Samverkan om vård, stöd och behandling mot spelmissbruk

Fru talman! I dag ska vi debattera betänkande SoU13. I betänkandet behandlas regeringens proposition Samverkan om vård, stöd och behandling mot spelmissbruk. Vidare behandlas sex motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen och tre motionsyrkanden från allmänna motionstiden.

Regeringen föreslår i propositionen att socialnämndens ansvar att förebygga och motverka missbruk av substanser utvidgas till att även omfatta missbruk av spel om pengar. När det gäller barn och unga föreslås dessutom en särskild bestämmelse om att socialnämnden aktivt ska arbeta för att förebygga och motverka missbruk av spel om pengar.

Socialnämnden ska alltså, i likhet med vad som gäller för missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel, enligt regeringens förslag bistå med insatser eller försöka motivera spelmissbrukare som behöver stöd, vård och behandlingsinsatser att söka hjälp för att komma till rätta med sina problem.

När det gäller barn och unga ska socialnämnden arbeta aktivt för att förebygga och motverka missbruk av spel om pengar.

Regeringen föreslår vidare att kravet på överenskommelse om ett samarbete mellan kommun och landsting när det gäller personer som missbrukar substanser även ska omfatta personer som missbrukar spel om pengar. Därutöver föreslår regeringen att hälso- och sjukvårdens ansvar att särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd också ska omfatta när barnets förälder eller någon annan som barnet varaktigt bor med har ett missbruk av spel om pengar, på samma sätt som vid missbruk av alkohol eller andra beroendeframkallande medel.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018.

Fru talman! I dag lever 76 000 barn i en familj där en av föräldrarna är spelmissbrukare, och 260 000 personer är direkt drabbade, enligt siffror från Spelberoendes riksförbund. Enligt uppgifter från riksdagens utredningstjänst lider omkring 2 procent av befolkningen i åldern 15-74 år av spelmissbruk, och ytterligare ca 7-8 procent har riskabla spelvanor. Detta motsvarar ca 130 000 spelmissbrukare som har svårt att kontrollera sitt spelande och där spelandet fått allvarliga följder.

Missbruk gör människor oerhört utsatta och involverar många, inte bara den som missbrukar. Många gränser passeras utan att anhöriga, vänner och övriga i samhället fullt ut uppmärksammar det och inte minst tar tag i det.

Pengar är ofta ett stort problem för den som är spelmissbrukare. Det är ofta det enda tecknet på ett missbruk. Men med ökat missbruk kan den sociala situationen snabbt bli ohållbar. Missbruket uppdagas ofta först när privatekonomin är nära en kollaps.

Vi i allianspartierna ställer oss bakom regeringens förslag om ändring i socialtjänstlagen och förslag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen. Dessa förslag, som bland annat innebär krav på överenskommelse om ett samarbete mellan kommunerna och landstingen, också när det gäller personer som missbrukar spel om pengar, är bra men inte tillräckliga.

Vi anser att bestämmelserna i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen om huvudmännens skyldighet att teckna överenskommelser om samarbete kring personer med missbruk var en god start. De är av yttersta vikt när det gäller personer som missbrukar spel om pengar. Men några detaljer om hur ansvaret ska fördelas mellan huvudmännen i överenskommelserna eller vilka verksamheter som ska bedrivas har inte specificerats. Av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys rapport Att komma överens framgår att inte tillräckligt många kommuner har tecknat sådana överenskommelser.

Det är nu dags att ta ytterligare steg. Därför föreslår vi att det ska bli obligatoriskt för huvudmännen att sluta samarbetsavtal när det gäller insatser för och vård av personer med missbruk av spel om pengar. Syftet är att ingen ska riskera att hamna mellan olika myndigheters ansvarsområden när det gäller insatser och vård. Därtill bör betydelsen av en sammanhållen vårdkedja och sociala insatser inom missbruks- och beroendevården betonas. Det ska vara tydligt för den som missbrukar spel om pengar hur han eller hon kan få den hjälp och vård som behövs.

Slutligen föreslår vi att Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ska få ett uppdrag att kontinuerligt följa upp och analysera resultatet av att samverkansavtal träffas.

Fru talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till vår reservation 2.

Fru talman! Det är bra att vi i dag har möjlighet att i riksdagen diskutera ytterligare en bit i det komplexa med beroendesjukdomar. Det är spelmissbruket.

Fram till nu, när vi kan fatta det här riksdagsbeslutet, har det varit oklart vem som i själva verket har ansvar för att behandla, stötta och hjälpa dem som är fast i spelmissbruk. Det här är en process som pågått en tid. Vi är flera partier som har varit pådrivande. Därför är det här ett stort och viktigt steg.

Ett av de stora problemen kvarstår dock, vad gäller beroendesjukdomar som helhet. Det är därför Alliansen har yrkat om att man ska försöka brygga över det. I Sverige har vi nämligen en anomali; i fråga om alla andra sjukdomar är det sjukvårdshuvudmannen som är huvudansvarig för behandling. Men just vad gäller beroendesjukdomar - då pratar jag inte bara om spelmissbruk utan om alla beroendesjukdomar - har kommunerna varit ansvariga.

Alliansen har försökt överbrygga det genom krav. Jag yrkar därför bifall till Alliansens gemensamma reservation. Men jag yrkar också bifall till Barbro Westerholms reservation, som också inkluderar den kommittémotion som Centerpartiet har lagt fram. Vi har nämligen som hållning, vad gäller alla beroendesjukdomar, att det ska vara sjukvårdshuvudmannen, det vill säga landstinget, som har huvudansvar för behandlingen.

För många sjukdomsgrupper krävs det omfattande insatser även från kommunen, inte minst den kommunala socialtjänsten. Det gäller för demenssjukdom, för psykisk sjukdom men också för beroendesjukdomarna. Därför vore det naturligt att, precis som med andra sjukdomar, kunna säga att när det gäller beroendesjukdomar är det sjukvårdshuvudmannen som har huvudansvar. Men det ska självklart vara ett nära samarbete med kommunerna och socialtjänsten.

Fru talman! Jag vill därför, när det gäller den här viktiga propositionen, yrka bifall till reservation 1 och reservation 2.

Det är med glädje jag kan säga att jag hoppas att vi vid voteringen i dag kan ta steget och se till att de som är fast i beroendesjukdomar, som spelmissbruk, kan få tydligt utpekat vem som har ansvar för behandling av det.

Fru talman! Jag ska inte upprepa innehållet i betänkandet. Amir Adan gjorde en bra redovisning.

Spelberoende är ett folkhälsoproblem. När vi hanterade det här i kammaren första gången hade Karin Israelsson från Centern och jag lagt fram var sin motion. Vi blev kallade för moraltanter och allt möjligt. "Skulle man inte få spela Hej knekt och Kasino och sådant; det här var ju löjligt."

Men sedan gjordes en stor kartläggning. Det visade sig att det här är ett folkhälsoproblem. Det har man aktualiserat, men inte i tillräcklig utsträckning.

I och med den här propositionen och det här betänkandet visar vi att vi ser allvarligt på det här och att socialnämnden har ansvar för att uppmärksamma frågan. Det är dock inte tillräckligt starkt skrivet, tycker vi. Vi har därför lagt en alliansgemensam reservation om obligatoriskt samarbetsavtal för att man ska se till att kommuner och landsting går i takt här.

Enligt Liberalerna är att vara beroende lika med att ha en sjukdom. Anders W Jonsson nämnde också det här - det är fint att Liberalerna får stöd av Centern. Och vi anser att det är hälso- och sjukvården som är bäst skickad att ha huvudansvaret här. Inom hälso- och sjukvården ska behandling, av tradition, vara evidensbaserad. Det är inte lika väl uttryckt inom socialtjänsten.

Jag beklagar att Gerhard Larssons utredning, som kom för ungefär fem år sedan, ännu inte har sett dagens ljus i denna kammare. Det beror på olika uppfattningar i remissvaren. Men en regering har ansvar för att sätta ned foten. Det gäller både alliansregeringen och nuvarande regering. Det ansvaret måste tas.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 1 under punkt 2 och till alliansmotionen. Normalt yrkar vi bara bifall till en reservation, men nu yrkar jag bifall till två.

Fru talman! Jag ställer mig bakom reservation nr 2 från Alliansen.

Vi debatterar i dag samverkan om vård, stöd och behandling mot spelmissbruk. Det är ett oerhört viktigt område med tanke på de personliga tragedier som drabbar vuxna, barn, familjer och anhöriga. En person med erfarenhet på området kallar spelmissbruket för det nya heroinet. Det säger kanske någonting om vad det handlar om.

Vi allianspartier ställer oss bakom regeringens intentioner och förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen och lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen, men vi vill mera.

Regeringens förslag innebär bland annat krav på överenskommelse om ett samarbete mellan kommunerna och landstingen också när det gäller personer som missbrukar spel om pengar. Det innebär också en utvidgning av hälso- och sjukvårdens ansvar att beakta ett barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder, eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor med, är missbrukare. Det gäller alltså även vid spelmissbruk. Det här sista med barnen ser jag som ett väldigt positivt inslag.

Men vi vill ännu mer betona vissa delar för att det här ska bli effektivt och ge resultat. Vi kristdemokrater och övriga allianspartier föreslår att det ska bli obligatoriskt för huvudmännen att sluta samarbetsavtal när det gäller insatser för och vård av personer med missbruk av spel om pengar.

Syftet är att ingen ska riskera att hamna mellan olika myndigheters ansvarsområden när det gäller insatser och vård. Vi menar också att betydelsen av en sammanhållen vårdkedja och sociala insatser inom missbruks- och beroendevården ska betonas. Det ska vara tydligt för den som missbrukar spel om pengar hur han eller hon kan få den hjälp och vård som behövs.

Fru talman! Mina allianskollegor har på ett förtjänstfullt sätt beskrivit allianspartiernas syn på de olika delarna. Men jag vill ta upp ett annat perspektiv som handlar om spelandet, nämligen hur man påverkas av spelandet och faktorerna bakom.

Fokus ska naturligtvis ligga på de personer, vuxna och barn, som drabbas av spelandets negativa sidor. Det ska sägas att det finns ett spelande som stannar vid rent nöje och inte accelererar till ett personligt trauma. Men de som skapar och underblåser behovet av för mycket spelande är spelbolagen. Jag vill uppehålla mig lite vid denna källa till privata tragedier.

Spelbolagen snappar inte sällan upp människors ekonomiska utsatthet med lockelser om snabba spel med kort tid mellan insats och utfall. Det kanske mest vulgära inslag som jag har sett är: Säg upp dig på jobbet - köp en lott!

Nya spelare frestas med gratisspel och gåvor samtidigt som gamla spelare övertygas om nya insatser för att återfå det som har gått förlorat. Kändisar gör här och var reklam för spelandet, vilket i sin tur leder till glansspridning och till att spelandet kan upplevas som berättigat.

Spelberoendet förstör människors liv och slår sönder familjer. Folkhälsomyndigheten beräknar - och nu har jag lite andra siffror än dem som vi hörde lite tidigare - att ungefär 171 000 personer, varav 82 000 är barn, lever tillsammans med någon som har spelproblem. Var femte person uppger att de har någon i sin nära omgivning som har spelproblem.

Den oreglerade marknaden växer samtidigt som spelberoendet ökar. Kristdemokraterna menar att det är hög tid att se över lagstiftningen och möjliggöra konkurrens genom licenser.

Jag satt med i den referensgrupp som arbetade med Spellicensutredningen. Utredningen kom i slutet av mars och har remisstid fram till den 4 augusti. Jag hoppas att det kommer en proposition i början av nästa år så att vi kan fatta ett beslut. Vi är tämligen överens om att det behövs en licensiering av spelbolagen i Sverige.

Huvudförslaget är alltså att spelbolagen, även de som är placerade utomlands, tas in i ett statligt kontrollerat licenssystem där det ställs krav på vilka som ska godkännas.

Med licenser följer också ett antal motprestationskrav, som att spelbolagens verksamhet ska beskattas i licenslandet och att de måste följa licenslandets marknadsförings- och spelansvarsregler. Den internationella onlinemarknaden är i princip helt oreglerad i dag och liknar rena vilda västern, så det här blir en välkommen förändring som vi är överens om över partigränserna.

Rent praktiskt finns det olika förslag till vad som kan göras för att förebygga spelmissbruket så att personer inte hamnar i socialtjänsten eller i hälso- och sjukvården. Man ska i stället förebygga dessa problem. Exempel på förslag är: en balanserad marknadsföring, att spelandet inte får presenteras som lösningen på ekonomiska problem, att stöden ska användas för att förebygga spelmissbruk, att man ska begränsa insättningar och speltid samt att man ska införa en åldersgräns på 18 år för spel om pengar. Dessa förslag finns också med i utredningen, och jag hoppas att de ska kunna bli verklighet.

Det viktigaste av allt är det som händer i dag: Om det händer att människor hamnar i detta djävulska grepp som spelmissbruk innebär ska de ha rätt till behandling enligt socialtjänstlagen. Detta är en milstolpe i det socioekonomiska politiska sammanhanget.

När vi ser hur allt fler enskilda personer och familjer dras in i spelberoende och dess konsekvenser krävs det handlingskraft och riktade insatser. Förutom dagens viktiga förslag handlar det också om att olika myndigheter måste samverka i det här arbetet: Folkhälsomyndigheten, Konsumentverket, Finansinspektionen och Lotteriinspektionen.

Ett oerhört viktigt steg tas i samband med det som jag ser fram emot att vi kommer att besluta om i dag, nämligen kommunernas och landstingens ökade roll att samverka om vård, stöd och behandling mot spelmissbruk.

Fru talman! Riksdagen ska nu behandla socialutskottets betänkande Samverkan om vård, stöd och behandling mot spelmissbruk.

Kommunernas socialnämnder har i dag enligt socialtjänstlagen en skyldighet att arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. De har också ansvar för att genom information till myndigheter, grupper och enskilda sprida kunskap om skadeverkningar av missbruk och om de hjälpmöjligheter som finns. De ska även aktivt arbeta med att förebygga och motverka missbruk bland barn och unga.

Kommuner ska ingå överenskommelser om samverkan med landstinget kring personer som missbrukar beroendeframkallande medel. På motsvarande sätt ska landstingen, enligt hälso- och sjukvårdslagen, ingå överenskommelser med kommuner om samarbeten i fråga om personer som missbrukar beroendeframkallande medel.

Det som regeringen föreslagit och det som socialutskottet nu ställer sig bakom i betänkandet är att socialnämndernas ansvar att jobba förebyggande samt kommunernas och landstingens ansvar att teckna överenskommelser om personer som missbrukar alkohol, narkotika, läkemedel, dopningsmedel eller andra beroendeframkallande medel även ska omfatta missbruk när det gäller spel om pengar.

Regeringen föreslår också att landstingen får ett utvidgat ansvar för barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen, som barnet varaktigt bor med, är spelmissbrukare. Detta är angelägna förändringar i lagstiftningen då många människor i dag har fastnat i ett omfattande och förödande spelmissbruk. Kring dessa lagstiftningsförändringar är socialutskottet helt enigt.

Fru talman! Till betänkandet finns två reservationer.

När det gäller reservationen 1 om att överföra huvudansvaret för missbruks- och beroendevården till hälso- och sjukvården är det, som det framkommer i reservationen, ett förslag som den dåvarande borgerliga regeringen inte genomförde eftersom det fanns ett stort och massivt motstånd bland många remissinstanser.

När det gäller reservation 2 om att det ska vara obligatoriskt att sluta samarbetsavtal mellan kommuner och landsting när det gäller insatser för vård av personer med missbruk kan man konstatera att såväl kommuner genom socialtjänstlagen som landstingen genom hälso- och sjukvårdslagen sedan ett antal år tillbaka är skyldiga att teckna just sådana samarbetsavtal.

Fru talman! Mot bakgrund av det anförda yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Hans Hoff och Socialdemokraterna avvisar på ett ganska enkelt sätt den centrala frågan om hur man ser på beroendesjukdomar: Är det en sjukdom som liksom alla andra sjukdomar ska behandlas av sjukvårdshuvudmannen?

Sverige skiljer sig på ett avgörande sätt från i stort sett alla andra länder. Det finns ett ytterligare OECD-land där man har principen att socialtjänsten ska behandla beroendesjukdomar medan sjukvårdshuvudmannen, landstinget, ska betala alla andra. Många menar att detta är en av förklaringarna till att Sverige i dag tappar i resultat, inte minst vad gäller narkotikaberoende men även vid de andra beroendesjukdomarna.

Enligt Hans Hoffs beskrivning sa ett omfattande antal remissinstanser nej till förslaget, men jag vet att antalet inte var så omfattande. Endast en liten del av SKL, framför allt kommunsektorn, och Akademikerförbundet SSR var starka motståndare till att landstingen skulle få ansvaret.

Jag vill fråga Hans Hoff varför man inom Socialdemokraterna fortsatt väljer att särbehandla just dessa sjukdomar och säger att socialtjänsten här ska ha huvudansvaret medan vid alla andra sjukdomar, såsom cancer, diabetes, psykiska sjukdomar och demens, ska den som står för vetenskap och beprövad erfarenhet, nämligen sjukvårdshuvudmannen och de sjukvårdande instanserna, ha behandlingsansvaret. Vari består den ideologiska grunden för att vi ska fortsätta att särbehandla de människor som har drabbats av en beroendesjukdom?

Fru talman! Jag tror inte att det finns någon annan ideologisk bakgrund än vad den borgerliga regeringen hade när den prövade förslaget om att överföra detta på det sätt som Anders W Jonsson här anför. Den borgerliga regeringen brottades med frågan om huruvida den skulle gå vidare med det förslag som Anders W Jonsson har. Man valde dock att inte göra det, bland annat då det fanns en omfattande kritik mot det hela.

Du är nog väl medveten, Anders, om att det för människor som har omfattande missbruk av olika art inte bara handlar om behandling, utan även om många andra insatser som ligger inom det kommunala ansvarsområdet. Därför är det angeläget att i ett samlat grepp få in insatserna för människor i de samarbetsavtal som vi nu utvidgar till att handla om även missbruk av spel om pengar. Vi måste sätta människan i centrum.

Många gånger handlar det om människor i en väldigt utsatt situation. De sätts i centrum genom att man har avtal för att kunna gå in med insatser från såväl hälso- och sjukvården som kommuner, arbetsförmedling och andra instanser i samhället för att ge dessa människor en ny framtid och en ny möjlighet att komma tillbaka till ett värdigt liv.

Fru talman! Orsaken till att detta har hamnat hos kommuner och socialtjänst beror på en diskussion i Sverige från tidigt 70-tal. Man sa då att beroende bara är orsakat av sociala missförhållanden och om man åtgärdar dessa sociala missförhållanden, vilket man kan göra inom socialtjänsten, slipper man ifrån beroendet. Detta är bakgrunden till att vi har denna mycket märkliga hållning i Sverige.

I dag är dock vetenskapen ganska överens om att det här handlar om en sjukdom precis som andra sjukdomar. Det finns ett starkt genetiskt inslag och förstås också en miljökomponent. I dag ser man att det behövs både sociala och medicinska insatser. Så här är det för flera andra sjukdomsgrupper. Ingen säger ju att kommunerna ska ha huvudansvaret för exempelvis demens, psykisk sjukdom eller ett antal neurologiska sjukdomar, där det också krävs stora insatser från socialtjänsten.

Det blir därför så tragiskt att Socialdemokraterna sitter fast i att inte våga ta ställning. De vågar inte säga att beroendesjukdom är en sjukdom som alla andra, och att det här krävs omfattande insatser från hälso- och sjukvårdens sida och förstås även ett nära samarbete.

Nej, Socialdemokraterna är beredda att peka ut just denna grupp och säga att beroendesjukdom beror bara på miljöfaktorer och att socialtjänsten ska ha huvudansvaret för behandlingen. Jag hoppas att den rörelse som nu finns - inte minst inom SKL där man inser att kommunerna inte klarar av det här - också kommer att leda till att Socialdemokraterna omprövar sitt ställningstagande.

Resultatet av den hållning som Socialdemokraterna har blir att man inte går fram med ytterligare förändringsförslag, och därför får människor tyvärr inte den vård som de har rätt till och som människor i de flesta andra länder får.

Fru talman! Vi har ingen annan syn än vad som framkom i den prövning som gjordes i samband med att den borgerliga regeringen införde de lagstiftningsförändringar som innebar att samarbetsavtal skulle tecknas. De infördes för fyra år sedan, vilket inte är jättelångt tillbaka i tiden.

Detta bygger på vetskapen om att en människa som befinner sig i en missbrukssituation har en komplex livssituation. Den här människan behöver både vård och behandling men även många andra insatser för att komma tillbaka till ett värdigt liv. Det gäller att kunna bli fri från sitt missbruk, att kunna avhålla sig från missbruk och kanske även att kunna få en bostad. Det beror lite grann på hur långt missbruket har gått. Många har inte ens bostad.

Frågan är komplex, och många måste samverka för att hitta vägar och framför allt sätta människan i centrum. Den borgerliga regeringen valde att gå vidare med det som vi nu förstärker med insatser för människor som har ett missbruk av spel om pengar. Verksamheten fungerar relativt bra i de landsting och regioner där detta har införts.

Fru talman! Sverigedemokraterna välkomnar och yrkar bifall till regeringens proposition och betänkandet Samverkan om vård, stöd och behandling mot spelmissbruk.

Spelproblem är ett folkhälsoproblem som påverkar människors liv, hälsa och relationer, och det kan få livslånga ekonomiska konsekvenser. Enligt Folkhälsomyndigheten är något ett folkhälsoproblem när minst 1 procent av befolkningen är drabbad och när det ger allvarliga konsekvenser för hälsan, ekonomin och det sociala livet. Spelproblem uppfyller alla dessa kriterier, då ca 2 procent av den vuxna befolkningen har uppgett att de har en förhöjd risk för spelproblem. Av dessa dominerar männen.

Med detta som grund tycker vi att förslaget är ett steg i rätt riktning. Genom lagförslaget ska missbruk av spel om pengar likställas med andra former av missbruk, vilket vi tycker är bra.

Ett missbruk är en sjukdom som det krävs behandling för att bli av med, oavsett om det handlar om spel, alkohol, droger eller något annat. Om det kan definieras som ett missbruk är det vad det är, inget annat och inget som är mindre farligt.

Fru talman! En ansvarsfull reglering av spelmarknaden är en viktig komponent i ett förebyggande arbete. Tillgängligheten till spel är en av de faktorer som har starkast samband med spelproblem, i synnerhet för unga.

Kommunerna har hittills inte haft något tydligt ansvar för att motverka spelmissbruk. Det har gjort att bemötandet och behandlingen av personer med missbruk har varierat beroende på bostadsort. Vissa kommuner har erbjudit behandling och andra har inte gjort det. Patienterna har i stället slussats vidare till landstinget, som i värsta fall har slussat tillbaka vederbörande till kommunen. I fall som dessa kan något sådant i värsta fall leda till att individer tyvärr hamnar mellan stolarna.

Det krävs kunskap för att personerna verkligen ska få rätt behandling. Kommunerna har här en utmaning med att säkerställa att möjligheten finns att från början erbjuda rätt behandling, och inte skjuta problemen och kostnaderna framför sig så att de ökar.

De föreslagna lagändringarna i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen förstärker även barnperspektivet. Socialnämnden får ett utökat ansvar för att aktivt motverka problem med spel om pengar bland barn och unga. Förslaget förtydligar även hälso- och sjukvårdens ansvar att beakta ett barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet bor med har spelproblem. Även ideell verksamhet kan fylla en viktig funktion för att förebygga spelproblem och ge stöd till dem som har eller har haft spelproblem. Den kan också ge stöd till anhöriga.

Sammanfattningsvis är det positivt med förändringar som ökar kommunernas och landstingens ansvar att arbeta förebyggande och att samverka kring beroende- och missbruksvård. Ett stärkt samarbete mellan aktörer på nationell, regional och lokal nivå kan leda till ett effektivt och mer samordnat och kunskapsbaserat förebyggande arbete. Då ökar chanserna att motverka spelproblem i samhället.

Fru talman! Det känns bra att få yrka bifall till den här propositionen från den rödgröna regeringen. Den 1 januari träder några förändringar i kraft som är viktiga för två grupper i samhället: dels personer med problem med spelmissbruk, dels barn, partner och andra anhöriga till dem.

Att människor kan få problem med spelmissbruk är ingen ny företeelse. Den har funnits i många årtionden. Jag har själv under min tidigare tid som socialarbetare mött många klienter med den här typen av problem. Livet kan förstöras fullständigt för personer med de här problemen. Vad som har hänt under senare år är explosionen av spel på internet, som kraftigt har förvärrat svårigheterna för människor med risk att bli beroende.

Vad som skiljer detta från missbruk av till exempel alkohol är de stora ekonomiska konsekvenserna av spelandet på sådant som onlinekasinon och fotbollsmatcher. Ekonomin för en familj rasar ofta helt samman när en förälder spelar bort hundratusentals kronor. Inte minst för barnen i sådana familjer är denna nya lagstiftning viktig.

Regeringens förslag innehåller fyra viktiga delar.

För det första föreslår regeringen att socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen ändras avseende spelmissbruk. Hälso- och sjukvården har redan i dag ett ansvar för att barn får information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet bor med är missbrukare. Det har fram till nu inte omfattat spelmissbruk. Nu lägger vi till det, så att barnets rätt till information, råd och stöd även gäller vid spelmissbruk.

För det andra utvidgas socialnämndernas ansvar för att förebygga och motverka missbruk till att även omfatta spel om pengar. Fram till nu har bara missbruk av substanser, såsom alkohol och narkotika, varit ett ansvar för socialnämnderna. Även här skulle jag vilja understryka hur viktig bestämmelsen är för de barn som lever med vuxna som har problem med spelmissbruk.

För det tredje får socialnämnderna också ett ansvar för att motverka missbruk av spel om pengar bland barn och unga och erbjuda behandling. Runt om i landet görs det ofta ett bra arbete med att motverka att barn och unga missbrukar alkohol eller narkotika. Men det kraftigt ökade spelandet hos en del barn och unga har gjort det väldigt tydligt att detta ansvar också måste gälla spel om pengar. Den som ser på exempelvis internationell fotboll vet hur intensiv reklamen för bettingsajter är. Ofta fylls reklamavbrott helt av reklam för sådana spelbolag. Och det är de unga som är allra mest påverkbara för den reklamen.

Den fjärde punkten i det här lagförslaget som jag vill ta upp gäller samarbetet mellan kommuner och landsting. Redan i dag har kommuner och landsting en skyldighet att samarbeta om personer som missbrukar substanser som alkohol och narkotika. Från årsskiftet måste det samarbetet även omfatta personer som missbrukar spel om pengar.

Låt mig också för tydlighetens skull säga att allt spel om pengar naturligtvis inte ska ses som missbruk. De allra flesta som exempelvis spelar på fotbollsmatcher eller lägger marker på ett roulettbord missbrukar inte, lika lite som de flesta som dricker vin eller öl ibland. Men precis som vid bruk av substanser leder bruket för en del till missbruk, med allvarliga sociala konsekvenser.

Fru talman! Med de här fyra förslagen från den rödgröna regeringen tar vi ett viktigt steg för att hjälpa personer som har problem med spelmissbruk. Det innebär också att vi sträcker ut handen till barn och övriga anhöriga till de personerna. Jag yrkar bifall till regeringens förslag och utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag vill ta upp frågan om beroendesjukdomar och var huvudansvaret bäst ligger. Här har vi diskuterat samarbetsavtal. Visst, det är bra med samarbete. Men vem är bäst skickad att behandla sjukdomar utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet? Anders W tog upp det här i ett tidigare inlägg, men jag vill ställa samma fråga till Stefan Nilsson. Hur ser ni i Miljöpartiet på var den bästa kunskapen för att hjälpa människor finns? Du har själv berättat att du är socialarbetare. Utifrån den utgångspunkten skulle jag gärna vilja höra hur ni resonerar i den här frågan.

Fru talman! Det finns inget självklart svar på den frågan. Både socialtjänsten och hälso- och sjukvården är jätteviktiga. Om jag får resonera lite kan jag väl säga att det möjligen skulle kunna vara positivt med ett lite tydligare ansvar för hälso- och sjukvården, eftersom man skulle attrahera fler personer med problem på det sättet. Men det här är en väldigt komplex fråga. Jag tycker att ni har vissa poänger i er reservation, men även den borgerliga regeringen valde ju att inte lägga fram något lagförslag om detta, och det gör inte regeringen nu heller. Men det är intressant att ha en fortsatt diskussion om de här ganska svåra detaljerna.

Fru talman! Visst fanns det negativa remissinstanser, som SKL, men särskilt omfattande var det inte. Därefter har vi dock fått mycket mer erfarenhet av både spelberoende och andra beroendesjukdomar. Vi skiljer oss från andra länder när det gäller dödligheten bland narkomaner. Vi är sämre än andra. Då handlar det om kunskap hos vårdgivarna men också om förtroendet hos dem som är beroende. Det är ingen slump att man i sprututbytesprogram som sköts av hälso- och sjukvården upptäcker så många fler tidigare okända narkomaner. Personer med beroendesjukdom känner nämligen ett förtroende för sjukvården som de inte känner för socialtjänsten, då socialtjänsten inte har samma verktyg för att behandla beroendesjukdomar. Det är därför jag tycker att det är viktigt att vi för upp den här diskussionen. Jag förstår av det svar jag fick alldeles nyss att ni inte är främmande för att byta fot, men jag vill gärna få det lite tydligare sagt.

Fru talman! Miljöpartiet ingår ju i regeringen. Vi står bakom det här förslaget och ingenting annat. Men vi tycker att det är intressant att ha en intellektuell diskussion om detta. Det är inte någon ideologisk fråga exakt hur man ska lägga ansvaret, utan det ska naturligtvis i första hand byggas på forskning. Det gäller att kunna nå och hjälpa så många som möjligt. Jag ser fram emot en fortsatt diskussion om detta under kommande år.

Fru talman! Jag ska börja med det här med beroende. Nu är det spelmissbruk vi ska prata om. Hela propositionen handlar om spelmissbruk. Frågan om beroende och huvudmannaskap får återkomma i en annan form, tycker jag. Jag tycker visserligen att det är en jätteintressant fråga. Skulle jag vara beroende, låt oss säga av narkotika, skulle jag hellre gå till landstinget än till socialtjänsten. Men nu vill jag fokusera på spelmissbruk. Jag tror att vi får återkomma till den här frågan. Ni fick hela Gerhard Larssons fantastiska utredning i knät. Jag tror att det var en fråga som ni utredde. Vi får väl gräva fram den tillsammans och göra någonting av den. Detta är en jätteviktig fråga, men inte under den här rubriken, tycker jag.

Jag återgår till spelmissbruket, som är en klassfråga. Tabellerna i propositionen är intressanta. Sitter man och tittar en helg eller går in och tittar när det är fotboll och så vidare ser man att det finns en enorm marknad som handlar om spel och reklam. Men det återkommer också i en annan proposition, och där tror jag att vi kommer att vara ganska överens.

Detta är en stor fråga. Det är 135 000 personer som är problemspelare och väldigt många män. Det är 100 000 män. Man kan också se att det ökar bland medelålders kvinnor. Men det minskar som tur är bland unga killar 16-17 år. Det är i varje fall lite positivt. Det är väl bra.

Det är poker, kasinospel och spelautomater som verkar vara väldigt poppis, som människor fastnar i och som det görs väldigt mycket reklam för. När man tittar på spelproblem och grottar ned sig lite ser man att det är mest frekvent i de grupper som inte har trygga och stabila levnadsförhållanden. Det är alltså en klassfråga.

Det finns ett samband mellan riskabla spelvanor, låg socioekonomisk status och föräldrarnas spelvanor, som så mycket annat när det gäller beroende. Det är alltså mer riskabelt spel på Järvafältet än på Östermalm, där man också spelar. Men då spelar man med andras pengar på ett annat sätt. Det ska vi lämna därhän till den ekonomiska debatten någon annan gång.

Personer med akademisk utbildning har också i mindre utsträckning spelproblem än personer med enbart grundskola. Det är en klassiker när det gäller klass och beroende. Det är väldigt bra att vi nu ska lagstifta om det förebyggande arbetet. Ändringarna innebär att socialtjänstnämnden som ansvarar för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra substanser nu också ska arbeta med den här frågan. Det är jättebra att det händer något på det området, tycker vi.

Den får också ett utvidgat ansvar att jobba förebyggande med barn och unga. Man kan förstå att det behövs. Om vi ska tala om huvudmannaskap kanske det inte är landstinget som ska arbeta förebyggande med barn och unga i 13-årsåldern, utan då blir det just socialtjänsten. Allt är inte svart eller vitt.

Kravet på en överenskommelse om ett samarbete mellan kommuner och landsting om personer som missbrukar substanser ska också omfatta personer som missbrukar spel om pengar. Det är jättebra och ett stort steg framåt. Man har jobbat ganska länge med frågan på olika myndigheter, och nu är det i varje fall i hamn. Det är väl bra.

Man föreslår också en utvidgning av hälso- och sjukvårdens ansvar att särskilt beakta barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan som de bor med är spelmissbrukare. Det gäller också annat beroende. Barn som lever med beroende oavsett om det är spel, alkohol eller narkotika och psykisk ohälsa far enormt illa. Där är vi verkligen inte framme, utan det är tyvärr väldigt mycket fritt valt arbete. Jag hoppas att vi kan ändra på det.

Missbruk av spel är ett folkhälsoproblem och omfattar väldigt många män och kvinnor och deras anhöriga. Vi i Vänstern välkomnar därför och ställer oss bakom förslagen i propositionen. Det är superbra. Tack, regeringen! Jag yrkar bifall till den och avslag på samtliga motioner.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)