Nedrustningsfrågor

Nedrustningsfrågor

Herr talman! Vi ska nu debattera de riktigt stora vapnen - kärnvapen - och framför allt behovet av att nedrusta kärnvapen, så att de aldrig kan förgöra och förstöra för mänskligheten igen.

Att vi vill ha en fredligare värld utan kärnvapen är det många som kan skriva under på. Utmaningen är dock att när vi debatterar vägen dit dyker alltid ett motstånd upp, alltid med hänvisning till det man kallar "säkerhetspolitiska aspekter", det vill säga att vi blir mer säkra om vi har var sitt vapen riktat mot varandra. Som vänsterpartist tror jag inte på sådan logik.

Gemensam säkerhet är ömsesidig. Det är en insikt om att höjd spänningsnivå, mer intensiv övningsverksamhet och en ständig rustningsspiral visserligen är ägnat att skapa säkerhet men ofta ger motsatt effekt. Endast ett mödosamt arbete för fred, avspänning och nedrustning ger resultat i form av ökad ömsesidig säkerhet.

Svensk försvarspolitik ska syfta till att bygga långsiktig säkerhet i vårt närområde och i vår omvärld. För det krävs att säkerhetsbegreppet vidgas till att inkludera fler områden än de militära, att vi utgör en aktiv part för nedrustning och fredliga lösningar i bland annat FN, att vi värnar vår militära alliansfrihet och att vi bygger säkerhet i gemenskap med vår omvärld.

Sverige har inga egna kärnvapen och står heller inte under något kärnvapenparaply såsom Nato. Ändå finns en glidning i den svenska debatten där vissa partier vill att det inte ska kunna uteslutas att kärnvapen används för svenska intressen, som något slags yttersta hot. Man är alltid väldigt vag i sina formuleringar, men målet är alltid väldigt tydligt: att kunna närma sig USA och Nato militärt. Därför väljer man att vara motståndare även till förslag som steg för steg skulle ta oss till en kärnvapenfri värld.

Vilka förslag är det jag talar om? Jo, runt om i världen finns det kärnvapenfria zoner där inte kärnvapen är tillåtna. Dessa zoner har upprättats på framför allt det södra halvklotet och har bidragit till avspänning och mot upprustning. Länge har det funnits en debatt och förslag om att inrätta en kärnvapenfri zon i Norden och i Arktis. Det skulle skicka en tydlig normerande signal till alla kärnvapenmakter och ena de nordiska länderna om en väg för avspänning i regionen. En kärnvapenfri zon i Europa skulle såklart vara snäppet bättre.

Inte ens Sverige är dock i dag en kärnvapenfri zon. Det finns nämligen inget förbud eller hinder för en kärnvapenstat att införa kärnvapen på svenskt territorium. Sverige har i dag långtgående militära försvarssamarbeten med kärnvapenländer som Frankrike, Storbritannien och USA vars trupper har varit i Sverige på övningar. Vi har också militära samarbeten och vapenexport till de icke erkända kärnvapenstaterna Israel, Pakistan och Indien. Det kan därför inte uteslutas att någon av dessa kärnvapenstater har ett intresse av att i en framtid föra in eller ha kärnvapen på svenskt territorium. Därför behövs en lag som förbjuder införsel och transitering av kärnvapen till Sverige. Detta handlar vår reservation nr 2 om.

En sådan lag finns i dag i vårt grannland Finland, och med tanke på vårt ökade militära samarbete med Finland vore det av godo om vi i Sverige hade samma slags lagstiftning som de. Då skulle även Finland kunna känna en trygghet i att det inte vare sig på finskt eller svenskt territorium finns kärnvapen.

Sverige har ett förflutet av aktivt arbete för nedrustning i allmänhet och kärnvapenavrustning i synnerhet. Genom Sveriges historia av militär alliansfrihet finns en unik röst som bör användas tydligare för en global kärnvapennedrustning.

Av de tre massförstörelsevapen man vanligtvis avser förbjöds biologiska stridsmedel 1972 och kemiska stridsmedel 1993. Även om övertramp har skett har förbuden haft stor påverkan på krigföringen runt om i världen. Nu återstår det tredje massförstörelsevapnet, kärnvapen.

I juli 2017 togs ett viktigt steg när FN beslutade om en förbudskonvention mot kärnvapen. Sverige deltog aktivt under förhandlingarna och röstade även ja till det avtal som antogs även om vi lämnade en röstförklaring med invändningar. Detta avtal innebär en tidigare oöverträffad möjlighet att ändra den internationella normen kring kärnvapen och på sikt uppnå total kärnvapennedrustning. Avtalet sluter cirkeln med förbud mot massförstörelsevapen. Kärnvapen har varit det enda massförstörelsevapnet som fram till nu inte har varit förbjudet i en internationell konvention.

Vi ser för övrigt ett stort intresse hos många länder att skriva under konventionen. I dag har 36 länder ratificerat avtalet. Det träder i kraft när 50 länder har ratificerat det, så det är inte långt kvar.

Avtalet tar avstamp i de katastrofala humanitära konsekvenserna av en kärnvapendetonation. Om ett kärnvapen kommer till användning igen finns det inget en stat eller internationell organisation kan göra för att hantera de humanitära konsekvenserna. Det är helt enkelt omöjligt för stater och humanitära hjälporganisationer att förbereda sig för ett kärnvapenkrig.

På den borgerliga sidan har man hävdat att FN:s kärnvapenkonvention står i strid med icke-spridningsavtalet, NPT. Det är såklart nonsens. I nästa vecka skulle översynskonferensen av NPT-avtalet, som äger rum vart femte år, inledas. Förutsättningarna för en lyckad konferens är dock sämre än på länge. Coronakrisen har gjort att översynskonferensen skjutits på framtiden. Vi får hoppas att coronaviruset i just detta fall är av godo och bidrar till ökad internationell samverkan och enighet.

Vänsterpartiet yrkar i dag bifall till två socialdemokratiska motioner. De är så bra och tydliga om kärnvapen och dess konsekvenser att inte ens Socialdemokraterna klarar av att rösta på dem. Jag yrkar härmed bifall till reservation 2.

Herr talman! Jag vill först yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Jag vill också framföra att Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ett särskilt yttrande under punkt 1, Nedrustning.

Herr talman! Under kalla kriget fanns det närmare 70 000 kärnvapen i världen. I dag finns runt 14 000. Det har skett förändringar sedan NPT infördes för 50 år sedan, och det har sannolikt förhindrat liknande katastrofer som Hiroshima och Nagasaki. Kärnvapen är vår tids största utmaning, och Sveriges regering och riksdag är eniga om att vi alla vill ha en kärnvapenfri värld. Allt annat vore ansvarslöst, inte minst visavi dem som växer upp i dag och ska bli morgondagens beslutsfattare.

Det åvilar ett stort ansvar hos kärnvapenmakterna att i alla lägen respektera NPT men också ha politiskt mod med en fredlig värld som mål och att agera ansvarsfullt, klarsynt och visionärt för att minska antalet kärnvapen och så småningom medverka till att uppnå en kärnvapenfri värld. Jag återkommer strax till detta.

Men nedrustning handlar inte bara om kärnvapen. Det cirkulerar 1 miljard små och lätta vapen runt om i världen. År 2018 dödades 600 000 människor av dödligt våld och 223 000 med små och lätta vapen. Enligt Oxfam är kostnaden för dödligt våld i Afrika 18 miljarder dollar. Det är horribla siffror. Bara som en icke-vetenskaplig jämförelse kan jag säga att ca 300 000 människor i världen dör av influensan och att 310 000 barn runt om i världen dör på grund av bristen på tillgång till rent vatten. Det är stora och omfattande siffror det handlar om när det gäller det dödliga våldet. Vi kanske också kan nämna att 7 200 människor dödas eller skadas årligen av kvarlämnade minor. Hälften av alla civila som drabbas av minor är barn. Minor hindrar samhällen som varit i konflikt att byggas upp igen, men framför allt skapar de ohyggligt lidande för dem som lemlästas på grund av skadorna.

Herr talman! Sveriges regering har tydligt deklarerat Sveriges stöd för inrättandet av en zon fri från kärnvapen och andra massförstörelsevapen, inklusive deras bärare, i Mellanöstern i linje med resolutionen från 1995 och slutdokumentet från 2010 års konferens för översyn av icke-spridningsfördraget. Men det är också viktigt att EU fortsatt håller fast vid JCPOA med Iran när USA valt att lämna avtalet. Det är verkligen otroligt märkligt att president Trump valde den vägen; president Obama lyckades skapa ett visst hopp i regionen tack vare EU:s och USA:s goda samarbete vid formandet av avtalet med Iran.

Ett område som kanske inte nämns så ofta men som både är och kommer att vara viktigt för Sveriges och Nordens säkerhet är Arktis. Jag tackar Håkan Svenneling för att han nämnde det. När klimatförändringarna och issmältningen fortsätter kommer stormakterna att göra sitt yttersta för att finna geopolitiska land- och vattenvinningar i Arktisområdet. Därför är det viktigt att Sverige står upp för minskad militär upptrappning och eskalering i Arktisområdet. Men det handlar också om andra insatser från Sverige och Norden, till exempel att säkerställa säkra handelsvägar och en bra kommunikationskontroll över området. Arktis är viktigt för Sverige och Norden. Det handlar naturligtvis också om att främja klimatet och se till att ursprungsbefolkningen har goda, fina och värdefulla livsbetingelser.

Herr talman! I en tid då Ryssland och USA står långt ifrån varandra avseende kärnvapennedrustning och Kina som kärnvapenmakt agerar för att vinna geopolitisk och ekonomisk makt i världen är det viktigt att vi i Sverige står upp för en kärnvapenfri värld. Regeringens mål är en kärnvapenfri värld. Detta är en del i en lång svensk tradition som bygger på ett brett och djupt politiskt engagemang, diplomati och stark teknisk expertis.

Sverige är sannolikt det land i världen som just nu gör mest för kärnvapennedrustning. Sedan 2014 har vi bland annat återupprättat Folkrätts- och nedrustningsdelegationen, tillsatt en ambassadör för kärnvapennedrustning och varit ordförande i Haagkoden mot spridning av ballistiska missiler. Vi har också anslutit oss till det humanitära initiativet om kärnvapens katastrofala humanitära konsekvenser. Vi står bakom Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning, som följdes upp i Berlin i februari. Det är 16 länder som står bakom initiativet om att få kärnvapenmakterna att ta steg mot nedrustning vid årets konferens om icke-spridningsfördraget, NPT.

Vi har också varit starkt engagerade på Koreahalvön och för bevarandet av den kärntekniska överenskommelsen med Iran. Sverige är ordförande i IAEA. Vi inrättar nu ett kunskapscenter om kärnvapen och ser till att svensk kompetens stärks och kommer till nytta. Vi stöder ett sekretariat för kärnvapennedrustning inom FN.

FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen var en viktig signal i en farlig tid. Retoriken om kärnvapenanvändning skärps, kärnvapenstaterna moderniserar sina arsenaler och det sker en djupt oroväckande erodering av existerande rustningskontrollsavtal. Sverige röstade ja till konventionen år 2017, men angav i röstförklaringen att delar av dess innehåll var problematiskt och att man skulle utreda eventuellt undertecknande och ratificering.

I röstförklaringen pekade Sverige på ett antal problem med textens innehåll, bland annat att det saknades en tydlig definition av vad som omfattas av förbudet, att det saknades ändamålsenliga bestämmelser om verifikation av avtalets efterlevnad samt att konventionens koppling till icke-spridningsfördraget, NPT, och provstoppsavtalet, CTBT, var otydlig.

Herr talman! Regeringen valde att inte underteckna FN-konventionen mot kärnvapen i dess nuvarande form. Utöver problemen med texten fanns heller inte stöd i riksdagen för att ratificera konventionen, vilket är en förutsättning för att fatta större beslut om svensk säkerhetspolitik. Vi blir i Sverige observatörer till konventionen och håller dörren öppen för ett eventuellt framtida undertecknande.

Det finns för närvarande effektivare sätt att arbeta för en kärnvapenfri värld. Under rådande omständigheter bedömer regeringen att fokus på icke-spridningsfördraget NPT:s pågående översyn är det mest effektiva - och möjliga - sättet att verka för en kärnvapenfri värld. Kärnvapenkonventionen är ett historiskt viktigt initiativ för att förnya och fördjupa förhandlingarna om kärnvapennedrustning. Konventionen förbjuder utveckling, förvaring, transport och användning av kärnvapen samt hot om att sätta in sådana vapen. Det handlar om konkreta och nödvändiga steg som också ökar trycket på kärnvapenstaterna att nedrusta.

Herr talman! Kärnvapenkonventionen ska ses som ett viktigt komplement till redan existerande internationella ramverk och regimer om kärnvapen, inte som en ersättning. Sverige var ett av 123 länder som röstade för konventionen i FN:s generalförsamling 2017. Det gjordes med en röstförklaring som pekade på delar av konventionen som behövde besvaras eller kompletteras. I dag finns inte majoritet i riksdagen för en ratifikation. Socialdemokraternas och Miljöpartiets ambition är att arbeta för förtydliganden och kompletteringar som gör det möjligt för Sverige att ratificera konventionen.

Herr talman! I det särskilda yttrande som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har lämnat i betänkandet och även i Pyry Niemis anförande argumenteras för styrkorna i FN:s kärnvapenkonvention och varför konventionen är ett viktigt komplement till existerande regelverk och ramverk. Samtidigt skriver Socialdemokraterna och Miljöpartiet att man arbetar för det förtydligande och de kompletteringar som Pyry är inne på och att Sverige gör det i syfte att kunna ratificera konventionen i framtiden. Det är i grunden väldigt bra att man ändå har det som något slags långsiktig målsättning från regeringspartiernas sida. Jag tycker att det är positivt.

Men det finns ett argument, både i det särskilda yttrandet och i Pyry Niemis argumentation här i kammaren, som jag tycker är svagt och något märkligt. Det är att det inte finns en majoritet i Sveriges riksdag för en ratifikation.

Herr talman! Jag delar givetvis synen att Sverige inte ska underteckna avtal och konventioner om det inte finns en riksdagsmajoritet för det. Men det finns ju ingenting som hindrar regeringspartierna från att driva på för att det ska finnas en majoritet. Jag tycker att regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet fullständigt har backat undan från konventionen när de inte ens tydligt säger att de vill underteckna den utan hela tiden gömmer sig bakom argumentet att det inte finns en majoritet.

Lyssnar man på moderaten Hans Wallmark hör man att hans engagemang för att Sverige ska gå med i Nato inte har tystnat en sekund för att han inte har majoritet i Sveriges riksdag. Han trummar ju på varje dag för att Sverige ska gå med i Nato, oavsett vad Sveriges riksdags majoritet säger och inte. Likadant borde faktiskt socialdemokrater och miljöpartister göra i frågan om att Sverige ska skriva under FN:s kärnvapenkonvention. Ni borde varje dag argumentera mycket hårdare och tydligare i sak för er egen politik.

Pyry Niemi! Hur kan riksdagsmajoriteten vara ett argument för att inte ha en egen politik vad gäller att skriva under FN:s kärnvapenkonvention?

Herr talman! Jag tackar Håkan Svenneling för frågorna.

Ja, att det inte finns en majoritet är ett argument. Men det huvudsakliga argumentet är det som vi har framfört kopplat till den särskilda utredarens argumentation, nämligen att det finns otydligheter i själva kärnvapenkonventionen och i kopplingen till NPT och CTBT. Sverige avgav en röstförklaring i samband med det första undertecknandet; vi såg svagheter i underlaget och innehållet. Detta förhandlades också fram väldigt snabbt på slutet, som Håkan Svenneling väl känner till. På grund av dessa brister behövdes naturligtvis uppdatering, diskussion och framför allt analys i en svensk och en internationell kontext.

Jag tycker alltså inte att Håkan Svenneling har helt rätt i att vi skulle gömma oss bakom att det inte finns en majoritet.

Det är en viktig del. Men det viktigaste i det här sammanhanget är självklart att innehållet i kärnvapenkonventionen håller fullt ut. Vi har sagt att det är ett bra komplement till NPT, CTBT och annat för att kunna bygga en ännu starkare kärnvapenfri värld.

Vi kommer att jobba vidare med de här frågeställningarna. Det är klart att om det finns andra partier i Sveriges riksdag som kan tänka sig att reflektera på samma sätt, och som kanske tidigare har varit helt emot detta, är vi naturligtvis glada för det.

Slutligen: Jag vill inte kommentera vad Håkan Svenneling sa om Hans Wallmark. Men Håkan Svenneling vet mycket väl att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte vill gå med i Nato. Vi är inte alls intresserade av det. Vi har inget intresse av att ledas av Nato. Vi står fritt från det. Vi vill inte vara under Macrons eller Trumps kontroll.

Vi har den typen av säkerhetspolitisk agenda, som Håkan Svenneling väl känner till. Därifrån tar jag mitt steg tillbaka och konstaterar bara: Blanda inte ihop oss med Hans Wallmark och Moderaterna i den här frågan.

Herr talman! Det finns poänger i den röstförklaring som regeringen lämnade i samband med att man röstade ja i FN när konventionen antogs. Jag hoppas att konventionen kan komma igång genom att ratificeras av tillräckligt många länder för att träda i kraft och att Sverige deltar som observatör och driver på för att de utmaningar som finns i konventionen antas. Det är bra att regeringen och också Pyry Niemi här nu tydliggör att syftet är att en dag skriva under. Jag tycker att det är positivt. Jag vill ändå påpeka det.

När det gäller det Pyry Niemi kommer in på med kärnvapenparaply från andra länder, Natomedlemskap och liknande, uppskattar jag den tydlighet som Pyry Niemi framvisar. Men jag tror att regeringen skulle tjäna på att tydliggöra det skriftligt ännu en gång. Nu har regeringen tillkännagett att den tänker lämna en skrivelse till riksdagen om ett antal militära samarbeten. De militära samarbetena innehåller ett antal kärnvapenstater och Nato i det här sammanhanget.

Här vore det bra att regeringen tydliggjorde att man från svensk sida inte står under något kärnvapenparaply. Man borde också tydliggöra att inget av dessa militära samarbeten handlar om att använda kärnvapen för svensk räkning, inte i något scenario och inte att man på något sätt utvecklar tekniken och liknande. I dag finns det en lucka.

Den tredje luckan som finns är det som jag var inne på. Man har i dag inte en lagstiftning, vilket gör att det fortfarande kan vara tillåtet för ett land att föra in kärnvapen på svensk mark. Det finns några uttalanden som säger att man inte tillåter det. Men det finns i praktiken ingen lagstiftning på samma sätt som det gör i Finland.

Jag tycker att en socialdemokratiskt ledd regering som står upp för arbetet för kärnvapennedrustning ska lägga fram ett sådant lagstiftningsförslag till riksdagen. Sedan vet vi att det är många partier i riksdagen som vacklar, men då får riksdagen rösta ned lagen. Det borde ändå regeringen kunna stå på sig om.

Herr talman! Som Håkan Svenneling väl känner till fattar vi våra beslut självständigt. Vi ingår inte i några militära allianser. Så ser läget också ut för närvarande i Sveriges riksdag. Det finns alltså en majoritet för detta.

Vi är väldigt glada för att det är så. Det har också tjänat oss väl under ett antal hundra år, vill jag understryka. Jag tror inte att Håkan Svenneling ska känna en oro över att vi kommer att vika av från den linjen framöver. Det är viktigt att påpeka det.

Håkan Svenneling känner också väl till att det är regeringen som fattar beslutet när det gäller till exempel andra länders närvaro i Sverige och ingången när det gäller att ta sig in med militära eller andra typer av fartyg, flygplan och annat. Där har regeringen ett tydligt mandat att säga ifrån om det är så att de är kärnvapenbärare. Det är också ganska tydligt reglerat.

Vi får titta på hur det kommer att se ut. Jag tar med mig inspelen från Håkan Svenneling. Jag tror att någon från regeringen också sitter och lyssnar på de argumenten. Jag är rätt övertygad om det. Det är nu en väldigt viktig del av den demokratiska processen i Sverige. Jag antar att det sker digitalt, som det mesta just nu.

Jag vill också vara väldigt tydlig med att vi inte står upp för något Natomedlemskap. De militära allianser, diskussioner eller samarbeten som förekommer för Sverige, i år framför allt tillsammans med Finland, är något som vi känner att vi har ett stöd för i Sveriges riksdag.

Men det finns inget stöd för det som Håkan Svenneling antyder, att vi skulle gå in djupare i ett Natosamarbete. Det finns inte heller vad vi vet i dagsläget något stöd för det i opinionen i Sverige och ej heller i Sveriges riksdag. Jag tackar för en bra debatt.

Herr talman! Jag behöver inte nämna Nato. Det har redan Vänsterpartiets Håkan Svenneling gjort.

Herr talman! Just i dessa dagar skulle några av oss ledamöter från riksdagen, tillsammans med diplomater och företrädare för Utrikesdepartementet, vidta de sista gemensamma åtgärderna för att tillsammans företräda Sverige vid den planerade översynskonferens som hålls vart femte år när det gäller att slå vakt om det så kallade icke-spridningsavtalet. Det är en konferens som skulle ha tagit sin början i slutet av april och hållit på ett par veckor in i maj. Icke-spridningsavtalet har funnits på plats i runt 50 år och utgör ett centralt fundament när det gäller att förhindra spridning av kärnvapen. Sverige har med olika regeringar med olika politiska inriktningar varit aktivt inom icke-spridning. Viktigt är också att de officiella kärnvapenägande nationerna är med i just detta arbete.

Nu blir inte översynskonferensen av, i varje fall inte för stunden. Det beror inte på avsaknaden av kärnvapenhot, tvärtom, utan på grund av den rådande pandemin. Det finns anledning att bekymrat se på den globala utvecklingen. Nordkorea har inte precis varit oblygt med sina ambitioner på kärnvapenområdet. Folkrepubliken Kina är en annan central aktör. I vårt närområde finns Ryssland som har en farlig lättsinnig retorik som maktens män i Kreml använder sig av med hot om användandet av kärnvapen. Det sker också en modernisering av stridsspetsarna i Ryssland, och Ryssland är enskilt det land som har störst innehav. En del finns mycket nära oss i vårt omedelbara närområde i Kaliningradenklaven vid Östersjön.

Det är en styrka när vi i bred politisk enighet kan markera Sveriges engagemang mot kärnvapen och för icke-spridning. Inför översynskonferensen har det funnits samsyn mellan regering och opposition.

Herr talman! Just därför, i enighetens namn, har det varit så olyckligt och fel av Socialdemokraterna och Miljöpartiet att som bärare av en smal och liten regeringskoalition så länge och mot bättre vetande, mot vad andra partier framfört, engagera Sverige i det som beskrivs som FN:s förbud mot kärnvapen, något som inte inbegriper de länder som har kärnvapen - något som hela tiden har riskerat att undergräva viktiga samarbeten, inklusive icke-spridningsavtalet, och något som uppenbart varit ett stickspår på rak väg in i en återvändsgränd.

Sommaren 2019 kom så till slut beskedet att Sverige inte har för avsikt att underteckna och ratificera denna konvention. Det kom efter en utredning och efter en debatt med många kritiska påpekanden. Det finns anledning att konstatera det utskottet gör i sitt betänkande, som nu ligger på kammarens bord: Utskottet stöder regeringens beslut.

Även om den tidigare utrikesministern kom med beskedet har den nuvarande innehavaren av posten, utrikesminister Linde, varit ännu tydligare så här i efterhand. Jag citerar ett uttalande som hon har gjort: "Om det skall vara någon mening med en sådan resolution så skall det inte bara vara ett papper som det går att gömma sig bakom. Den måste vara skrivet på ett sådant sätt att det leder framåt och inte bakåt." Jo, det var precis det några stycken av oss sa redan från början.

På en direkt fråga om det var rätt beslut att inte skriva på lyder svaret från den nuvarande utrikesministern: "Ja. Det var rätt beslut. Det föregicks av analyser och utredningar."

Herr talman! I ett särskilt yttrande från Socialdemokraterna och Miljöpartiet står dock, och det går också att läsa i detta betänkande: "I dag finns inte majoritet i riksdagen för en ratifikation. Socialdemokraternas och Miljöpartiets ambition är att arbeta för förtydliganden och kompletteringar som gör det möjligt för Sverige att ratificera konventionen".

Nedrustningsfrågor

Herr talman! Är ett nej ett nej eller ett ja ett ja? Regeringspartier kan inte i sådana här viktiga frågor ägna sig åt någon form av dubbel bokföring. En klar, konsistent linje förutsätts av regeringsbärande partier även om de har ett svagt mandat för sin ministär i Sveriges riksdag.

Endera bör man ärligen göra som Vänsterpartiet gör och fortsätta att driva på frågan i stället för att beklaga att man tydligen inte har kunnat uppnå en riksdagsmajoritet, eller så bör man hålla fast vid det utrikesministern har framfört som svar på frågan: Var det rätt beslut att inte skriva på? Utrikesministern i Sveriges regering sa: Ja, det var rätt beslut.

Därför finns det anledning att påminna om detta: Sverige ska arbeta strukturerat och långsiktigt i nedrustningsfrågor. Det är ett centralt svenskt intresse att vårt land är en trovärdig säkerhetspolitisk partner i en alltmer osäker värld. Värnandet av den regelbaserade multilaterala världsordningen är i dag mer betydelsefullt än på flera decennier. Den utgör även en grundpelare i samarbetet kring nedrustningsfrågor. Det är av stor vikt att Sverige i engagemanget på nedrustningsområdet fokuserar på etablerade samarbeten för nedrustning och icke-spridning. Särskilt viktigt är att icke-spridningsfördraget inte försvagas eller åsidosätts.

Det är nu betydelsefullt att regeringen - och alldeles uppenbart regeringspartierna - drar lärdomar av hanteringen av frågan om ett så kallat kärnvapenförbud. Ärenden av denna dignitet måste hanteras med noggrann analys och god beredning. För Sveriges säkerhet och välstånd måste långsiktighet alltid eftersträvas i vårt lands utrikes- och säkerhetspolitik.

(Applåder)

(forts. § 9)

Fru talman! Det här betänkandet baseras på fem motioner.

Nedrustningsfrågor

Massförstörelsevapen är ett av de allvarligaste hoten mot internationell fred och säkerhet, fru talman. Det är viktigt att Sverige i tider av ökad polarisering och konflikt kring våra multilaterala regler söker hävda, stärka och verka för de multilaterala spridningsmekanismer vi har. Det är viktigt att vi hävdar effektiva och verifierbara system för förtroendeskapande nedrustning.

Fru talman! Kärnvapen är utan tvekan det massförstörelsevapen som har de mest förödande humanitära konsekvenserna. Mot dem har vi inget vaccin, ingen karantän och ingen intensivvård som kan skydda oss. Jag kommer aldrig att glömma mitt besök i Hiroshima. Det är ohyggligt och får inte hända igen. Vi har alla ett ansvar att arbeta för att världen inte ska drabbas av detta på nytt. Det handlar naturligtvis om att utveckla vår gemensamma säkerhet och att hantera hot från nya kärnvapenstater som Nordkorea eller ett mer kärnvapenbestyckat Mellanöstern. Det handlar också om att utveckla en balanserad, verifierbar och trovärdig samt hållbar nedrustning av kärnvapen. Kärnvapentekniken ska inte spridas till fler stater.

Fru talman! Vi har i dag ett multilateralt ramverk för global nedrustning och icke-spridning - NPT. I år fyller det 50 år. Det ska vi fokusera på och försöka stärka. Själv har jag haft möjlighet att medverka vid två översynskonferenser, och jag hade hoppats på att medverka vid en tredje nu under kommande vecka. Jag var med i New York 2010, när staterna ändå lyckades samla sig till slutsatser som innebar att ett antal ytterligare steg skulle tas före nästa konferens 2015. Även då var jag med, och jag kunde se hur världen hade förändrats under de åren. Då hade Ukraina hänt. Den ryska rösten lät annorlunda och hade en helt annorlunda roll under den översynskonferensen än under konferensen 2010.

Vi förstår tydligt frustrationen över tillståndet i världen, också när det gäller nedrustning. Det är bra att såväl det civila samhället som Sverige och många andra like-minded-länder har försökt lyfta de humanitära konsekvenserna av kärnvapnen. Det humanitära initiativet är bra och välkommet. Det skulle förhoppningsvis ha kunnat vara en del av den översynskonferens som jag hoppas ändå kommer att ske under 2020.

Men, fru talman, vi har sett hur åren från 2015 inte har gått i en mer förtroendeskapande riktning mellan länder. I vår region ser vi hur Ryssland rustar. Man rustar även med kärnvapen - också nära oss - och talar till och med om att kunna använda dem. Det har varit tal om begränsad kärnvapenanvändning i Ukraina och på Krim.

Vi ser hur taktiska kärnvapen förnyas och hur nya kärnvapenspetsar utvecklas. INF-avtalet har eroderats och har nu sagts upp. Vi är också bekymrade för om Startavtalet kommer att överleva 2021 - mycket talar för att så inte blir fallet. Den översynskonferens som kommer är naturligtvis också en viktig del i om man kommer att kunna hålla i eller hitta vägar att nå varandra. Det handlar ju mycket om att skapa den förtroendemiljö som krävs och som krävdes för att NPT för 50 år sedan skulle kunna träda i kraft med kärnvapenstater och icke-kärnvapenstater som undertecknare.

Spänningarna i världen har ökat. Vi har sett nya makter, och vi har sett nya muskler spännas, inte minst kinesiska. Det är klart att detta påverkar, och det är en realitet som vi måste förhålla oss till.

Det är mot denna bakgrund avgörande för vår gemensamma säkerhet att vi inte riskerar eller raserar det vi har byggt upp och att vi inte hotar NPT eller IAEA, som fortfarande uppfattas som en globalt verifierbar institution och som ändå har respekt.

Fru talman! Vi i Centerpartiet har sedan länge en tydlig profil att arbeta mot kärnvapen och massförstörelsevapen. Vi har arbetat mot minor, kemiska vapen och klustervapen. För oss är målet en kärnvapenfri värld.

Vi var dock beredda - också mot den bakgrunden - att pröva det humanitära initiativets förlängning, nämligen en förbudskonvention. Vi bejakade att Sverige var med och startade dessa förhandlingar för att se om det gick att komma fram. Vi strök under vikten av att en bred krets av stater var med. Vi välkomnade att Nederländerna var ett av de länder som fanns med i förhandlingarna.

Vi var tydliga med att vi skulle syna resultatet, och resultatet fick inte vara plakatpolitik. Det fick inte heller vara någonting som hotade vår säkerhet eller våra grannars - våra samarbetspartners - säkerhet. Det gällde då, det gällde 2017, det gäller i dag och det gäller i morgon för vår del.

Centerpartiet välkomnade, och stöder, att regeringen följde rådet från den särskilda utredaren och från oss som faktiskt utgör en majoritet i denna kammare att inte underteckna eller försöka ratificera den här konventionen. Vi ska inte heller skriva under något som hotar NPT, som inte är verifierbart och som inte ökar trovärdigheten och är mer förtroendeskapande utan snarare kan vara ytterligare ett bidrag till polarisering i den globala miljön.

Med det, fru talman, vill jag hänvisa till Centerpartiets särskilda yttrande och yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Fru talman! I dag debatterar vi utskottets betänkande om nedrustningsfrågor. Kristdemokraterna ställer sig bakom det gemensamma särskilda yttrandet nr 2 från Moderaterna, KD och Liberalerna.

Fru talman! Kristdemokraterna hade allra helst velat se en kärnvapenfri värld. Tyvärr ser världen inte ut så, och Sverige ska fortsatt verka för nedrustning inom ramen för icke-spridningsavtalet, som förkortas NPT.

Icke-spridningsavtalet är ett etablerat avtal där Sverige har byggt upp ett stort förtroende och bidragit till att upprätthålla en hög standard tack vare 50 års nedrustningsarbete. Detta avtal har kärnvapenmakterna Kina, USA, Ryssland, Frankrike och Storbritannien skrivit under. Det är väldigt viktigt för kampen mot massförstörelsevapen i stort och kärnvapen i synnerhet att detta fortsätter att vara ett aktivt och fungerande avtal som förhindrar spridningen av kärnvapen.

Tyvärr ser verkligheten inte ut så. Ett flertal länder, såsom Nordkorea, Pakistan och Indien, har skaffat sig kärnvapen och utgör hot mot fred och säkerhet. Att dessa stater, som innehar kärnvapen, står utanför icke-spridningsavtalet gör det svårt att stoppa spridningen.

Fru talman! Vi ser dessutom att Iran bygger kärnenergi och långdistansrobotar och på sikt kan utveckla kärnvapen. En sådan islamistisk totalitär regim utgör redan i dag ett hot mot världsfreden och mot stabiliteten i området med sin militära inblandning i ett flertal väpnade konflikter och inbördeskrig i regionen.

Iran måste låta det internationella atomenergiorganet arbeta fritt i landet så att kärnteknik används för fredliga ändamål. Det är ytterst viktigt att de länder som åtagit sig att följa denna utveckling i Iran följer utvecklingen noga. Skulle det visa sig att uppgörelsen inte följs bör världssamfundet agera med kraft och med alla medel motverka att Iran utvecklar kärnvapen.

Fru talman! Regeringens aviserade hållning i frågan om konventionen om kärnvapenförbud har skapat osäkerhet bland våra samarbetsländer. Nu kom regeringen till slut till samma slutsats som flera andra partier här i riksdagen, vilket var välkommet.

Det enda land som drabbats av kärnvapenbombningar - Japan - deltog inte ens i förhandlingarna och bojkottade omröstningen. Inga länder som har kärnvapen har skrivit under avtalet, som bedöms underminera existerande internationell säkerhetspolitik som bidrar till upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, bland annat icke-spridningsavtalet.

Fru talman! Från Kristdemokraternas sida hoppas vi att detta har blivit en viktig läxa för regeringen och att man inte frångår den breda majoritet som finns i riksdagen angående Sveriges säkerhetspolitik. Breda överenskommelser över partigränser och större samsyn stärker Sveriges möjligheter att i internationella sammanhang verka för nedrustning, icke-spridning av kärnvapen och ökad säkerhet.

Det är viktigt att Sverige fortsättningsvis verkar för att de multilaterala icke-spridningsregimerna upprätthålls och utvecklas för att få en effektiv och hållbar nedrustning och för att förhindra att nya länder skaffar sig massförstörelsevapen.

Sverige har genom åren bidragit till det internationella nedrustningsarbetet, och vi bör fortsättningsvis öka engagemanget och etablera kontakter och samarbete för nedrustning och icke-spridning av kärnvapen.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, och jag noterar även att Liberalerna står bakom ett särskilt yttrande i betänkandet tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna.

Spridning av massförstörelsevapen är ett av de största hot som finns mot internationell fred och säkerhet. Det är viktigt att Sverige verkar mycket aktivt för att de icke-spridningsregimer, avtal, processer, överenskommelser och så vidare som finns multilateralt i världen upprätthålls så att de blir starkare.

I år fyller icke-spridningsfördraget NPT 50 år. Man kan blicka tillbaka, och man kan titta på hur situationen i världen ser ut nu. Det är klart att det ser väldigt dystert ut på flera sätt. Det gäller inte minst Nordkorea och vad de gör med sitt kärnvapenprogram och det hot det kan utgöra. Det gäller förstås även Iran. Iran är ett land som i dag hänger sina kritiker i lyftkranar, sätter elchocker under fötterna på oberoende journalister och skär tungan av fackföreningsledare. Man kan bara gissa vad en sådan regim skulle göra om de också kunde förfoga över världens farligaste vapen. Det är klart att vi ser oerhört stora utmaningar på området.

Men jag tycker samtidigt att det är viktigt, fru talman, att konstatera att även om det under de 50 år som nu har gått med dessa överenskommelser har tillkommit några kärnvapenstater och länder som inte har undertecknat detta icke-spridningsfördrag hade situationen förmodligen varit långt mycket värre om NPT och annat inte hade funnits. I hög grad har man ändå bidragit till att förhindra spridningen av kärnvapen.

Det var någon tidigare talare som nämnde att under kalla kriget, när vi hade som flest kärnvapen i världen, var det uppemot 70 000. I dag är det reducerat ned till 14 000 kärnvapen. De är förstås oerhört farliga, och 14 000 är väldigt mycket. Men man ser ändå en trend att antalet kärnvapen minskar, vilket givetvis är positivt.

Men vi har en bekymmersam verklighet i dag. Det är inte bara så att det finns enskilda stater som har mycket destruktiva ambitioner, utan vi ser egentligen någon sorts underminering av hela den regelbaserade världsordning som vi har känt oss förhållandevis trygga i under efterkrigstiden, och framför allt efter det kalla kriget. Det är en rad olika ledare i världen som skriker i falsett, sätter vetenskap åt sidan och blir alltmer hårdhänta gentemot sina kritiker. De vill på olika sätt kliva ur de globala överenskommelser som finns. Det kan handla om frihandel, klimat, olika säkerhetsarrangemang och så vidare.

Även för Sverige, som är ett litet, samarbetsorienterat och konstruktivt land som på olika sätt agerar för att världen ska bli bättre och försöker främja positiva värden för människor blir detta i förlängningen ett hot. Det blir ett hot mot oss och mot vår egen säkerhet om man monterar ned de olika globala säkerhetsarrangemang och samarbetsarrangemang som finns. När man drar det till sin spets kommer någonstans frågorna om kärnvapen, massförstörelsevapen, biokemiska stridsmedel och så vidare förstås in.

Fru talman! Låt mig med några ord nämna konventionen om förbud mot kärnvapen. Jag tycker att tidigare talare från Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna förtjänstfullt har tagit upp detta.

Det är väldigt problematiskt om Sverige slår in på en väg att börja bygga någon sorts parallella processer som egentligen snarare riskerar att underminera än att stärka den icke-spridningsdoktrin som finns i världen. På det sättet försöker man i praktiken bakvägen omöjliggöra ett svenskt Natomedlemskap, och det är mycket bra att det inte finns någon som helst majoritet i detta i riksdagen och att regeringen har backat. Även om jag inte är så hoppfull inför detta hoppas jag ändå att regeringen också slår fast att Sverige inte heller framöver ska underteckna konventionen. Det är symbolpolitik, och det försämrar våra samarbeten med allierade.

En sista punkt jag vill ta upp, fru talman, rör spridning och illegal handel med små och lätta vapen. Vi tar även upp detta i betänkandet. Det är också en fråga som berörs av nedrustningsengagemanget. Det handlar till exempel om AK-gevär, alltså automatkarbiner och annat. Det kan vara Manpads, mindre skjutvapen och så vidare. Uppemot en halv miljon människor i världen dödas varje år av små och lätta vapen. Det kan märkas i Sverige, till exempel i olika gängkonflikter. Det kan handla om inbördeskrig eller terroristgrupper som använder sig av dessa vapen och så vidare.

Ibland tenderar det att dyka upp en del missförstånd i debatten om de olika avtalen om små och lätta vapen, och jägare och andra blir sura. Men det här handlar inte om laglig handel med vapen, licensierade produkter och sådana saker, utan det här handlar om den illegala handeln med vapen. Det är gamla vapen från förr som dyker upp, kanske från konflikter på andra kontinenter. Det är vapen från konflikten på Balkan som letar sig upp till kriminella gäng i Sverige och så vidare.

Det är oerhört viktigt för världen att man får mer kontroll över de här flödena och att man begränsar den illegala handeln med små och lätta vapen. Det är så många människor som dör av detta, och det är så många människor som far illa av dessa vapen.

Det finns en FN-process för detta, och det finns en handlingsplan för att bekämpa illegal handel med små och lätta vapen. Jag deltog själv, fru talman, för två år sedan i en översynskonferens i Förenta Nationernas regi i New York om denna handlingsplan. Man märker tydligt att det finns meningsskiljaktigheter i frågan.

I grund och botten består världen av två typer av stater i de här frågorna. Det är länder som Sverige och många andra länder - en majoritet av länderna i världen - som vill ha en mer restriktiv linje och begränsa detta. Sedan finns det ett antal stater som hävdar någon sorts nationell suveränitet och därför inte vill ha några globala regelverk för att begränsa detta. Till det här finns den amerikanska vapenlobbyn, som inte har förstått kopplingen mellan själva vapnen och ammunitionen utan på något sätt anser att man inte ska ha några begränsningar där. Det är en rad diktaturer och även USA och andra länder som tyvärr motarbetar en mer restriktiv linje på detta område.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att Sverige fortsätter att engagera sig tydligt för att implementera handlingsplanen. Det kan vi göra på olika sätt. Vi kan hjälpa länder att implementera handlingsplanen. Vi kan också - för att ta någonting väldigt konkret - via vår försvarsmakt hjälpa andra länder, till exempel länderna i det forna Jugoslavien nere på Balkan, att förbättra exempelvis lagerhållning av vapen och säkerhet för vapendepåer. Det innebär förhoppningsvis också att färre vapen kommer i omlopp.

Fru talman! Just nu befinner sig världen i ett exceptionellt läge. Över en tredjedel av världens befolkning är satt i karantän, och för långt fler än så är rörelsefriheten kraftigt begränsad.

I skuggan av den globala pandemi som har lamslagit samhälle efter samhälle pågår dock samma krig och samma konflikter som innan viruset bröt ut, om än på några håll i minskad omfattning. Men barn skjuts fortfarande ihjäl, och medan vi blir uppmanade att stanna hemma fördrivs andra människor från sina hem. Krig och vapen förstör och förgör, söndrar samhällen och tar inte hänsyn till något, inte ens en global pandemi. FN har starkt och vid upprepade tillfällen vädjat till stridande parter världen över att gå med på vapenvila, och det faktum att alla parter inte har hörsammat det kravet är i sig en tragedi.

Fru talman! Världen är det som vi alla tillsammans gör den till. Vi har ett gemensamt ansvar för utvecklingen som sker och för att möta de utmaningar som finns. Krig och vapen förstör och förgör, men vissa vapen är farligare än andra. Spridningen av massförstörelsevapen som kärnvapen är ett globalt hot mot varje människas liv och internationell fred och säkerhet.

Icke-spridningsavtalet NPT har tagits upp av flera talare här. Det är en av de allra viktigaste byggstenarna för en global nedrustning av kärnvapen. Det är vi alla överens om. Fördraget är centralt för den multilaterala nedrustningsdiplomatin som ett överordnat ramverk för global nedrustning och icke-spridning. Det är genom NPT som kärnvapenstaterna har gjort sina nedrustningsåtaganden, och det är genom NPT som en stor del av arbetet behöver ske. Fördraget kan genom sina tre pelare nedrustning, icke-spridning och fredlig användning av kärnenergi ses som ett framgångsrikt normativt ramverk som i stort, även om det finns undantag, har förhindrat spridning av kärnvapen till nya länder och aktörer. NPT behöver stärkas, inte minst i det ben som rör nedrustning men också när det gäller icke-spridning.

När ett land har kärnvapen är det alla länder som drabbas. Att USA och Ryssland med sina enorma arsenaler nu inte ser ut att ta ansvar för att stoppa spridningen genom fortsatta multilaterala överenskommelser är inte acceptabelt, men även andra stater behöver göra sin del.

Spridningen av kärnvapen är ett hot mot hela mänskligheten, och det är även utvecklandet av autonoma vapen som vi ser växa fram nu. Flera av världens länder arbetar för att utveckla vapen som utan mänsklig påverkan kan välja eller attackera sina mål. Det är otroligt oroväckande och fullständigt oacceptabelt. Maskiner kan aldrig ställas till svars för sina handlingar, och med autonoma vapen blir principen om att det alltid ska gå att avkräva ansvar helt satt ur spel.

Miljöpartiet och regeringen är tydliga: Frågan om autonoma vapen är allt annat än enbart en teknisk fråga. Det är i grunden ett moraliskt ställningstagande i det internationella fredsarbetet. Sverige driver tydligt på för ett internationellt förbud mot dödliga autonoma vapen eftersom de är oförenliga med folkrättens krav.

Fru talman! Ensam är aldrig stark, och det är bara tillsammans med andra som vi kan göra skillnad. Precis som jag gjorde i går, när vi talade om mänskliga rättigheter, vill jag också i dag lyfta fram det arbete som andra gör. Civilsamhället och fredsrörelsen världen över gör enorma insatser för att driva på det globala arbetet, sprida kunskap och verka för fred och säkerhet.

Det internationella atomenergiorganet IAEA gör ett väldigt viktigt arbete genom sitt uppdrag att säkerställa att kärnämnen inte missbrukas för militära ändamål och har genom det en central roll för icke-spridning. Sipri tar fram fria och oberoende data, analys och rekommendationer om väpnade konflikter, militärutgifter och vapenhandel samt nedrustning och rustningskontroll. Det ger oss betydligt bättre förutsättningar i arbetet för nedrustning.

Fru talman! Det är heller ingen hemlighet, som vi har hört från flera här i dag, att vi gröna vill se att Sverige ratificerar FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. För oss är det självklart att Sverige som icke-kärnvapenstat måste vara pådrivande i arbetet med att fördöma kärnvapen i en tid då tröskeln för den användningen riskerar att sänkas. Genom att ratificera förbudet mot kärnvapen stärks den normerande effekten mot kärnvapen. Ju fler stater som ansluter sig till förbudet, desto starkare blir trycket att följa avtalet och nedrusta. Men konventionen ska ses som ett viktigt komplement till de redan existerande ramverken, inte som en ersättning. Det finns ingen anledning att se det som det.

I dag finns det, som också har konstaterats, inte en riksdagsmajoritet för att ratificera avtalet, men vi fortsätter arbeta för att skapa det. Men det går inte heller att sitta och vänta. Sverige har i stället ökat ambitionerna i nedrustningsarbetet på andra håll, bland annat genom att ge stöd till ett internationellt nedrustningssekretariat som ska följa efterlevnaden av nedrustningslöftena inom icke-spridningsfördraget och ta plats som observatör i kärnvapenkonventionen för att också kunna arbeta för förbättringar där. Det är viktiga delar, men om vi inte ser att det faktiskt leder till nedrustning och icke-spridning kommer vi att behöva vidta andra åtgärder.

Fru talman! Sverige behöver vara en stormakt i det globala fredsarbetet, nu och i framtiden. Det är aldrig ett arbete som kan komma sedan eller göras en annan gång. Alla behöver göra sitt, och att i alla lägen driva på för icke-spridning och nedrustning är en del av vårt. Där tycker jag att det känns som att vi har en stor samsyn i den här kammaren.

Världen är det som vi tillsammans gör den till. Låt oss göra den fredligare! Ett steg på den vägen är färre vapen av alla slag. Det är dags att nedrusta - nu.

Herr talman! Miljöpartiet kan snart summera sex år som regeringsparti, och om man är lite elak kan man kalla er den juniora medlemmen av regeringen, och det är tydligt både när man ser till de positioner som regeringen har intagit och den politik som man har fört att Miljöpartiet många gånger har fått lida nederlag gentemot socialdemokratin när det gäller vilken politik som har förts.

Ett sådant exempel tycker jag är frågan om att skriva under och ratificera FN:s kärnvapenkonvention. Jag tycker att Janine Alm Ericson är tydlig här med att hon vill skriva under. Det gläder mig att det finns en så pass tydlig progressivitet inom regeringssamarbetet när det gäller vart man vill. Jag tycker att det är bra. Jag tycker också att det är välkommet att man har stöttat det internationella sekretariatet och att man avser att bli observatör när konventionen har trätt i kraft. Det kommer den med all sannolikhet att göra inom ett eller två år, skulle jag tippa på.

Jag funderar lite på vad Janine Alm Ericson anser ska vara regeringens nästa steg i arbetet för kärnvapennedrustning - vad man kan tänka sig kring tydlighet när det gäller kärnvapenparaply och militära samarbeten med andra länder och hur man ser på det här att vi fortfarande inte har en lagstiftning rörande att föra in kärnvapen i Sverige från andra länder eller att Sverige används som transitland för att transportera kärnvapen.

Det är en ganska bred fråga. Vad är nästa steg i kärnvapennedrustningen?

Herr talman! Ja, det var verkligen en bred fråga, och man kan ju välja att svara lite precis hur man vill. Tack, Håkan Svenneling, för det!

Det är tydligt att Miljöpartiet är emot kärnvapen. Vi är emot spridning, vi vill ha nedrustning och vi vill att det ska vara ordning och reda på det här i världen. Det sa jag också i mitt anförande, och jag håller med flera av de talare som har sagt att det är otroligt viktigt att NPT, där alla faktiskt är med som är under FN, får en ordentlig skjuts framåt. Det är viktigt, och det är viktigt att vi jobbar där.

Däremot ser vi oroväckande tendenser som pekar på att det är en svårframkomlig väg. Därför är det viktigt att vi inte bara förlitar oss på att NPT ska lösa det, även om vi måste lägga kraften där, utan att vi också har andra alternativ. Jag tyckte att det framgick tydligt här att man kallar kärnvapenkonventionen för plakatpolitik. Det är det flera som gör, men särskilt Fredrik Malm kopplar tydligt ihop det med ett eventuellt Natomedlemskap. Om man har gjort den politiska bedömningen att ett Natomedlemskap är viktigare än nedrustning av kärnvapen - det kanske är rimligt när man vill det, för då vill man in under det där paraplyet - får det vara tydligt.

Vi vill se nedrustning. Vi vill inte se ett Natomedlemskap. Därmed hoppas jag att Miljöpartiets svar till Håkan Svenneling är tydligt.

Herr talman! Tack för svaret, Janine Alm Ericson!

Jag upplever att Miljöpartiet och Vänsterpartiet gör i stort sett samma analys av läget, vart vi ska och kanske till viss del vilka steg vi ska ta. Det uppskattar jag verkligen i ditt svar.

Den kritik som jag står för ligger till vänster om regeringen. Miljöpartiet har haft liknande kritik internt. Det gäller även andra krafter på den rödgröna sidan. Det handlar om att vi inte har sett tillräckligt stort avtryck av Miljöpartiets historia som en del av fredsrörelsen.

Ni har ungefär två och ett halvt år kvar i regeringsställning, om det inte blir regeringskris och talmannen behöver börja jobba igen. Jag som vänsterpartist hoppas att vi får se Miljöpartiet göra större avtryck utifrån fredsrörelsetanken och när det gäller nedrustning. En sådan tydlig tendens skulle kunna ses i skrivelsen om militära samarbeten som kommer i höst.

På vilket sätt får vi en tydlighet i att de försvarssamarbeten vi har med kärnvapenstater som till exempel Frankrike, Storbritannien och USA inte blir vägen in till Nato och att de inte handlar det minsta om kärnvapensamarbete? Hur blir det tydligt att det inte finns någon indikation över huvud taget på att Sverige står bakom kärnvapen?

Jag tror att du har goda intentioner. Jag tror absolut inte motsatsen. Men det behöver bli tydligt var Sverige som land och Sveriges regering står. Jag tycker att man ska använda sig av den skrivelse som ska lämnas till riksdagen.

Herr talman! Tack, Håkan Svenneling!

Miljöpartiet jobbar otroligt hårt med de här frågorna. I varje rum vi går in i för att debattera det här för vi fram våra synpunkter.

Bara i debatten här i dag har vi hört att motståndet är tämligen kompakt. Jag måste säga att jag blir förvånad ibland. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har mycket av en gemensam ståndpunkt här. Ändå är det Socialdemokraterna eller Miljöpartiet som Håkan Svenneling varje gång frågar om inställningen, när motståndet egentligen finns på en helt annan sida.

Jag hoppas verkligen att det inte är Vänsterpartiets och Moderaternas nya vänskapsband, som knyts lite här och där, som avspeglar sig i även den här frågan. Det är nämligen viktigt att vi som vill samma står enade och inte splittrar varandra.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)