Riksrevisionens rapport om statens insatser för jordbrukets klimatomställning

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation nummer 1.

Jordbruket är helt centralt för Sveriges livsmedelsförsörjning och för levande och starka landsbygder. Lantbrukare runt om i landet arbetar varje dag för att producera mat av hög kvalitet, utveckla sina företag och bidra till hållbarhet och omställning. Samtidigt vet vi att jordbruket står inför stora utmaningar, både när det gäller klimatet och när det gäller ekonomin.

Det här gör de i en tid av ökad osäkerhet. Kriget i Ukraina påverkar Europas livsmedelsförsörjning. Konflikter i Mellanöstern driver upp energipriser och insatskostnader, och vi ser tydligt hur sårbara vi är när vi är beroende av importerade fossila bränslen och globala leveranskedjor. En sak är väldigt tydlig: Det här handlar inte bara om klimat, utan det handlar om beredskap, självförsörjning och trygghet i hela landet.

Riksrevisionen lyfter i sin rapport fram att statens styrning brister i flera delar. Viktiga utsläppskällor saknar styrmedel, uppföljningen är inte tillräcklig och lantbrukare möter osäkerhet kring stöd och långsiktighet. Det här riskerar att försvåra omställningen i en sektor som redan har små marginaler.

Samtidigt vet vi att Sverige är ett land med starka lantbrukare – människor som varje dag går upp tidigt, som arbetar med väder, mark och djur året runt och som ser till att vi har mat på bordet. Men i dag står de mitt i en dubbel utmaning: De ska producera mer mat samtidigt som de ska ställa om för klimatet. Det är här politiken måste kliva fram.

Fru talman! Riksrevisionen är tydlig och säger i grunden tre saker. För det första: Styrmedlen är ofta väl utformade. För det andra: De omfattar bara en liten del av utsläppen. För det tredje, och mest allvarligt: Regeringens styrning har inte lett till att jordbruket bidrar till klimatmålen på ett effektivt sätt. Det saknas alltså inte kunskap, utan det saknas riktning.

Det här är inte bara en klimatfråga utan också en fråga om beredskap och trygghet. Vi lever i en tid där omvärldsläget förändrats i grunden. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har visat hur sårbara våra livsmedelssystem är. Konflikterna i Mellanöstern påverkar energipriser och handelsflöden. Och vad ser vi då? Jo, att vi fortfarande är djupt beroende av fossila råvaror – diesel i jordbruket, konstgödsel kopplat till fossil gas och transporter som drivs av olja.

Det här gör oss sårbara, inte bara för klimatet utan för kriser. Just därför borde Sverige gå i motsatt riktning. Vi behöver öka vår självförsörjning, minska vårt fossilberoende och stärka vårt jordbruk. Beredskap byggs inte med importerat fossilt bränsle, utan det byggs med egen produktion. Men då krävs en långsiktig politik – en politik som håller ihop.

Fru talman! Vi socialdemokrater står bakom våra reservationer i betänkandet. Jag vill särskilt lyfta fram två avgörande delar.

För det första: Sverige behöver en tydlig plan. I dag finns ingen samlad plan för hur jordbruket ska bidra till klimatmålen, vilket också är Riksrevisionens tydliga kritik. Detta får konsekvenser: osäkerhet, ryckighet och investeringar som inte blir av.

Vi menar att regeringen måste ta fram en nationell plan för jordbrukets klimatomställning, en plan som tas fram tillsammans med lantbrukare och hela livsmedelskedjan, som bygger på forskning och beprövad erfarenhet, som hanterar målkonflikter mellan produktion, klimat och biologisk mångfald och som ger långsiktiga spelregler. Utan långsiktighet blir det inga investeringar, och utan investeringar blir det ingen omställning.

För det andra: Vi behöver fler och bättre styrmedel. Riksrevisionen pekar tydligt på att stora delar av utsläppen saknar styrmedel. Det duger inte. Vi behöver verktyg som fungerar i verkligheten. Det handlar om att ersätta lantbrukare för åtgärder som ökar kolinlagringen i mark, att stärka produktionen av biogas och biodrivmedel, att möjliggöra investeringar i fossilfria arbetsmaskiner och att skapa stabila villkor för klimatinvesteringar. Det är investeringar i Sveriges framtid.

Svenska lantbrukare vill ställa om. De ligger ofta i framkant, men de kan inte göra det själva. De behöver stabila spelregler, rimliga villkor och en politik som håller över tid.

Här är min kritik mot regeringen: I stället för att bygga långsiktighet har man ökat osäkerheten. I stället för att minska beroendet av fossila insatsvaror riskerar man att fastna i det. Och i stället för att visa riktning har man lämnat sektorn utan en tydlig plan. Det går inte att möta framtidens konkurrens med gårdagens bränslen.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill något annat. Vi vill stärka svensk livsmedelsproduktion, öka konkurrenskraften, minska utsläppen och göra Sverige mindre sårbart. Vi vill skapa förutsättningar för ett jordbruk som kan både växa och ställa om. Vi vet att det går, men det kräver politiskt ledarskap. I grunden handlar det om något större: Vem ska producera maten i framtiden, under vilka villkor och med vilken trygghet?

Vi kan inte välja mellan klimat och lönsamhet. Vi måste klara båda. Vi vet att det är möjligt, men då måste politiken göra sitt jobb.

Fru talman! Svenskt jordbruk befinner sig i ett kritiskt läge. Många lantbrukare pressas av höga kostnader, krångliga regler, osäker lönsamhet och en växande känsla av att politiken fattar beslut längre och längre ifrån deras vardag. De verkar heller inte i ett vakuum utan påverkas direkt av ett alltmer osäkert omvärldsläge.

Läget i Mellanöstern pressar upp energipriserna, stör globala handelsflöden och driver upp kostnader för insatsvaror som diesel och gödsel och transporter. För lantbrukaren i Sverige blir det här mycket konkret. Marginalerna krymper, och riskerna ökar. Det är en dålig ekvation, inte bara för enskilda företag utan för vår livsmedelsförsörjning och vår beredskap. Därför behöver vi göra det vi kan för att stötta dem som producerar maten vi ställer på bordet.

Det svenska jordbruket hör till de mest miljö- och klimatsmarta i världen. Våra lantbrukare producerar mat med låga utsläpp, hög djurvälfärd, låg antibiotikaanvändning och höga miljökrav. När mat produceras i Sverige sker det i regel på ett mycket bättre sätt än på många andra håll i världen. Men om den svenska produktionen trängs undan och ersätts av import från andra länder med högre utsläpp minskar vi inte de globala utsläppen. Vi flyttar dem bara – och matar vår befolkning med livsmedel av troligtvis lägre kvalitet. Det gynnar varken klimatet, miljön eller vår befolkning. Tvärtom riskerar vi att försvaga både vår livsmedelsberedskap och vår förmåga att bidra till en hållbar global utveckling.

Just därför är jordbrukspolitik också klimatpolitik. Ska vi minska de globala utsläppen räcker det inte att se till vad som sker inom Sveriges gränser. Vi måste också värna och stärka den produktion som faktiskt är mer klimatsmart än alternativen.

Fru talman! För varje liter mjölk och varje kilo potatis krävs det i dag dokumentation om gödselhantering, växtskydd, djurskydd, transporter, vattenanvändning och miljöhänsyn. Det är inte ovanligt att fem olika myndigheter knackar på gårdsdörren, alla med sina egna kontrollscheman och krav. Det håller inte. Vi måste våga erkänna att vi har gjort det för svårt att vara lantbrukare i Sverige i dag.

Moderaterna har ett tydligt fokus på regelförenkling, och det måste ske på alla nivåer där regelbördan uppstår.

På EU-nivå har vi tagit konkreta steg framåt. Tack vare ett moderat initiativ i Europaparlamentet har EU-kommissionen infört principen ”en in, en ut”. Det innebär att varje gång ett nytt krav införs som innebär ytterligare en kostnad för en lantbrukare ska det vägas upp med en lika stor kostnadsminskning någon annanstans.

Vi har inte stannat där – i ett andra steg har vi dessutom fått Europaparlamentet att ställa sig bakom ”en in, två ut”. Det innebär att varje ny kostnadsbörda ska följas av att det dubbla tas bort. Det är ett paradigmskifte i EU:s jordbrukspolitik och något som Moderaterna varit drivande i.

På nationell nivå måste Sverige sluta konstant försöka vara bäst i klassen, alltså lägga extra krav ovanpå EU:s regler. Om EU kräver en kontroll ska Sverige inte kräva två. Här har regeringen redan börjat rensa, men mycket mer behöver göras. Jag förstår att detta ännu inte känns på gårdsnivå, vilket måste vara det yttersta målet, men det är viktiga steg i rätt riktning.

Fru talman! Det finns ett antal tydligt prioriterade områden som vi behöver ta itu med.

För det första måste äganderätten stärkas på riktigt. Den som äger och brukar mark ska kunna lita på att staten inte ingriper godtyckligt. Om samhället begränsar användningen av mark ska ersättning ges. Ingen enskild markägare ska ensam bära kostnaden för beslut som fattas i allmänhetens namn.

För det andra måste vi minska regelkrånglet även här hemma i Sverige. Alltför många lantbrukare möts i dag av blanketter, långa handläggningstider och otydliga besked. Den som vill investera, bygga ut eller utveckla sin verksamhet ska mötas av möjligheter och en utsträckt hand, inte av byråkrati. Vi behöver snabbare processer, enklare regler och större respekt för lantbrukarnas tid och arbete.

För det tredje behöver vi mycket mer tillit till dem som brukar marken. Många lantbrukare har förvaltat jord och skog i flera generationer. De kan sina marker mycket bättre än byråkraterna i Stockholm och Bryssel. Politiken ska bygga på samverkan och incitament, inte misstro och detaljstyrning. Jag är övertygad om att landsbygden skulle må bättre av lite mer frihet och mycket färre pekpinnar.

Fru talman! Svenska lantbrukare producerar inte bara mat. De producerar öppna landskap, arbetstillfällen, biologisk mångfald, beredskap och framtidstro. Om vi menar allvar med klimatet, med beredskapen och med Sveriges självförsörjning måste vi också mena allvar med villkoren för svenskt jordbruk.

(Applåder)

Fru talman! Jag roade mig med att titta lite på vad Moderaterna lovade i valrörelsen 2022.

En av de saker som Moderaterna då pratade om var ett grönt bränslestöd för att överbrygga kostnaden mellan det fossila och det förnybara i jordbrukssektorn – HVO, till exempel, som skulle funka i dagens maskiner. Vi i Centerpartiet brukar kalla det här en biopremie. Men det har inte hänt något på det här temat denna mandatperiod. Min enkla fråga är: Varför inte? Det hade ju varit toppenbra. Kostnadsskillnaden är också något som lyfts fram av till exempel Klimatpolitiska rådet.

En annan sak som brukar lyftas fram är det jordbruksavdrag som skulle ersätta den skattenedsättning på fossila drivmedel som finns. Det är ett förslag som är utrett, som ger precis lika mycket tillbaka till de gröna näringarna och som också har omfamnats av branschen själv – kanske också för att utredaren var en före detta ordförande för branschen själv. Inte heller där har det hänt någonting.

Egentligen är min fråga till Helena Storckenfeldt: Varför har vi inte fått ett grönt bränslestöd och ett jordbruksavdrag, trots att vi vet att det är sådant som är efterfrågat av branschen själv och som skulle hjälpa till med kostnadsbördan och samtidigt sänka utsläppen?

Fru talman! Det enkla svaret på den frågan är att det inte är en moderat minister som styr på Landsbygdsdepartementet.

Det här är fortsatt prioriteringar för Moderaterna och något som vi fortsatt driver. Jag tror att ett grönt bränslestöd kan vara ett bra komplement till att vi nu gör det vi kan på dieselsidan för dem som fortsatt är beroende av fossila bränslen framöver. Men det bör kompletteras med ett stöd som gör det mer neutralt och också gör att det lönar sig att investera i gröna bränslen.

Jordbruksavdrag tror vi också kan vara intressant. Däremot vet jag att vi inte har tagit ställning till ett konkret förslag på just den punkten. Det är något som vi diskuterar i våra MJU-kretsar, vi som jobbar med de här frågorna, men det är som sagt inte något som vi har tagit ställning till i ett partipolitiskt program än.

Fru talman! Även om det inte är Moderaterna som styr Landsbygdsdepartementet är det ju Moderaterna som styr Finansdepartementet. Det är där man lägger fram budgeten, och det är det detta handlar om. Det är ju budgetsatsningar. Och jordbruksavdraget är definitivt något som ligger på den moderata finansministern med tanke på att det är ett avdrag och en skattenedsättning. Då ligger också huvudansvaret där.

Vi har ju ett färdigt förslag. Vi har ett utrett förslag. Betyder det här att regeringen inte har tagit ställning till det förslag som är utrett och färdigt och som branschen själv vill ha? Jag tycker i så fall att det är lite svagt av regeringen att inte kunna fatta beslut om viktiga utredningar.

Min fråga blir då den här: Är det här något som Moderaterna kommer att prioritera framöver? Det har uppenbarligen inte prioriterats tillräckligt mycket, annars hade det ju genomförts. Det hade varit ett typexempel på sådant som branschen vill ha, som minskar utsläppen och som sänker kostnadsbördan för de gröna näringarna.

Fru talman! Det har varit en intensiv mandatperiod, kan man minst sagt säga. Det har varit många saker att ta itu med samtidigt. Vi har försökt att balansera behoven för försvaret med den historiska infrastruktursatsning som nyligen presenterades och som täcker hela landet och med att trycka ned inflationen och se till att stötta våra hushåll och våra företag. Samtidigt har det varit ett otroligt osäkert omvärldsläge.

Jag kan säga att prioriteringarna på Finansdepartementet alltså har varit väl avvägda. Det är trots allt en enda pengapåse som vi alla har att hantera, och där får vi göra olika avvägningar. Jag tror att väldigt många partier här i Sveriges riksdag fortsatt prioriterar att det ska göras stora satsningar på försvaret och på infrastrukturen. Vi har också hela gängkriminaliteten som vi samtidigt har behövt hantera.

Fru talman! Det har som sagt varit mycket att prioritera samtidigt, men jag kan säga till Rickard Nordin att vi fortsatt står upp för de förslag som vi har tagit partipolitisk ställning till, och vi kommer att fortsätta att driva dem vidare.

Fru talman! Enligt Riksrevisionen saknar SD-regeringen i dag både en tydlig plan för och tillräcklig styrning av hur jordbruket ska bidra till Sveriges klimatmål. Riksrevisionens rapport visar också att det finns potential för flera åtgärder som skulle kunna bidra till att målen nås på ett kostnadseffektivt sätt men som regeringen valt att inte ta till vara. Jag tänker särskilt på Bioekonomiutredningen.

Att ställa om jordbruket från fossilt till förnybart är nödvändigt både för klimatet och för jordbrukets ekonomi, och med det nya utsläppshandelssystemet i EU kommer fossila bränslen med all säkerhet också att bli dyrare. Det här kräver ju en snabb omställning, och biogas och biodrivmedel är viktiga nycklar i allt detta.

Jag undrar alltså: Vad hände med Bioekonomiutredningen? Vems byrålåda hamnade den egentligen i?

Fru talman! Först måste jag bara påpeka för Malin Larsson från Socialdemokraterna att det alltså är en moderatledd regering som styr just nu och tack och lov inte en socialdemokratisk regering.

Vi har fokus på att se till att vi inte minskar livsmedelsproduktionen. Det är det absolut viktigaste när det gäller våra prioriteringar inom jordbrukssektorn, vilket är det vi diskuterar här i dag.

Vi har gjort flera olika satsningar för att på ett kostnadseffektivt sätt försöka stötta jordbruket att ställa om, samtidigt som vi inte får riskera att vi minskar livsmedelsproduktionen. Snarare ska vi lyckas med konststycket att öka livsmedelsproduktionen samtidigt som vi har ett väldigt tufft omvärldsläge med höjda priser på nästan alla fronter och ett väldigt tufft läge för våra lantbrukare.

Bioekonomiutredningen är dock fortsatt intressant. Detta är fortsatt någonting som jag tror kommer att spela en avgörande roll framåt när det gäller hur vi ska hantera att ställa om de gröna näringarna.

Det är en fråga som jag tror kommer att fortsätta att vara viktig men som jag inte har något bättre svar på här i dag.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaren! Det är dock tråkigt att man efter de här fyra åren i regeringsställning bara ser att Bioekonomiutredningen är ”fortsatt intressant”. Det finns nämligen en mängd bra förslag i den som hade behövt bli verklighet. Jag beklagar verkligen att den här regeringen inte har tagit till vara de möjligheterna, men det ser vi till att lösa kommande mandatperiod.

Jag vill också lyfta upp det läge vi ser nu: Världen är upp och ned, och den eskalerande situation som vi ser i Mellanöstern skapar stor osäkerhet. Ledamoten lyfte just upp det prioriterade området för regeringen.

Jag skulle också vilja fråga hur regeringen i det nuvarande läget jobbar med lantbruket, som är en särskilt sårbar sektor. Vad gör ni i regeringspartierna för att motverka att de höga olje- och gaspriserna leder till minskad produktion och så småningom också letar sig in i matpriserna?

Fru talman! En av de absolut viktigaste sakerna för lantbrukare i Sverige i dag är att vi förenklar regelverket. Vi har byggt upp ett system som i dag är alldeles för krångligt och komplicerat, och som jag sa i mitt anförande är det inte sällan fem olika myndigheter som ska in i ett och samma beslut, vilket krånglar till det väldigt mycket för en lantbrukare.

Jag tror att de grundläggande förutsättningarna för landsbygden och för lantbruket är det viktigaste. Om vi sätter detta i en kontext av det tuffa omvärldsläge som vi befinner oss i, med höga priser på nästan allting för våra lantbrukare, är det ju sänkta skatter som är viktigt för att underlätta för lantbrukarna i Sverige i dag.

Jag vill också tillägga, fru talman, att den här regeringen har haft rekordfart i antalet reformer som vi har lagt fram. Bioekonomiutredningen har alltså inte lagts i någon byrålåda, utan det har handlat om att vi – som jag nämnde i det tidigare replikskiftet – har haft en väldigt intensiv mandatperiod. Det har varit väldigt många högt prioriterade saker samtidigt som har behövt balanseras för att komma fram i propositionsordningen.

När vi nu går mot slutet av den här mandatperioden och vill försöka genomföra så mycket som möjligt har vi också sett till att riksdagen har ytterligare ett tillfälle att votera om olika propositioner som kommer fram nu. Jag vet att Socialdemokraterna har varit emot detta och att de inte har velat avbryta sina semestrar för att kunna genomföra dessa propositioner, så jag tycker att det är beklagligt att säga att den här regeringen inte kan prioritera eller inte har tillräckligt fokus på reformerna, för det har snarare varit raka motsatsen.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar Riksrevisionens rapport om statens insatser för jordbrukets klimatomställning. Revisionens övergripande slutsats är att befintliga styrmedel endast täcker en liten del av jordbrukets totala växthusgasutsläpp.

Myndigheten bedömer att regeringens styrning inte har lett till att jordbruket bidragit till klimatmålen på ett effektivt sätt, och man anser att det saknas en plan för hur jordbruket ska bidra till att nå det långsiktiga målet. Man konstaterar även att det finns åtgärder som skulle kunna bidra till att klimatmålen nås på ett kostnadseffektivt sätt men att det i dag saknas styrmedel för detta.

Fru talman! Jordbrukets klimatomställning kan inte vänta. Utsläppen uppgick år 2023 till ungefär 11,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter och påverkar såväl vårt nationella klimatmål som Sveriges åtaganden inom ESR-sektorn och LULUCF-sektorn för att nå EU:s klimatmål. Utsläppen av växthusgaser i jordbruket minskar långsammare än i andra sektorer i Sverige.

Vi i Vänsterpartiet är kritiska till regeringens passiva hållning till Riksrevisionens rekommendationer i skrivelsen, även om detta inte är förvånande med tanke på den påtagliga brist på klimatåtgärder som utmärker den hittills förda politiken under mandatperioden.

Fru talman! Regeringens och Sverigedemokraternas fokus har i stället legat på åtgärder som ökar utsläppen av växthusgaser och därmed lämnar Sverige i ett fortsatt fossilberoende. Detta låser fast människor i en vardag med fossilberoende, och det riskerar att drabba många hårt i och med de stigande priser på fossila bränslen och drivmedel som är att vänta de kommande åren. För Sverige som nation gör det oss svagare och mer utsatta i kristid att vara beroende av import av fossila bränslen. Det slår inte minst mot vårt jordbruk och vår livsmedelsförsörjning.

Fru talman! Riksrevisionen föreslår i sin första rekommendation till regeringen att den bör ta fram och redovisa en plan för hur jordbruket ska bidra till att Sverige når det långsiktiga klimatmålet och sina EU-åtaganden. Vi i Vänsterpartiet delar Riksrevisionens bedömning och anser inte att regeringens hänvisning till sin klimathandlingsplan, Sveriges strategiska plan för genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s politik är tillräcklig.

Regeringens klimathandlingsplan saknar en redovisning av hur jordbruket genom åtgärder ska bidra till att vi når just de nationella klimatmålen och våra EU-åtaganden. Vi vill att regeringen återkommer med förslag på en plan för hur jordbruket ska bidra till att Sverige når det långsiktiga klimatmålet och EU:s åtaganden.

Fru talman! Riksrevisionen föreslår i sin andra rekommendation att regeringen bör införa kostnadseffektiva klimatåtgärder i jordbruket. Med anledning av denna rekommendation hänvisar regeringen i skrivelsen till att man i budgetpropositionen för 2026 har en satsning på återvätning av jordbruksmark.

Vi i Vänsterpartiet välkomnar denna satsning men anser att det behövs betydligt fler åtgärder. Det skulle exempelvis kunna vara styrmedel som kompenserar markägare för åtgärder som stärker kolinlagring eller som främjar ett hållbart brukande av jordbruksmark. Vi anser också att regeringen behöver införa styrmedel för kostnadseffektiva klimatåtgärder i jordbruket.

Fru talman! I sin tredje rekommendation till regeringen föreslår Riksrevisionen att skattenedsättningar på diesel till arbetsmaskiner och fartyg inom jord-, skogs- och vattenbruksnäringarna bör ersättas med ett annat konkurrensstöd som inte subventionerar fossila bränslen.

I skrivelsen svarar regeringen att man följer utvecklingen och konstaterar att det kan finnas anledning att utreda möjligheten att ersätta skattenedsättningen med alternativa stöd. Tyvärr visar regeringens bedömning att man saknar handlingskraft och politisk vilja att i närtid vidta åtgärder för att genomföra klimatomställningen och stärka arbetet för ett fossilfritt jordbruk.

Riksrevisionen konstaterar att dagens dieseltraktorer skulle kunna drivas på rent biodrivmedel men att detta är dyrare och att det saknas incitament för att byta drivmedel. Även Klimatpolitiska rådet samt flera utredningar och myndigheter har föreslagit att nedsättningen av koldioxidskatten på diesel som används i arbetsmaskiner ska ersättas med ett annat konkurrensstöd som inte subventionerar fossila bränslen.

Regeringen behöver ersätta skattenedsättningen på diesel till arbetsmaskiner och fartyg inom jord, skogs- och vattenbruksnäringarna med ett annat konkurrensstöd.

Slutligen anser vi i Vänsterpartiet att ett genomförande av Riksrevisionens rekommendationer till regeringen skulle bidra till att bygga Sverige starkare, tryggare och mer hållbart samt att rekommendationerna är i linje med antagna nationella klimatmål och EU-åtaganden.

Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.

Fru talman! I kväll debatterar vi Riksrevisionens rapport om statens insatser för jordbrukets klimatomställning.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Vi välkomnar Riksrevisionens rapport, som är ett viktigt dokument för regeringens arbete framåt.

Fru talman! Vi lever i en mycket orolig omvärld – faktum är att det bara 100 mil härifrån pågår ett förfärligt krig. Det ryska fullskaliga invasionskriget mot Ukraina har nu pågått sedan den 24 februari 2022, alltså i över fyra år.

Fru talman! Vi har levt på en oerhört trygg plats här uppe i Sverige. Här i riksdagen slog man under 90-talet fast att det inte blir några mer krig. Det var glasnost och perestrojka. Vi började direkt med nedmonteringen av det svenska försvaret och vår livsmedelsberedskap, och det gick enormt fort. Sedan dess har det tyvärr skett en dramatisk utveckling med ett stort hot från ett aggressivt Ryssland.

Fru talman! Jag har deltagit i många debatter här i kammaren och talat om vikten av att öka Sveriges livsmedelsförsörjning. Vi ett tillfälle kom en ledamot fram till mig och sa: ”Magnus, du behöver inte vara orolig – vi har ju EU, så du kan sluta prata om den här frågan.” Jag förstår att det var så många tänkte – vi hade ju till och med en statsminister som sa att jordbruk var ett särintresse.

Fru talman! Under början av 90-talet hade vi här i Sverige en livsmedelsberedskap på cirka 80 procent, och i dag är siffran nere under 50 procent. Vi kan jämföra oss med vårt grannland Finland, som har en självförsörjningsgrad på 80 procent och mat till sin befolkning i nio månader utan att behöva importera ett enda vetekorn. I Sverige är det hela tio till tolv dygn som gäller; sedan är det tomt i matbutiken.

Fru talman! Detta är alltså inte längre en ickefråga, utan Sveriges livsmedelsförsörjning är återigen en mycket viktig och central fråga för vår regering. Det är av mycket stor vikt att vi inte minskar utan ökar svensk livsmedelsproduktion. Under 2025 ökade antalet kor med 5 500, och det var första gången på 20 år som antalet ökade. Det är en superviktig signal, men vi är inte nöjda. Vi ska öka antalet kor och bli mer självförsörjande på både mejeriprodukter och kött.

Jag kan konstatera, fru talman, att regeringen i sitt svar skriver att jordbruket har en avgörande funktion för att säkerställa livsmedelsförsörjningen. Man skriver också att jordbruket även producerar andra råvaror som kan ersätta fossilbaserade alternativ och bidrar med viktiga ekosystemfunktioner såsom biologisk mångfald. Vidare skriver man att jordbruket har en viktig roll i att bidra till företagande och sysselsättning i hela landet och till en ökad beredskap.

Från det att livsmedelsstrategin beslutades här i kammaren 2017 till dagens version 2.0 har en ökad svensk livsmedelsproduktion och stärkt beredskap varit en huvudfråga. Därför krävs det konkurrenskraftiga villkor och en ökad lönsamhet för Sveriges jordbrukare. Annars blir det ingen mat, och måluppfyllelsen går om intet.

Fru talman! Man kan konstatera att regeringen under den tid som Riksrevisionens granskning har pågått har fattat flera beslut som ligger i linje med Riksrevisionens rekommendationer. Det gäller resurserna till länsstyrelsernas arbete med prövning av våtmarksåtgärder för att möjliggöra fler återvätningsprojekt, och det införs en ny ersättning för återvätning av nedlagd jordbruksmark. Klimatklivets anslag höjs för åren 2026–2030, och Naturvårdsverkets bemyndigande för 2026 ökar till 8 miljarder kronor. Regeringen avser även att se över regelverket för vattenverksamhet och markavvattning.

(Applåder)

Fru talman! Sveriges klimatpolitik måste vara både trovärdig och strategisk. Den måste minska utsläppen, stärka konkurrenskraften och samtidigt bygga motståndskraft i en tid präglad av geopolitisk oro, energikris och ökade krav på nationell beredskap. Det är därför djupt problematiskt att Riksrevisionen har riktat skarp kritik mot regeringens klimatpolitiska styrning.

Kritiken handlar inte bara om enskilda åtgärder utan om bristande långsiktighet, otillräckliga underlag och avsaknad av en sammanhängande strategi för att faktiskt nå Sveriges klimatmål. När centrala beslut fattas utifrån bristfälliga beräkningar och överoptimistiska antaganden riskerar hela omställningen att försvagas. Särskilt tydligt är det i jordbrukspolitiken, och det får allvarliga konsekvenser för svenskt lantbruk.

Lantbruket är inte bara en näring bland alla andra; det är en grundpelare för svensk livsmedelsförsörjning, energiberedskap och landsbygdens ekonomi. Samtidigt är jordbruket i dag starkt beroende av fossila drivmedel, fossila importerade insatsvaror som mineralgödsel och globala värdekedjor som gör sektorn sårbar för prisökningar, konflikter och störningar. Det är en sårbarhet som Sverige inte har råd med.

Branschen har återkommande betonat behovet av långsiktiga spelregler som gör det möjligt att investera i fossilfri teknik, biodrivmedel, biogas, elektrifiering och inhemsk produktion av strategiska insatsvaror. Svenska bönder är redo att vara en central del av klimatomställningen, men då krävs politik som stärker deras förutsättningar och inte ökar osäkerheten.

När regeringen river upp eller försvagar viktiga styrmedel utan tydliga ersättningar skickar det fel signaler till en sektor som behöver investera för decennier framåt. När lantbrukets biogas kastas ut ur Klimatklivet, sedan införs igen och samtidigt hindras av stelbenta miljötillståndsbegränsningar är det inte konstigt att investeringar hämmas.

Centerpartiet ser lantbrukets omställning som en nyckelfråga, inte bara för klimatet utan också för Sveriges säkerhet och självförsörjning. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

Vi behöver en plan för omställningen. Vi behöver minska beroendet av fossil diesel, importerad mineralgödsel, fossila insatsvaror och osäkra globala leveranskedjor. Det här handlar om att göra gårdar mer självförsörjande på energi, skapa bättre villkor för investeringar i lokal energiproduktion och ge de gröna näringarna möjlighet att vara så avgörande i omställningen som de faktiskt kan vara. De sitter på lösningarna för hela landets behov – de behöver bara få chansen.

Här finns en enorm potential. Allt man kan göra med fossil olja kan man också göra med svensk jord och skog. Man kan producera livsmedel, energi och biodrivmedel och göra klimatnytta, men då måste staten skapa stabila och trovärdiga spelregler.

Riksrevisionens kritik visar tydligt att dagens politik inte räcker. Regeringens kommunikation har ofta varit mer optimistisk än verkligheten motiverat samtidigt som flera beslut har ökat osäkerheten omkring de investeringar som krävs. Viktiga styrmedel saknas faktiskt också helt, som en biopremie för att täcka kostnaderna mellan förnybart och fossilt eller det färdigutredda jordbruksavdrag som näringen efterfrågat i stället för fossila dieselsubventioner.

Centerpartiet vet att Sverige behöver en politik som förenar klimatmål, försörjningsberedskap och lantbrukets konkurrenskraft. Vi vill se en omställning där svenska bönder får bättre möjligheter att öka sin livsmedelsproduktion, ställa om maskinparken och investera.

Omställningen av lantbruket är inte en kostnad utan en investering i säkerhet, konkurrenskraft och hållbarhet. Vi behöver mindre kortsiktig ryckighet och mer strategisk framtidstro. Sverige behöver en klimatpolitik som är verklighetsförankrad, ekonomiskt hållbar och säkerhetspolitiskt klok.

Centerpartiet står för just det. Vi står för en grön omställning där lantbruket inte är ett problem utan en möjlighet och en avgörande del av lösningen. Vi vet att Sverige kan mer.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att även denna granskning är välkommen. Den utgör ett viktigt bidrag till att utveckla styrningen och effektiviteten i statens insatser.

Jordbrukets klimatarbete måste ses i ett större sammanhang. Det handlar om att väga klimatmål mot andra viktiga mål, som livsmedelsförsörjning, konkurrenskraft, sysselsättning, beredskap och äganderätt – denna viktiga liberala grundprincip.

Jordbruket har en avgörande roll. Det producerar livsmedel, bidrar till företagande i hela landet och levererar viktiga ekosystemtjänster. Det är viktigt för den biologiska mångfalden, och samtidigt kan jordbruket både minska utsläpp och bidra till kolinlagring.

Jordbruket skiljer sig dock något från andra sektorer, fru talman. Utsläppen är till stor del biogena och kopplade till själva produktionen av livsmedel. Det innebär att det är svårare att eliminera utsläppen utan att matproduktionen påverkas. Jag delar regeringens bedömning att utsläppsminskningarna i jordbruket sker i långsammare takt än i andra sektorer och att detta är en rimlig utgångspunkt.

Fru talman! Det behövs tydlighet när det gäller hur jordbruket ska bidra till klimatmålen och till EU:s åtaganden. Samtidigt finns det många viktiga målkonflikter att hantera. Utgångspunkten ska vara klimateffektivitet och konkurrenskraft. Båda är viktiga, och båda måste prioriteras.

Åtgärder som vi vidtar får inte riskera att leda till så kallat läckage och till att utsläpp i stället uppstår i andra länder, vilket ligger i farans riktning om vi inte ökar livsmedelsproduktionen. Styrmedel ska vara kostnadseffektiva och bidra till flera mål samtidigt. Åtgärder som ökar produktiviteten och resurseffektiviteten kan bidra till minskade utsläpp samtidigt som de stärker lönsamheten i jordbruket.

Flera åtgärder i denna riktning har vidtagits, och ytterligare åtgärder planeras. Det handlar bland annat om satsningar på återvätning av mark, förstärkningar av Klimatklivet och stöd till innovation och utveckling inom jordbruket.

Jag kan konstatera att skattenedsättningen på diesel är motiverad med tanke på de särskilda omständigheter som jordbruket har mött på senare år och även möter nu – detta är högaktuellt i det läge som vi befinner oss i. Samtidigt finns det skäl att följa utvecklingen och analysera möjliga alternativa stöd.

Sammanfattningsvis, fru talman, handlar detta i mångt och mycket om att förena flera mål. Det handlar om att minska klimatpåverkan men också säkerställa ett starkt och konkurrenskraftigt jordbruk som producerar livsmedel och bidrar till svensk beredskap. Det är i den helheten vi tar vår utgångspunkt.

Fru talman! Jag hör Tidöföreträdarna prata om allt som jordbruket ska bidra med, men jag hör väldigt lite om vad vi ska bidra med till jordbrukets omställning.

Det svenska jordbruket är helt avgörande för Sverige, inte bara för livsmedelsförsörjningen och beredskapen utan också för klimatet och den biologiska mångfalden samt för att det ska finnas levande landskap i hela landet. Samtidigt är det tydligt att jordbruket i dag inte styrs på ett sätt som gör att det blir en del i arbetet med att nå de nationella klimatmålen eller våra klimatåtaganden inom EU. Detta är Riksrevisionens huvudslutsats. Det är också någonting som inte bara jag utan även andra, inte minst Klimatpolitiska rådet, instämmer i. Det här är alltså inte en överraskande rapport.

Riksrevisionen ser att de styrmedel som riktas mot jordbruket, till exempel Klimatklivet, biogasstöd och rådgivning, i många fall är relativt väl utformade. Problemet är att de omfattar en för liten del av jordbrukets faktiska utsläpp. Ungefär 13 procent av Sveriges klimatutsläpp kommer från jordbruket, men befintliga styrmedel träffar bara en begränsad andel av dem.

Resultatet blir att det svenska jordbruket som helhet inte bidrar till klimatomställningen i den takt som krävs men också att jordbruket i sig drabbas genom en alltför trög omställning. Det här beror såklart inte på ett misslyckande från eller en ovilja hos jordbrukarna. Tvärtom finns det i dag både teknik, kunskap och vilja hos många lantbrukare. Det är helt klart den politiska styrningen som brister.

Redan förra året redovisade Klimatpolitiska rådet en riktad rapport om det svenska jordbrukets klimatpåverkan och klimatpolitiken runt den där man underströk att det fanns mycket mer att göra. Bland rådets viktigaste rekommendationer till regeringen fanns uppmaningen att i nära samverkan med jordbrukare, aktörer från hela livsmedelskedjan, civilsamhället, forskare och myndigheter ta fram en målbild och en strategi för jordbrukets klimatomställning och utforma en strategi som kan ge långsiktiga förutsättningar för jordbrukssektorn.

Även Riksrevisionen lyfter fram detta som en av de allvarligaste iakttagelserna i rapporten. Regeringen saknar en samlad plan för hur jordbruket ska kunna bidra till det långsiktiga klimatmålet. Utan mål, utan en tydlig färdplan och utan uppföljning går det inte att förvänta sig resultat.

Det här är ett av grundproblemen med Tidöregeringens politik. Man förlitar sig på frivillighet och punktinsatser när det i själva verket behövs en strategisk och långsiktig styrning med en helhetssyn. Detta är något som regeringen duckar för.

I det här fallet borde regeringen ha tagit Riksrevisionens rekommendationer på mycket större allvar. I stället väljer man att lägga skrivelsen till handlingarna utan konkreta krav på förändring. Detta är ytterligare en missad chans till minskade utsläpp och en missad chans att öka det svenska jordbrukets försörjningstrygghet. Här hade regeringen en chans att stärka styrningen i en riktning som skulle göra jordbruket mindre beroende av fossila bränslen och mindre otryggt med tanke på det världsläge som i dag skapas för alla som har behov av bensin och diesel. Man skulle alltså kunna skydda jordbruket mot framtida prischocker.

Fru talman! Riksrevisionen pekar också på något som Miljöpartiet länge har kritiserat: att staten fortsätter att subventionera användningen av fossila bränslen i jordbruket, bland annat genom skattenedsättningar på diesel. Samtidigt saknas styrmedel för flera kostnadseffektiva klimatinvesteringar. Det är såklart helt bakvänt. Så länge fossila utsläpp görs billigare och klimatåtgärder görs dyra och krångliga kommer omställningen att gå långsamt, oavsett hur många informationskampanjer regeringen lanserar.

Jordbrukets fossilsubventioner måste fasas ut och ersättas av andra stöd, som på allvar leder till minskade utsläpp. Det handlar till exempel om elektrifiering av arbetsmaskiner, ökad biogasproduktion från gödsel och åtgärder som minskar lustgasutsläppen. Det är bättre för klimatet, bättre för jordbrukets konkurrenskraft och bättre för Sveriges väg mot nettonollutsläpp.

En annan viktig del i rapporten handlar om uppföljning och utvärdering. Riksrevisionen konstaterar att staten i dag inte har tillräcklig kunskap om vilka stöd som ger mest klimatnytta per skattekrona. Det gäller inte minst stöden till biogas; deras samlade effekt har aldrig analyserats ordentligt. Miljöpartiet anser att detta är anmärkningsvärt. När miljardbelopp investeras i klimatomställningen måste vi veta vad som fungerar och vad som inte gör det.

Fru talman! För oss är jordbrukets klimatomställning också en fråga om rättvisa och framtidstro. Jordbruket har redan i dag utmaningar med lönsamhet, generationsväxlingar och ökade kostnader. Om politiken inte ger stabila och långsiktiga spelregler riskerar vi både utslagning och ökad import av livsmedel från länder med sämre klimat- och miljökrav. Just därför tycker jag att klimatomställningen måste gå hand i hand med ett stärkt svenskt jordbruk. Med rätt styrmedel kan lantbrukare bli vinnare i omställningen och inte förlorare. Men då krävs också politiskt mod och åtgärder.

Miljöpartiet vill se en tydlig nationell plan för hur jordbruket ska bidra till klimatmålen, skarpa och säkra styrmedel som omfattar hela utsläppsbilden och såklart ett avskaffande av fossilsubventioner i kombination med gröna investeringsstöd, exempelvis en biopremie som kan användas till annat än just att betala för fossil diesel. Vi behöver dessutom en systematisk uppföljning av vilka åtgärder som ger störst klimatnytta. Detta ligger helt i linje med Riksrevisionens rekommendationer men går mycket längre än den politik som regeringen hittills har presenterat.

Fru talman! Klimatkrisen väntar inte. Varje år utan tydlig styrning gör omställningen dyrare och svårare. Risken är också att det i längden blir lantbrukarna som drabbas värst genom ökade klimatförändringar, prischocker på drivmedel och råvaror och ett akut behov av investeringar och omställning. Jordbruket kan och vill vara en del av lösningen, men då måste staten också ta sitt ansvar och stötta en metodisk och ordnad omställning. Jag vill därför uppmana regeringen att ta Riksrevisionens kritik på större allvar än vad som görs i dag. Därutöver vill jag yrka bifall till reservation 3.

Fru talman! Sveriges landsbygd är helt fantastisk. Det handlar också om alla de människor som bor och verkar på landsbygden, men det som framför allt är ämnet för dagens debatt är de gröna näringar som är aktiva på landsbygden. Dessa fantastiska näringar står för tusentals arbetstillfällen och bidrar till en levande landsbygd. För att detta ska gå ihop är förutsättningarna för en bra ekonomi extremt viktiga.

Just nu pågår vårbruket ute i Sverige för fullt. Det är många som är ute och kör med sina maskiner. Men redan nu ser vi att det eventuellt blir svårt ekonomiskt på grund av de alldeles för höga priserna på mineralgödsel och diesel. Det är sådana här förutsättningar som måste åtgärdas för att det ska vara attraktivt och hållbart att verka inom de gröna näringarna på landsbygden.

Sverigedemokraterna har tillsammans med regeringen gjort mycket bra för att få bukt med de olika problem som finns, men mycket mer finns att göra. Ett axplock av det som vi har drivit igenom tillsammans är att vi har sänkt drivmedelspriserna, som också kommer att sänkas mer, och genomfört stora regelförenklingar på landsbygden kopplat till det svenska jordbruket.

Fru talman! Riksrevisionen har granskat statens insatser för jordbrukets klimatomställning och anser i sin rapport att omställningen går för långsamt. Man anser att de statliga insatserna är för begränsade och att regeringen saknar en tydlig plan. Riksrevisionen efterfrågar även styrmedel som berör utsläppen från mark och fodersmältning. Kort sagt tycker Riksrevisionen att det görs för lite och att fokus kanske hamnar lite fel vad gäller livsmedelsstrategin, som i dag fokuserar på ökad livsmedelsproduktion.

Fru talman! Ett grundläggande problem med en granskning som enbart berör ett samhällsintresse är att nyttan med granskningen blir begränsad. Man kan inte bortse från lantbrukets konkurrenskraft när man diskuterar styrmedel för att minska utsläppen från sektorn. Man kan heller inte bortse från det globala perspektivet och de utsläpp som import av livsmedel orsakar.

För att zooma ut lite grann: Vi befinner oss i en situation där hälften av all mat som äts av svenskarna produceras i utlandet. Klimatutsläppen som följer av livsmedelskonsumtionen bokförs således till största del i andra länder, då klimatutsläppen är betydligt lägre för mat från Sverige än för mat från andra länder.

Att öka den svenska livsmedelsproduktionen är således ett grundläggande intresse för att stärka svensk livsmedelsberedskap, svensk arbetsmarknad och svensk ekonomi samt svensk biologisk mångfald genom fler betande djur med mera. Det ska vara enkelt att göra rätt. Vi från Sverigedemokraterna vill naturligtvis också att det ska vara kul att vara lantbrukare i Sverige.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 april.)