Obligatoriska bedömningsstöd i årskurs 1

Herr talman! I betänkandet om obligatoriska bedömningsstöd i årskurs 1 föreslås införande av just obligatoriska bedömningsstöd, i syfte att förbättra förutsättningarna för skolorna att tidigt upptäcka vilka elever som riskerar att inte nå vissa av kunskapskraven och därmed kan vara i behov av särskilt stöd.

Den svenska skolan måste helt klart bli bättre än i dag på att sätta in särskilt stöd tidigt. Denna fråga har fått stor uppmärksamhet de senaste åren, och Vänsterpartiet välkomnar att regeringen och utskottet på olika sätt vill förbättra förutsättningarna för det. Exempelvis är vi överens med regeringen om de pågående satsningarna på fler anställda i lågstadiet och förskoleklasserna, utökad specialpedagogisk kompetens och fler utbildningsplatser på specialpedagog- och speciallärarutbildningarna.

I likhet med Lärarförbundet anser vi dock att utgångspunkten måste vara att lärarna väljer ett bedömningsstöd eller använder sin egen kunskap och sina egna verktyg på ett sätt som passar den situation, grupp eller elev som är aktuell för tillfället. När de nya bedömningsstöden har tagits fram finns det en risk att många lärare upplever detta som ännu en börda som läggs på dem uppifrån och att politiken återigen visar misstroende mot och inte litar på lärarkårens kompetens och förmåga.

Förutom Lärarförbundet är Sveriges Skolledarförbund kritiska mot förslaget. Man anser att det är att börja i fel ände, som man bokstavligen har uttryckt det. Även Skolverket är i sitt remissvar oroligt för hur ett obligatorium kommer att tas emot, mot bakgrund av de senaste årens diskussioner om lärarnas arbetsbörda och uppföljningssystemets omfattning.

Vi menar att fortsatta satsningar på lärarnas kompetens och förutsättningar att använda sina kunskaper i praktiken är det bästa sättet för skolan att tidigt fånga upp och ge stöd till de elever som är i behov av särskilt stöd och som har halkat efter i skolan. Även Skolverkets utvecklande av bedömningsstöd och bedömningsunderlag är ett viktigt arbete som bör fortsätta.

Dock kan vi inte ställa oss bakom förslaget att obligatoriska bedömningsstöd ska tas fram, och därmed yrkar vi avslag på förslaget i betänkandet och bifall till Vänsterpartiets reservation.

Herr talman! Låt mig börja med att säga att vi har en bra skola. Vi har en bra skola med många engagerade vuxna som i sina olika yrkesroller bidrar till lärande och kunskaper.

Vi har dock även utmaningar. Den senaste PISA-undersökningen, från 2012, visar att resultaten i den svenska skolan fortsätter att sjunka i bland annat matematik och läsförståelse. För första gången någonsin ligger Sverige nu under OECD-genomsnittet på dessa områden. Dessutom är det allt fler som inte når behörighet till gymnasiets nationella program.

Propositionen innehåller ett förslag till ändring i skollagen. Förslaget innebär att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för huvudmännen att använda bedömningsstöd i årskurs 1 i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan. Precis som beskrivs i propositionen är syftet att förbättra förutsättningarna för att tidigt identifiera elever som riskerar att inte nå de delar av kunskapskraven i svenska och svenska som andraspråk som avser läs- och skrivutveckling eller kunskapskravet i matematik samt elever som behöver extra utmaningar för att nå så långt som möjligt, så att relevanta stödinsatser sätts in när så behövs.

Skollagen säger att det ska tas hänsyn till barns och elevers olika behov och att barn och elever ska ges den ledning och den stimulans de behöver för att lära sig och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. För att lyckas med detta ska kommunerna fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.

Det finns redan i dag en kedja av verktyg för att följa upp och utvärdera det lärande och kunskapsinhämtande som sker i skolan. Om man befarar att någon elev inte kommer att uppnå de kunskapskrav som ställs ska eleven ges stöd, och om det inte hjälper ska åtgärdsprogram upprättas. Det är viktigt att stöd ges på det sätt och i den omfattning som krävs för att eleven ska ha möjlighet att nå de lägsta kunskapskrav som ställs.

Trots denna kedja av verktyg finns det skillnader mellan skolor och mellan elever i möjligheten att nå de uppställda kunskapsmålen. Därför är nationella bedömningsstöd redan i årskurs 1 så viktiga. De ger nämligen ökade förutsättningar för att stödåtgärder sätts in i tidiga år, så att eleverna inte riskerar att inte nå kunskapsmålen i senare årskurser. Stöden kan också bidra till att identifiera de elever som behöver extra utmaningar för att nå så långt som möjligt. Slutligen är de viktiga därför att bedömningarna görs utifrån ett nationellt och enhetligt bedömningsunderlag, något som bidrar till en likvärdighet i lärarnas bedömningar och även i det kollegiala arbetet mellan lärare.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att det är vår skyldighet att sätta in alla de åtgärder som behövs för att ge alla barn och unga möjlighet att lyckas i skolan och ta sig vidare i livet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag vill inte förlänga debatten alldeles för mycket, men jag vill ställa en fråga till Gunilla Svantorp. På vilket sätt anser man att man litar på lärarkåren, lärarnas kompetens och den utbildning de ändå har gått igenom när man inför obligatoriska bedömningsstöd på det här sättet?

Som vi ser det är problemet i dag inte att lärarna inte har de verktyg som behövs för att kunna fånga upp elever tidigt. Problemet är inte heller att lärarna inte har den kompetensen. Problemet i dag är i stället att lärarna och skolans personal över huvud taget tvingas vara mer och mer administrativa och ekonomiska tjänstemän snarare än pedagogiska ledare och lärare. I stället för att få förtroendet att arbeta med den kunskap de besitter får de alltså arbeta med uppgifter som inte har med deras uppdrag att göra. På vilket sätt skulle detta underlättas av det obligatoriska bedömningsstödet?

Vi vet att det under de senaste åren har varit stora diskussioner om den administrativa bördan för lärarna. Vi har också haft mycket diskussioner kring att vi just måste lita på lärarkårens kompetens. Jag kan inte se att man gör det genom att införa obligatoriska bedömningsstöd, och jag vill att Gunilla Svantorp redogör för hur regeringen och Socialdemokraterna tänker i frågan.

Herr talman och Daniel Riazat! Detta förslag innebär inget misstroende mot personalen och lärarna i skolan. Det är i stället ett försök att rätta till det vi ser inte fungerar, nämligen att det skiljer så mycket mellan skolor och mellan elever.

Om man har bättre förutsättningar att göra likvärdiga bedömningar ökar också chansen att göra en bättre kvalitetsuppföljning. Det är det stora skälet till att vi nu tycker att det är viktigt att sätta in de nationella bedömningsstöden. Skolverket har också skapat en jättestor delaktighet i detta arbete genom att ha en enkät ute som vilken lärare som helst kan svara på fram till den 30 november, för att bidra till att bedömningsstöden ska bli så bra som möjligt.

Jag vill verkligen trycka på att detta absolut inte handlar om ett misstroende mot personalen och lärarna, utan det handlar om kvalitetsuppföljningen och möjligheten att se till att alla barn faktiskt får stöd mycket tidigare än i dag.

Herr talman! Jag tackar Gunilla Svantorp för svaret. Jag vill dock återgå till detta med vilket förtroende man har för lärarkårens kompetens.

Någonstans förstår jag absolut vad regeringen och övriga utskottet menar när det gäller att underlätta, att det ska vara likvärdigt etcetera. Det tror jag att vi alla kan ställa oss bakom. Frågan är dock om detta är att bemöta problemet från grunden eller om det är att lägga ett plåster på någonting som måste tas tag i från grunden. Lärare i dag vet nämligen vilka insatser som behöver sättas in, men de får inte göra det på grund av ekonomiska skäl.

Alla som har varit ute på besök i en skola – det räcker med en av alla skolor – vet att det är så det ligger till, att kompetensen finns. Det finns dessutom stödverktyg för lärarna för att kunna fånga upp tidiga problem hos elever etcetera. Men lärarna är fastlåsta i de väldigt snäva och fyrkantiga ekonomiska ettårsramar som kommunerna har. Därmed kan de inte sätta in de insatser som behövs.

Jag menar att det här ger en bild utåt av att nu ska det här underlätta. Men i själva verket kommer det inte att spela någon roll, för det som styr är inte det obligatoriska bedömningsstödet, utan det som kommer att styra också i fortsättningen är ekonomin, vilket i slutändan leder till att man inte visar förtroende för lärarnas yrkeskompetens. Det här menar jag inte att regeringen är ansvarig för, för det har pågått under en väldigt lång period. Men när ni är med och driver igenom detta är ni ansvariga för att det fortsätter att vara på det här sättet och att problemet inte angrips från grunden.

Herr talman! Daniel Riazat! Det är klart att det här är en viktig pusselbit för att komma till rätta med ett stort problem som ändå finns. Det viktigaste – det tror jag att vi är överens om eftersom vi är överens om det gemensamma budgetförslag som nu föreligger – är att vi tillför resurser till skolan, något som inte gjorts under flera år tidigare.

Regeringen är också tydlig med att man tänker följa upp det här mycket noga. När jag nu har chansen vill jag uppmana de lärare som kanske är lite tveksamma till detta att gå in och lämna synpunkter på Skolverkets hemsida. Där kan man tycka till och vara med och påverka det här arbetet så att det blir riktigt bra, och det är ju det vi vill.

Herr talman! Den svenska skolan har under en lång tid varit alldeles för dålig på att hjälpa och stötta eleverna när de är små, då hjälp och stöd gör som allra mest nytta. Många är de elever som först i högstadiet får stöd, och det är i de allra flesta fall alldeles för sent. Inte minst har jag i mitt yrkesliv som svensklärare på högstadiet sett hur det har kunnat vara möjligt att gå sex år i skolan med avsevärda svårigheter i läsförståelse utan att adekvat stöd har satts in. Det ska inte få ske i den svenska skolan.

Steg för steg får skolan nu tidigare kontrollstationer som underlättar för elever, lärare och föräldrar att mäta och bedöma hur väl eleverna hänger med i undervisningen och når de uppsatta målen i läroplanen. Och, herr talman, det behövs, framför allt eftersom det tydliggör skolans ansvar för att tidigare ge det stöd och den hjälp som eleven behöver i exempelvis matematik eller svenska. Tidigare stöd och hjälp ger fler elever en möjlighet att komma till sin rätt, utvecklas och nå målen.

Med dagens proposition, som vi nu debatterar, är det roligt att kunna konstatera att det nu finns en bred enighet om detta. Jag tror att jag talar för både mig och mina kollegor i Alliansen – Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet, eller kalla dem Liberalerna om ni vill – när jag säger att det obligatoriska bedömningsstödet från årskurs 1 i svenska och matematik var en av de absolut viktigaste delarna i den så kallade betygsöverenskommelse som Alliansen och regeringspartierna slöt i februari i år. Jag välkomnar därför att även Socialdemokraterna och Miljöpartiet nu ansluter sig till vår syn på vad som är viktigt i skolan, nämligen elevernas kunskapsutveckling.

Herr talman! Att det obligatoriska bedömningsstödet nu kommer på plats innebär att vi kommer att kunna säkerställa en likvärdig bedömning av våra elever. Det stärker lärarprofessionen. Men framför allt stärker det elevernas rätt att få extra stöd när det gäller läsförståelse och den grundläggande förståelsen i matematik. Inte minst kommer detta att vara till stor hjälp för det stora antal nyanlända barn som kommer att börja i den svenska skolan.

Jag välkomnar som sagt att Socialdemokraterna och Miljöpartiet delar Alliansens syn att barnen ska få bättre hjälp i sin tidiga kunskapsresa. Men jag är samtidigt djupt oroad över att regeringen inte är beredd att göra de nödvändiga förändringar av förskoleklassen som vi i riksdagen har beslutat om. En tioårig grundskola skulle nämligen möjliggöra att detta stöd skulle kunna få ännu bättre effekt.

Herr talman! Jämfört med andra OECD-länder har Sverige en senare skolstart och mindre undervisningstid. Det bidrar till sämre läsförståelse, svårigheter inom matematik och sjunkande resultat. Att därför bara göra förskoleklassen obligatorisk, utan förändring av förskoleklassens mål och innehåll, är ett slag i luften. Det kommer inte att påverka barnens kunskapsutveckling nämnvärt jämfört med hur det ser ut i dag.

Däremot skulle barnen med en kombination av det obligatoriska bedömningsstödet och en tioårig grundskola enligt vår modell få bättre möjligheter och förutsättningar att tidigare bygga sig en mer robust kunskapsgrund att stå på. Tyvärr har regeringen inte förstått betydelsen av detta.

Men, herr talman, med tanke på att det inom både Socialdemokraterna och Miljöpartiet tidigare har funnits en historisk skepsis mot vår syn på kunskap i skolan finns det kanske en möjlighet att vi även når enighet i frågan om en tioårig grundskola och bättre stöd till eleverna i framtiden.

Jag vill verkligen betona att jag är glad att vi har kunnat hitta en överenskommelse som inkluderar detta bedömningsstöd för våra barn, och jag vänder mig till mina kollegor i Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det obligatoriska bedömningsstödet är ett enormt viktigt beslut, och framtiden kommer att visa hur viktigt det är.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Carlsson i Skövde (C) och Annika Eclund (KD).

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet, och jag delar Camilla Waltersson Grönvalls glädje över att så många av oss i dag är eniga om att stödja detta betänkande.

Herr talman! Regeringen har tre huvudprioriteringar när det gäller skolan. Den första är att utveckla skolan, bidra till kunskapsutveckling, bidra till elevers utveckling. Den andra är att göra skolan likvärdig och jämlik. Den tredje är att bidra till att stödja och satsa på läraryrket och lärarna. Kombinationen av dessa tre prioriteringar är viktig för att utveckla den svenska skolan. Den är än mer viktig efter åtta år av Alliansens misskötsel av skolan.

Herr talman! Det vi diskuterar i dag är obligatoriska bedömningsstöd. Den forskning som har gjorts i andra länder visar att de länder som ligger i framkant är länder, till exempel Finland, som satsar på stöd i de tidiga åldrarna. Det är viktigt. Och ska man kunna satsa i de tidiga åldrarna på de barn som behöver det måste man ha ett bedömningsstöd. Man måste kunna identifiera vilka barn som behöver stöd och i vilken omfattning så att stödet kan sättas in. Det är just därför det är så viktigt.

Resonemanget att om vi gör detta litar vi inte på lärarna är helt fel. Även om vi litar på lärarna och tycker att de gör ett utmärkt jobb är det viktigt att ha regelverk som garanterar att varje barn som behöver stöd får det stöd som hon eller han förtjänar. Det är bevekelsegrunden för regeringens proposition och det betänkande som vi debatterar i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)