Revision av det enhetliga elektroniska rapporteringsformatet

Fru talman! Huvudfrågan i den här propositionen är ett förslag om att vissa noterade bolag ska uppfylla revisionskrav kring så kallad enhetlig elektronisk rapportering. I den frågan är vi helt eniga med regeringen. Förslaget bygger på en EU-förordning, och kravet att redovisningen ska möjliggöra en enhetlig elektronisk rapportering gäller redan. Dagens förslag berör endast att detta också ska intygas av revisorerna. Det är fullt rimliga men ganska små lagändringar.

Det är dock inte därför jag måste gå upp i den här debatten, fru talman. Anledningen till att jag står här är att regeringen i denna proposition också har bakat in en helt annan fråga, en fråga som verkligen inte har något med EU:s förordningar om revision av enhetliga elektroniska rapporteringsformat att göra.

Jag står här på grund av det tillkännagivande som vi moderater drev fram i civilutskottet i våras. Det handlar om hur regering och riksdag med ganska enkla medel kan förhindra att många i grunden livskraftiga företag tvingas till konkurs på grund av pandemin.

Fru talman! Jag tror inte att jag behöver berätta för någon att Sverige befinner sig mitt i den andra vågen av coronapandemin. Det är en pandemi orsakad av ett virus vars konsekvenser skördar offer på två sätt: dels alla människor som insjuknar och i värsta fall dör av den sjukdom som viruset orsakar, dels alla de människor som drabbas av den ekonomiska krisen orsakad av viruset. Med stängda gränser, förbud mot folksamlingar och restriktioner för bland annat restaurangnäringen har många svenskar drabbats hårt ekonomiskt.

Redan i mars fick vi varningssignaler om att den här pandemin riskerade att bli långvarig och komma i vågor. Många påpekade att de flesta företag har viss uthållighet men att ju längre krisen pågår, desto fler kommer att duka under. Därför var det viktigt för oss moderater både att sätta in stöd där och då och att snabbt sätta in åtgärder för att företag skulle kunna överleva också en långvarig kris.

Fru talman! Tillkännagivandet vi nu diskuterar handlar om att göra en översyn av de tidsfrister i aktiebolagslagen som gäller för personligt betalningsansvar. Glädjande nog fick vi den 14 maj en majoritet med oss för ett tillkännagivande här i kammaren. Nu väljer regeringen att anse tillkännagivandet slutbehandlat utan åtgärd och hänvisar bland annat till att man hållit två digitala remissmöten, trots att både FAR och Svenskt Näringsliv på de remissmötena fört fram att det finns övervägande skäl som talar för en tillfällig förlängning av tidsfristerna.

Regeringen hänvisar också till att Bolagsverket uppgett att antalet frivilliga likvidationer under perioden mars-juli i år har legat på samma nivå som motsvarande perioder föregående två år.

Men det regeringen missar med det resonemanget är två saker, fru talman. Den ena är att vi inte föreslog ändringar i lagstiftningen för att vi såg framför oss en stor våg under sommaren, alltså i början av pandemin. Det är tvärtom så att ju längre den här krisen pågår, desto svårare kommer läget att bli för många företag som i grunden är livskraftiga men som nu tappar intäktskällor.

Den andra saken som man missar är att ett Sverigesnitt över antalet konkurser eller likvidationer inte ger hela sanningen. Sett över hela Sverige är antalet konkurser stabilt. Det är korrekt. Men det finns stora regionala skillnader, och det beror på hur näringslivet är sammansatt i olika delar av vårt land.

Jag bor själv i Göteborg. Göteborg och Västsverige har en lång och stolt tradition av att både bedriva handel och ha en stark besöksnäring, bland annat med fokus på stora evenemang. Under april till oktober i år har hela 2 365 anställda i Göteborg blivit berörda av att deras arbetsgivare har satts i konkurs. Det är en ökning med hisnande 157 procent jämfört med samma period förra året - 157 procent, fru talman!

Jag kan säga att bilden i Göteborg inte är att antalet konkurser och likvidationer ligger stabilt på samma nivå som innan corona. När man talar med företagare, oavsett om det är i Göteborg eller någon annanstans i Sverige, är inte bilden att det värsta har varit utan att det värsta fortfarande väntar.

Därför väljer vi, fru talman, att föreslå att riksdagen skickar ett nytt tillkännagivande om att regeringen snarast möjligt ska ta initiativ till en ny översyn. Vi anser inte att den översyn som har genomförts med anledning av det tidigare tillkännagivandet är tillräckligt gedigen. I en ny översyn bör ingå en noggrann genomgång av för- och nackdelar med att tillfälligt förlänga den så kallade åttamånadersfristen.

Nu är inte frågan ännu avgjord i kammaren, fru talman, men när den avgjordes i civilutskottet föll initiativet eftersom regeringens två stödpartier valde att byta fot jämfört med i våras. Det är synd att ingen från vare sig Centerpartiet eller Liberalerna är anmäld till den här debatten. Det är två partier som tidigare har varit kända för att stötta företagande. Det hade varit intressant att veta vad som ligger bakom att man nu har ändrat sin position med 180 grader samtidigt som den ekonomiska krisen fortsätter att förvärras för bland annat handeln, hotellen och restaurangnäringen.

Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till Moderaternas, Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas reservation nummer 2.

Fru talman! Den nya regleringen om revision innebär att det införs ett krav på att revisionsberättelsen för berörda företag ska innehålla ett uttalande om huruvida års- och koncernredovisningen är upprättad i överensstämmelse med de krav på formatet som följer av Esef-förordningen.

Det kan konstateras att det nya kravet på revision följer av EU-rätten och gäller inom hela EU. Det kan låta som en enkel åtgärd att alla nu ska använda samma format och att det också ska kontrolleras, men det är ganska avancerat att sätta sig in i detaljerna. Det är också i högsta grad anmärkningsvärt att regeringen lägger fram sitt lagförslag så sent som bara ett par månader före det tänkta ikraftträdandet, inte minst då det finns en uppenbar risk för att det nya revisionskravet ökar svårigheten för mindre aktörer, och troligen även medelstora sådana, att åta sig revisionsuppdrag från börsnoterade bolag.

Den nya regleringen kan därmed antas befästa en marknadskoncentration inom revisionsbranschen, som blir ännu större än vad den redan är i dag. Dessutom borde det behövas mer omfattande informationsinsatser än den sedvanliga information som berörda myndigheter lämnar på bland annat sina webbplatser. I dag är det svårt att hitta relevant information kring formatkraven.

Fru talman! När jag tidigare i veckan testade att söka efter "Efes" på verksamt.se och på Skatteverkets hemsida fick jag inga träffar alls. På Bolagsverkets egen hemsida fick jag åtminstone tre träffar, men ingen av dem gav någon vägledning gällande vad Esef egentligen innebär för ett bolag i Sverige och än mindre vad det eventuellt skulle innebära för den nya revisionsplikten.

Sökningar som "XHTML" och "XBRL" gav inte heller de några träffar på verksamt.se som ska vara länken mellan myndigheter som Bolagsverket, Skatteverket, Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen och företag och svenskt näringsliv.

De bör finnas positiva effekter av ett enhetligt formkrav, men det behövs definitivt mer och bättre information riktad mot marknadens aktörer för att undvika onödiga problem. I dag finns i princip ingen information alls på berörda myndigheters hemsidor, och lagen börjar gälla redan den 1 januari, alltså om mindre än en månad.

Det är vår uppfattning att regeringen borde lägga fram konkreta förslag om hur man ska hantera det ökade behov av utbildnings- och informationsinsatser som den nya regleringen medför, och det är minst sagt brådskande.

Det är också min uppfattning att regeringen ska återkomma med ett förslag som motverkar de negativa konsekvenser som den nya regleringen kan medföra när det gäller risken för marknadskoncentration i revisionsbranschen och svårigheterna för mindre revisionsbyråer att åta sig uppdrag.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag nämna den andra frågan i det här betänkandet: det personliga betalningsansvaret för bolagsföreträdare.

Vi anser att det i högsta grad är lämpligt att förlänga de i dag rådande tidsfristerna så att inte bolagsföreträdare tar förhastade beslut och försätter annars livskraftiga bolag i konkurs bara för att undvika personligt betalningsansvar. Tyvärr anser inte regeringen att det finns tillräckliga skäl för att ens införa en tillfällig förlängning av tidsfristerna. Vi beklagar att regeringen är så oförstående för företagens situation.

Jag vill med det yrka bifall till vår reservation 1.

Fru talman! Corona har medfört nya förutsättningar för oss alla. Saker som för bara ett år sedan var ganska långt borta är nu helt naturliga vardagssaker. Jag tänker på hur vi själva och vår arbetssituation har förändrats, från att vi varje vecka har tagit oss upp till Riksdagshuset, haft möten inom huset och även runt om i stan till att nu ha arbetsplatsen i hemmet. Zoom, Teams och Skype har blivit viktiga redskap för att vi ska klara av vår arbetssituation.

Jag hävdar dock att den förändring som vi har tvingats till är liten i jämförelse med den situation som de hårt arbetande företagare som finns i vårt avlånga land behöver hantera. De har över en natt fått möta en helt ny verklighet. De gamla sanningarna gäller inte längre, utan överlevnaden för deras företag, som de kanske har haft i årtionden, ligger i att förändra och göra på nya sätt för att kunderna ska kunna hitta tillbaka.

En del är väldigt bra på att se förändringarna, på att genomföra de åtgärder som behövs och på att ganska snabbt komma på fötter igen. Jag hävdar att många duktiga företagare, som inte vill annat än att rädda sitt företag för framtiden, gör allt i sin makt för att göra förändringarna, men det tar lite längre tid än man förväntar sig. Jag hävdar att varje företagare som vågar satsa, driva och utveckla men som även vågar göra förändringar i sådana här tider är guld värda för en nation som vår. De står för de viktiga företag som skapar arbetstillfällen, och de skapar i framtiden intäkterna till den välfärd som både du och jag vill ha.

Jag menar att vi som nation är skyldiga att underlätta för dem i denna omställningsprocess, att våga lita på deras förmåga och att våga göra avsteg för att låta dem få den tid som behövs, även om det kan medföra en större risk för staten. Det är en liten del i sammanhanget att ge företagare en förlängning av tidsfristen för att göra en andra kontrollbalansräkning.

Vi anser inte att tillkännagivandet är fullföljt i den meningen att regeringen har genomfört de åtgärder som riksdagen ansåg behövde genomföras. Man har varken gjort någon riktig utredning eller någon konsekvensbeskrivning eller vidtagit några åtgärder. Att följa utvecklingen är inte tillräckligt, utan ett förslag om förlängning bör läggas på riksdagens bord. Att försätta företagare i än större risk och att kanske försätta företag som över tid kan bli bärkraftiga i konkurs gynnar inte nationen, samhället eller välfärden.

Vi anser att tidsfristen för att göra en andra kontrollbalansräkning bör förlängas i denna tid. Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Fru talman! Denna debatt handlar om en EU-förordning som är bindande och direkt tillämplig i svensk lag. Då kan man undra varför vi är här och debatterar i dag. Men det har mina kollegor förtjänstfullt redogjort för i sina anföranden.

I enlighet med EU:s öppenhetsdirektiv gäller att vissa noterade företag ska upprätta års- och koncernredovisningar med hjälp av ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat. Skyldigheten gäller för aktiebolag och andra utgivare av värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Det enhetliga format som ska användas specificeras, som vi har hört tidigare, närmare i Europeiska kommissionens så kallade Esef-förordning.

Regeringen konstaterar att det i och med att den förordningen blir tillämplig följer av EU-rätten att företagets revisor ska uttala sig i revisionsberättelser om huruvida års- och koncernredovisningar är upprättade i överensstämmelse med det enhetliga elektroniska formatet. Det finns dock inget tydligt stöd i svensk lag för att revisorer ska ha en sådan skyldighet. Ett sådant stöd behöver därför, enligt regeringen, införas i bland annat aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar, där övriga bestämmelser om revisionsberättelsens innehåll finns.

Mot den bakgrunden föreslår nu regeringen lagändringar som innebär att revisionsberättelsen för berörda företag ska innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen, och i förekommande fall koncernredovisningen, är upprättad i enlighet med förordningens krav. Regeringen anför att förslagen ska stärka investerarnas förtroende för de finansiella rapporter som ett företag upprättar i det enhetliga elektroniska formatet.

Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen nu antar regeringens lagförslag. Därför vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Förutom huvudfrågan är det inbakat i propositionen att avsluta ett tillkännagivande, som Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hela tiden har varit emot.

Jag har bara en fråga. I den reservation som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet lämnade in när civilutskottet i maj antog utskottsinitiativet för att dämpa de ekonomiska konsekvenserna av pandemin står det: "Fortsatta, lämpliga åtgärder kommer också att behövas."

Det har nu gått ett halvår sedan tillkännagivandet behandlades, och den ekonomiska krisen ser inte ut att ta slut i närtid. Därför är min fråga, fru talman: Vilka åtgärder för att minska konkurser, rekonstruktioner och likvidationer och därmed dämpa de ekonomiska effekterna av pandemin anser Emma Hult är lämpliga inom associationsrättens eller insolvensrättens område? Eller anser Emma Hult, som företrädare för ett av regeringspartierna, att reglerna i associationsrätten och insolvensrätten inte ska användas för att minska antalet konkurser på grund av pandemin?

Fru talman! Tack, David Josefsson, för frågan!

Vi anser att det förslag som ni framför, både tidigare i år och nu, inte innehåller de åtgärder som vi vill genomföra för att förändra lagstiftningen. Vi har också varit ganska tydliga med varför. Vi är rädda för vad som kommer att hända med de borgenärer som leds in i tron att bolagen har bättre likviditet än de har.

Jag tror, om jag ska vara helt ärlig, att regeringens insatser som budgetstöd och ekonomiskt stöd till företag runt om i vårt land är viktigare åtgärder än att skruva på tidsfristerna i lagstiftningen.

Fru talman! Det har framgått tydligt att ni inte tycker att våra förslag är bra, Emma Hult. Men jag uppfattade inte riktigt ett tydligt svar. Därför ställer jag frågan igen.

Har regeringspartierna några konkreta idéer när det gäller att använda associationsrättens eller insolvensrättens verktyg för att minimera antalet konkurser? Eller har man medvetet bestämt att associationsrätten och insolvensrätten inte ska användas för att dämpa de negativa ekonomiska konsekvenserna av pandemin?

Fru talman! Nej, vi har inte fattat något beslut om att inte göra förändringar i insolvens- eller associationsrätten. Ett sådant beslut är inte fattat.

Regeringen jobbar vidare med frågan. Det har man också varit tydlig med. Man har haft två möten med berörda aktörer, och man kommer givetvis att ta de diskussioner som uppkom där vidare. Vi är precis lika oroade som David Josefsson för den utveckling detta kan leda till.

De förslag som i dag ligger på bordet, det initiativ och den reservation som finns, är dock inget som vi väljer att stödja. Däremot är jag glad över de budgetsatsningar som regeringen väljer att göra för att stödja företagare så att de kan överleva. På så sätt stöder man också de borgenärer som har gått in med kapital för att hjälpa de företagen.

Fru talman! Det har varit intressant att lyssna. Återigen har föregående talare redogjort ganska väl för vad det handlar om. Huvudärendet gäller alltså om vi ska införa att ett utlåtande om man har använt en standard eller ej ska göras. Det gäller vissa, högst ett hundratal, noterade bolag. Revisorn ska uttala sig om huruvida de använder en standard som de allra flesta redan använder sig av. Det är ett tämligen okomplicerat ärende.

Att stärka investerarnas förtroende är en viktig poäng. I en marknadsekonomi gäller det trots allt att vi har förtroende för varandra. Det är positivt att EU går in och försöker skapa enhetliga regler som alla i hela unionen kan känna till. Det är en bra sak med EU.

Jag tror att investerare vill ha stabila förutsättningar. Sverige är ju välkänt i hela världen för att ge goda förutsättningar för investeringar. Det visar sig gång efter annan att svenska företag och utländska aktörer har förtroende för Sverige.

Jag vill uppmärksamma det faktum att själva införandet kan skjutas något på framtiden eftersom Finansinspektionen så sent som den 18 november skickade ut en förfrågan om remissvar beträffande huruvida detta skulle vara bra att införa nu. Det pågår nämligen diskussioner i EU om det för tillfället är rimligt att införa det här med hänsyn till pandemin. Regeringen menar dock även fortsättningsvis att det är lika bra att klubba den här lagen så att den finns på plats när det är dags.

I övrigt har jag inte särskilt mycket att tillägga i denna del.

När det gäller det personliga betalningsansvaret är det trots allt så som Emma Hult redogjorde för tidigare. Det här handlar inte bara om gäldenären, det vill säga den person som riskerar att få sitt företag försatt i konkurs. Utan det handlar också om dem som är borgenärer, det vill säga de som har lånat ut pengar till eller har fordringar - krav på pengar - på det företag som riskerar att gå i konkurs. Det gäller här att göra en avvägning mellan olika intressen, som i så många andra frågor vi har att behandla.

Jag är lite förvånad över den frenesi med vilken partierna på högerkanten driver frågan om att det ska vara lättare för gäldenärerna att komma undan ansvar för sina skulder. Det är faktiskt detta de säger. Det här kan få konsekvenser så att betalningssystemet börjar halta. Det kan få konsekvensen att man inte tar lån, utan i stället ska man börja förskottsbetala investeringar. Kopplar man det till god investeringsmiljö vore det här högst destruktivt.

Frågan är alltså inte så enkel att det bara handlar om den enes risk för konkurs och att alla andra är lyckliga. Om den ene går i konkurs och de andra inte får ut sina fordringar riskerar även de att gå i konkurs. Därför måste man med försiktighet tillämpa regelförändringar som dessa.

Fru talman! Precis som Ola Möller nämner handlar detta om en balans mellan olika intressen. I förra veckan skrev Marie Karlsson Tuula, professor i civilrätt med inriktning mot insolvensrätt, och Rolf Åbjörnsson, advokat och specialist på insolvensrätt, en debattartikel i Dagens Juridik. De varnade för att Sverige står inför en kommande konkursvåg och efterfrågade regeländringar från oss beslutsfattare. Skribenterna poängterade att i flera länder, såsom Tyskland, Spanien, Storbritannien, USA och Australien, har olika åtgärder inom insolvenslagstiftningen vidtagits för att dämpa konsekvenserna av pandemin. Man har alltså gjort ombalanseringar på grund av den händelse som pandemin utgör. Även vårt grannland Finland har med precis samma resonemang gjort genomgripande förändringar i insolvensrätten för att minska antalet konkurser.

Fru talman! Min fråga till Ola Möller är därför: Varför har Socialdemokraterna i Sverige till skillnad från exempelvis partibröder och partisystrar i Finland valt att inte göra några som helst ändringar i associations- eller insolvensrätten för att mildra och dämpa konsekvenserna av pandemin för Sveriges företag?

Fru talman! David Josefsson menar att Sveriges regering inte har gjort några insatser på det här området, och det är möjligen rätt. Men man har gjort många andra insatser: omställningsstöd, permitteringslöner, hyresrabatter, uppskov med skatteinbetalningar och så vidare. Vad Sveriges regering har gjort är att ha skjutit till pengar, och det är pengar som behövs när man driver ett företag, inte regelförändringar. Då kan också fler företag överleva.

Vi kan ju se att antalet konkurser till dags dato är färre än vad de var föregående år - möjligtvis med regionala skillnader, som David Josefsson lyfte upp. Men det innebär att konkurserna i så fall i andra delar av landet har minskat väsentligt jämfört med samma period förra året. Därför måste det vara det nationella perspektivet som regeringen tar hänsyn till.

Sveriges regering har alltså gjort stora insatser för att hjälpa Sveriges företag. Regeringen måste också se till verkligheten. Har fler första kontrollbalansräkningar upprättats än vad som brukar göras? Svaret på frågan är nej. Om vi skulle se en lavinartad ökning av upprättande av första kontrollbalansräkning och kontrollstämma kan vi såklart komma tillbaka och agera. Där kan vi ha en dialog, vilket vi ju har haft om mycket annat när vi har hanterat situationen med pandemin. Det här är alltså inget som är uteslutet. Men om det inte finns indikationer på att fler kontrollbalansräkningar upprättas finns det ingen anledning att ändra reglerna, och då är det pengarna som spelar roll.

Fru talman! Tack, Ola Möller, för svaret! Det var visserligen ordrikt, men jag vet inte om jag fick några konkreta svar på min fråga.

Min följdfråga blir därför samma som jag ställde till Emma Hult: Finns det några konkreta idéer hos regeringspartierna vad gäller att använda associationsrättens eller insolvensrättens verktyg för att minimera antalet konkurser? Eller har man i detta läge medvetet bestämt att associationsrätten och insolvensrätten inte ska användas för att dämpa de negativa ekonomiska konsekvenserna av den pågående pandemin?

Fru talman! Regeringen utvärderar givetvis löpande all lagstiftning som ligger till grund för hur vi hanterar pandemin och allt annat i samhället. Man ser även bland annat att riskerna för att detta utnyttjas av kriminella skulle kunna öka väsentligt. Bolagsverket, Kronofogdemyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Revisorsinspektionen och Skatteverket har uttryckt oro för att kriminella ska använda detta.

Det här rimmar väldigt illa, David Josefsson, med Moderaternas argumentation i justitieutskottet om att man ska ta till hårdare krav och skärpa lagstiftningen. Det ska vara tuffhet som gäller. I civilutskottet säger ju Moderaterna att vi ska öppna dörrarna så att det blir lättare för kriminella att utnyttja aktiebolagsformen.

Det kanske är så, David Josefsson, att det skiljer sig åt beroende på vem som drabbas. Det ena drabbar förortskidsen. Det andra drabbar dem i vita skjortor som begår brott via det ekonomiska systemet. Det är kanske därför som Moderaterna inte är lika nogräknade med att se till att lagstiftningen skyddar alla parter i den här frågan. Borgenärernas skydd och samhällets skydd är oerhört viktigt i detta.

En av fyra konkurser misstänks vara bedräglig. Byggmarknadskommissionen hade ett utmärkt seminarium härförleden. Det finns på Youtube för David Josefsson att titta på. Där belyser man hur konkurserna utnyttjas i byggsektorn, ett ämne som vi i civilutskottet ofta diskuterar.

Man kan inte ta bort lagar utan att det får konsekvenser. Jag tycker att Moderaterna borde vara konsekventa när de går på kriminella, så att de inte bara ger sig på förortskidsen.

(Applåder)

Fru talman! Det värsta som finns är väl politiker som fattar beslut som andra ska leva upp till om saker som de själva varken förstår eller kan förklara.

Kritiken mot revisionen av det enhetliga elektroniska rapporteringsformatet är just att det inte är helt lätt att förstå och sätta sig in i, inte ens för ett revisionsbolag. Som jag tidigare tog upp i mitt anförande finns det ingen eller mycket lite vägledning hos de statliga myndigheterna. Snart börjar lagen gälla, och då måste aktiebolagen göra rätt för sig och revisorerna veta precis vad de ska titta efter. Revisorn måste ju veta vilken standard som gäller och vad den innebär.

Jag vill ta tillfället i akt och fråga den socialdemokratiska företrädaren här om han kort kan redogöra för de tre grundläggande krav i Esef som revisionen nu ska kontrollera. Vad innebär dessa krav rent konkret för företagen? Hur bör revisionen handskas med detta för att se hur dessa är uppfyllda?

Fru talman! Jag kan informera Mikael Eskilandersson om att jag inte är revisor. Därför har jag inte gått in i frågan på djupet. Man kan tycka att en lagstiftare ska göra det och kunna varje detalj i en revisionsstandard. Men jag har fullt förtroende för att de som sitter i EU och tar fram en sådan standard har full koll på vad detta handlar om. Eftersom en revisionsbyrå som redan i dag hanterar börsnoterade företag har koll på dessa frågor och det är den som ska avge ett utlåtande om standarden har följts eller ej behöver inte jag kunna varenda detalj, utan det är revisionen som ska kunna dem.

Det är också intressant att Mikael Eskilandersson i sitt anförande refererade till verksamhet.se. Det är en sida som är till för den som har startat ett företag eller som behöver lite guidning i hur man driver sitt företag. Det gäller vissa börsnoterade företag. Jag tror inte att Scania, Volvo eller Ericsson hänger på verksamhet.se. Tror Mikael Eskilandersson att Volvo inte vet vad det är de ska redovisa? Jag har fullt förtroende för att Sveriges börsnoterade företag klarar av detta.

Likaså har jag fullt förtroende för att de revisionsbyråer som åtar sig dessa uppdrag har betydligt bättre koll än vad jag har på de enstaka detaljerna. Det kan inte vara så att lagstiftaren ska vara profession och professionen ska vara lagstiftare. Det finns en anledning till att vi separerar dem. Det finns också myndigheter som tolkar lagstiftningen och sätter de standarder som ska gälla.

Fru talman! Om Ola Möller hade lyssnat på mitt anförande hade han också hört att jag har tittat på andra sidor, till exempel Skatteverket och Bolagsverket. Man kan tycka att någon sida borde informera om vad Esef egentligen innebär och vad det nya kravet innebär, särskilt med tanke på hur kort tid det är innan det ska införas. Jag tycker att vi som lagstiftare har viss skyldighet att sätta oss in i det vi faktiskt beslutar om, och det är inte så krångligt att sätta sig in i överskådligt - jag har själv klarat av att göra det.

Det är fråga om att redovisningar ska uppfylla XHTML-format. Om man använder IFRS, som är det internationella sättet att hantera redovisningar, ska det kompletteras med vad som kallas XBRL-taggar - något som EU snarare har tagit fasta på. Man kan undra varför inte det internationella IFRS räcker, men det är lite på detaljnivå. Att EU vet vad det handlar om hjälper kanske inte direkt våra företag, och det behöver inte vara ett jättestort företag som drabbas av Esef-förordningen eftersom det räcker med att företaget ska börsnoteras. Det finns små företag som är börsnoterade i dag i Sverige.

Att hävda att det bara är de stora företagen som drabbas är väl att göra det lite väl enkelt för sig. Revisorerna hade nog behövt lite mer vägledning än de får av de myndigheter som i dag ska vägleda dem och som i dag borde ha bättre information på sina sidor. Det är dåligt av regeringen att inte se till att det finns mer konkret fungerande information för de företag som faktiskt funderar på en börsnotering.

Fru talman! När en lagstiftning är antagen tar myndigheterna den till sig och lägger upp den information som behövs. Formatet används i mångt och mycket redan, och de revisionsbyråer som är inne i det kan det.

Det är intressant med Mikael Eskilanderssons vurm för alla de små revisionsbyråerna. Om Mikael Eskilandersson verkligen hade velat hjälpa Sveriges revisionsbransch kanske Mikael Eskilandersson skulle föreslå att vi återinför revisionsplikten för små företag.

Det finns 1,2 miljoner företag i Sverige. Majoriteten av alla dem har ingen revisionsplikt. Mikael Eskilandersson har inte lyft ett finger för att hjälpa revisionsbranschen att få mer arbete att revidera. De som har gjort det är bland annat Vänsterpartiet, Anders Hansson från Moderaterna och Niels Paarup-Petersen från Centerpartiet. De har väckt motioner om att öka möjligheten för små revisionsbyråer att arbeta.

Mikael Eskilanderssons vurm för att Sveriges revisionsbyråmarknad nu ska fungera väl är påklistrad. I stället handlar det om storfinansens villkor. Det handlar om börsbolagens villkor. Ge inte dem mer börda. Den argumentationen har vi hört när det gäller hållbarhetsredovisningarna, som jag inte heller har hundraprocentig detaljkoll på. Men jag har full koll på att när storfinansen behöver hjälp står Sverigedemokraterna redo och frågar vad de kan göra. Det ser vi också när det gäller vinster i välfärden och så vidare. Sverigedemokraterna ställer sig i givakt när storfinansen kommer. Det är vad detta handlar om, inte detaljerna i ett EU-regelverk.

Fru talman! Jag tycker att vi ska återgå till företrädaransvaret och tidsfristen för att upprätta en andra kontrollbalansräkning.

Det är riktigt att man ska fundera över vem som vinner och vem som förlorar på en förlängning av en tidsfrist. Jag hävdar att alla vinner utifrån att de som är borgenärer, leverantörer till dessa bolag, får en möjlighet att få tillbaka sina pengar. Säkerligen är det bolag som är på obestånd redan skyldigt leverantören rätt mycket pengar. Det betyder att bolagen får lite längre tid på sig att komma på fötter igen och att leverantören faktiskt kan få sina pengar.

Det största problemet för de allra flesta leverantörer är när de har en konstaterad förlust, det vill säga en förlust som de måste skriva av från sin bokföring. Det betyder att de i sin tur måste upprätta en kontrollbalansräkning. Jag tror att det finns en missuppfattning att det är andra kontrollbalansräkningen som avgör vem som får ett personligt betalningsansvar. Det är tyvärr inte så, utan du måste upprätta den första kontrollbalansräkningen och den andra kontrollbalansräkningen. Det betyder att det inte spelar någon roll om tidsfristen förlängs två, tre, fyra eller fem månader eftersom det personliga ansvaret blir likadant alldeles oavsett när tidsfristen kommer.

Jag tror att regeringen och samarbetspartierna har gjort en missvisning, och jag tror att man kan rädda många företag från konkurs om man ger dem lite mer tid att hämta upp. Givetvis måste man se att det finns en bärkraft, men om man förlänger tiden två månader till tror jag att många av borgenärerna och leverantörerna skulle bli glada om det vänder till plus i stället för att de faktiskt måste ta smällen i sina bokföringar.

Fru talman! Jag tackar Larry Söder för ett balanserat och bra inlägg.

Jag förstår Larry Söders oro och kan i mycket hålla med om den. Om det hade varit så att antalet först upprättade kontrollbalansräkningar hade ökat hade regeringen och jag sett att det är ett reellt problem, men det är det inte eftersom de inte har ökat. Konkurserna är färre.

En annan spärr som är rent finanspolitisk - egentligen penningpolitisk, och det kan vi dividera om - är att möjligheterna att ta upp lån har förbättrats väsentligt för små och medelstora företag tack vare den garanti på 100 miljarder som staten har ställt ut till bankerna. Det innebär att om jag som företagare har problemet att min borgenär riskerar att inte få betalt kan jag gå till banken och få en bra prövning av mitt företag. Är det livskraftigt eller inte? Om det är livskraftigt kommer banken givetvis att säga att det är klart att man ställer ut ett lån eftersom det kommer att återbetalas. Då har frågan lösts utan att dammluckorna öppnats för ökad kriminalitet eller ökad riskuppbyggnad i systemet.

Man kan angripa frågorna på olika sätt. Det är möjligt att det behövs en förändring även här. Men då kan vi titta på detta löpande.

Jag känner inte att vi behöver vidta alla åtgärder på en och samma gång, utan man ska vidta rätt åtgärd vid rätt tillfälle. Denna åtgärd är inte den just nu mest behövliga eftersom regeringen har skjutit till pengar, och det är pengar som behövs för att driva företag.

Fru talman! Att inte antalet första kontrollbalansräkningar har ökat kan bero på att det finns de som faktiskt inte har upprättat en kontrollbalansräkning. Då faller det personliga betalningsansvaret på dem om de är oaktsamma. Det ska det göra.

Men om man gör vad som står föreskrivet i lagen men sedan inte får längre tid på sig att hantera bolaget och upprätta en andra kontrollbalansräkning där det syns att bolaget är i balans igen är det inte ett argument för att inte ge en tidsförlängning. Du har gjort ditt koncept; du har upprättat första kontrollbalansräkningen. Då borde staten ge företagaren lite längre tid.

Sedan var det frågan om garantierna till bankerna för lån till småföretag. Fråga bankerna hur mycket de används för småföretagen. Jag tror att många småföretagare får samma svar från banken som jag fick när jag gick dit och frågade om mitt bolag, nämligen att det är så krångligt, att det är bättre att ge en högre checkräkning. Det är mycket enklare. Titta på antalet små bolag som har fått högre checkräkning i stället för att få del av garantin som bankerna har fått.

Jag är övertygad om att det var en felsatsning. Satsningen är tyvärr gjord på så sätt att småföretagen inte kan använda den. Men det är egentligen en helt annan diskussion. Detta är vällovligt, men tyvärr funkar det inte.

Jag är orolig för att vi försätter bolag i konkurs, bolag som faktiskt skulle kunna vara livskraftiga om tre, fyra, fem eller sex år. Det är därför jag vill ha en förlängning. Det är inte för att skurkarna ska kunna sko sig. Jag tror att det är ganska många som ger upp. Har du ett bolag som konkar startar du inte ett annat, för du har en tyngd med dig rent ekonomiskt. Det betyder att vi förlorar den företagaren för ganska lång tid framöver. Jag vädjar till er att titta på detta igen, för jag tror att det är en väg framåt för att kunna få fler företagare att våga satsa och driva.

Fru talman! Jag tackar Larry Söder för det engagemang han visar i frågan. Jag tycker att det är som han säger - givetvis ska vi försöka göra vad vi kan för att hjälpa de företag som har problem. Till exempel är omställningsstödet en tydlig insats för att hjälpa företag att överbrygga detta.

Detta med bankerna är som sagt en annan diskussion. Men där ligger nog problemet snarare hos banksektorn och deras bedömningar i frågan än hos staten. Då kan man diskutera om man skulle gå förbi affärsbankerna och inte använda deras kreditprövningsmekanismer. Men då är vi inne på en väldigt djup finanspolitisk diskussion som vi väl får lämna därhän just nu.

Jag känner så här: Om vi så här långt hade sett en väsentlig ökning av förstakontrollbalansräkningarna och en väsentlig ökning av konkurserna hade jag delat Larry Söders vilja att göra förändringar i associationsrätten. Men när vi nu inte ser detta tycker jag inte att vi ska öppna dammluckorna för mycket för de kriminella. Avvägningen för min och regeringens del är att riskerna just nu är väsentligt mycket större än möjligheterna.

Revision av det enhet-liga elektroniska rapporteringsformatet

Jag delar inte heller bilden att en konkurs i alla lägen innebär att man inte kan fortsätta driva företag. För det första har vi i den här kammaren sänkt insatsen, aktiekapitalet. Det är inte så att skulderna behöver vara jättestora för att man ska gå i konkurs. För det andra har jag många gånger pratat med företagare som ser det som en fördel att kunna gå i konkurs och att ha haft konkurser, för det visar på att man är intresserad av att satsa. Man vågar - det finns en fighting spirit.

Alla konkurser är inte alltid dåliga. Det är oerhört svårt att skilja mellan vilka konkurser som är rätt och vilka som är fel, men vi måste vara överens om att det finns konkurser som ska ske. Risken är att vi genom en massa förändringar här gör att de inte sker.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Förlängning av de tillfälliga åtgärderna för att underlätta genomförandet av bolags- och förenings-stämmor