Övergripande miljöfrågor

Herr talman! Det här betänkandet kallas ibland något orättvist för slasktratten. Det är för att det behandlar en bred palett av frågor som inte riktigt passar in i andra betänkanden men som ofta är några av de absolut viktigaste vi har att hantera. Med så mycket mörker i världen är det lätt att drunkna i notiserna, titta bort och hoppas att det snart ska gå över. Min första och kanske viktigaste uppmaning under detta anförande är att inte titta bort och inte låta mörkret vinna. Vi har mycket arbete kvar att göra, och miljö- och klimatpolitiken är kanske ännu viktigare i dag just på grund av allt som sker.

Herr talman! Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på att vi har en trygg och stabil elförsörjning. Energipolitiken ska säkra el till konkurrenskraftiga priser och garantera att el finns när och där man behöver den. För att minska sina utsläpp och säkra framtidens jobb behöver Sverige mer ren el som möjliggör ökad tillväxt och en konkurrenskraftig industri.

Vårt elsystem är uppbyggt kring vattenkraften i norr och kärnkraften i söder. Detta har lagt grunden för vårt robusta, fossilfria system som säkerställer att vi har tillräckligt med el för Sveriges hushåll och företag och att vi klarar omställningen.

Det är nog ingen som har missat att Moderaterna vill ha mer kärnkraft. Tyvärr drev Sledda regeringar länge en politik för att försämra och till slut slå ut kärnkraften. Detta har varit oerhört skadligt för Sverige. Den moderatledda regeringen har lagt en ny kurs för Sverige och säkrat en framtid där ny kärnkraft faktiskt kan byggas.

Vi är också överens om att mer vindkraft behövs. Den svenska energimixen har historiskt lockat många investeringar till vårt avlånga land. Billig, fossilfri och tillgänglig el ska byggas upp med en stabil grund i kärnkraften och vattenkraften. Vårt fokus måste vara på att bygga upp ett fossilfritt energisystem som håller i längden. Den krassa verkligheten är att vårt elbehov kommer att fördubblas på väldigt kort tid, och för att klara denna utmaning kommer både vindkraften och kärnkraften att behövas.

Herr talman! I dag tar det dock alldeles för lång tid att få tillstånd för exempelvis ett nytt vindkraftverk. Många företag vittnar i dag om långa handläggningstider för miljötillstånd när de vill investera i och utveckla sina verksamheter. Detta gäller också för alla de verksamheter som skapar stor klimatnytta. I stället för att uppmuntras möts de i dag av hinder. Det gäller till exempel vattenkraftverket som kunde utöka sin produktion genom att effektivisera befintligt kraftverk men som fick slita i 15 års tid för att få tillstånd. Det gäller också lantbrukaren som fick orimligt många extra pålagor på sin verksamhet för att han, till skillnad från grannen som haft samma tillstånd sedan 60-talet, ville modernisera sin gård.

Det finns mycket att förbättra. Dels behöver kommuner ta sitt ansvar genom att effektivisera processer och i högre utsträckning stå på företagarnas sida, dels behöver våra nationella regelverk skapa rätt föreutsättningar. Det är trots allt näringslivet som genomför klimatomställningen, inte politikerna eller tjänstemännen. Många verkar tro att det är politikens uppgift att tvinga fram den gröna omställningen, men jag ifrågasätter det. Politiken sätter ramarna, regelverket och riktningen, men ibland är det faktiskt bättre att politiken inte lägger sig i.

Det är bra att Sverige har en tuff miljölagstiftning. Det har gett oss en unik position att skapa hållbara produktionsled. Vi ser dock en tydlig vändning där näringslivet numera är den nya miljörörelsen och driver på i en mycket högre takt än politiken har möjlighet att hänga med i. Det har gjort att mycket av den lagstiftning som har syftat till att skydda miljön snarare stjälper mer än den hjälper. Vi måste därför börja ifrågasätta när, var och hur politiken har mandat att lägga sig i.

Miljöbalken är skriven i en tid då klimatomställningen inte stod särskilt högt upp på agendan. I dag har vi helt andra förutsättningar och behov. Det är uppenbart att miljöbalken behöver reformeras så att den främjar utvecklingen i stället för att hindra den.

Herr talman! Det finns få saker som gör mig så arg som när människor förstör vår natur. Naturen är en del av vårt arv, och det är vårt gemensamma ansvar att ta hand om den. Tyvärr ser vi hur den grova kriminaliteten orsakar förödelse inte bara i våra städer utan också i vår natur. Oseriösa företag tjänar stora pengar på att utnyttja luckor i vår lagstiftning och dumpa avfall i naturen. Det är också uppenbart att straffskalan inte står i paritet med den förödelse som orsakas för djur, natur och människor. Här är det tydligt att det behövs en bättre process för att både upptäcka och motverka miljöbrottslighet.

Herr talman! Århuskonventionen, som både Sverige och EU anslutit sig till, är en FN-konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. I konventionen slås bland annat fast att den berörda allmänhet som har ett tillräckligt intresse eller som hävdar att en rättighet kränks har rätt att få giltigheten av ett miljörelaterat beslut prövad av domstol.

Grundtanken är god. Det är en helt naturlig del av ett demokratiskt samhälle att en organisation ges möjlighet att företräda sina medlemmars åsikter och intressen. Men utvecklingen av talerätten har gått i en riktning som är problematisk. Skogsägare kan tvingas att på egen bekostnad försvara sin rätt att bruka sin skog samtidigt som små miljöföreningar utan lokalförankring har rätt att överklaga avverkningar, utan något som helst kostnadsansvar. Så var inte tanken.

Äganderätten är grundlagsskyddad, men det sätt på vilket vi i dag behandlar markägare är skamligt. Jag vet inte varför det har blivit ett förhållningssätt där man automatiskt misstror markägare. Såvitt jag vet har den svenska miljön bara förbättrats när i synnerhet skogsägare har fått rådighet över sin mark. Återigen: Jag tror att det är nyttigt för oss alla att ställa frågan: När har politiken mandat att kliva in?

(Applåder)

Herr talman! Tack, Helena Storckenfeldt, för anförandet! Ledamoten inledde med att säga att mycket ligger i betänkandet, men energipolitiken gör det inte. Väldigt mycket av inledningen handlade dock om energipolitik, kan jag konstatera.

Anledningen till att ledamoten tog upp energipolitiken landade i frågan om att vi behöver effektivare tillståndsprocesser. Där är våra partier helt eniga. Därför tycker vi att det är tråkigt att regeringen inte gick hela vägen när den hade möjlighet att på riktigt genomföra en förändring när det gäller ändringstillstånd som huvudregel.

Sedan lyssnade jag med intresse på beskrivningen av problemen med miljöbalken. Om ledamoten kan ge exempel är jag intresserad av att höra dem, till exempel de tre viktigaste förändringar av miljöbalken som ledamoten ser framför sig och som kan göra att vi får en effektivare process. Det är en fråga.

Den andra frågan handlar om den kritik som Sverige precis har fått från OECD, som konstaterar att Sverige riskerar att missa både våra klimatmål och våra miljömål. Samtidigt har Moderaterna i regeringsställning både genomfört åtgärder som ökar utsläppen och dragit ned på miljöbudgeten.

Hur tänker Moderaterna säkerställa att Sverige klarar sina nationella åtaganden liksom våra EU-åtaganden och internationella åtaganden när den nuvarande politiken driver oss i helt motsatt riktning?

Herr talman! Det är viktiga frågor som ledamoten Järrebring väljer att lyfta upp här.

Inledningsvis, om energin, kan vi konstatera att om man inte har någon energipolitik har man heller ingen klimatpolitik. De två går hand i hand, och vi måste på ett mer seriöst sätt börja behandla dem på det sättet också.

Vi behöver tillräckligt mycket el för att ställa om alla våra stora, tunga industrier. Vi är ett land långt upp i norr med kalla temperaturer. Det är också något att ta hänsyn till.

Sedan ska vi ställa om en hel fordonsflotta. För att klara av det kommer vi att behöva hantera energipolitiken på ett helt annat sätt än vad man gjort under tidigare mandatperioder. Det är just därför vi nu har lagt om politiken - för att se till att kärnkraft blir verklighet framöver. Det är otroligt viktigt, och det går hand i hand med tillståndsprocesser, som ledamoten också lyfte upp. Här har vi gått framåt på många olika fronter.

När man ser över hur vi kan förenkla för våra företag och för näringslivet måste man se på helhetsbilden. Vad är det för olika lösningar som kommer in här?

Vi har propositionen Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning. Där nämns bland annat ändringstillstånd men också att giltigheten kan förlängas. Vi har även tillståndsprövningen av elnät. Det är otroligt viktigt att det, när vi ökar produktionen av el, blir möjligt att göra den tillgänglig i hela landet. Annars, återigen, stannar det av med alla flaskhalsar som existerar i dag.

Det handlar också om ändringar i minerallagen, för vi kommer trots allt att behöva mycket mer mineral för att klara av att ta fram de tekniker som behövs för omställningen.

Herr talman! Tack, Helena Storckenfeldt, för svaren!

Jag tänker att de allra flesta, kanske till och med alla, förstår att klimatomställningen, som en del av den gröna omställningen, handlar om att ersätta fossil energi och fossila råvaror med annan energi. Att elektrifieringen är nyckeln tror jag också att alla är överens om.

Den stora utmaningen är industrins omställning. Om vi tittar på fordonsflottan ser vi att det överskott av elproduktion vi har redan i dag täcker behovet när det gäller att ställa om fordonsflottan för persontrafik. Det är inte den stora utmaningen, om vi ska vara ärliga, utan det är industrins omställning som är den stora utmaningen.

Jag fick inget svar på mina frågor, så jag vill ge ledamoten möjlighet att svara på dem. Hur ser Moderaterna på kritiken från OECD om att Sverige riskerar att missa både sina klimatmål och sina miljömål? Hur tänker Moderaterna säkerställa att Sverige klarar både nationella åtaganden, EU-åtaganden och internationella åtaganden med tanke på att den nuvarande politiken, som man har drivit så här långt under mandatperioden, faktiskt driver Sverige i helt motsatt riktning?

I stället för exempel på förändringar i andra lagar är jag intresserad av att höra vad ledamoten ser som de viktigaste förändringarna i miljöbalken för att effektivisera tillståndsprocesserna.

Herr talman! Tyvärr får vi bara två minuter i replikskiftena. Det går kanske inte att utveckla i exakt den omfattning som jag hade velat.

Vad gäller miljöbalken tror jag att en viktig del är att se till att vi tillämpar den på ett bättre sätt. I första paragrafen står det att man ska kunna ta hänsyn till de målkonflikter som uppstår i olika ärenden. Är det exempelvis rimligt att en tretåig hackspett sätter stopp för ett bygge av något som är otroligt samhällsviktigt? Sådana avvägningar görs i dag inte av politiken utan snarare av domstolar. Det finns oändligt många målkonflikter, och jag tror att tillämpningen sker på fel sätt i dag.

För att återkomma till energifrågan nämnde Joakim Järrebring att vi har ett överskott. Det stämmer, men däremot är skillnaden mellan produktion och konsumtion stor. När vi tittar på siffrorna ser vi tydligt att produktionen har ökat till följd av den vindkraft som har kunnat byggas ut, men konsumtionen har däremot inte hängt med i utvecklingen. Det är där vi har problemet.

Jag hoppas att S kan ta den här frågan vidare och ta energifrågan på lite större allvar framöver och se att en nyckel i den gröna omställningen är att vi kombinerar målen om produktion med att se till att det faktiskt går att konsumera. Där är nyckeln faktiskt kärnkraft. Jag hoppas att Socialdemokraterna är villiga att ta viktiga och stora steg framåt i den frågan och bli tydligare, för allas vår skull.

Herr talman! Tack, Helena Storckenfeldt, för ditt anförande! Du började med att säga att vi inte ska titta bort. Nu mer än någonsin är det viktigt att vi håller ögonen på klimat- och miljöfrågorna, så där håller jag med ledamoten fullt ut. Så som det ser ut i nyhetsflödet och dagspolitiken är det lätt att dessa frågor hamnar i skymundan, men de är minst lika viktiga för vår överlevnad, som det faktiskt handlar om, som många av de andra frågor som diskuteras just nu. Vi måste hålla ögonen på detta.

Klimat- och miljöpolitiken är nödvändig, och vi har varit väldigt duktiga på den i Sverige. I det tidigare replikskiftet tog Joakim Järrebring upp den OECD-rapport som kom i går. Mycket av det som vi debatterar i dag finns med i rapporten. Den visar, herr talman, att vi i Sverige ofta har varit champions, alltså ledande, när det gäller miljö- och klimatpolitiken. Vi har lyckats visa att man kan få ned utsläppen och samtidigt öka välståndet. Vi har varit bäst i EU på det.

Sedan vi fick den här regeringen har det dock gått åt fel håll. Vi har nu en utsläppsökning som är bland de snabbaste bland EU-länderna, till och med den allra snabbaste.

Det finns också andra frågor här där vi ser att vi inte når våra mål. Av våra 16 miljömål är det 12 som vi inte når, och det går åt sämre håll sedan den nya regeringen kom in.

En av de saker som jag tänkte fråga om, förutom hur vi övergripande ska komma åt det här, är vattenkraften som Helena Storckenfeldt var inne på när det gäller tillståndsprocesser.

Någonting som OECD slår ned på är att vi inte har miljöanpassat vattenkraften. Det finns en överenskommelse. Det finns en NAP, nationell plan, för hur det här ska gå till som har pausats av den här regeringen. Nu händer ingenting, och vi ser att våra miljövärden försvinner. Det här är viktig baskraft för Sverige, men vi måste också nå våra miljömål. Vad gör regeringen åt det? När återkommer NAP:en?

Herr talman! Bra och viktiga frågor!

Jag vill inledningsvis tacka Emma Nohrén för hennes engagemang i de här frågorna. Det var faktiskt ett inlägg på hennes sociala medier som inspirerade min inledning i mitt anförande i dag. Det tycker jag är viktigt att visa på. I den väldigt mörka omvärld där vi befinner oss i dag är det viktigt att vi också här har någon form av gemensam inriktning och tanke om vart vi är på väg och vilka värden vi försvarar.

Den här regeringen har som mål att Sverige ska vara ett grönt föregångsland framåt. Det jag ser som ett problem som varit och som vi nu försöker fixa till är att det inte går att kalla sig ett föregångsland utan att se till att andra länder faktiskt tar efter det arbete som vi gör här i Sverige. Vi åstadkommer väldigt stora värden inom både miljö- och klimatpolitiken. Det har vi gjort under väldigt lång tid, och det ska vi fortsätta göra.

Det vi behöver göra nu är att utforma regelverk för vårt näringsliv för att se till att företagen stannar kvar i Sverige och fortsätter producera i Sverige och med det exemplet visa att det faktiskt går att öka vårt välstånd samtidigt som vi bibehåller högt satta klimatmål. Den omställningen förutsätter mycket mer ren el, så vårt fokus ligger på att öka konkurrenskraften och se till att vi bibehåller god tillväxt samtidigt som vi bibehåller högt satta klimatmål.

Det är väldigt många delar som går in i detta, inte minst tillståndsprocesserna som vi talade om i ett tidigare replikskifte. Jag stannar där.

Herr talman! Ja, de här frågorna går ju in i varandra. Det är väl också därför vi har ett betänkande som heter Övergripande miljöfrågor. De finns med i många av våra andra betänkanden, men så behövs det här som på något vis håller ihop det hela. Det är tillståndsprocesser, vetorätt och äganderätt och sådana saker.

Men, återigen, trots de höga ambitioner som jag är övertygad om att Helena Storckenfeldt vill ha ser vi ju att utvecklingen går åt fel håll. Det är inte bara det att utsläppsminskningarna stannar upp, utan vi har en aktiv politik som faktiskt gör att utsläppen ökar. Det gäller framför allt i transportsektorn.

Vi ser också ett stopp och ett bakåtsträvande på miljösidan när det gäller till exempel miljöanpassning av vattenkraften och när det gäller hur skogspolitiken bedrivs och framställs.

Vi har fått den här grundliga rapporten. Den görs vart tionde år, herr talman; det är fjärde gången vi får den i Sverige. Läser vi mellan raderna ser vi att man är konfunderad: Vad hände 2022? Vad hände egentligen? Vi har ju faktiskt visat att det går att få ökat välstånd och att vi har starka företag.

Jag får till mig från många av företagen att de undrar vad regeringen gör. Den spelplan och de regelverk som fanns försvann över en natt i vissa delar eller har ändrats.

Är det någonting som näringslivet vill ha är det långsiktighet, herr talman, så jag frågar ledamoten återigen: Hur ska man komma till rätta med det här, och hur ska man se till att få igång det?

Jag skulle också vilja ha svar på när det här med vattenkraften kommer igång. Det är otroligt viktigt att vi har ren energi, men vi måste kunna ha den med gott samvete ur klimatsynpunkt men också för biologisk mångfald.

Herr talman! Jag börjar med frågan om vattenkraften och utrivningen av olika dämmen som finns runt om i vårt land.

Jag kommer från Halland. Där har vi en hel del sådana här platser, där det är mer eller mindre lämpligt att riva ut de här.

På de platser där det är mindre lämpligt ser vi att det är gamla dämmen som gjort att det skapats helt egna ekosystem, som funnits där i hundratals år. Om vi ska prata riktig miljönytta ifrågasätter jag att det på exakt alla platser i Sverige är lämpligt att riva ut hundra år gamla dämmen och förstöra de befintliga ekosystemen till förmån för fiskvägar, också när man vet att det inte finns någon fisk som är på väg där. Däremot finns det andra ställen där det absolut ska göras, och det är viktigt att man kan skilja mellan var det är lämpligt och var det inte är lämpligt.

Det som görs just nu är oerhört ohållbart, för man tar inte hänsyn till de här aspekterna. Det är därför jag ifrågasätter den här allmänna, stora utrivningen av dämmen.

Vi går tillbaka till klimatpolitiken. Vad är det egentligen som har hänt sedan 2022? Jo, vi har valt att satsa på energipolitiken för att se till att den blir långsiktigt hållbar och robust och se till att det blir möjligt att nå klimatmålen på både kort och lång sikt.

Den förra regeringen skulle eventuellt ha nått 2030-målen men inte 2045-målen och inte nettonoll. Där lade man alla ägg i samma korg, som hette reduktionsplikten - som dessutom kritiserades av Riksrevisionen för att man inte hade kunnat följa hela banan hela vägen ut.

Vi har lagt ett annat fokus. Det ligger på ökad konkurrenskraft, god tillväxt och höga klimatmål.

Herr talman! Vi har redan satt igång debatten med replikskiften, men vi är ju här för att debattera betänkandet Övergripande miljöfrågor.

Bakom den något intetsägande rubriken gömmer sig viktiga frågor som tillståndsprocesser, miljöprövning, vindkraftsetableringar, äganderättsfrågor, offentlig upphandling - en joker i de flesta betänkanden - samt miljöbrott och ansvarsfrågor vid miljöföroreningar. Det är spretigt, men det är det här som är enormt viktigt för att pusslet ska gå ihop. Många av de här frågorna är det som sammanbinder de olika politikområdena inom miljö- och klimatpolitiken.

Herr talman! Vi har redan nämnt det i debatten, men jag vill gärna ta det igen i mitt anförande: Vart tionde år utvärderar OECD Sveriges miljö- och klimatpolitik. Det är en stor utvärdering - OECD, där vi är med, är ju en organisation som har enormt mycket fakta och kunskap och jämför mellan länder men också inom länder.

Den här rapporten lämnades över till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari i går. Det är ingen rolig läsning. OECD är väldigt frågande. Sverige har varit på rätt spår länge och tidigare visat att det går att minska utsläppen och öka välståndet. Men nu har någonting hänt.

År 2022 fick vi en ny regering, Tidögänget, och helt plötsligt skakar siffrorna. Det blir hack i kurvan, och kurvor går uppåt som brukar gå nedåt. Framför allt ser vi att utsläppen ökar i transportsektorn. Av våra 16 nationella miljömål kommer 12 inte att nås till de årtal då de är tänkta att nås.

Vår skogspolitik får svidande kritik. Miljöanpassningen av vattenkraften får svidande kritik. Den måste komma igång och verkställas igen och återfå rätt plats.

Det här, herr talman, är inte bara pinsamt. Det är också allvarligt. Om vi inte når våra egna klimatmål, som ofta är skarpare än de internationella mål och EU-mål vi har, betyder det att vi inte heller kommer att nå våra europeiska eller internationella miljö- och klimatmål.

Vad gäller internationella åtaganden har vi skrivit under Parisavtalet. Vi har även skrivit under avtalet för biologisk mångfald och skydd, Kunming-Montreal-ramverket. Vi har dessutom skrivit under naturrestaureringslagstiftningen, herr talman, och vi har skrivit under europeiska klimatlagar.

Rent krasst visar den här sammanställningen av vår klimatpolitik att vi inte kommer att nå målen. Man skriver inte att man är förvånad, men man skriver ut att Sverige var ett av de sex länder som röstade emot restaureringslagstiftningen. Men även om regeringen nu inte tycker att det här är en bra idé och har röstat nej till den gäller den fortfarande. Man ska uppfylla sina åtaganden för att följa lagstiftningen. Det är där många av de saker vi debatterar i dag kommer in.

Herr talman! Miljöpartiet har lagt fram många motioner om hur Sverige ska uppnå sina klimat- och miljömål och komma på rätt spår igen. Många av dem finns med i dagens betänkande. Tyvärr har de inte fått majoritet, och därför har vi många reservationer. Vi står bakom alla våra reservationer, men jag vill redan nu yrka bifall till reservation 37, som handlar om miljöfarliga subventioner.

Miljöfarliga subventioner är också en sak som OECD slår ned på. Sällan har väl bensin och diesel varit så billigt som nu i förhållande till disponibel inkomst. Dollarn har visserligen sjunkit i värde, och det gör sitt till. Men det beror även på en aktiv politik av den här regeringen. Det var något man också gick till val på. Nu ser vi att de fossila utsläppen ökar. Det är alltså en politik man aktivt för genom att sänka dessa priser.

Den 19 december 2022 antogs Kunming-Montreal-ramverket för biologisk mångfald. Jag tycker att det visar väldigt väl hur klimat- och miljöfrågorna hänger ihop. Tyvärr blir det ofta så att klimat och miljö hanteras som två skilda saker, men vi kan inte uppnå det ena utan att uppnå det andra.

Ett av de mål som Sverige har åtagit sig att uppnå, åtgärdsmål 18, handlar om att vi senast 2025 - i år - ska påbörja arbetet med att identifiera subventioner som är skadliga för biologisk mångfald och påbörja arbetet med att fasa ut dem. Fram till 2030 ska de subventionerna minskas med 500 miljarder dollar årligen. Trots att vi har ratificerat detta har vi inte uppnått det eller ens påbörjat arbetet.

Herr talman! Den senaste kartläggningen av miljöfarliga subventioner gjordes 2017. Därför handlar vår reservation om att återigen ge Naturvårdsverket i uppdrag att kartlägga de miljöskadliga subventionerna för både klimat och miljö och om en åtgärdsplan för hur de ska fasas ut.

Globalt sett är det otroliga siffror. Enligt IMF subventionerades olja, kol och gas med 7 biljoner dollar 2022. Det är 145 miljoner kronor i minuten.

Bara i Sverige, i förra årets budget, gick 10 miljarder kronor mer än den totala klimat, miljö- och naturbudgeten till miljöskadliga subventioner. Det var 31 miljarder. Vi anser alltså att någonting behöver göras väldigt snabbt. Vi kan hitta lågt hängande frukter och även vinn-vinnsituationer.

Herr talman! Det finns många fler saker som behöver göras. Vi har pratat om hur man ska få till tillståndsprocesserna. Miljöpartiet har en motion om en så kallad klimatstyrka. Det förslaget fanns med i Miljöprövningsutredningen men blev tyvärr inte verklighet - åtminstone inte än. Vissa länsstyrelser har ändå försökt göra detta. Länsstyrelsen i Västra Götaland poolade resurserna till stora anläggningar. Batterifabriker kanske man inte vill prata om i dag, men det finns de som fortfarande funkar och fungerar. Det handlade även om andra stora satsningar för att få ned klimatavtrycken. Man såg till att länsstyrelserna hade resurserna. Men tyvärr har regeringen dragit ned medlen till länsstyrelserna, så man kan inte ha kvar detta.

Ett förslag i Miljöprövningsutredningen var alltså en klimatstyrka - en task force - för dessa stora investeringar, som man skulle kunna använda nationellt. Den skulle kunna hjälpa till med tillståndsprocessen och ha kunskaperna som behövdes. Det är ju inte så att ett och samma ställe hela tiden får dessa stora förfrågningar, utan det kanske handlar om en etablering på ett ställe. Då kan man jobba där och sedan ta med sig kunskapen vidare. På det viset skulle man kunna öka hastigheten. Det skulle vara väldigt bra för såväl de företag som vill etablera sig som för klimatet och våra tjänstemän, som får bättre kunskap.

Herr talman! Det är många fler saker som jag skulle vilja ta upp. Det kommer jag inte att göra nu, men återigen: Lagen om offentlig upphandling behöver uppdateras. Vi är ledsna över att regeringen inte gick med på att göra de förändringar som skulle kunna göra klimatnytta.

Vi anser också att skyddet för privatpersoner som råkar ut för olika typer av miljöproblem behöver stärkas. Senast handlade det om PFAS i Kallinge, där privatpersoner fick kämpa som David mot Goliat. De vann, men vi anser att det behöver finnas ett rättsligt stöd för dem som råkar ut för sådant där man drabbas utan egen förskyllan - i det här fallet av förgiftning av cancerogena ämnen. Sådant ska inte drabba den enskilde. Det måste till en lex Kallinge.

Herr talman! Jag yrkar som sagt bifall till reservation 37 och hoppas att Sverige åter kan bli ett land som går i täten för omställningen och som kan inspirera andra i stället för att konfundera utredare.

(Applåder)

Herr talman! Som tidigare talare varit inne på är det här som ett uppsamlingsheat för motioner som inte riktigt passar i något annat betänkande. Därför är det en spretig samling motioner vi ska försöka hantera. I mitt anförande har jag tänkt bemöta några av de reservationer som finns. Men jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Den första delen handlar om miljömålssystemet, som även tidigare talare var inne på. Vi har ett miljömålssystem i Sverige. Tanken bakom det är jättebra, men tyvärr har vi ett miljömålssystem som är uppbyggt på ett sådant sätt att vissa av målen inte kommer att kunna nås.

I den här kammaren debatteras ofta miljökvalitetsmålet Levande skogar. Ganska många forskare i Sverige är väldigt tydliga med att om all mänsklig verksamhet på jordens yta skulle upphöra i hundra år skulle vi ändå inte kunna nå miljökvalitetsmålet Levande skogar. Då är frågan om det målet verkligen ska stå kvar som det är formulerat eller om det ska skrivas om. Och när vi nu har ett sådant mål uppstår frågan om vi har fler mål som skulle behöva ses över.

Som det är nu har vi klarat av ett mål, och det gällde freoner. Dit var det ändå ganska lätt att ta sig. Det var en lågt hängande frukt. Men många av de andra miljömålen är kanske inte mål utan snarare visioner eller kanske till och med utopier. Innan vi lägger till ytterligare delar i miljömålssystemet bör vi alltså se över de delar vi redan har.

En annan sak som det finns flera reservationer kring och som har varit uppe i tidigare anföranden och replikskiften är tillståndsprocesser. När regeringen tillträdde tog vi över några pågående utredningar som den tidigare regeringen tillsatt. Vi har även tillsatt nya utredningar för att fortsätta med detta. En miljötillståndsutredning har till exempel lämnat sitt betänkande i år om hur vi ska agera för att hantera tillståndsförändringar och tillståndsprocesser på ett bättre sätt. Vi ska ju inte sätta krokben när folk vill göra förändringar för att förbättra för klimat och miljö. Man vill vara del av omställningen, men det finns regelverk som sätter käppar i hjulet.

Som tidigare har påpekats har vi en klimaträttsutredning som betonar vikten av effektivare och snabbare tillståndsprocesser. En utredning som säger det är en sak, men sedan ska det följas upp av politik, och just för att vi ska få snabbare tillståndsprocesser och därmed kunna underlätta klimatomställningen följer nu den här regeringen upp dessa utredningar. Flera andra utredningar pekar i samma riktning, och därför är det jätteviktigt att nu faktiskt göra någonting som gör skillnad på riktigt.

Herr talman! I dessa dagar är det ganska populärt att använda sig av AI. Jag frågade AI om han, hon eller den kunde tala om vad som är skillnaden mellan den tidigare Miljöprövningsutredningen och Miljötillståndsutredningen, som den nuvarande regeringen tillsatte. Då svarade AI så här: Miljöprövningsutredningen betonar klimatmål och modernisering av villkor medan Miljötillståndsutredningen fokuserar på praktiska förenklingar och tydligare reglering.

Det är dit vi vill komma: praktiska förenklingar och tydligare reglering. Det är det som Miljötillståndsutredningen som regeringen tillsatte tydligt pekar på, och det är dit vi måste komma.

Herr talman! Med i betänkandet finns också det kommunala vetot mot vindkraften, eller snarare reservationer där man vill ta bort det kommunala vetot.

Vi behöver enormt mycket elektricitet för att klara omställningen. Det har nämnts i tidigare replikskiften, och därom finns ingen tvekan. Vi behöver mer av allt. Men då ska vi ha produktionen där den faktiskt passar. All elproduktion passar inte överallt, och därför är det kommunala vetot viktigt. Det är kommunen som har planmonopolet i övrigt, och då är det även kommunen som ska kunna ha ett veto kring detta. I morse i SVT-nyheterna kunde vi till exempel se hur markägare i Smedjebacken drabbats av ett halverat värde på fastigheten bara för att det planerades en ny vindkraftspark i närheten.

Frågan om Århuskonventionen och talerätt var uppe tidigare. Där har vi sedan den förra mandatperioden ett tillkännagivande vad gäller jakt på rovdjur. Århuskonventionen gör skillnad på berörd och direkt berörd allmänhet. Tyvärr har vi i Sverige som vanligt, höll jag på att säga, gått lite längre än vad som är minimikravet och därmed gett talerätt till personer som alltså inte borde ha det eftersom de inte är direkt berörda.

Det blir lite märkligt när det ges tillstånd till vargjakt i Värmland, och sedan överklagar en organisation med säte i Stockholm eller privatpersoner som bor i Stockholm detta tillstånd fast de inte är direkt berörda. När det ska avverkas i Värmland kommer det som ett brev på posten en överklagan från Ölands södra udde. Inte heller då är man direkt berörd.

Talerättsfrågorna måste hanteras bättre, och därför måste implementeringen av Århuskonventionen i Sverige förändras.

Herr talman! Det finns flera motioner kring miljöbrott. I betänkandet En skärpt miljöstraffrätt och ett effektivt sanktionssystem från Miljöstraffrättsutredningen har man föreslagit en skärpt straffskala för miljöbrott. Man har infört ett nytt avtalsbrott som inriktar sig mot näringsverksamhet eller annan verksamhet som gör sig av med avfall på ett otillåtet sätt, vilket vi tyvärr har sett på ganska många ställen.

Regeringen har nu gått vidare med dessa jätteviktiga delar för att vi ska få stopp på avfallsbrottsligheten, som faktiskt är den fjärde största brottsligheten i världen. Det är verkligen omfattande, och detta är därför oerhört viktigt.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för anförandet!

Jag tänkte att vi skulle återuppta diskussionen som jag hade med ledamoten Storckenfeldt kring energipolitiken. Den moderata ledamoten framhöll vikten av kärnkraft. Jag tror dock att alla här i kammaren är medvetna om att om det blir ny kärnkraft är det i bästa fall, enligt de mest positiva bedömarna, först om 15-20 år.

Vi behöver öka elproduktionen kraftigt för att det över huvud taget ska finnas något behov av ökad elproduktion med kärnkraft i framtiden, och då vet vi också att det som kan stå för den ökade elproduktionen i närtid är vindkraft på land och till havs.

Jag lyssnade också på ledamotens argumentation kring det kommunala vetot. Han framhöll hur viktigt det är att det kommunala vetot finns kvar när det gäller vindkraft. Jag skulle därför vilja höra om det är Kristdemokraternas uppfattning att detta veto fortsatt också kommer att gälla för uranbrytning.

Jag vill gå in på det här med havsvindkraften och nödvändigheten att snabbt få fram ny elproduktion. Alla västsvenska kommuner utom Öckerö kommun och hela näringslivet i regionen har pekat på att havsvindkraftsprojektet Västvind är avgörande för att elförsörja Västsverige och skapa tusentals industrijobb.

Trots detta lyfte inte regeringen ett finger för att få det KD-styrda alliansstyret på Öckerö att ta sitt ansvar. Hur ser ledamoten på att hans egna lokala partikamrater blockerar den energiomställning som Kristdemokraterna och regeringen säger sig vilja se?

Herr talman! Det här var intressant. När Joakim Järrebring tog replik på min kollega Helena Storckenfeldt påtalade han att väldigt mycket av hennes anförande handlade om energipolitik, en del som inte är med i det här betänkandet. Nu tar ledamoten Järrebring replik på mig och fortsätter med energipolitiken och dessutom med kärnkraft och havsvindkraft, något som jag inte nämnde i mitt anförande. Men Joakim Järrebring har rätt att ställa vilka frågor han vill i sina repliker; det ska han få lov till.

Vad gäller energipolitiken är det en självklarhet att vi måste ha mer energi och mer av allt. Om vi ska följa fysikens lagar är det dock så att ju mer väderberoende energi vi har, desto mer planerbar, reglerbar baskraft måste vi ha för att balansera upp så att elsystemet ska fungera. Vi kan alltså inte bara köra på med väderberoende energi om vi inte ser till att fylla upp med baskraft.

Ja, vi behöver allt. Ideologin kan dock inte få styra, utan vi måste även följa fysikens lagar, och ska vi följa fysikens lagar måste vi ha mer av planerbar, reglerbar baskraft.

Vad gäller havsvindkraftsprojektet som Joakim Järrebring hänvisar till kommer jag inte på något vis att recensera mina partikollegor på Öckerö. Däremot kan jag ha en ganska stor förståelse. Jag tillbringar varje sommar en vecka på Hönö som ligger i Öckerö kommun, och jag förstår om man där är rädd för havsvindkraft längre västerut som kommer att förstöra den fantastiska utsikten mot Västerhavet. Det har jag inga problem att förstå.

Herr talman! En intressant ingång i hela den här energidiskussionen som vi återkommande får höra från regeringspartierna är att vi på något vis utifrån naturlagar behöver ha kärnkraft i elsystemet för att det ska fungera.

Vi har ett energisystem som har varit kanske ett av de absolut bästa elsystemen i världen under väldigt lång tid. Det är dock ett gammalt och omodernt system, och ska vi bygga vidare på den hundraåriga tekniken behöver vi ha stabil baskraft i systemet.

Det finns ju alternativ. Man kan bygga ett nytt och modernt elsystem med flexibel förbrukning och en helt annan typ av styrning. Man kan använda sig av ny teknik för att balansera frekvensen på nätet.

Jag vänder mig väldigt mycket emot när företrädare för regeringen och regeringspartierna säger att det är helt nödvändigt med kärnkraft. Det är en tekniskt möjlig lösning om vi ska bygga vidare på exakt samma teknik för elsystemet som vi har i dag, men det är inte den enda möjliga vägen framåt.

Jag tyckte att ledamoten gick förbi havsvindkraftsprojektet ganska raskt. Det är 70 000 arbetstillfällen i Västsverige som står på spel. Är det rimligt att en enskild kommun kan få ansvara för detta? Är det rimligt att den gröna omställningen och de arbetstillfällen som är kopplade till detta står och faller med en kommuns röst? Tycker ledamoten verkligen att det är rimligt?

Herr talman! Joakim Järrebring står här och säger att vi hade det bästa elsystemet i världen. Det är nog rätt - vi hade det bästa elsystemet i världen. Men Socialdemokraterna, tillsammans med Miljöpartiet, gjorde allt de kunde för att montera ned det bästa elsystemet i världen.

De lade ned fullt fungerande kärnkraftsreaktorer. Driften av dessa hade dessutom kunnat förlängas tills vi byggt nya och ännu mer moderna kärnkraftsreaktorer. De var också med och tog fram en omprövning av vattenkraften för att med kirurgisk precision plocka bort den småskaliga vattenkraften.

Joakim Järrebring pekade i sin förra replik på hur mycket havsvindparken utanför västkusten skulle ge. Den småskaliga vattenkraften ger i dag motsvarande vad Göteborgs stad förbrukar på ett år. Är det värt att montera ned? Är det inte minst lika värdefullt att behålla detta, med tanke på att situationen är som den är?

Ja, Sverige hade världens bästa elsystem. Men det var Socialdemokraterna, tillsammans med Miljöpartiet, väldigt duktiga på att montera ned.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi ändå kan vara väldigt stolta som svenskar. Sverige har en lång tradition av ambitiös och resultatinriktad miljöpolitik. Sverige har varit ett föregångsland i klimatarbetet. Vi har byggt vårt välstånd på en kombination av innovation, hållbar utveckling och starka offentliga institutioner. Men den politik som förs av den nuvarande regeringen innebär en drastisk riktningsförändring.

Det betänkande vi diskuterar i dag handlar om övergripande miljöpolitik. Det är en bred fråga som omfattar alltifrån miljöprövning och tillståndsprocesser till bevarande av biologisk mångfald och hantering av miljöbrott.

Herr talman! Det är tydligt att vi befinner oss vid ett vägskäl. Vi kan välja att fortsätta den svenska traditionen av ambitiösa reformer. Vi kan också låta kortsiktiga ekonomiska intressen styra på bekostnad av både vår natur och vår framtida tillväxt.

Regeringens miljöpolitik präglas av låga ambitioner och brist på långsiktig planering. Nedskärningarna i miljöbudgeten har drabbat alltifrån naturvården till vattenförvaltningen. Vi ser nu konsekvenserna av detta i form av försämrade förutsättningar för skyddad natur, ökade utsläpp och brist på stöd till kommuner och företag som vill gå före i den gröna omställningen. Sveriges Kommuner och Regioner har efterlyst ökat samarbete med staten för att snabba på den gröna omställningen, vilket visar att regeringens politik saknar såväl tillräcklig styrning som långsiktig planering.

Regeringen har gjort omfattande nedskärningar i miljöbudgeten. Jämfört med tidigare regeringar har anslagen minskat med över 7 miljarder kronor, och neddragningarna har fått konkreta konsekvenser. Skyddet av värdefull natur har minskat drastiskt. Länsstyrelserna har tvingats skära ned på skötsel av nationalparker och naturreservat.

Detta är dock inte en isolerad fråga, herr talman. Det finns ett tydligt mönster i regeringens politik. Miljö och klimat är inte de enda områden som har fått stryka på foten. Regeringen har konsekvent prioriterat skattesänkningar för de mest välbeställda, samtidigt som människorna med de minsta marginalerna har fått det sämre. Skattesänkningarna har till största delen gynnat höginkomsttagare - en person som tjänar 150 000 kronor i månaden får runt 4 000 kronor mer i plånboken, medan en låginkomsttagare får runt 60 kronor.

Samtidigt har regeringens politik lett till att Sverige nu ligger i botten av EU:s tillväxtliga och till att arbetslösheten i landet är på oförsvarligt höga nivåer. När vi talar om miljöpolitik måste vi också tala om ekonomisk politik. En framgångsrik miljöpolitik handlar nämligen inte bara om att skydda naturen utan också om att skapa nya jobb och nya möjligheter. Här är det värt att särskilt nämna behovet av effektivare tillståndsprocesser och kortare handläggningstider. Jag vill därför yrka bifall till vår reservation i betänkandet, nummer 4.

Den gröna omställningen är faktiskt en av de största ekonomiska möjligheterna i vår tid. Genom att investera i förnybar energi, hållbar industri och cirkulär ekonomi kan vi minska våra utsläpp och vår miljöpåverkan samtidigt som vi stärker den svenska konkurrenskraften.

Men i stället för att ta vara på dessa möjligheter har regeringen valt att backa in i framtiden. Vi ser det i deras ovilja att ge stabila spelregler för förnybar energi. Vi ser det i hur de försvårar för kommuner och regioner att genomföra viktiga miljö- och klimatinvesteringar. Vi ser det också i hur regeringen inte ens har försökt att övertyga sina egna partivänner i det KD-ledda alliansstyret på Öckerö, som nyligen röstade nej till havsvindkraftsprojektet Västvind trots att projektet är helt avgörande för Västsveriges elförsörjning och riskerar att påverka 70 000 jobb på lång sikt.

Herr talman! Miljöpolitik och tillväxtpolitik hänger ihop. Om vi ska ha en stark ekonomi i framtiden måste vi investera i hållbarhet, innovation och rättvisa. Vi behöver en sammanhållen politik som inte bara ser till nästa kvartalsrapport utan lyfter blicken och ser till nästa generation. Vi behöver en politik som ger människor möjlighet att leva ett gott liv utan att försämra förutsättningarna för dem som kommer efter oss.

Det är detta vi behöver, och det är därför det är så allvarligt att vi nu ser en regering som tar varken miljöutmaningarna eller de ekonomiska utmaningarna på riktigt allvar. Vi har en regering som varken har någon plan för att minska utsläppen eller någon plan för att skapa framtidens jobb. Vi har en regering som låter skattesänkningar för de rikaste gå före satsningar på hållbar utveckling och social rättvisa. Det är inte en regering som sätter vanliga löntagare i första rummet.

Jag menar att svenska folket förtjänar bättre. Vår miljö förtjänar bättre. Även kommande generationer förtjänar bättre. Därför behövs en annan väg. Det behövs en väg där vi kombinerar klimat- och miljöpolitik med en tillväxtpolitik som gynnar alla, inte bara några få.

(Applåder)

Herr talman! För att fortsätta på spåret att ta repliker på repliker på repliker tänkte jag återgå till energisystemet. Joakim Järrebring nämnde i det tidigare replikskiftet att vi hade det bästa energisystemet. Det fanns en anledning till detta. Grunden till att vi lyckats minska utsläppen sedan 70-talet är vår fossilfria energimix, som bygger på vattenkraften och kärnkraften. Nu måste den återuppbyggas, och det kommer att ta tid.

Jag hoppas, som jag nämnde i det tidigare replikskiftet, att S kan ta om lite beslut vad gäller det här och kanske ta lite tydligare beslut. Det som behövs är långsiktiga förutsättningar för industrin och för transportsektorns omställning. Vi måste trygga vår elförsörjning, för utan el kommer heller ingen omställning.

Men frågan kvarstår, herr talman, om vad Socialdemokraterna egentligen vill. Batterier är inte en långsiktig lösning. Som nämnts hade vi det bästa systemet, men det har vi inte längre på grund av de beslut som Socialdemokraterna fattade.

Min väldigt konkreta fråga till ledamoten Järrebring är: Om S skulle få makten vid nästa val, kommer man då att riva upp kärnkraftsplaner?

Herr talman! I internationella bedömningar rankas fortfarande Sveriges energisystem som ett av de mest robusta i världen. Hela poängen med min förra replik var att vårt elsystem bygger på gammal teknik och att det finns ny modern teknik att använda om man i framtiden vill ha ett mer robust elsystem som inte är centraliserat utan decentraliserat. Det skapar många goda förutsättningar för att även klara av allvarliga händelser som större kriser och även krig. Har vi lärt oss någonting av det hemska anfallskrig som Ryssland genomför i Ukraina är det att en huvudprioritering i krig är att angripa elsystemet för att skapa kaos och demoralisera befolkningen.

Det finns all anledning, tycker jag och det socialdemokratiska partiet, att fundera över hur det svenska elsystemet ska se ut i framtiden. Hur skapar vi ett elsystem som är robust och tål störningar och som levererar energi där det behövs när det behövs till den billigaste penningen? Om vi har det som en grundplåt och sedan väljer den bästa tekniken i stället för att stirra oss blinda på ett enskilt energislag åstadkommer vi också det bästa energisystemet. Om det är kärnkraft som är bäst - nåväl, då bygger vi kärnkraft. Är det inte kärnkraft bygger vi ett annat elsystem.

Herr talman! Jag som kommer från Hallands län vet att det före valet 2014 fanns planer på ny kärnkraft på Ringhalsområdet. Men så fort det blev regeringsskifte och Socialdemokraterna fick makten lade man ned alla sådana planer, för man visste att det inte fanns någon politisk vilja. Det är den verklighet vi måste utgå från. Jag brukar tänka: Var hade vi befunnit oss i dag om vi hade fortsatt att ha makten, om de planerna inte hade rivits upp, om det hade funnits en politisk vilja även efter det valet? Vi hade befunnit oss i ett helt annat utgångsläge för att klara den gröna omställningen.

Det system som Joakim Järrebring beskriver får vi inte utan mer baskraft. Det är bara så det fungerar. I dag kan vi inte använda all den el vi producerar. Som jag nämnde i det tidigare replikskiftet finns det en väldigt stor skillnad mellan produktion och konsumtion. Vi måste hitta tillbaka till den balans som gjorde att vi hade det mest effektiva systemet.

Jag hajade till när Järrebring pratade om den makt som en kommun på västkusten har. Han pratade om detta som om det vore någonting oerhört dåligt. Jag tror att vi alla är överens om att processen behöver gå snabbare och att vi behöver hitta sätt att öka den lokala acceptansen för vindkraften. Men skulle den här kommunen ensam bära ansvaret för de missade arbetstillfällena? Min konkreta fråga till Joakim Järrebring är: Vill Socialdemokraterna ta bort det kommunala vetot?

Herr talman! Jag tackar Helena Storckenfeldt för hennes inlägg och frågor.

Det är bra för dem som lyssnar på debatten om vi är överens om historieskrivningen kring svensk kärnkraft. Vi hade en folkomröstning där beslutet var att vi skulle fasa ut kärnkraften ur det svenska elsystemet. Det har många regeringar jobbat utifrån. Mellan 2006 och 2014, då Alliansen styrde, gjorde man de största skattehöjningarna på kärnkraftsproducerad el. De var mycket större än de som Socialdemokraterna genomförde under den följande mandatperioden.

Ska man då slå sig för bröstet och säga att det är Socialdemokraterna som har orsakat att vi står med det energisystem vi har i dag? Visst kan man säga så, för vi har fortfarande ett av de absolut mest stabila energisystemen i världen enligt internationella bedömare, och vi har kontinuerligt, även i elområde 4, haft de lägsta elpriserna i Europa. Någonting har vi alltså fortfarande som talar för ett stabilt svenskt energisystem.

Men framåt behöver vi göra mycket. Vi behöver öka elproduktionen. Det är nästan svårt att begripa med tanke på hur länge vi har legat på samma elproduktion. Så har det varit i decennier. Men även om vi bestämmer oss för att bygga ny kärnkraft kommer den inte förrän om tidigast 15-20 år. Innan dess behöver vi se till att få upp elproduktionen för att vi ska klara den gröna omställningen och se till att investeringarna i framtidens teknik görs här - i Västsverige, i Norrland och så vidare. Då behöver vi producera el med hjälp av vindkraft, landbaserad och havsbaserad, men det ser vi inte att regeringen gör tillräckligt för att lösa.

(Applåder)

Herr talman! Det här är verkligen en debatt som handlar om högt och lågt. Jag hade inte sett framför mig en energipolitisk debatt här i dag, men inte mig emot! Som liberal gillar jag ju kärnkraft. Det är alltid kul.

Något som jag vill fokusera lite på här i dag och som många andra har tagit upp före mig är tillståndsprocesserna, denna stoppkloss för tillväxt och utveckling och inte minst för klimatomställningen. Man möter en påtaglig frustration när man är ute på verksamhetsbesök. Nästan oavsett vilken verksamhet man pratar med som söker tillstånd tas frågan upp. Här finns ett stort behov av reformering och översyn. Regeringen jobbar på i hög fart i frågan. Vi måste helt enkelt få bort den här stoppklossen. Vi genomför nu en väldigt ambitiös översyn. Det finns också en bred enighet här i kammaren om att detta är viktigt. Ändå är det först den här mandatperioden som man kan se att det faktiskt händer saker på riktigt. Vi är inte i mål än, men mycket pågår.

Herr talman! En effektiv och förutsägbar miljöprövning tillsammans med tillsyn och vägledning som fungerar är en förutsättning för hållbar tillväxt och för klimatomställningen. Vi måste få till mer effektiva processer. Det är inte minst viktigt för svensk konkurrenskraft. Det onödiga regelkrångel som vi har i Sverige, med alldeles för utdragna och långa tillståndsprocesser, riskerar att leda till att svenska företag hamnar efter internationellt.

Om vi vänder på det och lyckas få till en förändring bidrar det till en snabbare klimatomställning och till att göra befintliga och nya svenska företag starkare.

Herr talman! När man jobbar med miljöpolitik står man ständigt inför att väga olika intressen mot varandra. Det är få områden där det är så tydligt att det vi gör handlar om intressekonflikter.

Äganderätten ställs mot artskyddet och strandskyddet. Vindkraftsetableringar ställs mot närboendes intressen. Vi ska etablera kärnkraft, och vissa vill inte ha det, och vi har vattenkraft. Det går att hålla på hur länge som helst.

Det är detta som frågan handlar om. Det är också kopplat till tillståndsprocesserna. Vi måste hitta snabbare sätt att komma till beslut oavsett om det leder till en företagsetablering eller inte. Det är inte alltid så lätt att veta vad som är bäst.

Det handlar också om att väga miljö- och klimatåtgärder mot varandra. Vi hade ganska omfattande diskussioner om detta i den förra miljömålsberedningen, där flera här i kammaren satt med.

Vissa saker man gör är bra för den biologiska mångfalden men de är dåliga för klimatet, och tvärtom. Det är banne mig inte lätt. Det är vår uppgift att göra avvägningarna och se till helheten. Vi måste förena tillväxt och god miljöpolitik.

Politiken har länge varit lite enögd. Vi behöver hitta en bättra balans, och det strävar vi mot. Med den regering som vi nu har tas nya steg. Min klimat- och miljöminister talar ofta om legitimitet. För att politiken ska kunna nå sina mål måste man se målkonflikterna och hantera dem.

Herr talman! Detta för mig återigen in på äganderätten. Många motioner i det betänkande som vi hanterar här i dag tar upp äganderätten. Som liberal gör det mig glad varje gång det sker. Äganderätten är en liberal grundprincip.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Elin Nilsson, för anförandet!

Vi är eniga om effektivare tillståndsprocesser och hur viktigt det är att förena en hållbar och grön tillväxt med en effektiv klimat- och miljöpolitik. Det är gott så.

Jag tänkte att vi ska tala lite mer om miljöbudgeten och naturvården. Länsstyrelserna har fått sina medel för skötsel av skyddade områden nedskurna av regeringen med två tredjedelar. Naturvårdsverket varnar för att det saknas ungefär 150 miljoner kronor årligen för att klara av att bevara och skydda den natur som vi formellt har skyddat.

Samtidigt med detta hävdar regeringspartierna och inte minst Liberalerna att man för en effektiv och ambitiös miljö- och klimatpolitik. Jag undrar hur ledamoten tycker att det hänger ihop.

Anser Elin Nilsson att det verkligen är rimligt att hävda att politiken är ambitiös när man inte klarar av att skydda och bevara den skyddsvärda naturen?

Herr talman! Tack, Joakim Järrebring, för att du lyfter upp viktiga frågor!

Vi gör rätt saker. Den viktigaste åtgärden vi gör för miljön och klimatet är omläggningen av energipolitiken. Vi jobbar för att få fram mer ren energi så att vi kan ställa om och minska utsläppen.

När det gäller minskningen av anslagen vet jag att ledamoten också är medveten om att vi har gått igenom svåra ekonomiska tider. Det kräver prioriteringar.

När regeringen tillträdde tog den sig an en stor uppgift att få ordning på skolan, stärka förvaret och inte minst att bekämpa kriminalitet och organiserad brottslighet.

Det är åtgärder som tar stora resurser i anspråk och som gör att man måste göra tuffa prioriteringar.

Jag är stolt över det arbete vi gör på de områdena. Men jag är också stolt över det arbete vi gör när det gäller miljö och klimat.

Herr talman! Jag är den första att hålla med om att den gröna omställningen, och då kanske framför allt klimatdelen av den, är väldigt starkt kopplat till en hållbar energipolitik. Det är gott så.

När det gäller den delen av den gröna omställningen som handlar om den biologiska mångfalden och miljön kanske inte ny kärnkraft spelar någon större roll åt varken det ena eller det andra hållet.

Jag håller också med om att det är viktigt att klara av att prioritera. Det gäller alltid i politiken.

Om vi ska titta på hur regeringen har prioriterat ser man att den har valt att prioritera gigantiska skattesänkningar för dem med absolut högst inkomst i stället för att se till att det finns tillräckliga medel för att länsstyrelserna ska kunna sköta skötseln av skyddade områden.

Det är regeringens prioritering. Tycker verkligen ledamoten att det hänger ihop? Kan man hävda att man har en ambitiös miljöpolitik med de prioriteringarna?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Vi har en ambitiös miljö- och klimatpolitik.

Jag tänkte börja med att bemöta påståendet om att vi sänker skatterna för de rikaste. Det är en rimlig princip att man har hälften kvar av det man tjänar. Nu är vi på väg däråt. Jag är stolt över och nöjd med det.

Om man ska peka på något som gör skillnad och är viktigt när det gäller satsningar på den biologiska mångfalden är det de satsningar på återvätning som vi gör. De är mycket viktiga för den biologiska mångfalden.

Där rullar arbetet på bra. Det är ett arbete som också har pågått sedan tidigare regeringar, och vi fortsätter det. Vi prioriterar det och satsar på det, eftersom det är så viktigt ur så många aspekter.

Herr talman! Tack, Elin Nilsson, för anförandet och också för tidigare replikskifte! Jag kommer att tangera en del av det som sagts. Jag ska försöka att vrida mina frågor så att vi inte återupprepar oss.

Jag har redan tidigare i debatten tagit upp den OECD-rapport som kom. Den berör väldigt många av de ämnen som behandlas i det betänkande vi debatterar i dag.

Vi ser att vi inte kommer att uppnå 12 av våra 16 miljömål. Vi ser att det är hack i kurvan år 2022. Samtidigt står Elin Nilsson, som företräder samma parti som vår klimat- och miljöminister, och säger att vi ska ha en stark klimat- och miljöpolitik och att man ska göra avvägningar.

Vi måste göra avvägningar som politiker. Det är vad vi är till för. Vi har en mängd fakta och experter som säger saker. Sedan ska vi väga samhällsintressena mot varandra och också se till att det finns en legitimitet för de beslut vi fattar.

Vi ser också att den politik som har förts har tjänat oss väl. Vi har minskat våra utsläpp och ökat vårt välstånd. Vi har ökat andelen skyddad natur. Vi har gått framåt, även om vi inte heller var i mål för många av miljömålen innan 2022. Men utvecklingen för många av dem gick åt rätt håll.

Nu ser det inte ut så. Det ser också ut som att det är medvetna beslut som gör att det går åt fel håll. Vi har ett minskat pris på bensin och diesel, som också var ett vallöfte. Vi ser att vi har en minskad budget för miljöövervakning.

Vi ser att strandstädningspengarna försvinner, något som är väldigt stort på västkusten där jag bor. Vi ser att vi inte kan sätta ut lax i vissa laxprojekt som pågår. Flera av dessa olika miljöprojekt, klimatprojekt och politiken stoppas upp, minskas och motarbetas aktivt. Hur ska ni komma till rätta med det?

Herr talman! Tack, Emma Nohrén, för frågorna!

Det stämmer att det är hack i kurvan. Men jag vill börja med att säga att jag inte har läst hela OECD-rapporten ännu. Den kom i går, och jag ser fram emot att läsa den när tid finns. Jag är helt säker på att det finns mycket matnyttigt att ta till sig i den. Det är en viktig granskning, även om vi såklart gärna hade sett ett bättre resultat. Vi strävar ju ändå mot en så bra klimat- och miljöpolitik som möjligt.

Ett av hacken i kurvorna beror på hela diskussionen och beslutet om reduktionsplikten och bensin- och dieselpriserna. Det var rätt beslut när det fattades, och det är rätt beslut. Det måste finnas acceptans hos den breda befolkningen för den politik som förs, inte minst när det gäller miljö och klimat. Man måste också se hur den politik vi för påverkar människor i deras vardag. Bränslepriserna var så höga att folk inte hade råd att tanka bilen.

Menar Miljöpartiet att vi ska höja bränslepriserna i en tid när kaffet börjar närma sig hundralappen i butiken? Maten blir dyrare och dyrare, och hushållen får mindre och mindre pengar kvar att röra sig med varje månad.

Herr talman! Jag kan konstatera att vi måste minska våra utsläpp och att de ökar mest just nu, jämfört med tidigare, i transportsektorn. En stor del av detta handlar om bränslepriserna. Sverige har gått från att ha bland de högsta priserna, men inte det högsta, i Europa till att ha bland de lägsta priserna, räknat på disponibel inkomst. Det tycker jag att vi behöver ändra på.

Vi måste också ge människor alternativ. Det fanns miljöbilspremie och elbilspremie. Vi höll på att styra om. Det fanns bidrag för att skaffa en laddplats hemma och så vidare. Allt det här rullades tillbaka av regeringen över en natt. Jag tror att det var ganska många som gick i bilköpartankar som satte kaffet i vrångstrupen den där eftermiddagen i oktober november 2022 när det sades att premien skulle tas bort bara någon dag senare.

Vi ser nu en inlåsningseffekt där folk kan ha kvar sina diesel- och bensinbilar. Det finns inget incitament att gå över till elektriska bilar eller andra bilar med mindre utsläpp. Det finns styrmedel, till exempel skrotningspremien. Men i år är det endast 1 procent av medlen som har använts, och då är ändå skrotningspremien en av de största reformer som regeringen har presenterat. Jag ser alltså inte att det finns så mycket.

På miljösidan ser det likadant ut. Regeringen tar bort pengar och säger att man ska effektivisera men säger inte hur det ska göras. Regeringen ger inte pengar till att lägga om utan säger: Här får ni 30 procent mindre pengar. Gör samma sak! Vi vill gärna veta mer.

Det går inte. Vi ser att våra kurvor går åt fel håll. Hur ska ni förändra det? Finns det en vilja att förändra det här?

Herr talman! Tack, Emma Nohrén, för frågorna!

Vi ska ha en ambitiös miljö- och klimatpolitik, och det har vi. Som någon sa här tidigare: Har man ingen energipolitik har man ingen klimatpolitik. Vi satsar enormt mycket på att få till ett mer robust energisystem. Vi går fram med att få till mer kärnkraft. Det är avgörande.

Miljöpartiet blir svaret skyldig när det gäller hur man ska lösa den frågan. Det behövs ett svar på detta. Vi behöver få till en bättre energiproduktion både på kort och på lång sikt, och där är kärnkraften avgörande. Det gäller även för att det ska bli enklare att ställa om fordonsflottan, eller kanske just därför. Vi behöver elektrifiera fordonsflottan.

I takt med att folk byter bilar är elbil ett alternativ, med eller utan subventioner. Det finns en vilja att köra elbil. När vi nu kommer ut ur svåra ekonomiska tider får man hoppas att det rullar på.

Herr talman! Vi debatterar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande Övergripande miljöfrågor. Det sträcker sig över många olika politikområden i vårt kära utskott.

Debatten i dag tycks, som den ofta gör, landa i det energipolitiska området. Det är spännande! Jag hade tänkt fokusera mest på tillståndsfrågorna här i dag, men jag tycker ändå att det finns anledning att kommentera alla diskussioner kring energipolitik och annat som lyfts upp här.

Vi har en socialdemokrati som å ena sidan säger att det är en katastrofal utveckling, å andra sidan att allt är väldigt bra. Det blir lite svårt att förstå. De efterlyser fler åtgärder för havsbaserad vindkraft samtidigt som vi ser att marknaden kraschar. Vi ser att länder som erbjuder stora subventioner inte lyckas få några anbud. I Danmark är detta tydligt.

Diskussionen blir därför märklig. Havsvindparken i Västra Götaland skulle inte byggas även om den skulle få tillstånd, för det är ingen som vill investera i havsbaserad vindkraft i dag. Det har att göra med att vi redan har väldigt mycket väderberoende kraft. Ännu mer väderberoende kraft konkurrerar ut annan väderberoende kraft. Kapacitetsfaktorn är för låg.

Vi behöver aktivt jobba snabbare mot mer kärnkraft, och det kommer också i förlängningen att leda till bättre marknadsvillkor för vindkraften. Det kan man tycka olika saker om, men det är ett faktum. Ju snabbare vi kan få ny kärnkraft på plats, desto lättare kommer det att bli för de aktörer som vill ha vindkraft att få den att etableras.

Samtidigt kan vi se att det fortsätter att byggas landbaserad vindkraft i ungefär samma takt som tidigare. Vi har aldrig haft mer energiproduktion än vi har i dag. Däremot märker inte konsumenterna detta i form av lägre elpriser, just på grund av att kapacitetsfaktorn inte är tillräckligt hög.

Vi hör också saker som att kärnkraft inte är någonting som kan bidra till biologisk mångfald och annat, men det är de facto så att kärnkraft är det absolut bästa för miljön. Det är betydligt bättre än att ha turbiner i våra vatten. Det är betydligt bättre än att ha vindkraftverk till havs som stör fiske och som stör människor i deras bostadsmiljö med mera. Kärnkraft är det absolut miljövänligaste sättet att utvinna energi.

Herr talman! Jag tänkte som sagt fokusera på tillståndsfrågorna och påbörja det nu. Jag vill då utgå från det faktum att Tidöavtalet innebar ett paradigmskifte på många olika politikområden. Det som människor kanske främst har uppfattat är det som händer på migrationsområdet och det brottsbekämpande området. Men om man läser sidan 17 i Tidöavtalet hittar man miljötillståndsprocesserna och ser att de ska förenklas och förkortas. Det står att en utredning ska tillsättas för att genomföra just detta samtidigt som man först skulle gå vidare med gamla utredningar. Det har vi gjort. Utredningen har tillsatts, och utredningens förslag har också levererats. Det är väldigt glädjande.

Tidöavtalet blev startskottet för ett intensivt arbete med att förenkla och snabba på tillståndsprocesserna. Delar av Miljöprövningsutredningens förslag har genomförts, och tidigare i år kom äntligen förslagen från Miljötillståndsutredningen. Tre tjocka böcker med namnet En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess har presenterats. Det handlar om tusentalet nya sidor lagtext som ska införas. Miljötillståndsutredningens förslag om ny lagstiftning, som nu ligger på bordet, är ett direkt resultat av Tidöavtalet och en nödvändig reform för att möta dagens och morgondagens krav på hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt.

Sveriges nuvarande miljötillståndsprövning, reglerad av miljöbalken från 1999, har länge kritiserats för att vara tidskrävande, byråkratisk och oförutsägbar. Det är till och med så att en gammal statsminister vid namn Göran Persson har kallat just miljöbalken och det arbete som Socialdemokraterna gjorde med denna för det största misslyckandet.

Det är ju så på många områden: Socialdemokratin har misslyckats med saker. Nu har det kommit en bättre regering och ett bättre regeringsunderlag på plats som försöker åtgärda dessa brister. Det är väldigt välkommet.

Företag som vill investera har fastnat i årslånga processer, vilket hämmar både klimatomställning och jobbskapande. Tidöavtalet identifierade detta som ett hinder och möjliggjorde just denna utredning. När vi nu fått förslagen kan vi konstatera att de innebär färre myndigheter i beslutsfattandet, tydligare tidsramar och en möjlighet att minska antalet verksamheter som kräver tillståndsprövning när generella föreskrifter kan räcka. Detta är inte bara praktiskt, det är avgörande för att Sverige ska kunna växa och vara en industrination i framkant.

En förenklad process riskerar inte att urholka miljöskyddet. Förslagen handlar i grunden inte om att tumma på miljön utan om att göra systemet smartare. I stället för att implementera ett EU-regelverk ovanpå det befintliga möjliggör utredningens förslag ett helt nytt och mer effektivt system. Tidöavtalets vision om ett hållbart och konkurrenskraftigt Sverige kommer därmed att kunna förverkligas. Det är ett bevis på att politik kan vara pragmatisk och framåtsyftande.

Väl värt att nämna i detta sammanhang är att utredningen även lägger fram förslag om att åtgärda det mycket provocerande i att lantbruksnäringen i dag betraktas som miljöfarlig verksamhet. Detta har vi ett gammalt tillkännagivande om från riksdagen. Utredningen föreslår nu att det här ska åtgärdas genom att lantbruket i fortsättningen ska definieras som miljöpåverkande - en liten skillnad men principiellt mycket viktig.

Herr talman! Vi saknar brunkolsgruvor i Sverige. Vi har heller inga oljefält, och vi saknar gasutvinning. I brist på sådan industri har svensk torv kommit att hamna i fokus hos en alltmer radikaliserad miljörörelse, som i sina illegala sabotageaktioner runt om i vårt land fokuserar på att utmåla torv som något hemskt och ett hot mot det globala klimatarbetet. Ingenting kunde vara mer felaktigt.

Klimatrörelsen tycker om att hänvisa till IPCC och forskningen. Men då ska man komma ihåg att IPCC inte klassar torv som fossilt. Torv klassas som torv. Det är en egen klass. Man kan också konstatera att torven i Sverige växer till sig. Det blir mer torv än vad som skördas. Vi har ingen fasansfull torvindustri.

Herr talman! Den naturvårdspolitik som förts de senaste mandatperioderna har inte varit bra på detta område. För att naturvården ska kunna existera måste den samexistera med mänsklig verksamhet. I Sverige har det blivit svårt, ibland omöjligt, att få tillstånd för nya torvtäkter. Detta är ett stort problem som man måste tala lite mer öppet om, även om en del ligistgrupper som verkar såväl i skogen som på våra vägar här i Stockholmsområdet kommer att bli upprörda.

En brist på torv är ingen situation som vi vill ha i Sverige. Vi vill inte ha dyrare gurkor. Vi vill inte ha ännu dyrare tomater. Vi vill inte ha ett mindre produktivt skogsbruk. I en optimal värld skulle torv kanske i första hand vara ett bränsle som hade sin främsta betydelse i händelse av krig och fred. Men i dag behöver vi torv när vi odlar saker som är grundläggande för vår livsmedelsförsörjning och vårt skogsbruk.

Alternativen är inte speciellt goda idag. Det handlar kanske om kokos från Asien, som kräver extremt mycket vatten för att tvättas. Det har sannolikt betydligt större miljöpåverkan, speciellt om man tar hänsyn till de extremt långa transporterna, för att inte tala om kostnaderna för dem.

Med det sagt vill jag yrka bifall till reservation 18.

(Applåder)

Herr talman! Tack för anförandet, Martin Kinnunen! Det var massor med grejer jag egentligen skulle vilja hinna diskutera. Tid finns dock inte till det.

Jag vill börja med att notera någonting som jag kanske tyckte hörde till det mest uppseendeväckande, nämligen att Martin Kinnunen och Sverigedemokraterna saknar svensk brunkol, svensk olja och svensk gas. Kanske borde jag inte vara förvånad.

Är kärnkraften det mest miljövänliga sättet att producera energi på? Det kanske man kan säga om man är helt blind för utvinningen av uran och hur vi ska klara av att ta hand om kärnavfallet.

Projektet Västvind var uppe till diskussion. Till skillnad från vad ledamoten hävdade fanns det goda förutsättningar för det projektet rent investeringsmässigt - kanske framför allt på grund av det korta avståndet för anslutning, vilket gjorde att investeringskalkylen för projektet gick ihop från första början.

Avslutningsvis: Sverigedemokraterna brukar vara väldigt tydliga med hur viktigt det är att vara laglydig och att vi behöver stärka rättssamhället i Sverige - se till att människor följer lagen, helt enkelt. Jag kan då konstatera att Klimatpolitiska rådet har dömt ut regeringspartiernas klimatplan som otillräcklig och utan konkreta åtgärder. Rådet konstaterar att Tidöregeringen skjuter upp viktiga beslut till nästa mandatperiod.

Hur ser ledamoten på det faktum att regeringsunderlaget bryter mot den svenska klimatlagen genom att sakna en handlingsplan som uppfyller lagens krav?

Herr talman! Tack för frågorna, Joakim Järrebring!

Att vi saknar brunkolsgruvor ska inte tolkas som att jag nödvändigtvis hade önskat att vi hade dem. Om vi däremot hade annan produktion i Sverige av energi som vi behöver i Sverige hade det varit bättre än om vi hade importerat den. Det hade varit positivt om vi hade haft såväl uran som andra metaller och andra saker vi behöver i vår industri på vår egen mark.

Från Sverigedemokraternas sida är vi positiva till all form av mineralutvinning. Vi tycker inte att man ska förbjuda mineral, som exempelvis Socialdemokraterna gjorde med uran.

Jag är också övertygad om att uran går att utvinna på ett miljövänligt sätt. Tycker man inte att uran går att utvinna på ett miljövänligt sätt bör man heller inte vara för kärnkraft. Då bör man vara tydlig med att vi ska fasa ut kärnkraften fullständigt. Den ordningen tycker jag att man ska ha.

Det finns definitivt miljövänliga sätt att utvinna uran på. De exemplen har vi. Är det så att man är orolig över uranutvinning har vi en miljöprövning som tillser att den sker på ett korrekt och rimligt sätt. I dag har vi ännu ingen sådan utvinning. Vi ska förhoppningsvis ha det senare när det inte är förbjudet att utvinna uran.

Det är ju ganska absurt i dag. Om man vill utvinna jordartsmetaller som vi behöver för den gröna omställningen och samtidigt får upp uran ska man göra något som aldrig någonsin gjorts i världshistorien: ta upp uranet och sedan stoppa tillbaka det. Det är detta den lag som Socialdemokraterna utformade leder fram till.

Nu tog min talartid slut, så jag får fortsätta i nästa replik.

Herr talman! Jag ska börja med att svara på en fråga som jag fick av Helena Storckenfeldt. Nej, vi vill inte avskaffa det kommunala vetot, inte ens för havsbaserad vindkraft. Däremot är det rimligt att kommunerna lämnar besked i ett tidigare skede.

Jag skulle vilja ha svar på hur Sverigedemokraterna ser på det kommunala vetot när det gäller uranbrytning. Samtidigt ger jag ledamoten möjlighet att svara på min första fråga: Hur ser ledamoten på det faktum att regeringsunderlaget bryter mot den svenska klimatlagen genom att sakna en handlingsplan som uppfyller lagens krav?

Herr talman! Problemet med klimatlagen är att den är utformad på ett sådant sätt att man kommer att anklaga samtliga regeringar för att bryta mot den. Jag konstaterade ju att den socialdemokratiska regeringen bröt mot klimatlagen. Jag tänker inte kommentera exakt vad den nuvarande regeringen gör på det området. De får göra den definitionen själva.

Problemet är att som lagen är utformad måste en ny regering direkt efter att den tillträtt i en skrift presentera alla åtgärder för hur den ska uppnå alla klimatmål. Det låter sig inte göras. Man kommer alltid att ha en opposition som hävdar att regeringen bryter mot klimatlagen. Det kommer att gå att argumentera för det. Det går dock inte att bevisa någonstans. Vi har ingen domstol som kommer att fälla avgörandet. Men lagen är utformad på ett sådant sätt. Grunden är helt enkelt att man inte kan presentera allting på samma gång.

Herr talman! Det kom frågor om det kommunala vetot vad gäller uranutvinning. Vi från Sverigedemokraterna tycker att man bör se över frågan när uranutvinning blir tillåtet. Det kan inte i alla sammanhang finnas ett veto mot utvinning där en viss del av utvinningen är uran.

Vi kommer att behöva utvinna kritiska jordartsmetaller i vårt land, och vi kommer att behöva utvinna dem även i andra länder. Mineral ligger ofta tillsammans med andra mineral.

Vi kommer att lägga en våt filt över all form av utvinning av dessa jordartsmetaller om det finns ett veto som innebär förbud mot utvinning - och uran är en del av detta. Jag ser inte ett sådant veto som en framkomlig väg. Däremot ska det vara en rigorös och ansvarsfull miljötillståndsprocess som förutsätter en miljövänlig brytning av alla former av mineral i vårt land.

Herr talman! I dag debatterar vi ett betänkande som innehåller yrkanden om ett flertal olika övergripande miljöfrågor. Vänsterpartiet har tre reservationer som jag tänkte gå igenom.

Den första reservationen handlar om en hållbar stålproduktion. Svensk stålindustri är världsledande på flera områden och en viktig exportindustri. Det fossilfria stålet är framtiden och en helt nödvändig del av den gröna industriella omställningen. För att det ska vara möjligt att producera fossilfritt stål behövs satsningar och arbete för att bygga ut elnätet och den förnybara energin.

Arbetet med energieffektivisering måste öka, och arbetet med att ta fram anläggningar för vätgas måste intensifieras. Detta bygger på en politisk vilja och en samverkan mellan statliga myndigheter, forskningsinsatser och industrin. Stålindustrins möjligheter till omställning är också beroende av effektiva och rättssäkra tillståndsprocesser.

Klimatarbetet måste vara långsiktigt och innehålla tydliga mål så att industrin klarar en omställning även i tider av lågkonjunktur eller ökad global konkurrens. Därför vill vi i Vänsterpartiet att myndigheter och institutioner ser över hur klimatet kan prioriteras i tillståndsprocessen.

Herr talman! Den andra reservationen handlar om det kommunala vetot, som tidigare talare har nämnt. Kommunerna har i dag i praktiken vetorätt. Detta sker genom att en kommun som är negativt inställd till vindkraft helt enkelt kan låta bli att ta upp sådana ärenden och därmed helt bromsa utbyggnaden.

Vi anser att formerna för kommunernas inflytande på vindkraftssidan måste förändras, och kravet på tillstyrkan bör tas bort. Kommunerna bör dock på ett tidigt stadium involveras och vara med i processen. Det är även viktigt att upprätthålla höga krav på en rättssäker prövning med hänsyn till människors hälsa och till miljön.

Kommunernas åsikt ska väga tungt, men i ett läge där Sverige på energiområdet ska gå från fossil energi till förnybar energi är det som det ser ut i dag orimligt med ett kommunalt veto.

Vänsterpartiet vill även öka acceptansen för vindkraft genom att lagstifta om en produktionsbaserad ekonomisk ersättning som går till de lokalsamhällen där vindkraft byggs. Det behövs bättre incitament för utbyggnad av vindkraft, både land- och havsbaserad, genom att gynna den kommun och de boende i närområdet där vindkraften ska byggas.

Herr talman! Den tredje och sista reservationen vi har i betänkandet gäller krav på miljöhänsyn vid offentlig upphandling. Den ekologiska produktionen bidrar till att nå ett flertal av våra nationella miljömål, de globala hållbarhetsmålen och det globala ramverket för biologisk mångfald.

Att satsa på ekologiska livsmedel inom offentlig sektor bidrar till att våra gemensamma medel används till att hållbar mat kan serveras på våra skolor, sjukhus och äldreboenden. Samtidigt innebär det att skattepengar investeras i gemensamma nyttigheter för oss alla, exempelvis biologisk mångfald, rent vatten, bördiga jordar och förbättrad djurvälfärd. Det är värdefullt för det långsiktiga arbetet inom det ekologiska lantbruket att riksdagen även antar mål för offentlig konsumtion.

I dag står ekologiska livsmedel för cirka 40 procent av konsumtionen i offentlig sektor. Sverige har goda förutsättningar att till 2030 öka dessa nivåer. Därför bör Sverige anta ett mål om minst 60 procent ekologiskt i offentlig livsmedelskonsumtion till år 2030.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 27.

Herr talman! I höstas kom det ett brev till Klimat- och näringslivsdepartementet om elpriserna. Det var ett brev som med oro beskrev hur sårbar situationen är i Skåne, när vi står inför en risk med höga elpriser som kan medföra konkurser och andra negativa effekter för södra Sverige.

Brevskrivaren beskrev hur svårt det är att få till ny vindkraftsetablering i Skåne, hur nya havsvindparker skulle kunna vara ett välbehövligt tillskott till den skånska elförsörjningen och hur svårt det är att förutse hur Försvarsmakten kommer att reagera med så motstående intressen.

Brevskrivaren poängterade också att vi behöver uppdatera den landbaserade vindkraften i Skåne. Sedan 2016 har inga nya vindkraftverk som omfattas av miljötillstånd uppförts i Skåne. Dessa processer tar tid.

Som invånare i Skåne och därmed elområde 4 håller jag med om att det behövs mer produktion i södra Sverige. Elpriserna steg kraftigt i vintras, och det är stor skillnad på priserna i Sverige. Exempelvis var det i november 100 gånger dyrare med el i Lund jämfört med Sundsvall. Det kostade vid ett tillfälle 30 kronor att ta en dusch i Malmö. Så kan vi inte ha det!

Vem var avsändaren? Ja, det var självaste landshövdingen Anneli Hulthén, statens förlängda arm som med uppriktig oro för sitt län framförde en önskan om att skyndsamt etablera ny fossilfri elproduktion i södra Sverige. Hon var verkligen orolig, och jag delar hennes oro.

En viktig del av miljöskyddet i Sverige handlar om tillståndsprocesser för företag och verksamheter som kan påverka miljön. Det kan handla om gruvdrift, byggnation av vägar, industrier eller vindkraft. För att säkerställa att dessa verksamheter inte skadar miljön måste de få tillstånd från myndigheterna innan de kan starta.

Miljöbalken är den lag som styr mycket av dessa processer. Den är en viktig lagstiftning som syftar till att skydda människors hälsa och miljö. Den ställer krav på att alla verksamheter ska genomgå en miljökonsekvensbeskrivning där man undersöker hur verksamheten påverkar naturen, vattnet och luften. Genom att följa miljöbalken kan vi se till att nivån på den negativa miljöpåverkan är så låg som möjligt.

Men, herr talman, vad är då problemet? Problemet är att dessa tillståndsprocesser tar alldeles för lång tid. Det har nu varit utredningar och förslag på gång för att effektivisera dessa processer. Det är bra, men det räcker inte. Centerpartiet vill införa en kriskommission främst med målet att fördubbla elproduktionen i Sverige eftersom det nu kan ta upp till tio år innan ett nytt kraftverk kan börja byggas. Det är likadant om man bara ska dra större ledningar, och så kan vi inte ha det. Andra länder klarar denna byråkrati på mindre än halva tiden. I exempelvis Tyskland, Danmark eller Finland tar det bara tre fyra år innan man har nytt tillstånd för exempelvis vindkraft. Detta måste gå att genomföra även i Sverige. Annars kommer vi att bli omsprungna och investeringarna kommer att ske i andra länder.

Herr talman! Centerpartiets förslag går ut på att låta alla myndigheter och intressenter arbeta fritt i ungefär ett halvår, se över all relevant lagstiftning och se över hur vi implementerar EU:s regelverk för att hitta metoder för att korta ned tiden och förenkla processerna. Målet borde vara att tillståndsprocessen ska ta max två år, precis som i andra effektiva länder i Europa, för att få igång utbyggnaden av ny elproduktion. Centerpartiets ambition är att Sverige borde bygga upp till 50 terawattimmar inom två år och dubbla denna siffra till 2030.

Samtidigt som man ser över tillståndsprocesserna borde man också granska miljöbalken. Så som miljöbalken ser ut i dag värderas inte klimat som nytta. Dagens utformning gör det svårt att förutsäga hur saker och ting kommer att bli. Det finns ingen bra standardisering, och det finns ett stort utrymme för tolkningar.

Det behövs nationella riktlinjer och gränsvärden för att industrin ska veta vad som gäller. Regeringen behöver ta ledarskap i frågan och inte låta olika länsstyrelser eller myndigheter tolka reglerna på olika sätt.

Herr talman! Ibland måste man börja i andra änden för att styra utvecklingen mot ett mer klimatvänligt samhälle. Centerpartiet anser att vi bör peka ut vilka områden som är lämpliga för vindkraft både på land och till havs. Sveaskog borde få i uppdrag att peka ut lämpliga platser för vindkraft, och Försvarsmakten borde involveras mer för att redogöra för vad som krävs för att deras verksamhet ska kunna förenas med vindkraft. Myndigheter som berörs bör samlas i ett permanent råd, inklusive Försvarsmakten, som löpande ansvarar för att samverka för att snabbt få fram godkännanden.

Sverige har nämligen kapacitetsbrist. Det svenska stamnätet är ett av de äldsta i Europa, och det kommer att krävas stora investeringar för att säkerställa att elen når dit där den behövs. Flaskhalsar i elnäten får inte bli en flaskhals för omställningen. Lagar och regler måste vara i fas med teknikutvecklingen.

Herr talman! Därför yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation nummer 2 om översyn av miljöbalken.

Jag vill också kommentera ett annat viktigt område inom miljöfrågorna: avfallsbrottsligheten. Enligt polisen och länsstyrelserna är den dominerande drivkraften bakom illegal avfallshantering stora ekonomiska förtjänster i kombination med låg upptäcktsrisk och låga straff.

Man kan tjäna pengar på två sätt. Man kan välja att sälja avfall som har ett marknadsvärde eller ta emot giftigt avfall mot betalning. I stället för att sortera och rena det gräver man ned det, bränner upp det eller bara tippar ut det i skogen. Brottslingar kan på så sätt ge ett lågt anbud till avfallshanteringen men ändå tjäna stora pengar.

I den illegala avfallshanteringen förekommer en rad olika aktörer som medvetet eller omedvetet medverkar till brottsuppläggen, till exempel så kallade målvakter eller oseriösa miljökonsulter som lämnar felaktiga intyg. Det förekommer också hot och andra påtryckningar mot myndighetspersoner.

Avfallsbrott genererar miljarder och göder organiserad brottslighet på många sätt. Många kommuner arbetar fortfarande inte systematiskt med frågan. Sophanteringen är en stor del av miljöbrottsligheten och uppskattas vara en av de mest lönsamma brottstyperna i världen.

Det finns flera skånska exempel. Majoriteten av Skånes kommuner har utsatts för avfallsbrottslighet de senaste åren. Det visar en sammanställning som Länsstyrelsen Skåne gjorde för två tre år sedan efter besök i samtliga 33 kommuner. Ett av de vanligaste avfallsbrotten är att man lämnar osorterat bygg- och rivningsavfall. Det dumpas, och det läcker föroreningar i mark och vatten.

Det är också vanligt att avfall går på export. Ibland kan samma sak definieras på olika sätt. Till exempel påstår en företagare att man har begagnade varor som ska gå vidare för försäljning utomlands medan tullen i stället definierar det som dumpning av gamla elapparater i en container på en färja till kontinenten. Det finns olika sätt att definiera detta.

Den stora förloraren är naturen och våra ekosystem. Avfallet förorenar vårt ytvatten och grundvatten. Kostnaderna för föroreningarna är omfattande men samtidigt svåra att bestämma, eftersom alla kostnader inte finns sammanställda och inte heller är kvantifierade. Det måste vi göra något åt.

Herr talman! Efter Think Pink-härvan har det hänt en hel del. Många förslag utreds och diskuteras, och nya utredningar har tillsats. Men brottsligheten händer nu. Vi kan inte vänta. Det var bra förslag som presenterades i slutet av förra månaden. Det är ett bra steg på vägen. Fokus var på straff och sanktioner och inte så mycket på hur vi kan hjälpa kommuner att hitta de brottsliga aktörerna.

Vi måste fokusera ännu mer på ökad samordning mellan myndigheterna, hos polisen och hos länsstyrelserna. Att bara skärpa regelverket gör det svårare för de seriösa aktörerna att verkligen göra rätt. Därför vill jag och Centerpartiet se fler åtgärder. Vi behöver framför allt förebygga och upptäcka den organiserade brottsligheten i tid och prioritera fältarbetet hos kommunerna och hos polisen.

Herr talman! Det sista området är offentlig upphandling, som är en annan viktig fråga i arbetet med att minska Sveriges miljöpåverkan. Varje år upphandlas varor och tjänster för hela 800 miljarder kronor. Dessa inköp kan ha stor inverkan på miljön, och i dessa upphandlingar är priset avgörande. Ord som cirkulär och återvinningsbarhet är sällan med.

Genom att ställa krav på hållbara produkter och tjänster vid upphandlingar kan staten och kommunerna bidra till en mer miljövänlig ekonomi. För att driva på denna utveckling bör ett ambitiöst mål sättas på exempelvis 20 procent återvunnet material i statens upphandlingar.

Herr talman! Avslutningsvis: Miljöfrågor är komplexa och kräver att vi samarbetar för att hitta lösningar. Sverige har många bra lagar och regler på plats, som miljöbalken och tillståndsprocesserna. Men det är viktigt att vi fortsätter arbeta för att förbättra miljöskyddet.

Genom att bekämpa avfallsbrottslighet och ställa miljökrav vid offentlig upphandling kan vi bidra till att bevara vår natur för framtida generationer. Det är vår gemensamma uppgift att skapa en hållbar och miljövänlig framtid.

(Applåder)

(forts. § 9)

Fru talman! Det här inlägget tillhör den pågående debatten, där ganska många delar av miljöpolitiken har tagits upp. Inte minst kom vi in på energipolitiken, där också flera ledamöter, inte minst från Kristdemokraterna, hänvisade till fysikens lagar.

Därför vill jag ta tillfället i akt och påminna om termodynamikens första huvudsats: Energi kan inte förintas eller nyskapas; den kan endast omvandlas mellan olika energiformer.

Detta kallas också för energiprincipen.

När KD hävdar att vi ska ha mer av allt är det därför bara önsketänkande och hittepå. Det har inte någonting med fysikens lagar att göra. Visst kan man vilja ha mer av allt i all oändlighet, och att lova runt och hålla tunt är något som Kristdemokraterna gjort sig kända för just inom energiområdet.

För det andra, fru talman, finns i detta betänkande en del om torven, något som har debatterats från Sverigedemokraternas perspektiv.

Vi från Miljöpartiet har en helt annan syn på det här och har lagt fram förslag om att förbjuda öppnandet av nya torvtäkter. Siffror och fakta visar hur extremt bra våtmarker är för miljön både utifrån klimatet och den biologiska mångfalden jämfört med hur extremt skadligt det är med torvtäkt, och därför är detta en självklarhet.

Vad gäller biologisk mångfald är hela 800 rödlistade arter beroende av våtmarker. Om vi pratar om effektiv klimatpolitik, vilket den här regeringen ofta gör, ska vi känna till att uttorkade och utdikade våtmarker står för 11,6 miljoner ton koldioxid varje år. Det motsvarar 25 procent av Sveriges territoriella utsläpp, fru talman. Dessa marker släpper alltså ut mer än hela Sveriges samlade personbilstrafik.

Efter att ha tittat på dessa siffror kan det kännas ganska självklart att se över etableringen och helt enkelt fasa ut torvtäkter och stimulera alternativ för dem som odlar.

Fru talman! Jag vill också stanna upp lite grann vid Århuskonventionen. Det här är en viktig konvention som även den fick attacker från Moderaternas och Kristdemokraternas ledamöter. De ifrågasätter om det är rimligt att personer som tillhör en viss miljöorganisation ska kunna överklaga eller ha åsikter vad gäller jakt eller kalhyggen där personen själv inte bor.

Jag skulle vilja säga två saker om detta. För det första har Sverige nyligen fått kraftig kritik från FN och FN:s särskilda rapportör för miljökämpar, som precis har varit i Sverige för att påminna Sveriges regering om vikten av aktivism i ett demokratiskt samhälle.

För det andra, fru talman, skulle jag vilja ställa en fråga och lyfta fram en aspekt: Hur ska den lokala förankringen gälla för dem som jagar eller bedriver kalhyggen? I dag kan man ju vara en Stockholmsbaserad riskkapitalist och köpa fastighet efter fastighet. Man kan också bo i Stockholm och ställa upp i jakten på lodjur, vilket sker just nu.

Tack för ordet, fru talman.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 mars.)