Privatkopieringsersättning

Fru talman! Vi behandlar nu näringsutskottets betänkande NU23 om privatkopieringsersättning. Vad är då privatkopieringsersättning? Alla känner säkert inte till att vi redan i dag betalar en avgift för detta vid köp av mobiltelefoner och andra lagringsenheter.

Avgiften brukar kallas kassettbandsavgiften. Vi som tillhör en av de generationer som använde kassettband, och senare cd-skivor, vet att man köpte tomma kassettband och skivor för att spela in till exempel musik på. Man satt vid radion och väntade på den där låten som man gillade, och sedan tryckte man ned de två knapparna för inspelning – och hoppades att programledaren inte skulle bryta in så att man missade de sista sekunderna av låten.

Ni som minns kommer kanske också ihåg känslan när man fick ett blandband med väl utvalda låtar av någon man tyckte om, eller när man spelade in en film från tv på vhs och tog med sig bandet till sin bästa kompis för att titta på det där. Kvaliteten varierade förvisso något, men det var fantastiskt – eller hur? Nåväl, tiderna förändras, och nu för tiden sker den mesta lagringen digitalt. I dag är ungdomarnas blandband i stället en delad spellista på Spotify.

Fru talman! Normalt sett har den som har skapat ett verk ensamrätt att bestämma över hur det får användas och kopieras. Det finns dock vissa inskränkningar i upphovsrätten, och en sådan inskränkning är rätten för privatpersoner att för privat bruk kopiera exempelvis musik, filmer, texter och konstverk. Enligt EU-rätten får medlemsstaterna införa den här typen av inskränkningar i upphovsrätten under förutsättning att upphovsmän och andra rättighetshavare får rimlig kompensation.

Privatkopieringsersättning är alltså den ersättning som betalas till kompositörer, konstnärer och andra rättighetshavare vars verk kopieras lagligt för privat bruk. Avgiften betalas av oss konsumenter när vi köper lagringsmedier, såsom mobiltelefoner, usb-minnen och surfplattor.

I propositionen föreslår regeringen flera förändringar. Ersättningsrätten moderniseras så att den knyts till digital lagring i stället för till äldre ljud- och bildupptagningsteknik. Det tydliggörs att endast verk som gjorts tillgängliga i förvärvssyfte omfattas av systemet. Dessutom införs ett tak per produkt och en möjlighet till medling om parterna inte skulle komma överens. Sammantaget syftar förslagen till att skapa en modernare och mer rättssäker ordning där både rättighetshavares och konsumenters intressen beaktas.

Sverigedemokraterna delar uppfattningen att upphovsmän ska få rimlig ersättning för sitt arbete. Samtidigt måste kostnaderna för konsumenterna hållas på en rimlig nivå.

I en tidigare följdmotion framhöll vi att regeringen borde ha inväntat EU-domstolens avgörande angående offlinekopior i strömningstjänster. Under riksdagens behandling kom domen, och EU-domstolen slog fast att sådana offlinekopior – det vill säga om jag gör en låt från min spellista eller en film från min playtjänst tillgänglig offline – inte ska betraktas som privatkopiering. Mot denna bakgrund har vi valt att inte fullfölja det förslag som lades fram i motionen.

Fru talman! Den gamla kassettbandsavgiften skapades i en helt annan tid, då människor kopierade cd-skivor, kassettband och dvd-filmer hemma. I dag sker en mycket stor del av konsumtionen via licensierade strömningstjänster där användaren redan betalar för innehållet. Samtidigt läggs avgifter på elektronikprodukter som mobiltelefoner, datorer och lagringsmedier.

Sverigedemokraterna har under lång tid varit drivande för att reformera systemet. Det var också efter initiativ från oss som riksdagen tidigare riktade ett tillkännagivande till regeringen om att se över privatkopieringsersättningen och särskilt pröva möjligheten att låta staten ta ett övergripande ansvar för finansieringen. Även om regeringen nu har genomfört flera nödvändiga moderniseringar har man inte valt den lösning som vi då förespråkade.

När svenska konsumenter förväntas bära dessa kostnader är det viktigt att ersättningssystemet är väl avvägt och anpassat till våra förändrade konsumtionsmönster. Vi vill inte ha en situation där människor betalar flera gånger – först genom abonnemang på strömningstjänster, sedan genom olika licens- och plattformsavgifter och därefter ytterligare en gång genom privatkopieringsersättning på själva tekniken. Därför måste lagstiftning av den här typen fortlöpande ses över så att ersättningssystemen fungerar som det är tänkt.

Sammanfattningsvis, fru talman: Upphovsrättshavare ska få rimlig ersättning för sitt arbete, och Sverige ska fortsatt vara en stat som värnar starka immateriella rättigheter. Men lagstiftningen måste utgå från dagens verklighet, inte gårdagens teknik. Ersättningssystemet ska vara rättssäkert, proportionerligt och förutsägbart utan att lägga onödiga kostnader på vare sig konsumenter eller företag. Med anledning av detta kommer Sverigedemokraterna att fortsätta följa utvecklingen på området.

Med det sagt, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Jag står självklart bakom alla Socialdemokraternas reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till Vänsterpartiets och Socialdemokraternas gemensamma reservation 4.

Det är viktigt att immateriella tillgångar skyddas. I en tid där alltmer av vår ekonomi flyttar över från fysiska produkter och varor till immateriella sådana behöver systemen vara utformade för att främja innovation, utveckling och skapande. Det handlar om rimliga ersättningar för bland annat kulturskapare när deras verk kopieras. Det handlar om att ersättningen behöver bli bredare så att fler rättighetshavare omfattas och får ta del av ersättningen. Det handlar också om att vi har ordning och reda på marknaden och värnar skaparnas rättigheter men samtidigt säkerställer att avgifterna inte blir oskäliga för konsumenterna.

Det är också därför propositionen om privatkopieringsersättning är viktig. Den är ett steg mot att modernisera ett system som under lång tid inte fullt ut hängt med i den tekniska utvecklingen. När människors konsumtion av kultur förändras måste också ersättningssystemen göra det. För Socialdemokraterna är det grundläggande att den som skapar musik, film, litteratur och annan kultur också ska få rimlig ersättning när verken används.

Fru talman! Debatten handlar dock även om immaterialrätten i stort. Vi står inför stora utmaningar – och växande sådana – med tanke på de nya teknikskiften som växer fram, och flera gånger under mandatperioden har vi debatterat just de immateriella tillgångarnas betydelse för Sverige. Därför har Socialdemokraterna vid flera tillfällen efterfrågat en samlad strategi för hur vi bättre kan ta tillvara våra immateriella tillgångar. Det är också en central del i en kommittémotion som Socialdemokraterna väckte tidigare i år.

Vi socialdemokrater menar att Sverige behöver ett mer strategiskt förhållningssätt när det gäller immaterialrätten. I dagens kunskapsekonomi skapas en stor del av vårt välstånd genom idéer, innovationer och kreativitet. Musik, film, design, patent och varumärken är inte bara kulturella tillgångar utan också motorer för jobb, företagande och tillväxt. De immaterialrättsintensiva näringarna står för mer än vart tredje arbetstillfälle och närmare 40 procent av Sveriges bnp. Därför behöver en nationell strategi ha en bred ansats som säkerställer att vi tillvaratar våra kunskapsbaserade tillgångar på bästa sätt.

Kunskapen om immaterialrätt som strategisk tillgång behöver öka, särskilt bland små och medelstora företag samt inom universitet och högskolor. Mindre innovatörer saknar ofta grundläggande kunskap om hur och när innovationer behöver skyddas. Många goda idéer riskerar därför att aldrig nå marknaden eller att exploateras av andra aktörer.

Fru talman! Även den offentliga upphandlingen behöver präglas av högre kompetens i hanteringen av immateriella tillgångar. Mot denna bakgrund vill vi se över förutsättningarna för att inrätta ett nationellt kompetenscentrum enligt finsk modell. Ett sådant centrum skulle kunna fungera som en kunskapshubb som inte bara stärker kvaliteten i våra forsknings- och innovationsinsatser utan också höjer kompetensen i hela samhället.

Det är också hög tid att vi i Sverige börjar använda patentinformation på ett mer systematiskt och strategiskt sätt för att öka utväxlingen av våra innovationssatsningar. Genom bättre användning av patentinformation kan vi undvika onödig dubbelforskning, påskynda utvecklingen av viktiga innovationer och analysera globala utvecklingstendenser. Detta är särskilt viktigt i många av de näringar där Sverige står starkt strategiskt, inte minst i den gröna omställningen. Genom att använda patentinformation i forskning och beslutsfattande kan vi tydligare identifiera var Sverige har störst möjlighet att konkurrera och bidra med nya klimatsmarta lösningar.

I detta sammanhang, fru talman, skulle jag vilja lyfta fram ett gott exempel från ett av våra nordiska grannländer. Man kan se Norge som en förebild. Där genomförs djupgående patentanalyser som används för att rikta forskningsmedel dit där de gör störst nytta och där innovationspotentialen är som störst.

Utvecklingen inom AI och digitalisering går mycket snabbt, fru talman. Det immaterialrättsliga regelverket riskerar att halka efter. Den nya tekniska verkligheten gör att de befintliga utmaningarna kopplade till immateriella rättigheter blir ännu större. Det gäller inte minst frågor om upphovsrätt, äganderätt till data och hur AI-system använder skyddat material. Om Sverige ska fortsätta att vara en ledande innovationsnation måste regelverken moderniseras och harmoniseras så att de kan hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen.

Små och medelstora företag har dessutom ofta begränsade möjligheter att försvara sina patent till följd av höga domstolskostnader. Därför var det viktigt att genomföra den domstolsreform som vi socialdemokrater drev igenom under den förra mandatperioden för att öka förutsägbarheten och sänka kostnaderna för företagen.

Fru talman! Det är uppenbart att Sverige står inför stora utmaningar såväl på det immaterialrättsliga området som på många andra områden inom näringsutskottets beredningsområde. Vi är ett handelsberoende land och kanske en av världens mest exportorienterade ekonomier. Därför är det avgörande att vårt näringsliv kan stå starkt i den internationella konkurrensen.

För att lyckas med det måste vi skapa bättre förutsättningar för att våra immateriella tillgångar tas tillvara. Vi behöver stärka kunskapen om patent, upphovsrätt och innovation. Vi behöver modernisera systemen så att de fungerar i den digitala ekonomin. Vi behöver även säkerställa att både skapare, innovatörer och företag får rimliga villkor att utvecklas. Det är så vi stärker Sveriges konkurrenskraft, innovationsförmåga och framtida välstånd.

Fru talman! Sverige hör till världens mest innovativa länder. Vi ligger i den absoluta toppen i globala innovationsindex och är det mest innovativa landet i EU, enligt European Innovation Scoreboard 2025.

Detta är inte en slump, utan det är resultatet av ett samhälle som bygger på kunskap, företagande och respekt för den som skapar värde. Det ställer dock krav på politiken – i en ekonomi där alltmer värde skapas genom idéer, kreativitet och digital utveckling måste lagstiftningen vara rättssäker och begriplig och följa med.

Det är i ljuset av detta vi ska se dagens betänkande om privatkopieringsersättning. Det handlar i grunden om en enkel princip: De som skapar kultur ska få rimlig ersättning när deras verk används. Men det handlar också om något större, nämligen om hur vi anpassar regelverk till en digital verklighet som har förändrats i grunden.

Privatkopieringsersättningen är, som vi redan hört, ett system som växte fram i en annan tid. Då kopierades musik och film på kassettband eller cd-skivor – alltså på fysiska lagringsmedier. I dag ser verkligheten helt annorlunda ut. Vi lever i en digital ekonomi där kultur konsumeras via streamning, där innehåll distribueras globalt på sekunder och där lagring sker i molntjänster och på digitala plattformar.

När verkligheten förändras måste lagstiftningen hänga med – annars riskerar vi att få system som blir svåra att förstå, svåra att tillämpa och svåra att upprätthålla.

Fru talman! För Moderaterna är tre saker avgörande.

Den första är modernisering av lagstiftningen. Regler ska spegla den verklighet människor faktiskt lever i, inte den verklighet vi en gång lämnade bakom oss.

Den andra är rättssäkerhet och förutsägbarhet. Företag i Sverige ska veta vilka regler som gäller; det är grunden för investeringar och tillväxt.

Den tredje är balans. Vi ska inte ställa teknik mot kultur. Vi ska skapa system där båda kan växa, sida vid sida.

Det här är inte en isolerad fråga. Det handlar om Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. Vi är ett kunskapsland, och vår styrka ligger i forskning, innovation, teknik och kulturellt skapande. Därför är immaterialrätten en bärande del av den svenska ekonomin.

Den här regeringen har under mandatperioden tagit ett samlat grepp om immaterialrätten. I budgetpropositionen för 2026 förstärktes resurserna till Patent- och registreringsverket och Vinnova. Syftet är tydligt: att stärka kunskapen om immateriella tillgångar och förbättra möjligheterna att kommersialisera innovationer.

Det handlar dock inte bara om resurser. Patent- och registreringsverket och Vinnova har fått ett långsiktigt uppdrag fram till 2029. Det omfattar hela kedjan, från forskning till innovation och företagande. Det handlar om kunskap, om rådgivning, om bättre användning av patentinformation och om att fler idéer ska kunna bidra till jobb och tillväxt i Sverige.

Även andra delar av samhället omfattas. Vetenskapsrådet och Konstnärsnämnden har fått i uppdrag att stärka kunskapen om immateriella rättigheter inom sina områden. Regeringen har nyligen också tagit fram en samlad nationell inriktning för immaterialrättspolitiken. Det ger bättre samordning och en tydligare riktning.

Fru talman! Samtidigt agerar regeringen där problem finns. Ett exempel är arbetet när det gäller illegal ip-tv. Det har nu kommit en utredning som har gått ut på remiss. Vi ser att denna brottslighet slår direkt mot svensk kultur och mot medieföretag, urholkar intäkter för dem som skapar innehåll och försvagar hela ekosystemet för svensk film, musik och digital produktion.

Det handlar i grunden om en sak: respekt för skapande arbete. Utan skydd för immateriella rättigheter försvagas incitamenten att investera i kultur och innovation, och utan investeringar blir det ingen utveckling.

Den här kunskapen är mycket viktig. Det är glädjande att sitta i insynsrådet för Patent- och registreringsverket när man märker att det sker någonting där ute. Immaterialrätt kommer rätt högt upp på listan, även om det är långt kvar. En av företagens organisationer skrev till sina medlemmar och andra företagare om vikten av immaterialrätten.

Mot denna bakgrund är slutsatsen tydlig: Denna fråga klättrar uppåt och blir av allt större vikt. Det är också precis så det ska vara. Myndigheter har uppdaterats. Resurser har förstärkts. En nationell inriktning finns på plats, och arbetet är igång.

Fru talman! Det som efterfrågas i reservationerna – nya strukturer och ytterligare utredningar – är i stor utsträckning redan omhändertaget. Vi är på väg. Vi behöver inte fler dokument, utan vi behöver rörlighet framåt. Det handlar om genomförande. Vi stärker Sveriges konkurrenskraft och innovationskraft. Det är så vi säkerställer att den som skapar värde också får del av värdet.

Med detta vill jag avsluta mitt sista anförande i Sveriges riksdag och yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Privatkopieringsersättningen möjliggör för privatpersoner att framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk för privat bruk samtidigt som upphovspersoner får rätt till ersättning för att deras verk kan kopieras. Det är rimligt att upphovsmän och utövande konstnärer får ersättning samtidigt som det är rimligt att man kan spara ned en podd eller musik för att lyssna på senare.

Sedan reglerna kring ersättningen senast sågs över 2005 har mycket hänt. Vi har i dag nya sätt att ta till oss upphovsrättsskyddat material såsom böcker, musik och film, och det har skett en stor teknisk utveckling på området. Vänsterpartiet är därför positivt till att det görs en översyn av regelverket för att anpassa det till en ny tid, och vi ställer oss bakom stora delar av förslagen.

Vi menar dock att framställare av fotografiska bilder även fortsättningsvis bör omfattas av ersättningsmodellen. Många remissinstanser tar upp att konsekvensanalysen av att ta bort fotografiska bilder är bristfällig, och det håller vi med om.

Vi anser också att regeringens förslag om ersättningar endast möjliggör sänkningar av ersättningen och inte höjningar. Detta kan få stora konsekvenser för rättighetshavare över tid och behöver därför justeras.

I andra vågskålen finns konsumentperspektivet. För oss är det viktigt att också bevaka att ny teknologi är tillgänglig för en stor del av befolkningen, men vi menar att det krävs andra nivåer. Därför har vi motionerat om andra och högre taknivåer.

I propositionen föreslås möjligheten att utse medlare. Vi instämmer i det förslaget och menar att det är bra. Det finns dock inga skäl att i detta fall frångå principerna om ersättning som finns i andra medlingsförfaranden, alltså att den part som ansöker om medling också är den som står för kostnaden om inte annat är överenskommet.

Fru talman! Jag står givetvis bakom alla Vänsterpartiets reservationer men yrkar bifall endast till reservation 2, vars innehåll jag har redogjort för.

Fru talman! Vi debatterar nu privatkopieringsersättning. Det handlar om hur vi säkerställer rättvisa villkor för våra kulturskapare och samtidigt värnar konsumenter och företag i en snabbt föränderlig digital ekonomi.

Jag inleder med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Regeringen föreslår nu ett moderniserat och mer teknikneutralt system för privatkopieringsersättning. Syftet är att säkerställa rimlig kompensation till dem som skapar musik, film, litteratur och andra verk samtidigt som reglerna blir mer förutsägbara för företag och mer rimliga för konsumenter. Den nuvarande ordningen infördes i en helt annan tid, före smarta telefoner, streamningstjänster och AI. Sedan dess har både tekniken och människors beteenden förändrats.

Fru talman! Jag vill lyfta fram tre viktiga argument. Det första argumentet är att upphovspersoner, alltså de som skapar ett verk, ska ha rätt till rimlig ersättning när deras verk används. Det är en grundläggande princip i fråga om respekt för arbete, kreativitet och äganderätt.

Privatkopiering innebär att vi som konsumenter får möjlighet att kopiera skyddat material för privat bruk. Men kompensation ska också säkerställas till dem som skapar värdet.

Samtidigt kan vi inte ha ett system som blir orimligt betungande för konsumenter eller hämmar teknisk utveckling och konkurrens. Därför är det positivt att förslaget innehåller tydliga taknivåer och en mer förutsägbar modell. Det handlar om balans mellan kulturskapare, konsumenter och näringsliv.

Det andra argumentet handlar om modernisering. Det nuvarande systemet infördes 1999 och sågs senast över 2005. Sedan dess har teknikutvecklingen förändrat hela vårt sätt att konsumera kultur. Vi anpassar nu regelverket till dagens verklighet genom ett modernt och teknikneutralt system.

Tidigare har ersättningen varit knuten till vissa typer av produkter, men i dag använder vi samma enheter – mobiltelefoner, datorer och surfplattor – till i princip allt. Därför är det rimligt att regelverket anpassas till verkligheten. Regelverket blir enklare och mer förutsägbart, vilket gagnar både företag och användare.

Det tredje argumentet handlar om Sveriges konkurrenskraft och kulturella styrka. Sverige är ett land som lever av innovation, idéer och kreativitet. Våra kulturella och kreativa näringar är inte någon liten särfråga vid sidan av ekonomin. De är en del av ekonomin. De bidrar till jobb, export och internationell attraktionskraft.

När regeringen stärker skyddet för immateriella rättigheter skickas också en signal om att Sverige ska vara ett land där det lönar sig att skapa, investera i och utveckla nya idéer. Det gäller inte minst i en tid då digitalisering och AI förändrar förutsättningarna för upphovsrätten i grunden.

Fru talman! Privatkopieringsersättningen är inte någon marginell fråga. Den är en viktig inkomstkälla för våra kulturella och kreativa branscher. Det handlar om musiker, författare och filmskapare, alltså människor som bidrar till vårt samhälle både ekonomiskt och kulturellt. I en tid när digitaliseringen förändrar affärsmodeller och intäktsströmmar behöver vi värna dessa ersättningssystem men också modernisera dem.

Fru talman! Sammanfattningsvis handlar detta om att stärka rättighetshavares rätt till ersättning, modernisera systemet i takt med teknisk utveckling, skydda konsumenter genom tydliga tak och skapa bättre förutsägbarhet för företag.

Fru talman! Jag yrkar åter bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Fru talman! In medias res.

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Clara och Lotten voro inne med skötekan att hämta honom på Dalarö brygga; men det dröjde evigheter, innan de kommo i båt.”

Enligt hädangångne Olof Lagercrantz skrev Strindberg Hemsöborna för att tjäna pengar och i det uttalade syftet att återvinna sin popularitet i Sverige – upphovsrättens betydelse klädd i 1887 års skrud.

Nu debatterar vi kassettband. Regeringen har lagt fram ett förslag på riksdagens bord som handlar om att uppdatera kassettbandsavgiften. Samtidigt strömmas musik, film, memer och reels, och det söks på nätet med AI-botar efter information. Väldigt lite av det vi vill skydda är knutet till någon fysisk privat plats att spara grejer på. Kassettbandens tid är helt enkelt förbi.

Fru talman! Låt oss bena lite i vad det här egentligen handlar om. Ett levande kulturliv och en innovativ ekonomi kräver att äganderätten skyddas. Så var det på Strindbergs tid, och så är det nu.

För oss i Centerpartiet är det en alldeles självklar utgångspunkt att skydda kreatörer med en väl designad upphovsrättslig lagstiftning. Det handlar inte bara om det självklara att äganderätten till egen produktion måste skyddas, inte minst på grund av de ekonomiska anspråk som kreatörer rimligen gör för sina verk. Det handlar i lika hög grad om att vi som samhälle vill ha en kreativ sektor som frodas och som förmår utmana, förarga och skänka extraordinära upplevelser till alla oss konsumenter.

Men vi måste också lägga till att vi behöver en upphovsrätt med spårbarhet så att vi vet vem eller vilka som är kreatörer eller avsändare. När AI-teknologin nu bryter igenom kan vi under ingen omständighet slarva med upphovsrätten.

Fru talman! Denna systemomvandlande AI-teknikdusch sköljer över oss som ett hällregn på midsommar, och vi vet varken ut eller in. Är det varmt eller kallt? Det enda vi vet är att det regnar.

Det är nu, mitt i regnet, som regeringen väljer att inte ta ett nytt grepp om privatkopieringen utan i stället väljer en uppdatering av lagstiftningen, när det egentligen är en reformerad lagstiftning som behövs.

Jag menar att regeringens slutsats att man ska försöka reparera ett system med grundläggande brister är fel väg att gå. Systemet är inte ett ändamålsenligt verktyg, mot bakgrund av den utveckling som nu sker inom digitalisering och AI. Vi behöver i stället ett system som säkerställer att upphovsrättsinnehavare får skälig ersättning från de plattformar och tjänster där deras verk konsumeras.

Fru talman! Vi i Centerpartiet menar att privatkopieringsersättningen, så som den ser ut nu och så som den föreslås se ut, fungerar som en extraskatt på teknisk utrustning som är nödvändig för allt annat än just privatkopiering för såväl privatpersoner som företag.

Privatkopieringsersättningen gör produkter dyrare för svenska konsumenter och företag, vilket i förlängningen hämmar både innovation och digital utveckling. Vidare snedvrider ersättningen konkurrensen, eftersom svenska handlare behöver beakta ersättningen i sin prissättning samtidigt som konsumenter kan köpa motsvarande produkter från utländska ehandlare utan motsvarande kostnadspåslag.

Fru talman! Därtill, vilket närmast är hela vår poäng, står upphovsrätten i dag inför helt nya och betydligt mer komplexa utmaningar genom utvecklingen av artificiell intelligens. Exempelvis tränas generativa AI-modeller på enorma mängder upphovsrättsskyddat material, ofta utan samtycke eller ersättning till de ursprungliga skaparna. Detta väcker grundläggande frågor om värdeskapande, ersättning och skyddet för kreativa yrken.

Vi menar att regeringen borde fokusera på att inom EU och nationellt utveckla en modern och hållbar lagstiftning som hanterar de verkliga utmaningar som upphovsrätten ställs inför med anledning av artificiell intelligens. Det handlar till exempel om att säkerställa transparens i träningsdata och att skapa fungerande licensmodeller som garanterar att kreatörer får betalt när deras verk används för att bygga kommersiella AI-tjänster.

Fru talman! Ersättningsmodellerna bör baseras på de plattformar och tjänster där verken faktiskt konsumeras i stället för på privatkopiering och lagringsutrymme. En modern upphovsrättslagstiftning måste fokusera på var värdet skapas och konsumeras. Därför är vår uppfattning att regeringen bör avskaffa systemet med privatkopieringsersättning och återkomma med ett förslag som på ett transparent och rättvist sätt säkerställer att upphovsrättsinnehavare får skälig ersättning direkt från de plattformar och tjänster där deras verk konsumeras samt att lagstiftningen fullt ut integrerar AI-genombrottets konsekvenser.

Fru talman! Vi behöver vara i takt med tiden. Nej till regeringens proposition! Ja till modern lagstiftning! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag är sist ut här och ska fatta mig kort.

Det förslag som vi nu har diskuterat handlar i grunden om att vi ska få på plats ett system med kompensation för rättighetshavare samt enklare, mer förutsebara och konkurrensneutrala regler för företag samtidigt som vi ser till att belastningen på konsumenterna inte blir för stor.

Det är naturligtvis alldeles utmärkt, inte minst förslaget att alla som har fått se de verk som de har skapat bli kommersiellt spridda och tillgängliggjorda i uttalat förvärvssyfte ska ha rätt till ersättning. Det är alldeles grundläggande. Det är också bra att det slås fast att motsvarande rätt ska gälla för utövande konstnärer, framställare av ljud- eller bildupptagningar samt radio- och tv-företag.

Att man i dag kan skapa ett verk, oavsett inom vilken bransch man verkar, utan att rättighetshavaren får någon ersättning är oerhört bekymmersamt. Utöver känslan av att ha blivit bestulen på något som man har skapat kan det också leda till ganska stora ekonomiska förluster.

Jag ska inte upprepa vad mina kollegor från samtliga partier har sagt här om varför det är så viktigt med immaterialrätt och rätten att skydda äganderätten även inom dessa branscher. Det räcker med att säga att om vi inte får på plats ett skydd kommer vi inte att få se någon innovation eller utveckling. Därmed kommer vi inte att få någon speciellt spännande kultursektor och i slutändan heller inte så mycket kulturellt välstånd i Sverige.

Jag tycker därför att det är bra att de lagändringar som nu föreslås ska träda i kraft redan i år. Det är faktiskt inte en dag för tidigt.

Jag stannar där och yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 juni.)