Minoritetsfrågor

Fru talman! Trots att det har gått 21 år sedan riksdagen beslutade att Sverige skulle ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk känner, enligt en färsk undersökning, bara var fjärde svensk till att judar, romer, sverigefinnar, samer och vi tornedalingar är erkända som nationella minoriteter. Samerna har dessutom en särskild ställning som urfolk, Europas enda. Det är oss och våra nationella minoritetsspråk, meänkieli, finska, samiska, jiddisch och romani chib, den här debatten och den här politiken handlar om.

De åtaganden Sverige som stat gjorde när vi anslöt oss till konventionen och stadgan, handlar om tre saker: att skydda de nationella minoriteternas fortlevnad, att stärka möjligheterna till inflytande och att stötta minoritetsspråken så att de överlever.

Fru talman! Vi är här, vi finns kvar och språken har överlevt ännu ett år. Men det är mot alla odds, för språkbytesprocessen är obönhörlig. Det är därför jag alltid känner mig stressad när vi kommer till just dessa enskilda rättighetsbärares tillgång till sina, till våra, minoritetspolitiska rättigheter: rätten att få lära sig sitt språk i skolan, rätten att få lära sig att läsa, skriva och tala på sitt språk, rätten att känna sig trygg också när man är gammal och kanske minnet och det svenska språket sviktar. Jag vet att det är en kamp mot klockan, för varje år, varje månad, dör språk i Europa och i världen.

Tyvärr går utvecklingen att skydda och främja minoritetsspråken i Sverige för långsamt. Det är inte bara jag, Centerpartiet och minoriteternas egna organisationer som säger det. Det gör även regeringens egen utredning.

För snart ett år sedan lämnade Utredningen om uppföljning av minoritetspolitiken sitt betänkande till regeringen. Det sammanföll med 20-årsjubileet av den svenska minoritetspolitiken, och utredningen levererade förslag för att stödja och underlätta genomförandet av minoritetsrättigheter lokalt och regionalt.

Utredaren uttryckte att det behövs ett omtag i arbetet för att höja ribban i minoritetsarbetet, och utredningens förslag syftade därför till att ge minoritetspolitiken en skjuts framåt. Utredaren menade att förslagen skulle åstadkomma den motor som politiken behöver, med mindre byråkrati och mer verkstad, och att det var dags att lägga in en högre växel i minoritetspolitiken.

Fru talman! Ingen kan beskylla regeringen för att sakna ambitioner för minoritetspolitiken. Nog finns det ambitioner alltid. Däremot är det brist på politisk vilja att genomföra minoritetspolitik. I stället för att genomföra konkreta, färdigutredda förslag som finns inom Regeringskansliet ödar regeringen tid och gömmer sig bakom utredningar som avlöser varandra.

Jarmo Lainio lade redan 2018 fram ett betänkande om hur elevers möjligheter att utveckla sina minoritetsspråk i skolan kan stärkas. Regeringen har inte ens remitterat betänkandet.

Det finns förslag om att inrätta språkcentrum för minoritetsspråken. Inte heller de har kommit på plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Det är bra att satsningen på nationella resursbibliotek nu genomförs, men ska språken revitaliseras måste fler språkvårdande insatser genomföras. Där är språkcentrum för minoritetsspråken avgörande. Det har språkcentrumet för sydsamiskan visat, och jag är övertygad om att motsvarande språkcentrum för meänkieli i Övertorneå skulle få samma betydelse.

När det enligt regeringens utredare behövs mer verkstad och en högre växel i minoritetspolitiken vet jag att hon har lyssnat till de nationella minoriteterna, deras organisationer och företrädare, för det är exakt vad de sedan länge krävt av oss.

Fru talman! Bland de nationella minoriteterna har samerna en särskild ställning som urfolk. Sverige och Europa har bara ett enda urfolk, och det är samerna. För att öka förståelsen för urfolket samerna och Sveriges folkrättsliga ansvar för samerna och för att samiska rättigheter förutsätter åtgärder inom en lång rad politikområden föreslår Centerpartiet att ett forum för dialog mellan Sveriges riksdag och det samiska folkvalda organet Sametinget utvecklas. Jag yrkar därför bifall till Centerpartiets reservation, nummer 3.

Efter Högsta domstolens avgörande i det så kallade Girjasmålet, som rörde rätten att upplåta småviltsjakt och fiske inom samebyns område, står det klart för Centerpartiet att frågan måste hanteras politiskt för att få till stånd närproducerade lösningar i dialog såväl mellan samer som mellan samer och icke-samer. Vi tror inte att fler utdragna och uppslitande rättsprocesser är vägen framåt.

Konflikter om vem - staten eller samebyarna - som besitter dessa rättigheter har pågått i decennier men har hittills aldrig hanterats politiskt. Girjasdomen kan också ses som en konsekvens av en minst hundra år lång samepolitik, där staten förhållit sig passiv till att utreda samiska rättighetsfrågor.

Girjasdomen väcker en rad frågor. Den kan också få konsekvenser för hur framtida tvister kopplade till mark- och naturresurser inom renskötselområdet kan komma att utvecklas. Den väcker behov av att utreda frågor om jakt- och fiskerätt för de samer som står utanför samebyarna men även allmänhetens, och inte minst lokalbefolkningens, möjligheter att jaga och fiska.

Centerpartiet anser att det första steget framåt i en övergripande process för att stärka samiska rättigheter och uppnå samsyn och ömsesidig respekt på lokal nivå nu måste vara en grundlig utredning av följdverkningarna av Girjasdomen. En sådan utredning måste fokusera på en både noggrann och balanserad analys av domens konsekvenser, med syftet att kunna presentera välförankrade principiella ställningstaganden för hur såväl rennäringslagen som rättsområdet i övrigt kan utvecklas på ett inkluderande och rättssäkert sätt för både samer och andra berörda.

Fru talman! Jag vill först yrka bifall till reservation 2.

Sedan vill jag ta tillfället i akt att tacka den föregående ledamoten för att hon pratade så väl om språkfrågan. Jag instämmer verkligen i att den är akut. Det här visar vilka angelägna frågor som vi diskuterar här i riksdagen ibland, trots att det, särskilt nu när det är helt tomt, kan kännas lite stelt och tråkigt. Det är frågor som är jätteangelägna och som betyder oerhört mycket för alla som är berörda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Fru talman! Jag var en ganska duktig elev i skolan när jag var liten. Jag fick bra betyg, och det var enkelt för mig att lära. Jag hängde med och var väldigt intresserad, särskilt av samhällsfrågor och historia. Det kanske är därför jag står här i talarstolen i dag, vem vet. Trots det har jag de senaste åren fått inse att jag har stora blinda fläckar i min utbildning.

Jag visste till exempel inte att det finns fem nationella minoriteter eller ett urfolk i Sverige. Visst hade jag hört talas om judarna i samband med andra världskriget och Förintelsen, och visst hade jag hört att fanns några som kallades samer och som levde i norra Sverige, men för mig, fru talman, var allt ovanför Stockholm norra Sverige. Och visst hade jag sett Katitzi på tv och kanske läst någon bok, men mycket mer än så visste jag inte. Jag kände inte ens till att det fanns en sverigefinsk och en tornedalsk minoritet. Och det var först för några år sedan som jag lärde mig att samiska inte är ett språk utan fem.

I vuxen ålder har jag försökt lära mig mer, förstå och råda bot på dessa blinda fläckar, men det är bara att inse att det kommer jag aldrig fullt ut att lyckas med. Därför blev jag väldigt upprörd för några år sedan när Skolverket föreslog att minoritetskunskapen skulle tas bort ur historieundervisningen. Efter kritik backade man tack och lov från det förslaget.

Fru talman! Sverige har en mörk historia kring hur de nationella minoriteterna och urfolket har behandlats. Trots att det skedde för inte så många år sedan och att folk har upplevt det själva är den okänd för många. I helgen såg jag tv-serien Jag var en lägre ras på SVT. Den väckte oerhört många känslor hos mig. Jag blev arg, bedrövad och frustrerad.

Det är svårt att förstå vidden av vad staten har gjort historiskt men också vilka konsekvenser och följdverkningar det ger i dag. Vår historia påverkar vår samtid, och om man inte lär sig av historien finns det risk att den upprepar sig. Och om man inte känner till historien kring hur de nationella minoriteterna och urfolket samerna har behandlats i Sverige är det mycket svårare att förstå varför de har särskilda rättigheter.

Fru talman! Sanningen måste fram, och därför anser vi i Vänsterpartiet att det är positivt att det pågår ett arbete med sanningskommissioner. Mycket vet vi redan. Vi vet att statens samepolitik länge gick ut på att splittra och stigmatisera samerna. Samerna ansågs endast lämpade för att leva på det traditionella samiska sättet och hindrades därför från att bedriva jordbruk och bygga fasta bosättningar. Barnen fick heller inte gå i den vanliga skolan.

År 1928 beslutade riksdagen att de samer som inte var renskötare inte skulle ha några samiska rättigheter. De fick till exempel ingen rätt att jaga och fiska i de områden där deras förfäder levt. På så sätt drog staten en skarp gräns mellan de samer som lever på renskötsel och de som försörjer sig på annat. Precis som den tidigare ledamoten nämnde är Girjasdomen ett exempel på den splittring som finns mellan samebyar och samer som inte är renskötare.

De senaste decennierna har samernas rättigheter visserligen stärkts, men internationella organ som FN och Europarådet påtalar återkommande de brister som Sverige uppvisar vad gäller samers rättigheter som urfolk och hur denna pågående diskriminering påverkar samers situation. Till exempel visar en kartläggning att två av tre samer uppger att de utsatts för rasism utifrån att de är samer. Denna rasism pågår inte historiskt, utan den pågår nu, i dag, i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Det finns ingen tid till väntan. Många frågor är akuta, och det är hög tid att omsätta vackra ord och höga ambitioner till aktiv handling. Om man menar allvar med det man säger är det mer av aktiv handling och färre vackra ord som krävs framöver.

En av de mest akuta frågorna rör språket. Vi ser hur minoritetsspråken allt snabbare tynar bort och hotas. Det vore förödande, och det går inte att återställa om så sker. Därför behöver staten ta en större och mer aktiv roll i att främja och stärka alla minoritetsspråken.

Fru talman! Regeringen har upprepade gånger sagt att de vill arbeta i riktning mot en ratifikation av ILO 169. Situationen för samerna kräver att regeringen på allvar tar tag i frågan för att garantera samerna deras rättigheter som urfolk. Det krävs ett större engagemang från regeringens sida för att skapa det samförstånd mellan olika intressenter som är en förutsättning för en ratificering av ILO-konventionen. Vi anser att regeringen snarast bör komma till riksdagen med ett konkret förslag om att ratificera ILO 169. Sverige har haft över tio år på sig att implementera FN:s urfolksdeklaration och över trettio år på sig att ratificera ILO 169. Det är faktiskt genant att Sverige bryter mot dessa grundläggande folkrättsliga principer.

Fru talman! Det är tydligt och klart att det behövs ytterligare åtgärder för att stärka samtliga nationella minoriteters inflytande och möjligheter att bevara och utveckla sina språk.

Den romska minoriteten är särskilt utsatt för diskriminering, bland annat på arbets- och bostadsmarknaden. Samlande kulturella institutioner är också något som saknas för denna grupp. Antiziganismen är utbredd i hela Europa, och arbete för romsk inkludering behövs och bedrivs inom hela EU. Men det är mer eller mindre lyckosamt, minst sagt. I statens budget för detta år, 2021, fanns därför ett särskilt anslag för den romska minoriteten. Det var på 1 ½ miljon, men det tycker vi är alldeles för ynkligt med tanke på de stora behov som finns.

Från Vänsterpartiets sida funderar vi ibland på om man verkligen menar allvar med sina vackra ord och höga ambitioner när man inte avsätter resurser så att det man säger sig vilja åstadkomma kan genomföras.

Fru talman! Som mina två kollegor sa tidigare är detta mycket viktiga frågor, som väcker känslor, med all rätt - det ska de göra.

I betänkandet behandlas motioner från allmänna motionstiden som berör minoritetsfrågor. Moderaternas minoritetspolitik handlar om att stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande och att verka för att deras språk och kultur hålls levande.

Sedan 2009 förs en minoritetspolitik som utgår från fem erkända minoriteter i Sverige, som har beskrivits väl här i tidigare anföranden. Enligt lagen har de nationella minoriteterna särskilda grundläggande rättigheter, såsom inflytande i frågor som har betydelse för dem. Staten har därtill ett ansvar för att inte bara bevara utan också främja de nationella minoritetsspråken. Detta är ett arbete som ständigt måste utvecklas, och det finns mycket kvar att göra.

Fru talman! En annan viktig utgångspunkt i vår politik utgör värnandet om varje människas fri- och rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

När det gäller minoriteter ska deras rättigheter säkras, och arbetet mot hatbrott förstärkas såväl här i Sverige som i övriga Europa. Det som vi kan se och tyvärr konstatera är att det finns strömningar i vårt samhälle som försöker motverka dessa rättigheter, rättigheter som egentligen borde vara självklara för alla.

Alla människor har rätt att känna sig trygga, och ingen ska behöva utsättas för hot, hat eller diskriminering på grund av exempelvis etnisk tillhörighet, religion, ålder, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller kön. Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut. Det är alltför många människor som direkt eller indirekt utsätts för hot, hat eller diskriminering.

År 2018 - som är några år sedan, men det är från detta år som vi har den senaste statistiken från Brå - anmäldes 7 090 hatbrott i Sverige. I jämförelse med antalet anmälda hatbrott 2013 var det en ökning med 29 procent. Hatbrott, fördomar och diskriminering har blivit ett allvarligt samhällsproblem.

Fru talman! Den judiska gruppen är särskilt utsatt. Antalet hatbrott med antisemitiskt motiv som anmäls till polisen har ökat enligt statistik från just Brottsförebyggande rådet. Detta är minst sagt en mycket oroande utveckling.

Vi minns för några år sedan när den judiska föreningen i Umeå, efter upprepade hot, tvingades lägga ned sin verksamhet. Samma år gick maskerade män med brinnande föremål till attack mot synagogan i Göteborg.

I Malmö är läget sedan länge allvarligt. Synagogan i Malmö har fått ta emot återkommande hot. Och i en färsk rapport från Malmö stad och Judiska församlingen framgår att det finns en tydlig förekomst av hatbrott mot judiska individer i Malmös skolor.

En annan oroväckande slutsats i samma rapport handlar om judiska ungdomars upplevda otrygghet. Till följd av att de utsätts för hatbrott, och känner oro för att utsättas för ytterligare, blir ungdomarnas vardag påverkad och begränsad. Eftersom de känner denna oro för sin personliga säkerhet döljer de sin judiska identitet. Detta är ett misslyckande för Sverige.

Fru talman! För Moderaterna är det prioriterat att göra Sverige tryggare för alla. Att tydligt stå upp mot antisemitism och andra former av extremism är nödvändigt för att nå detta mål. Vi ser i dag dessvärre hur extremister av olika slag skapar otrygghet och göder misstro i samhället. Detta måste motverkas med kraft, och det måste tydligt klargöras att vi i vårt land inte accepterar vare sig hot, hat eller attacker med antisemitiska förtecken. Moderaterna har därför föreslagit att nolltolerans mot antisemitism ska gälla i svenska skolor och att varje incident ska bli föremål för anmälan.

Vad gäller judiska församlingars säkerhet måste staten ta ett ökat ansvar. Vi vill också att det ska införas ett förbud mot att delta i våldsbejakande organisationers verksamhet, till exempel Nordiska motståndsrörelsen. Och, fru talman, inga skattemedel ska tilldelas organisationer som inte delar våra grundläggande demokratiska värderingar.

Fru talman! Den judiska minoritetens situation i Sverige visar vikten av att samhället kraftfullt står upp för nationella minoriteter och deras rättigheter.

Moderaterna har i flera tillkännagivanden uppmanat regeringen att agera, bland annat för att öka säkerheten för trossamfund, såsom judiska synagogor, och för att kontinuerligt öka kunskapen om antisemitism. Men det är tydligt att mer behöver göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Moderaterna kommer alltid att stå upp för rätten till trygghet och säkerhet, oavsett vem man är, var man kommer från eller vilken grupp man tillhör.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till konstitutionsutskottets förslag i KU25.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Det går att säga många saker om minoritetspolitiken, och det är glädjande att vi har många motioner och frågor i detta betänkande att debattera. Det visar på ett intresse och ett engagemang från riksdagens ledamöter.

Fru talman! Det kan trots det ibland kännas som att det händer för lite. Men jag vill också påminna om att det under denna mandatperiod har fattats några viktiga beslut för att förstärka minoritetspolitiken. Det finns dessutom ett antal förslag från regeringen som riksdagen kommer att behandla i närtid. Jag vill nämna ett antal saker.

Utredningen om uppföljning av minoritetspolitiken har i betänkandet Högre växel i minoritetspolitiken utrett hur samordning, uppföljning och styrning ska organiseras i minoritetspolitiken. Syftet har varit att åstadkomma en ändamålsenlig organisering av uppgifterna för att bidra till en stärkt minoritetspolitik.

Ett museum om Förintelsen ska inrättas. En myndighet för romska frågor är under beredning. Regeringen stöttar finsk kultur i Sverige. Regeringen bereder propositionen om en konsultationsordning för det samiska folket. Inrättandet av så kallade resursbibliotek ska komma till rätta med det undermåliga utbudet av litteratur på minoritetsspråk. Skolverket har fått i uppdrag att lämna förslag på hur en nationell samordning av undervisningen i de nationella minoritetsspråken inom skolväsendet kan organiseras så att undervisningen i språken stärks. Även arbetet med inrättandet av ett språkcentrum bereds.

Men som många talare före mig har poängterat behöver givetvis mer göras. Jag vill särskilt nämna den brist på kunskap om nationella minoriteter och urfolk som präglar samhällets alla nivåer. Här måste exempelvis skolans historieundervisning bli betydligt bättre.

Med tanke på de många partiernas uttalade ambition har jag gott hopp om att vi kan finna riksdagsmajoriteter för att snabba på arbetet.

Fru talman! Känslan av utanförskap är förmodligen något som samtliga minoritetsgrupper i samhället har mött. Det gäller inte minst för den romska befolkningen.

Det pågår ett antal initiativ, bland annat EU:s strategiska ramverk för romsk jämlikhet, inkludering och delaktighet. Vi har Sveriges egen strategi för romsk inkludering. Vi har haft en kommission mot antiziganism som har föreslagit att Sverige ska inrätta en myndighet för romska frågor, och regeringen bereder detta förslag.

Vi socialdemokrater vet att det finns många synpunkter i denna fråga. Men vi anser också att det är nödvändigt att ta steg framåt i fråga om detta. Ett första steg vore kanske att jobba med kulturfrågor och språkfrågor samt bidra med kunskapshöjande insatser.

Fru talman! Det övergripande målet för samepolitiken är att verka för en levande samisk kultur byggd på en ekologiskt hållbar rennäring och andra samiska näringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

I spåren av Girjasdomen är det viktigt att utredningen om rennäringslagen kommer på plats.

Detta är inga enkla frågor. Det är frågor med stora intressekonflikter. Men vi kan inte undgå att ta politiskt ansvar bara för att det är svårt.

Högsta domstolen konstaterar i sin verksamhetsberättelse för 2019 att riksdagens beslut att vidta eller att inte vidta lagstiftningsåtgärder inom ett visst område många gånger får en direkt betydelse vid prövningen i Högsta domstolen. Om riksdagen i stället hade valt att genomföra lagstiftning hade det sannolikt saknats både behov och utrymme för Högsta domstolen att fylla ut den gällande rätten.

Fru talman! Jag skulle särskilt vilja lyfta fram sanningskommissionerna som en viktig del för att kunna ta minoritetspolitiken till nästa nivå. Det är viktigt att vi går igenom historien och att vi lär oss av den så att den aldrig upprepar sig. Nu arbetar både Sametinget och Svenska Tornedalingars Riksförbund med varsin process när det gäller sanningskommissioner.

Norge, Sverige och Finland har alla inlett arbeten med sannings- och försoningskommissioner. Dessa processer kommer att bidra till att synliggöra historiska oförrätter och öka förståelsen för dagens situation. Det är viktigt att vi även har ett gemensamt nordiskt arbete kring detta och att vi drar lärdom av vardera processen. Det kommer att bidra till att höja kunskapsnivån vad gäller rasism och diskriminering - i historien och i nutid.

Fru talman! Minoritetsfrågorna är brännande frågor hos oss, och de är än mer brännande i Europa. Runt om i världen förtrycks minoriteter. De fördrivs från sina hem, koloniseras och mördas. Den högerpopulism och nationalism som har svept över världen har genom sin fördomsfulla hållning gentemot alla som på något sätt avviker från den norm de vill hävda begränsat minoriteters rättigheter. Vi måste vara lyhörda för vad som sker, och vi behöver därför markera vårt stöd för det arbete som sker i både Europarådet och EU. Vi har en viss roll att inte bara vara lyhörda utan även konkret agera och bidra i det internationella arbetet.

Fru talman! Tankarna att ett land består av ett folk, en kultur och en identitet har vi prövat i Sverige. Det gick bedrövligt illa. Både rasbiologin och tvångsassimileringen har satt djupa spår i befolkningen, och jag vill precis som ledamoten Jessica Wetterling verkligen rekommendera att man tar del av och tittar på SVT:s serie om rasbiologin.

Jag skulle vilja exemplifiera detta med ett citat ur den förstudie som Svenska Tornedalingars Riksförbund har gjort gällande sanningskommissionen. Den heter "Då var jag som en fånge.", och i den talar intervjuaren Göran med en person - F - som har varit med om rasbiologin konkret, men i en annan tid.

"Göran: Du fick börja i en ny skola när ni flyttat till Ludvika, hur var det?

F: När jag kom dit, när jag presenterades. Det var första dan som jag kom dit till klassen. Då tog läraren, jag skall inte nämna hans namn, han är förmodligen död, men jag nämner inte namnet, men jag vet precis vad han heter.

Då kallade han fram mig.

Och då satt han och visa upp kindkotorna, ansiktsform, hur jag ser ut i kroppen längd, och benens längd och allt ihop. Det här är typisk, vad var det han sa, finskugrisk ras, sa han klart och tydligt.

Göran: Kan du beskriva känslan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

F: Det är framförallt det som jag säger, att man börjar prata om ett utseende. Det kändes obehagligt.

Det var ju inte några mätningar, men han pekade på kindkotorna, höga kindknotor, och ansiktsform som är oval, men han beskrev allt och så kroppsformen.

Han mätte alltså inte, men det här är ju 1964! Det är ju långt efter de här skallmätningarna dom gjorde, dom var väl uppe i Pajala också i Tornedalen."

Fru talman! Jag vill med detta exemplifiera att det som skedde i Tornedalen och i norra Sverige, mot både tornedalingar och samer, är något som har satt djupa spår i vår befolkning. De sitter fortfarande kvar. Och om det finns spår så sent som 1964 kan man ju förstå hur det påverkar oss än i dag. Stoltheten över den egna bygden, det egna språket och den egna kulturen försvann; den skulle poleras bort. Traditioner föll i glömska. Barn, barnbarn och framtida generationer har gått miste om en del av sitt arv och sitt språk.

Jag och många fler är en produkt av detta. Därför är minoritetspolitiken så viktig. Det handlar om att återerövra de språk och de kulturer vi har förlorat.

Avslutningsvis, fru talman, går det inte att lämna debatten om minoritetspolitik utan att kommentera coronapandemins konsekvenser. Vi som tillhör minoriteter och är gränsbor har påverkats oerhört av framför allt gränsrestriktioner. Renbetesområden spänner över nationsgränser, och renskötare har behövt oroa sig över om de kommer att klara vinterbetet när gränserna har blivit belagda med restriktioner. Staketet på gränsen mellan Sverige och Finland har delat Tornedalen mitt itu, vilket har skapat ytterligare svåra sår och visat på bristerna i Nordensamarbetet. Det är min förhoppning att regeringarna i respektive land nu kraftsamlar och gör gemensamma investeringar för att återigen stärka vårt samarbete och våra minoritetsgemenskaper.

Jag ber om ursäkt för att jag överskred min talartid.

Fru talman! Som Tuve Skånberg sa i ett tidigare anförande blir det ofta väldigt torrt när KU debatterar. Vi är dock inte torra, Tuve; det håller jag med dig om!

När det gäller detta ämne har nog alla föregående talare lyft fram just det mänskliga. Detta handlar nämligen oerhört mycket om identitet - om vars och ens rätt till den egna identiteten i Sverige. Jag skulle vilja ta mig själv som exempel och berätta hur det kan gå.

Jag är född i Finland, i en svensktalande minoritet. När jag var liten kunde alla tala svenska och finska - när man gick in i en affär, när man beställde biljetter och när man samtalade med sina släktingar. Så är det inte längre, utan det är helt annorlunda. I dag när jag åker på släktträffar finns det många nya, unga släktingar som jag inte kan prata med, för de kan inte svenska. Jag kan inte finska. Av de 300 000 svensktalande i Finland är det många av de unga som i dag säger: När jag tar bussen hem eller går hem efter en fest och mamma ringer svarar jag på finska. Jag svarar inte på svenska, för jag vet att jag kan råka illa ut om någon hör mig.

Detta är ett grannland där man har låtit politiken ta en helt annan väg än den vi i dag drar upp riktlinjerna för här i Sverige. Så stark är den här politiken, och så allvarligt är det vi är satta att vakta. Se till att språket får lov att bäras av var och en av dem som behöver det! Det handlar om människor som behöver ett annat språk, utöver svenskan, för att känna sig hela.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Vissa menar faktiskt i dag att det inte finns några skäl att ha en särskild politik för Sveriges samer eller för sverigefinnar, romer, judar och tornedalingar. Det korta svaret på det är naturligtvis att alla dessa grupper har en lång historia i vårt land och att de alla har utsatts för en assimileringspolitik som innebar att de inte fick tala sitt språk eller utöva sin kultur. Vi vet att fördomarna i allra högsta grad fortfarande lever och att diskrimineringen finns kvar. Människor bedöms eller tilldelas attribut utifrån en grupptillhörighet snarare än på individuell basis och utifrån egna förtjänster. Detta är det enkla och uppenbara skälet till att det behövs en särskild politik för våra nationella minoriteter.

Målet med minoritetspolitiken är nämligen att ge skydd, att stärka möjligheter till inflytande och att stödja kultur och språk så att det hålls levande. Det handlar inte om att frysa tiden, för språk, traditioner och kulturer är alltid i förändring. Det handlar inte heller om att skapa isolerade kulturer i parallellsamhällen, för minoritetspolitiken måste alltid utgå från den enskilda individens rätt att definiera sig.

Det är också viktigt att vi i minoritetspolitiken beaktar att frågor som är särskilt angelägna för en viss minoritet inte nödvändigtvis är det för en annan. Till exempel finns det skillnader när det gäller utsatthet för hatbrott och diskriminering, vilket vi alla är plågsamt medvetna om. Det aktualiserar kopplingen mellan minoritetspolitiken och andra politikområden, som demokratipolitik och rättstrygghet.

Fru talman! Vi närmar oss val, och det går fort nu. Jag funderar därför ofta på hur vi ska kunna stärka demokratin, tryck- och yttrandefriheten och rättsstaten. Vi har ett antal parlamentariska utredningar på området som antingen är klara eller fortfarande håller på med sitt arbete. Den svenska minoritetspolitiken baserar sig på riksdagsbesluten att ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Därutöver finns det lagstiftning, förvaltningsområden och andra särskilda bestämmelser gällande minoritetsspråken.

Erkännandet av de nationella minoriteterna och minoritetsspråken är alltså grundat i riksdagsbeslut, och följaktligen kan en ny riksdagsmajoritet fatta beslut om att ändra eller upphäva statusen för minoritetsgrupper eller minoritetsspråk.

Jag tror tyvärr att vi för att förebygga snabba och drastiska förändringar för de nationella minoriteterna och minoritetsspråken behöver skriva in dem i regeringsformen. Detta skulle inte innebära någon juridisk eller folkrättslig förändring av deras status, men det skulle innebära bättre garantier mot plötsliga och tämligen oförankrade förändringar. Frågan bör därför tas med i kommande grundlagsöversyner.

Som Utredningen om uppföljning av minoritetspolitiken konstaterade förra året finns det brister i dagens system för strategisk samordning och uppföljning av den statliga minoritetspolitiken. Samma sak gäller i allra högsta grad för kommuner och regioner, där vi vet att det minoritetspolitiska arbetet brister. Det gäller även för de kommuner som faktiskt tillhör något av våra förvaltningsområden.

Det behövs en bättre struktur för hur målstyrning och uppföljning sker inom kommuner och regioner, för utan sådana mekanismer riskerar alla våra vackra dokument att bli hyllvärmare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Fru talman! Tyvärr finns det alldeles för många skäl till att fortfarande ha en särskild politik för Sveriges samer, sverigefinnar, romer, judar och tornedalingar. Det handlar inte om vi och dom; vi är alla precis lika svenska. Vissa har dock fler fasetter i sin svenskhet än andra, och det ligger på oss folkvalda demokrater att se till att gårdagens assimileringspolitik för evigt är förpassad till den soptunna där den hör hemma.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka föregående talare för att ni delar med er av en rik kunskap och personliga erfarenheter av det område som vi diskuterar i dag.

Jag vill också, så här i början, yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Sverige har ett ansvar för att personer som tillhör nationella minoriteter ges möjlighet att på lika villkor som majoritetsbefolkningen har effektivt åtnjuta alla mänskliga rättigheter. De skillnader som finns mellan majoritetsbefolkningens och minoriteternas möjligheter motverkar både sammanhållningen i samhället och individens möjlighet att som enskild människa ta del av det man har rätt till. Det är självklart att rasism, antisemitism och antiziganism samt hot och brott som begås mot någon för att den tillhör en minoritet allvarligt sliter isär sammanhållningen i samhället.

Den nuvarande politiska styrningen av detta område har granskats av en särskild utredning och har inte bedömts vara tillräckligt effektiv. Arbetet med resultatet av utredningen Högre växel i minoritetspolitiken behöver komma vidare, och detta bereds nu inom Regeringskansliet.

Fortsatta satsningar krävs på språk, utbildning och kultur. Ytterligare åtgärder för att stärka minoritetsspråken i Sverige kan vara att ange minoritetsspråk som ett ämne i skollagen och införa nya bestämmelser om undervisning i nationellt minoritetsspråk för alla obligatoriska skolformer samt för gymnasiet och gymnasiesärskolan.

Det är viktigt att minoritetsspråken garanteras mer undervisningstid inom ramen för skoldagen. Detta är viktigt för skyddet av alla minoritetsspråk. Ni som kämpar med att lära er ett språk vet också att man behöver mycket träning i språk - det räcker inte med en enskild timme i veckan, utan när man lär sig ett språk behöver detta vara en del av vardagen.

Utbildningsområdet kan dock inte ensamt trygga språkens överlevnad. De nationella minoriteternas kulturer och minoritetsspråken måste stödjas brett som en del av ett svenskt kulturarv och en mångfald. Fler behöver bidra till möjligheterna att använda språken, och det allmänna - kommuner, regioner och myndighet - behöver ge relevant och korrekt information om de rättigheter man har som minoritet och när man talar ett minoritetsspråk.

Precis som utredningen antyder behövs det en högre växel i den svenska minoritetspolitiken, men vi har i dag också hört om några processer som kräver sin tid.

Minoritetsfrågor

Det pågår förberedelser för en sanningskommission för det samiska folket. Samer har under vintern fått beskriva vilka förväntningar man har på sanningskommissionen och vad man tycker är viktigt att den behandlar.

När det gäller urfolket samerna vill Miljöpartiet understryka vikten av den konsultationsordning som nu bereds. Det räcker inte med att säga att man vill att samer eller andra minoriteter ska ha större inflytande i frågor som rör dem, utan man måste göra någonting annorlunda för att det ska hända i verkligheten.

Ett konkret tillfälle att visa att samer inkluderas i frågor som berör dem skulle kunna vara den kommande utredningen av rennäringslagen. Den är en följd av Girjasdomen, som vi har hört om tidigare i dag. Den nordiska samekonventionen behöver också tas vidare. Slutligen vill vi i Miljöpartiet att Sverige ansluter sig till ILO 169.

Även för tornedalingar, kväner och lantalaiset pågår arbete med en sannings- och försoningskommission. Där har det under vintern getts viktiga uppdrag till forskare, och samtal med enskilda har påbörjats.

De här processerna är viktiga och behöver tillräckligt med tid. Man kan dessutom lätt förstå att sådant som bygger på samtal mellan människor - särskilt samtal som kan vara svåra upplevelser - har drabbats av pandemin eftersom vi inte har kunnat träffas som vi brukar.

En högre växel i minoritetspolitiken behövs också när det gäller romers inkludering. Sverige har en strategi för romsk inkludering som sträcker sig ända till 2032. Målet är att den rom som fyller 20 år då ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som inte är rom. För att vi ska nå dit krävs insatser på nationell, regional och lokal nivå, och romska företrädare behöver involveras.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)