Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 7 innefattar såväl regeringens skrivelse över Riksrevisionens rapport om farligt avfall som motioner inom området avfall, återvinning och kretslopp.

Utskottet delar både Riksrevisionens och nuvarande regerings syn på att tillsynsansvaret över transporter med farligt avfall måste vara tydligt organiserat och fördelat så att man säkerställer kvaliteten på verksamheten.

Utskottet menar också att de ändringar som regeringen har redovisat, de uppdrag som berörda länsstyrelser har fått och det arbete som pågår kommer att förbättra en effektiv tillsyn över transporterna av farligt avfall.

Till det ska läggas att regeringen också ser över straffreglerna. Det är viktigt att sanktionerna är effektiva, anpassade till försyndelsens allvar men också avskräckande.

Herr talman! Det är en märklig resa som vi har gjort kring insamlingen av vårt avfall i Sveriges kommuner. Jag tänkte börja med att titta lite bakåt. Tro mig, det är ingen skitfråga, om uttrycket tillåts. Det är en viktig fråga som i grunden handlar om hur vi ska utveckla och förändra vårt samhälle till ett mer hållbart samhälle.

Vi har varit ledande på att återvinna vårt avfall. Vi har varit stolta. Men vi kan inte blunda för att omvärlden förändras, att kraven och uppgiften skärps. Under de åtta år som vi hade en borgerlig regering i Sverige hände väldigt lite för att öka återvinningen. Fortfarande går 30-40 procent av den osorterade soppåsens innehåll att återvinna.

Samtidigt har utvecklingen inte stannat av i våra grannländer. Flera andra EU-länder är skickliga på att återvinna, och företagen är bättre på att undvika onödiga förpackningar. Det syns i statistiken.

Tyskland materialåtervinner 45 procent, medan vi i Sverige ligger på 36 procent. Vad gäller mängden hushållsavfall är ett flertal länder bättre än Sverige och har lyckats minska avfallet mycket mer. Matavfallet är en viktig resurs som kan bli kompost eller biogas. Här i Sverige ligger vi faktiskt långt efter. Bara 14 procent utnyttjas i Sverige, medan till exempel Österrike använder 40 procent.

EU-kommissionen har bedömt att ett skärpt mål för återvinning på 70 procents återvinning av avfallet till 2030 skulle ge en halv miljon jobb i EU.

Herr talman! Vårt eget avfall är en värdefull gruva som kan ge jobb och inkomster till samhället, förutom att återvinningen minskar vår miljöpåverkan. Kanske var det därför som den borgerliga regeringen tillsatte en utredning. Då var de fyra borgerliga partierna, som här i dag vill stoppa utvecklingen, överens om att något måste göras.

Observera att det är det förslag som den borgerliga regeringens utredning kom med som vår regering i regeringsdeklarationen har sagt ska genomföras.

Det finns ett massivt stöd i landet för den här reformen. Det visade inte minst den debattartikel som 16 ledande kommunföreträdare från alla politiska läger har skrivit under. Bland dem finns Johan Hultbergs partikamrat kommunstyrelseordföranden i Växjö, Bo Frank, och Kristina Yngwes partikamrat kommunstyrelseordföranden i mitt hemlän Leksand, Ulrika Liljeberg.

Låt mig ta ett citat från artikeln: "Med kommunerna som ansvariga för insamling av förpackningar och tidningar och producenterna som ansvariga för återvinningen kan vi göra det lätt för människor att göra rätt och därmed nå miljömålen."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Varför går ni så tydligt mot era högsta partiföreträdare i kommunerna? Det är ju de som ansvarar för verksamheten? Varför kan ni här i Stockholm påstå att ni vet bättre än era partikamrater, som dagligen arbetar för att klara insamlingsmålen?

Herr talman! I dag är det några enskilda företag som tjänar stora pengar på det problem som vi har med insamlingen. Det är de företag som har tecknat avtal med bostadsrättsföreningar om att hämta deras förpackningar. Föreningens medlemmar får då betala två gånger för samma sak. De betalar när de köper förpackningen, där insamlingen ska ingå, och så betalar de på hyran för att ett företag samlar in och gör det som de borde göra gratis. Dessa bolag har satsat stora lobbypengar för att behålla nuvarande system. Är det så att ni i den samlade borgerligheten hellre lyssnar på dem än på era egna partikamrater ute i landet?

Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 2, som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet står bakom. Anledningen till det är att vi socialdemokrater anser att det behöver bli lättare för alla att leva miljövänligt i vardagen. Med en enklare och mer sammanhållen insamling av hushållens olika sopor anser vi att mer resurser kan återvinnas. Det är därför vi vill att kommunerna ska få helhetsansvaret för insamlingen av avfall, förpackningar och tidningar från hushållen, samtidigt som ansvaret för återvinningen ligger kvar på producenterna.

Vi vill vara tydliga med att välfärd och jobb byggs hållbart där resurser utnyttjas klokt och effektivt. Därför behövs åtgärder för att öka sopsorteringen, återvinningen och resurseffektiviseringen.

I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på övriga reservationer.

(Applåder)

(forts. § 15)

Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! I dag behandlar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande om Riksrevisionens rapport om transporter av farligt avfall.

Utskottet instämmer i regeringens skrivelse med anledning av rapporten. Riksrevisionen uttalar några råd om hur tillsynen ska fungera bättre. En del åtgärder är faktiskt genomförda, och det är bra.

Det är viktigt att arbetet fortgår för att få tillsynen att fungera bättre och att statistik och data som samlas in är tillförlitliga.

Vi behandlar även ett antal motioner i dag. Jag tror att det är vissa av dessa som debatten kommer att handla om. Jag vill i det sammanhanget börja med att yrka bifall till reservation nr 3 och nr 6.

En majoritet i utskottet föreslår också att riksdagen ska bifalla två motioner som handlar om att ansvaret för insamling och återvinning av förpackningar och tidningar även fortsättningsvis ska ligga på producenterna. Här finns en reservation från S, MP och V. Här yrkar jag bifall till utskottets förslag.

I augusti 2014 beslutade alliansregeringen, med en förordning, att ansvaret fortsatt skulle ligga hos producenterna men att det skulle vara skärpta krav på producenterna. Alliansregeringen höjde vid det tillfället även målen för insamling och återvinning av förpackningar, returpapper och elektronik. Beslutet innebar också att Naturvårdsverket fick ett tydligt tillsynsansvar och att producentansvaret förtydligades.

Tillståndspliktiga insamlingssystem infördes, det vill säga de som vill bedriva insamlingsverksamhet ska ha tillstånd från Naturvårdsverket. Fler ska också få möjlighet att lämna sitt avfall nära sina hem.

Herr talman! Bakgrunden till beslutet var ett betänkande av Avfallsutredningen, som kom med två förslag i augusti 2012.

Det första förslaget var att överföra det fysiska insamlingsansvaret till kommunerna. Detta skulle enligt utredningen innebära en monopolisering av insamlingsmarknaden, och det skulle krävas väl underbyggda skäl när det gäller varför begränsningen är nödvändig, enligt konkurrensrättsliga krav.

De nuvarande reglerna skiljer sig åt vad avser förpackningar med stöd av en förordning för kommunerna att inrätta ett eget insamlingsansvar. Insamlingarna kan också avgiftsbeläggas och ingå i den kommunala avfallstaxan. Det gäller inte returpapper.

Att flytta insamlingsansvaret skulle innebära att fraktioner som ingår i systemet eventuellt skulle behöva övergå till kommunerna. Det kan gälla till exempel 6 000 återvinningscentraler. Kommunerna skulle i detta förslag ges ansvar för direktinformationen till hushållen, och producenterna skulle bidra till kostnaderna för detta. Det innebär stora förändringar och kostnader vid ett delat ansvar där det som alltid finns en risk för tvister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Det andra förslaget från utredningen innebär att den nuvarande ordningen att producenterna ansvarar för både insamling och omhändertagande av förpackningar och tidningar bibehålls och kompletteras med en ordning där på förhand godkända insamlingssystem införs.

Genom att producenterna ansluts till på förhand godkända system kan man säga att producentansvaret är till 100 procent uppfyllt. Det var detta förslag som alliansregeringen ändrade i förordningen.

Herr talman! Jag tror att vi allihop är eniga om höjda mål och om att det är viktigt att vi arbetar med såväl förebyggande av avfall som återanvändning, materialåtervinning och energiåtervinning i nu nämnd ordning.

Som så ofta inom politiken är det dock vägen till ett önskat tillstånd som skiljer oss åt. Vi är således överens om att insamlingen ska vara bra och effektiv, men vi är inte överens om metoderna, det vill säga vägen dit.

Den 24 juni 2015 tillsatte den nuvarande regeringen en utredning med uppdrag att utreda inte om utan hur en förändring av det fysiska ansvaret för förpackningsavfall och returpapper ska utformas. Enligt uppdraget bör ansvaret flyttas till kommunerna. Regeringen är tydlig med att ansvaret bör ligga på kommunerna men att producentansvaret som sådant ska ligga kvar. Det innebär alltså ett delat ansvar, och det tror vi inte är bra.

Herr talman! Detta är ett komplicerat system, och hur kostnaderna ska fördelas är ingen lätt fråga eller lätt uppgift att lösa. Vilka svar utredningen kommer fram till vet vi inte i dagsläget, då utredningen ska överlämnas senast den 31 mars. Men det har kommit fram vid till exempel hearingar att utredaren anser att en flytt av ansvaret kommer att bli dyrare.

Konsekvensbeskrivningar är inte utredda i tillräcklig omfattning. Vad blir bättre och effektivare, och vad leder till mer återvinning, genom att man flyttar ansvaret?

Att ändra ansvaret skulle vara ett mycket stort steg och innebära många avvägningar mellan kostnader och ansvar. Alliansregeringens beslut via en förordning innebar att man behöll ansvaret som det är i dag, vilket är en helt en helt annan sak än att besluta om att flytta ansvaret med hjälp av en förordning.

Jag anser därför att ett eventuellt beslut om att överföra ansvaret är ett så betydande och omfattande beslut att det rätteligen ska fattas via lagstiftning och således passera riksdagen. När det i dag dessutom finns ett tillkännagivande från en majoritet i riksdagen som innebär att ansvaret bör vara kvar hos producenterna vore ett beslut från regeringens sida via en ändring i förordning ett flagrant sätt att åsidosätta riksdagen som högsta lagstiftande organ.

Det bästa hade enligt mitt förmenande varit att lägga ned frågan efter att utredningen har lämnat sitt svar. I arbetet med att nå målen behövs tydliga och långsiktiga regler.

Det finns mycket som vi bör göra för att öka insamlingen och även öka återanvändandet, inte bara för förpackningsavfall och returpapper. Sverige ligger bra till vad avser detta, och det ska vi vara stolta över, men som alltid finns det mer att göra.

En förstärkt nationell myndighet med ansvar för planering, målsättning, tillsyn, tillståndsgivande och tvistlösning blir inte lättare att få till om man inför ett delat ansvar. Därför anser vi att det är bättre att behålla ansvarskedjan, och vi vill stärka den nationella myndigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

I förslaget om att flytta ansvaret finns ingen konsekvensanalys. Det saknas fakta som visar att en kommunalisering skulle innebära att återvinningen skulle öka. En förändring som skulle innebära ett omfattande systemskifte är bara bra om det ger en effektivare avfallshantering. Man bör inte införa detta utan att man har ordentligt på fötterna.

Därför är utskottets förslag till beslut i ansvarsfrågan: Behåll ansvaret hos producenterna, och låt oss arbeta för att målen ska nås och att hanteringen sker på ett bra och effektivt sätt! Det ska vara lätt att göra rätt för hushållen.

Jag förutsätter att regeringen inte beslutar något annat via en förändring efter dagens tillkännagivande från riksdagen. Frågan skulle vara för stor och omfattande för att avgöras via ändringar i förordningar. Det måste till en ändring i lagen.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservationerna 1 och 5.

Vi debatterar i dag avfallsfrågor. Det är ett område där Sverige fortfarande ligger i världsklass. Vi uppfyller i regel också miljömålen.

Det är lite symtomatiskt att den stora stridsfrågan i dag egentligen handlar om en teknikalitet i grunden: Vem är det som ska ansvara för att samla in förpackningsmaterial till återvinning? Ur Sverigedemokraternas synvinkel är inte detta en ideologisk fråga. Vi ska använda den modell som gör det enklast för människor att lämna in sitt avfall så att det tas om hand och återvinns - det system som möjliggör högsta möjliga återvinningsgrad.

Vi kan konstatera några saker: Sverige har ett system som har tjänat oss väl i över 20 år. Återvinningsgraden är hög. Miljömålen uppfylls i regel. När det gäller det producentansvar vi har för såväl återvinning som insamling har Sverigedemokraterna inte kunnat se några studier som visar på att det i allmänhet skulle fungera dåligt eller att någon annan modell skulle öka återvinningen eller göra det enklare för hushållen att återvinna.

Givetvis är inte allt guld och gröna skogar. Vi har ett skräpproblem på alltför många återvinningsstationer, men är det då tillräckligt för att rasera det system vi har i dag? Här ligger, som Sverigedemokraterna ser det, kärnan. Om vi ska förändra något ska vi ha klart för oss vilka konsekvenser det får och att detta kommer att förbättra situationen. Om vi ska ge kommunerna monopol på marknaden, ge oss in i svåra juridiska avvägningar och begränsa näringsfriheten måste vi ha mycket starka skäl att göra på det sättet.

Det är inte svårt att i det här läget misstänka att de bakomliggande orsakerna till att frågan är så pass het är att vissa är angelägna om att få marknaden för sig själva. Det är aldrig någon bra utgångspunkt för en förändrad lagstiftning. Vi har ett robust system som fungerar. Om man i det läget skulle lägga över ansvaret på ett mycket stort antal kommuner kan vi se risker - risker som det inte finns någon anledning att ta i det här läget. Vi har ännu inte kunnat få klarhet i om det finns några starka skäl till en förändring, och konsekvensanalys saknas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Av den anledningen ställer vi sverigedemokrater oss bakom utskottets förslag att bibehålla producentansvaret även för återvinning.

Vi har noterat regeringens utredning. Vi tycker att den är märklig på flera sätt och vis. Det handlar inte om att åtgärda eller identifiera problem. Det handlar inte om att höja någon ambition. Det handlar enbart om att man redan har bestämt sig för hur man ska göra.

Herr talman! Jag tänkte nu byta ämne. Ett annat område som vi sverigedemokrater prioriterar högt är de närmare 80 000 förorenade områden som vi har i vårt land. Med nuvarande takt beräknas detta ta åtskilliga decennier och kosta tiotals miljarder kronor att åtgärda. Med tanke på statens bräckliga finanser på grund av en ansvarslös politik av denna och tidigare regeringar finns det anledning att vara orolig för att det kommer att ta ännu längre tid.

Det finns två grundläggande aspekter på detta. Framför allt handlar det om att vi har en miljöskuld till kommande generationer, som vi måste reglera. Det är otillfredsställande att det finns tusentals områden i vårt land som utgör en fara för människors hälsa.

Grundläggande är naturligtvis att den som orsakat skadan också ska bekosta saneringen, men dessvärre är det ofta omöjligt. Ansvaret faller på staten. Vi anser att staten här måste ta ett tydligare ansvar. Sverigedemokraterna vill intensifiera arbetet och har anslagit ökade medel för detta i vår budget.

Det finns emellertid också en viktig juridisk-ekonomisk aspekt på detta. Investerare upplever i dag en osäkerhet när det gäller att investera i fastigheter där det tidigare har funnits industrier. Den som köper mark kan bli skyldig att bekosta sanering av sådant som har orsakats av tidigare ägare. Detta skapar en risk för investerare. De upplever en risk att behöva ta ansvar för kontaminerad mark som de rimligtvis inte har något ansvar för. Detta kan bli kostsamt för den enskilde aktören, det verkar återhållande på investeringar, det bidrar inte till att skapa fler jobb och det bidrar inte till någon som helst miljönytta. Detta kan också bidra till att saneringen försenas på grund av långa rättstvister. I dag finns det tecken på att företag låter verksamheter likvideras för att slippa långdragna processer och att företag drar sig för att expandera verksamheten på befintlig industrimark på grund av oro för saneringskostnader. I stället söker de sig till opåverkad industrimark, vilket leder fram till ett ineffektivt markutnyttjande och kapitalförstöring.

Det är vår uppfattning att enskilda aktörer, som kommer in som ägare av mark i ett skede långt efter att föroreningen har ägt rum och som saknar koppling till tidigare ägare, inte ska behöva ta ansvar för denna förorening. I slutändan måste alla vara beredda att axla miljöansvar för sitt ägande och för sin affärsverksamhet. Men staten måste ta ett större ansvar, både av miljöskäl och för att inte näringslivet ska drabbas på ett orimligt sätt. För att möjliggöra detta är det viktigt att utreda hur sanering kan ske mer samhällsekonomiskt. Miljöbalkens regler om förorenarens ansvar bör ses över för att man ska minska osäkerheten och öka effektiviteten i arbetet med att sanera mark.

Herr talman! Ett annat område som vi prioriterar högt från Sverigedemokraterna är arbetet med att tackla problemet med förekomst av plast i marina miljöer. Materialet sprids, bryts ned och tas upp av levande djur, och det är ett problem som påverkar oss alla. Det handlar om 4-12 miljoner ton plast som hamnar i våra hav varje år. Detta är ett internationellt problem, och det måste tacklas såväl nationellt som internationellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

I kraft av att vi är det land som har längst kust är det också uppenbart att detta är en fråga där vi faktiskt kan göra skillnad på allvar. Det behövs en helhetsstrategi på området. Ökade resurser krävs, vilket vi sverigedemokrater har anslagit i vårt budgetförslag.

Man måste också vidta åtgärder för att minska den totala användningen av plastprodukter och helt enkelt arbeta för att ersätta plaster med hög miljöbelastning med mer miljövänliga alternativ.

Herr talman! Varje år dumpas många miljoner ton skräp i världshaven. Plastföremål utgör den största delen av skräpet. Den globala produktionen av plast har ökat drastiskt, från 0,5 ton per år 1950 till 260 miljoner ton per år 2008. Plastavfallen i haven är ett av de största globala miljöproblemen, enligt FN. Mer än 1 miljon fåglar och 100 000 däggdjur dör varje år världen över efter att de har fastnat i eller ätit plast som de har hittat i havet.

Plast innehåller också kemiska tillsatser som kan vara hormonstörande eller cancerframkallande. Föroreningen av mikroplaster utgör ett allvarligt hot mot de organismer som lever i haven och även mot människors hälsa. De kan tränga in i vävnader och orsaka skador eller störningar i ämnesomsättningen och fortplantningen.

En undersökning som Stockholms universitets Östersjöcentrum har gjort visar att Östersjön tillförs mellan 13 och 39 ton mikroplaster varje år enbart från hygienprodukter. Och då är hygienprodukter bara en del av källorna till mikroplaster.

Herr talman! Miljöpartiet har sedan länge drivit flera förslag för att minska plastavfallen i haven. Vi föreslår bland annat på EU-nivå att det ska bli obligatoriskt med återvinning och förbud mot att slänga plast på öppna soptippar. Vi vill ha ett förbud mot mikroplaster i hygien- och hushållsprodukter i Sverige. Vi vill införa riktlinjer för en minskad plastanvändning, eftersom det förstås är bättre att inte använda plast alls än att återvinna den.

Vår samarbetsregering har tagit flera viktiga beslut om åtgärder mot mikroplaster sedan regeringstillträdet hösten 2014. Regeringen har bland annat gett Naturvårdsverket i uppdrag att kartlägga spridningen av mikroplaster och föreslå åtgärder mot utsläppen. Regeringen har också gett Kemikalieinspektionen i uppdrag att utreda hur hudvårdsprodukter med mikroplast kan förbjudas. Kemikalieinspektionens förslag är nu ute på remiss.

Herr talman! Med kommunerna som ansvariga för insamling av förpackningar och tidningar och producenterna som ansvariga för återvinningen kan vi göra det lätt för människor att göra rätt och därmed nå miljömålen.

Man skulle kunna tro att detta är klippt ur regeringsförklaringen eller från något som vår klimat- och miljöminister Åsa Romson har sagt. Men det är det inte. Denna uppmaning levererades av en rad kommunalråd i en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet för några veckor sedan. Det har redan omnämnts här i debatten att det var kommunalråd med olika färger - moderater, socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Denna vädjan om att få ta över insamlingsansvaret för allt hushållsavfall och underlätta för hushållen att göra rätt känner vi igen. Det är en linje som SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, har drivit i många år.

När jag lyssnade på de föregående talarna undrade jag om vi befinner oss på samma planet. Det talades om att det var en teknikalitet och att dagens system är ett robust system som fungerar bra. Har ni varit ute och försökt slänga era sopor i containrarna till exempel här i Stockholm och släpat på tunga kassar sena kvällar eller lassat in alla de saker som står utanför villan hemma, som jag som bor på landet får göra, och kört flera kilometer för att bli av med soporna? Man kan undra.

Precis som har nämnts tidigare i debatten har Sverige hamnat på efterkälken när det gäller att återvinna avfall. Det finns andra länder i EU som återvinner mer än vad vi gör. Avfallsutredningen, som också har nämnts tidigare i denna debatt och som den förra regeringen tillsatte, konstaterar att en anledning till att återvinningen inte ökar i Sverige är att konsumenterna upplever den som krånglig och svår. Papper, glas, plast och metall - det som förpackningsindustrin har ansvar för - måste samlas ihop och köras iväg till särskilda insamlingsplatser, medan det andra ska sorteras hemma och hämtas av kommunen. Det gör det jobbigare att sortera rätt.

Utredningen slog fast att kommunerna borde få insamlingsansvaret. Hushållen borde kunna få allt sitt avfall hämtat av en huvudman.

Men, herr talman, de borgerliga partierna i riksdagen har negligerat sin egen utredning. I stället för att sätta hushållen och miljön i centrum väljer de i detta betänkande att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att de vill ha ett fortsatt delat insamlingsansvar bland en mängd olika aktörer.

Man kan ställa sig frågan om det är vattentäta skott mellan kommun- och riksnivå i Alliansens och Sverigedemokraternas partiorganisationer. Varför lyssnar ni inte på era kommunpolitiker? Varför vill ni ledamöter från Moderaterna, Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att vi ska fortsätta släpa tunga kassar med mjölkkartonger, plastpåsar och flaskor till överfyllda containrar långt borta från våra hem? Ni tycker tydligen att det är okej att mycket av det som skulle sorteras hamnar i påsen för brännbart under diskbänken, den där påsen som det är så enkelt att slänga i soptunnan utanför huset eller i hyreshusets soprum, den där påsen som man slipper åka iväg med själv.

Herr talman! Siffrorna talar sitt tydliga språk. I de kommuner eller bostadsområden som på egen bekostnad har infört sortering vid fastigheten hittar vi mycket mindre matavfall och förpackningar bland det brännbara jämfört med hur det är där de boende måste gå eller köra iväg med förpackningarna, glasen och tidningarna.

Miljöpartiet lyssnar på både stressade småbarnsföräldrar och kloka kommunalråd. Vi tycker att det är nödvändigt för både människor och miljö att göra sopsorteringen enkel. Vi vill att kommunerna ska ha insamlingsansvaret för allt avfall.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 2 om insamlingsansvar för förpackningar med mera, som vi har gemensamt med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I övriga delar yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Jag har några frågor. Det talades väldigt mycket om att även moderata företrädare skrev artikeln. Det talades om att det var Johan Hultbergs partikollega. Det är även min, om jag uttrycker det så. Det är dock inte alltid man är överens; jag har själv suttit i Sysavs styrelse i åtta år och haft många diskussioner om detta. Det är alltså inte så att jag inte vet någonting om det.

Det är också så att man kan införa åtta fraktioner även när ansvaret ligger kvar. Det är min hemkommun ett exempel på. Där körs för övrigt sopbilarna på biogas.

Ledamoten talade om statistik. Eurostats statistik är ju väldigt ojämn, för länderna rapporterar på olika sätt. Det finns länder, som Slovenien, som bara redovisar plastförpackningar som är tillverkade i Slovenien - bara för att ta ett exempel. Jag tror att Sverige ligger i framkant i EU, och det ska vi fortsätta göra. Vi ska fortsätta jobba för det. Men man kan inte riktigt lita på den här statistiken, vilket de själva säger.

Sedan förstår jag inte varför det skulle bli bättre bara för att kommunerna tog över detta. Jag bor också på landet, så jag lämnar inte här i Stockholm. Jag inser att det är svårt här, men det är precis lika svårt för kommunerna att göra det. Jag förstår alltså inte varför det skulle bli bättre. Var finns beviset för att det skulle bli bättre och effektivare om kommunerna tog över?

Herr talman! Jag tackar Gunilla Nordgren för frågan. Jag tycker inte att det är så svårt att tänka sig att det skulle bli enklare om samma bil som redan i dag kommer och hämtar vårt brännbara avfall - och i de bästa fallen även matavfall, som i min hemkommun där vi har rötat avfall sedan mitten av 1990-talet - även hämtar de andra soporna. Det är klart att det är lättare för hushållen att hantera soporna så.

Det är också så många kommuner vill göra. Jag håller med Gunilla Nordgren; en del kommuner har redan gjort det, på eget bevåg. Det såg nämligen den borgerliga regeringen till att de kunde få göra. De får stå för kostnaderna på ett annat sätt än vad vi nu tycker, om vi nu har ett producentansvar, att kommunerna borde göra. Det var någon som tidigare i debatten sa att det finns de som får betala för förpackningar två gånger om - man får betala för dem när man köper dem, och man får betala för att bli av med dem. Så tycker inte vi att det ska vara. Ska vi ha ett producentansvar ska det vara ett producentansvar.

Det är alltså mitt svar på frågan. Jag tror att det finns goda förutsättningar för att det ska bli enklare för kommunerna att ha detta.

Herr talman! I dag kör man ju en bil med två fraktioner. Det finns sopbilar som kan göra det. Jag förstår problemet i städerna när det gäller att ha till exempel åtta fraktioner. Det är ju bara att titta på stadsfastigheterna. Det kommer att bli bekymmer, för fastigheterna är inte anpassade. Det hade varit önskvärt, ja, men byggnaderna som sådana är inte byggda så. Det problemet har vi ju oavsett om det är producenterna eller kommunerna som har ansvaret. Det var så jag menade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Har man åtta fraktioner måste man i alla fall ha två bilar, för det finns ingen sopbil som kan ta åtta fraktioner. Då töms i stället en del mer sällan, och så är det en tunna som töms ofta. Bilarna måste alltså ändå köra bägge gångerna, och det kommer de att behöva göra i städerna också. Vad jag menar är att vi ska kämpa för ett bättre system och hjälpas åt. Vi är ju överens om målen, men jag tycker inte att jag har fått något svar på frågan hur det blir bättre bara för att man inför ett delat ansvar.

SKL säger i sitt remissvar att de vill att ersättningen ska gå via staten, det vill säga att staten ska betala kommunerna via kostnadsutjämningssystemet och sedan göra upp med producenterna. Det var SKL:s remissvar, och det tycker jag var att göra det lite enkelt för sig. Detta är ett jättesystem om man ska ändra och ha de här kostnaderna, och de konsekvenserna är inte utredda. Därför kom alliansregeringen, och nu även vi i oppositionen, fram till att det är bättre att behålla det som det är men införa ett antal förbättringar på vägen.

Herr talman! Det delade ansvaret för insamling har vi haft sedan 1994. Det är 22 år. Det har varit kritiserat hela den tiden, och vi är många konsumenter som inte tycker att det fungerar.

Därför tillsatte den förra regeringen en utredning, och det kom fram i den utredningen att man borde ha ett samlat ansvar. Det har man också på många ställen i Europa, och de länder som inte har det i dag är ju på gång att faktiskt gå över till ett samlat ansvar för insamlingen - i enlighet med EU:s arbete för att öka återvinningen av avfallet. Det är ett jätteviktigt arbete.

När det gäller konsekvensanalys får vi väl se vad utredningen, som egentligen är färdig men som håller på att behandlas, säger. Det vi vet är i alla fall att det inte har fungerat som det är i dag. Vi vet att återvinningen har avstannat och att vi behöver en mycket högre takt i återvinningen av avfallet om vi ska uppnå våra mål och främja miljön.

Avslutningsvis vill jag bara säga något om detta med olika bilar och så där. Det finns ju olika system för att sortera sopor, och ett som jag tycker är spännande - och som jag tror att de har bland annat i Västerås - är olika färg på påsarna. Man sorterar hemma i olikfärgade påsar, och sedan kör bilen dem. Man behöver då inte ha olika fraktioner i bilen heller. Det finns alltså många varianter som många kommuner arbetar på. Det vi vet är att detta måste bli bättre om vi ska uppnå våra återvinningsmål.

Herr talman! Få miljöfrågor engagerar så mycket som insamling och återvinning. Det är en av de mest vardagsnära miljöfrågorna, och det är många som verkligen vill bidra genom att sortera och lämna in sina mjölkkartonger, glasflaskor och tidningar. Svenska hushåll är faktiskt väldigt duktiga på det här i en global jämförelse.

Det har också länge funnits en diskussion om att det borde vara enklare att vara en miljöhjälte i vardagen. Det ska helt enkelt vara lätt att göra rätt. Det har funnits kritik mot att producenterna, som ansvarar för insamling och återvinning, inte har erbjudit tillräckligt god service.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Det var mot den bakgrunden alliansregeringen år 2014 beslutade att höja kraven. Det gällde såväl hur mycket som ska samlas in och hur mycket av detta som ska återvinnas till nya produkter som att fler ska få möjlighet att lämna sitt avfall nära sina hem. Dessutom skärptes tillsynen av att alla producenter gör som de ska, och kommunerna gavs större inflytande över hur insamlingen ska gå till. Detta välkomnades av producenter, kommuner och organisationer.

Att de som tillverkar förpackningarna också ska ansvara för hur de tas om hand är en central princip. Eftersom tillverkarna bekostar denna hantering är det rimligt att de även bär ansvaret för hur förpackningarna utformas, samlas in och återvinns. Då kan de optimera hela kedjan och utveckla nya lösningar för en miljösmart hantering. De nordiska konkurrensmyndigheterna visade så sent som i förra veckan att det finns stor potential för bättre miljöresultat och lägre kostnader i en mer marknadsbaserad avfallshantering.

Därför är det förvånande att den rödgröna regeringen, i stället för att låta de reformer alliansregeringen lade fram genomföras fullt ut, river upp och vill förändra i systemet. När regeringen nu har möjligheten att låta de nya kraven driva fram investeringar i system och förbättringar för både hushåll och miljö väljer man i stället att utreda ännu en gång.

Tyvärr satte regeringen varken högre mål eller skärpta krav vad gäller miljö och service när utredningsdirektiven skrevs. Det viktiga verkar alltså inte vara resultaten utan vem som ansvarar för att ställa ut behållare och för transporter av det insamlade materialet.

Därför är det glädjande att en majoritet av riksdagens ledamöter i dag kommer att uppmana regeringen att inte förändra insamlingsansvaret. Vi utgår från att regeringen lyssnar på majoriteten och inte går vidare med att förändra systemet utan i stället ser till att fortsätta det förbättringsarbete som Alliansen sjösatte under 2014.

Herr talman! Snarare än att urholka producentansvaret bör detta utökas, såväl i Sverige som i Europa. Sverige och Europa behöver helt enkelt bli mer resurseffektivt.

När det till exempel gäller textilier köpte svenska konsumenter i genomsnitt 12,5 kilo nya textilier 2013. Av dessa textilier som samlades in i Sverige samma år återanvändes sammanlagt 2,4 kilo textilier per person. Tillverkning av textiler har stor miljöpåverkan på både vatten och kemikalieanvändning. Många svenska företag arbetar med att samla in textilier för återvinning och återanvändning och med handlingsplaner för utfasning av olika ämnen.

Centerpartiet vill ta till vara och påskynda denna utveckling genom att införa ett producentansvar så att mer textilier samlas in och återvinns. Det som förr ansågs värdelöst är ju i dag faktiskt en resurs. Men dagens regelverk är inte utformat för den moderna teknikens möjligheter.

För att stärka en kretsloppsekonomi vill vi även skapa incitament och förenkla regler för att ta till vara avfall från exempelvis gruvor och nedlagda deponier.

Därför är det också viktigt att skapa förutsättningar för en välfungerande europeisk marknad och handel med material för återvinning, återvinningstjänster och sekundära råvaror, som kan leda till innovation, sysselsättning och bättre miljöresultat. För detta krävs en avreglering av existerande kommunala monopol runt omkring i Europa, utveckling av europeiska definitioner och standarder för återvunna material, som garanterar att farliga ämnen inte sprids eller återcirkuleras, samt ambitiösa gemensamma mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Att stora mängder av vårt skräp når våra hav är ett känt problem. Enbart på den svenska västkusten beräknas årligen flera tusentals kubikmeter skräp flyta i land. Detta utgör såklart ett mycket stort bekymmer och en tung belastning för de kommuner som måste hantera andras skräp. Därför är det viktigt att dessa kommuner får stöttning i arbetet med att hantera det skräp som flyter i land längs stränderna.

Men samtidigt måste vi jobba med att minska källorna till det marina skräpet, både det synliga makroskräpet och det osynliga mikroskräpet som exempelvis mikroplaster från tandkrämer, fimpar som finfördelas, flagor från båtfärger och rester av plastpåsar. Förra våren tillkännagav riksdagen för regeringen att arbetet med att minska förekomsten av marint skräp och mikroplaster i våra vattenområden måste stärkas. Nedskräpningen i våra vatten är en tickande miljöbomb. Det är därför mycket viktigt att regeringen driver på i denna viktiga fråga.

Många hygienartiklar, såsom tandkräm eller duschgelé, innehåller mikroplaster som förs ut till våra vatten när reningsverken inte kan hantera dem. Därför vill Centerpartiet att alla företag inom EU fasar ut mikroplaster senast 2020 och att ett nationellt förbud för mikroplaster i kosmetiska produkter införs i väntan på att utfasning på EU-nivå blir verklighet.

Men det behövs fler insatser för att minska mängden skräp i våra vatten. Till exempel fimpar och andra tobaksprodukter ingår i dag inte i nedskräpningslagstiftningen. För att minska förekomsten av nikotinhaltiga mikroskräp i våra vatten vill vi i Centerpartiet att även dessa omfattas av nedskräpningsböter.

Av den totala mängden nedskräpande föremål i haven utgörs ca 60-90 procent av plast. För att minska mängden plast i våra vatten vill vi därför införa en avgift på plastpåsar, i ett första steg för plastpåsar gjorda på fossila råvaror för att även få en övergång till mer hållbart producerad plast.

Herr talman! Jag ställer mig såklart bakom alla Centerpartiets reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservationerna nr 3 och 6.

Herr talman! I dagens Miljöaktuellt har Kristina Yngwe en debattartikel som väcker många frågor. Precis som i sitt anförande nyss slår Kristina Yngwe där på stortrumman och menar att regeringens arbete med att underlätta för hushållen att sortera och bli av med sitt avfall skulle göra det svårare att återvinna. Hon pratar om monopol och om kommunala byråkrater som inte skulle kunna organisera insamling av förpackningar och tidningar lika bra som företag och entreprenörer.

Jag tror inte att många av oss konsumenter håller med henne om detta, för många av oss upplever nog tvärtom att kommunens insamling av brännbart och matavfall fungerar mycket bättre och mycket enklare än de skräpiga, mörka insamlingsplatserna vi måste ta oss till för att bli av med resten. Så varför tror inte Kristina Yngwe att kommunerna skulle kunna lösa detta på i alla fall ett minst lika bra sätt som förpackningsindustrin?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Tack så mycket, Stina Bergström, för din fråga!

Jag har såklart hög tilltro till det engagemang som finns runt omkring i kommunerna. Som både Stina och ledamoten från Socialdemokraterna tidigare var inne på finns det olika syn på hur det här hanteras bäst även bland våra företrädare ute i kommunerna.

Vi hade en stämma i slutet av september och hade diskussioner där. Även om det finns olika syn på det här känner jag mig väldigt trygg i att kommunföreträdarna runt omkring i landet tycker att det system som finns i dag är ett väl fungerande system som vi bör försöka utveckla i stället för att avveckla.

Precis som Stina Bergström var inne på tidigare finns det platser i landet där det här inte fungerar så himla bra. Det var också därför som alliansregeringen dels skärpte de miljömål som tidigare sattes, dels försökte ge möjlighet att ställa tydligare krav när det gäller tillstånd och även tillsyn.

Det här är ett arbete som nu kommer att skjutas på framtiden, eftersom man tillsatte ytterligare en utredning i stället för att sjösätta ett arbete som skulle kunna få det här systemet att fungera ännu bättre.

I vissa kommuner fungerar det inte så bra, men i andra fungerar det väldigt bra. Jag tycker att ledamoten Gunilla från Moderaterna var väldigt tydlig i att det finns kommuner där dagens system fungerar väldigt bra. Jag är själv uppväxt i en kommun där det finns åtta fraktioner och upplever att det fungerar bra att bo på en gård ute på landet och faktiskt kunna sortera hushållsnära.

Det som borde vara intressant för regeringen är i stället att titta på hur vi kan förbättra systemet och göra det ännu bättre än vad det är i dag för fler kommuner, inte att gå in och göra en omvälvande reform, riva upp och skapa osäkerhet utan skapa långsiktiga förutsättningar för både förpackningsindustrin och kommunerna att veta utifrån vad de arbetar.

Herr talman! Precis som jag sa i ett tidigare replikskifte är det här systemet rätt gammalt. Vi har haft det sedan 1994. Det har varit kritiserat sedan dess.

Lena Ek tillsatte ju Avfallsutredningen, och Lena Ek välkomnade också förslaget att kommunerna skulle få ansvar för att samla in alla avfallsfraktioner för att göra det enklare och öka återvinningsgraden.

Självklart var inte alla remissinstanser positiva till förslaget. Förpackningsproducenterna blev förstås rädda för ökade kostnader. Med bättre återvinningsgrad blir det ju förstås också fler förpackningar i slutändan att ta ansvar för. Men kommunerna och SKL, som i det här fallet, som jag ser det, såg mer till hushållens intressen, välkomnade förstås förslaget.

De centerpartistiska kommunalråden, Ulrika Liljeberg i Leksand och Ann-Marie Nilsson i Jönköping, är två av undertecknarna av artikeln i Svenska Dagbladet. Och förre stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö här i Stockholm är också en centerpartist som har varit rätt flitig och skrivit debattartiklar om nödvändigheten av ett kommunalt insamlingsansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Jag undrar, Kristina Yngwe, vad det är som gör att de här centerpartisterna inte förstår vad som är bäst för miljön och konsumenterna. Vad är det Kristina Yngwe vet och förstår som inte de gör?

Herr talman! Tack så mycket för frågan! Jag är helt övertygad om att det även i Miljöpartiet finns ett antal högst aktuella frågor där det finns ganska olika syn ute bland kommunala miljöpartiföreträdare jämfört med på riksnivå. Jag vet inte om man riktigt ska ta det som ett förborgande att vi inte lyssnar på våra kommunföreträdare bara för att det finns enstaka kommunföreträdare runt omkring i landet som har en annan syn än vad man har om man arbetar nationellt.

Alliansregeringen säkerställde med den förändring som gjordes 2014 att de kommuner som vill skärpa arbetet och hitta bra samarbete med förpackningsproducenterna och tidningsindustrin faktiskt kan skärpa arbetet kommunalt och hitta lösningar. Jag tycker att det exempel som ledamoten Stina Bergström gav tidigare, att ha olika färger på påsarna, är ett jätteintressant sätt. Varför inte kunna använda det i fler kommuner? Stockholms stad skulle kunna införa det i fler områden. Det är inget som sätter hinder för att det ska vara så i dag. Det finns ju flera kommuner, och Stina Bergström nämnde själv Västerås kommun, där det här systemet finns och fungerar väldigt bra.

Jag förstår inte riktigt varför man vill riva upp ett system som fungerar bra på många håll i landet och som har förbättringspotential. I stället för att titta på hur vi kan förbättra dagens system vill man riva upp, göra förändringar, skjuta saker på framtiden, skapa osäkerhet och inte ha någon långsiktighet. Det är synd att man väljer denna väg i stället för att gräva där man står och försöka förbättra utifrån de förutsättningar som finns.

Herr talman! Betänkandet behandlar Riksrevisionens rapport om transport av miljöfarligt avfall och regeringens skrivelse om den. Av regeringens skrivelse framgår det att tillsynen och sanktionerna ska skärpas. Det gläder mig att alla här inne välkomnar dessa reformer, och jag tänker inte uppehålla mig vid den diskussionen.

I stället ska jag tala om avfall, precis som flera andra har gjort före mig. Det är en fråga vi inte minst reflekterar över när vi släpar stora kassar med kartonger, plastbyttor, konservburkar, tidningspapper och annat till de gröna insamlingsbehållarna och möts av att de redan är överfulla och smutsiga. Då är det bara att traska vidare till en annan grön insamlingsigloo och hoppas på bättre lycka där.

Är det lätt att leva miljövänligt då? Nej, det är det inte. Men tyvärr är det så här insamlingen av förpackningar och tidningar sköts i de flesta kommuner i Sverige.

Ansvaret för att samla in förpackningar och tidningspapper ligger på producenterna, alltså på företagen. Ansvaret för att samla in resterande hushållsavfall ligger på våra kommuner. Alltså: havremjölksförpackningen och Dagens Nyheter ska läggas i en grön behållare någonstans ute på stan medan matrester och dammråttor ska läggas i sopbehållaren vid min bostad. Är detta enkelt? Nej. Är det bra för miljön? Nej. Känns det logiskt? Nej knappast, om man vill ha ett rationellt och effektivt insamlingssystem. Och det är väl något som alla vi här inne vill ha, hoppas jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Det var därför ingen slump att Avfallsutredningen för drygt tre år sedan i sitt betänkande Mot det hållbara samhället föreslog att kommunerna skulle få det samlade ansvaret för insamlingen av allt avfall, alltså även för förpackningar och tidningar. Kommunerna samlar ju in resterande avfall från hushållen, så den logiska lösningen är att ge dem det samlade ansvaret. Så resonerade utredningen.

Trots att denna uppgift borde vara ganska enkel drog den tidigare regeringen detta ärende i långbänk. Men två veckor före valet fick man lite energi, och på något av regeringens sista sammanträden beslutade man att frångå sin egen utrednings förslag och föreslog att uppsplittringen av insamlingsansvaret skulle bestå. Företagen skulle fortsätta att ha ansvar för insamling av förpackningar och tidningar, och kommunerna skulle ha ansvaret för resterande avfall.

Jag frågade mig varför. Varför detta komplicerade och helt irrationella system?

Nu ser vi samma förslag i dagens betänkande. Det har skrivits av en majoritet bestående av Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna med stöd av Sverigedemokraterna. Dessa partier tycker att allt ska fortsätta som förr avseende ansvaret.

Jag frågar mig återigen varför. Kan det finnas en ideologisk blockering här? Kan det vara så att den borgerliga oppositionen med stöd av Sverigedemokraterna har lite svårt att erkänna att vissa saker helt enkelt sköts bäst av våra kommuner, i detta fall all sopinsamling? Varför går ni emot er egen utredning som föreslog att kommunerna skulle få det samlade ansvaret? Varför går ni borgerliga emot så gott som alla tunga remissinstanser?

Gunilla Nordgren från Moderaterna! Varför underkänner du 290 hårt arbetande kommuner som är beredda att axla det samlade ansvaret för avfallet, inklusive förpackningar och tidningar?

Varför sätter ni marknaden före miljön? Det är den enda rimliga slutsatsen jag kan dra av detta. Ni vill bygga upp ett handelssystem för detta för att företag ska kunna tjäna papper på tidningspapper och annat. Ni tycker att det är viktigare än att vi ska bygga upp ett samlat, rationellt system för detta.

Gunilla Nordgren, Martin Kinnunen, Kristina Yngwe och alla ni andra som jag debatterar med här i kväll! Verkligheten talar emot er.

Borgerligt styrda Helsingborgs kommun har länge haft ett fastighetsnära system för insamling av förpackningar och tidningar. I Helsingborg är materialåtervinningen av plast och metall mer än dubbelt så stor som rikssnittet. Även insamlingen av tidningspapper och pappersförpackningar ligger långt över rikssnittet.

I Södertörnskommunerna i Stockholmsregionen har man ett liknande system, och Västerås och många andra kommuner har bestämt sig för en fastighetsnära insamling och tar sitt ansvar.

Varför talar ni emot verkligheten?

Denna fråga är så viktig eftersom vi svenskar producerar alltmer avfall. Nu för tiden slänger vi ungefär 450 kilo per person och år. Det är en ökning med ungefär 50 procent på de senaste 20 åren.

Det borde vara ett gott argument för att ge våra kommuner det samlade ansvaret för all insamling av avfall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Självklart ska producenterna fortsätta att ha sitt producentansvar. Det kan man lösa relativt enkelt genom att de betalar våra kommuner för den tjänst kommunerna gör när de samlar in förpackningar och tidningar.

Skulle vi få ett system med ett samlat ansvar hos våra kommuner skulle vi inte bara få ett bättre system för våra hushåll och medborgare. Det skulle självklart också vara en stor vinst för miljön och för en effektiv avfallsinsamling som sådan.

Därför yrkar jag bifall till reservation 2 som handlar om att ge kommunerna det samlade ansvaret för all avfallsinsamling.

Herr talman! Jag ska också säga några ord om Vänsterpartiets reservation 4 om att skapa incitament för cirkulär ekonomi.

Mycket kan göras för att vi ska få en mer cirkulär ekonomi. Vad innebär då en cirkulär ekonomi? Man kan kontrastera den mot dagens ekonomi som baserar sig på slit och släng och att man hela tiden ska köpa nya prylar. Vi tycker att det är viktigt att det byggs upp system som gör det lätt att reparera, återvinna, återanvända och så vidare. Det kan göras en mängd saker på detta område.

Jag tycker att utskottsmajoritetens svar på reservationen inte är helt okej. Man refererar till EU-kommissionens förslag om cirkulär ekonomi, men vi vet att inte ett enda av dessa förslag är juridiskt bindande. Vi vet också att EU-kommissionens så kallade avfallspaket står ganska långt från det man kan förvänta sig om man ska ta tydliga steg mot en cirkulär ekonomi. Därför är reservation 4 så viktig.

Herr talman! Jag har några frågor, Jens Holm. Du sa att det ska vara lätt att göra rätt - det är vi helt överens om - och att det inte fungerar i de flesta kommuner. Jag skulle vilja få redovisat var den undersökningen finns - att det inte fungerar i de flesta kommuner.

Alliansregeringen gjorde denna ändring, det vill säga utredningen kom med två förslag, varav ett var att flytta över ansvaret. I mitt anförande nämnde jag bland annat att detta kan vara svårt utifrån Konkurrensverkets sätt att se. Utredningen kom också med ett alternativt förslag, nämligen att behålla det men ge den nationella myndigheten - Naturvårdsverket - ett tillsynsansvar, då tillstånd ska sökas för insamlingssystem och så vidare.

Det fanns en del förbättringar som beslutades 2014. Jag vet inte exakt vilken dag de började gälla. Men vi kanske ska låta det vara i stället och inte bara säga att det har varit så här sedan 1992.

När det gäller SKL har styrelsen gjort detta, men så väldans eniga har de inte alltid varit. Jag har själv ett kommunalt förflutet, så jag vet att det inte är så enigt. SKL säger i sitt svar: Ge oss ökat statsbidrag som jämnar ut sig i kostnadsutjämningen. Hur ska det kunna vara rättvist? Jag förstår att Jens Holm inte kan svara på det, men jag blev lite besviken på SKL:s svar. Det är att slå ifrån sig lite.

Herr talman! Jag tror att om du reser runt, Gunilla Nordgren, och tittar på hur det ser ut runt om i Sverige så kan även du hålla med om att insamlingen av förpackningar och tidningar lämnar ganska mycket övrigt att önska.

Du kan fråga så gott som vem som helst vid en sådan där grön, mörk och smutsig insamlingsigloo: Tycker ni att det känns bra att gå till den här smutsiga, gröna och mörka igloon när kommunen skulle kunna ta med sig burkarna, tidningspappret och kartongerna samtidigt som man tar med sig resten av ert hushållsavfall?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Jag är ganska säker på att de flesta av våra medborgare skulle instämma i att det mest rationella vore att låta sopgubben ta med sig inte bara soppåsen utan även tidningarna, kartongerna och burkarna, precis som Avfallsutredningen och SKL föreslår, precis som en mängd lokala kommunpolitiker från höger till vänster argumenterar för och precis som Villaägarnas Riksförbund vill.

Jag vet inte hur många remissinstanser jag skulle kunna rada efter varandra här, men jag kan ställa en fråga till dig, Gunilla Nordgren. Om vi vänder på det ser vi att det fungerar bra i kommuner där man går före och har en fastighetsnära insamling. Vi kan ta Helsingborg, som ligger ganska nära dina hemtrakter. Vi vet vi att de samlar in dubbelt så mycket metall och plast som rikssnittet och att de ligger långt över rikssnittet även när det gäller de andra fraktionerna. Varför, Gunilla, kan vi inte se till att Helsingborgs exempel blir hela Sveriges exempel, när vi ser hur väl det fungerar där?

Herr talman! Jag har också rest runt. Det finns kommuner där det fungerar alldeles utmärkt. Det är ofta problem i tätorter därför att fastigheterna är byggda så att det är svårt att komma in. Det är ingen skillnad om det är producenterna eller kommunerna som har ansvaret, utan detta problem har vi ändå och ska försöka göra något åt.

För kommunerna skulle det krävas nya upphandlingar och sopbilar. Jag har själv sysslat med detta i min hemkommun. Om man ska ha flera fraktioner ser sopbilarna annorlunda ut.

Fastighetsnära insamling vore jättebra, och det tycker jag att vi ska fortsätta att jobba för. Helsingborg, där det är en moderat kommunstyrelseordförande, har jobbat mycket med detta. De har ett eget avfallsbolag och ett system som fungerar.

Jag efterlyser vad som är skillnaden mellan att kommunerna tar över och att vi har kvar det som det är nu. Kommunerna kan göra en bra insamling även med det system vi har i dag. Jag efterlyser vad skillnaden är.

Det är inte lätt att ändra i kostnadsersättningar och så vidare. Det måste Jens också inse - det är ingen grej som man gör på en eftermiddag. Det är mycket pengar som ska byta plats, via statsbidrag, enligt SKL.

Herr talman! Den stora skillnaden är att det ena systemet - det nuvarande, uppsplittrade systemet - inte alls fungerar särskilt bra. Det andra systemet är rationellt och effektivt. När sopgubben, eller för den delen sopgumman, hämtar soppåsen hemifrån mig tar de även med sig mina kartonger, burkar och tidningspapper. Gunilla! Är inte det mest rationella systemet att göra som man gör i moderatledda Helsingborg och i Åstorp, Båstad, Västerås och söderortskommunerna i Stockholmstrakten, nämligen samla in alla sopor samtidigt? Jag tycker att verkligheten talar sitt tydliga språk här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Sedan finns frågan om kostnaden, som du tar upp. Jag tror att den går att lösa. Precis som du sa tidigare kan jag inte ge ett detaljerat svar på den saken, men jag är rätt säker på att man kan lösa frågan. Det finns redan uppskattningar om ungefär hur mycket pengar som kommunerna skulle kompenseras för. Egentligen rör det sig mer om att hitta ett utbetalningssystem. Det har vi ju på en mängd andra områden, så varför skulle vi inte kunna ha ett sådant när det gäller avfall?

Herr talman! Jag får ofta prata efter Jens Holm och får sänka bordet varje gång, men så ska det vara - det är bra att det går.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet, utom under punkt 6, om återvinning för hushåll, och punkt 9 om strandstädning, där Liberalerna har reservationer tillsammans med övriga allianspartier. När det gäller reservationer nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 6, som handlar om strandstädning.

Jag kommer också att nöja mig med att ta upp några punkter i betänkandet. Så har det i och för sig varit i hela debatten.

När det gäller regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall är det bara att konstatera att det finns vissa brister och att olika åtgärder vidtas för att komma till rätta med dem. Det finns inte så mycket att tillägga på den punkten, så jag tycker att vi kan lämna den därhän.

När det gäller efterbehandling av förorenade områden tycks vi glädjande nog vara helt överens om att det är en viktig fråga, inte minst i områden som kan utnyttjas för bostadsbyggande. Det var just därför som vi, när vi hade budgetdiskussionen i höstas, tillsköt ytterligare 25 miljoner i Liberalernas budgetförslag utöver det som nu har anslagits av regeringen för de kommande åren.

Herr talman! Om vi går till punkten om insamlingsansvar tycker jag att det har varit mycket målande beskrivningar om eländiga miljöer där man ska ha insamling, men det är mycket svart och vitt i diskussionen. Det är klart att det finns ställen där det inte fungerar, såsom har nämnts vid många tillfällen. Jag känner inte igen bilden att det ser ut på det viset, i alla fall inte i min hemkommun. Vad det beror på vet jag egentligen inte, men kanske på att man har ett bra samarbete mellan producenter och kommun.

Det gavs ett uppdrag i juni 2015. En utredare skulle titta på hur det insamlingsansvar som producenterna har när det gäller förpackningar och returpapper ska flyttas över till kommunerna. Det handlar inte om om utan om hur det ska gå till. Nu har vi inte något svar på frågan ännu, utan det kommer senast den 31 mars.

Redan nu vill jag vara tydlig med att Liberalerna inte vill gå i den riktningen. Vi står därför bakom utskottets tydliga ställningstagande att ansvaret för insamling av förpackningar och returpapper ska fortsätta att ligga på producenterna, mot bakgrund av de skärpta krav och mål som den dåvarande alliansregeringen lade fast i ett antal förordningar i augusti 2014.

I grunden handlar det om att inte förändra ett inarbetat och kostnadseffektivt system. Det handlar mycket om principen att förorenaren betalar och att det ska finnas incitament i systemet. Det handlar också om en fungerande näringsverksamhet som är anknuten till detta. Varför ska vi äventyra den?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Vi har skärpt kraven och skärpt målen, och det har gått ett och ett halvt år. Det naturliga är väl att vi låter det gå ytterligare en tid och gör en utvärdering av utfallet. Det gör man förhoppningsvis av de flesta beslut som tas. Behöver det ändras något ytterligare i systemet är det naturligtvis välkommet att göra det.

Vårt ställningstagande i majoriteten i utskottet är att vi vill ge en tydlig signal till regeringen genom ett tillkännagivande. Vi vill visa att det inte finns någon riksdagsmajoritet för att ändra på systemet - att producentansvaret ska vara oförändrat.

Jag får en känsla av att frågan måste komma till riksdagen, eftersom det är en mycket principiell förändring som i så fall ska ske.

Det har sagts att det är en ideologisk fråga, en ideologisk låsning. Man kan i och för sig medge att det finns ideologi i botten. Men då kan man ställa motfrågan vem som har de ideologiska låsningarna. När man hör debatten verkar det som om bara kommunerna får hand om detta kommer det att ordna sig. Men jag ser inte att det är lösningen på problemet.

Herr talman! Så till ett annat avfall: marint skräp. Det beskrevs bra av Centerpartiets Kristina Yngwe vad havet är fullt av. Ni vet väl att det vanligaste skräpet i havet är cigarettfimpar, om man ser till antal, inte till volym, men det är ändå något att beakta.

Att städa stränderna kostar våra kommuner stora belopp. Inte minst på västkusten och Bohuskusten är det ett jätteproblem. Det är naturligtvis viktigt att Sverige jobbar internationellt och trycker på i den här frågan. Det finns många organisationer. Vi har Ospar och Helcom, där man kan jobba med de frågorna, och det görs också. Det finns också något som heter Kimo, där man jobbar för att stoppa nedskräpning vid källan.

Trots detta får vi nog se verkligheten i vitögat. Strandstädning kommer vi att behöva under överskådlig framtid. Det är mycket viktigt att den görs. Det handlar inte bara om att det är anskrämligt att se. Det är naturligtvis en mycket negativ faktor för besöksnäringen och turismen att ha nedskräpade stränder. Men det handlar också om något mer grundläggande som också har diskuterats kring mikroplaster. Det finns mikroplaster i kosmetika. Men även den plast som ligger på stränderna faller sönder och blir sekundär mikroplast, som är ett begrepp jag har sett. Det kommer in i ekosystemen med hälsoeffekter på både människor och djur.

Att detta är ett jätteproblem är helt klart. Stränderna måste städas. Då är det naturligt att staten tar ett långsiktigt ansvar på lämplig nivå. Det är ju inte kommuninvånarna i kustkommunerna som genererar detta skräp. Man kan dra en parallell till våra stora riksvägar. De städas av Trafikverket på grund av att man inte kan dra slutsatsen att det är invånarna i den kommun där vägen ligger som har genererat skräpet. I det här fallet tycker jag att det är ännu tydligare att det är så.

För Liberalernas del hade vi med detta redan i vårt budgetförslag. Vi lade 15 miljoner per år framgent. Det är inga projektpengar, utan det är den nivå som vi i dag bedömer att kommunerna behöver.

I och med detta yrkar jag också bifall till reservation 6.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Jag skulle vilja veta vad Liberalerna anser. Ifall någon trovärdig källa presenterade ett system för insamling av förpackningar och tidningar som var effektivare och rationellare, hade större folklig förankring och överlag var bättre för miljön, skulle Liberalerna då vara beredda att ompröva sin nuvarande hållning och biträda ett sådant system? Det måste ju - hoppas jag - vara insamlingen i sig som är det viktiga.

Sedan har jag, herr talman, ytterligare en fråga. Det står i majoritetstexten, som vi rödgröna har reserverat oss mot, att ni vill bygga upp ett system där "förutsättningarna för ett närmare samarbete med, och inflytande för, kommunerna stärks". Så står det på s. 16. Då skulle jag vilja fråga Lars Tysklind: I vilket av de två systemen tror Liberalerna att inflytandet och samarbetet för kommunerna har bäst förutsättningar, ett system där företagen fortsätter att samla in förpackningarna och tidningarna eller ett system där kommunerna får det samlade ansvaret?

Herr talman! Jag kan ta det sista först. Om kommunerna ska ta hand om allt pratar vi inte om samarbete, utan då pratar vi om ett monopol där man styr bara från kommunens sida.

Den första frågan är mycket hypotetisk. Det vi har att ta ställning till nu är det fungerande system som vi har kontra att man ska låta kommunerna ta över hela ansvaret. Men man kan inte visa att det på något vis skulle bli bättre.

Med skärpta krav på mål och på producenterna tror vi att det kommer att fungera. Det har fungerat bra i många kommuner och naturligtvis dåligt i några. Men vi får väl ändå, Jens Holm, vara överens om detta: När jag pratar om svart och vitt, är det som om bara kommunerna skulle få hand om detta skulle det bli bra. Detta ser vi överallt. När vi diskuterar äldreomsorg och vad vi än diskuterar ser vi att det finns bra och dåliga varianter när det gäller både privat och offentlig verksamhet. Det blir lite skevt att diskutera så.

Men om vi håller oss till detta med insamlingen och producentansvaret: Jag tycker att det är bra, och från Liberalernas sida tycker vi att det är bra med de skärpningar som gjordes, och vi vill se utfallet av detta. Att rycka sönder systemet igen och lämna över ansvaret till kommunerna kan vi inte se skulle vara till glädje för någon.

Herr talman! Angående min fråga om en effektivare och mer rationell insamling som är bättre för miljön: Om man tittar på de kommuner som tar ansvaret för insamlingen även för förpackningar och tidningar ser vi att det fungerar bättre. I Helsingborgs kommun återvinner de dubbelt så mycket som rikssnittet. Det är kanske också därför som Sveriges Kommuner och Landsting vill att kommunerna ska få det samlade ansvaret.

Ni talar lite grann mot er själva när ni på s. 16 i betänkandet säger att ni vill stärka kommunernas roll i systemet. Men om man vill stärka kommunernas roll ska man väl ge dem det fulla ansvaret för insamlingen. Annars får man nästan frisera verkligheten, ifall man inte tycker att ett sådant system är det system som ger kommunerna ökat inflytande.

Jag kan fråga så här: Har Liberalerna något exempel på en kommun där man har tagit ansvar och infört en fastighetsnära insamling och där återvinningen har gått ned mycket, så att systemet har blivit sämre när kommunen har tagit över ansvaret?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Då blir det något slags negativ bevisföring. Det finns säkert sådana exempel också. De kommuner där det fungerar allra bäst är där det finns en bra dialog mellan de som har producentansvaret och kommunen. Det kan handla om till exempel så enkla saker som att man kommer överens om lokaliseringar av återvinningsstationerna, att kommunerna släpper fram centrala och bra markområden som är lättillgängliga för människorna. Man är ofta sig själv närmast, och man vet hur det fungerar i sin egen hemkommun. I min hemkommun har det fungerat mycket bra.

Sedan har vi frågan om statistiken och vad som insamlas i olika kommuner. Det får vi också titta på. Jag vet inte om exemplet med Helsingborg bara beror på insamlingssystemet eller om det beror på andra saker. Jag kan nämna att i Strömstad är vi outstanding i landet på att samla glas. Men det är av den enkla anledningen att färjorna vräker i land glas på kajen. Det finns en statistik hos oss som egentligen inte är möjlig.

Det finns mycket statistik från olika kommuner. Vi måste analysera varför det går så bra i Helsingborg. Det kan de facto bero på ett mycket bra samarbete mellan producenter och kommun. Det känner jag inte till.

Herr talman! Riksrevisionen har granskat hur tillsynen av miljöfarliga transporter ser ut och funnit brister. Det beskrivs i betänkandet. Utskottet är överens med regeringen om att bland annat miljötillsynsförordningen ska ändras så att tillsynsansvaret effektiviseras och koncentreras till de fem länsstyrelserna i Gävleborg, Norrbotten, Skåne, Stockholm och Västra Götaland där de flesta gränsöverskridande avfallstransporterna sker. Vi har inga delade meningar.

När det gäller frågan om så kallad efterbehandling av förorenade områden konstaterar utskottet att det alltjämt finns många förorenade områden i Sverige som måste åtgärdas, det vill säga sanering av kontaminerad mark, så att de inte utgör hot.

Det framgår i betänkandet att takten på saneringsarbetet måste öka. Med hjälp av Naturvårdsverkets förslag till hur finansiering ska kunna öka bör detta också vara möjligt att göra.

I fråga om det som vi i dag har debatterat mest, nämligen insamlingsansvaret för förpackningar, yrkar jag bifall till utskottets förslag under punkt 5. Därmed ställer sig riksdagen bakom det utskottet anför om att ansvaret för insamling och återvinning av förpackningar och tidningar ska fortsätta att ligga på producenterna och tillkännager detta för regeringen.

Var och en av oss ger i vår vardag upphov till stora mängder av förpackningar och annat avfall som kan vara både en resurs och ett miljöproblem. Med hjälp av god avfallshantering kan allt fler produkter både återanvändas och återvinnas. Den enskildes insatser i sophanteringen spelar en avgörande roll för hur vi lyckas nå målen för återvinning. Detta förutsätter att det finns fungerande infrastruktur så att det blir smidigt och lätttillgängligt för såväl producenter som konsumenter. Som vi har hört flera säga i dag ska det vara lätt att göra rätt.

Herr talman! Sedan 90-talet har ansvaret för återvinning av förpackningar i Sverige vilat på producenterna enligt principen, som också framgår av utredningen, att förorenaren betalar. Alliansregeringen beslutade i augusti 2014 om en ny avfallsförordning. Denna innebär att ansvaret för insamlingen av förpackningsavfall och returpapper ska fortsätta att ligga på producenterna, samtidigt som kraftigt skärpta krav ställdes på just producenterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Alliansen höjde också målet för insamling och återvinning av förpackningar, returpapper och elektronik och skärpte kraven för att hushållen ska ha tillgång till enkla och tydliga insamlingssystem.

Viktiga steg är att förebygga avfall och på bästa sätt återvinna material. Syftet med ändringarna var att skärpa systemet och samtidigt utnyttja redan gjorda investeringar för att på ett kostnadseffektivt sätt nå de uppsatta målen och kraven. Utskotten menar att det inte finns skäl att ändra detta inarbetade och kostnadseffektiva system.

Herr talman! Direkt efter valet 2014 aviserade emellertid den nya regeringen sin avsikt att flytta över ansvaret från producenterna till kommunerna. Regeringens linje innebär att förpackningsproducenterna får mindre incitament för att utveckla nya och resurseffektiva förpackningslösningar.

Flera kommunala företrädare, som vi har hört nämnas tidigare i debatten, har under den senaste tiden hävdat att nya återvinningsmål kräver att kommunerna borde ta över ansvaret för förpacknings- och tidningsinsamlingen. Samtidigt är industrin villig att ta på sig större ansvar. Här finns alltså två olika delar som visar ett stort ansvar och intresse för detta.

Industrin föreslår dessutom att en kontrollstation införs 2018 för att följa upp, utvärdera, nå och helst överträffa regeringens mål. Därmed anser jag att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening att ansvaret, insamlingen och återvinningen av förpackningar ska fortsätta att ligga på producenterna. På så sätt agerar vi på ett subsidiärt sätt, det vill säga understödjande sätt, gentemot näringslivet som i dag har ansvaret. Det offentliga ska inte ta över eller beröva ansvaret från det privata utan understödja och samarbeta för att nå de mål som satts upp.

Herr talman! Vi behöver bli bättre på att ta till vara avfall och öka möjligheterna till återvinning. Det behöver vara enkelt för hushåll och företag att bidra till detta. Den höga andelen av materialåtervinning av avfall i Sverige är naturligtvis positiv. Vi kristdemokrater vill verka för att den ska öka ytterligare. Under senare år har dock importen av sopor för förbränning i Sverige ökat markant. Det är förvisso fråga om positiva effekter i form av stärkt energiförsörjning, och det minskar deponimängderna i länder med sämre möjligheter till effektiv förbränning i kraftvärmeverk. Men i avfallshierarkin är energiåtervinning, det vill säga förbränning av sopor, den näst sämsta lösningen ur klimatsynpunkt. Det måste bli ännu enklare för hushållen att lämna in material för återvinning, återanvändning, insamling - inte minst vad gäller textilier, kläder och elektronik.

Jag yrkar bifall till reservation 3, det vill säga därmed bifaller riksdagen motion 2015/16:1362 yrkande 18.

Herr talman! Kristina Yngwe nämnde tidigare illustrativt hur stora mängder avfall från havet sköljer in över stränderna, och strandkommunerna får ta ansvar för skräpet. Det är ett problem för dem. Skräpet samlas, och de får ta ansvaret. Jag anser att det är mer rättvist att staten genom Havs- och vattenmyndigheten tar ett ekonomiskt ansvar för strandstädningen. Därmed yrkar jag bifall till Alliansens gemensamma reservation 6 under punkt 9 om strandstädning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Jag kan inte låta bli att kommentera diskussionen om insamlingsansvaret. Båda sidor står här och förfäktar att vi inte på något vis får beröva producenterna deras ansvar. Ingen vill ju beröva producenterna deras ansvar. Sedan talar man om ideologiska låsningar.

För min del - och jag tror att det är så för varje kommunmedborgare - handlar det mer om ekonomiska låsningar. Jag tycker inte att det är rätt och riktigt att kommunerna ska gå ut och samla in sådant som producenterna är ansvariga för utan att vi har nått en överenskommelse som gör att kommunerna blir ekonomiskt kompenserade för detta. Då får ju vi konsumenter betala två gånger.

Det är därför regeringen har lagt fram det här förslaget - så att det görs på ett bättre sätt och kommunerna blir kompenserade. I dag är det ju så att många av kommunerna som man har hållit fram som ett gott exempel får betala soporna två gånger. Det kan ju inte vara rätt och riktigt.

Herr talman! Jag tänkte säga några ord om världens största soptipp: havet. Vi människor har alltid använt havet som soptipp, och vi gör så även i dag.

Skillnaden i dag är att det material som vi kastar, spolar ned eller på annat sätt tillför havet tar oerhört lång tid att bryta ned - om det över huvud taget bryts ned. Bioackumulerande ämnen upptäcks fortfarande och utgör ett framtida hot. Dioxinet är ett mycket stort problem som vi inte vet hur vi ska hantera. Våra bottenfärger påverkar organismer negativt.

90 procent av allt skräp i havet är plast. Havet och dess djurliv håller på att kvävas av plastpartiklar som vi människor göder haven med. Det mesta av plasten och annan nedskräpning av havet kommer från landbacken.

Nu görs det ju en del från myndigheters och kommuners sida.

Havs- och vattenmyndigheten ska främja effektiv och hållbar insamling av bland annat förlorade fiskeredskap, i samverkan med Naturvårdsverket ta fram en nationell informationskampanj om skräp i den marina miljön och stödja initiativ som främjar strandstädning i särskilt drabbade områden.

Naturvårdsverket ska bland annat inkludera marint skräp i relevanta avfallsplaner, inklusive de kommunala avfallsplanerna, och utreda styrmedel i syfte att minska förekomsten av plast i den marina miljön.

Kommunerna ska i sina avfallsplaner belysa hur avfallshanteringen kan bidra till att minska uppkomsten av marint skräp.

Men detta är långt ifrån tillräckligt. Mycket skräp härrör från produkter av olika slag som innehåller plastpartiklar och som inte tas om hand av reningsverken. Större tryck måste sättas på företagen som producerar dessa varor, och förmodligen måste det i slutändan till lagstiftning.

Herr talman! Nedskräpningen av våra stränder har alltid varit ett hett diskussionsämne här i riksdagsdebatterna. Då handlar det i första och främsta hand om vem som ska betala städningen. Är det staten, är det kommunen eller är det kanske till och med EU som ska betala? Förslagen har varit många, men det har alltid varit kommunerna som har fått betala.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Inte minst i Bohuslän är vi drabbade av detta, mest på grund av att Bohuskusten är avstjälpningsplats för staterna runt Nordsjön och trafiken på Nordsjön i och med att strömmarna för all skit till den bohuslänska kusten. 20 000 ton skräp hamnar i Nordsjön varje år. I volym blir det 220 000 kubikmeter. Huvuddelen av detta sjunker till botten, så man kan ju undra hur det ser ut i Nordsjön.

Under varje valrörelse säger alla partier att kommunerna inte ska behöva stå för kostnaden för detta utan att det är ett nationellt ansvar.

När Alliansen tog över makten 2006 var det första de gjorde att ta bort stödet till strandstädning som kommunerna fick genom arbetsmarknadsåtgärder. I de nio alliansbudgetar som producerats har det inte kommit några pengar avsedda för strandstädning.

När Alliansen fick igenom sin budget efter valet 2014 fanns det inga pengar till strandstädning trots att man stod i olika debatter och sa: Det ska staten stå för!

Nu har regeringen lagt en budget där det äntligen finns pengar riktade till strandstädningen - 8 miljoner fram till 2018.

Dessutom har kommunerna numera möjlighet att återigen söka pengar till tjänster för strandstädning på kontot arbetsmarknadsåtgärder.

Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att se över frågan så att den får en långsiktig lösning. Det uppdraget ska redovisas i höst så att det kan bli verkstad innan mandatperioden är över.

Herr talman! Om det någon gång skulle vara så olyckligt att vi får en borgerlig regering får vi hoppas att det första den gör inte är att ta bort stödet till strandstädningen ännu en gång och att vi sedan måste vänta tills de borgerliga hamnar i opposition igen innan de vill prata om att tillföra medel från staten.

I deras reservation där de framhåller att staten långsiktigt bör ta en större del av ansvaret för strandstädningen ska "bör" troligen tolkas som en from förhoppning och inte som att staten ska ta ett större ansvar.

Herr talman! Nu har vi en regering som tar ett stort ansvar för strandstädningen och inte uttalar fromma förhoppningar om att så ska bli fallet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 mars.)