Livsmedelspolitik

Herr talman! Vi ska nu debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande 14 Livsmedelspolitik. Först av allt vill jag yrka bifall till reservation nummer 10.

Det finns en hel del att tala om när det kommer till livsmedelspolitiken i Sverige i dag. Det handlar inte bara om hur vi jobbar med livsmedelskontroll på våra myndigheter och våra företag utan även om livsmedelsberedskap i ett alltmer ansträngt världsläge. Jag tänker i princip låta hela mitt anförande gälla just frågan om livmedelsberedskap och livsmedelsförsörjning.

Vi ser just nu ett ganska ansträngt länge runt om i världen. Vi ser hur länder har börjat att sluta sig när det handlar om livsmedel och insatsvaror till livsmedel. Det handlar om att förse sig själva med åkermark för att producera livsmedel till sin egen befolkning.

Vi såg i höstas hur Ryssland drog ned på exporten av till exempel gödselmedel. Vi har sett hur gastransporter från Ryssland till Europa för framställning av mineralgödsel har varit bristfälliga. Det har senare lett till en mindre tillverkning av mineralgödsel i Europa med kraftigt ökade priser som följd. Intresset för att köpa mineralgödsel har minskat i takt med att priserna har gått upp.

Vi ser hur Sverige, Europa och EU är beroende av växtskyddsmedel från den aktiva substansen vi många gånger får från Kina. Det är världsledande när det kommer till det aktiva substanserna i växtskyddsmedel som vi använder i Europa. Vad händer vid ett mer ostabilt världsläge med den produkten?

Livsmedelspolitik

Vi ser hur Indien och Kina dammsuger marknaden när det kommer till mineralgödsel och försöker att skaffa så mycket som möjligt för sin egen skull, såklart.

Vi ser helt enkelt hur land efter land ser till att stärka sin egen livsmedelsproduktion och vara först på bollen. Ett rike ska värna sina gränser och förse sina medborgare med mat. Det är de jätteviktiga delarna i ett fungerande land. Det gäller särskilt i ett världsläge som blir alltmer instabilt.

Herr talman! Hur ser det då ut i Sverige? Fortsatt är ungefär varannan tugga som vi äter importerad. Beredskapslagren när det kommer till utsäde, mineralgödsel, växtnäring och drivmedel finns inte. Dem har vi avskaffat.

Jag menar inte att det är den här regeringens fel att de lagren inte längre finns. Det är många regeringars ansvar tillbaka att inte de lagren finns. Men den här regeringen har varit väldigt duktig på att slå sig för bröstet med att de har infört livsmedelsstrategin och nu tre handlingsplaner till livsmedelsstrategin.

Ändå står vi nu här när världsläget är mer instabilt än vad det har varit på väldigt länge. Vi såg redan vid torkan 2018 hur länder runt om i Europa slöt sig alltmer. Vi ser det tydligt nu också i ett försämrat världsläge.

Herr talman! Jag är uppriktigt sagt orolig. Det är inte nog med att vi nu har brist på insatsmedel för den svenska primärproduktionen när det kommer till livsmedel. De otroligt höga kostnadshöjningar som vi just nu ser bidrar också till att den positiva anda som har funnits hos svenskt jordbruk verkligen är på väg nedåt. Det är väldigt olyckligt.

Vi har våra slättjordbruk i Östergötland, Västergötland och Skåne. De jordbruken kommer att köra på som vanligt och producera livsmedel. Men vad händer med allt jordbruk ute i de lite mindre gynnsamma områdena där man inte tar samma skördar, som redan från början har en sämre förutsättning beroende på jordmån och odlingsbetingelser för att ta lika höga skördar? Vad händer i de områdena?

Kostnadsläget är så extremt högt för de bönderna, och de väljer att stå över med sin livsmedelsproduktion det här året. Jag tror tyvärr, herr talman, att de aldrig mer börjar igen. Då har vi förlorat det jordbruket ute i de lite mindre gynnsamma områdena.

Det är då det börjar bli riktigt allvarligt. Det är jordbruk som till stor del är otroligt viktiga för den biologiska mångfalden. Det är här vi ser mycket av våra naturbetesmarker. Det är här vi har våra brytningsbygder mellan jord, skog och betesmarker. De är otroligt viktiga.

Det är också de sista procenten. Merparten av livsmedlen produceras i de stora jordbruksområdena. Men det är de sista procenten som vi producerar ute i kantområdena. De är så viktiga. Därför får vi inte förlora dem.

Det är inte så att det är något nytt att det börjar att knaka med livsmedelsproduktionen i de här områdena. Det beror också på en ganska dåligt förd rovdjurspolitik under många år. Det är många gånger de här områdena som är hårdast drabbade av den politiken. Men de har såklart också haft en bristfällig lönsamhet under lång tid.

Här har vi verkliga problem när det kommer till livsmedelsförsörjning och livsmedelsberedskap. Ska Sverige lyckas med att öka produktionen är den trend vi har nu väldigt dålig. Det är regeringen som är svaret skyldig: Hur ska vi stärka svenskt jordbruk i den otroliga likviditetskris som vi just nu befinner oss i?

Det är den stora frågan. Den faller tillbaka på regeringen. Jag hoppas att regeringens representant här i dag, som vi ändå får kalla den socialdemokratiska ledamoten, har svaren på det. Det går inte att som landsbygdsministern säga: Jag följer utvecklingen och har nära kontakt med näringen.

Om en och en halv månad ska vi ju så det som vi ska skörda hösten 2022. Har det då inte funnits likviditet nog att köpa insatsmedel kommer man inte att så det här årets livsmedelsproduktion. Det finns en stor risk att vi då sänker livsmedelsproduktionen i Sverige 2022.

Det är jag orolig för på riktigt, herr talman. Vi ser, precis som jag började att tala om, att vi har ett alltmer osäkert läge. Vi riskerar att flera länder kommer att sluta sig och först och främst se till sig själva. Här har vi att jobba med, herr talman.

Jag tycker att jag har fått möjlighet att säga några väl valda och allvarliga ord om livsmedelsberedskap och livsmedelsförsörjning, och jag ser fram emot fortsatt debatt.

(Applåder)

Herr talman! Nu är det dags för en debatt om ett av de allra viktigaste områden som över huvud taget finns. Det handlar om det som gör att vi kan leva - att det finns mat som gör att vi kan äta oss mätta och överleva.

Det här är inte en bransch som vilken som helst, för den är förknippad med så många andra delar av vårt samhälle. Det handlar om klimatomställning och om biologisk mångfald. Det är ett stort område. Det kallas för livsmedelspolitik i just det här betänkandet, men det handlar om en stor och otroligt viktig fråga.

Från jord till bord, säger vi ibland. Låt oss tänka på det där lilla fröet. Jag ska inte komma med någon sexualundervisning i djurens värld, men det är ju ett litet frö oavsett om vi pratar om den animaliska eller den växtliga världen. Det är ett litet frö som ger så otroligt mycket avkastning. Det är ett under! Man blir på något sätt besjälad av frågan när man tänker på den på det sättet.

Därför instämmer jag i det som John Widegren tidigare har sagt: Det vi ser nu när vi tittar på hur det ser ut för lantbruket, till exempel, i Sverige är att många av de människor som verkligen brinner för att förse oss andra med mat lever i en oerhört tuff ekonomisk situation.

Den senaste rapporten från LRF visar att en fjärdedel av alla lantbrukare redan har bestämt sig för att dra ned något på sin produktion. Så många som 40 procent säger att man förmodligen kommer att minska sin produktion. Då är vi långt ifrån att nå målet i vår livsmedelsstrategi om en ökad svensk matproduktion.

Eftersom vi vet att den svenska matproduktionen håller så hög kvalitet blir det extra bedrövligt att vi inte får tillgång till högvärdiga livsmedel på det sättet. Det är en hållbar matproduktion det handlar om, och som en ledamot tidigare sa är det även en försäkring mot kriser. Men då måste det också finnas förutsättningar att stärka vår försörjningsförmåga både när det gäller mat och när det gäller energi. Det är alltså många olika delar som ryms i det som vi kallar för livsmedelspolitik.

Samtidigt, som jag nämnde i början, är vår hållbara matproduktion också en färdväg mot minskad klimatpåverkan och en investering i jobb och grön tillväxt.

Senaste gången, som jag minns det, som jag deltog i en livsmedelspolitisk debatt här i kammaren hade vi lämnat torkåret 2018. Det är klart att det innebar stora påfrestningar. Vi vet att lantbruket i Sverige har haft kriser med jämna mellanrum. När jag var ganska ny i riksdagen 2008 och 2009 hade vi något som vi kallade för griskrisen. Vi mötte många lantbrukare som då var i en väldigt svår situation.

Så här kan det inte fortsätta. Detta kan inte vara en bransch där man inte är tillräckligt konkurrenskraftig och inte har den lönsamhet som man behöver för att inom sitt företag kunna ha en viss flexibilitet, en styrka och en grundförutsättning.

Kostnadsökningen är en siffra som vi alla i miljö- och jordbruksutskottet är väl medvetna om. Man pekar i dag på en kostnadsökning på 5,7 miljarder kronor. Det finns också en del ökade intäkter kopplade till det. Men icke förty är, precis som man tidigare har sagt, drivmedelsfrågan, insatsvaror som gödselmedel med mera, foder och energi fyra olika delar som starkt begränsar jordbrukets möjligheter att ta sig igenom året framöver.

Jag hoppas att många av mina kollegor känner att de får gehör från partiledningen i sina politiska partier för att prioritera de här frågorna framåt. Den nödmiljard som Centerpartiet föreslog i finansutskottet i förra veckan mottogs väldigt positivt av de andra partierna, som ställde sig bakom detta.

Men det räcker inte. Därför presenterade vi från Centerpartiet i går fem förslag för en kraftfull grön omställning i hela landet. Det är en satsning på 7,4 miljarder kronor. Jag ser den som oerhört viktig, och jag hoppas att det finns en positiv inställning till detta också från andra partier.

Herr talman! Vi vill se en ökad svensk matproduktion både på land och i vattnet. Då behöver vi ha politiska förutsättningar för vad vi kan göra. Vi är stolta över produktionen. Livsmedelsstrategin nämndes här tidigare, och den är ett viktigt steg. Vi hade en enig riksdag som ställde sig bakom strategin. Men det vill till att det också blir betydligt mycket mer verkstad. Det krävs konkreta satsningar.

För att vi ska nå den fulla potentialen är det som sagt inte bara en åtgärd som krävs, utan det är ett antal olika åtgärder som behövs för att Sverige ska bli ett mat- och dryckesland framöver. Låt mig i det här sammanhanget bara i en bisats nämna att jag är glad för att frågan om gårdsförsäljningen och utredningen om den sändes ut på remiss. Jag tror att gårdsförsäljningen av många olika anledningar är en viktig förutsättning för landsbygden att kunna fortsätta att utvecklas.

På åtta minuter hinner man inte ge en bred bild av det här, utan det blir några nedslag. Det är fortsatt så att regler och rådgivning behöver utvecklas. Alla myndigheter måste få i sitt uppdrag att främja en ökad livsmedelsproduktion. Då måste handläggningstider kortas, och så vidare.

I dag är det en annan faktor som också är problematisk: att lantbruket klassas som miljöfarlig verksamhet. Det är klart att om en kogård med drygt 400 djur betraktas som lika problematisk som en miljöfarlig industri hämmar det utvecklingen på olika sätt. Här behöver utformningen i miljöbalken ändras så att det inte klassas som miljöfarlig verksamhet.

En annan fråga som vi är många som har varit engagerade i handlar om svenska köttföretag som har fått ökade kontrollkostnader. Också här behöver regeringen återkomma och se hur man kan jobba för att detta ska kunna bli mer flexibelt. Det finns flera lösningar framåt.

En annan fråga jag vill lyfta i dag handlar om livsmedelsfusket. När man säger "fusk" kan det låta som att det är just lite fusk, men det är faktiskt en brottslighet som är relativt omfattande. År 2018 sa man att det är kanske 3 procent av produktionen som omfattas, men det handlar om nästan 9 miljarder kronor. Här måste mycket kraftfullare åtgärder till. Holland, Danmark och Storbritannien visar ett mycket mer kraftfullt arbetssätt för att beivra denna brottslighet. Det är klart att våra kommuner står för tillsyn och så vidare, men man behöver jobba mer utifrån att beivra brottsligheten.

Därför förvånar det mig att inte fler politiska partier ställer sig bakom vårt förslag att ge ett uppdrag till regeringen att tillsätta en utredning av hur en sådan kontrollstyrka skulle kunna organiseras så att man skulle förmå att möta brottsligheten.

Vi hade i utskottet ett besök från Malmö, och man berättade hur man jobbar där. Jag blev imponerad. Men samtidigt hör vi att så fort man är någon på spåren byter de kommun med sin verksamhet, och då tappar man spåret igen. De här delarna blir alltså oerhört viktiga att lyfta fram framöver.

Jag tänkte avsluta, herr talman, med att säga att jag ser fram emot att vi kommer att lyfta den viktiga matfrågan i många olika riksdagsdebatter framöver. Det är en livsnödvändig verksamhet, och konkurrenskraften och lönsamheten i jordbruket behöver verkligen öka.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Herr talman! Jag vill först yrka bifall till reservation 12.

I dag debatterar vi livsmedelspolitik här i kammaren. Jag vill börja med att tacka mina duktiga kollegor som har lyft fram den politiken på ett väldigt bra sätt. Jag vill fortsätta brandtalet om hur det faktiskt ser ut i dag för många svenska bönder. Ledamoten Widegren och jag hade en debatt för någon vecka sedan, vi fortsatte debatten i går och nu har vi en debatt i dag just om hur det ser ut. Det är väldigt tufft och väldigt allvarligt. Vi är faktiskt mitt inne i en kris för många bönder. Kostnaderna har fullständigt skenat. El, diesel, foder, handelsgödsel - i princip allt som jordbrukarna använder för att producera mat har kostnadsexploderat.

Fru talman! Jag vill läsa ett mejl som jag har fått. Det börjar: Finns det en framtid?

Hej Magnus! Vad kommer att hända med svenskt lantbruk? Vi har i dag ingen likviditet kvar i animalieproduktionen och lever i bästa fall på rost och röta. Det pratas om krisstöd men känns som ingenting händer. Vi har ingen "Lisa Nilsson" som kan nå ut medialt och få folk att förstå allvaret. Energipriset knäcker oss fort. Det finns inga reserver kvar, och framför allt svensk mjölkproduktion har inte tjänat pengar på överskådlig tid och därmed inte konsoliderat. Tror Sveriges riksdag biter sig i svansen om man inte gör någonting nu!

Här måste regeringen - jag tittar på företrädarna för regeringspartiet - göra någonting snabbt.

Vi kristdemokrater lade fram ett förslag i miljö- och jordbruksutskottet i går, som vi då också diskuterade, om att minska reduktionsplikten till 14 procent. Det skulle innebära att dieselpriset skulle minska med 3 kronor vid pump. Tyvärr var det bara SD som ville samma sak.

Vi pratar om en nödmiljard, och det är viktigt. Från kristdemokratisk sida har vi sagt att vi stöttar det förslaget. Men en bonde sa så här till mig: Magnus, ni pratar om nödmiljard när ni själva faktiskt har sett till att det blivit nöd med era beslut i riksdagen. Med reduktionsplikten har det ju blivit så att vi höjt dieselpriset väldigt mycket, så jag tycker att det bonden sa var ganska mitt i prick.

Regeringen som nu har makten måste göra någonting annat än att bara säga: Ja ja, det var ett förslag, vi återkommer. Ni måste komma med någonting som gör skillnad, och det är viktigt att det görs nu.

Fru talman! Livsmedelsstrategin har vi pratat om väldigt många gånger här i kammaren, faktiskt sedan 2017 då vi tog beslutet. Jag vill stanna upp lite grann vid livsmedelsstrategin. En del av er kanske inte var med på den tiden - jag tänker att jag börjar bli lite gammal; så är det kanske inte, men ändå. Faktum är - nu tittar jag återigen speciellt på socialdemokraterna här - att utan dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Buchts idoga arbete hade det inte blivit något, det kan jag säga direkt. Det var nämligen ingen självklarhet. Det fanns ingen känsla av att det skulle bli något, utan det var väldigt mycket svårigheter. Men tack vare hans och dessutom dåvarande LRF-ordföranden Helena Jonssons idoga arbete blev den till, och det är vi väldigt glada för just nu.

Faktum är också att det var Eskil Erlandsson som på alliansregeringens tid fick till en konkurrenskraftsutredning, och det var den, så att säga, som blev livsmedelsstrategin. När vi i dag pratar om en strategi för livsmedel har vi alltså många att tacka som gjorde ett väldigt bra arbete.

Vad säger då livsmedelsstrategin? Jo, den säger att vi ska öka lönsamheten för jordbruket, stärka konkurrenskraften och öka Sveriges livsmedelsförsörjning. När vi diskuterar detta blir det jätteintressant. Min kollega John Widegren pratar mycket om vår livsmedelsstrategi och livsmedelsförsörjning och att vi har ett så otroligt bekymmersamt läge. I dag ligger vi alltså under 50 procent. I en kris- eller krigssituation skulle det här i Stockholm bli tomt på hyllorna där vi handlar mat efter två dygn - två dygn så är det tomt! I övriga Sverige handlar det om ungefär tio dygn.

Är detta någonting som vi kan vara glada och stolta över? Nej, så kan det inte vara. Är det bara regeringens fel? Nej, det är det inte. Det har varit en lång tid under vilken vi har trott att "det rer sig", som vi säger hemma i Ödeshög. Nja, det är ju inte riktigt så. Vi måste politiskt jobba med frågan, och det är intressant att vi nu också verkligen har fått upp detta på dagordningen.

När jag kom till riksdagen 2014 och lyfte detta med vår självförsörjning av livsmedel var det en person som kom till mig efteråt och sa: Hör du Magnus, prata inte om det där med självförsörjningen! Vi har ju EU. Det ordnar sig med det. Jag tycker att det är skönt att ingen av oss säger det längre. Jag kommer säkert inte att bli bemött av samma sak. Vi har förstått allvaret och att vi i Sverige själva måste ha en produktion som är värd namnet.

Vi kan titta på hur man har det i Finland, fru talman. I Finland har man en helt annan politik där man verkligen ser över detta och ser till man åtminstone till 80 procent är självförsörjande med livsmedel. Det är någonting som jag tycker att vi ska ta efter. Det är mycket som vi kan jobba med och mycket som vi kan lära oss av våra finländska vänner.

Vi debatterade detta i går kväll, och ibland, kan jag säga, blir det nästan lite av ett skällsord när man pratar om livsmedelsstrategin. Alla säger till mig: Magnus, jag är bonde och har jobbat med det här. Jag ser inte någonting som har hänt tack vare detta. Då tänker jag att detta är någonting som den här regeringen måste ta till sig. Från oppositionen kommer vi att arbeta väldigt hårt, för vi måste lyfta svenskt jordbruk på ett helt annat sätt. Det måste synas. I dag säger man: Magnus, jag har inte märkt att det hänt en enda sak som gjort att jag fått mer pengar i min plånbok. Och det är nog sant.

Vi måste se till att det blir verkstad - jag tittar återigen på företrädarna för regeringssidan. Det måste bli verkstad. Jag hoppas att ni nu jobbar med detta fram till valet - det kan jag lova att vi i oppositionen kommer att göra, också sedan om vi får makten. Vi måste lyfta jordbrukets sak på ett helt annat sätt och få en livsmedelsproduktion värd namnet.

Fru talman! Jag vill säga tack till ledamoten Magnus Oscarsson med tanke på det stora intresset för svenskt jordbruk och dess möjligheter.

Ledamoten nämner förslaget om att sänka reduktionsplikten, som Kristdemokraterna lyft i utskottet. Det förslaget förvånar mig, för min bild av Kristdemokraterna är ändå att man tycker att även klimat- och miljöfrågorna är viktiga. Då blir jag lite fundersam över att det enda förslag som kommer är ett förslag som i det avseendet går i helt fel riktning. Jag undrar hur tänket är kopplat till vad vi ska göra för att fortsätta vara en del i den gröna omställningen. Hela jordbrukssektorn har ju sagt: Det vill vi vara, men ge oss förutsättningar för att kunna vara det! Att då komma med ett förslag som direkt motverkar det förvånar mig till viss del.

Därför skulle jag vilja fråga ledamoten Oscarsson hur man tänker. Skulle det gälla för ett år? Vad är bakgrunden till att man vill minska reduktionsplikten? Hur kan man sedan vända framåt igen?

Här tänker jag på de förslag som Centerpartiet har presenterat om att i stället öka återbetalningen när det gäller dieselskatten. Det är ju också en åtgärd som verkligen främjar lantbrukarens möjligheter att skapa bättre ekonomiska förutsättningar. Men det gör mig både lite nyfiken och lite chockerad att Kristdemokraterna kommer med ett förslag som går så på tvärs mot miljötänket.

Fru talman! Tack, Ulrika Heie, för frågan! Det är jättebra att vi får diskutera detta lite.

Om jag ska vara ärlig har vi kommit till insikt om att vi när beslutet om reduktionen togs i kammaren för något år sedan kanske inte insåg - några kanske insåg det men inte alla - hur mycket det skulle påverka konsumenten. Vi insåg inte att beslutet skulle leda till att det blev så mycket dyrare.

I dag har vi en inblandning på ungefär 30,5 procent. Vårt mål är att det ska vara över 60 procent 2030. När vi pratar om konkurrenskraftigt jordbruk säger alla att det är något som man står bakom. Men det faller platt när vi vet att våra bönder får betala så mycket mer. Den europeiska bonden har i dag 5-6 procent inblandning i dieseln, och deras plan är att det ska gå upp till 14 procent.

Vi har alltså gjort en omsvängning. Vi tycker att det inte var klokt av oss. Vi har fortfarande samma plan på att vara miljömedvetna. Men vi inser också att vi måste gå i takt med konsumenterna, med våra bönder och med alla transporter som behöver gå via lastbilar. Det är viktigt att lyssna och att gå i takt.

Det fungerar inte i dag när dieselpriset ligger på uppåt 22 kronor vid pump. Jag undrar hur mycket vi kommer att prata om till 2030, kanske 30 kronor per liter? Hur ska vi då lösa detta?

Fru talman! Ledamoten avslutade med en fråga: Hur ska vi då lösa detta? Det är alltid lätt att ställa frågor. Men vad blir svaren?

Ledamoten säger att de fortfarande har samma plan att nå målen till 2030. Men om de först backar, hur mycket mer radikala tänker de sedan vara? Är det samma mål som gäller, eller innebär detta faktiskt att sänka målsättningen?

Det finns mycket mer träffsäkra förslag på sätt att lösa lantbrukets situation. Om jag förstår det rätt vill ni vill sänka reduktionsplikten för all inblandning. Det är ett ganska stort steg tillbaka ni tar från den klimatsatsning som många partier har varit stolta över att vi kan ha.

Frågan om biodrivmedel finns också och om att bli betydligt bättre på att se den produktionen i Sverige som en viktig väg framåt. Därför blir jag lite nyfiken på hur Kristdemokraterna tänker när det gäller helheten. Jag kan jämföra med de förslag som Centerpartiet har lagt fram om att öka återbetalningen på dieselskatten till jordbruket, att förändra reseavdraget och att satsa mer på inhemsk produktion. Det finns andra vägar att gå. Skulle det vara intressant för Kristdemokraterna att titta också på andra delar än att enbart faktiskt ta ett antal kliv tillbaka?

När ni säger att ni har samma mål framåt kommer ansträngningen sedan att bli mycket större för att kunna nå målet. Jag förstår det inte riktigt. Om ni tror att det 2030 kommer att kosta 30 kronor per liter, ska ni då minska ännu mer? Man kommer in i en återvändsgränd. Jag är nyfiken på att höra ytterligare resonemang om detta.

Fru talman! Tack igen, Ulrika Heie!

Återbetalning av dieselskatten är något som vi är positiva till. Vi tror att det är viktigt.

Man kan undra vem som gör en tankevurpa. Du var inne på det lite och undrade hur vi tänker. Men vi måste ändå säga som det är: I dag har inte Sverige biodrivmedel på det sätt som vi önskar. Det mesta av det som köps in från utlandet är faktiskt fuldrivmedel. Det är gjort av sockerrör och kommer från Brasilien och andra länder. Det kan inte vara det mest fantastiska att köra på i vårt land. Det är viktigt och något som vi vill inskärpa. Det är klart att vi vill att den inhemska produktionen ska bli mycket större. Vi vill gärna att den ska öka. Men det händer så lite. Det går så sakta.

Framför allt har drivmedelspriset stuckit i väg i och med det beslut som vi tog om reduktionsplikten. Med vårt förslag om att sänka reduktionsplikten till 14 procent snackar vi om 3 kronor mindre vid pumpen. Jag vet att det är en jättefråga för människor runt om i vårt land - för våra bönder, för dem som kör lastbilar och för dem som bor på landsbygden.

I går eller i förrgår kom Centerpartiet med ett förslag. Jag tror att ni pratade om en sänkning på 1,10 eller 1,20 per liter. Folk man talar med säger: De säger 1,20, men ni säger 3 kronor. Det är väldigt stor skillnad.

Det är jätteviktigt att vi gör någonting nu. Centerns förslag fungerar kanske. Men vårt förslag är mer rejält. Det är 3 kronor som gäller.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 6.

Det vi äter spelar roll för hur vi mår. Och hur vår mat och våra livsmedel produceras spelar roll för hur klimatet och miljön mår. Allt fler väljer mat som både är mer hälsosam och har mindre negativ påverkan på naturen. Det behövs ett hållbart kretslopp för att näringen ska gå från jorden till bordet och sedan tillbaka till jorden igen.

När vi äter vår mat behöver vi kunna känna oss trygga med det vi äter och att vi inte blir lurade. Fusk och andra bedrägliga beteenden gör att det inte konkurreras på lika villkor, men framför allt påverkar det synen på svenska livsmedel och på Sverige som exportland av livsmedel.

Nu har Livsmedelsverket i uppgift att motverka fusket för att vi som konsumenter ska ha förtroende för maten som produceras. Här är stöd och utbildning till kontrollmyndigheter viktiga. Trots detta ökar hela tiden livsmedelsfusket i Sverige samtidigt som vår livsmedelskontroll har blivit bättre på att upptäcka och förhindra fusket. Vi kan tyvärr konstatera att vi inte håller samma tempo som fuskarna.

Fru talman! Kan vi i dag känna oss trygga med maten vi äter vid middagsbordet? Tyvärr har vi nog alltmer förlikat oss med tanken att det vi äter kanske inte alltid är så bra som vi tror. Sakta smyger sig tanken in att det är svårt att ha koll på maten, så låt gå! Men låt-gå-metodiken kan vi inte ha kvar. Vi behöver höja lägstanivån. Vi som konsumenter ska inte behöva sänka vår tilltro till våra svenska livsmedel eller till det vi bestämmer oss för att importera från EU eller andra länder.

När fusket blir alltmer organiserat och rör sig, inte bara över kommungränser utan även mellan våra länder, behövs åtgärder på nationell nivå. Därför behövs en nationell kontrollstyrka. Vi går här samman med Centerpartiet. Det är viktigt att komma till rätta med det systematiska och växande livsmedelsfusket vi ser i dag. Det behöver tas ett helhetsgrepp för att se vilka insatser som behövs på kommunal nivå och på ett nationellt plan.

Vi ska inte sänka vår lägstanivå - icke! Vi ska hela tiden kämpa för att vi ska kunna äta vår mat utan att känna oro. Vi har ju tillräckligt med bekymmer att oroas över, eller hur?

Fru talman! Det är en sak för oss konsumenter att hålla reda på maten vi ställer på vårt bord hemma. Det är en annan sak att hålla koll på de produkter som vi äter på restaurangen. Det blir svårare där. Vi kan förstås som konsumenter ställa krav och fråga restaurangen där vi äter vad det är för kött vi har på tallriken och varifrån det kommer. Men vore det inte enklare om man kunde se på menyn vilket ursprung köttet har? Då ser vi också när vi värnar den svenska köttproduktionen, som är så bra. Det handlar om att ta hand om den och om att prioritera den mer.

Fru talman! Vi har ett fantastiskt land. Vi har många goda regler och lagar. Men när det kommer till det stora problemet med matsvinnet - det är jättestort, och det växer - behöver vi uppmuntra våra medborgare till att börja tänka mer själva. Givetvis är det fullt möjligt. Vi har den tron på människan.

Ibland var livet, tänker jag när jag ser tillbaka, bättre förr. Det är inte ofta man hör en liberal säga det: att det var bättre förr. Men i det här avseendet tänker jag i alla fall på hur det var hemma på gården. Vi hade ingen bästföremärkning på mjölkhinken, som vi hämtade från ladugården. Vi ställde den i kylen. Mjölken gick åt. Vi tog inte in mer än vad vi behövde, även om vi fyra bröder drack, typ, en hink var om dagen. Det var ju godare än vatten.

Vi behöver alltså uppmuntra människor till att tänka själva. Man behöver inte ta mer än vad man behöver.

Äggen från hönsgården gick alltid åt. De var så goda och för värdefulla för att förspillas. Självklart såg vi till att äta upp dem. Vi var alla hungriga.

I potatiskällaren frampå vårkanten fick vi lära oss, speciellt av min farfar, att även ruttna potatisar går att äta. Man tar bara bort det som är ruttet och det som sticker ut. Sedan går de att koka.

Det fanns inget bästföredatum. Det fanns inga exakta gränser. Det fanns bara sunt bondförnuft. Det är så naturen fungerar. Vi ska känna, smaka, se och lukta för att veta vilken mat vi kan äta. Vi behöver ta krafttag för att komma tillbaka till hur vi gjorde under den tid då vi levde mer nära våra djur och vår natur - ja, tillbaka till sunt liberalt bondförnuft.

Matsvinnet behöver begränsas. Vi behöver återvinna den kunskap och den inställning till maten som mer och mer går förlorad - detta genom insatser för att informera om vad olika livsmedel har för livslängd.

I dag vet inte alla skillnaden mellan till exempel bästföredatum och sista förbrukningsdag. Med en större informationsinsats kan man även komma till rätta med det. Med en förändrad datummärkning - det skulle exempelvis kunna stå: minst hållbar till - skulle det med allra största sannolikhet bli mindre matsvinn, och det skulle värna vårt klimat. Jag skulle vilja utveckla detta mycket mer: Käre lille vän! Det går att äta. Försök!

Slutligen vill jag sälla mig till den skara som vill lyfta fram att det är hög tid att växla upp livsmedelsberedskapen i vårt land. Den bollen ligger nu, som vi har varit inne på, hos regeringen.

Som liberaler fäster vi vikt vid att vi ska kunna både exportera och importera livsmedel, särskilt mellan medlemsstaterna i EU. Vi ser att vi behöver jobba så att vi inte sluter oss i EU när krisen kommer, vilket vi har upptäckt under pandemin. Vi ska hålla det öppet inom EU och stötta och hjälpa varandra. Dagens energikris visar att vi är ett sårbart land i sådana här lägen när det gäller just livsmedel.

Vi har även stora möjligheter att själva producera handelsgödsel i vårt land, inte bara nu. Vi är totalt beroende av import av det, från till exempel Ryssland. Vi behöver ha både nyktra och långsiktiga ögon när det gäller hur vi kan säkerställa livsmedelsberedskapen i vårt land.

Det blir väl lite folkpartistförnuftigt att jag nu uppmanar oss här i riksdagen att ta ett djupt andetag när det gäller den situation vi är i. Vi behöver inte sitta stilla i båten, men vi behöver hitta breda politiska lösningar framåt, som inte kommer lättvindigt. Jag ser fram emot att hitta en bred uppslutning här i riksdagen kring detta, för regeringar kommer och går, men maten måste alltid stå på bordet.

Fru talman! Livsmedel är någonting som berör alla människor och som verkligen engagerar. En fråga som är väldigt viktig är frågan om hur produktionen av livsmedel påverkar klimatet och den biologiska mångfalden.

Det är många som har fått uppfattningen att väljer man ett livsmedel före ett annat klarar vi klimatet. Men så enkelt är det inte. Det viktigaste är inte vilket livsmedel vi äter utan hur det är producerat. Det viktiga är också, apropå det som ledamoten före mig talade om, att minska matsvinnet. Jag tänker prata lite grann om hur våra livsmedel produceras.

I en rapport som kom alldeles nyligen från Lunds universitet sägs att ekologiskt lantbruk skulle kunna vara dåligt. Den rapporten citeras friskt bland ledarskribenter runt om i Sverige just nu. Det heter i rubriker att ekologiskt kan skada miljön mer än det konventionella. Det stämmer inte. Rapporten är inte återgiven på ett korrekt sätt.

Så här står det i rapporten: Om miljöpåverkan relateras till en åkerareal tyder resultaten på att ekologisk odling ger mer biologisk mångfald, lägre växtnäringsförluster och mindre växthusgasutsläpp. Det är alltså bättre för den biologiska mångfalden. Det ger mindre övergödning. Och det ger bättre klimatnytta.

Om miljöpåverkan i stället relateras till skördens storlek är ekologiskt jordbruk bättre när det gäller biologisk mångfald. Men enligt rapporten är det lite svårare att dra några slutsatser kring de andra punkterna.

Utifrån denna osäkerhet spekulerar man i rapporten om att ekologiskt kanske skulle kunna vara sämre ur klimatsynpunkt, men det finns inga fakta. Man utgår helt enkelt från att mer mark skulle behövas för en högre produktion.

Att räkna på fiktiva utsläpp på detta sätt gör man inte någon annanstans i jordbruksforskningen eller klimatforskningen. Det skulle nämligen innebära att en lantbrukare som odlar bönor skulle pekas ut som klimatbov jämfört med spannmålsodlaren som odlar vete. Veteskörden är ju större än bönskörden. Bonden i Uppland skulle vara en klimatbov eftersom den har mindre skördar än vad bonden i Skåne har. Detta är vad fiktiva utsläpp handlar om, och den typen av matematik är inte möjlig att lita på.

Ekologiskt jordbruk är ett jordbruk med bättre miljöprestanda räknat per areal. Faktum är att det behövs fler lantbrukare i hela Sverige och uppodling av större arealer för att man ska kunna odla mer. Det behövs när vi har ekologisk produktion, och det är en enorm miljövinst för Sverige.

Jordbruksmarker som i dag växer igen kan tas i bruk. Faktum är att naturbetesmarker kan betas i större utsträckning. Det är också sant att de ekologiska lantbrukarna är de lantbrukare som har mest betade naturbetesmarker. Det ska de lantbrukarna ha all heder för.

Det här hänger ihop med Sveriges självförsörjningsförmåga. Det är inte bara självförsörjningsgraden av svenska livsmedel som behöver öka, utan vi behöver också ett större fokus på hur svenskt jordbruk bättre ska bli försörjt av inhemska insatsmedel och fossilfri energi. I jordbruket i dag finns ett mycket stort beroende av importerad diesel och handelsgödsel - som bland annat tillverkas av rysk naturgas - och import av bekämpningsmedel. Beroendet är stort även av importerade maskiner och delvis också av arbetskraft.

Alla de här sakerna gör lantbruket sårbart i händelse av kris, och därför vill jag yrka bifall till Miljöpartiets reservation 13 om att öka självförsörjningsgraden.

Självförsörjningsförmågan har också med ekologiskt jordbruk att göra. Ekologiska lantbrukare ligger i framkant när det gäller att använda de platsgivna resurserna på gården och är inte beroende av starkt klimatpåverkande handelsgödsel alls. Det gör att de också kan vara en resurs att ha med i omställningen till ett grönt samhälle.

Vi har pratat mycket i miljö- och jordbruksutskottet om just behovet av att stärka det civila försvaret, och det är tack vare Miljöpartiets idoga strävan inom försvarspolitiken som vi nu ser satsningar på både livsmedel och vatten inom civilförsvaret.

Vi behöver också säkerställa en utveckling kring svensk fossilfri gödsel, och i Miljömålsberedningen kom det nyligen förslag om en kvotplikt för att inlemma mer fossilfri gödsel i gödseln. Det här är väldigt bra förslag!

Ekologiskt lantbruk handlar också om rent vatten. Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Det finns stora problem, även i Sverige, med att vattentäkter förorenas av bekämpningsmedel från konventionella jordbruksmarker. Det är en självklarhet att den lantbrukare som avstår från att använda kemiska bekämpningsmedel i sin produktion också bidrar till en giftfri miljö.

Just nu befinner sig lantbruket i en kris, och mitt i den här krisen tvingas ekolantbrukare att betala för dispenser och krisundantag till svenska myndigheter. Jag hoppas att regeringen är beredd att ta kostnaderna för det strul som uppstår när nya livsmedelsregler för ekologiskt ska införas. Det ska inte drabba ekolantbrukarna som en extra smäll just i det här krisläget.

Fru talman! Det är många ledamöter som har pratat om krisen, och från Miljöpartiets sida vill vi slå fast att även vi vill stärka det svenska lantbruket. Vi anser att det initiativ som ligger i finansutskottet måste hanteras klokt. Det behövs en grön satsning på lantbruket i det här svåra ekonomiska läget.

Men Miljöpartiet vill också göra en större satsning och en omfördelning från städer till landsbygd rent generellt, bland annat för att stärka landsbygdens förutsättningar och ekonomiska bärkraft. Vi behöver stötta människor ekonomiskt för att klimatomställningen ska vara rättvis och hållbar.

Fru talman! EU har ett system med skyddade beteckningar för att skydda unika kunskaper, traditioner och miljö- och jordbruksförhållanden. I många delar av Europa har det här systemet utvecklats väldigt starkt och har främjat den turistnäring som ger mer matrelaterade affärsnyttor för många aktörer.

I Sverige har systemet inte utvecklats lika starkt. I morgon ska jag besöka Livsmedelsverket för att diskutera hur svensk mat och svensk livsmedelsstrategi kan förbättras. Vi vet ju allihop att landsbygden och lantbruket kanske blir en av de riktigt stora frågorna i nästa val. Då är det viktigt att den debatten inte bara kommer att handla om energi och el utan också om hur fina livsmedel från svenska lantbrukare och livsmedelsföretag kan produceras i hela landet med skonsamma metoder och med större miljönytta.

Fru talman! Vi har de senaste veckorna haft stora diskussioner om el och energipriser. Vi är väldigt många som är engagerade för att de svenska hushållen ska få ett starkare stöd. Det handlar om omställning men också om krisstöd. Jag vill ändå bara påminna om att det också finns ett väldigt starkt behov i de svenska småföretagen, inte minst inom livsmedelsindustrin. Småföretagare som bagerier och bryggerier har också påverkats mycket hårt av energipriserna, och därför anser vi från Miljöpartiet att man aldrig får glömma småföretagen.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Jag tänkte på det jag pratade om i mitt anförande, nämligen historieskrivningen. Jag tycker att det är så intressant att få med hur det blev som det blev.

Jag tänker på att det faktiskt var Eskil Erlandsson, dåvarande landsbygdsministern, som lyfte fram det här i dåvarande alliansregeringen, och så blev Konkurrenskraftsutredningen till. Den stod färdig 2015.

Sedan kom nästa landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, och vad gjorde han? Jo, han tog till sig detta och ville ha en livsmedelsstrategi som flera av oss var med och förhandlade om. Som jag sa upplevdes det väldigt positivt. Jag vet att en bonde sa till mig: Äntligen! Nu kan jag investera!

Det säger han inte i dag, kan jag säga. Så här efteråt har det inte blivit mycket av'et.

Dock säger livsmedelsstrategin att lönsamheten ska öka, att konkurrenskraften ska stärkas och att självförsörjningen med livsmedel ska öka. Jag vet att er ledamot som var med i utredningen tryckte väldigt mycket på att självförsörjningen skulle öka. Det var en sak som våra två partier hade gemensamt, för vi tyckte också att det var viktigt. Vi ser ju hur dåligt det har blivit och hur det inte har blivit bättre med tiden.

Frånsett de senaste månaderna har ni nu suttit vid regeringsmakten. Jag tänker på konkurrenskraften. Det är ett ord som jag vet att ledamoten inte tycker om. Men det är ett ord som finns där, och jag tycker att det är viktigt att lyfta fram att våra bönder behöver ha en likvärdig konkurrenskraft som bönderna i övriga Europa.

Fru talman! Tack, Magnus Oscarsson, för frågan!

När det kommer till historieskrivningen kan jag säga att jag jobbade för Miljöpartiets språkrör 2008-2009, och det var första gången som Miljöpartiet drev på för att det behövdes en svensk livsmedelsstrategi. Miljöpartiet har alltså legat i framkant i de här frågorna länge.

Det är helt riktigt att jag är helt enig om att vi måste ha ett starkare fokus på självförsörjningsfrågorna, både när det gäller självförsörjning med mat och självförsörjning och minskad sårbarhet i jordbruket. Så får vi mer inhemskt producerad fossil energi till jordbruket, och så blir jordbruket också bättre på att ta hand om gödselmedel och sådant som kan tillverkas i Sverige fossilfritt.

Jag tycker att livsmedelsstrategin behöver ses över och revideras, och det är också någonting som utredaren för ett fossiloberoende lantbruk, Helena Jonsson, har föreslagit. Det tycker jag att vi i miljö- och jordbruksutskottet ska ta hand om.

Sedan var det frågan om konkurrenskraft och svenskt jordbruk. Vet ni alla, och fru talmannen, att det svenska jordbruket är konkurrenskraftigt när det gäller några produkter, nämligen norsk lax, sprit och godis? Det här gynnar inte de svenska lantbrukarna. Det är inte konkurrenskraften som driver utvecklingen i svenskt jordbruk utan det är lönsamheten för lantbrukare och småföretag.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hennes svar.

Jag vet att många bönder lyfter fram att i jämförelse med övriga Europa har konkurrenskraften inte stärkts på något sätt. Det ska bli intressant att se om det har blivit någon verkstad under dessa år. Nej, tvärtom, det har inte blivit någon verkstad, utan konkurrenskraften har tydligt minskat.

En annan fråga som jag ändå tycker är viktig är att det fortfarande i miljöbalken står att jordbruk är en miljöfarlig verksamhet. Ledamoten och jag har pratat om denna fråga tidigare. Då satt Miljöpartiet i regeringen. Jag vädjade då till ledamoten att hon skulle propagera för att Miljöpartiet som regeringsparti skulle arbeta för en ändring.

När det väl kom till beslut i riksdagen, vem var det som röstade för att det skulle bli en ändring? Jo, det var Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det var vi tre som sa att vi vill ändra detta. När det kom till kritan i pratet om en förändring hörde vi inte att Miljöpartiet försökte göra en ändring.

Jag har följande fråga till ledamoten: Kommer Miljöpartiet att i opposition verka för en ändring? Det är inte rätt att det ska vara så för våra svenska jordbrukare.

Fru talman! Det här skulle vara en livsmedelsdebatt, men det är lätt att det blir en jordbruksdebatt.

Men låt oss se på livsmedlen i produktionen i lantbruket, och då är miljön en viktig fråga. Svenska sjukhus finns också med i miljöbalken eftersom där hanteras inte bara patienter som ska bli friska utan också miljöfarliga ämnen av olika slag. Det är reglerat i miljöbalken. Precis samma sak är det med lantbruket. Till exempel behöver bekämpningsmedel hanteras på ett korrekt sätt, och utsläpp måste regleras. Energi ska användas på ett rimligt sätt. Allt detta finns reglerat i vår lagstiftning.

Miljöfrågor påverkar lantbruket. Man agerar inte miljöfarligt eller är en miljöbov bara för att jordbruket finns med i miljöbalken. Det är en missuppfattning som Magnus Oscarsson sprider i Sverige.

Fru talman! Apropå vad Magnus Oscarsson har fört fram i riksdagen i dag vill jag kommentera att Kristdemokraterna så hårt driver på om att minska möjligheterna för en växande bioekonomi genom att spola reduktionsplikten. Med Kristdemokraternas förslag, som han har pratat om i riksdagen i dag, skulle klimatutsläppen öka med mellan 15 och 20 procent. Det är allvarligt.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i sin helhet.

I dag debatterar vi livsmedelspolitik. Det handlar om vilken mat vi lägger på våra tallrikar men också om matens väg dit, hela vägen från jord till bord. Det handlar också om framtidens livsmedel och produktion, hållbarhet, jobbskapande och en konkurrenskraftig livsmedelskedja.

Det finns en stor samsyn om riktningen för en svensk livsmedelsproduktion genom livsmedelsstrategin. Det övergripande målet för strategin är en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar samtidigt som relevanta nationella miljömål nås i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet. Den nationella strategin med sikte mot år 2030 är den första svenska livsmedelsstrategin som också omfattar hela livsmedelskedjan.

Arbetet med strategin är ett långsiktigt arbete, och vi måste koppla ihop allt det goda arbete som görs - från gårdsnivå till forskning - för att lyckas. Regeringens långsiktiga satsning på forskning och innovation är avgörande för att vi ska lyckas uppnå ett hållbart och konkurrenskraftigt livsmedelssystem.

Fru talman! Ett mål i strategin är att konsumenterna ska ha ett högt förtroende för livsmedlen och kunna göra medvetna och hållbara val. Pålitlig och lättillgänglig information i såväl butiken som på restaurangen är då en förutsättning. Därför har regeringen fattat beslut om ursprungsmärkning för kött på restauranger och i storhushåll.

Livsmedelsverket har fått i uppdrag från regeringen att öka likvärdigheten i livsmedelskontrollen i hela landet. I uppdraget ingår att förenkla och underlätta för företagen så att kontrollerna effektiviseras, företagens avgifter minskar och företagens tid och resurser sparas.

En fungerande livsmedelskontroll är också avgörande för att hitta och bekämpa det livsmedelsfusk som i dag är ett växande problem. Regeringen har därför inom ramen för livsmedelsstrategin tillfört Livsmedelsverket medel för perioden 2020-2025 för att förstärka och utveckla insatserna på detta område.

Fru talman! Just nu råder en allvarlig situation för många av våra livsmedelsproducenter. Priset på insatsvaror har ökat, och dessutom är det svårigheter med importen av vissa insatsvaror. Utöver det drabbas våra livsmedelsproducenter av de höga el- och drivmedelspriserna. Kostnaderna för att producera mat har ökat den senaste tiden. Jag vet att landsbygdsministern och regeringen följer och analyserar denna situation noga och nära. Det sker konstruktiva diskussioner med näringen kring läget i jordbruket och de höga kostnaderna för landets jordbrukare. Vi i utskottet kommer i morgon att få ta del av den analys som tagits fram.

Det är nu än viktigare att vi konsumenter fortsätter att välja svenskt i matbutiken och på restaurangen. Vi måste fortsätta att lyfta fram mervärdet i de svenska produkterna, fortsätta att minska sårbarheten och öka vår försörjningsgrad.

I utredningen om fossiloberoende jordbruk, som nu är ute på remiss, finns det också många intressanta förslag. Livsmedelssektorn har en stor och viktig roll i omställningen, och här sker en innovativ tillväxt. Ska Sverige bli världens första fossilfria välfärdsland är en klimatsmart och cirkulär livsmedelsproduktion en viktig pusselbit. Det gäller också frågan om att utveckla nya hållbara livsmedel. Innovation är också en nyckel till att säkra konkurrenskraft och tillväxt i livsmedelsexporten.

Omställningen till ett fossilfritt lantbruk är också en av de viktigaste satsningarna för att ha en god livsmedelsberedskap. Sårbarheten gällande livsmedelsförsörjningen är stor eftersom vi i dag till stor del är beroende av importerade insatsvaror.

En trygg livsmedelsförsörjning och säkert dricksvatten är en grundläggande samhällsfunktion för befolkningen likaväl som vatten av god kvalitet är en grundförutsättning för verksamheterna i hela livsmedelskedjan. Regeringens satsningar på det civila försvaret tillsammans med satsningarna i livsmedelsstrategin möjliggör nu uppbyggnaden av landets livsmedelsberedskap. Livsmedelsverket har i uppdrag att arbeta med en inriktning för arbetet med det civila försvaret, och en första redovisning av detta arbete ska göras nu i slutet av februari.

Fru talman! Jag vill också lyfta fram några exempel på allt positivt som sker inom livsmedelsområdet, för det händer en hel del som jag tycker är värt att lyfta fram i debatten.

Den 19 januari i år invigde landsbygdsministern Sveriges första proteinfabrik i Bjuv, som ska erbjuda helsvenska proteiner från baljväxter som vuxit, förädlats och packats i Sverige.

I höstas invigdes Arlas nya innovationsgård i Norrtälje. Här kommer det att ske forskningsprojekt kring gårdsnära metoder för att öka mjölkproduktionens positiva miljöpåverkan, minska klimatpåverkan och modernisera svensk djuromsorg.

Lantmännen har invigt framtidsgården i Bjertorp, där man testar nytt utsäde, nya sätt att odla och ny teknik och kombinerar olika åtgärder på gården för att utveckla innovativa lösningar för framtiden.

På framtidsgården i Viken, där man sedan tidigare har aktiva foderförsök, har man tagit nästa steg med specialutrustade mjölkrobotar som ska kunna användas i försöksverksamheten.

Fru talman! I november besökte jag Larz och Emilie i Edsele, två enormt drivna entreprenörer som investerat och nu startar upp Norrlands enda större kycklingproduktion. Det handlar inte om ett storskaligt ställe, utan här arrenderar man och fyller tomma ladugårdar med nya djur och ny verksamhet som ger nya jobb, nytt liv på landsbygden och lokalt kycklingkött att köpa för oss konsumenter. Det finns ett hållbarhets- och helhetstänk, fodret köps lokalt och kycklingarna slipper transporter då kläckning, uppfödning och slakt sker på orten.

Det händer mycket positivt, och vi ska ha en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion. Det är därför den socialdemokratiska regeringen genom livsmedelsstrategin, handlingsplanerna, forskningspropositionen och budgetar gjort alla satsningar på livsmedelsområdet. Samtidigt måste vi fortsätta att ha örat mot marken för att lyssna in var kommande handlingsplaner, utbildningsinsatser och forskningsmedel behövs och gör nytta.

Svensk livsmedelsproduktion ska öka, men det är inte en enskild som löser allt ensam. Det är tillsammans vi kommer att lyckas, och livsmedelsstrategin är verktyget för att nå våra mål.

(Applåder)

(forts. § 19)

Livsmedelspolitik

Fru talman! Jag vill tacka Malin Larsson för anförandet och tydligheten i ett antal av frågorna och inte minst viljan att lyfta fram delar av Västra Götalands län, som jag själv kommer ifrån, såsom Varaslätten med Framtidsgården Bjertorp och likaså Viken, som nämndes. Jag tackar för den breda kunskapen i Sveriges riksdag om var vi har spännande utvecklingsprojekt för lantbrukets del.

Jag skulle vilja fråga ledamoten ett par saker. Ledamoten valde att i sitt anförande kort beröra frågan om livsmedelsfusk och vad som kan göras för att beivra det. Där har vi i Centerpartiet föreslagit en form av kontrollstyrka, för vi upplevde, när vi hade kontakt med inte minst Malmö kommun, som var i utskottet och berättade om sitt arbete, att man efterfrågade en åtgärd som är mer kraftfull än att samverka inom livsmedelsstrategin.

Vad jag förstår nämnde ledamoten att det var ett femårigt projekt. Om jag såg rätt i handlingen handlar det om 3 miljoner kronor per år. Samtidigt kan man se att livsmedelsfusket omfattade närmare 10 miljarder kronor 2018, och vi vet att det är en siffra som förmodligen har ökat.

Socialdemokraterna har alltsedan Magdalena Andersson tillträdde sagt att man verkligen ska vända på varje sten, och man gör också satsningar på att beivra gängkriminalitet. När det gäller den kriminalitet som det handlar om i samband med livsmedelsfusk tänker jag att det finns en möjlighet att göra en satsning och titta på Danmark, Holland och Storbritannien, som är länder som har gått före på olika sätt.

Jag vill därför fråga ledamoten: Hur kan man intensifiera detta arbete, och tänker Socialdemokraterna göra någon satsning kopplat till att beivra kriminalitet, vilket man säger att man vill göra?

Fru talman! Jag vill tacka Ulrika Heie för att hon lyfter upp viktiga och angelägna frågor om livsmedelsfusket men också de spännande utvecklingsprojekt som finns runt om i landet. Jag tycker att det är otroligt roligt att se allt positivt som sker med livsmedelsproduktionen, forskningen, innovationen och utvecklingen på livsmedelsområdet. Jag tycker att det är viktigt att vi lyfter fram detta. Det sker runt om i hela vårt land, både där ledamoten Ulrika Heie kommer ifrån och där jag kommer ifrån.

Jag vill gå över till livsmedelsfusket, för det är ett angeläget ämne. Som ledamoten Heie lyfte fram har vi fått information om detta i utskottet och har kunnat ta del av hur man jobbar i exempelvis Malmö, där de ligger långt framme. Livsmedelsfusk är helt oacceptabelt. Där det finns pengar att tjäna, dit kommer också kriminaliteten. Det är otroligt viktigt att vi har åtgärder för att komma till rätta med detta.

Det är viktigt att människor vet vad de köper. Man ska inte bli lurad, utan man ska veta vad flaskan eller förpackningen man köper innehåller. Livsmedelsfusk snedvrider också konkurrensen, men som jag sa i mitt anförande görs det satsningar på detta område. Sedan får man följa detta och se om det behövs mer, om det krävs mer pengar, insatser och så vidare.

Jag kan tänka mig att detta kan vara ett ämne för våra partier att diskutera sinsemellan framöver - om vi ska göra mer, kanske i en kommande handlingsplan i livsmedelsstrategin eller dylikt. Jag tror att vi får följa denna fråga tillsammans.

Fru talman! Tack, ledamoten Larsson, för svaren på min fråga! Jag upplever att det finns en viss tendens att vänta och se vad som händer, men jag uppskattade det som fanns där emellan, att vi tillsammans i kommande handlingsplaner skulle kunna titta på betydligt kraftfullare åtgärder för att beivra kriminaliteten.

Jag uppskattar att ledamoten valde att nämna forskningen och den innovation som finns. I dag har det handlat mycket om primärproduktion i debatten med anledning av den situation som vi befinner oss i. Här finns också Sweden Food Arena, som vi skulle kunna lyfta fram som ett fint exempel på när näring, akademi med flera jobbar för att främja svensk livsmedelsproduktion, öka exporten och så vidare.

Jag skulle vilja fråga ledamoten något ytterligare kopplat till den situation som vi befinner oss i när det gäller det svenska lantbruket, men först skulle jag vilja göra en rättelse, fru talman. I ett tidigare replikskifte sa ledamoten Oscarsson att hans 3 kronor var mer än Centerpartiets 1,10, men om man räknar samman 1,10 och 2,07 får man 3,17, vilket är något mer än 3 kronor. Då fick jag det sagt - jag tycker inte att det är bra när felaktigheter får stå kvar oemotsagda.

Tillbaka till min fråga. När det gäller den situation som lantbruket befinner sig i har Centerpartiet föreslagit den så kallade nödmiljarden. Vi har också ett antal andra förslag. Vad är ledamotens partis tankar? Man har ju ställt sig bakom nödmiljarden i finansutskottet. Jag skulle tycka att det vore spännande att höra vilka åtgärder som det i detta läge är viktigast att ganska snabbt komma fram med när det gäller förslag på vad man skulle behöva göra.

Precis som ledamoten Widegren sa i sitt anförande tidigare börjar sådden i mars, i alla fall i delar av landet - norrut kan det dröja lite längre. Vad avser man att göra i närtid för att säkerställa att vi får en ökad livsmedelsproduktion?

Fru talman! Tack, Ulrika Heie, för de många viktiga frågor som du lyfte upp!

Nödmiljarden lyftes fram i finansutskottet, och där ställde sig också Socialdemokraterna bakom att utreda det vidare. Var det sedan landar kvarstår att se, men precis som jag lyfte upp i mitt anförande har vi nu en allvarlig situation för våra livsmedelsproducenter runt om i landet.

Det pågår analyser, dialoger och så vidare. Och redan i morgon kommer vi i vårt utskott att få ta del av de analyser som Jordbruksverket har gjort. Jag vill inte föregripa vad som kommer att sägas då. Det vet jag inte. Men det är helt klart att det kommer att krävas vissa åtgärder på detta område.

Vi är väldigt måna om att ha en ökande livsmedelsproduktion i landet. Då är det mycket viktigt att våra livsmedelsproducenter har möjlighet att utveckla sina verksamheter, att ställa om och att driva sina verksamheter framåt. Vi vill ju ha mer livsmedelsproduktion, en ökad självförsörjning och så vidare.

Fru talman! Jag tackar för ett spännande och intressant anförande.

Jag skulle vilja säga att det är lite grann som vanligt. När Socialdemokraterna står i den här kammaren och håller sina anföranden målar de upp fantastiska bilder och visioner. Det tycker jag är bra. Man ska ha visioner om vart vi ska. Men det är precis där vi inte är just nu. Det är nu som vi har problem att hantera. Det är nu som vi måste ha visioner om hur vi faktiskt ska få jordbruket att klara den likviditetskris som vi har nu.

Fru talman! Nu är det primärproduktionen i livsmedelskedjan som vi är inne på. Utan den står sig hela livsmedelskedjan ganska slätt.

Socialdemokraterna kommer inte undan här. De har nu haft regeringsmakten i snart åtta år, och vi står inför en jättekraftig kris.

Svenskt jordbruk har en fördel just nu av att det är ganska höga produktpriser på det som man säljer. Det är det som gör att det finns något som helst hopp om att man ska klara detta år, 2022. Men vad händer om vi får ett nytt 2018? Man sår nu när det är höga priser på insatsvaror och lägger ut mineralgödsel som det är väldigt höga priser på, men sedan blir skörden kanske inte ens hälften. Vad händer då? Vad tänker Socialdemokraterna?

Här målar Socialdemokraterna upp långsiktiga visioner och långsiktiga mål om vart vi ska, och det är bra. Vi behöver prata om långsiktighet också. Men, fru talman, hur får vi svensk livsmedelsproduktion att inte minska 2022?

Fru talman! När det gäller visioner väljer jag att också se allt positivt som faktiskt sker på livsmedelsområdet. Jag tycker också att det är otroligt viktigt att vi lyfter fram allt positivt som sker och all utveckling som sker. Det är de primärproducenter som finns där ute som ligger bakom det också. Det är mycket viktig forskning på gång på området tack vare regeringens satsningar på livsmedelsområdet i forskningspropositionen.

Läget som vi har just nu är mycket allvarligt för många av våra livsmedelsproducenter. Jag ser mycket fram emot att ta del av rapporten i morgon i utskottet. Men, som jag sa tidigare, vad som kommer att sägas där vet vi inte än. Men det är viktigt att följa upp det sedan.

Jag vet att landsbygdsministern och regeringen följer detta nära och noga. Ni säger att det inte hjälper. Men man måste lyssna och se också, och man måste analysera innan man kan fatta beslut. Att man har ett gott underlag är också viktigt.

Det har också skett väldigt konstruktiva diskussioner, inte bara en gång utan flera gånger, med näringen utifrån läget.

Vi måste också fortsätta att lyfta fram det mervärde som skapas ute i landet när det gäller de svenska produkterna och lyfta fram dem och fortsätta att minska sårbarheten och öka vår försörjningsgrad.

Jag tycker att ledamoten John Widegren också har ett ansvar i fråga om detta. I denna kammare har han exempelvis lagt alldeles för mycket tid på regeringsombildningar i stället för att arbeta framåt. Men nu är vi igång. Vi har en socialdemokratisk regering på plats och en landsbygdsminister som med full fart tar sig an frågorna.

Fru talman! Nu tror jag inte att det är Moderaternas fel att Socialdemokraterna inte klarade av att skaffa sig en majoritet för att få sitta kvar i regeringsställning.

Jag blir lite besviken. Jag tycker ändå att det största partiet i Sveriges riksdag, det parti som sitter i regeringen - visserligen en minoritetsregering - inte har några som helst konkreta förslag utan säger att man lyssnar in och följer utvecklingen.

Sedan får vi se huruvida de 25 procent av bönderna som sa att de inte skulle så, som lyftes fram här tidigare, faktiskt sår eller inte. Om de inte sår minskar vi vår livsmedelsproduktion i år, när vi närmar oss slutdatum för den svenska livsmedelsstrategin som är satt till 2030. Det var då den skulle öka. Vad händer då med de jordbrukare som slutar i de mindre gynnsamma områdena, för det är där som vi kommer att se flest bönder som slutar? Kommer de att starta igen? Finns det några som helst tankar om att de nog kommer att börja igen om bara prisnivåerna på insatsvaror, om det finns några, hamnar lite mer rätt?

Jag tycker att regeringen och Socialdemokraterna i detta läge inte visar ledarskap. Jag hade förväntat mig mer.

Om Socialdemokraterna efter det som vi får höra från LRF och Jordbruksverket under morgondagen kan leverera mer är det väl bra. Men just nu lyser det med sin frånvaro.

Fru talman! Som jag sa är det otroligt viktigt att vi har bra underlag och rätt fakta på bordet när det ska fattas beslut. I stället för att killgissa och hoppas att det landar rätt är vi väldigt noga med att fatta rätt beslut. Vi tar ett ansvar för landet, och vi tar ett ansvar för Sveriges livsmedelsproduktion. Det har vi gjort under lång tid, och det kommer vi att fortsätta göra. Vi har gjort enorma satsningar i livsmedelsstrategin, i handlingsplanerna och i våra budgetar för att detta är ett viktigt område.

Ja, vi ser allvaret i dag också. Och jag kommer att återkomma efter morgondagen. Men vi måste ha fakta på bordet innan vi fattar vidare beslut.

Fru talman! Socialdemokraterna har haft posten som landsbygdsminister i de senaste regeringarna. Och vi ser hur lantbruket i Sverige tyvärr läggs ned på många ställen, inte minst i skogs- och mellanbygder och i norrländska landskap. Det är väldigt bra att Malin Larsson lyfter fram att det också finns exempel på lantbruk som kommer till i Norrland. Men tyvärr är det undantag.

Socialdemokraterna har en väldigt stark inriktning mot industrialism i sin jordbrukspolitik. Den 16 januari kunde vi i Svenska Dagbladet läsa att svenskarna äter mest ultraprocessad mat i Europa. Man kopplar ultraprocessad mat till stora problem för folkhälsan. Det finns också en stor variation i hur livsmedlen ser ut runt om i Europa, där Italien kanske ligger bäst till. Men Danmark är betydligt bättre än vad Sverige är.

Vad tänker Socialdemokraterna göra åt att Sverige är sämst i klassen?

Fru talman! Ja, det är otroligt roligt med allt positivt som sker. Jag lyfte upp ett exempel från Edsele i Sollefteå kommun - en glesbygdskommun - men det finns också mycket annat positivt som sker. Det läggs inte ned gårdar överallt, som man ibland vill framställa det som. Exempelvis finns det ett ungt par som alldeles nyss har byggt en ny mjölkgård på Höga kusten.

Det finns också fler som satsar på och väljer att flytta hem till de här bygderna, ta över gårdar och starta verksamhet. Jag hoppas att detta håller i sig, för det är det som behövs. Nog för att vi behöver stora gårdar - vi har många munnar att mätta, hela landet ska försörjas och helst ska vi också exportera mat. Men de mindre gårdarna behövs också, framför allt för att bruka markerna i inlandet - även Norrlands inland.

Maria Gardfjell frågade mig om ultraprocessad mat. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi håller i den positiva pandemieffekten, kanske vi kan kalla det, där vi ser att efterfrågan på lokalproducerad mat som inte är ultraprocessad ökar väldigt mycket. Det är viktigt att vi håller i detta och fortsätter att lyfta de mervärden som den lokalproducerade maten ger. Jag skulle också vilja lyfta fram att det offentliga har en jätteviktig roll här via sina upphandlingar. Man kan faktiskt köpa bra mat i stället för den ultraprocessade.

Fru talman! Tack för svaret, Malin Larsson! Jag hoppas att detta är ett tecken på att Socialdemokraterna nu kommer att ändra inriktning i sin livsmedelspolitik och verkligen satsa mer på lokalproducerat och på små lantbruk i hela landet.

Fru talman! EU har ett system med skyddade beteckningar för att skydda unika kunskaper, traditioner och miljö- och jordbruksförhållanden. Systemet omfattar geografiska beteckningar och skyddade ursprungsbeteckningar. För en skyddad ursprungsbeteckning krävs att råvaran ska komma från området och att tillverkningen ska ske där.

Vi vet att det i många delar av Europa finns många produkter som har skyddad beteckning och att det också driver fram en matbesöksnäring, kan man säga. Den utvecklingen saknar vi helt i Sverige, och jag undrar hur Socialdemokraterna och Malin Larsson vill arbeta för att vi ska få fler produkter med skyddad ursprungsbeteckning i Sverige. Och hur ska det gå till när vi har två myndigheter som uppenbarligen inte kan samverka särskilt bra kring uppgiften?

Fru talman! Tack för frågan, Maria Gardfjell! Ja, det finns otroligt mycket bra mathantverk runt om i landet. Vi hade ju förmånen att tillsammans vara med på SM i mathantverk, exempelvis, där man fick ta del av - både se och smaka på - dessa fantastiska mathantverk. I regeringsställning har vi ju också satsat tillsammans på Eldrimner och mathantverket.

Jag ser att de skyddade matbeteckningarna är något som skulle kunna vara aktuellt i detta. Hur man ska jobba med det framåt vågar jag inte säga här i dag, men det är självklart någonting vi får ta med oss. Mycket har vi gjort - och jag har lyft upp mycket som görs i dag - men det är bra och tur att vi har någonting kvar att jobba med framåt också. Det får vi alltså stöta och blöta tillsammans framöver gällande livsmedelsfrågorna.

Fru talman! Tack för ditt intressanta anförande, Malin Larsson!

Vi har ju varit inne mycket på hur situationen är för våra bönder just nu. Vi pratade om att allt har skjutit i höjden - elpriset, dieselpriset, foderpriser och priset på handelsgödsel har skjutit i höjden fullständigt. Det är då av naturliga skäl intressant att höra vad en regering har för idéer och förslag för att åstadkomma någon form av förändring. Jag stämmer alltså in i den fråga som min kompis här ställde gällande vad som är på gång.

En ekologisk mjölkbonde som jag pratade med nyligen sa så här: Ja du, Magnus, nu är det tufft. Det går skapligt eftersom jag inte använder så mycket diesel. Men i vår, när vårbruket kör igång och vi verkligen börjar köra traktor på allvar - det törs jag inte ens tänka på!

Det är ju därför vi i Kristdemokraterna tittade på vad man kan göra. Du pratade tidigare om att lyssna, Malin Larsson. Du lägger örat mot marken och vill lyssna. Då tänker jag ändå så här: Vi har också lagt örat mot marken och lyssnat in, och vi tycker att ni måste göra någonting åt dieselpriset. Vi hade ett förslag om att sänka priset med 3 kronor, men vi fick nej. Jag undrar då: Vad har regeringen för alternativ för att komma åt det här stora bekymret, som många upplever som rent katastrofalt för vårt land?

Fru talman! Tack för frågorna, Magnus Oscarsson!

Gällande den allvarliga situationen för livsmedelsproducenterna, vilket många har lyft här i dag och vilket jag har svarat på, blir det tyvärr samma svar som tidigare: Jag föregår inte regeringen här, och inte informationen heller. Jag tycker att det är viktigt att vi har fakta på bordet innan vi uttalar oss och säger någonting mer. Vad som är på gång kan jag alltså tyvärr inte ge dig svar på i dag, Magnus Oscarsson.

Ledamoten Oscarsson frågade också vad som görs, och han lyfte Kristdemokraternas förslag om reduktionsplikten. Jag reagerade på ett tidigare replikskifte, fru talman, då Magnus Oscarsson sa att vi importerar, att det händer så lite och att det går så sakta. Jag får inte riktigt ihop detta, för samtidigt föreslår Kristdemokraterna ett utskottsinitiativ om sänkt reduktionsplikt. Går det fortare i omställningen då? Nej. Det är ju lite som att backa in i framtiden.

Jag lyssnar också på jordbrukarna och livsmedelsproducenterna, och ja, de har en tuff situation nu. Men många vill vara med i omställningen. Många vill veta vad som händer där och undrar hur de kan ställa om. De vill inte fortsätta att köra på diesel, utan de vill ha nya lösningar. De vill vara med i omställningen för vårt klimat och vår miljö, och de vill vara med och driva på de frågorna. Jag blev lite fundersam, för jag hängde inte riktigt med. Det får alltså ledamoten gärna förklara.

Fru talman! Tack för både några svar och någon fråga, Malin!

Jag svarar gärna på den fråga som ledamoten tar upp. Det jag försökte säga var att den höga reduktionsplikten blir på bekostnad av alla som använder diesel på landsbygden. Det gör att alla bönder och alla som behöver transportera i vårt land drabbas otroligt mycket mer i jämförelse med Europas bönder, exempelvis. Det var det jag försökte säga. Sedan är vi de första att säga att vi vill ha mer inhemsk produktion, men faktum är att vi i dag köper väldigt mycket från övriga världen. Vi har faktiskt "fuldrivmedel" gjort på sockerrör från Brasilien, så det är väl lite så.

Jag vill gå in på livsmedelsstrategin, som vi har tjatat om. Jag tror att ledamoten och jag har haft diskussioner om den förut, men jag tycker ändå att det är viktigt att lyfta fram detta.

År 2017 antog vi livsmedelsstrategin här i riksdagen. Vi pratade om mer lönsamhet för jordbruket. Vi skulle stärka konkurrenskraften och öka självförsörjningen med livsmedel. Detta är ju, som jag sa förut, jättebra och viktiga ord, men tyvärr märker inte bonden av det här.

Jag vill ställa en rak fråga till ledamoten. Jag förstår att ledamoten, liksom jag, är ute och träffar många jordbrukare. Vad svarar ledamoten dem som säger att de inte märker av i sin plånbok att de har fått någon boost av den strategi som det pratas så mycket om?

Fru talman! Livsmedelsstrategin har vi diskuterat många gånger. Jag tycker att den är det bästa verktyget vi har för att jobba vidare och öka vår försörjningsgrad. Vi har handlingsplaner som är kopplade till den och kan hela tiden se vad det krävs mer av och göra satsningar där.

Jag gör också besök ute. Magnus Oscarsson och jag hör nog lite olika saker, för jag tycker faktiskt att det märks skillnad. Jag lyfte upp flera goda exempel i mitt anförande i dag. Sveriges första proteinfabrik har öppnat. Vi har försöksgårdar runt om i landet. Vi har också innovationsgårdar, där man tar fram ny teknik, nya möjligheter och nya livsmedel. Jag tycker att det händer en hel del.

Sedan är det kanske inte alltid glasklart för primärproducenten att det som faller ned kanske är ett resultat av livsmedelsstrategin och satsningarna i den. Ofta när jag är ute på besök ser jag att det sitter skyltar på gårdar dit det har kommit investeringspengar eller andra stöd och bidrag som de har kunnat ta del av när de utvecklat sin verksamhet. Detta är ju pengar från regeringen, men människor gör inte den kopplingen.

Jag tror att vi måste koppla ihop livsmedelsstrategin mer med det konkreta, som Magnus Oscarsson är inne på. Vad är det konkreta som kommer ut av detta?

Detta är ett långsiktigt arbete, och det tror jag är viktigt att hålla i. Den här livsmedelsstrategin räcker till 2030, men vi måste också börja se längre. Det är med livsmedelsstrategin vi kan förändra, och det kan vi göra tillsammans. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi har så stor enighet som möjligt i de här frågorna för att vi ska nå framgång.

Fru talman! Först och främst vill jag yrka bifall till reservation 9 om exportfrämjande av svenska livsmedel.

Vi har världens bästa livsmedel i det här landet. Ändå är det så att de bara utgör en liten del av det vi äter och en liten del av det som exporteras ut i världen. Hur kan det vara så? Det är ju tokigt. Vi måste börja förstå varför det är på det viset.

Våra livsmedel har mycket höga mervärden. Det handlar om djurskydd, klimatbelastning, låg antibiotikaresistens och säker användning av bekämpningsmedel. Vi är bäst i klassen, eller näst bäst, på dessa saker. Ändå producerar vi så lite livsmedel - mindre än vad vi gjort tidigare.

Mycket kan härledas till att vi har sämre konkurrensförhållanden i det här landet. Mycket av detta kan i sin tur härledas till politiska beslut som har tagits under många år. Det handlar om politiska beslut i Sverige och politiska beslut i EU. Gång på gång tas det beslut där livsmedelsnäringens konkurrenskraft inte vägs in. Beslut ska vara väl avvägda. Man ska väga alla värden mot varandra; det är en grundläggande konservativ princip. Den har man inte tillämpat, utan man har i stället velat vara bäst i klassen i EU och bäst på hemmaplan i olika tävlingar inom EU och globalt.

Vi måste sluta med detta. Vi måste börja väga in konkurrenskraften i varje beslut. Vi måste alltid göra konsekvensanalyser. Väl avvägda beslut ska vara det vi siktar på, och detta måste ske i ett tidigt skede. Det går inte att vänta. Här har regeringen en särskilt viktig roll eftersom man sitter i de sammanhang, inte minst i EU, där dessa frågor diskuteras i ett tidigt skede. Ofta kommer riksdagen in i ett ganska sent skede, och då går det inte att välja fritt.

De frågor där vi har haft, och har, problem handlar om mycket. De handlar om livsmedel direkt, jordbruket, elen, drivmedel, klimatet, skogen, landsbygden, gränsbevakningen, tullen med mera. Överallt har vi medverkat till en politik som inte väger in alla värden. Allting hänger ihop, och hela tiden tar Sverige fel beslut för Sveriges areella näringar.

Delvis beror detta på att vi har en EU-kommission som inte liknar den EU-kommission som har funnits tidigare. Den är aktivistisk. Hela tiden agerar Sverige för sent. Sverige får nu aktivera sig, tuffa till sig och tala om för folket hur illa det är och hur illa det håller på att gå. Det gäller inte minst för skogen, även om detta inte är vad dagens debatt gäller.

Det är de långsiktiga frågorna. Vi har också en akut fråga - en akut kostnadskris - i lantbruket. Här är det riktigt bråttom. Om man inte agerar nu kastar man bort möjligheter och framtidstro. Denna framtidstro behövs för investeringar, och dessa investeringar behövs för framtida konkurrenskraft och miljö- och klimatvänlighet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 februari.)