Näringspolitik

Fru talman! Coronaviruset slår oerhört hårt mot Sverige och mot världen. Det började som ett virus i en region i en del av Kina som få hade hört talas om och har spritt sig över världen och växlat från att vara en allvarlig vårdfråga till att bli en sak som påverkar vår ekonomi, företagen och jobben. Inte minst påverkar det oss alla i vår egen vardag på olika sätt.

De senaste veckorna har vi sett stora slag mot företag och företagare. Hotell står tomma, och människor äter inte på restaurang som tidigare. Var och en av oss kanske skjuter upp att göra vissa inköp av kläder, skor och andra saker.

Det viktigaste nu är att minska spridningen av coronaviruset och att göra vad vi kan för att människor inte ska bli sjuka eller dö.

Men, fru talman, detta är ett stort problem för vår ekonomi, för företagen och för jobben. Om jag fattade siffran rätt omfattade varslen förra veckan 18 000 personer - människor som snart går ut i arbetslöshet. Inom handeln uppskattar man att så många som 70 000 jobb kan gå förlorade inom loppet av de kommande veckorna, och vi har många andra branscher i Sverige. Företagare ser nu sina livsverk falla samman.

Jag menar att vi därför ska kunna ha en diskussion, samtidigt som vi har riktade, kraftfulla vårdåtgärder, för att de facto - här och nu - försöka rädda företag från konkurs och undvika att jobb går förlorade och att det leder till arbetslöshet.

Näringspolitik

Den senaste tiden har åtgärder vidtagits av bland andra Riksbanken och regeringen för att hantera ekonomiska problem. Kreditgarantier har ställts ut till flyget, Riksbanken har försökt säkra det finansiella systemet och snart kommer vi i riksdagen i enighet att fatta beslut om flera viktiga åtgärder, såsom att ge företag möjlighet att permittera och friställa personal och att lyfta bort sjuklöneansvaret och kostnaden för detta från arbetsgivarna. Dessa första åtgärder är rimliga och riktiga, men de är otillräckliga. Mycket mer måste göras, och det måste göras nu.

Förra veckan pratade jag med en hotellchef som tappat över 90 procent av beläggningen. Den frisör som jag brukar klippa mig hos berättade att 95 procent av hans omsättning är borta men att han står kvar med en hyra på över 100 000 varje månad. Gallerior ligger öde, och handlare drabbas stenhårt - en bransch där man redan tidigare varit prövad av e-handeln. Annars populära restauranger har få gäster.

Fler företagsåtgärder måste till. Nu är det läge att stimulera svensk ekonomi kraftfullt och riktat för att hjälpa och rädda svenska företag. Vi har en ekonomi i Sverige med låg statsskuld, vilket gör att vi har ekonomisk möjlighet att klara detta. Sverige har, räknat så här långt med regeringens förslag, stimulerat mindre än många andra länder. Behoven är dessutom omfattande.

Moderaterna har föreslagit ett kraftfullt paket på 300 miljarder riktat till ekonomi och företag. Det består av fyra olika delar.

Den första delen, fru talman, innebär att vi vill ta regeringens ändringsproposition och rösta igenom den men utveckla förslagen. Det är bra att ge möjlighet till uppskov med skatten. Vi tycker dock att även bolagsskatt ska skjutas upp och att den ränta på nästan 7 procent som regeringen har föreslagit är på tok för hög. Vi tycker att det är rätt och riktigt att regeringen lagt fram förslag om att personal ska kunna permitteras, men vi tycker att även familjeföretag och bemanningsföretag ska kunna täckas in. Och vi tycker att man ska ta fram förslag riktade till ensamföretagare.

Den andra delen i vårt paket handlar om att slopa arbetsgivaravgifterna under april och maj. Just nu är vi i ett läge där många företag har tappat hälften, 70 procent eller kanske till och med hela sin omsättning och alla sina kunder men står kvar med stora fasta kostnader. Om vi inte vill att företag ska gå under krävs att vi politiskt ser till att kostnader lyfts bort, och då är en åtgärd som att ta bort arbetsgivaravgifterna oerhört kraftfull. Det vi har räknat på är över 70 miljarder kronor eller drygt 20 000 kronor för varje anställd. Detta skulle kunna göra stor skillnad.

Den tredje delen, fru talman, är riktat hyresstöd för särskilt drabbade branscher: restauranger, hotell och handel. De har två stora kostnader: Den ena är personal, och den andra är lokaler och hyror. Man har nu möjligheten till permittering, men vi tycker att den ska kompletteras med att lyfta bort arbetsgivaravgifterna. Detta behöver kompletteras med riktade hyresstöd. Vi tycker att staten under april och maj ska kunna ta minst hälften av hyran.

Den fjärde delen i vårt paket är en företagsakut som vi tycker ska införas. Den ska jobba med två saker: lånegarantier och riskkapital.

Lånegarantier har Riksbanken och regeringen redan jobbat med. Det vi vill komplettera med och göra är en konstruktion där man fortsätter som företagare och har kontakt med sin bank, som gör en sedvanlig kreditprövning, men där staten går in och lyfter bort upp till 90 procent av risken från banken till staten. Detta innebär på ren svenska att det blir helt andra möjligheter och att de pengar som ställs ut i lånegarantier de facto kommer småföretagare till del.

Företagsakutens andra del är en riskkapitalfond. De båda delarna har 100 miljarder var, men riskkapitalfonden ska utöver det som ägarna gör kunna bidra med att injicera friskt kapital i bolag. Vi tror att detta är nödvändigt för att företag ska kunna överleva. Det vi gör med hyresstöd, arbetsgivaravgifter och utökade lånemöjligheter är viktiga delar, men det handlar också om att många företagare vill undvika att skuldsätta sig ytterligare. Vi tror att ökade möjligheter när det gäller riskkapital är en viktig del i detta.

Hanteringen av krisens effekter på företag och jobb sker i flera faser. Regeringen har inlett de första faserna, och detta tycker vi är bra. Men nu är det dags att komplettera detta och gå in i nästa fas. Efter lånegarantier och annat går man helt enkelt in med kraftfulla och riktade åtgärder för att rädda svenska företag och jobb. Det måste till ett kraftpaket i närtid för att undvika konkurser och uppsägningar.

Statsministern har med rätta talat om nationell samling i det här läget. Om han menar allvar handlar det om att här och nu lägga fram detta och ha breda samtal med fler partier.

Sedan kommer vi längre fram i detta, fru talman, till andra delar av krishanteringen. Nästa steg handlar i praktiken om att återstarta svensk ekonomi efter chocken och krisen. Då tror vi att det kommer att krävas ett antal saker.

Vi behöver ha ökade generella och permanenta statsbidrag till kommuner och regioner. Det handlar om att sänka skatten på inkomster och pensioner för att skapa efterfrågan längre fram i ekonomin. Det handlar om att tidigarelägga infrastrukturinvesteringar och att ha en plan för ökade utbildningsinsatser. Det handlar om ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder för snabb omställning. Inte minst handlar det längre fram om ett brett program med reformer som bygger tillväxt och konkurrenskraft för Sverige.

Men, fru talman, i nuläget handlar det om krisen för klädaffären, teknikkonsulten, frisören, restaurangen och hotellet. Krisen handlar om att tiotusentals företag nu bokstavligen kan gå under och att hundratusentals människor kan bli arbetslösa. Vi har ett politiskt ansvar att nu göra vad vi kan för att så i möjligaste mån inte ska ske. Vi har presenterat ett paket, och det är nu dags att gå från ord till handling.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 5.

Sverige och världen befinner sig i en föränderlig, osäker och orolig tid i kölvattnet av covid-19:s framfart. Vad som började som ett kinesiskt virus med påstått obefintlig påverkan på svensk folkhälsa kom snabbt att utvecklas till en global pandemi som i allra högsta grad drabbat även oss.

Olika åtgärder har hittills vidtagits. Det har kommunicerats ut rekommendationer rörande hygien och social distansering. En stor del av landets utbildning sker nu digitalt, och möjligheten att stänga grundskolor och förskolor finns. Restauranger och barer får endast ha bordsservering och så vidare. Samtliga dessa åtgärder har vidtagits för att begränsa smittspridningen i samhället, bland annat för att plana ut kurvan så att vården ska kunna hantera situationen men självklart också för att skydda utsatta riskgrupper.

Fru talman! Det är direkt omöjligt att i stundens hetta veta vad som är en perfekt åtgärd. Det tror jag att vi alla är eniga om. Det är möjligt att vissa förslag har kommit för sent, att vissa förslag varit för milt utformade och att andra förslag inte gör någon större nytta.

Det kommer att komma en tid efter denna pandemi då vi under mer normala förhållanden kan utvärdera de åtgärder som regeringen har vidtagit och deras resultat och de åtgärder som regeringen inte har vidtagit och hur utfallet hade kunnat bli om man vidtagit de åtgärder som inte vidtagits. Först då kan vi försöka se och överblicka resultatet av Sveriges krishantering. Till dess måste riksdagens samtliga partier agera så konstruktivt som möjligt. Största möjliga samsyn och samarbete är önskvärt - såväl nu som framöver.

Men samtidigt kan inte Sveriges opposition tillåta sig att vingklippas helt. Det finns även nu, precis som tidigare, ett behov av att vi pressar regeringen framför oss, granskar dess agerande och utifrån tillgänglig information bidrar till ett så korrekt beslutsfattande som möjligt.

Fru talman! Framtiden får som sagt utvisa hur effektiva olika staters agerande kommer att bli för att begränsa smittspridningen. Här och nu kan vi dock redan konstatera att de åtgärder som har vidtagits världen över har fått enorma konsekvenser för den globala ekonomin, för det lokala näringslivet och för den enskilde individen.

Den globala ekonomin har de senaste veckorna tagit stor skada, och många räds en lågkonjunktur mer långvarig än covid-19. Detta har inte minst gestaltat sig i nedgångar på börser runt om i världen i stil med nedgångar under finanskriser.

De som har arbetat hårt, gjort rätt för sig och över tid sparat undan och investerat det de förmått har sannolikt fått se sina värdeökningar och mer därtill försvinna.

Den enskilde näringsidkaren som ett vanligt år sliter för att få sin restaurang att gå runt på små marginaler har nu nästan helt blivit av med intäkterna.

Småföretagare långt ned i förädlingskedjan står nu helt utan order när deras kunder permitterar personal och pausar produktion.

Fru talman! Precis som vi skriver i vår ena reservation i detta betänkande är den tillverkande industrin motorn i svensk ekonomi, och det är ett faktum som gör sig än mer bekant om man som jag kommer från Skövde. Det är en medelstor stad i vilken Volvobolagen utgör stora arbetsgivare. Jag har släktingar, barndomsvänner och gamla skolkamrater som jobbar där. Vissa av dem har nu permitterats; andra jobbar för tillfället fortsatt vidare. Men alla lever i en ständig otrygg ovisshet.

Fru talman! Därför vet jag att det inte går att underskatta vilken psykologisk och ekonomisk påfrestning många svenskar befinner sig i just nu. Det går därför inte heller att underskatta vikten av en välriktad och aktiv näringspolitik i ett ekonomiskt kritiskt läge som detta.

Sverigedemokraterna har år efter år i betänkanden om näringspolitik konsekvent påpekat vikten av att Sveriges småföretagare får de resurser och de möjligheter som de efterfrågar. Vi har gång på föreslagit åtgärder som hade underlättat i den situation där vi nu befinner oss.

I vår reservation 5 kan man läsa följande: "De flesta nya arbetstillfällen skapas i växande små företag, och det är dessa företag som har stått för en stor del av sysselsättningstillväxten under tidigare högkonjunkturer."

Vidare kan man läsa: "Det är vår uppfattning att näringspolitiken därför bör inriktas på att ta bort de hinder som finns för att få fler små företag att starta och växa."

Fru talman! Detta är naturligtvis helt korrekt. Dessvärre är det föga tröst för småföretagare att man står för en stor del av sysselsättningstillväxten under högkonjunkturer när vi eventuellt precis har inlett en lågkonjunktur.

I dag handlar det inte om att ta bort hinder för att få fler små företag att kunna växa. Det handlar om att genom drastiska åtgärder säkerställa deras blotta existens på marknaden i framtiden.

Därför gläds jag över de utspel på området som Jimmie Åkesson gjorde i går. Han betonade behovet av finanspolitiska stimulanser och öppnade upp för satsningar på uppemot 500 till 1 000 miljarder svenska kronor. Dessa satsningar skulle bland annat gå till att slopa arbetsgivaravgifter och egenavgifter under sex månader, låta staten ta fullt ekonomiskt ansvar för permitteringar kopplade till corona, höjd a-kassa och öronmärkta direktstöd till företag som drabbats hårt, inte minst så att de har råd med de fasta kostnaderna. Samtidigt måste de lån som företag erbjudits kopplas till en statlig garanti. Allt detta, fru talman, måste ske för att säkerställa att inte hundratusentals jobb går förlorade i Sverige, för att inte stora såväl som små företag går under och i förlängningen för att inte Sveriges ekonomi helt ska kollapsa.

(Applåder)

Fru talman! Detta anförande skulle egentligen ha hållits av Helena Lindahl, som är min kollega i näringsutskottet. Men precis som människor i övrigt i Sverige hjälper vi varandra också i riksdagen. Därför håller jag detta anförande.

Jag vill inleda med att vi i Centerpartiet förstås står bakom alla våra reservationer. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 1 och 15.

I fredags kom beskedet att Volvo Cars och Volvo Lastvagnar stänger dörrarna för 45 000 anställda till följd av coronaviruset. Detta är en siffra som i praktiken påverkar många fler, eftersom fabrikerna har så många underleverantörer som också drabbas. Enligt Västsvenska Handelskammarens vd Johan Trouvé finns det en tumregel att tre till fyra jobb och tjänster påverkas för varje jobb som en tillverkande industri har. Då kan man förstå magnituden av detta.

För landets egenföretagare som inte omfattas av till exempel korttidspermitteringsersättningen är situationen kanske ännu tuffare, inte minst inom besöksnäringen, handel och restauranger. Många sitter fast med höga hyror och andra fasta utgifter som kanske är svåra att påverka på kort sikt. Dessutom vet vi att marginalerna inom service och restaurang är väldigt små, och när kunderna uteblir uteblir även inkomsten och kanske möjligheten att driva företaget vidare. Det skulle vara en enorm förlust om många av dessa fina företag inte kan leva vidare, för den enskilde med alla konsekvenser men även för Sverige som land.

Det är verkligen tydligt att hotell, restauranger och detaljhandel har tagit den första smällen till följd av coronakrisen. Varslen haglar eftersom kunderna över en natt slutat komma. För många företag är det bara kundernas återkomst som kan förändra detta.

Enligt statistik från Stockholms Handelskammare faller hela 261 miljoner kronor bort i Sverige bara genom avsaknaden av utländska turister. Bara det är en utmaning. Men även om vi som bor i landet drar in på våra inköp kommer hotell, restauranger och affärer att gå under. Därför är det viktigt att säga att var och en av oss kan göra skillnad genom våra egna små val.

Fru talman! Självklart ska man undvika stora folksamlingar, vara noga med att tvätta händerna, under en tid undvika att besöka äldre anhöriga och visa allmän hänsyn till omgivningen genom att stanna hemma om man är sjuk. Men vi ska komma ihåg att de lokala företagen inte klarar sig utan oss som kunder. Därför är det viktigt att vi som inte ingår i riskgrupperna gör vad vi kan för att kombinera socialt avståndstagande med de vanor som vi har till vardags. Det går till exempel att köpa med sig mat eller få den hemkörd. Det är ett sätt att bidra med pengar till företagares kassa nu när det är tufft.

Även flygbranschen går på knäna och har nyligen fått ett tillskott från regeringen för att mildra krisen. Men jag vill i sammanhanget också betona att de regionala flygplatserna har det tungt just nu. De ägs oftast av kommuner, som många gånger får kämpa med ekonomin. Det är viktigt att vi som politiker inte glömmer bort dessa flygplatser runt om i landet. De knyter samman hela Sverige och är värdefulla inte minst för det regionala näringslivet.

Regeringen har tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna även tagit fram andra krispaket som ska underlätta vardagen för företagarna. Hittills har fokus legat på pengar till kortidspermittering och möjlighet att skjuta upp arbetsgivaravgifter och moms, och staten har tagit över sjuklöneansvaret även för de första två veckorna. Dessutom har Almi fått ett stort tillskott för att kunna låna ut pengar till de företagare som behöver det. Men vi ser att det inte räcker. Därför måste fler satsningar göras i närtid men också på sikt. För att egenföretagare inte ska gå under måste det tas fram åtgärder som tryggar dessa företags tillvaro. Det är något som Centerpartiet lägger kraft på, och vi hoppas att det snart ska ge resultat.

Som min kollega Lars Hjälmered nämnde har Moderaterna lagt fram ett antal förslag, och det gör också andra partier. Näringslivsorganisationer, företag och fack lägger fram förslag. Många kommer med olika förslag just nu, vilket jag tycker är bra. Och jag vet att Finansdepartementet jobbar hårt med att bearbeta alla dessa förslag för att komma fram med ytterligare ett paket.

Vi har redan tagit fram två paket som tar hand om krisen, men vi behöver fler paket. Framför allt kommer vi att behöva fler paket framöver för att stimulera ekonomin när vi har kommit ut ur coronakrisen. Jag hoppas att vi kan fortsätta samarbeta på den politiska nivån i Sverige.

Fru talman! Det betänkande vi behandlar i dag innehåller motioner som vi skrev i höstas. Då var fokus på någonting helt annat än att lindra och förstå småföretagens tuffa utmaningar. Jag väljer därför att den här gången bara ta upp ett av alla viktiga områden i betänkandet, nämligen statligt riskkapital. Det är något som kommer att ha betydelse, inte minst när krisen planar ut.

Enligt Tillväxtanalys finns majoriteten av allt riskkapital i de tre stora städerna i Sverige, varav 50 procent i Stockholm. På andra ställen i landet är tillgången mer bristfällig. Företagen har till och med svårt att få lån från den lokala banken. Därför är det logiskt att statligt riskkapital bör finnas i de områden där marknaden sviker och där riskkapitalet är i det närmaste obefintligt. Det är därför bra att till exempel statliga Almi har sitt fokus på hela Sverige och inte bara Stockholm, Göteborg och Malmö. Men det borde gälla allt statligt riskkapital.

Tidigare fanns det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation som fokuserade på lån och delägande i företag i norra Sverige, Värmland och Dalarna, det vill säga i områden där riskkapitalet lyser med sin frånvaro. Tyvärr ställde sig alla partier utom Centerpartiet bakom att flytta de 2 miljarder som fanns i portföljen till Saminvest, ett riskkapitalbolag som registrerades 2016 med säte i Stockholm. Jag hoppas att bolaget även fokuserar på företag utanför städerna och över hela Sverige, men av årsredovisningarna är det svårt att utläsa i vilka företag och var i landet som pengarna gör nytta. Därför ser jag fram emot ett besök i utskottet så att vi kan få höra mer om deras arbete, även i bygder där riskkapitalet inte gör sig gällande.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag kort återgå till coronakrisen och företagens utsatta situation. Jag tycker att det är viktigt att påpeka att de akuta krispaketen för näringslivet även måste följas upp av reformer för ökad köpkraft och större marginaler. Det är fundamentalt eftersom inga företag vill låna bara på ren spekulation utan vill veta vilka förutsättningar som ska gälla lite längre fram. Men till dess måste var och en av oss göra vad vi kan för att hitta en balans mellan försiktighet och att inte helt bryta de vanor vi har i vardagen och som bidrar till grunden för vår ekonomi.

Fru talman! Vi lever i en speciell tid, för att uttrycka det milt. Coronaviruset har verkligen utmanat och utmanar oss som samhälle. Konsekvenserna ser vi redan nu.

De svenska småföretagen drabbas hårt inom de flesta områden. Där har besöksnäring, lokalhandel och småskalig produktion fått betala ett extra högt pris. Det gör oss påminda om hur sårbara vi är i den här globala världen, där en stor del av våra råvaror och produkter importeras från andra kontinenter, men också hur mycket våra lokala restauranger, handlare och butiker är beroende av att vi har ekonomin och möjligheten att köpa deras produkter.

Kanske behöver vi tänka om i frågan om hur företag ska drivas, hur produktionen ska se ut och hur vi egentligen ska stötta våra småföretag. Det är inte rimligt att stora företag har en så liten buffert att personal varslas efter ett par veckor, samtidigt som stora aktieutdelningar görs. Det är verkligen glädjande att några företag börjat tänka om.

Men, fru talman, i det här läget gäller det att stötta det som behöver prioriteras här och nu. Det gäller att säkra vår och folks ekonomi men också vår välfärd. Vänsterpartiet kommer att stötta regeringen i det arbetet, såklart genom att lyfta fram småföretagarnas behov och sociala rättigheter. När krisen har lagt sig kommer vi att presentera förslag som kan trygga småföretagare i sådana här lägen.

Jag vill också passa på att lyfta fram de positiva steg som företag har tagit för att hålla jobben levande och stötta folks ekonomi, till exempel hyresföretag som halverar hyran, företag som samarbetar för att trygga produktionen av respiratorer och företag som ställer om produktion för att förbättra möjligheterna till exempelvis coronatester, men också lokala restauranger som levererar mat till äldre som är i karantän och till vårdpersonal.

Vi behöver känna hopp. För mig är en del av hoppet möjligheten att utveckla och förbättra kapaciteten att ställa om till nya förutsättningar. Här kan vi göra mer. De mindre företag som faktiskt säkrar upp möjligheten till full sysselsättning och står för nyskapande lösningar behöver mer stöd för att lyckas driva utvecklingen framåt och skapa de nya jobben.

I jämförelse med andra länder har Sverige en något lägre andel småföretag. Mindre och medelstora företag har även en mycket liten del av forskning och utveckling. Det betyder att alla de produkter, system, processer och tjänster som företag inom hållbar utveckling tillhandahåller hamnar på efterkälken när forskningen går över till ett kommersiellt företag. Ofta köps dessa företag upp av utländska investerare, och arbetstillfällena hamnar utanför Sverige.

Staten har en viktig uppgift i att säkra långsiktig såddfinansiering för dessa. Vänsterpartiet vill utveckla den statliga såddfinansieringen som verktyg för att stödja nya företag och innovationer. Vi menar att det är viktigt att koppla såddfinansiering till ett större sammanhang med statligt riskkapital och inkubation.

I detta sammanhang kan vi inte låta bli att poängtera kvinnors företagande, som ofta är ett eftersatt område. I dag drivs 25 procent av svenska företag av kvinnor, och 30 procent av nystartade företag startas av kvinnor. Många av de statliga stöd som finns för innovation visar en viss snedfördelning, och försöksstudier visar att många berörda kvinnor upplever svårigheter. Kvinnliga innovatörer nås i mindre utsträckning av bifallandebeslut om lån, och utdelningen per beslut är lägre än mäns utdelningar.

Ett ojämlikt samhälle kommer inte att klara av omställningarna för klimatet eller andra svårigheter. Detta gäller också näringspolitiken. Vi från Vänsterpartiet vill se en aktiv och jämställd innovationspolitik som ger utrymme för kvinnors innovation. Statens innovationsstöd måste ta hänsyn till kvinnors innovation. Kvinnor bör få en större del av de medel som tilldelas innovationsarbetet, och den behöver stegvis ökas så att vi når 50 procent år 2025.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 12 för att sätta tydliga jämställdhetspolitiska mål så att vi kan säkra en hållbar utveckling där jobb skapas genom innovation och nytänkande för att sedan omsättas i nya produkter och tjänster.

(Applåder)

Fru talman! Vänsterpartiet ifrågasätter i betänkandet att Sveriges innovationsmyndighet Vinnova bedriver innovationssamarbete med världens kanske mest innovativa stat, Israel. Man skriver bland annat följande: Att regeringen väljer ut Israel som ett intressant land för affärssamarbeten inom forskning och innovation är anmärkningsvärt.

Personligen anser jag att det inte är så anmärkningsvärt att bedriva innovationssamarbete med en stat som är exceptionellt duktig på just innovation.

Den som har sett allt på riksdagen.se är väl medveten om att jag ställde denna fråga även förra året, men jag upplever att vi nu befinner oss i en exceptionell situation. Vi har en global pandemi som sveper över världen och lämnar sjukdom, död och ekonomisk kris efter sig. I detta läge har Världshälsoorganisationen pekat ut Israel som en av de stater som i nuläget arbetar framgångsrikt med att ta fram ett vaccin.

Min fråga till ledamoten Delgado Varas är därför om hon och Vänsterpartiet skulle vara redo att i denna desperata tid ha överseende med att Vinnova fortsätter sitt innovationssamarbete med Israel.

Fru talman! Om jag förstår rätt så står det inget om innovationsarbetet med Israel i regleringsbrevet för 2020.

Israel är en ockupationsstat. När det gäller spridningen av coronaviruset undrar jag vad som kommer att hända med Palestinas folk när Israel stoppar läkemedel från att komma fram. Palestinierna har inte tillgång till rent vatten och har inte medel nog att ha en säker sjukvård.

Jag tror att Sverige kan samarbeta med många andra länder som har ett väl utvecklat arbete vad gäller detta. Även här i Sverige bedriver läkemedelsbranschen ett stort arbete. Bland annat har Astra Zeneca ställt om sina forskningsteam till att jobba med denna fråga.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Det är i nuläget omöjligt att veta vilken stat eller vilket bolag som blir först med att ta fram ett framgångsrikt vaccin. Vi vet dock att Israel är extremt innovativt och framstående på detta forskningsområde. Man har i nuläget forskning som visar positiva resultat, vilket i alla fall enligt mig borde främjas snarare än stävjas.

Vänsterpartiet lyfter i betänkandet explicit fram att Sverige inte bör ha några samarbeten på området med Israel, och det tycker jag är anmärkningsvärt.

Ledamoten Delgado Varas är orolig för palestinierna, men jag är fullt övertygad om att de också skulle gagnas om Israel får ett vaccin på plats. När ett vaccin väl finns på plats kommer det att underlätta för samtliga, även för palestinierna.

Jag uppfattar att ledamoten Delgado Varas inte är redo att tillåta Sverige att ha ett innovationssamarbete med Israel trots Israels forskningsläge vad gäller vaccin mot corona.

Låt oss då dra det till sin spets: Om Israel hävdar att de är nära att framställa ett vaccin och ber om hjälp från Sverige eller specifikt Vinnova, skulle Vänsterpartiet i ett sådant hypotetiskt exempel kunna tillåta sig att stå bakom någon form av samarbete med Israel för the greater good, alltså att ta fram ett vaccin som kan rädda människor världen över?

Fru talman! Ett innovationssamarbete måste komma med krav, och ett av dessa krav borde vara att Israel öppnar portarna till de ockuperade områdena, att man drar sig tillbaka och att man ger det palestinska folket möjlighet att få den vård som alla andra har rätt till.

Jag undrar om du känner till Israels historia, Tobias Andersson. Du verkar mena att palestinierna kommer att gagnas av Israels forskningsframsteg. Men Israels ockupationshistoria visar hur Israel har ockuperat fler och fler områden och infört allt fler begränsningar för det palestinska folket. Man tillåter inte ens hjälporganisationer att ta in läkemedel.

Fru talman! Vårt näringsliv är kraftigt utsatt i coronasmittans spår. Tusentals företagare kämpar med att rädda morgondagen för sina anställda, sin familj och sig själva. När orderlistorna är tomma och besökare och bokningar uteblir ser de hur deras livsverk håller på att raseras. De brottas med frågan "Hur länge mäktar vi med?"

Vi ser redan nu rekordvarsel, 18 000 under mars månad. Stockholms Handelskammare bedömer att 800 000 jobb i landet är allvarligt hotade.

Vi har alla pratat med oroliga och förtvivlade småföretagare, en grupp som nu är satt under omänskligt hård press. Välkomna krisåtgärder har satts in av regeringen, men mer måste göras för att nå fram till den lilla företagaren, till småföretagen.

Kristdemokraterna har i konstruktiv anda lyft fram förslag om bland annat statliga kreditgarantier för Riksbankens krislån, en översyn av den oerhört höga räntekostnaden för uppskjutna skatteinbetalningar och slopat företrädaransvar för småföretag som nyttjar uppskovsmöjligheten.

Fru talman! Vi menar också att det bör finnas mer långtgående möjligheter för korttidspermittering, med en kostnadsreduktion för arbetsgivaren på upp till 90 procent. Även familjemedlemmar ska kunna omfattas, och förslag bör tas fram som täcker in egenföretagare.

I detta svåra läge bör också undantag införas så att det räcker för småföretagaren att pausa företaget för att få a-kassa.

Allt detta är i syfte att rädda både jobb och företag.

Varje dag utan tydliga besked till småföretagarna blir för dem ännu en dag av oro och förtvivlan och utan vetskap om företaget kommer att finnas kvar.

Fru talman! I dag debatterar vi egentligen inte coronasmittans påverkan på näringslivet utan näringsutskottets betänkande Näringspolitik. Det måste finnas planer för både kort och lång sikt. Vi kristdemokrater anser att goda villkor för enskilda initiativ där företag har råd och möjlighet att anställa ska vara vägledande för näringspolitiken.

Växande regelbördor tynger vårt näringsliv. Regeringens regelförenklingsturné måste ge resultat. Kristdemokraterna vill se strukturer som bekämpar regeltyngden såsom en regel in, en regel ut och grannkontroller som skyddar Sveriges företag mot omotiverad överimplementering av EUregler jämfört med våra grannar.

En handlingsplan med tydligt uppsatta mål som följs upp kontinuerligt i riksdagen bör också tas fram, speciellt i tider som dessa.

För att stärka politiken för de små och medelstora företagen, som ofta är familjeföretag, anser vi att ägarskiften behöver förenklas. Därtill bör möjligheten för personal som vill äga och driva företag utredas vidare.

Vi anser att ett antal ägarskifteskontor bör öppnas över hela landet. Kontoren ska kunna ge råd och stöd till företagare i ägarskiftesprocesser, både när det gäller skiften inom familjer och när det gäller skiften till personal. Processen som den ser ut i dag kan upplevas svårmanövrerad och berör många. Runt 100 000 företagare står inför ägarskiften de kommande åren.

Fru talman! Sverige är ett av världens bästa länder när det gäller innovation, men när det gäller kommersialisering finns förbättringspotential. En översyn av innovationssystemet bör göras för att tydliggöra den nyttan. Den bör inkludera hela processkedjan, från uppfinnarstadiet till kommersialisering, och belysa aktörer på olika nivåer för att göra systemet lättillgängligt, begripligt och adekvat.

För att stimulera landvinningar inom teknikområdet kan innovationstävlingar vara ett verktyg. Vi ansluter oss till det förslag som gäller detta.

Många saknar i dag de medel som krävs för att kunna starta ett företag. Det är särskilt tydligt på landsbygden. Vi kristdemokrater anser att en översyn bör göras av de finansieringsmöjligheter som i dag finns för privatpersoner, företag och andra aktörer att investera i lokal företagsutveckling. Syftet är att underlätta för landsbygdsföretagande.

Problemet med kapitalförsörjning i den ideella sektorn behöver också belysas. En väg framåt, som vi lyfter fram i betänkandet, kan vara att överväga en särskild investeringsfond med detta syfte.

Fru talman! Sammanfattningsvis är gynnsamma villkor för företagande helt avgörande för jobb och tillväxt. Genom starka företag lägger vi grunden för en stark välfärd. Utan företag har vi ingen välfärd.

Fru talman! Det är tyvärr, skulle jag vilja säga, som ordspråket säger: Inget ont som inte har något gott med sig.

Mitt under coronakrisen förs just nu en kamp i hela vårt samhälle, inte minst inom näringslivet. Där handlar allt om överlevnad. Men det finns också något positivt. I hela samhället pågår nu en stor och akut debatt om näringslivets villkor och om företagarens villkor. Tyvärr sker debatten mitt under en kris.

Den situation vi befinner oss i är visserligen exceptionell. Men det finns en grundproblematik som vi politiker har i uppgift att förändra. Det handlar om vilken syn samhället har på företagare. Företag är som vi alla vet grundstommen i vårt samhälle. Utan företag finns inga jobb. Utan jobb finns ingen välfärd. Matematiken är ganska enkel. Som liberal anser jag att bättre företagsvillkor skapar fler jobb. Fler jobb i växande företag betyder ökade skatteintäkter, vilket i sin tur finansierar exempelvis vår gemensamma välfärd. Det finns alltså fortfarande ett stort jobb att göra.

I mitt anförande i dag tänker jag dock inte fokusera på hur vi ska förbättra villkoren för företag för att de ska kunna växa. Jag tänker fokusera på företagaren. Jag tänker fokusera på det vi alla ser som en grundläggande trygghet i vårt samhälle och på att avståendet mellan att vara företagare och löntagare är milslångt. Jag tänker berätta mer om företagarens villkor när det blåser som mest och när oron är som störst. Där är vi nämligen i dag, mitt i en av de största stormarna i modern historia. Och vi behöver prata om elefanten i rummet: företagarens trygghet.

Fru talman! Jag är själv gammal företagare. Jag har både drivit bolag i egen regi och haft flera anställda. Kriser inom ett företag handlar om dubbel magvärk för företagaren. Svåra tider handlar nämligen om att ha magvärk inte bara för den egna ekonomin utan också för de anställdas situation.

Att anställa någon i det egna företaget handlar minst lika mycket om att skapa förutsättningar för en annan person att växa som att välkomna någon in i sin egen familj. Att starta företag, oavsett storlek, handlar om att skapa ett livsverk och är blandat med blod, svett och tårar och självklart en stor portion glädje. När man växer växer man nämligen tillsammans, som en familj. Och när det kommer svårare tider har företagaren ansvar inte bara för sig själv, bolaget och sin egen familj utan också för den familj man skapat inom bolaget.

Företagande handlar om ett ansvar som man aldrig kommer ifrån. Det är stor skillnad mellan att vara löntagare och företagare. Men vi kan skapa liknande förutsättningar så att båda kan rida ut stormar lättare.

I mitt företagande har jag aldrig skurit guld med täljkniv. Det har aldrig varit målet med mitt företagande. Det har handlat om att skapa något, utveckla och investera i det egna bolaget och i de anställda som är med på resan. Men den dagen jag valde att starta eget försvann eller försvagades alla de skyddsnät som vi ser som en självklarhet i vårt samhälle, exempelvis systemen för sjukpenning, arbetslöshetsförsäkring och föräldrapenning.

Fru talman! Jag har den senaste veckan pratat med många företagare. Alla befinner sig i en extraordinär situation. Jag är glad att det finns en stor enighet i vår riksdag om att hitta beprövade men också oprövade metoder för att hjälpa vårt näringsliv. Men det gör också ont att se och höra alla historier.

Låt mig berätta om Charlotte och hennes man Ronnie. För inte alltför länge sedan startade de ett konditori i Karlstad. De satsade allt vad de ägde och hade på sin stora dröm. Det har visserligen varit tufft, men de har lyckats skapa en oas där de varje dag stolt tar emot stammisar och nya kunder.

Det har varit hjärtskärande att möta dem mitt under coronakrisen. Deras oro ligger inte i hur de själva ska klara sig, även om den oron är stor. När jag mötte dem i konditoriet, gråtande och ledsna, handlade det tvärtom om alla de anställda som de har fått säga upp.

Det handlar alltså inte bara om ansvaret för bolaget, sig själv och sina nära och kära utan också om den familj man har skapat inom bolaget. Den trygghet som samhället kan erbjuda löntagaren erbjuder samhället nämligen inte företagaren. Hur kan det ens vara möjligt i Sverige år 2020? Vi ska vara ett av världens mest jämställda länder, där jämlikhet är A och O. Jag har själv drivit frågan i över 15 år. Liberalerna har drivit frågan längre än så. Men det blir otroligt tydligt att det finns stora skillnader mellan att vara löntagare och företagare. För det skäms jag.

Charlottes och Ronnies berättelse är långt ifrån unik. Historierna är desamma, oavsett vilken företagare jag har pratat med. Det handlar om oro för framtiden och framför allt oro för den familj man har skapat i bolaget.

Fru talman! Jag vill att riksdagens ledamöter funderar på vilka signaler vi vill ge till framtidens företagare och vilken bild av företagande vi vill ge de unga. Jag vill ju att fler företag ska startas.

Vi har ett stort ansvar för att göra det lika självklart att vara självanställd som att vara anställd. Systemen för sjukpenning, arbetslöshetsförsäkring och föräldrapenning behöver i större utsträckning likställas mellan företagare och löntagare.

Samhället kan aldrig ta över allt ansvar som är förenat med att driva företag. Men vi kan i alla fall se till att förutsättningarna är de bästa och mildra magvärken för företagaren. Plötsligt händer det som inte får hända, och då ska samhället och dess skyddsnät finnas där för alla. Jag yrkar därför bifall till reservation 9.

Fru talman! I kammaren debatterar vi nu en av de viktigaste beståndsdelarna i skapandet av ett starkt välfärdssamhälle, nämligen näringspolitiken.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Jag kan liksom tidigare talare konstatera att vårt land och inte minst näringslivet just nu befinner sig i en mycket svår situation. Kanske är vi mitt i en kris som kommer att förändra vårt samhälle och näringslivet på ett avgörande sätt. Riktningen för den förändringen bestämmer vi genom de beslut vi fattar just nu.

Normalt hade vi debatterat regelförenklingar, innovationspolitik och olika förslag på skattelättnader. Det är viktiga frågor, men de känns nu som frågor som måste sättas in i det sammanhang som vi befinner oss i med denna kris.

Coronavirusets utbrott har lett till stora varsel och nedgångar på börsen och är ett svårt slag mot våra många och viktiga småföretagare. Det har sannerligen påverkat alla delar av vårt samhälle.

Jag kommer självklart att beröra dessa utmaningar men vill först göra några nedslag i betänkandet.

Fru talman! Sverige rankas som näst bäst på innovation i hela världen, vilket är av yttersta vikt för en liten och exportberoende nation i en mycket globaliserad värld som nu utsätts för stora påfrestningar. Vi ska vara stolta över detta, men vi kan inte vara nöjda med det.

Därför är jag glad över att regeringen fortsatt arbetar för att utveckla och stimulera innovationstakten, bland annat genom NIK, det nationella kontoret för innovationstävlingar, som finansieras av Vinnova. NIK är från och med 2020 ett kunskapscentrum inom Rise och har till uppgift att erbjuda stöd till dem som vill arrangera innovationstävlingar. Det stödet fokuserades initialt på offentliga organisationer men kommer under detta år att vidgas till att omfatta även kommersiella aktörer.

Jag vill särskilt konstatera att regeringen tidigare lanserat två innovationstävlingar med fokus på hållbar mobilitet som tjänst och lokala hållbara energisystem, två högst aktuella frågor.

Fru talman! Dessa saker gläder mig, då innovation och förnyelse är centrala områden i arbetet med att stärka den svenska konkurrenskraften och samtidigt bidra till de globala målen för hållbar utveckling. I en samtid som domineras av både klimatkris och hälsokris är det viktigt att vårt näringsliv ges rätt förutsättningar för att göra en grön omställning men också för att kunna bidra till hälso- och sjukvården genom att bland annat öka digitaliseringen, ha en fungerande samverkan och inte minst ha tillgång till rätt kompetens. Regeringen har därför gett bland annat Vinnova, Rise och Tillväxtverket i uppdrag att genomföra insatser som skapar dessa förutsättningar.

Därutöver har regeringen inom ramen för Smart industri utfört ett flertal åtgärder med avsikten att industrin i hela Sverige ska öka sin konkurrenskraft och sitt deltagande i de högkvalificerade delarna av de globala värdekedjorna. Nu ser vi också sårbarheten i de globala värdekedjorna. Men det innebär inte att vi ska backa bandet och krypa in i våra nationella skal igen. Tvärtom måste arbetet med att reformera handelspolitiken fortgå så att vi ser till att möta de samhällsutmaningar vi har gemensamt och kunna fördela välståndet mer rättvist. Vår tid kräver mer samarbete, inte mindre.

Redan i juni 2018 gav regeringen bland annat Tillväxtverket i uppdrag att under 2018-2020 främja omställningen mot smart industri på regional nivå och skapa goda förutsättningar för industrin i hela landet. Jag vill också betona tillgången till kompetens som ytterligare en viktig förutsättning för fortsatt innovation. Det är genom samverkan mellan universitet och högskolor, näringsliv och det offentliga som Sverige kan kraftsamla för att lösa problem och överbrygga de utmaningar som samhället står inför och mitt i. Således välkomnar jag att regeringen har tagit arbetet med de strategiska samverkansprogrammen vidare. De behövs mer än någonsin.

Fru talman! Coronavirusets spridning är en global kris och en stor utmaning för Sverige. Främst är det förstås en utmaning för folkhälsan. Runt om i landet arbetar just nu hjältar inom hälso- och sjukvården tillsammans med Folkhälsomyndigheten och andra myndigheter för att platta till kurvan avseende smittspridning och för att skydda riskgrupper. Företagen inom både medtechindustrin och läkemedelsbranschen bidrar också på ett konstruktivt sätt till att möta de problem som vi står mitt uppe i med behov av vaccin, skyddsutrustning och tester.

De företagsekonomiska effekterna är förstås också tydliga, inte minst för våra många småföretag och egenföretagare. Spridningen av coronaviruset har lett till betydande störningar i det finansiella systemet och på den internationella kapitalmarknaden. Runt om i landet finns en stor oro för hur man ska klara sig igenom denna tid av avstannad tillväxt och dramatiskt minskad konsumtion. Därför är det viktigt att vi möter denna osäkerhet med politiskt samarbete och en målmedveten strategi som stöttar i grunden livskraftiga svenska företag.

Fru talman! Det kommer en morgondag, även för näringslivet och inte minst småföretagen. Frågan är nu hur den morgondagen kommer att se ut och vad vi kan göra för att underlätta återhämtningen och se till att så många innovativa, viktiga och jobbskapande företag som möjligt klarar sig.

Regeringen agerade snabbt med kraftfulla åtgärder för att stötta det utmanade näringslivet. Staten övertar sjukkostnader. Regeringen har tidigarelagt och förbättrat möjligheten till korttidspermitteringar som minskar företagens lönekostnader. Likviditetsförstärkningar ges via skattekontot, samtidigt som Riksbanken nu påbörjar sin utlåning av upp till 500 miljarder kronor till företagen via bankerna för att säkerställa kreditförsörjningen. Därutöver fick Almi Företagspartner i fredags ett tillskott på 3 miljarder kronor för att öka utlåningen till små och medelstora företag i hela landet och därmed underlätta finansieringen för företagen. Nu krävs det också att bankerna tar sitt samhällsansvar så att innovativa svenska företag inte behöver gå omkull i onödan.

Fru talman! Vi måste ständigt söka efter nya, nödvändiga och innovativa åtgärder som kan stötta små- och egenföretagarna. Ett viktigt område som behöver aktiveras just nu är samarbetet med regioner och kommuner, som har stora möjligheter att underlätta för det lokala näringslivet och stimulera tillväxt och handel.

Jag vill också vara tydlig med att regeringen i det fortsatta arbetet inte utesluter några åtgärder vare sig på det ekonomiska området eller på andra områden som berör olika delar av samhället. Det här är en gemensam utmaning, och vi måste klara den tillsammans.

Fru talman! Coronakrisen är utomordentligt allvarlig. Jag tror att alla vi som pratar med företagare ser vilka effekter den ger och vilka potentiella risker det finns. Det gäller snart sagt varje bransch. Hundratusentals människor kan snart stå utan jobb i Sverige.

Jag tycker att regeringen har tagit flera bra initiativ, till exempel att lägga förslag på riksdagens bord om permitteringsmöjligheter och om att lyfta sjuklöneansvaret. Vi kommer naturligtvis att rösta för dessa förslag i enighet. Det är rimliga och riktiga åtgärder.

Åtgärderna är dock otillräckliga. Moderaterna har lagt fram ett brett paket med det vi tror behövs nu, nämligen riktade stöd till svenska företag för att de inte ska gå under utan överleva. Vi måste göra vad vi kan för att rädda kvar företag och jobb just nu. Det är viktigt - inte minst när vi kommer ut ur den här krisen - att det finns företag som snabbt kan starta upp för att få en snabbare återhämtning i ekonomin. Vi har pratat om att ge hyresstöd, ta bort arbetsgivaravgifter och skjuta till aktiekapital. Det kan även finnas andra lösningar. Senast i dag skrev flera experter i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter om liknande lösningar. Svenskt Näringsliv gjorde det i går. Jag tycker att det är läge för att regeringen agerar nu och gör någonting liknande på det här området.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Helene Hellmark Knutsson. Man pratar om nationell samling. På vilket sätt kommer regeringen att involvera riksdagen och dess partier i det fortsatta arbetet med åtgärder för att se till att säkra svensk ekonomi och svenska företag?

Fru talman! Det är sannerligen en ny verklighet som vi är mitt uppe i. Vanligtvis brukar våra debatter handla om vilka skatter som ska tas bort. Nu handlar det snarare om hur mycket pengar som staten, det vill säga skattebetalarna, ska fördela. Precis som Lars Hjälmered säger har enorma summor redan ställts till förfogande. Men jag är som gift med en egenföretagare väl medveten om att detta inte räcker. Vi behöver fler åtgärder än dem som ligger på bordet nu. Jag vet också, fru talman, att det på Regeringskansliet pågår ett enormt arbete med att ta fram nya paket.

Det är januaripartierna som förhandlar om detta i Regeringskansliet. Men mig veterligen vill man hitta en så bred nationell samling som möjligt kring detta. Det är också därför vi i dag kommer att ha ett informationsmöte i näringsutskottet med två av de statsråd som jobbar allra närmast de här frågorna: näringsminister Ibrahim Baylan och handelsminister Anna Hallberg.

Fru talman! Effekterna tror jag att vi alla nu kan se. Likadant tror jag att de allra flesta är överens om att det måste göras åtgärder i flera steg och olika faser. Det är rimligt och riktigt som Riksbanken och regeringen har gjort att försöka säkra det finansiella systemet och ställa ut lånegarantier.

Men vi ser också tydligt reaktioner som kommer från många företag. De konstaterar att det är rätt, men det kommer inte företagen till del. Pengarna kommer inte ut. Det är därför vi bland annat har föreslagit att man ska lyfte en del av säkerheten från bankerna så att bankerna de facto kan låna ut till små och medelstora företag.

Likadant kommer det synpunkter på att det som har gjorts är rätt men att det inte räcker därför att hotell, restauranger, butiker och annat bokstavligen går under just nu. Det krävs att man lyfter mer av lönekostnader, arbetsgivaravgifter, hyreskostnader och annat för att över huvud taget komma till rätta med det.

Man kan dividera om exakta procentsatser eller inriktning. Men nu är det läge att gå in i nästa fas. Vi har lagt fram vårt förslag. Det kan finnas andra delar i detta. Det står naturligtvis regeringen fritt att välja om den gör det själv, med stödpartierna den har inom ramen för januariavtalet eller söker bredare överenskommelser och uppgifter i detta.

Jag kan bara konstatera från vår sida att vi försöker att fortsätta att vara en konstruktiv part i detta. Mitt löfte här och nu och senare är att jag inte kommer att säga att det är för lite och för sent till Helene Hellmark Knutsson och andra. Jag menar det, men man kan säga det lite skämtsamt.

Läget nu som oppositionsföreträdare är snarast att fundera: Hur kan vi arbeta fram politiska förslag som på olika sätt kan ta oss igenom den här krisen? Det är mitt löfte, och det kommer vi att ta vidare.

Sedan är det upp till regeringen. Menar man allvar med att det ska vara en nationell samling där man samlar partier för att nå breda uppgörelser i andra former? Det står den fritt. Men vi kommer att agera för att dra vårt strå till stacken i det läge som råder just nu. Det handlar de facto om att bokstavligen rädda jobb och företag i Sverige just nu.

Fru talman! Tack, Lars Hjälmered, för det löftet! Jag värdesätter det väldigt mycket. Jag tror att det är precis som Lars Hjälmered säger. Det här är en tid då vi alla inser hur beroende vi är av varandra. Det är just samarbete som är vägen framåt.

Jag vet att man i Regeringskansliet nu jobbar med kommande paket. Man tar in alla de förslag som har kommit från partier, intresseorganisationer och företag och värderar dem för att fortsätta arbetet med att se till att stötta våra företag för både jobb och framtiden.

Samtidigt ser vi nu att allt fler företag kan vara med i arbetet. Jag nämnde läkemedelsindustrin och medtechindustrin. Hela techindustrin hjälper nu till när det gäller digitaliseringen av viktiga möten men också av till exempel undervisning. Det är väldigt glädjande. Nu skulle jag gärna se att även fastighetsbranschen visade sina möjligheter när det gäller till exempel hyror, möjligtvis med stöd från staten.

Fru talman! Som jag sa i mitt inledningsanförande tror jag verkligen att det som nu kommer att hända är att vi formar en ny tid. Vi behöver fundera på vad det är vi tar med oss och vad det är vi lämnar bakom oss.

Det jag vill ta med mig från den här tiden är just att se hur vi behöver samarbeta mer, hur ömsesidigt beroende vi är och hur viktigt det är att vi har samma mål om ett livskraftigt samhälle med både mer välstånd och mer jämlik fördelning av det välståndet. Jag ser fram emot att samarbeta med samtliga partier i riksdagen om det.

Fru talman! Jag tänker inte bli så långvarig i talarstolen. Jag konstaterar att det här förstås inte är en tid för polemik och onödigt debatterande. Jag tänker ändå kommentera den kris vi är i lite ur ett näringslivsperspektiv och tala lite om hantering och åtgärder.

Först ska man konstatera att det inte bara är en näringslivskris. Det är främst en mänsklig kris vi är inne i där människor blir sjuka och dör. Det är viktigt att konstatera. Utöver det kan man dra några slutsatser av coronavirusets framfart och vad det får för konsekvenser.

Det är inte samma sak som 2008. Krisen 2008 var en förtroendekris som började på finansmarknaden och som spred sig i ekonomin. Det vi ser nu är en kris som började i den reella ekonomin på grund av en helt förändrad situation för företagande och arbetsmarknaden som en följd av coronavirusets framfart.

Det är i grund och botten två olika typer av kriser. Detta är på många sätt en mer allvarlig kris eftersom den är genomgripande i hela ekonomin. Det handlar om att efterfrågan i ekonomin har sänkts på bred front.

Jag ska tala lite om hur vi nu behöver hantera situationen. Det har i ett inledande skede varit väldigt viktigt för regeringen och för myndigheter att hantera de värst utsatta branscherna mer specifikt. Det är naturligtvis besöksnäringen, handeln och restaurangerna, för att nämna några. Här har vi haft mer specifika krispaket och behövt fokusera.

Framöver kommer vi att behöva ha mer generella stödåtgärder och stimulanspaket. Från ett grönt perspektiv har det varit väldigt viktigt att vi nu framöver kommer att garantera att det inte minst riktar sig mot mindre företag och egenföretagare som just nu har det väldigt tufft i den här situationen. Vi går från ganska specifika åtgärder till att nu göra det bredare.

Jag vill också rikta några direkta ord till företagare. Jag vill först säga till de småföretagare och egenföretagare som är där ute att vi är medvetna om den tuffa situation som nu råder och att hjälp är på väg. Regeringen kommer att återkomma med åtgärder och stödpaket som kommer att bidra till att hjälpa och stötta verksamheten och likviditeten i företag. Vi arbetar intensivt för att få fram mer politik på området.

Sedan har jag också en allvarlig uppmaning till de banker, kreditbolag och företagsledningar som nu har att hantera detta. Det är inte läge att nu hålla på med utdelningar och bonusar. Vi är i en väldigt ansträngd situation i ett väldigt allvarligt läge. Då är det inte läge att hålla på med utdelningar och bonusar. Det vill jag vara väldigt tydlig med.

Om man tänker på lite längre sikt är det viktigt att vi nu går från att släcka bränder till att fundera på hur vi ska bygga upp samhället. Det är viktigt att ha med sig några lärdomar från 2008 och några allmänna funderingar kring det.

Vår ingång när vi ska bygga upp på sikt är att det måste ske på ett grönt och smart sätt. Av alla de stimulansprogram som togs fram under finanskrisen 2008 var en väldigt liten del stimulanser för gröna sektorer. Det tror jag är någonting som har straffat sig i efterhand. Gröna sektorer är ofta sådana som är lönsamma på sikt och som bygger ekonomin stark och tålig. Det gäller inte minst till exempel investeringar i fast infrastruktur som järnväg. Det här behöver vi fundera på när vi nu ska bygga upp ekonomin. Det gäller att bygga rätt, grönt och långsiktigt.

Från vårt perspektiv är det viktigt att tänka igenom hur vi kan stimulera till investeringar i gröna transporter, cirkulär ekonomi och den biobaserade ekonomin. Det finns väldigt mycket som kan göras för att stimulera sektorn för förnybar energi, som redan tidigare har växt, och allt som rör den sektorn. Det gäller energilager, vätgas, batteridrift och så vidare. Det är framtidsbranscher som är viktiga att stimulera framöver.

Vi behöver snart gå från att släcka bränder till att tänka långsiktigt. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Fru talman! Corona har slagit hårt mot hela samhället. Såväl hela branscher som enskilda företag har drabbats hårt.

Det som huvudsakligen har belysts tidigare i den här debatten har varit just besöksnäringen och de utmaningar den står inför. Men även transportsektorn har självklart drabbats. Personligen kan jag berätta att när jag åkte till Skövde i helgen var vi fyra personer som satt i hela tågvagnen på både ned- och uppvägen. Jag hörde från flera kollegor att de har upplevt fullständigt tomma flygplatser när de har pendlat till Stockholm den senaste tiden.

Därför gläder jag mig åt att en av de första sektorer som man från regeringens sida riktade stöd till var just flygbranschen. En av de absolut första åtgärder man vidtog var att ge kreditgarantier i miljardklassen till flygbranschen. Genom att rikta miljarder i lån till flygföretag som har tillstånd att bedriva kommersiell verksamhet inom luftfart och som har sin huvudsakliga verksamhet eller sitt säte i Sverige har onekligen Lorentz Tovatts och Miljöpartiets regering bidragit till att säkra framtidens flygfart i Sverige. Samtidigt är detta ett ytterst ansträngt läge, och vi lär därför behöva vidta ytterligare åtgärder för att säkra flygfarten över tid.

Min fråga till ledamoten Tovatt, fru talman, är om han anser att det är aktuellt att framöver utöka dessa kreditgarantier alternativt ge direktstöd till flygbranschen för att säkerställa att vi kan flyga inrikes även i framtiden.

Fru talman! Tack, Tobias Andersson, för frågan! Det låter lite på Tobias Andersson som att han tar tillfället i akt att dels politisera frågor, dels resa runt mycket i landet. Det skulle jag nog rekommendera honom att inte göra; jag skulle åtminstone rekommendera honom att lyssna på myndigheternas rekommendationer när det gäller att resa runt i landet. Men det kanske inte hör hit.

Precis som Tobias Andersson konstaterar har regeringen gått ut med stödpaket för flyget. Det var nödvändigt, för flyget är den bransch som kanske drabbas absolut hårdast nu. Miljöpartiet är tydliga med en sak: Flygresandet måste minska om vi ska klara klimatmålen. Det råder det inget tvivel om. Allt annat är vetenskapsfientligt. Jag hoppas att Tobias Andersson inte förnekar den vetenskap som ligger till grund för att flygresandet måste minska om vi ska klara klimatmålen.

Däremot är det helt orimligt att flygresandet ska minska på det sätt som har skett nu, det vill säga att det kraschar fullständigt. Det finns få politiker som försvarar en sådan tydlig krasch. Det som behövs är i stället en kontrollerad minskning som baserar sig på instrument och åtgärder som kan styras av politiker och som styrs av folks naturligt minskande efterfrågan på flygande därför att de vill ta ansvar för klimatfrågan.

Det var alltså nödvändigt med det tillfälliga krispaketet för flygbranschen, och det går inte att utesluta att det kommer att behöva ske mer. Däremot tror jag att det är viktigt att säga att även andra delar av transportbranschen kommer att behöva stöd. Det gäller inte minst bussbranschen, järnvägssektorn och kollektivtrafiken brett.

Fru talman! Tack för svaret från Lorentz Tovatt! Jag har rest till min valkrets, och det tror jag att Lorentz Tovatt har svårt att skuldbelägga mig för. Dit går det nämligen inte att ta en sådan där hopfällbar elcykel som Lorentz brukar släpa med sig till utskottssammanträdena, utan man behöver åka tåg. Då uppmärksammar man också hur tomt det är på tågen och får en djupare förståelse för de utmaningar som Sverige står inför. Men som sagt: Även flygplatser och flygplan är tomma, vilket mina kollegor har vittnat om. Det är alltså inte något jag personligen har upplevt i detta läge.

Jag gläds åt att man från Miljöpartiets sida i den här krisen förstår värdet i valmöjligheter av transportalternativ i Sverige. Man förstår värdet i att fortsatt ha en konkurrenskraftig flygfart som faktiskt kan säkerställa att även de som bor långt ifrån Stockholm har möjlighet att resa i Sverige genom inrikesflyg.

Med detta sagt: Det talas alltmer om att i nuläget inte bara ge kreditgarantier och lån av olika slag utan att faktiskt ge rena ekonomiska stöd. Man har gett stöd till exempelvis kulturlivet, och flera partier vill se att detta utökas och når ut bredare.

Min fråga kvarstår, fru talman, om huruvida Lorentz Tovatts och Miljöpartiets regering, som redan har stöttat flygbolagen genom kreditgarantier, skulle kunna tänka sig att överväga att också rikta rena direktstöd till denna näring för att säkerställa att vi även i framtiden kan ha inrikesflyg i Sverige.

Fru talman! Låt mig tillåta mig själv att zooma ut lite och förklara något av det jag var inne på i det tidigare replikskiftet.

Det här handlar om den akuta situation som vi är inne i just nu. Det är väldigt stor skillnad mellan det här och den situation som rådde för några månader sedan. Det som då hände var att flygandet minskade i Sverige. Det minskar av två skäl. Det ena är politiska åtgärder, och det andra är att människor väljer bort flygandet för att de vill ta ansvar för planetens framtid. Det är två väldigt rimliga och positiva skäl till minskat flygande. Det är helt enkelt kontrollerbara faktorer och sådant som sker för att folk verkligen vill ta ansvar. Flygskatten har varit särskilt viktig i sammanhanget.

Det som händer nu är en fullständig krasch. Det är ingen som efterfrågar en sådan situation. Den är väldigt skadlig, inte minst för de människor som jobbar inom de olika branscher som drabbas nu. De förlorar helt enkelt sina jobb över en natt. Det är problematiskt, inte minst eftersom branscherna i slutändan kommer att gå upp igen, och då kommer människor att ha förlorat jobben i onödan.

Som en positiv följd av de tidigare förändringarna ser vi till exempel att vissa flygplatser som inte behövs nu lägger ned. Västerås flygplats ligger nära andra flygplatser, och den kan läggas ned utan att det får så väldigt negativa konsekvenser. Det är helt enkelt positivt för denna typ av minskat flygande.

Näringspolitik

Nu hinner jag inte svara mer än så, men som jag sa tidigare kommer regeringen att fortsätta att jobba med stödpaket. Man kommer att fokusera också på andra områden, kanske framför allt framöver. Det går inte att utesluta någonting.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Regional tillväxtpolitik