

Herr talman! Det är ett retoriskt knep att ta till ett enskilt fall där vi inte på något sätt har den fullständiga bilden.

Migrationsverket gör sina bedömningar. Dessa bedömningar går det att få överprövning på i domstol. Jag tänker inte i den här talarstolen ge mig in i det enskilda fallet och bedöma det.

Det kan vara så att Niels Paarup Pedersen gör sina fortkörningar. Det kan vara så att Niels Paarup Pedersen väljer att ta ett lån. Man gör de facto en samlad bedömning.

Vi lämnar till våra myndigheter att göra bedömningar. Vi stiftar lagar och skapar regler. En betydande majoritet i den här kammaren menar att det finns för små möjligheter för myndigheterna att bedöma om en person ska vara kvar i Sverige eller måste återvända till sitt ursprungsland.

Man väger in saker. I det här fallet lyftes det fram att det fanns en familj. Det kan finnas andra saker. Det kan naturligtvis finnas orsaker. Det är därför det är viktigt att det görs en individuell bedömning.

Jag är inte den person som ska avgöra det, och jag tycker inte att politiker ska vara de som avgör det. Vi ger grunden för att göra en bedömning. Den kommer att kunna överprövas rättssäkert, precis som man gör med vandelsbedömningar i dag när människor ansöker om uppehållstillstånd.

Vi behöver göra mer för att se till att det blir kännbara konsekvenser för de människor som kommit hit och som väljer att stå vid sidan av samhället. Det är vi på Tidösidan överens om. Centern är i princip överens med oss om det även om det inte låter så i talarstolen.

Centern kommer att trycka på ja-knappen vid omröstningen. Vi kan konstatera att vi är överens, men det låter inte så.

Herr talman! Från regeringens sida har många av svaren handlat om dem som begår brott. Ordet gästfrihet har varit återkommande, även från Kristdemokraterna.

Nu inför regeringen regler som gör att människor i högre grad ska låsas in. De ska i högre grad fattiggöras som asylsökande, och de ska i högre grad bli av med fri- och rättigheter. De ska i högre grad få begränsningar i att röra sig fritt i Sverige. De ska leva inom ett avgränsat område och så vidare.

Gästfrihet måste väl ändå innefatta ordet frihet. Det är vad regeringen fråntar människor. Jag vet inte hur mycket av gästfriheten som är kvar sedan man i förra veckan beslutade om migrationspakten.

Regeringen lade sig på en nivå där man behandlar asylsökande så illa som man bara kan. Jag tycker att regeringen i den här debatten ska passa sig lite för att använda ordet gästfrihet.

Ledamoten talade om den som kommer hit och begår brott och så vidare. Han talade sedan om att sköta sig. Då frångår man det straffrättsliga ansvaret, utan det handlar om levnadssätt och så vidare. Man kan undra hur legitim lagstiftningen är.

Det jag kom att fundera på var det som ledamoten var inne på i sitt anförande om den som skuldsätter sig. När man inför sådana begrepp gör det allting lite mer rättsosäkert och godtyckligt.

Människor kan ha ekonomiska svårigheter, som många har under den här regeringen. De lever under fattigdom, har det ekonomiskt väldigt knapert och svårt och lever i en utsatt situation. Kommer en sådan person att utvisas för att den har varit tvungen att skuldsätta sig?

Herr talman! Ordet gästfrihet verkar ha en bred betydelse. Enligt min betydelse handlar det om att den som kommer till någon väljer att följa de regler som gäller på den plats de kommer till. Det är inte något konstigt med att vi sätter upp regler för hur vi ska bete oss mot varandra och beslutar om hur lagarna är.

Det handlar om att människor väljer att kontinuerligt utnyttja systemet, till exempel genom bidragsfusk eller genom att inte betala de böter de får. De kan ta lån utan att ha någon ambition att betala tillbaka.

I Vänsterpartiets Sverige verkar det vara okej att komma hit så att man får utnyttja systemet. Det är till skillnad från den absolut stora majoriteten som kommer hit som väljer att försöka följa reglerna.

Ledamoten Haddou nämner dem som lever i fattigdom. Ett antal familjer har det väldigt knapert. Det är inte så att alla de familjerna kontinuerligt tar lån eller väljer att ställa sig vid sidan av reglerna. De kämpar på. Under den här regeringen har de fått det bättre. Det är konstaterat att vi har den lägsta barnfattigdomen i Sverige på tio år.

Det handlar också om att vi sätter upp tydliga regler. I det här fallet ställer Vänsterpartiet sig vid sidan om. De säger: Kom gärna till Sverige och gör vad du vill. Missköter du dig kan du vara kvar. Det kan vara tänkbart att det inte gäller om du gör något brottsligt, men i övrigt kan du vara kvar.

Vad säger det till alla dem, fäder och mödrar, som gör allting rätt och försöker att bli en del av Sverige? Är det inte att visa en total nonchalans mot dem som verkligen sköter sig?

I mitt Sverige gör man sin plikt och kan kräva sin rätt. Så verkar det inte vara i Vänsterpartiets Sverige.

Herr talman! Det är precis samma talepunkter som upprepas nu som tidigare har sagts till Miljöpartiet, och de har även sagts av Moderaterna. Det gör man i stället för att svara på frågan, som nu exempelvis gällde den som skuldsätter sig.

Det finns inga tydliga juridiska definitioner av detta. Det överlämnar regeringen till domstolarna. Det är rättsosäkert och godtyckligt. Vi vet inte vad som gäller när vi lagstiftar i kammaren, och det vet inte heller regeringen.

Det finns ingen förutsägbarhet över huvud taget. Människor vet inte om de åker dit för vandel eller inte om de har tagit lån två gånger och kanske har böter sedan länge. De vet inte om de åker dit vid helhetsbedömningen eller inte.

Det finns ingen förutsägbarhet över huvud taget i lagstiftningen. I alla svar man får är det en harang och en lång utläggning om att alla som kommer till Sverige ska få göra som de vill enligt oppositionen. Det är inte seriöst, och det är för den delen inte sakligt heller.

Nu är vi i en situation där regeringen trycker igenom vandelskravet med all den kritik som har kommit. I stort sett alla remissinstanser har kritiserat detta. Det är ett förslag som slår mot dem som uppenbart har det svårast.

Det handlar inte om brott, utan det handlar om levnadssätt. Det är framför allt där som kritiken har kommit mot regeringen. Jag tycker inte att det är legitimt att ha det i lagstiftningen över huvud taget.

Den som skuldsätter sig och kanske lever i ekonomisk utsatthet, kanske har tagit lån eller har böter, riskerar helt enkelt att utvisas. Är det vad ledamoten säger, så att vi får något hum om det över huvud taget?

Herr talman! Nej, jag kommer inte att ge något klart besked. Vi politiker ska inte gå in och detaljstyra.

Vi ger större möjligheter att göra en helhetsbedömning. Det behövs fler kriterier för att bedöma om en person väljer att bli en del av samhället eller kontinuerligt ställer sig vid sidan om. Som tidigare har sagts görs det en individuell bedömning utifrån de förutsättningar som finns.

Jag kan också konstatera att Vänsterpartiet trots att man för en argumentation inte presenterar något alternativ. I princip säger man att det är tillräckligt bra som det är i dag. Man säger nej till förändringen, och man har kommentarer om ett antal delförslag, men man säger att situationen i dag är bra. Vi kan konstatera att Vänsterpartiet nog helst skulle vilja vända tillbaka till den situation som rådde före 2016.

Vi kan också konstatera att det finns en tydlig majoritet. Jag tänker på de tilltänkta samarbetspartierna för Vänsterpartiet om partiet, till min förskräckelse, skulle vara en del av regeringsunderlaget och kanske till och med inneha migrationsministerposten. Vad kommer kravet då att vara? Kommer det att handla om att stryka de vandelskrav som Centerpartiet och Socialdemokraterna nu till stora delar ställer upp på? Vi kan bara befara att kaos kommer att utbryta den dag man börjar förhandla.

Jag är tydlig med att den gästfrihet jag visar och det skydd vi ska ge till den som verkligen har behov också kommer med krav – krav på att göra det man kan för att bli en del av samhället.

Sedan behöver vi politiker naturligtvis göra ytterligare. Vi kan aldrig vara nöjda med vad vi har gjort, utan vi behöver erbjuda ytterligare möjligheter till språk, integration och arbete. Men det är tydligt vad vi säger när vi talar om vilka regler som ska gälla för att man ska få vara kvar i Sverige kontinuerligt. Det, herr talman, tycker jag är relevant.

Herr talman! Ledamoten Kihlström började tala om Don Quijote. Det fick mig att fundera lite på den litterära historien och på vilken karaktär jag skulle vilja ikläda mig. Jag kom då osökt att tänka på Aljosja Karamazov i Dostojevskijs Bröderna Karamazov. Jag vet inte om ledamoten har läst den, men jag tänkte att vi kan ta upp lite av karaktärens tankar kring moral och gott leverne.

Narkotikabrott, barnpornografi, nazism i ett antal fall, hets mot folkgrupp, förlust av vapen, umgänge med gängkriminella, grovt förtal och ett antal förlorade körkort – det är summan av Tidöpartiernas regeringsunderlag. Och det är inte enskilda fall, herr talman, utan det handlar om en samlad bedömning av det hela, som ledamoten Ingemar Kihlström efterfrågade.

Jag skulle vilja ställa den relevanta frågan: Skulle Ingemar Kihlström säga att regeringsunderlaget har god vandel i sitt leverne?

Herr talman! Det är alltid intressant att höra ledamoten Möller i talarstolen. Han väljer som vanligt att göra en sidosväng och köra in på ett växelspår som handlar om något helt annat än vad debatten handlar om.

Nu handlar det om vilka regler som är relevanta för dem som har fått möjligheten att få uppehållstillstånd här i Sverige. Det är också lite spännande eftersom ledamoten Ola Möller i mångt och mycket delar den inriktning som regeringen har. Ola Möller ger sig ut i landskapet och hittar ett antal svenska medborgare som har gjort olika saker – något som jag inte har tänkt värdera i den här debatten. Här talar vi om dem som har fått möjligheten att komma till vårt land. Det handlar om dem som även ledamoten Ola Möller tycker att det är rimligt att ställa relevanta krav på.

Man skulle kunna ställa frågan tillbaka till ledamoten Möller: Är de krav som ställs i propositionen relevanta? Är svaret ja – hur ser då ledamoten Möller möjligheten till att vidmakthålla dessa krav efter valet när två av de tänkta samarbetspartierna så tydligt ställer sig vid sidan om och gör tummen ned? Det handlar inte bara om någon liten justering, utan de säger klart nej.

Jag tycker att detta är en relevant fråga att ställa i den här debatten: Tycker Ola Möller att han ser en framtid med ett regeringsunderlag där delar av underlaget ställer sig vid sidan om när vi, och även ledamoten Möllers parti, ställer sig bakom skärpta krav för att vidmakthålla ett uppehållstillstånd? Det, herr talman, är relevant för debatten.

Herr talman! Plötsligt känns det mer som att jag borde ikläda mig min tidigare roll som fotbollsdomare och utvisa ledamoten Ingemar Kihlström, för det här var över huvud taget inte kopplat till den fråga jag ställde.

Jag noterar, herr talman, att ledamoten inte vill värdera. Nu ser jag att Sverigedemokraterna kommer fram till Ingemar Kihlström i talarstolen för att ge tips om hur Kristdemokraterna ska svara. Det är så Tidösamarbetet fungerar, mina vänner! Tack, Ludvig Aspling, för manövern att gå fram till ledamoten och visa upp telefonen! Ludvig Aspling har ju tidigare visat lappar härinne när han vill berätta för sina Tidökamrater vad de ska tycka.

Låt mig återgå till frågan. Eftersom ledamoten inte ville värdera dessa exempel kan vi pröva något annat. Tänk er att man i stället som arbetskraftsinvandrare betalar oxfilén och spriten med skattepengar som skulle ha använts i den lokala kommunen eller att man skippar förmånsbeskattningen för detta. Tänk er att man väljer att driva en trollfabrik där man attackerar minoriteter och undergräver demokratin i det här landet. Om man är arbetskraftsinvandrare och gör detta – skulle det ligga till grund för bristande vandel?

Ledamoten svajar när det gäller uttalanden. Alla andra har hållit linjen att det är olagliga uttalanden som ska gälla, men ledamoten sa de facto i sitt anförande att det kan handla om kopplingar till extremism om man säger något som inte är olagligt. Hur ser ledamoten på uttalanden om att samer och judar inte är svenskar eller att man ska riva moskéer? Skulle det, om det uttalades av en arbetskraftsinvandrare, kunna tyda på kopplingar till extremism?

När det gäller samarbetet i regeringen kommer den strama migrationspolitiken såklart att ligga fast.

Herr talman! Det är spännande att man kan hamna så vid sidan om i en debatt. Det är också spännande att man likt Ola Möller, fast man sitter med näsan tryckt mot väggen i glashuset, kastar så många stenar.

Jag skulle kunna prata om trollfabriker, lotteriverksamhet och alla de saker som har hänt inom ett visst parti, men jag väljer att inte göra det. Jag väljer att hålla mig till debatten.

Det är helt korrekt som ledamoten Ola Möller säger: Ett yttrande kan vara förbundet med våldsbejakande extremism. I mitt Sverige är det relevant att det vävs in i bedömningen om man har koppling till våldsbejakande extremism. Jag tolkar det så att också ledamoten Möllers Sverige bör ha ett antal kriterier för att människor ska få behålla sitt uppehållstillstånd.

Det är talande att Möller i repliken likt Don Quijote ger sig ut i ett landskap där han skapar några nya väderkvarnar att storma emot. Jag tycker att det är lite beklämmande.

Jag tycker att det är bättre att säga och konstatera att det spretar rejält i frågan, och i andra frågor, i det regeringsunderlag som ledamoten Möller representerar. Svansföringen kan vara hög, men vi kommer att se ett rödgrönt kaos om Sverige, till min förskräckelse, skulle få en sådan regering efter valet.

Vi hanterar våra frågor, och vi hanterar våra ledamöter i Kristdemokraterna. Jag ser att vi kan föra en lagstiftning i hamn som ökar tryggheten i Sverige. Jag konstaterar också att ledamoten Möller till stora delar stöder detta, och det är positivt. Det är det den här debatten handlar om.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 5.

För Centerpartiet är ordning och reda i migrationspolitiken en grundprincip. Det är det även att se att det är människor vi har med att göra. Det är en bra kombination. Det innebär att ett nej måste vara ett nej, herr talman, men också att ett ja måste vara ett ja. Ett ja får inte heller förvandlas till ett nej på grund av godtycklighet. De som följer reglerna, arbetar och gör rätt för sig ska kunna veta att det beslut de fått av staten gäller.

Centerpartiet ser därför med stor oro på hur regeringen och Sverigedemokraterna steg för steg urholkar tryggheten för dem som sköter sig och bidrar. Ett tydligt exempel på det är att permanenta uppehållstillstånd ska kunna rivas upp och att människor som arbetar och försörjer sig riskerar utvisning på grund av godtyckliga lönegolv. Tonåringar som växt upp i Sverige kastas ut. Och nu handlar det om vandel. Detta är en politik som inte är till för att integrera människor utan för att skrämma dem.

Herr talman! Centerpartiet menar att politiken måste kombinera medmänsklighet med ordning och reda. Den som sköter sig och bidrar till samhället ska också ges en tydlig och trygg väg framåt och inte behöva leva i konstant ovisshet och rädsla för att när som helst kunna utvisas. Det är en ganska rimlig grund. Men regeringen väljer en annan väg, skapar oreda i migrationspolitiken och missar fullständigt individernas perspektiv. Det, herr talman, skadar också Sverige i grunden.

Vi är överens om att det tidigare har varit för svårt att utvisa någon. Vi har sett att brottslingar som begått grova brott fått vara kvar. Men vi ser nu också att regeringen fullständigt överdriver denna inriktning.

Centerpartiet delar regeringens grundinställning att det ska få konsekvenser att inte följa lagarna här i Sverige. Att neka eller återkalla ett uppehållstillstånd är dock en av de mest ingripande åtgärder som staten kan vidta mot en enskild. Det måste därför göras med stor noggrannhet och baseras på tydliga, förutsägbara och rättssäkra grunder.

Vi anser att personer som brister i regelefterlevnad ska kunna få sitt uppehållstillstånd nekat eller återkallat exempelvis om man missbrukar välfärdssystemen, är kriminell, är extremist eller vad det nu kan vara, inte minst om man har samröre med kriminella nätverk eller våldsbejakande organisationer. Men samtidigt som vi ställer oss bakom detta, herr talman, måste vi också kunna säga att regeringens vandelsförslag fullkomligt brister i fråga om rättssäkerhet, proportionalitet och förutsägbarhet. Vi har tidigare pratat om litterära klassiker, och detta skulle man nog kunna kalla kafkaartat.

Förslagen riskerar att leda till godtycke och skapar en fundamental otrygghet för individer som har byggt sina liv här i Sverige. Det är mycket allvarligt. Det är inte så vi gör i Sverige – i alla fall inte tills nu, när det svenska har satts åt sidan till fördel för det sverigedemokratiska.

Herr talman! Regeringen har vägrat lyssna på alla remissinstanser och föreslår att detta vandelskrav ska införas trots att ingen vet vad det faktiskt innebär rent juridiskt. Såväl jag som andra har frågat alla regeringspartiföreträdare som hittills varit uppe i talarstolen var gränserna går etcetera. Ingen kan svara. Det är en stor utmaning. Regeringen vägrar förtydliga hur man ser på detta.

Hur ska en vanlig människa kunna leva upp till Sverigedemokraternas känsla för vandel när det inte ens framgår av lagen vad det innebär och när regeringen inte kan svara på det? Det vet vi inte. Och hur länge ska historiska synder räknas? Det får vi inte heller något svar på. Hur smal är dygdens smala stig? Ingen vet.

Herr talman! Det är helt enkelt dålig lagstiftning. Därför röstar vi för själva principen men är också väldigt tydliga med att det sätt på vilket man gjort detta inte håller.

Herr talman! Vi har redan begreppet skötsamt och hederligt levnadssätt i svensk lagstiftning, till exempel som krav för medborgarskap. Det är ett begrepp som är tydligt kodifierat i lag och som man alltså som individ har en chans att leva upp till. Varför inte använda det i stället, som Centerpartiet har föreslagit? Vad är det med vandel som är så viktigt för regeringen att skötsamt och hederligt inte räcker? Kan vi kanske få ett svar från Liberalerna på varför vandel är så mycket bättre än skötsamt och hederligt? Det måste man ju ha en tanke om när det nuvarande inte räcker. Man måste ha en idé om varför man är för detta. Eller blir det tyst som vanligt när man har vikt ned sig?

Herr talman! Jag är medveten om att regeringen inte bryr sig om Lagrådets kontinuerliga och massiva kritik, så som vi sett gång på gång, precis som man inte bryr sig det minsta om rättssäkerhet. Men jag vill ändå återge vad Lagrådet säger här, så att det kommer med.

Lagrådet framhåller att lagtexten inskränker sig till att på olika sätt ange att det ska vara fråga om bristande vandel, som får sägas vara en allmänt hållen och relativt vittomfattande bestämning. Det innebär att en enskild inte kan förstå vad som i detta sammanhang kan leda till negativa konsekvenser för honom eller henne. En så ingripande åtgärd som återkallelse av ett tillstånd bör ha tydligt stöd i lag.

Lagrådet säger alltså i klartext: Man kan inte veta vad som gäller för att leva upp till kraven på vandel. Det är kasst, herr talman! Lagarna som ska få folk utvisade för bristande vandel är lika oklara som faktureringen från Sverigedemokraternas fester. Det håller inte.

Sverige ska självklart utvisa kriminella invandrare, herr talman. Det är ingen fråga. Men att skapa lagar som bara är till för att få alla invandrare att känna sig konstant rädda och ovälkomna är vidrigt.

Redan i dag har vi, som nämnts tidigare, sett en kille få nekat uppehållstillstånd av Migrationsverket på grund av två fortkörningsböter – inga andra brott. Han arbetar i ett bristyrke. Arbetsgivaren är jättenöjd. Han har fru och barn i landet. Nu får han inte stanna här för alltid på grund av två fortkörningsböter med två års mellanrum, 2023 och 2025.

Det är alltså där vi redan är. Man kan inte som invandrare gå runt och göra vad man vill och stanna kvar för evigt. Nej, två fortkörningsböter kan räcka för ett nekat uppehållstillstånd. Och vi pratar inte om en fartdåre här; vi pratar om en som kör som vi andra ofta gör. Hälften av Sveriges befolkning kör för fort på Sveriges vägar. Men det är ändå på den nivån vi är redan i dag, innan vandeln – denna absurditet – införs.

Vi ska alltså ha ett vandelskrav, tycker regeringen. Då är det rimligt att fråga: Hur lätt ska man nu kunna utvisas? Det handlar inte om enskilda fall, som man försöker undvika frågan med. Frågan är: Vad vill regeringen att det ska innebära? Det är det jag försöker få svar på, herr talman. Vad vill regeringspartierna? Vad är syftet? Man måste ju ha tagit fram den här lagstiftningen med ett syfte och en tanke om vad konsekvenserna ska bli. Man kan inte bara lägga det på någon myndighet och säga: Vi får se vad det blir. När man skärper reglerna måste man veta vem det är som i dag får vara kvar som ska ut.

Några saker i lagstiftningen, till exempel detta med koppling till terrorism, är vi med på – självklart! Men de andra bitarna – kanske inte.

Låt mig ställa några konkreta frågor. Hur lite menar Moderaterna att individens rätt ska räknas? Ska man få den rättssäkerhet som har varit uppe gång på gång? Hur rädda menar Liberalerna att våra invandrare ska vara för att göra ett enda snedsteg? Hur lättvindigt menar Kristdemokraterna att familjer ska rivas sönder? Jag tycker att det vore rimligt att få svar på de här frågorna.

Tidigare kunde man kalla er borgerliga. För en del kanske det inte gäller längre, när nu rättssäkerheten väger så lätt.

Jag gissar helt ärligt att regeringspartierna inte vågar svara på de här frågorna. Eller jag kanske ska vara snäll, herr talman – de kanske bara inte kan svara på dem. De vet ju inte heller vad deras vandelskrav faktiskt innebär. Det, herr talman, borde kanske räcka för att inte införa det. Och det räcker helt säkert för att Centerpartiet ska vilja att det försvinner efter valet.

Herr talman! Ett samhälle håller inte bara genom sina rättigheter. Det håller också genom sina förväntningar, genom att den som kommer hit förväntas följa våra lagar, respektera våra grundläggande värderingar och leva hederligt. Det är varken märkligt eller kontroversiellt i sig. Det är själva grundvillkoret för att allt vi håller kärt i vårt land inte ska försvinna.

Under alltför lång tid har svensk migrationspolitik präglats av en märklig försiktighet inför just detta. Vi har ställt frågor om skyddsskäl, arbete och anknytning – vilket vi självklart ska göra – men vi har i alldeles för liten utsträckning tagit fasta på något som de flesta människor uppfattar som fullständigt självklart: att den som vill leva i Sverige också ska sköta sig och respektera våra värderingar, att uppehållstillstånd inte bara är en administrativ status i systemet utan också bygger på ett ansvar och att rätten att vistas här inte är frikopplad från hur man faktiskt lever här.

Propositionen Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd innebär att en utlännings vandel i ökad utsträckning ska kunna beaktas när uppehållstillstånd beviljas, förnyas och återkallas.

Herr talman! Om en människa vill bygga sitt liv i Sverige är det rimligt att samhället kan ställa krav – inte bara på att papperen i sig är i ordning den dag ansökan lämnas in utan också på att personen inte missköter sig, inte ägnar sig åt kriminalitet, inte försörjer sig oärligt och inte visar en uppenbar ovilja att följa de regler som gäller här.

Det är en fullständig självklarhet att rätten att stanna i landet måste hänga ihop med krav på skötsamhet. Det är lika självklart som att medborgarskapet förutsätter ett hederligt levnadssätt och som att den som kommer hit inte bara ska ha rättigheter utan också skyldigheter.

Herr talman! I dag tar vandelsprövningen nästan uteslutande hänsyn till brottslighet. Det är alltför snävt. Regeringens förslag utgår från att också annan allvarlig misskötsamhet måste kunna få betydelse. Därför ska det framöver särskilt kunna beaktas om en utlänning utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet, har dömts för brott eller i övrigt har brustit i sin vandel. Det huvudsakliga syftet är att skapa större möjligheter att avlägsna personer ur landet på grund av sådan misskötsamhet.

Det gäller som sagt exempelvis hot mot allmän ordning eller säkerhet, såsom stöd till internationell terrorism, extremistiska sympatier eller kopplingar till våldsbejakande organisationer. Det gäller brottslighet, även när den är mindre allvarlig, till exempel enstaka bötesbrott. Det gäller också bristande vandel i övrigt, såsom bidragsfusk, svartarbete, att inte betala böter, att skuldsätta sig utan avsikt eller ansträngning att betala och göra rätt för sig samt att organisera tiggeri.

Det här är viktigt. Vi talar om beteenden som samhället redan i dag motverkar. Vi talar inte om privata egenheter eller diffusa moraldomar, utan vi talar om handlingar och levnadssätt som uppenbart har negativa konsekvenser för andra människor eller för samhället i stort.

Det handlar om människor som lurar välfärdssystemen, som försörjer sig genom svartarbete, som inte följer myndighetsbeslut, som inte gör rätt för sig och som i vissa fall hotar ordning och säkerhet. Att en sådan livsföring ska kunna påverka rätten att vistas i Sverige är inte särskilt radikalt.

Herr talman! Regeringen har samtidigt varit tydlig med vad som inte ska omfattas. Det har också betydelse i debatten. Prostitution, missbruk och tiggeri ska inte läggas till grund för bedömningen av bristande vandel. Det klargörs också att yttranden i sig inte ska kunna utgöra bristande vandel, men yttranden kan bekräfta eller förstärka bilden av kopplingar till våldsbejakande eller extremistiska organisationer – när den kopplingen visar sig vara brottslig. Det är endast straffbara yttranden som ska kunna läggas till grund för bedömningen.

Detta är avgörande eftersom kritiker gärna låtsas som att regeringen öppnar för godtycke. Men det är inte det som sker. Det som sker är att regelverket förändras så att också annan allvarlig misskötsamhet än just brottslighet kan vägas in. Och det görs inom ramen för individuell prövning, proportionalitet och möjlighet till överklagande.

Herr talman! En av de stora invändningarna gäller själva ordet vandel. Man säger att det är gammaldags, diffust och rättsosäkert. Men problemet här är inte ordet.

Det finns människor som inte är dömda för de grövsta brotten men som ändå lever på ett sätt som tydligt visar att de inte respekterar de regler och förväntningar som ska gälla för att få stanna i Sverige. Den personen ska inte skyddas av ett alltför snävt regelverk bara därför att misskötsamheten råkar falla utanför den traditionella brottskatalogen.

Det är just därför regeringen använder begreppet vandel; för att tydliggöra att det handlar om en bredare bedömning av hur en person lever sitt liv i det här landet.

Herr talman! Det är också viktigt att nämna några ord om rättssäkerheten.

Regeringen har i propositionen tydliggjort vilka typer av omständigheter som ska kunna beaktas, hur de ska förstås och att det alltid ska göras en helhetsbedömning. Skälen för att neka eller återkalla ett tillstånd ska vägas mot utlänningens anknytning till Sverige. Ju starkare anknytning, desto allvarligare vandelsbrister krävs. Hur långt tillbaka i tiden en brist ligger ska också beaktas.

Vandelsprövningen ska dessutom kunna överklagas till domstol. Detta är viktigt att hålla fast vid. Det ska finnas fler möjligheter att agera mot misskötsamhet, samtidigt som den individuella prövningen ligger fast.

Propositionen innebär också att uppehållstillstånd ska kunna återkallas i fler fall än i dag. Det gäller till exempel när någon annan än utlänningen medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit omständigheter av betydelse för att få tillstånd, eller när förutsättningarna för tillståndet inte längre är uppfyllda.

Ett uppehållstillstånd kan inte vara något man får på felaktiga grunder och sedan behåller. Den som har fått stanna här på fel premisser eller som senare visar sig inte uppfylla villkoren ska inte kunna gömma sig bakom byråkratin.

Herr talman! Det som återkommer i mycket av kritiken är samma gamla visa. Man vill gärna tala om ansvar, men inte ställa krav. Man vill gärna tala om regler, men inte om följderna när regler bryts. Man vill gärna tala om rättigheter, men mer sällan om skyldigheter. Det är just den hållningen som har bidragit till att svenska regelverk under lång tid varit för svaga på det här området. Och det är just den hållningen regeringen nu bryter med.

Herr talman! Det ska inte krävas att en människa begår grova brott för att staten ska reagera. Det ska inte vara så att bidragsfusk, svartarbete, uppenbar regelefterlevnad i sönderfall eller kopplingar till extremistiska miljöer möts med en axelryckning så länge personen inte passerat en alltför hög tröskel. Det skickar helt fel signaler.

Vi menar att den som vill leva i Sverige också måste leva upp till grundläggande krav på vandel. Vi menar att misskötsamhet ska få konsekvenser, vi menar att reglerna ska vara skarpare och tydligare och vi menar att detta är nödvändigt både för rättsstatens skull och för legitimiteten i migrationspolitiken som helhet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Trevlig söndag! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2 och 4. Det var inte så tydligt tidigare – ja, det var tydligt men fel, kan jag också säga, om jag ska vara ärlig.

Min fråga till Liberalerna är enkel. I dag ska vandelsbegreppet införas, trots stora reservationer från i stort sett alla remissinstanser. Jag har följande fråga, som jag också tog upp i mitt anförande i talarstolen: Varför räcker inte begreppet skötsamt och hederligt levnadssätt? Vad är det som inkluderas i vandel som är så viktigt att det andra begreppet inte räcker? Liberalerna måste ha en tydlig bild av vad det är för extra man får med begreppet vandel men inte med begreppet skötsamt och hederligt levnadssätt som gör att vandel måste användas.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Ska det alltså inte vara något bifallsyrkande till reservation 5, Återkallelse med anledning av icke-brottsligt beteende eller mindre förseelser?)

Ja, det stämmer.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Niels Paarup-Petersen för frågan.

Jag tycker att kritiken mot ordet vandel säger något mer om ledamotens och Centerpartiets ovilja att tala klarspråk än om de verkliga problemen som finns i dag.

Vad är det man vänder sig mot? Man säger att man är för allt som står i propositionen, utom möjligtvis begreppet vandel. Ska Sverige ta hänsyn till om en person fuskar med bidrag, arbetar svart, inte betalar böter, inte gör rätt för sig, har kopplingar till extremistiska miljöer eller på andra sätt visar brist på respekt för de regler som gäller här? Är det då begreppet vandel som är problemet?

Jag tycker att det blir lite dimmigt när det gäller den grundläggande principen, alltså att det blir svårt för vanliga människor att förstå. Den som har rätt ska inte bara fylla i rätt blankett vid rätt tillfälle, och det verkar vi vara överens om, utan den personen ska också leva på ett sätt som är förenligt med våra lagar och grundläggande samhällsnormer. Därför tänker jag att begreppet vandel blir viktigt. Det fångar ändå upp att misskötsamhet inte alltid ryms i en snäv brottskatalog, att människor under lång tid kan leva på ett sätt som skadar samhället, urholkar tilliten och visar förakt för våra gemensamma regler, utan att de nödvändigtvis döms för grova brott.

Varför funkar inte ordet vandel? Det verkar som att det skulle vara ett fritt svävande moralbegrepp där en myndighet godtyckligt ogillar människors livsstil. Det är inte sant. Det framgår tydligt i propositionen varför vi använder oss av begreppet.

Fru talman! Om det är så tydligt i propositionen, varför kan inte ledamoten prata om detta?

Jag ställde en tydlig fråga. Det finns ett begrepp som heter skötsamt och hederligt. Det vill inte regeringen använda. I stället vill man använda vandel. Varför? Vad finns i begreppet vandel som inte finns i begreppet skötsamt och hederligt, som är så viktigt för regeringen att det blir vandel i stället för skötsamt och hederligt? Jag får inget svar. Det är en utmaning.

Begreppet skötsamt och hederligt är mer kodifierat i lag. Det är tydligare, och det används vid prövning av medborgarskap. Det täcker inte bara in brott och grova brott, utan det täcker också in övrig levnad.

Varför tycker Liberalerna att begreppet vandel är bättre än begreppet skötsamt och hederligt, trots att vandelsbegreppet får så oerhört stor kritik på grund av otydligheten? Patrik Karlson pratar själv om att det är svårt att förstå vissa saker. Ja, det är svårt att förstå, särskilt för den som ska leva upp till regelverket. Och det är det som är utmaningen. Ordet vandel är svårt att förstå. Det är svårt att veta vad det innebär. Mer eller mindre alla remissinstanser säger att det är otydligt.

Jag är helt övertygad om att Liberalerna självklart aldrig skulle gå med på begreppet vandel i stället för skötsamt och hederligt utan att veta vad det är man inför extra. Därför vill jag ha svar på frågan vad det är i begreppet vandel som är så viktigt för Liberalerna att skötsamt och hederligt inte räcker.

Fru talman! Tack, ledamoten, för följdfrågan!

Jag tycker att regeringen har tydliggjort vilka omständigheter som ska kunna vägas in i helhetsbedömningen.

Låt oss börja med ledamotens utgångspunkt, som han också var inne på i sitt huvudanförande. Det har varit en lite raljant ton, tycker jag, med utgångspunkten att 50 procent av befolkningen kör för fort och att enbart ett sådant ärende kan göra att man kommer att utvisas. Så är det inte.

Det kommer att göras en helhetsbedömning, till exempel av utlänningens anknytning i förhållande till vandelsbristerna. Ju starkare anknytningen är, desto allvarligare behöver bristerna vara. Man ska också kunna beakta om det bara har skett nyligen, om det skedde för länge sedan eller om det har skett över tid. Det är viktigt att ha med sig detta. Dessutom ska det prövas i domstol.

Jag har tagit upp mycket av de saker som kommer att innefattas. När man ska bedöma om någon ska få stanna i landet kommer man att titta på systematisk misskötsamhet, bidragsfusk, svartarbete, obetalda böter, kopplingar till extremistiska miljöer eller en uppenbar ovilja att rätta sig efter samhällets regler.

Jag tycker att det är tydligt vilka signaler som vi skickar ut och vad det är som ska bedömas i begreppet vandel. Det är därför viktigt för oss att också använda begreppet för att det ska vara tydligt.

Fru talman! Jag skulle vilja att Patrik Karlson besvarar några frågor utifrån vad han själv tycker borde bli utfallet med den här lagstiftningen.

Borde en kvinna utvisas på grund av bristande vandel om hon har en partner som tar upprepade lån i hennes namn utan att hon vet om det och utan att han har någon som helst avsikt att någonsin betala tillbaka dessa lån? Hon har kanske inte någon möjlighet att bevisa att det ligger till på det här sättet, att det är han som har gjort det i hennes namn.

Borde en person som har missförstått regelverket för bostadsbidrag och som har sökt bostadsbidraget felaktigt vid upprepade tillfällen utredas för bristande vandel?

Risken när man förflyttar sig från det som är brottsligt till gärningar som inte är brottsliga är inte bara att vi får olika regler för olika människor – en lagstiftning för vad som är förbjudet för svenska medborgare och en annan för vad som är förbjudet för utländska medborgare. Utan en annan risk är att de gärningar som inte är sådana som man döms för i domstol inte heller har samma beviskrav och samma grad av utredning bakom sig.

Risken är att bevisbördan läggs på den enskilde: ”Nej, det var inte jag som tog de här lånen. Jag förstod inte regelverket. Jag fuskade inte med flit.”

Hur ser Patrik Karlson på dessa två typfall?

Fru talman! Till att börja med vill jag framföra samma sak som företrädare i den här debatten tidigare har gjort. Det är ganska typiskt att ta så specifika exempel och försöka få hela debatten att handla om någonting helt annat än själva huvudproblemet.

Regeringen säger inte att varje liten företeelse ska leda till utvisning. Det står inte så i propositionen. Regeringen säger inte heller att en bagatell ska avgöra en människas framtid. Oppositionen försöker få det att låta som att det är något mer som står på spel. Jag tycker att Sverige ska kunna reagera mot annan allvarlig misskötsamhet än grov brottslighet.

Men om vi tar det specifika fallet kommer inte ett sådant ärende att leda till att man får sitt uppehållstillstånd återkallat. Det kommer att göras en samlad bedömning utifrån det som sker på individnivå. Många andra saker, till exempel anknytning, ska beaktas i varje enskilt fall.

Jag har extremt svårt att se att det kan bli så. Men om det är som i det här fallet borde man rimligtvis kunna bevisa att man har blivit utpressad och att någon annan har begått brott, till exempel en grov urkundsförfalskning, i ens namn. Det ser jag inte som några märkligheter, och det ska i så fall också framföras vid sådana ärenden.

Jag förstår inte riktigt vad det är för skrämselretorik som ledamoten Annika Hirvonen använder sig av i det här ärendet.

Jag får återkomma till fråga två i nästa replik.

Fru talman! Det var ett lugnande och kanske ett oroande besked i Patrik Karlsons svar.

Dels menar han att det inte handlar om bristande vandel om det händer en gång att det uppdagas att en person har tagit skulder i ditt namn och du inte kan bevisa att det ligger till på det sättet. Om du inte kan bevisa att han till exempel har lyckats lista ut koden till ditt bank-id och använt sig av det bakom din rygg vid upprepade tillfällen ska det i sig alltså inte kunna leda till att det ses som bristande vandel.

Dels följer Patrik Karlson sedan upp med att man rimligen borde kunna bevisa att så har skett. Det är här som det blir väldigt svårt för människor. De kan inte alltid bevisa att till exempel en annan person har tagit lån i deras namn.

Nu ska det inte längre vara ställt då bortom rimligt tvivel att det verkligen är du som med uppsåt att inte betala de här lånen har tagit dem. Utan nu gäller lägre beviskrav. Om man har en förväntan på människor att de ska kunna bevisa att det inte var de är jag genuint orolig för att den här lagstiftningen riskerar att få förödande konsekvenser för enskilda människor som just inte kan bevisa det.

I en domstolsprocess i brottmål är det åklagaren som ska bevisa bortom rimligt tvivel. Men här kommer individen själv att behöva bevisa sin oskuld och att det inte var man själv som tog lånen, inte hade ont uppsåt eller inte hade uppsåt att inte betala. Det här adderar ett väldigt stort lager av rättsosäkerhet ovanpå de andra lagren som vi har talat om i dag.

Fru talman! Tack, ledamoten Hirvonen, för följdfrågan!

Låt oss vara överens om att vi inte är överens. Det här låter dramatiskt, men jag vill hävda att det fortfarande bygger på samma missvisande bild av att regeringen har föreslagit ett system som är helt dimmigt och att ingen vet vad som gäller.

Propositionen är tydlig med att det inte handlar om en enskild bagatellartad misskötsamhet. Den är också tydlig med att anknytningen ska spela roll. Ju starkare anknytningen är, desto allvarligare vandelsbrister krävs.

Det ska vidare göras en proportionalitetsbedömning i varje enskilt fall, och det ska göras en domstolsprövning.

Det finns dessutom en följddel i det här. Säg att man har obetalda skulder. Det behöver inte ens handla om att man är tvingad till något. Jag har själv råkat ut för urkundsförfalskning en gång i mitt liv. Nu skedde det visserligen för många år sedan, men det var ganska lätt att kunna visa att det inte var jag som hade tagit det där lånet.

Men oavsett vilket ska det i nästa läge vara så att man har noll intresse av att göra rätt för sig och betala av dessa lån.

Återigen: Det görs en helhetsbedömning. Att bara vifta med ett enskilt fall är ren skrämselpropaganda. Det är inte sådant som hela den här lagstiftningen är till för.

Vad gäller att det ställs krav på utlänningar på ett sätt som inte gäller för svenska medborgare. Uppehållstillstånd är inte samma sak som medborgarskap. Det är anmärkningsvärt att jag ens behöver säga det i den här kammaren.

Svenska medborgare har en ovillkorlig rätt att vistas i det här landet. Det är själva innebörden av medborgarskapet. Den som inte är svensk medborgare vistas här därför att vi under vissa rättsliga förutsättningar har gett den möjligheten. Det rör sig om två helt olika rättsliga situationer.

Fru talman! Ledamoten avslutade sin förra replik med att säga att det rör sig om två olika rättsliga situationer. Det är i sig ett stort och allvarligt problem att man genomför en lagstiftning som inte värnar om allas lika värde; människor behandlas olika beroende på varifrån de kommer. Jag tycker att detta är ett allvarligt problem i hela den här vandelslagen – kanske ett av de största problemen, vilket även många remissinstanser påpekar.

Ledamoten var i sitt anförande också inne på när regler inte respekteras, vilka omständigheter som ska beaktas och så vidare. Problemet är att man inte vet. Det finns ingen förutsägbarhet alls i den här lagstiftningen.

En situation som vi även diskuterade med Kristdemokraterna tidigare är att fattigdomen i Sverige har fördubblats under den här regeringen. Människor som lever i utsatta situationer kanske hamnar i en situation där de tvingas ta lån, och de har kanske fått någon bot. De riskerar då att bli av med sitt uppehållstillstånd. Det är detta vi har kritiserat här i några timmar nu.

Regeringen ger inga svar över huvud taget utan säger bara att det rör sig om en samlad bedömning och frågar vad alternativen skulle vara. Man ser inga problem alls med detta, trots att alla remissinstanser ser allvarliga problem, bland dem några av de tyngsta remissinstanserna, som Lagrådet, Advokatsamfundet och så vidare. Lagstiftningen är otydlig. Man har haft fyra år på sig att lägga fram något tydligare, men det är väldigt otydligt.

Jag vill fråga ledamoten om detta. Överlåter ni helt enkelt tolkningen när det gäller allt ledamoten nu har pratat om och allt regeringen har lagt fram till framtida praxis? Är det därför vi inte får några svar alls?

Fru talman! Tack, ledamoten Tony Haddou, för frågan!

Till att börja med: Rättigheter kan vara olika starka beroende på vilken rättslig status man har. Det gäller på många områden, och det gäller självklart också rätten att vistas i det här landet. Det betyder inte i sig att människor med uppehållstillstånd är mindre värda, som man vill få det att låta som. Det betyder inte att deras rättssäkerhet ska vara svagare.

Det betyder inte heller, som man hela tiden lyfter fram här, att staten ska agera godtyckligt – tvärtom. Konsekvenserna av ingripanden och beslut måste vila på en individuell helhetsbedömning och på en bedömning av anknytningen till det här landet. Det har vi återkommande upprepat i den här debatten. Det ska vara proportionerligt, och man kommer att ha möjlighet att överklaga till domstol. Det är därför vi har utformat detta förslag så som vi har gjort och lagt fram det på bordet.

Vad är det vi talar om? Jo, vi talar om personer som kanske inte är dömda för de grövsta brotten men som ändå genom sitt levnadssätt visar att de inte respekterar de regler som finns i det här landet – försörjer sig oärligt, fuskar med bidrag, arbetar svart, inte följer myndighetsbeslut, skuldsätter sig utan att vilja göra rätt för sig och betala tillbaka eller har kopplingar till extremistiska miljöer. Ska vi då blunda för detta därför att det, som ledamoten och Vänsterpartiet vill låta påskina, inte alltid passar in i någon form av snäv brottskatalog?

Det här förslaget är viktigt för att det återupprättar en enkel princip: Rätten att vistas i det här landet är inte frikopplad från hur man faktiskt lever här. Den som vill stanna i Sverige ska inte bara undvika de allra grövsta brotten utan ska som sagt leva på ett sätt som visar respekt för våra lagar, regler och grundläggande samhällsnormer.

Fru talman! Det jag kritiserade inledningsvis är att man inför en rättsordning där människor inte är lika inför lagen. Det handlar om människors rättssäkerhet, och den är svagare för den som har kommit till Sverige; den är mer godtycklig och mer rättsosäker. Målet och ambitionen från den här regeringen är att göra så många som möjligt utvisbara. Det är detta vandel handlar om, och det är därför regeringen har lagt fram den här propositionen.

Problemet här är för det första att jag inte fick svar på min fråga över huvud taget. Vi har dessutom fått olika svar från fyra olika partier i den här frågan.

Nu ställde jag även frågan om ledamoten ska överlåta tolkningen till framtida praxis eller inte. Problemet är att man hur man än gör underminerar rättssäkerheten när det gäller denna fråga. Lagstiftningen är godtycklig, och man underminerar rättssäkerheten.

Vi får inga svar över huvud taget. Ingår det exempelvis i en helhetsbedömning att du, på grund av ekonomisk utsatthet, varit tvungen att ta ett lån och har en bot bakom dig som du inte har kunnat betala? Får du ett utvisningsbeslut då? Drar man in uppehållstillståndet? Den förutsägbarheten borde väl ändå finnas i lagstiftningen?

Fru talman! Tack, ledamoten Tony Haddou, för följdfrågan!

Det är bara att direkt konstatera: Här i Sverige är alla lika inför lagen. Vi gör inte skillnad på människor. Det är helt oerhört att det ens framställs så.

Vi har mängder av rättsliga begrepp i det här landet. Lagtext fylls ut genom förarbeten, praxis, proportionalitetsbedömningar och domstolsprövning. Det är inget konstigt; så har det funkat länge här. Det är så ett levande rättssystem fungerar i verkligheten.

Verkligheten är komplex. Gör vi lagtexten i sig alltför stel eller alltför uttömmande tror jag att vi får ett system som inte kommer att fungera i praktiken och tyvärr också säkert blir betydligt lättare att kringgå. Vi vill ha ett regelverk som är skarpt nog att fungera i verkligheten och samtidigt är rättssäkert nog att faktiskt också hålla i domstol.

Då är det centralt att återkomma till det jag har nämnt tidigare: Det kommer att göras en individuell helhetsbedömning. Det ska göras en proportionalitetsavvägning. Utlänningens anknytning till Sverige ska beaktas. Hur gammal en vandelsbrist är ska vägas in. Och det finns möjlighet att överklaga.

Jag tycker att detta är svar på ledamotens frågor. Det är bara det att ledamoten inte gillar svaren, för ledamoten vill inte ha den här lagstiftningen. Det är det som är problemet: Man hittar saker och försöker slå ned på något helt annat. Men i slutändan handlar det om att ledamoten och Vänsterpartiet faktiskt tycker att samtliga som vill komma till Sverige oavsett skäl ska få göra det och oavsett skäl ska få stanna. Det är det som det i slutändan handlar om.

Fru talman! I replikskiftet med ledamoten från Liberalerna kallade han mina farhågor för skrämselpropaganda. Det är ett ord som jag önskar att jag kunde använda när det gäller den här propositionen om skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd. Men det är ingen skrämselpropaganda vi pratar om, utan nu blir det verklighet. Nu delas människor rättsligt upp i olika grupper med olika rättigheter i flera avseenden. Det som är lagligt för en svensk medborgare får allvarliga konsekvenser för den som inte är svensk medborgare.

För oss i Miljöpartiet är detta helt klart ett skrämmande steg bort från den rättsstat som vi känner Sverige som. Amnesty talar om ett första steg mot raslagar. Vi hör också kritik från remissinstans efter remissinstans och från Lagrådet, som regeringen inte alls bemödat sig om att bemöta och hantera.

Kritiken handlar om att förslaget är rättsosäkert för att man inte ens preciserar vilka beteenden och ageranden som ska kunna leda till utvisning på grund av bristande vandel. Kritiken handlar också om att det kommer att få retroaktiv effekt. Ageranden som inte var brottsliga och som man inte kunde ana skulle kunna leda till utvisning i framtiden kommer nu att påverka ens grundläggande rätt att fortsätta sitt liv i Sverige. För oss i Miljöpartiet är detta helt oacceptabelt.

Vi lagstiftare måste värna medborgarnas tillit till staten. Man ska kunna lita på att människor behandlas lika, och man ska kunna lita på de regler som man har rättat sig efter. Har man följt reglerna ska man inte drabbas i efterhand bara för att en regering senare bestämmer att något man gjort förut var fel. Den här lagen lever inte upp till de kraven.

Dessutom: När man rör sig bort ifrån att det bara är gärningar som är brottsliga som ska kunna leda till utvisning på grund av bristande vandel får det också konsekvenser för rättssäkerheten.

Brottsliga gärningar hanteras med ytterst starka rättssäkerhetsgarantier. Den som är misstänkt har rätt till en försvarare. Man får försvara sig själv personligen inför en domstol. Och för att dömas ska det inte bara vara ställt bortom rimligt tvivel att man har begått gärningen, utan det ska också vara ställt bortom rimligt tvivel att man hade det uppsåt som krävs för att det ska räknas som brott. Men med de nya vandelskraven behöver det inte längre vara styrkt bortom rimligt tvivel att man med uppsåt begått en gärning som är klandervärd. Det kan till och med vara så att den gärning som ses som klandervärd inte ens är specificerad i lagen – ändå kan den leda till att hela ens liv ställs på ända.

Människor som bott i Sverige i många års tid, vars barn är födda här, som rotat sig, köpt hus och arbetar här riskerar nu utvisning till länder med vitt skilda förhållanden, till exempel till Afghanistan, för gärningar som är helt lagliga för oss andra.

Vi i Miljöpartiet vill att riksdagen avslår den här propositionen. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

Det finns också en rad andra punkter som vi är kritiska till, utöver de grundläggande rättssäkerhetsbristerna. En av dem handlar om yttrandefriheten.

Inför det att den här vandelspropositionen skulle läggas fram har ministrar från regeringen vid upprepade tillfällen gått ut och sagt att människor som gör lagliga yttranden som ministrarna i fråga tycker är grovt olämpliga ska kunna utvisas just på grund av dessa lagliga yttranden. I propositionen är dock tydligt att regeringen backar från dessa uttalanden av bland andra Johan Forssell. Man säger att det krävs olagliga yttranden för att det ska vara fråga om bristande vandel.

Det är väldigt viktigt att regeringen backar på den punkten. Samtidigt öppnar man dock upp för att även lagliga yttranden ska kunna beaktas. Det faktum att regeringen och utredaren redan har sagt till människor att de ska vakta sin tunga och vara rädda för att säga sådant som är lagligt för andra att säga i Sverige riskerar, tillsammans med den här öppningen i propositionen, att innebära ett de facto-inskränkande av yttrande- och demonstrationsfriheten, om inte annat så i vart fall genom självcensur.

Människor i Sverige kommer att leva med oro för att lagliga yttranden och lagligt agerande ska kunna leda till utvisning på grund av bristande vandel. Jag har själv talat med en forskare med tyskt ursprung som blev föremål för återkallande av tillstånd att vara i Sverige, troligtvis för att han deltog i demonstrationer för klimatet. Jag har ställt frågor till Migrationsverket om en annan demonstrant som själv inte begick något brott utan stod med en skylt på en demonstration medan andra personer vid samma demonstration begick civil olydnad. Hon har nekats svenskt medborgarskap.

Det är svårt i dag att som riksdagsledamot få insyn i och förstå hur den här typen av uttalanden från ministrar och skrivningar i propositioner faktiskt tillämpas i enskilda ärenden. Men klart är att det finns en oro som inte är oberättigad för att också fullt lagligt deltagande i grundlagsskyddade demonstrationer skulle kunna få förödande konsekvenser för människors rättigheter i Sverige. Detta måste riksdagen ta på mycket större allvar än vad Tidöpartierna gör.

Demonstrationer är ju per definition störande. Det är liksom själva syftet med en demonstration: att dra till sig uppmärksamhet. Det är människors möjlighet att påverka beslutsfattare – människor som inte har tillgång till vare sig ledarsidor eller talarstolar. Demonstrationer behöver ha ett absolut skydd, och människor måste våga delta. Det ska inte finnas någon som helst oro för att den som deltar på en demonstration kan komma att riskera utvisning på grund av bristande vandel bara för att andra personer i samma demonstration begår till exempel civil olydnad.

Fru talman! I flera replikskiften har jag och mina oppositionskollegor ställt konkreta frågor till Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, men vi får inga klara svar. Vi får inga svar om varför man väljer begreppet bristande vandel framför de begrepp som redan i dag används i andra lagar. Jag fick inga svar på vilka beviskrav man tycker är rimliga eller varför. Det framstår på det hela taget som om regeringspartierna faktiskt inte riktigt förstår vad det är de har lagt på riksdagens bord. Man har intalat sig själv att det nog blir bra: Det här duger.

I stället för att svara på de riktiga frågorna upprepar man svar på helt andra saker – frågor som inte har ställts. Man låtsas som om det vore så att utan den här propositionen skulle människor som begår brott inte riskera utvisning. Men, fru talman, så är ju inte fallet. Det som införs med den här propositionen är tvärtom en möjlighet att utvisa människor som inte har begått brott.

Ärligt talat! Mot bakgrund av de svaga rättssäkerhetsgarantierna och beviskraven, i alla fall om vi får tro Ludvig Aspling, införs en möjlighet att utvisa människor som inte ens gjort något fel men som inte själva kan bevisa det. Det kan till exempel handla om att en kvinna inte skuldsatt sig utan att det var en våldsam man som gjorde det i hennes namn.

Fru talman! Den 13 september är det val i Sverige. Då röstar vi om vilken riktning vi vill ta. Ska vi fortsätta i den här rättsosäkra riktningen, där människor delas upp i vi och dom? Eller ska vi välja en riktning där vi i stället stärker tilliten till samhället och förtroendet för att lagar och regler gäller lika för alla – en riktning där man kan lita på att de lagar som man inrättar sitt liv efter inte kastas omkull retroaktivt?

Fru talman! Vi i Miljöpartiet kommer att kämpa för en annan riktning framåt.

Fru talman! Det är första gången jag står här i talarstolen som partilös. Jag har inte haft möjlighet att begära replik. De som känner mig vet att jag älskar att begära replik, för jag älskar debatten. Eftersom jag inte har kunnat begära replik kommer jag att tillåta mig att använda den här tiden till att säga allt jag behöver säga. Håll i er!

Fru talman! Det finns lagar som förändrar regler. Och det finns lagar som förändrar relationen mellan staten och människan – mellan staten och folket. Vandelspropositionen handlar om en sådan lag.

Regeringen kallar det för ett vandelskrav. Jag vill kalla det för vad det faktiskt är: ett av de största stegen bort från rättsstatens grundprinciper i modern svensk migrationspolitik. Det är det vi debatterar här i dag.

Fru talman! I en rättsstat ska människor dömas för vad de gör – inte för vilka staten misstänker att de är, inte för vilka människor de känner, inte för vilka rykten som cirkulerar och inte för myndigheters subjektiva uppfattningar om deras karaktär. Men det är exakt den dörr som regeringen nu vill öppna.

För första gången införs ett system där människors rätt att arbeta, studera, leva med sina familjer och bygga sina liv i Sverige i allt större utsträckning ska avgöras av statens bedömning av deras vandel.

Vad betyder det, fru talman? Det betyder att vi går från att fråga ”Har personen begått ett allvarligt brott?” till att fråga ”Tycker staten att personen lever på rätt sätt?”. Där börjar problemen.

Fru talman! Amnesty skriver att Sverige går mot raslagar, och jag instämmer till hundra procent. Lagrådet, jurister, människorättsorganisationer, Institutet för mänskliga rättigheter och flera andra remissinstanser har riktat stark kritik mot lagförslaget. De har inte bara underkänt förslaget. De kallar det bland annat för det största steget bort från rättsstatens grundprinciper i modern svensk historia. Det gör de inte för att de vill skydda grovt kriminella utan för att de ser vad som händer när lagar bli vaga, otydliga och flummiga.

De ser vad som händer när makten flyttas från domstolar till myndighetsbedömningar. De ser vad som händer när människor inte längre vet vilka handlingar som faktiskt kan leda till att de förlorar rätten att stanna i Sverige. Förutsägbarhet är inte en teknisk detalj, fru talman, utan det är själva grunden för rättsstaten.

Det finns stunder i politiken då man måste ställa sig en enkel fråga: Vem är lagen till för? Vem är den riktad mot? När jag läser den här propositionen kan jag inte låta bli att tänka att det inte handlar om rättvisa. Det handlar om makt. Det handlar om att skapa ett Sverige där vissa människor ska leva med full trygghet medan andra ska leva med ständig osäkerhet. Vissa människor ska bedömas efter lagen och andra ska bedömas efter politikers uppfattning om deras karaktär.

Fru talman! Regeringen kallar detta för ett vandelskrav. Men låt oss tala klarspråk. Detta är ett karaktärskrav. Regeringen vill förvandla Migrationsverket till moralpoliser som påminner om talibanerna i Afghanistan.

Det är ett moralitetskrav, ett krav där staten ska avgöra om du är tillräckligt skötsam, tillräckligt lämplig och tillräckligt önskvärd för att få stanna i landet där du kanske har bott i 10, 15 eller 20 år. Det är här vi måste stanna upp, för vem ska definiera vad som är god vandel? Det är en fråga vi måste ställa oss, fru talman.

Jag vill att svenska folket ska förstå vad detta faktiskt handlar om. Det handlar inte om de grovt kriminella. Det finns redan lagstiftningar för dem. Det handlar om något mycket större. Det handlar om att ge staten makten att säga: Vi tycker inte att du lever på rätt sätt.

Föreställ er en ensamstående mamma! Hon arbetar. Hon betalar skatt. Hon kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Matpriserna stiger. Hyran stiger. Elpriserna stiger. Hon halkar efter. Skulderna växer. Är det då bristande vandel?

Föreställ er en person som får ett återkrav från Försäkringskassan! Det är ingen dom, inget brott, ingen domstol. Är det då bristande vandel, fru talman?

Föreställ er en person som bott i Sverige i 15 år! Barnen är svenska. Vännerna är här. Arbetet är här. Livet är här. Den här personen är miljöaktivist eller emot folkmord och går ut och demonstrerar och visar solidaritet med Palestina. Staten gör en helhetsbedömning av personens livsföring. Är det då rimligt att hela framtiden ska kunna raseras, fru talman?

Det mest anmärkningsvärda är ändå hyckleriet som vi ser. Samtidigt som regeringen vill mäta invandrares vandel med mikroskop granskar man aldrig sin egen.

Vi har sett politiska skandaler i den här regeringen. Vi har sett ekonomiska skandaler. Vi har sett avslöjanden om fiffel. Vi har sett företrädare som har fått lämna sina uppdrag. Vi har sett återkommande avslöjanden om kopplingar till extremism i den politiska miljön – i dag står man här och föreläser för andra om svenska värderingar. Vi har sett rapportering om politiker som umgåtts med personer i den organiserade brottsligheten. Vi har sett uppgifter om företrädare som utreds för allvarliga brott. Vi har sett avslöjanden om misstänkta skatteupplägg och tveksam hantering av offentliga medel.

Men aldrig hör jag regeringen säga: Låt oss göra en vandelsprövning av makthavarna inom Tidöpartierna! Aldrig hör jag dem säga: Låt oss bedöma politikernas karaktär innan de får stifta lagar! Aldrig hör jag dem säga: Låt oss återkalla privilegierna för dem som missbrukar folkets förtroende!

Nej, det kommer vi aldrig att höra. Vandelskravet ska bara riktas nedåt, aldrig uppåt. Man riktar det mot den som har minst makt, aldrig mot den som har mest. Man riktar det mot invandrare från globala syd och inga andra.

Fru talman! Det är därför detta inte handlar om vandel. Det handlar om dubbla måttstockar. Det handlar om ett Sverige där vissa människor ska bevisa sitt människovärde om och om igen medan andra aldrig behöver göra det. Det handlar om att skapa två klasser av människor – de människor vars rättigheter är självklara, och de människor vars rättigheter är villkorade.

Fru talman! Mina föräldrar lärde mig att en människas värde inte avgörs av hennes ursprung, av hennes namn, av hennes religion och av var hon är född. Men det är precis dit den här regeringen är på väg. Den säger att vissa människor aldrig riktigt ska få känna sig hemma i Sverige. De ska aldrig riktigt få känna sig trygga och aldrig riktigt få veta om de får stanna i Sverige.

Fru talman! Låt mig ställa en fråga till regeringen och regeringspartierna: Vem är det egentligen som ska definiera vad god vandel är?

Vem har gett just denna regering den moraliska legitimiteten att stå här och föreläsa för andra människor om karaktär, värderingar och människovärde?

Är det Moderaterna, ett parti som leder en regering som gång på gång har skakats av skandaler, vänskapskorruption, jäv, ministeravgångar och avslöjanden som aldrig hade accepterats om de handlat om människor utan makt? Är det samma regering vars migrationsminister har fått svara på frågor om hans egen sons kopplingar till den våldsbejakande högerextrema miljön?

Dessa människor vill nu tala om för andra föräldrar hur de ska uppfostra sina barn.

Är det Kristdemokraterna, ett parti vars ledare själv har en brottmålsdom bakom sig och som dessutom öppet stöder folkmord? Nu vill man införa moralprövningar för människor som aldrig ens varit dömda för brott.

Är det det vi kallar för svenska värderingar? Är det det vi kallar god vandel? Eller gäller vandelskraven bara människor som är födda någon annanstans?

Så har vi Sverigedemokraterna, fru talman, ett nazistiskt parti som startades av en SS-soldat och som har byggt hela sin politiska identitet på att tala om lag och ordning, ett parti som hatar och jagar invandare, ett parti som vill mäta invandrares karaktär med linjal, ett parti som vill granska invandrares vandel med mikroskop.

Samtidigt har svenska folket under åratal fått läsa om SD-politiker som dömts för brott, tvingats avgå efter skandaler, avslöjats med rasism, hot, våld eller ekonomiska oegentligheter. Man har en partiledare som umgås med gängledare men vill utvisa invandrare utifrån myndigheters subjektiva uppfattningar om deras karaktär och vilka de umgås med. Man har ledamöter som åtalas för narkotikabrott och misstänks för pedofili. De ska tala om vandel och tala om för oss andra hur vi ska bete oss.

Vi får inte heller glömma trollfabriken, där människor anställts av Sverigedemokraterna för att sprida hat och hot. Nu kommer dessutom nya uppgifter om misstänkt fiffel med partiets ekonomi, påhittade arrangemang, tveksam hantering av skattemedel och transaktioner som väcker allvarliga frågor.

Fru talman! Om denna lag skulle tillämpas efter samma principer på Tidöpartierna som på migranter skulle halva den politiska debatten handla om regeringens egen vandel. Men det är just det som avslöjar hela projektet. Vandelskravet handlar inte om moral, inte om värderingar, inte om rättvisa. Det handlar om makt.

När en invandrare gör fel talar regeringen om karaktär. När makthavare inom Tidöpartierna och deras familjer, vänner och väljare gör fel talar regeringen om misstag.

När en migrant granskas används mikroskop. När den egna sidan granskas används förstoringsglas med locket på.

Det är inte rättvisa. Det är inte likhet inför lagen. Det är dubbelmoral upphöjd till statlig princip.

Fru talman! Den som vill mäta andra människors vandel bör först våga granska sin egen. Den som vill undervisa andra om svenska värderingar bör först leva upp till dem själv. Den som vill ge staten makten att döma människors karaktär bör först fråga sig om makten själv verkligen förtjänar det förtroendet.

Fru talman! Vi måste fråga oss själva vilket samhälle vi vill vara. Vill vi vara ett samhälle där människor bedöms efter tydliga lagar, bevis och domar, eller vill vi vara ett samhälle där staten ges allt större makt att bedöma människors livsföring, karaktär och värde?

För mig är svaret enkelt. Rättsstaten finns inte till för att skydda rasister och korrupta brottslingar bara för att de är makthavare. Rättsstaten finns till för att skydda alla, särskilt när opinionen ropar efter mer makt, fler kontrollverktyg och hårdare tag. Det är då principerna prövas. Det är då modet prövas. Det är då demokratin prövas.

Fru talman! Jag säger nej till godtycke och dubbla måttstockar. Jag säger nej till lagstiftning som urholkar rättssäkerheten. Jag säger ja till ett Sverige där människors rättigheter inte avgörs av politikers subjektiva uppfattningar om deras vandel.

Därför yrkar jag avslag på propositionen.

Jag vill också nämna att jag har skrivit en följdmotion som jag har fått veta att jag inte får yrka bifall till, eftersom den säger samma sak som reservation 1.

Jag tycker att detta är väldigt märkligt från demokratisk synpunkt. Som förtroendevald ska jag kunna lägga ett förslag och yrka bifall till det. Men nu fick jag höra att eftersom mitt förslag säger samma sak som reservation 1 måste jag yrka bifall till reservation 1. Då hade det varit sjyst om det stod att mitt förslag ingår i reservation 1. Men det gör det inte.

Jag vill bara ha detta sagt. Jag yrkar bifall till reservation 1.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna ledamöterna om vad ordningsreglerna säger om god ordning och respektfullhet gentemot varandra.)

Fru talman! Ledamoten Jallow är kritisk mot vår proposition om vandel. Jag undrar dock om det här verkligen är ett principiellt ställningstagande eller om han tillämpar en viss dubbelmoral.

Ledamoten Jallow har ofta lyft fram sin bakgrund i Gambia som inspiration för sitt politiska engagemang. Det är i och för sig helt legitimt; jag brukar ofta prata om min egen tid i andra länder som en inspiration för det vi gör här.

Jallow har också ofta kommenterat gambisk politik, bland annat i en artikel i The Standard från förra året där han på ett stort antal punkter ganska utförligt kritiserar den regering som styr där nu. Men på en punkt tycks Jallow inte vara kritisk, och det handlar om Gambias stenhårda regler vad gäller vandel för uppehållstillstånd. Det tycker jag är lite intressant.

I det landet kan man nämligen utvisas för att man är arbetslös. Det kan man inte i Sverige enligt det förslag som vi lägger fram nu. Man kan utvisas för att man är sjuk. Det kan man inte enligt det förslag som vi lägger fram nu. Man kan utvisas för att man är en journalist som rapporterar kritiskt om landet eller för att myndigheterna helt enkelt tycker att man är en dålig eller otrevlig person, helt utan rättsliga kriterier.

Gambia har en reglering för vandel för uppehållstillstånd som är drakonisk i jämförelse med det som vi inför nu. Det väljer dock ledamoten Jallow att inte kritisera, vilket får mig att tro att han använder ganska rejält dubbla måttstockar här.

Jag vill därför ställa en enkel fråga: Hur kommer det sig att ledamoten Jallow förespråkar helt öppna gränser i Sverige, utan några som helst begränsningar av hur många eller vilka personer som ska flytta till Sverige, medan han samtidigt stöder en extremt hård utlänningslagstiftning i Gambia?

Principiellt tycker jag att det är lite märkligt.

Fru talman! Tack, Ludvig Aspling, för repliken – jag längtade!

Jag tänker så här: Jag förstår att ledamoten inte ser mig som svensk. Det är därför ledamoten hänvisar till Gambia. Men jag är svensk, precis som ledamoten. Jag förstår att ledamoten som sverigedemokrat har lite svårt att se icke-vita som svenskar. Men jag står här som svensk riksdagsledamot och representerar svenska folket. Därför kritiserar jag ledamotens vandelsförslag.

Jag vågar säga att jag är en av de mest principfasta och konsekventa ledamöterna, för på samma sätt som jag kritiserar den svenska regeringens förslag kritiserar jag de gambiska, iranska och kongolesiska regeringarnas förslag och så vidare. Så gör jag. Jag har inga dubbla måttstockar.

Att man kan utvisas från Gambia om man saknar jobb är det dummaste jag har hört. Att man blir utvisad därifrån för att man inte har ett jobb är en av de mest intelligensbefriade sakerna jag någonsin har hört. Det finns inte.

Jag vet det här, för jag kommer från Gambia. Jag är väldigt insatt i politiken där. Det är därför jag är kritisk till politiken där, precis som i många andra länder. När jag ser demokratin hotas, oavsett i vilket land det är, oavsett på vilken kontinent det är, ställer jag mig kritisk till det. Det är det jag gör här också.

Sverigedemokraterna måste fokusera på förslaget vi har här i Sverige. Sverigedemokraterna vill på något sätt öppna för att utvisa så många människor som möjligt som kommer från det globala syd. Det är det det handlar om och inget annat. Låt oss prata om det.

Fru talman! Vi vill utvisa de personer som har en bristande vandel. Om de kommer från globala syd eller från något annat land utanför EU spelar ingen roll i det här sammanhanget. Alla personer som inte är svenska medborgare kommer att behandlas lika.

Huruvida ledamoten själv uppfattar sig som svensk är ganska ointressant. Det som är intressant här är den uppenbara dubbelmoralen. Som jag påpekade i min inledande fråga är ledamoten Jallow väldigt flitig med att kommentera politik i Gambia. Han har skrivit flera artiklar om politiken i det landet. Jag har tittat på några av dem. Han har aldrig någonsin kritiserat de extremt tuffa regler för vandel som gäller för att få uppehållstillstånd där.

Detta får mig att tro att ledamoten tillämpar dubbla måttstockar, nämligen en måttstock i Sverige som innebär helt fri invandring, att det inte ska finnas några som helst begränsningar för hur många som kan eller får flytta hit och att ingen ska utvisas till det globala syd eller till någon annan plats. Ledamoten stöder däremot extremt hårda regler för vem som kan flytta till Gambia.

Jag säger inte detta för att kritisera Gambia, för jag tycker att alla länder ska ha möjlighet att utforma sin utlänningslagstiftning på det sätt de finner lämpligt – utan att vara expert på området. Men det är helt uppenbart att ledamoten Jallow tillämpar två helt olika måttstockar och två helt olika principer vad gäller utlänningsrätt beroende på om vi pratar om Sverige eller om Gambia. Varför är det så, ledamoten Jallow?

Fru talman! Om det finns ett parti som har dubbla måttstockar när det gäller den här frågan är det Sverigedemokraterna. Som jag nämnde är nästan hälften av partiets ledamöter i riksdagen dömda brottslingar. Vi har folk här som är dömda för allt möjligt från rattfylleri till narkotikabrott, folk som är åtalade för pedofili och så vidare. I den här kammaren finns alltså folk som är dömda brottslingar. Det handlar om tusen olika saker. De har en partiledare som umgås med gängledare och som har bjudit en gängledare till sin fest.

Sverigedemokraterna har haft ledamöter som är dömda brottslingar och som tvingats avgå. Det har varit skandaler om rasism, hot, våld och ekonomiska oegentligheter. Den gruppen finns alltså inom ett parti som vill tala om vikten av god karaktär och säga hur andra ska bete sig. Allt detta är upp och ned.

Varför har Sverigedemokraterna dubbla måttstockar? Det är partiet som ständigt kräver hårdare tag mot andra. Det är partiet som vill att staten ska granska människors karaktär, moral och livsföring. Men gäller de reglerna även dem själva? Nej, det gör de inte, för hade de gjort det hade hälften av deras ledamöter inte suttit här. Det är den verklighet de aldrig vill möta. De måste granska sig själva och ha lite självinsikt. Det skulle hjälpa.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill upplysa både ledamoten Malcolm Momodou Jallow och övriga om att under punkt 1 om regeringens lagförslag behandlas också motionen från ledamoten. Den är alltså omhändertagen. Reservationen är en sak, men beslutspunkten som reservationen berör omfattar även motionsyrkanden.)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)