Migrationsfrågor

Herr talman! Sverige hade under alldeles för lång tid en ansvarslös migrationspolitik och en kravlös integrationspolitik. Det har bidragit till att skapa ett stort utanförskap i vårt land. Många som har kommit till Sverige har inte blivit en del av vår samhällsgemenskap.

Arbetslösheten är tre gånger högre bland utrikes födda än inrikes födda, och många kan inte tala tillräckligt bra svenska trots flera år i Sverige. Många kvinnor och flickor utsätts för den avskyvärda hederskultur som har brett ut sig i vårt land, med fruktansvärt våld och förtryck. Detta är det mycket sorgliga resultatet av den ansvarslösa och kravlösa migrations- och integrationspolitik som vänstersidan bedrev i Sverige under åtta år och som flera av vänsterpartierna nu vill återgå till.

För oss moderater är det uppenbart att den stora asylinvandringen har medfört att de som har kommit till Sverige inte har fått tillräckligt bra förutsättningar att integreras och bli en del av vårt samhälle. Därför genomför vi nu tillsammans med våra samarbetspartier ett paradigmskifte inom migrationspolitiken till EU:s miniminivå för att minska asylinvandringen.

När Socialdemokraterna senast styrde Sverige kom 320 000 asylsökande hit under åtta år. Efter tre och ett halvt år med moderatledd regering har vi nu den lägsta asylrelaterade invandringen sedan mätningarna påbörjades 1985. I år beräknas antalet asylsökande minska ytterligare, till omkring 5 000 personer. Det är en väsentlig skillnad jämfört med i genomsnitt 40 000 asylsökande per år när Socialdemokraterna och Magdalena Andersson styrde Sverige.

Herr talman! Vi moderater vill stärka samhällsgemenskapen. Den är inte kravlös. För oss är det enkelt: I Sverige försörjer man sig själv, i Sverige talar man svenska och i Sverige accepterar och efterlever man svenska värderingar. För att människor som kommit hit men av olika skäl ännu inte integrerats ska kunna lära sig svenska, etablera sig på arbetsmarknaden och bli en del av vår samhällsgemenskap behöver vi ha en stram migrationspolitik och en minimal asylinvandring under överskådlig tid.

Herr talman! För oss moderater är det viktigt att migrationspolitiken är rättvis. Människor som kommer till Sverige och anstränger sig och gör rätt för sig ska få bästa möjliga förutsättningar att bli en del av vår samhällsgemenskap. Många av dem som har kommit till Sverige har gjort just detta. De har ansträngt sig och lärt sig svenska, etablerat sig på arbetsmarknaden och blivit en del av vårt samhälle. De ställer klockan varje morgon och går till arbetet för att försörja sig själva och sin familj. De gör fantastiska insatser för Sverige.

Men, herr talman, människor som kommer till Sverige och begår brott eller på andra sätt missköter sig ska utvisas ur vårt land. Den tid då människor som var misstänkta för mord kunde belönas med ett svenskt medborgarskap är tack och lov förbi. Vi moderater vill ha ett rättvist Sverige där ansträngning lönar sig och brott straffar sig. I höst ändrar vi lagen så att brott med strängare straff än böter ska leda till just utvisning. Det blir den strängaste brottsutvisningslagstiftningen i hela Norden. Nu är det slutdaltat med personer som kommer till Sverige och begår brott.

Herr talman! Inom kort kommer riksdagen också att rösta igenom skärpta krav för att få svenskt medborgarskap. Nu är snart den tid förbi då man kunde bli svensk medborgare utan att kunna ett enda ord svenska och utan att kunna någonting om det svenska samhället. På nationaldagen, den 6 juni, införs krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap, krav på att man kan försörja sig själv, krav på man ska leva ett skötsamt liv, det vill säga inte begå brott, och krav på att man har bott en längre tid i Sverige för att bli svensk medborgare.

Vi inför snart också en kvalificering till välfärden. Det är inte rimligt att utlänningar kan komma till Sverige och från dag ett få tillgång till ett smörgåsbord av bidrag och ersättningar. Det ska löna sig att anstränga sig och arbeta, och därför inför vi en successiv kvalificering till socialförsäkringen i takt med att man arbetar och betalar skatt i Sverige. Vi inför dessutom ett bidragstak så att det alltid lönar sig mer att arbeta än att leva på bidrag. Det blir också ett aktivitetskrav på heltid för dem som tar emot försörjningsstöd så att de deltar i aktiviteter som gör att de kommer närmare arbetsmarknaden.

Arbetslinjen är en nyckel för att lösa integrationen, och vi är övertygade om att dessa åtgärder kommer att bidra till att fler människor blir en del av den svenska samhällsgemenskapen.

Herr talman! Allt detta är möjligt tack vare Moderaterna och våra samarbetspartier. Vi är nämligen överens om att invandringen måste minska för att vi ska lyckas med integrationen.

Såg ni Vänsterpartiets aprilskämt om att samarbeta med Centerpartiet? På vänstersidan är partierna alltså så oense att de till och med själva skämtar om sitt så kallade samarbete. Och i går rapporterade Expressen att en anonym men tung Skälla sagt: ”Oerhört viktigt att Magda inte samlar ihop de där gökarna i ett lag. Hellre stå över en period till än att ta in högerextremisterna i Centern och knasbollarna i V och MP i en regering. Allra minst på förhand. En sådan skitregering måste vara absolut sista utvägen.”

Detta kan tyckas vara komiskt. Men skrattet fastnar i halsen, för det är såklart väldigt allvarligt. Det skulle innebära stora risker för Sverige om vänstersidan fick makten eftersom de inte har förmåga att komma överens om någonting annat än att öka asylinvandringen.

Socialdemokraterna påstår att de vill ha en stram migrationspolitik, men Socialdemokraterna och deras samarbetspartier, eller vad man nu ska kalla partier som inte vill samarbeta, hade aldrig lyckats genomföra den minskning av asylinvandringen som den moderatledda regeringen har gjort de senaste åren.

Vänstersidan vill öka asylinvandringen. Och inte nog med att Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till precis alla skärpningar som den moderatledda regeringen genomför, utan Vänsterpartiet vill dessutom gå tillbaka till den politik som förde Sverige rakt in i krisen 2015, då över 160 000 personer sökte asyl i Sverige under ett år.

Miljöpartiet vill bland annat återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel för dem som får asyl, och Centerpartiet vill bland annat ta emot sex gånger fler kvotflyktingar. Detta skulle göra det omöjligt att lyckas med integrationen och skapa ett ännu större utanförskap i vårt land. Det är inte rättvist vare sig mot dem som kommer till Sverige eller mot alla som redan bor här.

Dessutom är vänstersidan regeringsoduglig och kan inte få saker gjorda. I stället för att lösa de problem som de själva har skapat vill Socialdemokraterna nu lägga över ansvaret för integrationen på vanliga svenska familjer. Ens barn ska bussas till skolor i andra områden och användas som kuddflickor för att lösa segregationsproblemen. I stället för att ta itu med de integrationsproblem som de själva har skapat vill Socialdemokraterna i stället sprida ut dem till i dag välmående områden genom att bygga miljonprogram i villaområden.

För oss moderater är det självklart: Människor förtjänar att vara trygga i sina bostadsområden och veta att barnen kan gå till skolan utan att utsättas för brott. Vi ställer inte upp på Socialdemokraternas tvångsblandning.

Herr talman! Valet i höst handlar om huruvida vi ska fortsätta framåt mot ett rättvisare Sverige där ansträngning lönar sig och brott straffar sig eller om vi ska göra en kraftig vänstersväng som riskerar att riva isär vårt land.

Moderaterna har börjat få ordning på Sverige för att minska det stora utanförskapet i vårt land. Vi har begränsat asylinvandringen och därmed skapat bättre förutsättningar för att lyckas med integrationen av dem som kommit hit och ännu inte blivit en del av vår samhällsgemenskap.

Sverige är på rätt väg, men vi är ännu inte framme. Låt oss fortsätta att få ordning på Sverige under fyra år till!

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Herr talman! Jag reagerar en hel del på det som återkommer hos ledamoten: att ansträngning ska löna sig. Jag tror att alla i den här kammaren håller med om att ansträngning ska löna sig, men jag tänker på de tonårsutvisningar som har varit omdebatterade de senaste månaderna.

Ansträngning ska ju löna sig, och Moderaterna har sagt att de vill stoppa tonårsutvisningarna för den här gruppen, som har ansträngt sig, som har gjort allt riktigt, som studerar eller arbetar och som har hela familjen kvar här. Men problemet är att de pågår fortfarande. Moderaterna verkar säga en sak och sedan göra en annan.

Moderaterna får gärna svara på vad de egentligen tycker om tonårsutvisningarna, för dessa pågår fortfarande trots att man säger att man vill stoppa dem. Tycker Moderaterna att det är en bra idé att sparka ut unga, vars föräldrar och syskon har permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap, när de fyller 18 år, eller tycker Moderaterna inte det?

Tycker Moderaterna nu i efterhand att det var en bra idé att lägga fram förslag i riksdagen om att ta bort ventilen för de här ungdomarna så att fler kan utvisas bara för att två år senare säga att man tittar på att införa en ventil för just dessa ungdomar så att de inte utvisas?

Man skulle ju inte lappa och laga i migrationslagstiftningen. Den tiden är över, har Moderaterna sagt flera gånger. Men just nu lappar och lagar man igen. Hur vill Moderaterna ha det egentligen?

Herr talman! Ansträngning ska löna sig. Det tycker vi moderater. Det är därför vi ser till att det också är på det sättet. Bland annat ser vi till att det lönar sig bättre att arbeta än att inte göra det. Vi ser till att fler människor kan komma närmare arbetsmarknaden. Vi ställer högre krav så att det alltid lönar sig bättre att leva på en inkomst än att leva på bidrag. Detta är grunden i vad ansträngning ska handla om.

Säg mig när Vänsterpartiet någonsin har gått i den riktningen att människor ska få behålla mer i plånboken! Vänsterpartiet har snarare lagt fram förslag om att höja skatterna.

När det gäller de så kallade tonårsutvisningarna, som Tony Haddou återkommande tar upp och lägger fram förslag om, har vi meddelat att vi har tillsatt en utredning som har tagit fram ett förslag som vi nu bearbetar, och vi kommer att återkomma med skarpa lagförslag här i riksdagen. Det är på det sättet vi hanterar denna fråga. Vi har aviserat detta, och i vanlig ordning vad gäller lagstiftningsprocessen är det regeringen som ska lägga fram en proposition.

Under Tony Haddous tid när han understödde den socialdemokratiska regeringen gjordes ingenting åt det här. Migrationsverkets generaldirektör kom till utskottet för ett antal veckor sedan och talade om att det utvisas färre unga vuxna i dag än tidigare. Också under tidigare år har man alltså utvisats om man inte har haft skäl att befinna sig i Sverige.

Vi tycker att det är rimligt att den som till exempel fyller 18 år men inte har fullgjort sin gymnasietid ska kunna göra detta och då ingå i familjegemenskapen under den perioden. Därför återkommer vi med lagförslag, och under tiden har Migrationsverket sagt att de inte kommer att gå vidare med de ärenden som annars kunde ha lett till utvisningsbeslut. Detta är solklara besked från vår sida.

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Precis, då utvisas fortfarande tonåringar i de situationerna. Moderaterna har haft möjlighet att stoppa tonårsutvisningarna, men det har man inte gjort. Man har sagt att man stoppar dem, men ändå pågår de. En paus räcker inte. Så är situationen helt enkelt.

Det stämmer inte att inget har gjorts tidigare i de här frågorna. Det fanns en ventil som Moderaterna tog bort. Jag tycker att det visar på en stark oförmåga hos Moderaterna att hantera migrationspolitiken. Man visste att barn som har stark anknytning till Sverige och som fyller 18 år skulle utvisas trots att familjen får stanna kvar i Sverige. Man visste om konsekvenserna, och ändå lade man fram förslag om att ta bort ventilen – det sista skyddet de hade i lagstiftningen.

Sedan, när det blir kritikstorm i Sverige om de här frågorna och vi lägger fram förslag eller ställer frågor och så vidare, säger Moderaterna att man tittar på en ventil som man två år tidigare har röstat bort. Detta, herr talman, framstår som amatörmässigt för mig. Man röstar bort en ventil, och sedan när det kommer kritik säger man att man tittar på en ventil igen.

Jag tycker att vi en gång för alla borde få ett klart besked från Moderaterna om att man stoppar alla tonårsutvisningar. Men det har man inte gjort, utan man pratar om att frågan utreds. Samtidigt utvisas tonåringar som har gjort just det som Moderaterna sa inledningsvis, nämligen ansträngt sig. De har gjort allting rätt och riktigt, de studerar eller arbetar och de har den starkaste anknytningen till Sverige. Ändå utvisas de i detta nu.

Ge oss ett klart besked en gång för alla – stoppa tonårsutvisningarna!

Herr talman! Ibland undrar jag om Vänsterpartiet faktiskt inte står upp för rättsstatens principer, det vill säga att det är Sveriges riksdag som stiftar lag men att vi har oberoende myndigheter och domstolar som sedan fattar beslut. Och vill vi ändra något i lagstiftningen har vi den gängse lagstiftningsprocessen för att göra just detta.

Långt innan Tony Haddou och Vänsterpartiet, Miljöpartiet och andra började tala om detta problem därför att det kom upp rapportering om det i debatten, långt innan detta, tillsatte vi alltså en utredning som hade som en del i utredningsdirektiven att titta på den här problematiken. Den utredningen har nu levererats. Vi har sagt att vi kommer att behöva skruva något i detta och att vi kommer att återkomma före sommaren med ett lagstiftningsförslag som kommer till rätta med dem som hamnar i kläm, dem som gör rätt för sig och dem som ska kunna fullgöra till exempel sina gymnasiestudier. Under tiden har Migrationsverket meddelat att man inte går vidare med de ärendena eftersom det förväntas ges gynnande beslut efter att lagstiftningen har kommit på plats här i Sveriges riksdag. Det är det vi har presenterat. Det är det som gäller.

Det är såklart på det viset att i grund och botten ska man ha egna skäl för att befinna sig i Sverige. Enligt principen om reglerad invandring är det i grund och botten så att man ska ha skäl för att befinna sig i Sverige om man inte är svensk medborgare. Det här handlar om att ge möjlighet för ytterligare uppehållstillstånd ytterligare en period efter att man har fyllt 18 år för att man inte ska rivas upp precis under gymnasietiden. Men i grund och botten ska man alltså ha asylskäl, och man ska ha ett arbetstillstånd eller något annat tillstånd för att befinna sig i landet.

Vänsterpartiet tror inte på detta. Vänsterpartiet tror ju i grund och botten på fri invandring. Det är därför man nu tar till de här brösttonerna i den här frågan. Man förklär det till förslag om att göra ändringar, men i grund och botten tycker man ju inte att människor som inte har rätt att vara i landet ska utvisas ur vårt land.

Herr talman! Jag kan säga så här till ledamoten Wärnick: Jag vill hellre vara med i ett skämt om ett samarbete än att vara med i ett samarbete som är ett skämt.

Jag är glad att ledamoten tar upp den ansvarslösa migrationspolitiken, för Ulf Kristersson var med och genomförde den och Forssell var stabschef när den genomfördes. Det är det som är verkligheten. Och ja, vi var också med. Men jag tror ju på att man kan prata om fakta och inte komma med alla möjliga dumheter här i kammaren om en icke sann verklighetsbild.

Efter 2016 var S med och stoppade den politiken. Vi var också med i delar av det, och ni var med i delar av det. Men verkligheten är att det var under allianstiden vi gjorde den migrationspolitik som skapade situationen 2015 och 2016. Det borde vi ta ansvar för i stället för att skylla ifrån oss, för det är bara genom att ta ansvar man faktiskt kan göra saker bättre. Det borde Moderaterna faktiskt göra.

Apropå att ta ansvar vill jag kolla upp det här att det är viktigt att de som gör rätt för sig och anstränger sig ska kunna vara här och kan få lov att stanna. Regeringens lönegolv gör ju motsatsen. Den gör att de utvisas.

Wärnick kommer från Gävleborg, som familjen Perez skickades iväg från. Varför blev de utskickade? Jo, på grund av lönegolvet. Pappan och mamman jobbade båda två, men pappan tjänade för lite. Tjänade han under kollektivavtalet? Nej, det gjorde han inte. Men han tjänade för lite för det påhittade, vansinniga lönegolv som Moderaterna har infört. Båda jobbade i välfärden. Båda ansträngde sig. Vad är beskedet från Moderaterna till den familjen, till deras kollegor och till klasskompisarna som nu inte längre har dottern Gabriella hos sig – hon som är född i Sverige men nu sitter i El Salvador och inte går i skolan för att hon mår skit, rent ut sagt? Är beskedet ”Ni ansträngde er inte nog”? Är det beskedet från Wärnick?

Herr talman! Vi vet att arbetskraftsinvandringen har varit förenad med mycket fusk och mycket missbruk. Vi har haft stora problem med utanförskap i de grupper som har kommit till Sverige för att arbeta på mycket låga löner med mycket låga ersättningar.

Därför har vi infört ett lönekrav på minst 90 procent av medianlönen. Vi tycker att det är rimligt att vi ställer höga krav på den som kommer till Sverige för att arbeta att också ha en lön man kan leva på och försörja sin familj på. Detta är beskedet, och då är det klart att det finns de som klarar det lönegolvet och de som inte gör det. Det är helt naturligt.

De som har kommit till Sverige och arbetat med arbetstillstånd tidigare har ju haft ett tidsbegränsat tillstånd. När det sedan görs en förnyad prövning måste de nå upp till de kriterier som finns vid det tillfället. Det är anledningen till att det då finns ett antal människor som inte når upp till vårt krav på 90 procent.

Det kommer naturligtvis att finnas ett antal människor som inte når upp till Centerpartiets krav på lönenivå heller. Ska det också då tas till de här tonerna om att ansträngning inte lönar sig och så vidare?

Självklart måste vi någonstans sätta gränsen i Sverige för vilken lönenivå man ska ha för att kunna försörja sig, försörja sin familj och bidra till samhället när man är på plats här. Vi menar naturligtvis att ansträngning ska löna sig. Självklart är det så, men vi måste ju ha principer vad gäller invandringen som är rimliga och på rätt nivå. Därför har vi infört detta.

Apropå det som Niels Paarup-Petersen nämner om tonen i debatten, den raljanta delen om vilket lag man tillhör och så vidare: För ungefär tio år sedan lyfte vi moderater att vi behövde övergå från permanenta uppehållstillstånd till tidsbegränsade uppehållstillstånd därför att de permanenta uppehållstillstånden helt enkelt ledde fel. Då sa Morgan Johansson från Socialdemokraterna att vi helt enkelt inte längre är människor om vi går fram med ett sådant förslag. Sådan var debattonen i det läget. Det är värt att komma ihåg när Socialdemokraterna säger sig stå för en stram migrationspolitik och påstår att de alltid gjort det.

Herr talman! Jag och Wärnick behöver inte prata länge om att Socialdemokraterna är snabba på att vända sig. Vi är överens där, kan man nog säga. Men i slutändan är det ett faktum att man gick från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd som standard under en socialdemokratisk regering, och det är ett faktum att under Alliansen var det inte så. Återigen: Låt oss bygga på fakta!

Jag konstaterar att beskedet till familjen Perez är att de fuskade eller inte ansträngde sig tillräckligt. Det är det som är beskedet från Moderaterna. Jag ska föra vidare till folk i Gävleborg att det är Moderaternas syn på den här familjen.

Ja, med vårt krav är det också folk som kommer att utvisas. Skillnaden är att vi vill ge makten till arbetsmarknadens parter, som vi brukar göra i Sverige, för att få en korrekt lönebildning. Det brukade Moderaterna också vara för.

Moderaterna har gett makten till Sverigedemokraterna. De som tror att Sverigedemokraterna är bättre på korrekt lönebildning än arbetsmarknadens parter kan från och med nu rösta på Moderaterna. De som tycker att det är arbetsmarknadens parter som ska sköta det kan rösta på oss. Så enkel kan vi göra den frågan.

Låt oss prata om arbete och arbetslöshet! I er budget har ni satsat 43 gånger mer på återvandringsbidraget än ni satsade på arbetsmarknadspaketet i vårändringsbudgeten. Om vi ska prata om arbetslöshet och att folk ska i arbete: För 1,4 miljarder kunde vi ha slopat arbetsgivaravgifterna för de första tio anställda i alla Sveriges företag. Men nej, återvandringsbidrag är det som är Moderaternas nya politik när vi har en halv miljon arbetslösa.

Ni har lämnat arbetslinjen till fördel för utvisningslinjen. Det är vad samarbetet med Sverigedemokraterna i stället för med Centerpartiet har gjort med Moderaterna. Jag känner inte igen er.

Herr talman! Låt oss ändå konstatera att jämfört med 2022 när vi tillträdde har vi stärkt familjers ekonomi i det här landet. Vi har sänkt skatterna. Vi har sänkt inkomstskatterna. Vi sänker matmomsen. Vi har sänkt bensin- och dieselskatterna och tagit bort reduktionsplikten. I praktiken ger de reformer som vi har genomfört under de här åren i snitt 5 000 kronor mer per månad för en vanlig barnfamilj.

Hur ska Centerpartiet kunna göra något liknande med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna? Det finns ju inte en chans. Det låtsas Centerpartiet inte om.

Vad gäller migrationspolitiken kan vi konstatera att Centerpartiet kan stå här och påstå sig stå upp för den reglerade invandringen. Men man ska samarbeta med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Man ska samarbeta med dem som vill återgå till den lagstiftning som rådde 2015, när över 160 000 asylsökande kom till Sverige under ett år.

Centerpartiet vill öka antalet kvotflyktingar från 900 till 5 000 personer. Permanenta uppehållstillstånd ska återinföras, enligt partier på vänstersidan. Amnestier ska införas, enligt Vänsterpartiet. Vad i detta kommer vi att få se om man tillsammans ska försöka bilda en regering, om man nu kommer överens om att över huvud taget samlas för ett sådant möte? Vad är det vi har att se framför oss, såväl vad gäller den ekonomiska politiken och migrationspolitiken som på andra områden?

Det spelar roll att man kan samla ett lag för att göra viktiga förändringar. Vi har skärpt Sveriges migrationslagstiftning till det bättre för att vi ska klara av integrationen. Det står jag upp för.

Herr talman! En av de frågor vi debatterar i dag är tonårsutvisningarna och på vilka grunder man ska kunna få uppehållstillstånd i Sverige om man har kommit hit som barn tillsammans med sin familj men hunnit bli vuxen innan Migrationsverket beslutat att bevilja ett permanent uppehållstillstånd.

De som hinner bli vuxna förlorar i dag rätten att räknas in som kärnfamilj och få stanna hos sina föräldrar om föräldrarna är svenska medborgare eller har permanent uppehållstillstånd här. Det här har lett till fruktansvärt orimliga resultat, inte minst sedan den ventil som vi i Miljöpartiet stred otroligt hårt för 2021 togs bort av Tidöpartierna och Socialdemokraterna i december 2023.

Det behövs nämligen en grund för att dessa ungdomar ska kunna få uppehållstillstånd. Grunden ”särskilt ömmande omständigheter” som gällde vuxna med stark anknytning till Sverige stoppade många helt orimliga utvisningar. När regeringen tog bort denna grund struntade man helt i konsekvenserna.

Migrationsverket uppger själva att detta har lett till fler tonårsutvisningar, och jag är glad att Moderaterna till slut lovade att komma med en lösning – men när kommer den?

Herr talman! Precis som jag meddelade i ett tidigare replikskifte bereds frågan nu på Regeringskansliet, och vi kommer att återkomma till Sveriges riksdag under våren med ett förslag som den ska kunna ta ställning till under innevarande mandatperiod. Det är ambitionen, och detta har också presenterats tidigare från vår sida gällande den här frågan.

Det här har sin grund i att vi har sett problematiken, och en utredare har fått titta på detta. Utredaren har sedan lagt fram ett förslag, och vi ser att det behöver skruvas på något ytterligare innan det kan lämnas över till riksdagen för ett skarpt beslut om ny lagstiftning.

Detta är inget nytt. Låt oss, som Migrationsverkets generaldirektör också har gjort, konstatera att det i dag är färre än tidigare i denna grupp av unga vuxna som får utvisningsbeslut som också verkställs. Det är naturligtvis viktigt att ha med sig. Man kan ju få för sig att det här är ett fenomen som tillkommit de senaste månaderna eller det senaste halvåret, men så är det inte.

Vi har en princip om reglerad invandring i Sverige, och den säger att man får stanna och får uppehållstillstånd om man har skäl att vara i Sverige men att man ska lämna landet om man inte har det. Det har funnits en grupp som har hamnat i kläm och som nu inte kan fullgöra sitt gymnasium för att de vid 18 års ålder ligger precis på gränsen. De måste naturligtvis få möjlighet att stå på egna ben och kunna få ett eget tillstånd, vilket de ju svårligen kan få just vid den tidpunkten om de inte har asylskäl.

Därför adresserar vi detta och återkommer till Sveriges riksdag för att förändra det.

Herr talman! Det krävdes många hjärtskärande berättelser från ungdomar som Jomana – som kom hit som fyraåring och utvisades strax efter att hon hade beställt sin studentmössa – Batis och Ayla med flera innan vreden även från Moderaternas egna väljare och medlemmar pressade partiet att erkänna att de måste backa och stoppa dessa orimliga utvisningar.

Statsministern stod då på en presskonferens och sa att tonårsutvisningarna skulle stoppas. Några som satt inlåsta på förvaret i Märsta, där man lever under sämre förhållanden än vad FN:s tortyrkommitté rekommenderar att människor ska hållas inlåsta under, räknade med att nyckeln i låset skulle vridas om och att de skulle kunna komma hem igen, gå till sina arbeten och återgå till ett normalt liv tillsammans med sina familjer. Så blev det dock inte, för statsministerns besked stoppade bara kommande beslut om utvisningar.

Ingenting har förändrats för Jomana, Ayla och de andra ungdomarna vars berättelser vände hela debatten och fick parti efter parti att ändra sig, och i Iran sitter just nu Darya och Donya med risk för sina egna liv. De var bland de sista som skickades till Iran innan Israels och USA:s bomber började falla. De har precis fått nej till att få komma tillbaka för att läsa klart den utbildning på sjuksköterskeprogrammet som de hann påbörja innan de skickades härifrån.

Kommer Moderaterna att ändra sig och göra något också för de här ungdomarna?

Herr talman! Jag har den största respekt för enskilda fall, men jag tycker att det är viktigt att vi i Sveriges riksdags talarstol inte tar upp myndighetsutövning gällande enskilda.

Det är klart att vi ska ha en diskussion och en debatt om lagstiftningen och dess konsekvenser, men i debatten som nu har pågått om denna problematik måste man faktiskt också addera något som kanske inte alltid kommer fram i debatten, nämligen att många av dem som nu har utvisats när de fyllt 18 kan ha befunnit sig i Sverige under en längre period då de under större delen av tiden mest sannolikt har varit här illegalt. Det här har Migrationsverket också påpekat.

Detta gör att man inte kan lägga till den tid då ens föräldrar – det är ju absolut inte barnens fel – har valt att stanna i Sverige illegalt och inte följa ett utvisningsbeslut. De kanske också har ansökt om asyl ett antal gånger men ändå inte följt utvisningsbeslutet och lämnat landet. Det kan inte tas till intäkt för att lagstiftningen inte fungerar som helhet.

I de enskilda delar där unga vuxna gör rätt för sig, anstränger sig och till exempel vill gå klart gymnasiet har vi dock aviserat att vi kommer att korrigera lagstiftningen. I väntan på att detta ska läggas fram har Migrationsverket meddelat att de inte går vidare med dessa ärenden eftersom de förväntar sig gynnande beslut längre fram. Detta är helt enligt den ordning vi ska ha i Sverige, som ju är en rättsstat där vi stiftar lagar som sedan tillämpas av oberoende myndigheter och domstolar. Det tycker jag är rätt och rimligt.

Precis det som gäller Vänsterpartiet gäller också Miljöpartiet: Deras bevekelsegrunder handlar inte alls enbart om den här gruppen, utan Miljöpartiet vill ju i princip också ha fri invandring. Man ska inte behöva ha några egentliga skäl. Har man bara gömt sig här i landet tillräckligt länge illegalt ska man få ta del av en amnesti.

Så kan vi inte ha det, men detta är alternativet med Magdalena Andersson som statsminister: att Miljöpartiet kommer att kräva detta.

Herr talman! Mandatperioden börjar gå mot sitt slut, och en viss summering kan göras av den migrationspolitiska debatten. Det är tydligt att de reformer som Socialdemokraterna lade grunden för under föregående mandatperioder i stort har genomförts. Den omläggning av migrationspolitiken som skedde under ledning av Socialdemokraterna 2015–2016 har inneburit att den långsiktiga trenden har hållit i sig vad gäller det nedåtgående söktrycket till Sverige.

Kriget i Ukraina har såklart inneburit ett stort inflöde, men i övrigt har kurvan för skyddsbehövande pekat stadigt nedåt. Den strama migrationspolitiken har således haft effekt, vilket vi tycker är bra.

Under mandatperioden har Tidöpartiernas politik mött verkligheten. I detta möte har det blivit uppenbart att de reformer som utlovades 2022 inte har stått testet mot denna verklighet: Angiverilagarna har dragits tillbaka. Brottsoffer och sjuka skulle utvisas, men så ser det inte ut att bli. Inga undantag skulle göras, men plötsligt ska spårbytarna få en andra chans. Återvandringsbidraget har totalsågats och kostar väldigt mycket mer än det smakar, och när det orimliga i tonårsutvisningarna blev tydligt mjuknade till sist även de tuffaste pojkarna i Tidölaget. Verkligheten visade sig vara mer komplex än vad avtalsförfattarna på Tidö slott kunde föreställa sig.

För oss socialdemokrater är det här ett kvitto på att vår migrationspolitik ligger rätt. Den ska vara stram. Migrationen ska stå i relation till vår förmåga att klara integrationen. Arbetskraftsinvandringen ska ske då behov av kompetens finns och när detta behov har fastställts av en myndighet i samråd med arbetsmarknadens parter. Den som sköter sig, gör allting rätt och som har en stark anknytning till Sverige ska också få en ärlig chans att bli en del av vårt land. Den som däremot missköter sig grovt, som inte vill vårt land väl och som inte ens försöker integreras kan inte heller räkna med att få stanna.

Herr talman! Jag vill här passa på att kommentera det utskottsinitiativ som har lagts på socialförsäkringsutskottets bord av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Initiativet handlar i korthet om att inleda beredning vad gäller såväl pågående som avslutade fall av så kallade tonårsutvisningar. Vi socialdemokrater menar att en sådan beredning kan inledas eftersom statsministern har gjort offentliga utfästelser om att tonåringar inte ska utvisas förrän ventilen som bereds är på plats samt att de ungdomar som utvisas ur landet kan söka nya tillstånd.

För att hantera dessa frågor på ett riktigt sätt behöver en beredningsprocess inledas. Därför kommer vi att ställa oss bakom detta utskottsinitiativ. Vi hoppas att initiativet därigenom kan vinna en majoritet och att riksdagen tar tydlig ställning för att hantera frågan om tonårsutvisningar på ett rimligt, korrekt och sakligt sätt.

Herr talman! Den här balanserade och begränsade invandringen som vi socialdemokrater förordar har ett brett folkligt stöd. Svenska folket vill inte ha en migrationspolitik som kastar ut grannar, vänner och klasskompisar bara för att de råkar komma från ett annat land eller har en felaktig hudfärg. De vill att den som kommer hit och arbetar ska göra det på sjysta villkor och utan att skapa arbetslöshet i Sverige. Det finns ett starkt stöd för att alla som är här ska sköta sig.

Den socialdemokratiska linjen är på så sätt en välavvägd linje mellan Tidöpartiernas alltför repressiva politik – och faktiskt allt som oftast rent rasistiska retorik – och den liberala migrationspolitiken som MP, C och V för. Riktningen framåt kräver varken symbolpolitik eller tvära kast, utan den kräver ansvarstagande, respekt för rättsstaten och en fast förankring i verkligheten. Det är en migrationspolitik som håller över tid, som människor upplever som rättvis och som bidrar till sammanhållningen i vårt land. Det är därför Socialdemokraterna också fortsättningsvis kommer att stå upp för en stram men rimlig migrationspolitik, där ordning och reda förenas med medmänsklighet, där krav går hand i hand med möjligheter och där Sverige tar ansvar utan att ta på sig mer än det vi klarar av. Det är så vi bygger ett starkare, tryggare och mer sammanhållet Sverige.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 31, men jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer.

(Applåder)

Herr talman! För varje år som har gått sedan Tidöpartierna fick regeringsmakten har Socialdemokraterna alltmer närmat sig vår migrationspolitik. I dag är det faktiskt svårt att se några tydliga skillnader. I sin reservation om regeringens förslag om bristande vandel, som ska kunna leda till att en utlänning nekas uppehållstillstånd eller får sitt uppehållstillstånd återkallat, meddelar Socialdemokraterna att de ännu inte har bestämt sig. Så liten har skillnaden blivit; Socialdemokraterna har ännu inte bestämt sig för om de ska stödja Tidöpartiernas politik inom migrationsområdet fullt ut.

Detta är i grunden något positivt. Det finns ett brett stöd i riksdagen för en stram migrationspolitik, och många i allmänheten känner sig trygga med det. Men samtidigt avser Socialdemokraterna att samarbeta med partier som vill införa amnesti för illegala migranter och dela ut permanenta uppehållstillstånd vid första asylbeslut. Det är förslag som i praktiken skulle återföra Sverige till en liberal migrationspolitik med ökade risker för ny migrationskris och fördjupad segregation.

Därför är min fråga till ledamoten enkel: Kan Socialdemokraterna garantera att den strama migrationspolitik som nu förs ligger fast även om de rödgröna partierna beklagligt nog skulle vinna valet?

Herr talman! Ja!

Herr talman! Socialdemokraterna kommer helt enkelt att köra över alla sina samarbetspartier. Det är bra att veta, och det är också bra för samarbetspartierna att veta.

Under Magdalena Anderssons sista år som statsminister beviljades ca 89 000 svenska medborgarskap till utlänningar. Förra året var siffran nere på ungefär 38 000. En viktig förklaring är att Migrationsverket, på regeringens uppdrag, har vidtagit åtgärder för at stärka säkerheten i prövningen av medborgarskapsärenden. Det innebär mer omfattande kontroller, vilket naturligt leder till längre och mer resurskrävande handläggning. En konkret åtgärd är att sökande i större utsträckning måste inställa sig personligen hos Migrationsverket. Samtidigt föreslår Socialdemokraterna i en kommittémotion att handläggningstiderna ska kortas.

Socialdemokraterna är alltså medvetna om att handläggningstiderna har ökat just för att stärka kontrollen och minska risken att fel personer beviljas svenskt medborgarskap, men de vill ändå att processen ska gå snabbare. Vad är det som ska prioriteras bort? I dag behöver en person ha varit i Sverige i endast fem år för att kunna ansöka om medborgarskap, men regeringen har redan beslutat om en proposition som höjer hemvistkravet till åtta år. Ändå vill Socialdemokraterna snabba på processen. Varför denna brådska? Varför kan inte utlänningar vänta längre på att bli medborgare? Det finns en målkonflikt, och jag vill veta vad Socialdemokraterna prioriterar. Är det kortare handläggningstid så att fler utlänningar kan få medborgarskap, eller är det säkerheten omkring medborgarskapsprocessen, vilket resulterar i att handläggningstiden blir längre?

Herr talman! I grund och botten bestämmer vi oss alltid för hur vi ska förhålla oss till politiska förslag när vi ser dem på bordet. Frågan om medborgarskap har varit en sådan fråga där vi inte visste exakt vad Tidöpartierna skulle föreslå. Från början var det nio års hemvisttid som låg på bordet, och sedan blev det åtta. Det blir omöjligt för oss att ta ställning till något innan vi har sett förslaget.

Detta gäller för övrigt också förslaget om bristande vandel. Den utredning som lades fram på bordet har sina förtjänster, och vi är alltid beredda att titta på goda politiska förslag. Men vi gör det alltid när propositionen ligger på bordet. I höstas hade vi inte sett en utredning, och då var vi ändå tvungna att förhålla oss öppna till frågan.

Låt mig gå vidare i frågan om medborgarskap. Man får skilja på hemvisttider och handläggning. Vi kommer att acceptera en förlängd hemvisttid. Det är rimligt. Vi förstår frågan om att uppvärdera det svenska medborgarskapet. Det har lagts fram fem utredningar om medborgarskap i riksdagen, och det har funnits mängder med tillfällen när man har valt att inte förlänga. Men vi har alltid försökt att nå enighet i en så viktig fråga. Det finns alltså grunder till att hemvisttiden inte har förlängts.

Däremot tycker vi att svensk förvaltning ska fungera väl. Att verket får kritik av Riksrevisionen för för långa handläggningstider, oavsett säkerhetsarrangemang, måste vi ta på allvar. Men då är det en resurs- och styrningsfråga. Då är det inte hemvisttiden det handlar om, utan det är en byråkratisk fråga: Hur hanterar vi handläggningen?

I det fallet är det märkligt att skicka tillbaka pengar från Migrationsverket och lägga dem på andra utgiftsposter. Det är fråga om ungefär 700 miljoner. Man skulle kunna ta en del av de pengarna till handläggningen. Det är styrningen av Migrationsverket som brister, inte att vi förlänger hemvisttiden i de fall som Sverigedemokraterna pratar om.

Herr talman! Jag tycker mig se och höra en viss förändring i tonalitet från Socialdemokraterna vad gäller migrationspolitiken. Det är som att man nu inte orkar hålla ut hela vägen när det gäller det man tidigare hänvisat till: en stram migrationspolitik. Nu hör vi Ola Möller och Socialdemokraterna säga balanserad och begränsad. Ska vi tolka detta som att man nu överger sina löften om att hålla en stram migrationspolitik?

Vad gäller anpassningen till asylaktivisterna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet funderar jag på vad Socialdemokraterna säger om kraven som ställs från de partierna. Vad kan man lova att man inte går med på? Vi har i flera tidigare replikskiften hört Ola Möller påstå att man absolut inte kommer att gå med på någonting. Men vi förstår ju att Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer att ställa ett antal krav på det migrationspolitiska området, eftersom det är centrala och viktiga frågor för de partierna.

Vänsterpartiet föreslår amnestier för alla dem som befunnit sig illegalt i Sverige och som alltså inte följt sina utvisningsbeslut och verkställigheterna av dessa utvisningar. Vänsterpartiet vill återgå till lagstiftningen så som den såg ut 2015, som ledde till den kris vi hade vid det tillfället med över 160 000 asylsökande på ett och samma år. Sverige stack ut i europeisk kontext, vilket gjorde det särskilt intressant att röra sig mot Sverige för att söka asyl. Och Miljöpartiet har krav på att återgå till att i huvudsak använda permanenta uppehållstillstånd snarare än tidsbegränsade uppehållstillstånd.

Allt detta gör att de tilldragande faktorerna, pullfaktorerna, till Sverige skulle öka. Det skulle återigen sätta press på Sverige och det svenska samhället och minska våra möjligheter att integrera alla de hundratusentals människor som har kommit till Sverige men tyvärr inte har tagit sig in i det svenska samhället ännu.

Vad kan Socialdemokraterna säga om detta? Vilka löften kan man utställa till svenska folket när man ska samarbeta med de här partierna?

Herr talman! Jag får alltid sänka bordet när Viktor Wärnick har stått i talarstolen före mig, och varje gång tänker jag: Nu sänker jag tonläget i debatten.

Jag är helt övertygad om att Viktor Wärnick lyssnade på hela anförandet. Då hörde han ordet stram. Det stämmer alltså inte att det nu skulle finnas någon skiftning eller så. I mitt anförande nämnde jag ordet stram fler gånger än orden balanserad och begränsad.

Vi har en stram migrationspolitik nu. Vi har en i huvudsak bra migrationspolitik just nu. Men det finns saker som behöver korrigeras. Det vi vänder oss mot är de obalanserade förslag som kommer framöver, det vill säga att man vill införa angiverilagar. Vi får se exakt vad det blir. Det kommer även oerhört drakoniska förslag, eventuellt kring bristande vandel, där det inte ska definieras vad det handlar om utan vara ganska flytande, och så vidare.

Det ligger ett antal förslag på bordet som riskerar att skapa något annat än en stram migrationspolitik. Det blir i stället, rakt upp och ned, en korkad migrationspolitik, som inte landar i att se till att ha ett lågt inflöde till landet utan som skadar människor som befinner sig i landet. Det vänder vi socialdemokrater oss mot. Det är därför det behöver vara begränsat och balanserat. Och det ska vara en stram linje. Det är inga oförenliga begrepp jag pratar om utan en helhet i politiken.

Viktor Wärnick kan alltså vara lugn i den delen, precis som ledamoten från Sverigedemokraterna. Han fick också svaret att migrationspolitiken ska vara stram.

När det gäller röda linjer, som jag förstår att Viktor Wärnick är ute efter, har jag varit tydlig här tidigare, så sent som i förra debatten, med att vi inte kommer att återgå till permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Vi kommer inte heller att acceptera att man vill ha lägre lönekrav än kollektivavtalsenliga löner, förutsatt att lönekravet är dispositivt. Vi kommer alltså inte att gå med på lönedumpning. Det är två tydliga röda linjer som vi kommer att ställa upp mot det regeringsalternativet, oavsett vilka partier som ingår i det.

Herr talman! Att vi återkommande ställer de här frågorna har naturligtvis att göra med de partier som Ola Möller och Socialdemokraterna säger sig vilja bilda en majoritet med efter valet, om olyckan skulle vara framme. Det är självklart att väljarna behöver få veta vad de får.

De senaste dagarna har vi i medierna fått ta del av rapportering om att Socialdemokraterna inte i förväg tänker berätta vilka man vill samarbeta med eller vilken politik detta skulle kunna leda till. Det tror jag är dåligt. Väljarna behöver i konsumentupplysningens namn få veta vad det är de väljer. Det finns självklart olika tonaliteter, olika viktningar, i de olika partierna. Men att Socialdemokraterna bestämt motsätter sig att berätta på vilket sätt man ska bilda en regering och på vilka sakpolitiska grunder den regeringen ska regera landet tror jag är dåligt.

Vi vet vad det kommer att innebära om Miljöpartiet och Vänsterpartiet sitter i regeringen. Vi vet ju vad som hände vad gällde migrationspolitiken när Miljöpartiet satt i regeringen vid det förra tillfället. Det resultatet förskräcker inför framtiden.

Jag frågar Ola Möller om skiftningen, om det är så att man går från en stram migrationspolitik till en balanserad och begränsad sådan. Jag förstår att Ola Möller inte håller med, men vi ser hur Socialdemokraterna rör sig närmare de andra vänsterpartierna i de migrationspolitiska frågorna. Inte minst de senaste månaderna har man gjort det.

Det förvånar mig att Socialdemokraterna ställer sig bakom förslaget om utskottsinitiativ som Vänsterpartiet och Miljöpartiet lägger fram. Det är allt annat än stramt. Vi ska behandla det på socialförsäkringsutskottets sammanträde i morgon. Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår alltså att svenska staten ska hämta tillbaka icke-medborgare från tredje land. Det är vad förslaget ytterst går ut på.

Står Socialdemokraterna bakom detta? Ska vi lägga resurser på att återföra människor som redan har fått sin sak prövad här i Sverige till landet för att de ska få en ny prövning? Är det beskedet från Socialdemokraterna?

Herr talman! Vi säger att vi vill bilda en regering. Vi säger inte att vi vill bilda regering med parti X, Y eller Z. Det är det tydliga beskedet vi ger. Vi säger också att vi vill nå breda överenskommelser för landets bästa. Jag har ett antal gånger här sträckt ut handen till Viktor Wärnick i fråga om till exempel migrationspolitiken.

Jag tycker att det är rimligt att väljarna får lägga sina röster, och sedan försöker vi hitta ett samarbete i Sveriges riksdag. Vi ska inte ha ett tvåpartisystem, som i praktiken är det Viktor Wärnick förordar.

Dessutom funkar inte hans eget partis Tidösammanhang. L och SD skrev ett avtal som Ebba Busch sågade. De är dessutom inte längre överens om punkterna i det. Sverigedemokraterna struntar fullständigt i frågan om vinster i skolan, och Liberalerna hävdar en annan ståndpunkt. Och vi fick se Ebba Busch lajva utrikesminister; när hon satte i gång var man inte ens överens om den utrikespolitiska linjen kring Israel och Gaza. Vi har dessutom sett att Tidöpartierna backar när det gäller spårbytesfrågan och tonårsutvisningar.

Den rigida syn på politik som Viktor Wärnick försöker frammana här ställer vi socialdemokrater inte upp på. Vi tror på en representativ demokrati där väljarna ska få lägga sin röst, och när det finns ett valresultat bildar man regering. Det är en annan linje. Jag har respekt för att Wärnick har en annan uppfattning, men det är vårt besked till väljarna.

När det gäller utskottsinitiativet är det att påbörja en beredning som vi ställer upp på. Vi tänker inte ta ställning till exakt hur saker och ting ska falla ut och lösas förrän beredningen är avslutad. Vi gör detta med anledning av att statsministern har stått på en presskonferens och varit tydlig med att det ska komma en lösning för människor som kommit i kläm. Då vill vi se om det går att lösa denna fråga på ett rimligt och bra sätt, balanserat och begränsat.

Herr talman! Det är alltid fascinerande att lyssna till Ola Möller tala om migrationspolitik. Socialdemokraterna har alltid rätt, har alltid haft rätt, kommer alltid att ha rätt och har alltid velat genomföra det, även om man har fel.

Därför är det lite intressant att det inte är särskilt svårt att googla fram att Socialdemokraternas egen utredare, Lawen Redar, för bara några år sedan konstaterade att de kanske inte hade haft så rätt. Lawen Redar sa: Vi ska vara djupt självkritiska. Socialdemokraterna har enligt en intern rapport misslyckats med invandringspolitiken under årtionden. Invandringen har primärt kommit eftersom vi inte har vågat göra de förändringar som har behövts. Vi ska vara djupt självkritiska. Vi behöver förändra politiken.

Trots det står Ola Möller här i talarstolen och säger att de redan under förra mandatperioden lade upp de linjer som den här regeringen nu genomför. Jag kan konstatera att mycket av det som faktiskt genomfördes under det sista av Socialdemokraternas åtta år i regeringen kanske var möjligt att göra just för att de inte hade en bromskloss. I min värld var den bromsklossen Miljöpartiet.

Man kan konstatera att många av de förändringar som gjordes och av de utredningar som tillsattes grundade sig på utskottsinitiativ från riksdagen. Det här skedde när Socialdemokraterna hade blivit av med tvångströjan, Miljöpartiet.

Det är mycket glädjande att Socialdemokraterna har hittat rätt väg. Men vill Ola Möller skjuta bort den kritik som finns internt mot att man inte hade rätt politik? Kan Ola Möller konstatera att man kanske inte genomförde allt som man ville genomföra under de här åtta åren?

Herr talman! Har man självkritik leder det till att man förändrar sin politik. Jag tror att i synnerhet Kristdemokraterna kan dela den känslan, med tanke på att Kristdemokraterna för 20 år sedan stod här och förordade breda amnestier. Socialdemokraterna stoppade dem den gången, så att det bara handlade om papperslösa. Kristdemokraterna förordade ju amnesti för hela gänget som var här.

Att partier har självkritik och för en inre debatt med högt i tak tycker jag är positivt. Det är klart att vi ska vara kritiska till politiken som förts. Jag kan vara kritisk till politik som förts i 30 år av Socialdemokraterna. Bostadspolitiken – hur kunde man avveckla det gemensammas ansvar för den i början av 90-talet? Skolpolitiken – varför avskaffade man inte vinsterna i välfärden med deras skolsegregerande effekter på 90-talet? Socialpolitiken – varför gjorde man inte snabbare förändringar i socialtjänstlagen? Arbetsmarknadspolitiken borde vi absolut ha varit mycket offensivare i, så att integrationen fungerat.

För att titta i historiens backspegel: Under de där tio månaderna innan vi lade om politiken borde vi inte ha accepterat Miljöpartiets krav att behålla Moderaternas och Kristdemokraternas politik. Vi borde ha kört över Moderaterna och Kristdemokraterna 2014 och slängt deras politik på den historiska sophögen redan då, för då hade inte den situation som blev verklighet under september och oktober 2015 uppstått.

Visst är jag kritisk till mitt eget parti. Jag är kritisk till Kristdemokraterna också. Men det betyder ju inte att vi i dag inte skulle kunna ha en position som är relevant utifrån hur verkligheten ser ut. Jag har lite svårt att förstå vad Ingemar Kihlström far efter. Förklara gärna det, tack!

Herr talman! I det här inlägget var Ola Möller mycket mer kritisk mot sitt eget parti än vad han var i sitt huvudanförande i talarstolen. Där lät det som att man alltid hade gjort allt rätt och alltid kommer att göra allt rätt.

När det gäller den politik som Ola Möller kallar rasistisk – jag märkte ordvalet – och som vi nu genomför under de här fyra åren har Ola Möller i mångt och mycket tryckt på ja-knappen, så han är också en stödjare av den. Jag tycker inte att man ska använda sådana begrepp i talarstolen.

Ola Möller kan här med högburet huvud säga att han ska genomföra en stram migrationspolitik och vänta till efter valet. Men jag tycker att det är lite oärligt mot väljarna. Vi konstaterar att man på vänstersidan inte ens vill skapa ett lag. Man vill inte ha en lagkänsla. Det är som om man i en fotbollsmatch inte skulle vilja spela åt samma håll eller ens spela på samma plan. Hur har man då tänkt sig att genomföra en stram migrationspolitik i Sverige?

Ola Möller har rätt. Vi ska vara självkritiska. Vi hade en annan linje förut, men vi hittade en ny linje betydligt tidigare än vad Socialdemokraterna gjorde. Vi har också sett till att genomföra vår nya politik i sakfrågorna. Att använda fulpolitik och säga att Sverigedemokraterna styr är som att säga att det var Miljöpartiet som styrde under sju år och att det sedan blev frihet. Jag tror att politiken behöver ha en sjystare ingång i debatten.

Jag vill också ställa frågan hur Ola Möller bedömer möjligheten att genomföra den här strama migrationspolitiken när de andra som ska vara med i laget inte ens vill sätta sig på samma avbytarbänk utan hellre sätter sig på läktaren och säger vem som ska spela på planen. Hur har Ola Möller tänkt genomföra den strama migrationspolitiken efter valet?

Herr talman! Den sista frågan har jag redan svarat på.

Ingemar Kihlström! Jag råder ledamoten att skaffa plattformen X och följa till exempel Richard Jomshof, som bland annat har blivit anmäld för hets mot folkgrupp för sitt tonläge. Hade ledamoten bemödat sig om att lyssna på vad jag sa i mitt anförande hade han hört att jag inte sa att politiken är rasistisk utan att retoriken är rasistisk.

Ledamoten Kihlström behöver faktiskt ta till sig att han samarbetar med ett djupt rasistiskt parti som gång på gång förminskar och hånar invandrare, kvinnor, hbtqi-personer, klimataktivister och andra minoriteter. Ledande företrädare berättar att man inte kan vara svensk om man är same eller jude och twittrar att mina partikollegor som står i Aktuellt-studion inte är svenskar.

Detta är rasism, Ingemar Kihlström. Om ledamoten inte kan ta till sig det och förstå den dynamiken är jag djupt orolig för vart ett parti som för 20 år sedan stod i den här salen och förordade breda amnestier har tagit vägen. Men det här kanske inte är så konstigt. Tittar man på ordvalen från partiledaren och EU-parlamentarikern i Ingemar Kihlströms parti rörande palestinierna förstår man att rasismen har krupit långt in även i Kristdemokraterna. Det kommer inte ledamoten Kihlström undan. En spade ska kallas en spade, och en rasist ska kallas en rasist.

(Applåder)

Herr talman! Vi har många frågor på bordet i dag här i kammaren. En av dem handlar om synen på permanenta uppehållstillstånd. Många flyktingar som jag har mött beskriver stunden då de fick sitt permanenta uppehållstillstånd som stunden då de kunde andas ut, avsluta flykten och börja tro och bygga en framtid här.

FN:s flyktingorgan UNHCR rekommenderar länder att bevilja permanenta uppehållstillstånd till människor som flytt – dels såklart för att det för flyktingarna främjar psykisk hälsa och trygghet, dels för att det faktiskt gör att länderna som de kommer till får bättre möjlighet att integrera dem.

Jag träffade Alex, som är läkare från Ukraina. Hon sa det tydligt och träffande: Det tar för mig två år att bli läkare i Sverige, men jag får bara ett års uppehållstillstånd i taget. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tror att det är värt att sätta igång den här processen med tanke på risken för att bli utskickad. Det kanske är bättre att ta ett tillfälligt jobb med någonting annat så länge.

Jag vet att Socialdemokraterna har sagt nej till att riva upp beviljade permanenta uppehållstillstånd. Men regeringen vill ju ta bort möjligheten att någonsin få permanent uppehållstillstånd. Då riskerar vissa människor att under mycket lång tid få leva i Sverige med korta tidsbegränsade uppehållstillstånd och stor otrygghet. Hur ställer sig Socialdemokraterna till det?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Hirvonen för frågan.

Vi får se hur den produkt som regeringen lägger på riksdagens bord kommer att se ut och var vi kommer att landa. Det är viktigt att människor som gör rätt för sig, kämpar och vill vara en del av vårt land har möjlighet att känna samhörighet och tillhörighet. Vi har under lång tid föreslagit att man ska ha samhällskunskap och uppfylla språkkrav för att kunna få permanent uppehållstillstånd. Det är nog en ordning som hade varit väldigt bra, givet den diskussion vi nu har om medborgarskap.

Vi tycker att ansträngningar ska löna sig. Däremot finns det problem med de permanenta uppehållstillstånden i vissa fall. Individer som kanske inte har den ingången, och till och med individer som garanterat inte har den ingången, har fått rätten att vara i Sverige på ett sätt som de kanske inte skulle ha.

Därav är vår utgångspunkt i vår kongresshandling att vi ska ligga på EU:s miniminivå, men vi är inte sämre än att vi diskuterar hur man ska hitta en väg framåt. För att vi ska kunna besvara frågan från ledamoten om den vägen framåt behöver vi se regeringens proposition på bordet, och det har vi inte gjort än.

Herr talman! Det är jätteviktigt med insatser för att ge människor som kommer till Sverige som flyktingar möjlighet att lära sig svenska språket och komma in i samhället på bästa möjliga sätt.

Under vår tid i regering tillsammans gjorde vi många viktiga insatser för att människor från dag ett skulle kunna börja lära sig svenska. Vi satsade mycket på kommunerna för att de skulle få bättre förutsättningar. Jag är övertygad om att man kan göra mer där.

Samtidigt finns forskning om detta globalt. Från en ny opinionsundersökning från Novus vet vi också att majoriteten av svenskarna är övertygade om att permanenta uppehållstillstånd är bättre än tillfälliga för att människor ska kunna bli en del av samhället.

Om människor ska vara i Sverige i väldigt många år på korta uppehållstillstånd kommer det att påverka integrationen negativt. Vi vet att tanken från regeringen är att människor sedan ska bli medborgare efter åtta år, plus en väldigt lång handläggningstid. Som det ser ut i dag är den tyvärr flera år.

Alla kan inte få ett medborgarskap som regelverket ser ut i dag. Det gäller till exempel dem som har fått sin födelsedag ändrad av Migrationsverket. De kommer inte med dagens regelverk åt medborgarskapet.

Det gäller också dem som har id-handlingar från Somalia eller Afghanistan som inte godkänns. För dem tar det ytterst lång tid att få ett medborgarskap.

Det gör att vi för vissa personer inte ens talar om åtta plus två år. Vi kanske talar om en mycket stor del av en människas liv i denna otroligt otrygga tillvaro.

Jag vill understryka vikten av att det ska vara möjligt att få permanent uppehållstillstånd.

Herr talman! Det finns många delar i detta som man såklart behöver titta på. Det handlar om identifikation och hur länge människor ska vara här. Det förlängs nu från åtta till tio år i det nya förslaget. Samtidigt finns möjligheten att till sist få medborgarskap även för de grupperna, även om det tar väldigt lång tid.

Det finns en linje mellan en stram migrationspolitik och en korkad migrationspolitik som är viktig. Det är därför som vi säger nej till att dra in de permanenta uppehållstillstånden för bland annat de grupper som ledamoten Hirvonen pekar på här.

Vi vet att efter fem år träder möjligheten att vara varaktigt bosatt in. Att ompröva det vart femte år är bättre än om man inte hade haft möjligheten att vara varaktigt bosatt.

Samtidigt måste vi hitta en möjlighet för dem som gör rätt för sig men som kanske hamnar i den problematik som ledamoten nämner. De ska också kunna få en möjlighet att vara här mer stadigvarande.

Exakt hur det ska gå till behöver vi diskutera. Vi vet inte om regeringen har något förslag. Liberalerna har till exempel talat om etableringsventiler, trappor och allt möjligt. Det är en diskussion man skulle kunna föra i de här sammanhangen om vi menar allvar med att arbete och liknande ska löna sig.

Jag kan inte stå här och säga exakt var vi kommer att hamna om en proposition som vi inte har sett på bordet. Däremot ser jag stora förtjänster med att ge människor hopp och möjligheter att vara en del av ett sammanhang. Det måste beaktas i en sådan produkt.

Ledamoten får hia sig ett tag, som vi säger i Skåne. Vi kommer att ge svar när produkten ska behandlas i kammaren.

Herr talman! Sverigedemokraterna har tillsammans med regeringen genomfört en kombination av reformer inom migrationsområdet under mandatperioden som resulterat i att både asylinvandringen och beviljandet av svenskt medborgarskap har halverats jämfört med hur det var när de rödgröna partierna hade regeringsmakten. Dessutom väntar flera reformer som ska behandlas i riksdagen innan mandatperiodens slut som kommer att cementera den strama migrationspolitik som Sverigedemokraterna och regeringen har upprättat.

Samtidigt har det skett satsningar under den här mandatperioden som inte fått så mycket uppmärksamhet. I statsbudgeten har 100 miljoner kronor avsatts årligen på att återkalla uppehållstillstånd. Detta har resulterat i att antalet återkallade uppehållstillstånd har mer än fördubblats från cirka 3 000 år 2022 till 6 500 år 2025.

Det har funnits utlänningar i Sverige som inte har uppfyllt villkoren för sina uppehållstillstånd men som ändå behållit sina uppehållstillstånd och därmed haft tillgång till socialförsäkringsförmåner. Regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna sett till att Migrationsverket får de resurser det behöver för att dessa uppehållstillstånd ska återkallas.

För Tidösamarbetet har det varit viktigt att till väljarna leverera en fungerande migration där de som inte har tillstånd att vistas i Sverige utvisas. Det är därför Polismyndighetens arbete med inre utlänningskontroller har intensifierats samtidigt som polisen har fått utökade befogenheter vid inre utlänningskontroll.

Under mandatperioden har polisen fått utökade befogenheter för att vid inre utlänningskontroll kunna kroppsvisitera en utlänning för att leta efter pass, omhänderta ett pass och ta utlänningen till polisstationen för förhör.

Det ska bli lättare att hitta de illegala migranterna för att skicka hem dem. Vi kommer inte acceptera ett tillstånd där illegala migranter gör Sverige till sitt hem. Illegala migranter har ingen plats i Sverige. Vi är tydliga i det budskapet. De ska åka hem.

Sverigedemokraterna och regeringen har vidtagit flera åtgärder för att det ska bli svårare att vara illegal migrant i Sverige. Regeringen beslutade förra månaden om en proposition som äntligen kommer att hindra kommuner från att betala ut försörjningsstöd till illegala migranter. Snart kommer riksdagen att anta denna proposition, och äntligen kommer Sverige gå till ett normaltillstånd där illegala migranter inte kan få försörjningsstöd.

Även preskriptionsreglerna för utvisningsbeslut har ändrats under den här mandatperioden. De nya preskriptionsreglerna för utvisningsbeslut innebär att den illegala migranten måste lämna landet innan preskriptionstiden för utvisningsbeslutet börjar löpa.

Det innebär att man inte längre som illegal migrant har något incitament att stanna kvar i Sverige. Har man fått ett utvisningsbeslut är man en permanent illegal migrant i Sverige. Man kan inte ansöka om uppehållstillstånd igen inifrån landet.

Innan denna lagändring stannade många illegala migranter kvar i Sverige i fyra år, och sedan ansökte de om uppehållstillstånd igen. Under de fyra åren arbetade många av dem inom den illegala ekonomin och stärkte den organiserade kriminaliteten. Det är slut på det nu. Har man fått ett utvisningsbeslut ska man lämna landet.

Även spårbytet har avvecklats under den här mandatperioden. Spårbytet var en bestämmelse som möjliggjorde för asylsökande som etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden att få ett tidsbegränsat arbetstillstånd även om de fick avslag på sin asylansökan.

Vad innebar det egentligen? Det innebar att om du anlände till Sverige som asylsökande och var stark nog att arbeta så kunde du stanna kvar även om du inte hade asylskäl. Men om du inte kunde arbeta, kanske för att du var funktionsvarierad, då kunde du inte byta spår. Det var så det fungerade. Den starkes rätt gällde.

Det underminerade asylrätten. Fick du avslag på din asylansökan kunde du ändå stanna kvar om du var stark nog att arbeta. Det innebar också att utlänningar kom hit från säkra ursprungsländer och sökte asyl, medvetna om att de skulle få avslag, eftersom de kom från säkra ursprungsländer. Deras egentliga avsikt var alltså att skaffa jobb i Sverige. De använde därmed asylrätten för att arbetskraftsinvandra, och detta underminerar både asylrätten och arbetskraftsinvandringen.

Sedan är det ju så att ett avslag på asylansökan innebär att personen inte har skyddsbehov och då ska lämna landet. Det innebär inte att man kan stanna kvar och arbeta – ett nej måste betyda nej. Trots drevet från vissa partier i denna församling och från medierna har det funnits många anledningar att avveckla spårbytet.

Det finns vissa partier i riksdagen som verkligen vill ha en reglerad invandring där sannolikheten att fusk förekommer minimeras. Sedan finns det andra partier som ständigt öppnar upp möjligheter för utlänningar att fuska. Man öppnar upp för fusk om man till utlänningar säger: ”Även om du får avslag på din asylansökan kan du stanna kvar, bara du hittar en arbetsgivare som kan ge dig lön!” Det ska inte finnas genvägar till uppehållstillstånd. Antingen är du flykting, och då får du asyl i Sverige, eller också är du inte flykting, och då åker du hem.

Herr talman! Under den här mandatperioden har vi avskaffat EBO-lagen. Vi har gått tillbaka till den ordning som rådde före 1994 och som innebär att man som asylsökande inte får ekonomiskt stöd från staten om man skaffar eget boende. Som asylsökande tilldelas man ett asylboende, och där får man leva tills man får veta om man har tillstånd att vistas i landet eller om man ska utvisas.

De ytterligare steg som regeringen och Sverigedemokraterna nu kommer att ta går mycket längre än den ordning som rådde före 1994. Bland annat handlar det om geografiska begränsningar för asylsökande, som ska vistas inom det län där det tilldelade asylboendet ligger. Framtida reformer kommer att se till att asylsökandes och illegala migranters rörelsefrihet i Sverige begränsas kraftigt.

För att se till att det blir ännu svårare för asylsökande att skaffa eget boende kommer Sverigedemokraterna och regeringen även att begränsa asylsökandes tillgång till den svenska arbetsmarknaden. I praktiken kommer den enda lagliga inkomst som asylsökande har att vara dagersättningen, vilket innebär att de blir tvungna att bo på asylboende.

Bara för att informera Socialdemokraterna, som inte verkar ha uppfattat att EBO är avskaffat: EBO är avskaffat. Nu tar vi nästa steg och begränsar asylsökandes rörelsefrihet. Inte bara ska de inte kunna skaffa eget boende; de ska inte heller röra sig utanför det län där deras asylboende ligger. Om de gör det kan det utgöra grund för förvar.

Herr talman! Vi har haft människor i det här landet som har kunnat bli svenska medborgare trots att de aldrig uppburit en lön, trots att de aldrig talat ett enda ord svenska och trots att de ser ned på detta lands värderingar. Nu är det slut med det. Om du ska bli svensk medborgare ska du inte bara anpassa dig till samhället, utan du ska också bidra till samhället.

Förra månaden beslutade regeringen om en historisk proposition om att höja kraven för medborgarskap. Jag var 20 år gammal när Folkpartiet lanserade förslaget om att man skulle behöva göra ett språktest för att få svenskt medborgarskap. Då kallades det rasistiskt av vissa partier i den här församlingen. I dag är detta sunt förnuft, och det är den här regeringen, tillsammans med Sverigedemokraterna, som lägger fram förslaget om att äntligen ge det svenska medborgarskapet den värdighet det förtjänar.

Vi kommer att höja hemvistkravet till åtta år. De som kommer till Sverige får vänta längre för att få sitt medborgarskap. Man behöver klara ett språk- och samhällskunskapsprov och måste kunna försörja sig för att bli en del av den svenska gemenskapen. Vi stänger dörren för utländska bidragstagare att bli en del av Sverige. Dessutom skärper vi kravet på hederligt levnadssätt så att det blir nästan omöjligt att bli svensk medborgare om man begår grövre brott.

Den som blir svensk i formell mening kommer att värdesätta sitt medborgarskap just för att medborgarskapets värde kommer att öka genom denna reform.

Herr talman! Det är inte ett sammanträffande att det är just Tidöregeringen som har genomfört alla de viktiga migrationsreformer som jag har redogjort för. Våra fyra partier har olika åsikter och olika politiska program, men på grund av att vi har satt allmänhetens intresse framför politiska dogmer har vi samlat oss bakom en politisk inriktning där målet är att ta tag i vissa problem som länge har präglat Sverige.

En kaotisk migration har lett till ett skuggsamhälle som har gynnat den organiserade kriminaliteten och till ett utanförskap vars värsta avarter man ser i de invandrartäta områdena. De låga trösklarna till den svenska gemenskapen har lett till fragmentering och polarisering. Problemen som de rödgröna partierna lämnade efter sig var många, och Tidöpartierna har haft fullt upp med att hela det här landet.

Sverige är inte längre på väg åt fel håll. Vi har brutit med den politik som skapade problemen. Vi accepterar inte ett Sverige där den som saknar rätt att vara här ändå blir kvar. Vi accepterar inte ett system där ett nej i praktiken betyder kanske. Ett nej ska betyda nej. Svenskt medborgarskap ska inte heller vara en formalitet, utan det ska vara ett kvitto på att man vill och kan vara en del av Sverige.

Det här handlar inte om hårdhet, utan det handlar om att återupprätta rättvisa, ansvar och respekt för vårt land. Skillnaden i denna kammare är tydlig: Vissa partier förklarar problemen – vi åtgärdar dem. Och vi kommer att fortsätta tills Sverige fungerar igen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Gholam Ali Pour avslutade med att regeringen inte bara pratar om problemen utan också åtgärdar dem. Men det finns ju en utmaning i att man även skapar dem.

Till exempel har man skapat tonårsutvisningar och utvisning av folk som jobbar och tjänar över 30 000 kronor. Det är ingen annan som har skapat det problemet, utan det har ni gjort, Nima Gholam Ali Pour. Det fanns inte, men ni skapade det. Varför? Det är det som är vår stora fråga.

Vi i Centerpartiet stöttar stora delar av det som görs för att strama upp migrationspolitiken och säkra att det råder ordning och reda, att ett nej ska vara ett nej etcetera. Vi stöttar de bitarna. Men vi är skeptiska till de delar som är rättsosäkra, som ni inte ens kan förklara och som Lagrådet säger är extremt undermålig lagstiftning.

Det är alltså ingen regering som har fått så mycket kritik från Lagrådet som den här. Den får kritik för att den skapar riktigt dålig lagstiftning som ingen, inte ens regeringen själv, kan säga vad den innebär. Det är vi skeptiska till, och det bör man vara. Lag är nämligen inget man ska hafsa igenom bara så där en tisdagsmorgon, när man är lite halvtrött. Det ska göras ordentligt, och man ska lyssna på de experter som faktiskt vet vad saker handlar om. Det gör inte den här regeringen, och där skiljer vi oss åt.

Jag skulle dock vilja fråga om en väldigt specifik sak, nämligen tolkarna. Det handlar om människor som var redo att offra sina liv för att hjälpa Sverige och som i dag hotas. De befinner sig i livsfara, men regeringen vägrar ta dem till Sverige. Som god nationalist borde väl du tycka att den som hjälper Sverige – som är redo att offra sitt liv för Sverige – borde få ett tack tillbaka? De här människorna borde väl få den hjälp att rädda sig själva och sina familjer och komma till Sverige som försvaret anser att de bör få?

Jag ber om ursäkt för att jag tilltalade ledamoten med du, herr talman!

Herr talman! Jag börjar med tonårsutvisningarna. De har sitt ursprung i lagstiftning som antogs innan den här regeringen tillträdde. Det är det första jag vill säga.

Sedan vill jag säga att de här personerna inte utvisas för att de är tonåringar utan för att de inte har vistats lagligt i Sverige länge nog för att få permanent uppehållstillstånd. För att få permanent uppehållstillstånd måste man vistas lagligt i Sverige under tre år, och det har de inte gjort.

I dagens lagstiftning finns ett hemvistkrav på fem år för att få medborgarskap. Om de hade haft en förankring i det här landet, till exempel vistats här med uppehållstillstånd under fem år och också haft permanent uppehållstillstånd, hade de även kunnat bli medborgare. Problemet är att de inte varit här lagligt under många av de år de vistats i Sverige.

Detta är inte något som Centerpartiet framför. Man framför en förvrängd bild av att dessa individer utvisas för att de är tonåringar.

När det gäller dem som hjälpt de svenska soldaterna i Afghanistan har vi den utlänningslag vi har. Vi kan inte hela tiden göra undantag för olika grupper. Tidigare hade man afghanamnestin, där man tyckte synd om en viss grupp och då gjorde undantag från utlänningslagen. Nu är det tonåringar som inte ska utvisas, och då vill man göra undantag för dem. Sedan har man de nobla personer som hjälpte svenska soldater i Afghanistan, och så vill man börja göra undantag för dem. Så kan vi inte ha det.

Herr talman! Det är oerhört intressant att höra regeringsunderlagets största parti säga att vi inte ska göra några undantag. Det är ju just vad regeringen gör just nu. Man inför undantag på undantag. Man inför en ny gymnasielagstiftning där gymnasielärarna sitter på makten att bestämma om människor ska få stanna eller inte. Det är det ni gör just nu. Det är ert svar på tonårsutvisningarna: en ny gymnasielagstiftning.

Jag hoppas att Nima Gholam Ali Pour faktiskt läser vad regeringen säger, tar till sig det och inser att det är detta man håller på med just nu.

Ja, jag tycker att man kan göra ett undantag för dem som försvaret har bett om hjälp och som alla andra länder i Europa faktiskt hjälper. Vi har hjälpt en del av denna grupp tidigare, men alla har inte fått lov att komma. Jag tycker att vi kan göra det. Vad kommer annars att hända nästa gång Sverige är ute i ett krigsområde och behöver hjälp från folk lokalt? Det vi säger är: Tack för att ni ställer upp för Sverige och faktiskt förråder ert land! Vi kommer att lämna er därhän sedan, men snälla – ge oss stöd!

Hur tror ledamoten att det kommer att påverka Sveriges möjlighet att säkra sina trupper vid framtida konflikter? Det vill jag gärna ha svar på.

Sedan har jag en fråga till som jag jättegärna skulle vilja få svar på. Det gäller den kommande vandelslagstiftning som regeringen tänker lägga fram.

I dagsläget finns det en taxichaufför i Malmö som inte kan få uppehållstillstånd för att han har fått fyra trafikböter. Fyra trafikböter gör att en taxichaufför i Malmö inte kan få permanent uppehållstillstånd då det anses att han i framtiden eventuellt inte kommer att kunna ha kvar sitt yrke. Det är kravet i dag. Så långt nere är vi att fyra trafikböter kan hindra uppehållstillstånd för en människa som jobbar här, bor här, har familj här etcetera. Han har gjort allting rätt. Han har varit här i tio år.

Hur få trafikböter ska det vara i framtiden?

Herr talman! Jag börjar med det sista. Det görs en vandelsprövning när man ska få permanent uppehållstillstånd. Den görs av Migrationsverket, inte av oss här i kammaren, och har inte ändrats sedan den här regeringen tillträdde. Det är samma vandelsprövning som görs.

Ledamoten säger att den här regeringen har gjort undantag. Ett av de förslag som ska stoppa vissa utvisningar av yngre personer kommer från en utredning som man länge har arbetat med. Det är inget undantag utan ett förslag som har funnits i en utredning sedan tidigare. Det är absolut inget undantag som regeringen har kommit på, som Socialdemokraterna gjorde med afghanamnestin där man bara tog fram ett riktigt dåligt förslag.

Jag tror också att det var någon fråga om bristande vandel. Det ska inte behövas att man bryter mot lagen för att man ska bli nekad uppehållstillstånd eller få sitt uppehållstillstånd återkallat. Ibland kan det räcka att vara en utlänning i Sverige som inte följer myndighetsbeslut eller beter sig illa i samhället, så att det framgår att detta är en person som inte borde vara här.

Vi borde ha en lagstiftning där man helt enkelt återkallar uppehållstillståndet för en person som till exempel umgås med kriminella gäng eller med extremister. Det är märkligt att Centerpartiet inte håller med.

Herr talman! Man undrar om det betyder att alla som gick på Jimmie Åkessons bröllop skulle vara föremål för den här vandelsprövningen, med tanke på att det var gängledare på plats där.

Det jag tänkte fråga Nima Gholam Ali Pour om var dock inte det, herr talman. Det handlar om den situation som tolken Rashid och 50 andra afghanska medborgare som sida vid sida med svenska soldater bidrog till bekämpandet av talibanregimen nu befinner sig i.

I Aftonbladet i dag kan vi läsa en intervju med Rashid. Han säger: Vi flyr för våra liv. Det finns ingen säkerhet här för oss.

Sedan talibanernas maktövertagande 2021 har Sverige under ett tidsfönster fram till årsskiftet lyckats få ut alla utom 50 av dem som bistod våra styrkor på plats. Men precis som Rashid lever de som är kvar på rymmen med sina familjer. Många flyttar från plats till plats. Rashid beskriver att han tydligt känner hur talibanernas nät sluter sig tätare. De får helt enkelt allt bättre kontroll över medborgarna i Afghanistan och betraktar såklart dem som hjälpte Sverige och andra västmakter som förrädare. I somras dödades en vaktchef av talibanerna. Han blev skjuten på öppen gata.

I december berättade Nima Gholam Ali Pour att det är Sverigedemokraterna som blockerar en lösning som skulle kunna innebära att de här 50 personerna och deras närmaste familjer skulle kunna komma till säkerhet i Sverige. Varför fortsätter Sverigedemokraterna att blockera detta?

Herr talman! Jag vill börja med att säga att detta visar vilken hemsk ideologi islamismen är, när talibanerna på detta sätt förföljer kvinnor och alla möjliga människor i Afghanistan. Det händer också i många andra länder, även i Iran, där islamismen förtrycker folket. Det måste man verkligen uppmärksamma. Jag tycker väl att Miljöpartiet inte uppmärksammar det så ofta som man borde göra.

För att besvara själva frågan: Om man är förföljd och har belägg för det ska man söka asyl, helst i första säkra land. Det är så det brukar fungera. De konventioner som berör flyktingskap säger att man ska söka asyl i första säkra land.

Jag tycker inte att Sverige borde ha något undantag där man börjar peka ut vissa flyktinggrupper som är förföljda och sedan säga att de flyktinggrupperna ska prioriteras på något sätt för att komma till Sverige.

Vad gäller de här afghanerna har de skrivit på ett avtal med Försvarsmakten. I det avtalet har det inte ingått att man senare ska få asyl eller uppehållstillstånd i Sverige. Av avtalet har det framgått vad som ingår för de afghaner som har hjälpt svenska soldater. Det är det vi utgår ifrån. Det är lagstiftningen vi utgår ifrån. Det går inte att börja prioritera, för olika partier vill prioritera olika grupper, till exempel tonåringar – och tänk på afghanamnestin, som Miljöpartiet var huvudarkitekt bakom.

Herr talman! Det här är en fråga om människor som tog anställning och satte sina liv i fara för att sida vid sida med svenska kvinnor och män under svensk flagg bidra till att bekämpa talibanregimen. Om vi är överens om att talibanregimen är en av de mest fruktansvärda regimerna i världen förstår jag inte Sverigedemokraternas slutsats att de människor som riskerade sina liv med de soldater som var i Afghanistan på riksdagens uppdrag – Sveriges uppdrag – inte ska inkluderas i den grundprincip som brukar gälla. Den är att alla ska med när det värsta inträffar. Man lämnar inte någon kvar.

Anders Brännström, som är före detta arméchef, lyfter ett annat perspektiv – nämligen säkerheten för de soldater som Sverige skickar ut i framtiden. Han säger att vi måste kunna anställa de bästa tolkarna och medarbetarna. Det gäller ju att se till att svenska soldater – svenska kvinnor och män – som åker ut för att verkställa politiska beslut får de bästa förutsättningarna. Hur ska soldater som vi skickar ut i framtiden kunna se dessa nödvändiga lokalanställda tolkar och andra som man behöver för att utföra sina uppdrag i ögonen och säga ”Ni kan lita på oss. Vi lämnar er inte att dö”?

Så länge den här frågan inte är löst kan vi heller inte avsluta det här kapitlet. Det var ett fruktansvärt misslyckande att talibanerna kom tillbaka till makten. Det ville ingen; det hoppades ingen på. Men vi måste ta vårt moraliska ansvar. Det är ett moraliskt haveri att vi inte gör mer.

Herr talman! Grunden för den slutsats som vi dragit och som innebär att man inte ska ge den här gruppen uppehållstillstånd per automatik är att politiker inte kan peka ut vilka grupper, vilka nationaliteter, som ska få flyktingstatus. Om man ska ta ett sådant beslut gör man det i förväg, kanske genom ett avtal som Försvarsmakten har med den gruppen eller genom lagstiftning.

Man kan inte i efterhand prioritera olika grupper. Det har Miljöpartiet gjort tidigare. De har pekat ut unga afghaner och sagt att den gruppen ska få någon form av uppehållstillstånd. De har pekat ut tonåringar och sagt att utvisningar av alla tonåringar ska stoppas. Men lagstiftning fungerar inte på det sättet. Människor måste behandlas på ett likvärdigt sätt. Om de har asylskäl får de självklart asyl, helst i första säkra land. De behöver inte ta sig ända till Sverige. De behöver ta sig till ett land där de får den säkerhet de behöver.

Vi har inte haft sådan lagstiftning att man automatiskt får uppehållstillstånd bara för att man hjälper svenska soldater. Vi vet inte vad sådan lagstiftning kan leda till. En sådan lagstiftning måste utredas. Skulle den innebära att vi ger alla som hjälper svenska soldater uppehållstillstånd framöver om de skulle hamna i en situation där en regim förföljer dem? Det måste utredas vad en sådan lagstiftning kan innebära och hur många migranter vi skulle ta emot på grund av den.

Herr talman! Det kommer flera förslag nu i vår från regeringen. Jag kan konstatera att Sverigedemokraternas egna ledamöter inte hade levt upp till kraven för hederlig vandel. Ändå vill man lagstifta kring det, retroaktivt. Senast i går åtalades en politiker från Sverigedemokraterna för flera våldtäkter och sexuella övergrepp. För några månader sedan blev ledamotens kollega, en riksdagsledamot, tagen med narkotika i blodet. Eller ska vi titta på Jimmie Åkessons bröllop, vilka som var inbjudna dit och vilka gängkriminella kopplingar som finns?

Det finns ett tydligt mönster av bristande vandel inom Sverigedemokraterna. Tycker ledamoten att det är lämpligt att införa lagar om brott och straff retroaktivt och att ställa krav som man själv inte lever upp till?

Herr talman! Lagstiftning om bristande vandel kommer att omfatta vissa utlänningar. Svenska medborgare har ovillkorlig rätt att vistas i Sverige, och det känner ledamoten till. Tanken med en sådan lagstiftning är att den som är utlänning och gäst i Sverige ska sköta sig. Det innebär inte bara att man inte ska bryta mot lagen, utan det innebär också att man inte ska hamna i olika extremistgrupper eller börja umgås med kriminella gäng.

Detta handlar om utlänningar. När ledamoten försöker förvränga saker och ting, jämföra svenska medborgare och utlänningar och säga att de ska följa samma lagstiftning och att man på grund av bristande vandel skulle utvisa svenska medborgare känns det märkligt att ledamoten är vänsterpartistisk migrationspolitisk talesperson. Ledamoten verkar ju inte ha någon aning om att medborgarskap innebär att man har ovillkorlig rätt att vistas i Sverige, medan utlänningar kan utvisas på grund av bristande vandel. Sverige har befogenhet att införa sådan lagstiftning.

Vill Vänsterpartiet ha utlänningar i Sverige som är med i kriminella gäng? Vill Vänsterpartiet ha utlänningar i Sverige som samarbetar med Isis, men som inte har begått brott? De frågorna måste ledamoten svara på.

Vi vill inte ha extremister i Sverige. Jag utgår från att regeringen inte vill ha extremister i Sverige. Det är därför vi siktar på att införa sådan lagstiftning. Jag tror vi har mandat att införa sådan lagstiftning. Det svenska folket vill inte ha islamistiska eller andra extremister i Sverige. Vi vill utvisa dem.

Herr talman! Ledamoten undvek min fråga. Jag frågade vad han tycker är lämpligt, och jag tog upp exempel från i går och de senaste månaderna. Bara den senaste tiden har sverigedemokratiska politiker åkt dit för våldtäkter, för sexuella övergrepp och för att ha narkotika i blodet.

Nej, jag vill inte ha extremister i Sverige. Men jag tog precis upp vilket parti som utmärker sig här. Det är därför jag frågar om lämpligheten.

Ledamoten säger att kommer man till Sverige ska man inte begå brott. Jag tycker inte att någon ska begå brott. Det är det som är skillnaden här, nämligen att Sverigedemokraterna vill ta fram en särlagstiftning.

Om man tittar på mönstret av kriminella handlingar och vilka som utför dem är frågan väldigt befogad: Är det lämpligt att Sverigedemokraterna tar fram sådan här lagstiftning retroaktivt? Senast i går åtalades ju en politiker från Sverigedemokraterna för flera våldtäkter och sexuella övergrepp. För några månader sedan blev ledamotens kollega här, en riksdagsledamot, tagen med narkotika i blodet. Vi kan också tala om Jimmie Åkessons bröllop, vilka som var inbjudna dit och vilka gängkriminella kopplingar som finns. Då tror jag att man vill veta hur lämpligt det är att Sverigedemokraterna ska ta fram lagförslag om bristande vandel och införa detta retroaktivt. Det ska vara olika lagstiftningar för olika människor.

Detta är ytterst en fråga om lämplighet, så jag får ställa frågan igen i och med att jag inte fick svar: Tycker ledamoten att det är lämpligt att ni tar fram ett sådant lagförslag, när ni själva inte hade levt upp till kraven gällande vandel?

Herr talman! Jag förstår frågan, men den utgår från ren okunnighet. Jag tycker att ledamoten borde vara medveten om att svenska medborgare har fler rättigheter och friheter än icke-medborgare. Det är en poäng med att bli medborgare i Sverige: Man får fler rättigheter, och man får tillgång till vissa anställningar som icke-medborgare inte har tillgång till. Det är en självklarhet i alla världens länder att utlänningar, alltså icke-medborgare, inte har en ovillkorlig rätt att vistas i landet. I många länder har man mycket högre krav på utlänningar för att få vistas i landet än vi har i Sverige.

Sedan säger ledamoten att han inte vill se extremister i Sverige. Men Vänsterpartiet är ju emot en lagstiftning om att utvisa utlänningar på grund av bristande vandel. Det är vad lagstiftningen handlar om. Du har inte begått ett brott som utlänning, men du har börjat umgås med extremister. Du har börjat stödja Hamas eller Isis. Då utvisas du. Men vad ledamotens parti säger är att man inte ska utvisas på grund av detta. Då vill ju Vänsterpartiet se fler islamistiska extremister i Sverige; det går inte att förneka.

Herr talman! Efter snart en mandatperiod med den här regeringen har vi sett resultaten av Tidöpartiernas migrationspolitik. Den har endast inneburit djupa försämringar och grova inskränkningar för asylsökande. Det är framför allt barn på flykt som får betala det högsta priset. Migrationspolitiken har präglats av rättsosäkerhet och konstanta försämringar ur barnets perspektiv, försämrad jämställdhet och försämrad integration.

I stället för en regering som har en genomtänkt, rättssäker och solidarisk migrationspolitik, som tar avstamp i asylrätten och andemeningen i internationella konventioner, har vi en regering som inte har några som helst ambitioner att skapa ett tryggt och säkert mottagande i Sverige. Tvärtom är det bara försämringar och inskränkningar, mer otrygghet och mer osäkerhet.

Den här regeringen har också systematiserat utvisningar på ett fruktansvärt sätt. Varje dag möts vi av nya reportage om liv och drömmar som krossas framför ögonen på oss. Det handlar om människor med djup förankring i Sverige. Barn som är födda här och ungdomar som vuxit upp här utvisas till länder som de många gånger aldrig varit i eller har någon anknytning till. De kan inte heller språket. Föräldrar som arbetar, kanske inom vård, omsorg eller andra bristyrken, utvisas. Det handlar om familjevänner, kollegor eller barnens klasskompisar. De är väletablerade som alla andra och har gjort allting rätt och riktigt.

Detta syns tydligt i de tonårsutvisningar som pågår. Alla riksdagspartier, även Sverigedemokraterna, hävdar att de vill stoppa tonårsutvisningarna. Trots det riskerar unga människor som rotat sig i Sverige fortfarande att utvisas, och det fattas fortfarande utvisningsbeslut.

Efter massiv kritik från allmänheten och från partiernas egna medlemmar kallade regeringen och Sverigedemokraterna till pressträff. Inför hela svenska folket påstod de att tonårsutvisningarna skulle pausas till dess att man hunnit utreda lagen. Men regeringens paus gäller bara de ungdomar som ännu inte fått beslut. Alla som redan fått sin dom ska fortfarande utvisas, och migrationsdomstolen säger att de inte omfattas av pausen. Politiskt skådespel från regeringen hjälper inte alla de unga som fått orimliga, omänskliga beslut om utvisning.

Systrarna Donya och Darya studerade till sjuksköterskor när de fick ett utvisningsbeslut i 18-årspresent, trots att hela familjen fick stanna kvar. Nu sitter de fast i krigets Iran och har fått avslag på ansökan om att få komma tillbaka till Sverige. De måste få komma hem igen. Sveriges regering måste ta sitt ansvar när det gäller att identifiera unga i samma situation och se till att de får komma hem till sina familjer.

Sedan borde ingen av dessa unga med familjer här tvingas lämna landet när de söker uppehållstillstånd på nytt, utan de måste få söka det inifrån Sverige. Det handlar som sagt om riktiga människor som är djupt rotade i Sverige, som studerar eller arbetar och har hela sina liv här. Det handlar om våra barns kompisar, våra grannars barn, våra unga vänner och våra kollegor, som riskerar att utvisas till länder där de inte har familj och i många fall inte ens har varit.

Herr talman! Tonårsutvisningarna har skett på grund av politiska beslut. Tidöpartierna har haft en sådan iver att göra det svårare för människor att få stanna i Sverige att man inte har brytt sig om konsekvenserna. Reformerna har varit kategoriska, förhastade och omänskliga. Det är detta som har lett oss dit där vi står i dag. Att Tidöpartierna nu förstår sitt misstag är uppenbart – det har alla sett. Men det är mindre uppenbart att man är villig att göra vad som krävs för att få ett stopp på dessa orimliga utvisningar av unga människor.

Regeringen vill ha ordning och reda i migrationspolitiken men har i stället skapat en stor oreda. Man sa att det är slut med att lappa och laga, men man lappar och lagar.

Medan Tidöpartierna drar ut på frågan i ett försök att komma undan kritikstormen fortsätter utvisningarna. Familjer som splittras kan inte vänta på att regeringen ska återkomma med en ventil. Ungdomar som står på randen till att få sin framtid sönderslagen kan inte sätta sitt hopp till att regeringens ventil ska omfatta just dem. Tvärtom lutar sig regeringen på en utredning som riskerar att leda till fler tonårsutvisningar, inte färre. Därför måste tonårsutvisningarna omedelbart stoppas. För de unga och deras familjer är läget akut.

Herr talman! Den här regeringens politik kommer också med ett högt pris: Det är inte bara asylsökande som drabbas av politiken. Jag tror att många som lyssnar på den här debatten kan hålla med mig om att Sverige är skörare än på mycket länge. Människor lämnas vind för våg. De får hantera den ekonomiska krisen själva. Välfärden går sönder, inte för att det måste vara så utan för att regeringen har bestämt att det ska vara så. Den rekordhöga massarbetslösheten lämnas helt utan åtgärder, och regeringen har lyckats tvärnita och krascha bostadsmarknaden.

Det är också därför den här regeringen återkommande och konsekvent behöver syndabockspolitiken. Det är bara att konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna på punkt efter punkt totalt misslyckas med att hantera allvarliga samhällsproblem och inte kan skylla på annat än invandringen. Vi ser gång på gång vilka som får betala priset för detta.

Det är inte invandring som har gjort Sverige skörare. Det är den här regeringens prioriteringar och ogenomtänkta signalpolitik som skadar sammanhållningen i samhället, förvärrar och fördjupar de sociala och ekonomiska klyftorna mellan människor och gör att vi inte heller kan rusta upp Sverige.

Med den här regeringen har vi fått en rekordhög arbetslöshet. Tillväxten är låg, fattigdomen har fördubblats och rekordmånga barn vräks från sina hem. Samtidigt har vi ett gäng miljardärer och en förmögenhetskoncentration som är tydligare än någonsin. Vanliga löntagare betalar betydligt större andel av sin inkomst i skatt än den rikaste procenten. Tänk om regeringen ställde lika höga krav på miljardärerna som på asylsökande eller arbetslösa – att miljardärerna skulle bidra lite mer när barnfamiljerna är fattiga eller sjukvården har nått bristningsgränsen och att vi börjar investera och omfördela lite mer i Sverige. Då hade kanske ledamöterna här tagit fram ”rör inte min kompis”.

Herr talman! Så här kan vi inte fortsätta. Vi behöver bryta den här utvecklingen och bygga ett bättre och tryggare Sverige.

En regering som slår sönder människors liv, splittrar familjer och river isär samhället på det sätt som nu sker kan inte sitta kvar. Den behöver röstas bort efter sommaren. För nyckeln till framgång för Sverige har aldrig någonsin varit försämringar, nedskärningar eller sämre villkor. Vår styrka i Sverige har varit att investera i samhället och i varandra – i välfärd, utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är så Sverige utvecklas, och det är så Sverige växer. Det har hela vår moderna historia bevisat.

Det går att bygga ett rymligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och människorna i det. Det är det effektivaste och viktigaste vi kan göra, och det är detta som avgör hur väl vi lyckas.

Jag yrkar bifall till reservation 9.

Herr talman! Jag fascineras ändå när jag lyssnar till vänsterpartierna, framför allt Vänsterpartiet, och hör hur man lägger fram alla dessa förslag som går i totalt motsatt riktning mot vad regeringen och också Socialdemokraterna säger sig stå bakom.

Vänsterpartiet verkar alltså inte se några som helst problem med en hög asylinvandring till Sverige. Man ser inga problem med detta kopplat till segregation, utsatthet, utanförskap, kriminalitet och alla andra bekymmer som Sverige har plågats av under mycket lång tid då vi haft en mycket hög asylinvandring. Inget av detta adresserar Vänsterpartiet när man formulerar sin migrationspolitik. Jag tycker att det är anmärkningsvärt och något som verkligen behöver tillkännages för väljarna.

Vänsterpartiet föreslår i det här motionsbetänkandet att vi ska införa amnestier för dem som har levt tillräckligt länge i Sverige illegalt. Det handlar om personer som har fått sin sak prövad av oberoende myndighet och domstolar och fått fastslaget att de inte har skäl att befinna sig i Sverige och därför behöver lämna landet, men de har ändå stannat kvar och gömt sig. Och gömmer man sig tillräckligt länge i Vänsterpartiets Sverige ska man alltså få ett uppehållstillstånd.

Detta är de förslag som Vänsterpartiet här lägger fram. Man vill återgå till 2015 års lagstiftning, som ledde till att över 160 000 personer valde att söka asyl i just Sverige. Man vill höja bidragen, man vill höja ersättningarna och man vill öka tilldragandefaktorerna till Sverige. Man yrkar avslag och röstar nej till alla de förslag som den moderatledda regeringen lägger fram.

Det är ett farligt vänsterexperiment som väntar Sverige om Vänsterpartiet får inflytande över migrationspolitiken. Jag har en fråga till Tony Haddou: Vilka reformer kommer Vänsterpartiet att kräva ska rullas tillbaka för att man ska släppa fram en socialdemokratisk regering efter valet i höst?

Herr talman! Den frågan har jag fått under hela den här mandatperioden, och varje gång har jag sagt samma sak: Vi går till val på Vänsterpartiets politik. Roligare än så blir inte svaret, helt enkelt.

Det fanns väl ingen anledning till att jag blev kallad asylaktivist av ledamoten när han tog upp alla förslagen, men jag vill ändå bemöta några punkter, framför allt detta om segregation. Om man vill ha segregation och utanförskap har den här regeringen en väldigt stark politik för att just uppnå detta både socialt och ekonomiskt. Man ökar de ekonomiska klyftorna och har fördubblat fattigdomen under mandatperioden.

I ärlighetens namn bygger man knappt några bostäder alls, utan man har ägnat mandatperioden åt att kritisera Socialdemokraternas förslag när det gäller det. Man har aldrig pratat om sin egen politik. Man har helt och hållet kraschat bostadsmarknaden. Vi har en enorm bostadsbrist i Sverige.

Det är just därför Moderaterna behöver invandringen att peka på: Kolla, där är problemet! Jag tycker att det är oseriöst och väldigt allvarligt, för i slutet av dagen är det alla människor där ute som får betala priset för detta, precis som jag sa i mitt anförande.

Den här regeringen är inte intresserad av att bygga bostäder för vanliga människor eller av att skapa arbeten. Vi har 100 000 fler arbetslösa under den här regeringen.

Man pekar på Vänsterpartiet och säger att man är rädd för vår migrationspolitik, som handlar mer om trygghet för människor som kommer hit i stället för att de ska vara otrygga, rädda och så vidare. Vi vill inte ha ett sådant samhälle.

Sedan tycker jag att man ska få avsluta sin flykt i Sverige. Man kan inte leva tillfälligt i 10 eller 20 år och hela tiden behöva ansöka om förnyat uppehållstillstånd. Jag tycker att vi ska ha kvar systemet med permanenta uppehållstillstånd, och man borde få det tidigare. Det får gärna vara huvudregeln. Det stärker integrationen.

Herr talman! Vi moderater vill alltså minska segregationen. Vi vill minska utanförskapet. Vi vill minska skuggsamhället. Därför måste vi också ha en minimal asylinvandring under överskådlig tid, när vi under många år har haft en så stor invandring till Sverige, delvis baserat på Vänsterpartiets idé om den migrationspolitik vi ska ha. Det är därför jag tar upp detta.

Det finns liksom inget tak för Vänsterpartiet vad gäller invandringen. Det finns ingen riktning som säger att det någonstans finns en gräns för vad Sverige klarar av när det handlar om att integrera alla dem som söker sig just till Sverige.

Det var alltså så att Sverige under en lång period, innan vi lade om och införde detta paradigmskifte från den moderatledda regeringens sida, stod ut i Europa som ett land dit man särskilt sökte sig. Det gjorde att trycket på Sverige var särskilt högt. Detta har lett till all den problematik som vi har sett. Det är detta vi nu reformerar för att komma till rätta med.

Vänsterpartiet kräver ju att få ingå i en vänsterregering efter valet i höst, om olyckan skulle vara framme. Och Vänsterpartiet har alltså alla dessa förslag. Vi hörde nyss klart och tydligt från Tony Haddou att han tycker att om man har kommit till landet och har gömt sig här tillräckligt länge – trots att man inte har skyddsskäl och trots att myndigheter och domstolar har sagt att man bör återvända hem till sitt hemland och att man inte har något här att göra – ska man få uppehållstillstånd i Vänsterpartiets Sverige.

Alla de förslag som den moderatledda regeringen har lagt fram, de reformer vi har gjort och det paradigmskifte vi nu har inlett har Vänsterpartiet konsekvent röstat nej till. Därför är frågan relevant, och den är relevant för alla vänsterpartier – alla oppositionspartier i Sveriges riksdag: Kommer man att kräva att allt detta rullas tillbaka för att släppa fram en ny regering?

Socialdemokraterna hävdar ju att man för en stram migrationspolitik och att man står upp för detta och så vidare. Men man har ju kompisar som tycker något helt annat. Därför kvarstår frågan till Vänsterpartiet: Kommer man att kräva att allt rullas tillbaka för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister efter valet i höst?

Herr talman! Avslutningsvis kan jag säga att den frågan får precis samma svar som tidigare. Det ändrar sig inte. Det har inte ändrats i någon debatt här.

Ledamoten talar om att de vill minska segregationen och utanförskapet genom att minska invandringen. Då blir det alltså bättre. Men vi har ju under den här mandatperioden minskat invandringen till Sverige. Berätta gärna för mig vad som har blivit bättre!

Vad är det som har blivit bättre? Ni har kraschat bostadsbyggandet för vanligt folk i Sverige. Det finns 100 000 fler arbetslösa, och ersättningarna har sänkts. Rekordmånga barn vräks i Sverige. Man har lämnat människor vind för våg. Sverige är skörare än någonsin förut.

De enda som den här regeringen har brytt sig om är miljardärerna, inga andra. Det är precis så det har varit. Det är inte barnfamiljerna eller några andra grupper. Människor går arbetslösa. Fattigdomen har fördubblats under den här regeringen.

Här pratar man om att man vill minska utanförskapet. Det stämmer faktiskt inte. I stället bedriver man en väldigt stark politik för att faktiskt öka utanförskapet i Sverige. Den har lett till att vi får sociala och ekonomiska klyftor. Det ligger i Moderaternas hela politik att öka de ekonomiska klyftorna. Det blir inte bättre av att ni minskar invandringen eller ställer högre krav.

Vi har ju provat att minska invandringen. Det har blivit fler arbetslösa i Sverige. Vad gör regeringen då? Jo, man sänker deras ersättning. Man måste nog byta case eller något från regeringens sida. Antingen vi har fler eller färre invandrare har vi med den här regeringen fått ökade ekonomiska och sociala klyftor. Regeringen bryr sig inte om vanligt folk. Regeringen bryr sig om miljardärerna.

Herr talman! Vänsterpartiet föreslår att 2 700 illegala migranter ska få amnesti i Sverige. Då har Vänsterpartiet räknat ut att detta skulle kosta 130 miljoner kronor varje år. Men detta är bara ett första steg. Vänsterpartiet vill också att utlänningar som levt en längre tid i Sverige ska få uppehållstillstånd oavsett om de haft tillstånd att vara här eller inte.

Med all respekt för den ståndpunkten måste jag ändå fråga ledamoten från Vänsterpartiet om ledamoten inte ser problemen med ett sådant förslag.

Det är uppenbart att en ordning där alla som kommer till Sverige från ett annat land så småningom får uppehållstillstånd kommer att leda till massinvandring. Sverige är en välfärdsstat. Sverige är ett rikt land med många möjligheter. Det är många som vill komma till Sverige, men det finns mer än 8 miljarder människor i världen. Alla kan inte komma till Sverige. Mer än 42 miljoner människor är på flykt och har lämnat sina hemländer. Det räcker att en procent av dem söker sig till Sverige för att systemen ska utsättas för mycket stora påfrestningar.

Mot den bakgrunden framstår det som oansvarigt att införa en ordning där personer i praktiken kan få uppehållstillstånd efter en viss tid oavsett om de tidigare haft rätt att vistas här eller inte. Det är uppenbart för vem som helst att det leder till en kaotisk situation.

Då måste jag fråga ledamoten: Varför vill Vänsterpartiet driva en migrationspolitik som uppenbarligen leder till en ohållbar situation där de som lever här, men också de som kommer hit, kommer att fara illa?

Herr talman! Ledamoten säger att Vänsterpartiets politik skulle leda till en ohållbar situation. Men jag tycker att ledamoten ger en bild som inte stämmer med verkligheten, helt enkelt.

De senaste tio åren har vi fått in 400 000 utrikes födda på svensk arbetsmarknad. Vi har kortat den tid det tar för nyanlända att komma in på svensk arbetsmarknad – från sju till tre år. Sedan gäller det de 35 000 ensamkommande flyktingbarn som kommit de senaste tio åren. Åtta av tio har jobb – det är mer än dubbelt så många jämfört med svenskfödda ungdomar i samma ålder. Oftast arbetar de inom välfärd och omsorg.

Det är det här som ledamoten kallar en ohållbar situation. Jag tycker att de här människorna förtjänar respekt. Jag tycker faktiskt att alla människor i Sverige förtjänar respekt från politiker.

Det jag konsekvent hör från Sverigedemokraterna i de här debatterna är att de skiter fullständigt i de här människorna. Det har bara med en sak att göra: var människor kommer ifrån.

Vi hörde tidigare i debatten att Moderaterna sa att gör man saker rätt och riktigt och anstränger sig lite ska man få stanna kvar och så vidare. Men då stannar man alltså kvar i det här hatet, som vi får höra från Sverigedemokraterna i varje debatt. Det handlar om hur mycket de avskyr människor som har kommit till Sverige, och de målar upp dem som ett och annat.

Men så ser inte verkligheten ut. Nu gav jag några exempel på hur bra det går för människor som kommer till Sverige. Det har gått bra för Nima, exempelvis. Det går bra för människor som kommer till Sverige, och jag tycker att de ska behandlas likvärdigt och ha rättigheter.

Herr talman! Jag bryr mig inte om var människor kommer ifrån. Det viktiga är om de har tillstånd att vara i Sverige eller om de är illegala migranter, som ska utvisas från det här landet. Jag tror att det är rätt många som håller med mig.

Här har vi alltså ett parti som vill bevilja uppehållstillstånd för illegala migranter, som inte har rätt att vistas här. Man börjar med amnesti för 2 700 personer – det beskriver Vänsterpartiet självt. Samtidigt driver man linjen att den person som befunnit sig i Sverige tillräckligt länge i praktiken ska få stanna oavsett om personen haft rätt att vara här eller inte.

Det här är en migrationspolitik som leder oss tillbaka till migrationskrisen 2015 och vidare till ännu mörkare platser, där Sverige återigen kommer att bli världens socialbyrå. Det är Vänsterpartiets mål, och det är ett mål som skadar Sverige.

Signalen från Vänsterpartiet är glasklar: Ta dig till Sverige och stanna tillräckligt länge! Då ordnar det sig. Du får stanna även om din vistelse var olaglig från början.

Herr talman! Det är inte seriöst. Antingen förstår man konsekvenserna av det här, och då är det ansvarslöst, eller så förstår man dem inte, och då är det ännu mer bekymmersamt.

Har man en migrationspolitik där även illegala migranter får uppehållstillstånd efter en längre vistelse i Sverige är det inte längre en reglerad invandring. Det är då en form av fri invandring, och det oroar mig att det finns flera partier inom det rödgröna alternativet som förordar fri invandring till Sverige.

Herr talman! Jag tror inte att någon människa är illegal. Om exempelvis en kvinna i Sverige, som är från Afghanistan eller Iran, har fått avslag tycker jag att hon ska få stanna. Vi kan inte ha ett system där vi skickar människor till döden.

Jag förstår att Sverigedemokraterna vill göra allt för att skicka bort människor. De pratar gärna om hur dåliga regimer är. Det är regimer som människor flyr från. Men man vill gärna skicka tillbaka dem så fort som möjligt.

Jag delar inte den uppfattningen eller åsikten. Jag ser inte människor i första hand som illegala, som Sverigedemokraterna gör.

Det finns en seriös utredning om hela den fråga som lyfts. Den handlar om vad som händer med människor som är i Sverige och som inte kan utvisas, exempelvis. Det finns en seriös kunskapsbank när det gäller de här frågorna. Det har lagts fram politiska förslag. Jag tänker på människor som är i Sverige år efter år och som inte kan utvisas till de här länderna. De har etablerat sig här. De arbetar eller pluggar och har hela sin anknytning här. De har familj och barn i Sverige. Då tycker jag att man ska följa den här utredningens förslag – att de då ska få möjlighet till uppehållstillstånd.

Det är inte svårare än så. Men detta vill inte Sverigedemokraterna. De har i hela sitt case, hela sin politik och hela sitt dna att människor från andra länder ska bort härifrån och att människor är illegala. Jag delar inte den människosynen. Jag delar inte de åsikterna, och jag delar inte det som ledamoten här ger uttryck för.

Jag tycker att vi ska skapa trygghet och värdighet i Sverige. Människor ska inte vara rädda. Det handlar om den politik som Sverigedemokraterna går fram med. Jag tycker att det är fruktansvärt.

Herr talman! Jag vill börja denna debatt med att yrka bifall till utskottets majoritetsförslag, som innebär avslag på alla de motionsyrkanden som finns i betänkandet om migration.

Som sagts tidigare i den här debatten befinner vi oss nu i ett läge där vi kan börja summera den här mandatperioden. När det gäller migrationspolitiken är det tydligt att Sverige har genomfört en kursändring, en kursändring som var nödvändig och som också efterfrågades av det svenska folket i valet 2022. Genom sitt stöd till de partier som nu utgör regering visade man vilken väg som skulle väljas.

För Kristdemokraterna har migrationspolitiken aldrig varit en fråga om snabba kast eller tillfälliga lösningar. Det måste handla om långsiktighet, ansvarstagande och rättssäkerhet och om en politik som håller över tid och som värnar både människovärdet och samhällsgemenskapen.

När vi ser tillbaka på tidigare mandatperioders politik kan vi konstatera att detta tyvärr inte varit ett faktum för vårt land. Under ett antal år, kanske främst under mitten av 2010-talet, tog Sverige emot fler asylsökande än vad som varit möjligt att integrera, till exempel vad gäller språk och arbete.

Åtta år med en S-regering, med de trilskande och i många fall begränsande stödpartierna Vänstern, Miljöpartiet och Centern, innebar tyvärr inte den nödvändiga åtstramning som Sverige behövde. Det är detta som den nuvarande regeringen tvingats hantera och agera utifrån.

Resultatet av den förra mandatperioden blev en politik som varken var tillräckligt konsekvent eller tillräckligt ansvarsfull. I dag lever vi med konsekvenserna: ett utanförskap som har vuxit, ett skuggsamhälle som har bitit sig fast och en integrationsskuld som det kommer att ta tid att arbeta av.

Det är mot den bakgrunden som Kristdemokraterna ser behovet av en fortsatt stram och ansvarsfull migrationspolitik. Utgångspunkten är att flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska söka skydd i första säkra land. Asylrätten måste värnas, men för att försvara öppenheten och för att säkerställa den fria rörligheten inom EU måste vi ha en stärkt kontroll av EU:s yttre gräns och vid behov även kunna upprätta interna gränskontroller. Överenskommelsen om migration inom EU är ett steg på vägen för att skapa en bättre situation.

Herr talman! Samtidigt som vi diskuterar migrationspolitik pågår fortfarande ett krig i Europa. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har skapat den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget. Miljontals människor har tvingats lämna sina hem. Genom aktiveringen av massflyktsdirektivet har dessa människor kunnat få ett snabbt och tillfälligt skydd i EU inklusive här i Sverige.

Regeringen har tagit viktiga steg för att förbättra förutsättningarna för dem som har kommit hit: möjligheter till arbete, studier, sjukvård och ekonomiskt stöd. Det är också positivt att regeringen nu arbetar med lösningar för tiden efter att massflyktsdirektivet upphör. Möjligheten att växla till arbetskraftsinvandring eller studier är viktig, likaså att överväga rimliga lösningar för dem som etablerat sig i Sverige och som annars riskerar att hamna mellan regelverk.

Ukrainas sak är vår, nu och i framtiden.

Herr talman! Som jag nämnde tidigare har den migrationspolitik som förts under tidigare perioder inte varit i nivå med vad som är långsiktigt hållbart för vårt land. Sedan regeringsskiftet 2022 har en rad reformer genomförts, och resultaten börjar nu bli tydliga. Antalet asylsökande har minskat kraftigt. Handläggningstiderna har kortats. Fler personer som har fått avslag återvänder.

Budskapet är nu ännu tydligare: Ett nej är ett nej.

Åtgärder för att bekämpa skuggsamhället genomförs steg för steg. Vi ser också att personer med uppehållstillstånd som begår brott eller inte lever hederligt i större utsträckning riskerar att utvisas.

Detta är en nödvändig omläggning, både för Sverige och för oss som bor här. Det är så Sverige hamnar på rätt köl igen. Men det återstår naturligtvis mer att genomföra och följa upp.

Herr talman! Samtidigt måste vi ha förmågan att justera och förbättra. Frågan om de så kallade tonårsutvisningarna är ett exempel där förändringar behövs. Genom att se över reglerna för anhöriginvandring kan vi skapa en mer rimlig och rättssäker ordning.

Vi ser också över möjligheten att i vissa fall ansöka om arbetstillstånd från Sverige, och vi säkerställer genom förändringar att rekrytering kan ske för bristyrken så att kommuner, regioner och företag fortsatt kan få den kompetens som behövs.

Herr talman! Kristdemokraterna har sedan länge verkat för ökad rättssäkerhet för konvertiter, och regeringen har agerat bland annat genom uppdrag till Statskontoret om utredning av situationen och tydliga krav i Migrationsverkets regleringsbrev. Man kan konstatera att konvertiters situation och rättssäkerhet var något som S-regeringen valde att bortse ifrån under sina två senaste mandatperioder.

Här vill vi i KD göra mer och bevakar därför frågan fortlöpande för att se vilka ytterligare åtgärder som behövs för att säkra rättssäkerheten för konvertiter. Som min partiledare nyligen uttryckte i en intervju skulle vi gärna vilja se en konvertitsamordnare inom Migrationsverket likt det som i dag finns för hbtqi-ärenden.

Herr talman! Avslutningsvis till den återkommande frågan: Vad är oppositionens gemensamma inriktning?

Jag kan konstatera att den här debatten inte skiljer sig från hur det brukar se ut under den här mandatperioden. Regeringen genomför en nödvändig kursändring för migrationspolitiken för att få en hållbar nivå för Sverige, och i flertalet fall har förändringarna vad gäller migration ett uttalat stöd från Socialdemokraterna i denna kammare. Man kan till och med tänka sig att det finns en tacksamhet över att politiken förs i den stramare riktning som av naturliga politiska skäl inte var möjligt under den tidigare mandatperioden, och om man ska tolka partiernas aktuella positioner kommer det nog inte heller att vara möjligt i en kommande rödgrön kaosregering.

Det är talande att Socialdemokraterna inte vill peka ut hur ett framtida regeringsunderlag ska se ut, medan övriga partier tävlar om att sätta röda gränser både för stöd och för vilka partier som ska få ingå i regeringen. På migrationsområdet är det extra tydligt varför man inte vill kroka arm: Det finns ingen gemensam linje, och man kan bara ana att kraven om återgång till forna tiders migrationspolitik kommer att eka både över torgen i valrörelsen och i förhandlingsrummen från de tre trilskande förmodade stödpartierna V, C och MP. Dessa partier vill på olika sätt ha en återgång till en migrationspolitiken som innebär lägre krav och större migration, medan Socialdemokraterna i många beslut och också i egen argumentation följer regeringens stramare inriktning.

Man får fortsätta att fråga sig – utan att få något vettigt svar från vänsterflanken – vad som kommer att vara inriktningen och vilka röda linjer som blir verklighet om det, mot förmodan och till min egen förfäran, skulle bli ett regeringsskifte 2026. Att det ska bli den strama linje som Socialdemokraterna nu förespråkar, delvis efter egen kritisk internanalys, är nog tyvärr en utopisk och orealistisk önskedröm. Verkligheten kommer tyvärr troligare att bli en återgång till vad vi såg under den förra regeringen, det vill säga en betydligt öppnare och kravlösare migrationspolitik, vilket kommer att drabba vårt samhälle igen.

Som tur är finns det ett bättre alternativ. Tidöpartierna har visat att samarbete fungerar. Vi har tagit ansvar i en svår situation, och vi levererar resultat. Vi Tidöpartier har lovat att leverera, och det sker nu. Många förändringar har redan beslutats, och det kommer ytterligare ett antal propositioner under 2026.

Kristdemokraterna såg tidigt att migrationspolitiken behövde ändra inriktning, och vi vill nu tillsammans med övriga Tidöpartier skapa den ordning och reda i migrationspolitiken som krävs för att klara av att integrera dem som redan finns i vårt land.

Vi kristdemokrater står för en migrationspolitik som är stram, ansvarsfull, rättssäker och medmänsklig. Vi värnar asylrätten, men vi värnar också samhällsgemenskapen. Vi ställer krav, men vi ger också möjligheter.

Den som kommer till Sverige och gör rätt för sig, lär sig språket, arbetar och blir en del av vårt samhälle ska också kunna stanna och bli medborgare. Samtidigt ska den som får avslag lämna landet.

Det är så vi skapar rättvisa. Det är så vi bygger tillit. Det är så vi lägger grunden för ett starkt Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motionsyrkanden.

(Applåder)

Herr talman! I går presenterade jag och Vänsterpartiets Tony Haddou ett förslag på ett utskottsinitiativ för att på riktigt stoppa tonårsutvisningarna – alla, inte bara några.

Det var väldigt välkommet att Kristdemokraterna och övriga regeringspartier vände i frågan om tonårsutvisningar och slog fast att det här är fel. Det är fel att skicka ut ungdomar som fyller 18 år från Sverige, från deras familjer. Vi talar om ungdomar som är barn till föräldrar med permanenta uppehållstillstånd men faktiskt också barn till svenska medborgare.

För Miljöpartiets del är det fruktansvärt beklämmande att se att just de ungdomar som delade med sig av sina svåra livsöden och fick hela Sverige att reagera och säga ”Nej tack, inte i mitt namn” inte omfattas av stoppet. För alla dem som redan har fått ett beslut från Migrationsverket har ingenting förändrats. Sedan pressträffen där statsministern sa att folk skulle få stanna och få möjlighet att söka uppehållstillstånd på nytt har fler flygplan lämnat Sverige med tonåringar som fått avbryta sina gymnasiestudier och lämna sina jobb, vänner och familjer.

Vårt utskottsinitiativ handlar om att ändra lagen så att också de kan söka nytt tillstånd från Sverige och att de som har tvingats ut ska få möjlighet att komma tillbaka. Stöder Kristdemokraterna det?

Herr talman! Jag kan konstatera att utskottsinitiativen har duggat tätt den senaste tiden – detta trots att regeringen hade tonårsutvisningarna, som de kallas, på agendan redan i utredningsfasen.

Redan i den SOU om skärpta krav för anhöriginvandring som kom 2025 fanns förslag gällande hur man skulle hantera den situation som faktiskt inte har uppkommit precis just nu. Den började uppstå redan 2015–2016, med ytterligare beslut under den förra regeringens tid och ett kompletterande beslut här i kammaren under den här regeringens tid – som fattades med stor majoritet, ska vi understryka.

Utredningen gjordes i linje med att skapa en situation där ungdomar som går en utbildning ska ha en möjlighet att fortsätta att tillhöra sin familj om man har ett klart beroendeförhållande till den.

Precis som har sagts i tidigare replikskiften har vi ett arbete på gång. Ett förslag kommer att komma under våren eller försommaren. Jag sitter inte i Regeringskansliet, så jag kan inte ge någon tidsplan för exakt datum. Men förslaget kommer att innebära att situationen kan hanteras.

Migrationsverkets generaldirektör har sagt: Får vi en tydlig inriktning sätter vi de beslut som eventuellt kan förändras av den lag som ser ut att ha ett brett stöd i väntläge.

Mitt svar är att Kristdemokraterna stöder förändringen, och vi kommer naturligtvis att se till att den blir av.

Utskottsinitiativet handlar om att även hämta människor som tidigare har fått sina beslut verkställda. Tycker Annika Hirvonen verkligen att vi ska hämta personer i andra länder? Och vilka beslut ska det gälla? Hur långt tillbaka i tiden ska man gå? Ska det även gälla Miljöpartiets regeringsperiod?

Herr talman! Migrationsminister Johan Forssell har varit tydlig här i riksdagens kammare och sagt att han inte planerar att göra någonting för de ungdomar som redan har fått sina utvisningsbeslut. Lagen kommer bara att gälla för att stoppa framtida tonårsutvisningar.

Alla de ungdomar som vi har läst om nu – vars berättelser är själva startskottet för den enorma mobilisering som till slut tvingade Kristdemokraterna och andra partier att ändra sig om tonårsutvisningarna – riskerar att utvisas. Precis som för de två systrarna, Darya och Donya, som vi har kunnat läsa om, finns det en risk att de inte ens får tillstånd att komma tillbaka till Sverige.

Som det är i dag har de som har många starka skäl att vilja komma hit sämre chans att få bifall på en ansökan om studieuppehållstillstånd eller uppehållstillstånd för arbete. Migrationsverket och domstolarna har sagt nej till Darya och Donya. De får inte komma tillbaka till den sjuksköterskeutbildning som de påbörjade i Sverige just för att detta inte är det huvudsakliga skälet. Man misstänker att de också vill komma hem till mamma och pappa, till syskonen, till vännerna och till sina liv i Mölndal.

Det här är fruktansvärt fel. Det måste väl ändå även Kristdemokraterna inse? De ungdomar som har drabbats av de här orättvisa och omänskliga tonårsutvisningarna måste få möjlighet att komma tillbaka till Sverige.

Herr talman! Jag kan konstatera att ledamoten Hirvonen valde att bortse från de frågor som jag ställde vad gäller utskottsinitiativet samtidigt som hon utkrävde ett svar på hur vi som kristdemokrater skulle ställa oss till det.

Jag tycker att det är att ge en felaktig bild att säga att Kristdemokraterna vaknade på grund av protesterna. Vi kan konstatera att utredningen hade sitt förslag redan 2025. Under de sju år som Miljöpartiet satt i regeringen lades det inte heller fram några förslag vad gäller familjeanknytning när man fyller 18 år, och utvisningar skedde de facto även under den tiden.

Det är lätt att fånga upp en rubrik i en tidning och göra det till politik. Samtidigt handlar lag och ordning om att vi ska ha tydliga system för vilka möjligheter man ska ha att stanna. Ett ja ska vara ett ja, och ett nej ska vara ett nej.

Precis som har sagts i tidigare replikskiften ska vi inte diskutera enskilda fall. Men vi kan rent generellt konstatera att vi båda vet att Migrationsverket prioriterar de ungdomar och barn som närmar sig 18-årsgränsen för att få en behandling av detta.

Samtidigt vet vi att många kommer till Sverige sent under sin uppväxt. Som har sagts tidigare finns det också föräldrar som väljer att bortse från att ett nej är ett nej och fortsätter att befinna sig i Sverige tillsammans med sina barn.

Den här regeringen agerar. Den här regeringen tillsätter utredningar, och den här regeringen ser till att det blir justeringar när lagstiftningen är skriven på ett sätt som drabbar enskilda. Det kommer att ske under den här våren och försommaren. Det ställer jag upp på. Vi ser dem som har drabbats, och vi ställer upp på att göra en förändring.

Herr talman! Ledamoten Kihlström från Kristdemokraterna pratade mycket om ansvar. Det är fint.

Jag skulle därför vilja fråga lite om vilket ansvar Kristdemokraterna tar nu. Tar ni ansvar för att ni utvisade kristna Jomana eftersom ni tog bort formuleringen om särskilt ömmande omständigheter? Ni tog bort den, och därför utvisas hon och kommer till ett land där hon inte kommer att vara särskilt trygg.

Tar Kristdemokraterna ansvar för att läkaren i Västra Götaland från Skaraborg, Mohamed, ska utvisas för att man nu har bett Migrationsverket att vara mycket tuffare?

Mohamed, som alltså har tagit sig igenom hela utbildningen och blivit läkare, kastas ut för att han har bytt yrke. Han har gått från att vara på väg till att bli läkare till att vara läkare, och därför utvisas han. Han får inte vara kvar. Han kan inte söka uppehållstillstånd från Sverige, utan han ska utvisas. Mohamed är alltså läkare. Hur blir Västra Götaland, som Kihlström kommer från, bättre av att förlora en läkare? Hur tänker ledamoten ta ansvar för att det är Kristdemokraternas politik som leder dit? Hur tänker Kristdemokraterna ta ansvar för denna politik?

Det är en politik som Frälsningsarmén beskrev så här i gårdagens Expressen när det gäller utvisningarna: Vi ser många som konverterat, och vi delar livet och den kristna tron i vardag och fest. Men deras tro ifrågasätts, och den oerhörda smärta detta skapar sårar inte bara dem utan alla oss i församlingen.

Den här regeringen har inte gjort någonting för konvertiterna. Kristdemokraterna har pratat, men det man har levererat och fortsatt levererar är utvisning av konvertiter – ingenting annat. Tänker Kristdemokraterna ta lite ansvar, eller är det bara tomma ord i talarstolen?

(Applåder)

Herr talman! Jag kan konstatera att Niels Paarup-Petersen ägnar sig mer åt X än att lyssna på mitt anförande.

Ja, Kristdemokraterna tar ansvar. Vi tar betydligt mer ansvar än vad Centerpartiet gjorde under förra mandatperioden, när man var ett aktivt stöd till en S-regering som fullkomligt struntade i konvertiternas situation. Under S-regeringen med stöd av Centerpartiet vidtogs inga åtgärder alls. Det vore klädsamt om Niels Paarup-Petersen tog lite ansvar för vad som icke hände under den förra mandatperioden.

Under den här mandatperioden skrev vi in i Tidöavtalet att man skulle utvärdera bland annat konvertiternas rättssäkerhetssituation. Det gavs ett uppdrag till Statskontoret, som gjorde en utredning som visade på brister. I regleringsbrev, något som saknades helt under Socialdemokraternas mandatperiod, fanns tydliga direktiv att Migrationsverket ska öka rättssäkerheten för konvertiter.

Det har blivit bättre, men det är inte bra nog. Som jag sa skulle vi gärna se att det också fanns en konvertitsamordnare inom Migrationsverket liksom det finns för hbtqi-ärenden.

Vi tar ansvar. Vi ser till att det händer något. Frågan borde i stället gå tillbaka till Niels Paarup-Petersen med tanke på den höga svansföring han har i debatten: Varför såg Centern inte till att det hände något under de föregående fyra åren vad gäller konvertiter, om man nu ser att problemen var så stora?

Det är naturligtvis så, som jag har sagt tidigare, att vi inte kan kommentera enskilda fall. Men jag kan konstatera att situationen, även om den inte är tillräckligt bra, har blivit betydligt bättre för konvertiter under den här regeringen.

Vi ser till att ta ansvar, och vi ser till att det händer något. Det tror jag tyvärr att Niels Paarup-Petersen kommer att ha svårt att få göra med sina tilltänkta samarbetspartner.

Herr talman! Det är inte första gången jag hör någon från Tidö säga att det skulle vara svårt att göra mer för migranter med ett eventuellt annat samarbete. Det var något annat än det vi hörde precis innan.

Centerpartiet tar också upp konvertiterna. Jag tycker inte heller att det har gjorts tillräckligt, så där är vi väl överens.

I talarstolen pratades det också om de här undantagen för arbetskraftsinvandringen. När kommer de? Det är mindre än två månader kvar, och det finns företag där ute som ska anställa. De vet ingenting om vad som händer. Alla som har haft företag vet att företagens horisont inte är två månader utan flera år. Företagen vet inte vad som kommer att hända. Vi vet att det kanske kommer ett undantag för vården, men i övrigt vet vi ingenting. När kommer de här undantagen så att Sveriges företag kan börja planera? Ska de säga upp sin personal eller inte? Ska de ta in ny personal eller inte? Det är rätt väsentligt.

Kihlström sa mycket korrekt att ett ja ska vara ett ja. Varför vill då regeringen eventuellt ta bort alla permanenta uppehållstillstånd? Det är väl för att ett ja ska bli ett nej. Det är ju det som det går ut på. Folk har fått ett ja, och sedan kommer regeringen och säger: Nej, det ska ni inte ha ändå! Folk har fått veta: Ja, du kan få komma hit och jobba till den här lönen. Lite senare kommer man och säger: Nej, det kan du inte! Några år senare kommer man igen och säger: Nej, nu ska du ha ännu mer!

Man ändrar förutsättningarna gång på gång för folk som bara är här och bidrar och som gör allting rätt. Det är inte en politik där ett ja är ett ja. Det skapar osäkerhet och otrygghet och gör att de som är här och bidrar till Sverige får en osäkrare vardag. Det hjälper inte Sverige.

Jag skulle uppskatta att få svar på dessa frågor.

Herr talman! Jag ska försöka svara ledamoten så gott jag kan.

Jag kan inte säga exakt när undantagen för arbetskraftsinvandring ska presenteras eftersom jag, som tidigare talare sa, inte sitter i Regeringskansliet. Men vi har en förändring om ett lönegolv på 90 procent som kommer att gälla från den 1 juni. I samband med det har vi också sagt att fokus kommer att ligga på vård och omsorg, där vi vet att behoven är stora. Men jag kan inte säga exakt vilka yrken det handlar om. Vi har fått förslag från Arbetsförmedlingen och Migrationsverket, som håller på med detta. Niels Paarup-Petersen kan vara lugn. När en förändring sker kommer det att finnas ett klart direktiv om förändringarna och om eventuella undantag från lönegolvet.

När det gäller permanenta uppehållstillstånd håller utredningen på att kompletteras. Det är inte så att vi slänger ut människor ur landet bara för att dessa försvinner. Inriktningen är att det ska leda till att man får ett svenskt medborgarskap. Därför ska vi skapa den nödvändiga enhetligheten. Det är nämligen så att ett medborgarskap öppnar möjligheter, men också möjligheter att ställa krav. Inriktningen är att ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej. Tyvärr har vi under tidigare mandatperioder sett att ett nej inte alltid har upplevts som ett nej. Därför står vi med de problem vi har.

Vi tar ansvar för helheten och ser till att migrationspolitiken hänger ihop.

Vi kommer säkert inte att vara överens, men vi kommer båda att ha en god intention att göra det bästa vi kan.

Herr talman! Jag fick inget svar från Moderaterna på frågorna om segregation och det som vi var inne på. Kristdemokraternas ledamot inledde sitt anförande med att tala om segregation och integration men kopplade det till invandring och till att vi därför ska ha minskad invandring och alla de bitarna.

Nu har den regering som ledamotens parti tillhör minskat invandringen till Sverige, men satsningarna uteblir. Tvärtom har vi fått satsningar som skadar integrationen i Sverige.

Ni har ju minskat invandringen, Ingemar Kihlström. Då är frågan: Vad är det som har blivit bättre när det kommer till de här frågorna?

Den här regeringen har ju kraschat bostadsbyggandet för vanligt folk. Sverige har fått 100 000 fler arbetslösa under den här regeringen, och då passar man på att sänka ersättningarna. Fattigdomen har fördubblats under de senaste åren, och rekordmånga barn vräks. Man har lämnat människor vind för våg, och Sverige är skörare än på mycket länge. Vad är det som har blivit bättre?

Man har ju inte direkt minskat de sociala eller ekonomiska klyftorna. Tvärtom har man lagt fram förslag som skadar integrationen och ökar klyftorna i Sverige. Människor har lämnats efter. Vad är det som blir bättre av att regeringen kan stoltsera med att rekordfå människor kommer till Sverige?

Herr talman! Vi kan ju konstatera att jag och ledamoten Haddou har olika bild av problemen i Sverige. Vi kan också konstatera att Sverige främst under mitten av 2010-talet hade ett väldigt stort migrantflöde in i Sverige. Det var alltför stort för att Sverige skulle kunna hantera det vad gäller språk, integration och samhällsgemenskap. Det ser inte ledamoten Haddou i sin spåkula. Han ser i stället alla problem som icke-problem.

Vi kan konstatera att arbetslösheten är mycket högre bland dem som är födda utanför EU och Norden än bland svenska invånare. Vidare kan vi konstatera att det dröjer någonstans mellan 10 och 20 år innan 50 procent av dem som kommit till Sverige är självförsörjande. Det är alltså fortfarande en stor del av dem som kommer till vårt land som går på bidrag.

Vi ändrar fokus. Vi ger motivation för att man i stället för att ta emot bidrag ska söka sig till arbetsmarknaden. Det ger också en integrerande effekt. Man kommer till ett arbete, får en språklig gemenskap och kommer ut. Barnen ser sina föräldrar gå till jobbet.

Man kan prata om bostadsbyggande och arbetslöshet, men den här debatten handlar om migration. Vi i Tidösamarbetet tror att lösningen på de integrationsproblem som skapades under 2010-talet är att ha en minimal migration just nu för att ta hand om dem som är här, sätta dem i arbete och integrera dem.

Jag vet att Vänsterpartiets verklighetsbild är en annan, och jag kan respektera att man har en annan bild. Men för oss är det självklart att se till att skapa motivation. De som kommer hit ska vara de som verkligen behöver söka skydd.

Vi har påbörjat arbetet, men mycket återstår. Det finns mycket mer att göra.

Herr talman! Ledamoten ger uttryck för att invandringen ska vara minimal. Men var finns satsningarna? Man pratar om att dra in bidrag och så vidare för att fler ska komma i arbete, men vi har fått 100 000 fler arbetslösa under den här regeringen. Man investerar ju inte direkt för jobb. Man skapar en högre arbetslöshet, och det är framför allt de människor som står längst bort från arbetsmarknaden som får betala priset för det.

Jag tycker inte att man ska skylla det på invandringen eller på att vi har haft ett stort mottagande och alla de bitarna. Man gör ju investeringar och satsningar för att människor ska komma i arbete. Det är ju de satsningarna och investeringarna som totalt uteblir med den här regeringen. Det gör hela Sverige fattigare, och då får vi de problem som jag lyfte upp.

Det är inte så konstigt att regeringen inte vill prata om de här frågorna. Väldigt många av problemen beror på regeringen själv och har uppstått under den här regeringens tid vid makten, då investeringar och satsningar har uteblivit. När man har haft möjlighet att skapa jobb har man i stället lagt miljarder på ett återvandringsbidrag som skadar integrationen. Jag tycker att det är oseriöst och ansvarslöst att föra en sådan politik. Jag tycker att man ska göra investeringar så att människor kan komma i arbete.

Om vi ska prata segregation har regeringen en väldigt stark politik för segregation och en väldigt svag politik för det som kallas integration, alltså att människor som kommer till Sverige ska närma sig majoritetsbefolkningen när det gäller ekonomi, bostad med mera. Men under denna mandatperiod har regeringen bedrivit en politik för ökade ekonomiska och sociala klyftor.

Herr talman! För två veckor sedan kom en opartisk undersökning från SCB som visar att barnfattigdomen i Sverige är den lägsta på tio år. Ändå står ledamoten Haddou och säger att regeringen inte gör något för de allra fattigaste. Jag kan konstatera att det gör vi visst. En vanlig barnfamilj har nu 5 000 kronor mer i månaden, många barnfamiljer och andra har fått möjlighet att tanka till ett rimligt pris och elen kan nu flöda fritt i ledningarna utan att räkningen blir för hög.

Vänsterpartiets enkla svar är att miljardärerna och höginkomsttagarna ska beskattas mer. Men den som har en hög inkomst betalar redan jättemycket i skatt. Det vill inte Vänstern prata om utan säger bara att skattetrycket ska öka. Jag tror att det är bra att vi stimulerar så att folk kan tjäna pengar och få behålla mer pengar i plånboken. Regeringen har ett helt annat perspektiv än Vänsterpartiet på detta med ekonomi.

Och återigen: Fakta visar att barnfattigdomen är den lägsta på tio år.

Ledamoten Haddou väljer att inte diskutera migration i detta replikskifte, men Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill ju återgå till den situation Sverige hade 2014. Man säger också att man inte sätter sig i en regering med Centerpartiet. Vi kan konstatera att i en rödgrön kaosregering vill man inte ens sitta i samma rum och diskutera hur man vill regera. Bevare mig väl! Jag hoppas att Tidöpartierna får en ny regeringsperiod.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 9.

Herr talman! Ett nej är ett nej. Det är vi och regeringen helt överens om. Det kan inte vara annorlunda. Om vi ska ha en reglerad invandring måste den som inte har rätt att stanna också lämna landet, och den invandrare som begår brott eller fuskar ska såklart också utvisas. Detta är självklart. Detsamma gäller för extremism, hedersförtryck etcetera.

Men ett ja måste också vara ett ja. Vi kan inte ha en stat som först ger ett ja och sedan tar tillbaka det, så som regeringen gör när man vill ta tillbaka permanenta uppehållstillstånd från folk som redan har fått det. Man kan inte heller gång på gång ändra förutsättningarna för dem som är här och jobbar.

Det måste också finnas rimliga vägar till ett ja, för vi ser att de flesta invandrare bidrar positivt, stärker svensk ekonomi och gör rätt för sig. Dessa människor ska välkomnas. Här skiljer vi oss kraftigt åt från den i teorin moderatledda regeringen, som har bytt arbetslinjen mot utvisningslinjen. Eller som SD stolt säger: The era of deportations has begun.

Och så är det. Utvisningar är regeringens samlade migrationspolitik.

Men vilka är det då som utvisas på grund av Tidös politik? Jo, det är Donya och Darya som utvisas till Iran. De är systrar som har gått i skola här och nu förbjuds komma tillbaka och plugga färdigt till sjuksköterskor eftersom de har för starka band till Sverige och vill bo här. Sverige säger alltså nej till två sjuksköterskor. Hur gör detta Sverige bättre? Och medan vi har stått här och pratat har beslut kommit om att Nardine ska utvisas. Tonårsutvisningarna skulle ju stoppas, men de fortsätter.

Vem är det mer? Jo, det är Mohamed som arbetar som läkare på vårdcentralen Mösseberg i Falköping. Han och familjen ska utvisas. Han har gått läkarutbildningen här men ska nu utvisas för att Migrationsverket tycker att han bytt yrke, och Migrationsverket ska ju, enligt regeringen, hellre fälla än fria. Trots att han enligt standard för svensk yrkesklassificering inte har bytt yrke eftersom hans förra och nuvarande yrke har samma klassificering ska han utvisas, för regeringen vill ju ha ut så många som möjligt. Hur gör detta Sverige bättre?

Det är också familjen Perez från Gävleborg. Dottern Gabriella har aldrig bott någon annanstans än i Sverige men fick vinka farväl till alla vänner i Forsbacka och krama sin gråtande mormor och säga hejdå på flygplatsen. Varför? Jo, för att hennes pappa tjänade för lite. Tjänade han mindre än kollektivavtalet? Nej, men mindre än det absurda lönegolvet. Nu saknar välfärden två medarbetare, och en skolklass saknar sin kompis. Hur gör detta Sverige bättre?

Det är så här det ser ut just nu.

Det är tydligt att regeringen inte är borgerlig. Man utvisar människor som jobbar och gör allt rätt. Man utvisar tonåringar som pluggar bara för att de har fyllt 18 år. Man skapar retroaktiv lagstiftning, vilket inte ens förebilden Danmark gör – eller ens Ungern. Det är bara Sverige. Varför?

Regeringen lägger fram lagförslag efter lagförslag med så låg nivå att Lagrådet har behövt undervisa regeringen i vad orden i lagstiftningen betyder. Man har inte koll på det mest basala i lagstiftningen. Aldrig förr har en regering fått så kraftfull kritik av Lagrådet. Det är så undermåligt och så långt från den respekt för lagen som alltid har varit borgerlighetens signum, i alla fall fram till nu. Gunnar Strömmer har gått från att skapa Centrum för rättvisa till att göra Justitiedepartementet till ett centrum för rättsröta. Det är sorgligt.

Allt detta leder till en verklighet som varken det gamla Moderaterna eller Nya Moderaterna, som jag samarbetade med förr i tiden, hade accepterat men som dagens kuvade moderater accepterar, nämligen rädslans verklighet. Den sprider sig nu bland alla som kommer hit, och de får leva med känslan av att aldrig känna sig säkra.

Herr talman! Jag pratade nyligen med en pappa som inte vågar köra sina barn till handbollen längre, för tänk om han skulle köra för fort och få böter. Då kanske han utvisas. Det kan verka löjeväckande, men nej, det skulle kunna hända. Jag pratade med en taxichaufför i Malmö, som Nima Gholam Ali Pour kommer från. Taxichauffören kan inte få uppehållstillstånd eftersom han har fått fyra trafikböter. Trots att han varken har förlorat jobbet eller körkortet menar Migrationsverket att han kanske gör det någon gång i framtiden – och nu ska de ju vara tuffa och hårda. På grund av fyra trafikböter får han inget uppehållstillstånd. Och nu vill regeringen införa ett vandelskrav. Hur blir det då i framtiden? Räcker det med två trafikböter? Det vet vi inte.

Sonen till en toppchef i ett av Sveriges största bolag utvisades som tonåring, och nu drabbas chefen själv av att det inte införs övergångsregler för medborgarskap. Han känner nu att Sverige inte vill ha honom här längre och att han inte uppskattas. Andra länder i Europa eller till exempel Kanada ger bättre förutsättningar för en trygg framtid för honom och hans familj, för vad kommer härnäst i Sverige från en regering som tar tillbaka statens löften? Hur gör det Sverige bättre att han väljer ett annat land än Sverige? Hur säkrar det svensk tillväxt? Det gör det inte.

Grannarna ser flera polisbilar komma och hämta Dmitriy och Elena som har bott lagligt i Sverige i 22 år, jobbar här och har sin son här. De är så fina, säger grannarna, och har arbete och sköter sig enligt alla kriterier. Hade jag inte högt blodtryck tidigare har jag det nu, säger en granne. Det känns hemskt; jag bara skakar, säger en annan granne. Detta är grannarnas upplevelse av Tidös politik – och Elena är på psykakuten. Det är verkligheten med regeringens politik.

Men Tidöregeringen är nöjd, för ingen hänsyn ska längre tas till anknytning. Att Elena har en tjugoårig son här räknas inte. Regeringen vill inte att anknytning ska vara ett skäl att få stanna. Man vill att det ska vara så här.

Tidöregeringens migrationspolitik har skapat problem på problem som har tagit bort fokus från de riktiga problemen på migrationsområdet. Man har gått från att utvisa dem som begår brott till att utvisa dem som bidrar och från att utvisa dem som inte har rätt att stanna till att utvisa dem som borde få lov att stanna, till exempel för att de är uppväxta här. Det är detta som har hänt med Tidöregeringens politik.

Herr talman! Sverige behöver en migrations- och integrationspolitik som fokuserar på det som faktiskt spelar roll: att människor lär sig språket, att fler kommer i arbete, att företag kan växa och att den som gör rätt för sig också får en rättvis behandling. Det är vad vi behöver på migrationsområdet.

För Tidöregeringen handlar det dock inte längre om att det ska vara bra för Sverige, utan det handlar om att det ska vara bra för SD:s behov av att straffa vanligt folk som är födda någon annanstans. Det är där vi är just nu. Det är därför vi gång på gång fastnar i diskussioner om absurda beslut som borde ha rättats till för länge sedan.

Herr talman! Centerpartiet vill utvisa brottslingar. Centerpartiet vill utvisa den som inte har rätt att stanna. Centerpartiet vill ha en rimlig och konsekvent migrationslagstiftning. Det är ingenting konstigt. Men Centerpartiet vill också välkomna den som bidrar till Sverige. Centerpartiet vill säkra att den som har sin grund och uppväxt i Sverige ska vara välkommen att stanna i Sverige. Och Centerpartiet vill ha en rättvis och klok migrationslagstiftning. Därför, herr talman, vill Centerpartiet ha en ny regering.

(Applåder)

Herr talman! Centerpartiet vill att Sverige ska ta emot minst 5 000 kvotflyktingar per år. Det innebär en femdubbling av antalet kvotflyktingar jämfört med i dag. I dag tar Sverige emot endast 900 kvotflyktingar, vilket är den nivå som andra nordiska länder ligger på.

Det som är viktigt att veta om kvotflyktingar är att det handlar om utsatta människor som ofta kräver mycket stöd för att etablera sig i samhället. Det finns fortfarande kvotflyktingar som kommer till Sverige och är analfabeter. Då är det uppenbart att vägen till arbetsmarknaden är lång, och just på grund av att kvotflyktingars integrationsprocess är så lång tar vi emot endast 900 stycken. Det ligger inte i Sveriges intresse att ta emot fler kvotflyktingar. Det skulle bland annat förvärra det utanförskap som redan finns i Sveriges invandrartäta områden.

Centerpartiets ledamot är självklart medveten om de integrationsproblem vi har i Sverige och det kulturella utanförskap som finns i invandrartäta områden. Då är det märkligt att ledamoten föreslår att antalet kvotflyktingar ska femfaldigas.

Om vi i dag har invandrare i landet som inte riktigt kommit in i samhället och som behöver stöd för att integreras i samhället, är det då förnuftigt att femfaldiga antalet kvotflyktingar, som är just den grupp som har svårt att integreras?

Varför anser ledamoten att Sverige ska ta emot avsevärt fler kvotflyktingar än våra nordiska grannländer? Är det inte just den politiken som har skapat de integrationsproblem som Sverige har i dag?

Herr talman! Jag uppskattar att Sverigedemokraternas ledamot är bättre på att räkna än ministern, som brukar säga sexdubbling fast det snarare är en femdubbling.

Vill Centerpartiet ta emot 5 000 kvotflyktingar? Ja, det är ditåt vi ska. Det är vår uppfattning därför att det handlar om de mest utsatta. Vi pratar om att det ska finnas statliga vägar, och det är kvotflyktingar som är den vägen. Kristdemokraterna stod precis här och sa att man ska hjälpa de mest utsatta. Kvotflyktingar är de mest utsatta. Kristdemokraterna vill också det, och Liberalerna gick till val på 5 000 kvotflyktingar. De står inte för sin politik, men det gör jag.

M sa att till exempel kvinnor och hbtqi-personer skulle prioriteras när kvotflyktingar hämtas från flyktingläger etcetera, men i stället drar man ned på dem och tar alla andra grupper. Det är verkligheten – det är vad som har hänt.

Vi står för vår politik. Alla andra viker ned sig och gör motsatsen till vad de har lovat väljarna. Ja, jag tycker att vi kan ta emot 5 000 kvotflyktingar, även om vi inte kan göra det i morgon. Det bygger på något som kanske är lite främmande för Nima Gholam Ali Pour. Det finns tre ord som kan göra att man förstår bättre varför vi tycker så: samvete, omsorg och empati. Det är svåra ord för vissa, har jag lärt mig.

Vi är en del av en hel värld. Om vi vill att flyktinglägren någon gång ska bli något annat än eviga fästen för människor som aldrig kan ta sig därifrån måste vi ibland ta emot några. Vi har sagt 5 000. Jag tror att Sverige, som har runt 11 miljoner invånare och som är ett av världens rikaste länder, kan ta emot några människor som har det svårt. Jag tror att de flesta kan hålla med om att det går.

(Applåder)

Herr talman! Först vill jag rätta en sak som ledamoten framförde i sitt anförande. Hbtqi-personer och kvinnor prioriteras i Sveriges nuvarande strategi för att ta hit kvotflyktingar.

Det finns många utsatta människor i världen. Mer än 40 miljoner flyktingar har lämnat sitt land. Om vi skulle ta hit alla dessa människor eller 1 procent av dem skulle det förstöra det svenska samhället helt och hållet. Att femfaldiga antalet kvotflyktingar skulle förvärra de integrationsproblem vi har i dag.

Samtidigt har vi många utsatta i Sverige. När ledamoten pratar om empati tänker jag på de utsatta som finns i Sverige och som också behöver stöd. Vi måste också se vem stödet ska gå till. Ska det gå till de kvotflyktingar som kommer till Sverige, eller ska det gå till dem som redan lever i Sverige och som befinner sig i utanförskap? Det kan vara både etniska svenskar och invandrare.

Vi har stora integrationsproblem som vi inte har löst. Jag menar att det är först när vi har sett till att reducera de sociala problem som finns i Rosengård och andra invandrartäta områden som vi borde fundera på att öka antalet kvotflyktingar. Men ledamoten vill göra det redan i dag. Då undrar man: Ser ledamoten integrationsproblemen? Ser ledamoten de etniska svenskar som har problem och som behöver stöd från samhället? Det verkar ledamoten inte göra, om han redan i dag vill femfaldiga antalet kvotflyktingar.

Herr talman! Om 5 000 är hela världen måste ju 900 också vara det. Vi har inte sagt att vi ska ta hit hela världen eller 5 procent eller något annat, utan det handlar om 5 000.

Ledamoten säger att man prioriterar kvinnor och hbtqi-personer. Det är inte sant. Båda grupperna har minskat i andel och i antal. Jag vet vad som står på papperet, men på grund av att man har gjort begränsningar av vem som får komma – nu kommer jag inte ihåg vad den delen heter, får jag erkänna – är det i mycket större omfattning killar som kommer. Det är aldrig hbtqi-personer, eller jag tror att det var tre stycken förra året, om jag minns rätt. De senaste åren har det varit fyra eller fem. Det är verkligheten. Man kan skriva vad man vill på papperet, men om man samtidigt ändrar regelverken så att det bara blir killar är det vad som händer. Ledamoten kan själv kolla upp statistiken.

Ja, jag vill hjälpa dem som är i Sverige. Det gör vi genom att de kommer i jobb. Men vad gör regeringen? Man satsar ingenting på jobben. Man ökar arbetslösheten. Paketet med satsningar på arbetsmarknaden i vårändringsbudgeten är 43 gånger mindre än satsningen på återvandring. Det är ingenting. Det ger inte fler människor arbete.

Man skär ned på utbildningen gång på gång. Vi slår nu under Tidöregeringen rekord i antalet elever som inte klarar skolan. Av alla svenska mandatperioder är det under denna mandatperiod som det är flest barn som inte klarar skolan i Sverige. Det hjälper ju inte integrationen. Det gör inte att fler kommer ut. Det är ju det som är Tidöregeringens politik och konsekvenserna av den.

Sverigedemokraterna tror att 5 000 gör skillnad. Jag förstår det. Fine, då borde ni också ta bort de 900, om det är så farligt. Vi får se om KD går med på det. De har gått med på de andra bitarna. Sverigedemokraterna brukar ju få som de vill med den här regeringen.

Ni i Sverigedemokraterna sa tidigare att ni skulle hjälpa på plats, Nima Gholam Ali Pour. Det gör ni inte heller. Ni hjälper ingen. De får inte komma hit, och ni hjälper inte på plats. Även där ljög ni för den svenska befolkningen i valet. Det borde ni sluta med.

Herr talman! Kära kammare, åhörare, ledamöter! Sverige behöver invandring. Vårt land är beroende av att människor kommer hit för att arbeta, bidra och stärka vår kompetensförsörjning, inte minst inom de delar av näringslivet där behovet av kvalificerad arbetskraft är stort.

Sverige har också som ett demokratiskt och ansvarstagande land en skyldighet att tillsammans med andra länder ge skydd åt människor som flyr undan krig, förföljelse och förtryck.

Samtidigt måste migrationspolitiken utformas med hänsyn till vårt lands faktiska förutsättningar. Det måste finnas bostäder, skolan ska fungera, socialtjänsten ska klara sitt uppdrag och det ska finnas möjlighet att skapa goda villkor för etablering. Därför behövs en ansvarsfull och reglerad invandring så att Sverige kan både ta emot arbetskraft och ge skydd åt människor i nöd men göra det i en omfattning som vårt samhälle klarar av att bära.

Det är också så vi värnar förtroendet för migrationspolitiken över tid, för det som gör denna fråga så allvarlig är att priset för en misslyckad migrationspolitik inte bärs av dem som har störst marginaler. Det bärs av människor som lever i utsatta områden, av kvinnor och flickor som begränsas av hedersnormer, av barn som växer upp i segregation och av människor som själva invandrat till Sverige men som lämnats kvar i ett utanförskap som aldrig borde ha accepterats. När migration och integration inte hålls ihop är det inte de mest privilegierade som betalar priset. Det är de människor som redan lever närmast problemen.

Herr talman! Sverige har under en tid burit stora konsekvenser av en migrationspolitik som inte var tillräckligt hållbar. Därför genomför nu regeringen en omläggning på området, och resultaten syns redan. Antalet asylsökande uppgick under 2025 till strax under 7 000, vilket är den lägsta nivån på nära tre decennier. Den utvecklingen är viktig, inte därför att låga tal är ett självändamål utan därför att ett samhälle måste klara både mottagande och integration för att kunna vara öppet över tid.

En långsiktigt hållbar migrationspolitik kräver också att den som har fått avslag lämnar landet. Därför har regeringen nu skärpt reglerna om preskription av avlägsnandebeslut. Den gamla ordningen gjorde det möjligt att hålla sig undan och i praktiken vänta ut systemet. Den ordningen var inte rimlig. Den nya inriktningen är tydlig: Beslut ska gälla, återvändandet ska fungera och migrationspolitiken ska vara hållbar.

Herr talman! På samma sätt arbetar regeringen för ett mer ordnat mottagande. Ordningen med eget boende för asylsökande har avvecklats i sin tidigare form. Utgångspunkten är nu att asylsökande ska bo på Migrationsverkets boenden för att mottagandet ska bli mer strukturerat och bättre för såväl individ som samhälle.

Vi har också lagt fram en ny mottagandelag i syfte att förbättra förutsättningarna för ett ordnat mottagande, en effektivare återvändandeprocess och ett minskat utanförskap.

Herr talman! Krav är inte motsatsen till integration. Krav skulle jag vilja hävda är vägen in i integration. Språket öppnar dörrar. Med utbildning och arbete skapas självständighet. Kunskap om det svenska samhället gör det möjligt att delta fullt ut i vår demokrati. Respekt för lagar och grundläggande normer är inte mycket begärt. Det är själva grunden för att ett fritt samhälle ska fungera.

Därför har regeringen nu lagt fram förslag om skärpta krav för svenskt medborgarskap, som vi kommer att debattera mer ingående här i kammaren om cirka två veckor. Kravet på hemvisttid i Sverige föreslås höjas från fem till åtta år. Det införs försörjningskrav och krav på tillräckliga kunskaper i svenska och om det svenska samhället. Det är rätt och viktigt, för ett svenskt medborgarskap ska inte vara en formalitet som följer automatiskt av att tiden bara går. Det ska vara ett uttryck för tillhörighet, ansvar och en vilja att fullt ut bli en del av Sverige. Medborgarskapet ska inte vara startpunkten för integrationen. Det ska vara en bekräftelse på att integrationen har burit frukt. Det är en viktig markering. Det stärker den svenska gemenskapen och medborgarskapets betydelse.

Herr talman! Migrationspolitiken avgörs heller inte bara i Sverige. Den måste också hanteras i ett europeiskt sammanhang. EU:s migrations- och asylpakt trädde i kraft för snart två år sedan och börjar tillämpas fullt ut denna sommar. Regelverket bygger på säkrare yttre gränser, snabbare och mer effektiva förfaranden, solidaritet och ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna samt ett fördjupat samarbete med länder utanför EU. Regeringen arbetar därför med att anpassa svensk rätt till det europeiska regelverket. Asylrätten kan bara försvaras i ett system som faktiskt fungerar, och Sverige behöver vara en aktiv och konstruktiv del av det fortsatta arbetet på EU-nivå.

Samtidigt ska Sverige fortsätta vara ett land som är öppet för kunskap, talang och arbete. Vi har arbetat för att förbättra reglerna för forskare och doktorander och för att göra Sverige mer attraktivt för kvalificerad arbetskraft. Den inriktningen är viktig, och vi behöver fortsätta med det arbetet.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! För någon vecka sedan såg jag Liberalernas partiledare i TV4, där hon uttryckte sig så här: Vi har stoppat tonårsutvisningarna.

Problemet är att det inte stämmer. Tonårsutvisningar pågår fortfarande. Vi har unga i Sverige som har den starkaste av anknytningar hit och hela sin familj här. Föräldrarna har permanenta uppehållstillstånd eller medborgarskap, vilket resten av familjen oftast också har. Men den som fyller 18 får i stället ett utvisningsbeslut i 18-årspresent.

Partiledaren för Liberalerna säger att man har stoppat tonårsutvisningarna. Det stämmer alltså inte, för unga sitter hemma med utvisningsbeslut och kan när som helst utvisas. Det finns också de som sitter i förvar i väntan på utvisning. Man har inte stoppat de utvisningarna heller.

Jag vill fråga Liberalerna vad man vill i frågan om tonårsutvisningarna. Man säger att man har stoppat tonårsutvisningarna. Det framstår som lite av en lögn – det har man ju inte när de fortfarande pågår.

I morgon ger vi Liberalerna ännu en chans att på riktigt stoppa tonårsutvisningarna. Man står i TV4 och säger att man har stoppat tonårsutvisningarna. I morgon får man möjligheten i utskottet, där vi har lagt fram ett utskottsinitiativ om att unga inte ska behöva lämna landet om de har fått ett utvisningsbeslut. Precis som regeringen vill med spårbytarna ska de kunna söka uppehållstillstånd på nytt inifrån Sverige. Hur tänker Liberalerna göra där? Säger man att man vill stoppa utvisningarna, då tänker jag att man vill göra det. I morgon finns den chansen.

Herr talman! Tack till ledamoten Tony Haddou för frågan!

Den här frågan har ju diskuterats väldigt intensivt de senaste veckorna, och jag kan tycka att det också väcker andra frågor.

Vi ska nog samtliga backa bandet och se oss i spegeln. Vi som befinner oss i den här kammaren kanske inte var med 2016 och röstade för de ändringar i utlänningslagen som gjordes då, men jag har tittat tillbaka på det här. Inte för att jag är någon Sherlock Holmes, men jag har försökt göra lite efterforskningar.

Migrationsverket lyfte redan då fram att det här är en problematik som kommer att uppstå om man genomför de här lagändringarna. Jag har inte kunnat hitta en enda reservation eller ett yttrande eller ens att någon nämnde något här i talarstolen om att den här problematiken kommer att uppstå och är fel.

Det Migrationsverket upplyste om har sedermera blivit verklighet, och det har fått fortgå under flera år – fram till att den här regeringen snappade upp frågan och ansåg att det här måste vi göra något åt. Därmed var den frågan med i den utredning som tillsattes sommaren 2024. Den bereds nu i full fart och kommer när som helst att presenteras av migrationsministern.

Det vi vill göra är att förändra den här lagstiftningen på riktigt och stoppa den här konstigheten, som jag tycker att det är, i utlänningslagen. I min värld skulle den behöva bli mer lik hur familjeförhållanden ser ut till exempel när man är arbetskraftsinvandrare kontra om man har permanent uppehållstillstånd. Det är det som den här regeringen nu tittar på, och det är det som den här regeringen kommer att leverera.

Herr talman! Det var en väldigt snygg historierevidering. Vi har haft yttranden och reservationer om de här frågorna.

År 2016 hade vi mycket att säga om att det skulle bli familjesplittring. Det hade vi även när den dåvarande regeringen tillsammans med Liberalerna lade fram att man skulle ta bort ventilen, alltså det sista skyddet. Vi stod här i talarstolen under en fyra timmar lång debatt och varnade för att just det här skulle komma att hända. Det är alltså historierevidering rakt av. Det är också på grund av sådana yttranden från oss som ledamöter här kallar oss asylaktivister och så vidare – för att vi tycker att de ska få stanna.

Man säger att man vill stoppa tonårsutvisningar och står i TV4 och säger att man har stoppat tonårsutvisningar, men ändå utvisas de här unga. De kan ju inte sitta och vänta på att regeringen ska komma med ett lagförslag som lutar sig på en utredning som riskerar att förvärra situationen för tonåringarna.

Den proposition som regeringen lägger fram handlar om skärpta krav för anhöriginvandring – skärpta krav. Det ska finnas en liten ventil, men utredningen säger också ganska tydligt att detta kanske inte kommer att hjälpa dem. Ska de unga som sitter i de här situationerna alltså sitta och vänta på en ventil som kanske inte träffar dem?

Man får också ha med sig lite sannolikhet. För två år sedan röstade regeringen bort den sista ventil som gav ett skydd för dessa unga. Sedan blev det kritikstorm, och då ska man komma tillbaka och införa en ventil för att skydda de unga. Man vill dock inte gå riktigt hela vägen där.

Liberalerna säger att de vill stoppa tonårsutvisningar, och jag tycker att de ska ta chansen att rösta på utskottsinitiativet från Vänsterpartiet och Miljöpartiet i morgon så att dessa unga inte utvisas utan i stället får vara kvar i väntan på att regeringen ska ta fram den proposition som vi ska rösta om i riksdagen. Se till att rösta på förslaget!

Herr talman! Tack, Tony Haddou, för följdfrågan!

Vi kan bara konstatera att den ventil som togs bort 2023 var mycket bredare än att bara gälla tonårsutvisningar. Det handlar också om att vi anser att det lapptäcke som utlänningslagen tidigare har bestått av behöver tas bort. Vi behöver få en mer hållbar, långsiktig och lättförståelig utlänningslag än vad som har varit fallet under många års tid i Sverige.

Det var också tydligt att Migrationsverket och asylaktivister – det kan vi väl kalla dem, alltså inte ledamoten i sig utan organisationer som jobbar med de här frågorna vid sidan av – uppmärksammade att ventilen gjorde att några i den här målgruppen faktiskt fick stanna. Det var dock långtifrån alla. Det var ju inte så att ventilen till hundra procent såg till att samtliga som inte längre ansågs tillhöra kärnfamiljen faktiskt fick stanna, utan de blev utvisade ändå.

Min och regeringens övertygelse är att den lagstiftning vi inom kort kommer att presentera kommer att bli mer rättssäker. Det kommer också att gå betydligt snabbare att få till den än om vi i morgon skulle rösta för ett utskottsinitiativ som ska ta en lång omväg för att säga åt regeringen att bereda ett förslag som vi redan håller på med.

Herr talman! Jag måste säga att det är väldigt beklämmande att regeringen i diskussion efter diskussion om dessa tonårsutvisningar liksom vill spela bort sitt ansvar. Man vill inte erkänna att de beslut som man själv fattat har lett till familjesplittrande tonårsutvisningar – trots att Migrationsverket i själva beslutet där de pausar nya utvisningsbeslut lyfter fram att den avskaffade grunden för särskilt ömmande omständigheter för vuxna med stark anknytning till Sverige har lett till att fler har drabbats av tonårsutvisningar.

Med berått mod röstade Liberalerna, Kristdemokraterna och de andra Tidöpartierna ja till lagändringen. Det var inte viktigt vad konsekvenserna skulle bli. Det var inte viktigt att detta skulle slita Ayla, Jomana, Batis och Nardine från sina familjer och faktiskt också från sin framtid och sina drömmar.

Man kan i de här frågorna diskutera mycket om vad ja och nej ska betyda i migrationsprocessen, men för en tjej betydde det här nejet en tonårsutvisning till ett land där ensamma unga kvinnor inte klarar sig. Familjen har nu därför hittat en man, som hon aldrig har träffat, som hon ska gifta sig med.

Det här är livsöden som orsakas av denna politik. Regeringen har sagt att man ska rätta till lite – men inte allt.

Herr talman! Jag uppfattade ingen konkret fråga, utan det var mer ett resonemang på samma tema som ledamoten Tony Haddou var inne på.

Vi kan återigen konstatera att det här är ett problem som har funnits under lång tid. Det har funnits en mer generell ventil som har gjort att vissa, men inte alla, i den här målgruppen har fått stanna i Sverige.

Jag och mitt parti tycker att det är självklart att det behöver bli en förändring och att den som går i gymnasiet ska ha möjlighet att fullfölja sina studier. Det tycker för övrigt de andra partierna i den här kammaren också. Samtliga har ställt sig bakom förslaget.

Ett sådant förslag bearbetas alltså just nu på Regeringskansliet och kommer att presenteras inom en snar framtid, och då kommer vi att lösa problematiken för den här målgruppen.

Herr talman! Detta är inte vad migrationsminister Johan Forssell säger. Johan Forssell säger bara att han ska lösa problemet gällande kommande ärenden. Dem vi redan har läst om och som har fått sina avslagsbeslut säger han att han inte ska göra någonting för.

Jag vill fråga Patrik Karlson om det för honom personligen och för hans parti också är självklart att utvisningarna av de ungdomar som redan har fått sina utvisningsbeslut – Ayla, Jomana, Batis med flera – ska stoppas och att de också ska få stanna kvar i Sverige och söka uppehållstillstånd härifrån.

Är det också självklart att de ungdomar som redan har satts på flyg ut ur Sverige ska kunna söka och få tillstånd att komma hem igen? Med dagens lagstiftning kan det nämligen till och med vara svårare för de tonårsutvisade att komma hem igen än vad det är för en person som aldrig har bott i Sverige att få uppehållstillstånd för att jobba eller plugga.

Titta bara på Darya och Donya. De utvisades till Iran i höstas. De var bland de sista som skickades dit innan Sverige stoppade utvisningar till Iran, och de har sökt tillstånd för att komma hit och jobba. De har också sökt tillstånd för att komma tillbaka till sjuksköterskeprogrammet, och de har fått nej.

Varför är det så? De har ju mamma, pappa, syskon, sin utbildning och sina vänner här. Jo, för att domstolen säger att studier på sjuksköterskeprogrammet inte är deras huvudsakliga skäl att vilja komma till Sverige. Det faktum att man är desperat och vill hem till mamma och pappa, hem till sitt liv och hem till sitt land talar alltså emot att man ska få komma tillbaka.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Annika Hirvonen, för följdfrågan!

Man kan ju överklaga ett beslut om att man ska utvisas och avlägsnas från landet. Hur myndigheterna utövar sitt arbete lägger jag mig inte i på det sättet. Jag kan inte redogöra för exakta skäl till att person A, B eller C får avslag på sina ansökningar. Uppenbart är det så att man inte uppfyller de krav som ställs för diverse uppehållstillstånd för att få vistas i det här landet.

Vi måste ha en reglerad invandring och en ordning där vi upprätthåller någon form av regler för vilka som har rätt att vistas här och vilka som inte har det. Annars har vi i praktiken – som flera andra har nämnt här under sina egna inlägg – en fri och öppen invandring till det här landet. Den ordningen vill i alla fall inte vi ha.

Vi jobbar nu på en lösning för att unga vuxna ska kunna fullfölja sina gymnasiestudier. Sedan ska de bättre prövas på egen hand när de söker nya uppehållstillstånd.

Herr talman! Jag får be om ursäkt till Liberalen med stort L för att jag kommer att stå här med mobilen i klassrummet.

Jag ska läsa ur vår följdmotion till förslaget om särskilt ömmande omständigheter 2023. Det påstods att det inte var någon som nämnde detta: Centerpartiet stod också bakom den reglering som infördes 2021 som innebär att vuxna som har särskild anknytning till Sverige kan beviljas uppehållstillstånd om det finns särskilt ömmande skäl. Denna lagstiftning ger mycket utsatta barn, exempelvis sjuka barn, eller – lyssna noga – barn som är födda och uppvuxna i Sverige större möjlighet att stanna.

Detta nämndes i debatten i kammaren, inte bara av oss utan av flera andra partier. Det är verkligheten. Kom inte och påstå något annat!

Den andra biten gäller att L röstade emot detta. Liberalerna tyckte att de här skulle ut. Vi sa: Det här blir tonårsutvisningar! Liberalerna sa: Gôtt! Ut med dem!

Det är vad ni gjorde. Kom inte och säg något annat. Det är inte rimligt.

Det har kommit fram en rimlig fråga från tidigare talare. Nu är många av dessa unga människor utvisade. I dagsläget får de inte komma tillbaka på grund av att de har anknytning till Sverige. Man tog bort möjligheten för dem att stanna på grund av anknytning. Nu vill man behålla möjligheten att undvika att ta tillbaka dem på grund av anknytning. Liberalernas politik just nu är att anknytning ska straffas. Det är vad man har röstat för. Det är viktigt att det är tydligt för ledamoten att dessa unga människor inte får komma tillbaka till Sverige på grund av att de i allmänhet har en vilja att bo i Sverige därför att de har familj här.

Skulle Liberalerna vilja ha en annan politik på området?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Niels Paarup-Petersen för frågan.

Jag ska också be om ursäkt. När jag kommenterade mitt begränsade detektivarbete gällde det lagändringen som skedde 2016, inte 2023. Jag kan ta på mig att jag inte uttryckte mig så noggrant.

Vår åsikt är att det måste vara fråga om lite mer än att ha en anknytning till landet. Det måste av olika orsaker finnas skäl till att man får vara här. Det kan vara arbete eller studier, att man är förföljd eller att man befinner sig i ett krigshärjat område. Du har då rätt att söka dig till Sverige och prövas utifrån den lagstiftning som finns genom ansvarig myndighet. Om myndigheten sedan landar i att personen inte har skäl att vara här är ett nej ett nej.

Det är uppenbarligen inte så för alla, men det är i alla fall vår åsikt.

Med detta sagt hoppas jag att den lagstiftning som nu är på väg framåt kommer att lösa situationen, så att vi slipper dessa diskussioner framöver i kammaren. Där får vi dock vänta lite till.

Herr talman! Problemet var i grunden att man lyssnade mer på utvisningsaktivisterna än asylaktivisterna vid det här tillfället. Men ibland måste man lyssna på dem som har bäst koll. Det borde man ha gjort.

Ledamoten säger att man ska ha mer än bara en anknytning. Ja. Men det är inte problemet. Låt mig återigen understryka vad som är problemet, nämligen att dessa ungdomar har en anknytning. De har möjlighet att studera. De har betalat för platsen. Allt är på plats. De kommer in på utbildningen till sjuksköterska – i det här fallet Donya och Darya, som nu sitter i Iran. De får nej, men inte för att de inte har skäl att stanna i Sverige utan på grund av att de har för starka skäl att vilja vara i Sverige. På grund av att de har familj här får de nej. Hade de inte haft familj här kunde de ha fått ja. Nu har det familj här, och därför får de nej.

Då uppstår frågan: Skulle Liberalerna vilja ha en annan lagstiftning? Det handlar inte om huruvida Migrationsverket ska följa lagstiftningen. Självklart ska de göra det. Men det är en kass, vansinnig lagstiftning som innebär att tonåringar uppvuxna i landet har utvisats. När de sedan söker tillstånd för att komma tillbaka till ett jobb eller en utbildning får de nej – för att de har varit här tidigare.

Det kan inte vara rimligt. Det finns inget som är liberalt i det. Det finns inget som är vettigt, konservativt eller socialistiskt i det. Det finns ingen ideologisk grund, annan än Sverigedemokraternas, som skulle tycka att det är rimligt. Varför ska det vara så?

Skulle Liberalerna vilja ha en annan lagstiftning där detta med att ha anknytning till Sverige inte straffar sig när man söker sig hit för studier eller arbete?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Niels Paarup-Petersen för följdfrågan.

En vuxen människa ska i grunden bedömas utifrån sin egen situation. Det är hela poängen. De personer som ledamoten tog upp – jag har inte 100 procent insyn i de enskilda ärendena – är 24 och 20 år gamla. Det är helt rimligt att deras skäl att befinna sig i landet bedöms på individnivå.

Jag är inte alls främmande för att man ser över olika lagstiftningar och vrider och vänder på dem för att det ska bli bättre när det gäller familjeförhållanden som rör föräldrar och barn. Men jag säger återigen att en vuxen människa ska bedömas på individnivå.

Herr talman! Jag ska börja med att läsa innantill från kammarens debatt i november 2023 när den humanitära skyddsgrunden för vuxna avskaffades.

”Vi har också i replikerna talat en hel del om inskränkningar i den humanitära skyddsgrunden. Det handlar om inskränkningar för svårt sjuka barn, barn som omhändertagits av svenska myndigheter för att deras föräldrar har utsatt dem för våld och barn som har levt i Sverige ända upp till tonåren och är födda här men av olika skäl ändå inte kunnat få den trygghet som ett uppehållstillstånd innebär.

Mycket har redan sagts om detta, så jag tänkte säga några ord om något som det inte har talats om i dag, nämligen den humanitära skyddsgrunden för vuxna, som också tas bort nu. När tidsbegränsade uppehållstillstånd blev huvudregel kunde vi nämligen helt plötsligt hamna i situationer där familjer splittrades. Vi såg hur 18-åringar som firade att de precis tagit studenten samtidigt fick beskedet att de nu måste lämna Sverige för att de blivit vuxna.

Den humanitära skyddsgrunden särskilt ömmande omständigheter för personer som fått en stark anknytning i Sverige gäller dessa ungdomar, bland annat. Familjemedlemmar som har haft rätt att vara i Sverige för att exempelvis deras föräldrar har fått asyl kan bli av med den rätten om de blir vuxna innan de får permanent uppehållstillstånd. Jag undrar om det egentligen är någon i den här kammaren som tycker att detta är så himla smart.”

Dessa ord var mina egna i den debatt där vi debatterade lagändringen 2023. Patrik Karlson i Liberalerna har inte ens bemödat sig om att kolla upp vad som hände och sas då. Man vill inte ta ansvar för de konsekvenser som Tidöpartiernas lagändringar leder till – inte när det blåser, inte när opinionen säger ifrån. Då låtsas man som att det bara hänt av sig självt, som att det är myndigheternas beslut, enskilda fall och inget man kan kommentera – ingen sa nog något; vi visste inte. Men man visste.

Resultatet i de enskilda fallen bygger i grund och botten på hur lagstiftningen ser ut. Man har ett ansvar som riksdagsledamot för att ändra lagstiftningen när det behövs. Och innan man ändrar har man ett ansvar att förstå konsekvenserna, de konsekvenser som påtalas. Det går inte att gömma sig.

Tidöpartierna har ett tungt ansvar för att de här tonårsutvisningarna ens har blivit verklighet. Och nu när man äntligen, efter hårda påtryckningar, inte bara från medborgare i allmänhet utan också från politiker i sina egna partier, har ändrat sig gör man det inte fullt ut. Man ändrar sig bara för kommande fall. Alla de ungdomar som berättat om sina öden och som redan överklagat påverkas inte av regeringens beslut. Domstolarna har redan dömt utifrån den lagstiftning som Tidöpartierna valde, bland annat den dagen 2023.

Nadine är en av dem. Jag träffade henne på demonstrationen i Stockholm för en human flyktingpolitik. Tusentals människor gick ut för att säga: Stopp! Inte i mitt namn! Inte så här! Hon hade några dagar kvar innan hon var tvungen att ensam lämna familjen bakom sig för att i en tid då bomber faller i Mellanöstern åka till Irak och fruktansvärd otrygghet. Som ensam ung kvinna ska hon åka bort från sina drömmar och bort från sin framtid, sin familj och sina vänner. Hon stod på scen tillsammans med många andra i samma situation.

Jomana, 18 år gammal, träffade vi här i riksdagen. Hon hade precis beställt sin studentmössa när brevet från Migrationsverket landade. Föräldrarna får permanent uppehållstillstånd. Lillebror är nu svensk medborgare. Hon ska ensam, som kristen 18-åring, lämna Sverige för det Egypten som familjen en gång bedömde var för farligt för att fortsätta livet i. Hon drömmer om att bli socionom och göra Sverige starkare och barn tryggare. De drömmarna krossas effektivt av ett utvisningsbeslut strax före studenten.

Fru talman! Det här är cyniskt och inhumant. Men det är bara ett av många beslut som planeras av Tidöregeringen. Det är en av många lagändringar i jakten på miniminivån, på så lite mänskliga rättigheter som möjligt för invandrare. Detta kommer att leda till orimliga utvisningar.

Regeringen backade visserligen om de 4 700 spårbytarna, som man på ett bräde med ett riksdagsbeslut gjorde utvisningsbara. Men om bara två månader görs 10 000 arbetande invandrare utvisningsbara, när nya regler träder i kraft för lönekrav för arbetskraftsinvandrare. Människor som tjänar 33 000 kronor och försörjer sig själva, betalar skatt och bidrar till välfärden ska ut.

I sommar planerar regeringen ännu en familjesplittringslag. Den blir kanske värre än något av det vi hittills sett. Då handlar det inte om tonåringar och unga vuxna. Om den lagen går igenom enligt utredningens förslag kan en mamma som tvingas sluta arbeta på grund av sjukdom också behöva välja bort ett av sina barn. Om man blir arbetslös vid fel tillfälle, när barnens uppehållstillstånd ska omprövas, kan det leda till att barnen skickas härifrån.

Fru talman! Att ställa krav när det gäller inkomst och bostad vid första beslutet om anhöriginvandring när barnen ska komma till Sverige, till exempel från ett flyktingläger, har vi motsatt oss. Men det här tar det alltså ett steg längre. Efter två år, när uppehållstillståndet ska prövas igen, måste de här kraven återigen vara uppfyllda. Om man då har en lägenhet med ett barnrum och råkar få tvillingar ska storebror ut ur Sverige.

Den här familjesprittringslagen tror jag inte att någon av alla dem som protesterat mot tonårsutvisningarna kan ställa sig bakom. Jag hoppas att erfarenheten av de protesterna i alla partier leder till att regeringen lägger de här förslagen i papperskorgen. Men i jakten på miniminivån är ingenting heligt – inte barns rättigheter, inte heller respekten för familjen som enhet.

Fru talman! I dag ska vi rösta om många frågor. Ytterligare en fråga handlar om ett moraliskt haveri där Sverige sticker ut jämfört med våra allierade. Jag talar om vår hantering av de människor som hjälpte de svenska soldater som på vårt uppdrag, riksdagens uppdrag, bekämpade talibanerna i Afghanistan.

I två omgångar har Sverige fattat beslut som har gjort det möjligt för många av dem som sedan hamnade i livsfara när talibanerna kom till makten att ta sig till Sverige och få en trygghet här. Men 50 personer som jobbade för oss är kvar. De lever nu i skräck. Familjerna flyttar runt, från provins till provins. Medarbetare, svenska veteraner, samlar pengar för att de ska klara uppehället, det mest nödvändiga, när föräldrarna måste gömma sig och inte kan försörja familjerna. Barn går miste om skolår.

I somras sköts en vaktchef som jobbade för Sverige till döds av talibanerna. Han sköts i huvudet på öppen gata. Läget för de här människorna är akut. I går kväll fick jag ett meddelande med bilder från en av dem. Där håller barnbarnen upp papper där det står: Sweden please help us.

De här människorna riskerade sina liv för Sverige. Och man lämnar ingen kvar. Man lämnar ingen kvar. De behöver, precis som tolkar och vakter som jobbat för USA, Tyskland, Kanada och andra allierade, få en chans att komma hit. Det finns uppgifter i medierna om att regeringen, med ansvarig minister Pål Jonson, också har tagit fram ett förslag för att göra det vi kan för att hjälpa dessa människor att få skydd i Sverige, men Sverigedemokraterna blockerar det.

I dag har vi det svart på vitt. Utöver regeringspartierna står också hela oppositionen enad.

Det här moraliska haveriet måste få ett slut. Sverige måste ta sitt ansvar. De här människorna riskerade allt i kampen mot talibanerna under den svenska flaggan, och vi har ett moraliskt ansvar för dem.

Men det är inte bara en migrationsfråga och en moralisk fråga. Det är också en säkerhetsfråga. Nästa gång Sverige skickar soldater utomlands på riksdagens uppdrag kommer de att vara beroende av tolkar och andra lokalanställda, precis som i Afghanistan. De ska kunna se de här kollegorna i ögonen och säga: Vi håller er om ryggen – ni kan lita på oss. De ska kunna rekrytera de bästa medarbetarna. Så länge vi inte har löst den här frågan kommer det inte att vara möjligt.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet – nummer 6.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! I det betänkande som vi nu debatterar, med förslag från den allmänna motionstiden om migrationsfrågor, finns ett smörgåsbord av förslag från framför allt Vänsterpartiet och Miljöpartiet med olika idéer som skulle försätta Sverige i ett nytt vänsterexperiment.

Ett av de förslag som återfinns i betänkandet är reservation nummer 2, som både Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom. Där skriver man bland annat följande: ”Det behövs en tydligare reglering i lagstiftningen för de som levt i Sverige under lång tid utan tillstånd. … Vidare bör möjligheten utredas att införa någon form av regularisering för den som levt i Sverige under en längre tid oavsett tidigare uppehållsrättslig status.”

Det här är med andra ord en allmän amnesti för alla dem som gömt sig tillräckligt länge i Sverige. Man ska alltså belönas med ett uppehållstillstånd om man har befunnit sig tillräckligt länge illegalt i Sverige. Vad sänder detta för signal? Jo, signalen är: Kom hit och göm er här tillräckligt länge, så belönas ni med uppehållstillstånd! Principerna för den reglerade invandringen åsidosätts fullständigt om vi skulle införa detta. Detta är bara en av de tokigheter som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lagt fram i det här betänkandet.

Frågan är vad det här kommer att innebära vid ett eventuellt regeringsskifte i höst. Om olyckan skulle vara framme och vänstersidan få majoritet – gud förbjude – efter valet i höst, kommer detta då att vara ett krav från Miljöpartiet för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister? Ska vi ha en allmän amnesti i migrationspolitiken?

Fru talman! Utöver det som Viktor Wärnick läste upp står bland annat detta i reservationen: ”Bland annat behövs en långsiktigt hållbar lösning för de som omfattas av de s.k. gymnasiereglerna, men också för andra som drabbats av lång väntan, ovisshet och rättsosäkra asylprocesser. Ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år bör därför beviljas permanent uppehållstillstånd.” Sedan kommer det här om att utreda någon form av regularisering för dem som levt länge i Sverige.

Det har varit otroligt långa handläggningstider samt rättsosäkra åldersbedömningar och andra rättssäkerhetsbrister hos Migrationsverket. Problem med praktiska verkställighetshinder har gjort att människor – även människor som inte beviljats asyl, men inte bara de – blivit kvar i Sverige under väldigt lång tid. Alla vi som vet hur det har sett ut inser att det inte är hållbart.

Ta till exempel Murhaf Hamid – han som blev så känd för att han sålde majblommor för flera miljoner. Han föddes här i Sverige och har bott på Migrationsverkets boenden från Kiruna i norr till Malmö i söder. Han har flyttat runt mellan fem olika platser och aldrig gömt sig. Familjen har hela tiden varit hos Migrationsverket. Men det har praktiskt inte gått att skicka familjen härifrån. Någon gång måste människor kunna rota sig, särskilt barn. Vi behöver titta på en lösning.

Fru talman! Jag skulle vilja korrigera Annika Hirvonen vad gäller detta med rättsosäkerhet. Jag vill hävda att vi i Sverige har bland de mest rättssäkra asylprocesserna i världen. Ytterst har vi självständiga domstolar, oberoende myndigheter, som fattar beslut. Det är rättsstatens principer och principen om reglerad invandring som styr svensk migrationspolitik.

Ett avslag innebär inte rättsosäkerhet. Men det är så man kan tolka Miljöpartiets inställning – den som inte får rätt att stanna i Sverige har blivit utsatt för en rättsosäker prövning. Så är det ju inte. Har man inte skäl att stanna i Sverige, har man inte skyddsskäl, ska man återvända hem. Man ska inte belönas med uppehållstillstånd därför att man gömt sig tillräckligt länge här i landet, vilket dock är kontentan av det Miljöpartiet och Vänsterpartiet föreslår, bland annat i den här reservationen.

Det är också därför jag återkommande ställer frågor till oppositionen. Jag ställer frågor även till Socialdemokraterna, det ledande partiet i den konstellation som vill bilda regering efter valet. Men jag får aldrig några svar på om det här kommer att vara skarpa förslag från en ny vänsterregering efter valet. Detta tycker jag att väljarna bör lyssna nogsamt till.

Återigen vill jag fråga Miljöpartiet: Kommer detta att vara ett ska-krav från Miljöpartiets sida för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister? Kommer man att kräva allmän amnesti för alla dem som gömt sig tillräckligt länge i Sverige? Kommer man att kräva att hela det paradigmskifte som vi nu genomför i migrationspolitiken, och som är helt nödvändigt för att vi över huvud taget ska klara de integrationsproblem vi har i landet, rullas tillbaka? Kommer Miljöpartiet att kräva detta för att släppa fram Magdalena Andersson som ny statsminister om olyckan skulle vara framme vid valet i höst?

Fru talman! Formellt har vi ett otroligt rättssäkert asylsystem. Först görs en prövning av Migrationsverket. Sedan kan man överklaga till en migrationsdomstol. Ytterst kan Migrationsöverdomstolen ta upp vissa vägledande fall.

I det här rättssäkra systemet har vi dock sett fullständigt rättsosäkra medicinska åldersbedömningar som fått katastrofala följder. Man har skrivit upp ungas ålder på mycket lösa grunder, vilket fråntagit dem barnets rättigheter.

Dessutom kan vi i de avgöranden där Sverige fällts i FN:s tortyrkommitté och i Europadomstolen se att man även i det som Viktor Wärnick kallar för världens mest rättssäkra asylsystem kommer fram till beslut som är helt oacceptabla och felaktiga. Ta till exempel fallet som Sverige dömdes för i FN:s tortyrkommitté – en afghansk kristen konvertit som hade en tatuering med ett kors och namnet Jesus på halsen utvisades i detta system till talibanernas Afghanistan. FN sa nej.

Vi har flera liknande fall. För några veckor sedan dömdes Sverige i Europadomstolen för utvisning av en ung person som hade levt länge i Sverige och har ursprung i Afghanistan. För den som har blivit västerniserad och tagit till sig de svenska värderingarna är det, i kombination med många andra omständigheter, livsfarligt att återvända till talibanernas Afghanistan, lyfter man fram.

Det finns alltså stora brister. Det vi föreslår i den här reservationen är en enkel utredning om någon form av regularisering för dem som levt i Sverige länge.

(Applåder)

Fru talman! Miljöpartiet föreslår att förstalandsprincipen ska avskaffas eller kraftigt försvagas. Förstalandsprincipen innebär att den som söker asyl ska få sin ansökan prövad i det första säkra land han eller hon kommer till och inte själv välja destination.

Det är en rimlig ordning. Den som är i behov av skydd söker skydd i första säkra land. Om man därefter reser vidare uppstår frågan vad som egentligen är drivkraften, skyddsbehov eller andra motiv.

Om någon tar sig från Syrien till Turkiet och finner skydd där blir det märkligt om man då åker vidare, för man har ju redan funnit skydd. Det finns ingen anledning att irreguljärt förflytta sig mellan länder när man inte är förföljd.

Trots detta vill Miljöpartiet avskaffa förstalandsprincipen. I sitt förslag menar Miljöpartiet att förstalandsprincipen ska ersättas av vad man kallar tvingande solidariskt mottagande av asylsökande. Sverige ska tvingas att ta emot asylsökande som kommit till andra EU-länder och redan fått skydd. Det är vad Miljöpartiet föreslår.

År 2025 ansökte mer än 600 000 människor om asyl i EU. Det är rätt många människor. Då uppstår frågan: Hur många asylsökande skulle Sverige tvingas ta emot om Miljöpartiet fick bestämma och det här tvingande solidariska mottagandet av asylsökande ägde rum?

Det skulle ju vara mycket mer än i dag. Men har Miljöpartiet gjort någon form av konsekvensanalys av hur Sverige skulle drabbas om man avskaffade förstalandsprincipen och Sverige skulle tvingas ta emot en större del av de asylsökande som kommer till EU?

Fru talman! Det här förslaget handlar om att titta på vad som har fungerat riktigt bra när det kommer till hur Europa har tagit emot ukrainarna.

Ukrainarna omfattas av massflyktsdirektivet. Där finns inte förstalandsprincipen med. Om den hade funnits med hade vi kanske haft mer än fyra miljoner ukrainare som hade behövts tas om hand enbart i Polen. Det hade blivit en otroligt svår situation för det polska samhället att bara på ett fåtal veckor ta emot flera miljoner människor.

Det som massflyktsdirektivet i stället möjliggjorde var att de som kom från Ukraina kunde bosätta sig i andra EU-länder. Ofta valde de då att åka till ett land där de redan hade familj, där de kanske redan hade arbetat tidigare eller där de hade andra vänner och bekanta.

Det har lett till att integrationen för ukrainarna har blivit mycket bättre. De har fler kontakter och lättare att få ett arbete och att komma in i samhället och försörja sig själv.

Jag menar inte att det är exakt så som det ska se ut även för alla andra, men jag menar att vi är någonting på spåren. Det gäller att i högre utsträckning titta på den aspekten. Om en person anländer till Grekland men kanske tidigare har studerat eller har vänner och släktingar i Irland kanske det bästa både för den personen och för EU är att den kan etablera sig där.

Solidariskt mottagande var någonting som alla svenska partier skrek högt efter år 2015 när det var Sverige som hade ett otroligt högt mottagande och svårt att till exempel hitta bra boenden på kort tid för alla.

Fru talman! Miljöpartiet svarar inte på den centrala frågan: Hur många asylsökande ska Sverige ta emot? För det är precis det som detta handlar om.

Om man avskaffar förstalandsprincipen och inför ett tvingande mottagande av asylsökande flyttar man ansvaret från första ankomstland till länder som Sverige. Då räcker det inte med att tala om solidaritet, utan då måste man börja tala om volymer.

Vi talar om över 600 000 asylansökningar i EU på ett år. Ska Sverige ta emot 5 procent, 10 procent eller mer? Det blir rätt många asylsökande som Sverige då ska ta emot.

Det här är ingen liten justering av systemet. Det är en grundläggande omläggning av hela migrationspolitiken. Då borde man ha en aning om hur det drabbar Sverige. Ändå står Miljöpartiet här utan att kunna redovisa vilka konsekvenser det får.

Hur påverkas mottagningskapaciteten? Hur påverkas kostnaderna? Hur kommer samhällsfunktionerna att påverkas? Kommer vi gå igenom ännu en migrationskris? Kommer vi ha vuxna män som går i skolan med små barn? Kommer kvinnor att bli trakasserade av migranter på badhus? För allt det där hände 2015. Det såg vi.

Fru talman! Det räcker inte med att beskriva en ambition. Man måste också ta ansvar för konsekvenserna. Jag ställer frågan igen: Hur många asylsökande anser Miljöpartiet att Sverige ska ta emot i ett sådant system, och är man beredd att stå för den konsekvensen?

Fru talman! Det är förstås fruktansvärt att människor blir trakasserade på badhus. Men det är en grov generalisering att använda mot flyktingar i allmänhet eller invandrare i allmänhet. Jag vill börja med att markera mot det.

Förslaget är formulerat så här: Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur den kommer att verka för detta inom EU. Jag tänker mig att det inte är någonting som man kan införa lättvindigt utan att göra omfattande analyser och ha sådana här diskussioner. Vad är rimligt för ett land som Grekland eller Polen? Vad är rimligt för ett land som Sverige?

Jag är helt övertygad om att om EU samarbetar och fördelar ansvaret på ett klokt sätt blir resultatet bättre för alla länder. Men det blir också bättre för dem som får asyl och får stanna i Europa om de kan komma till ett land där de redan har kontakter. De känner personer, och de har kanske tidigare arbetat eller pluggat där. Vi vet att de då snabbare kommer i egenförsörjning och integreras bättre.

Att bara blint ha en princip som säger att du ska etablera dig i det första landet i Europa som du kommer till kanske trots allt inte är det smartaste sättet att säkerställa en god integrering. Det visar erfarenheterna från mottagandet av ukrainare.

Jag menar kort och gott: Låt oss titta på det, se om vi kan lära oss något och utveckla mottagandet av flyktingar så att vi får en bättre integration i alla EU-länder.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)