Livsmedelspolitik

Fru talman! I kväll - för nu är det verkligen kväll - debatterar vi miljö och jordbruksutskottets betänkande nr 12, Livsmedelspolitik. Vi moderater står upp för alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 5.

Offentlig upphandling är en oerhört viktig fråga. Sveriges bönder producerar mat under några av världens absolut strängaste miljö- och djurskyddsregler. Det är bra, och det ska vi fortsätta med. Jag tror också att svenska bönder är stolta över att få producera på dessa premisser.

När vi här i Sveriges riksdag och på andra offentliga plan stiftar lagar, regler och bestämmelser om hur svenska bönder ska producera maten är det dock en sak. Men när vi sedan, på en annan plats i offentlig sektor, ska upphandla maten är de regler som vi har ställt upp inte längre lika viktiga. Vi vet att det numera finns bra metoder att upphandla maten för att kunna premiera de goda svenska miljö- och djurskyddslagarna.

Jag tar mig själv som lantbrukare när jag är hemma som exempel. Om jag då skulle producera på ett så pass dåligt sätt som en viss del av den mat som vi upphandlar är producerad på skulle jag kunna bli polisanmäld och åtalad för detta. Men den maten är tydligen okej att ge till våra gamla och till våra barn i skolorna. Det är helt okej att upphandla maten på det viset.

Livsmedelspolitik

Vi kan såklart säga att det har blivit bättre. Det har det definitivt blivit; vi upphandlar bättre mat i dag. Jag skulle ändå vilja rikta en uppmaning till regeringen att sätta ännu större tryck på det här så att vi ser till att bli ännu bättre på att upphandla bra mat. Vi ska inte upphandla mat från länder som till exempel inte ens har en djurskyddslagstiftning, vilket förekommer.

Det får mig att komma in på det här med livsmedelsbedrägerier. För en tid sedan förfasades vi över att det hade upphandlats kött till svenska skolor från djur som dels var sjuka vid slakt, dels självdöda. Det är såklart fruktansvärt hemskt att denna mat sedan hamnade i våra skolor.

Vi hade en liknande skandal för ett antal år sedan som jag tror att ni minns: hästköttskandalen. Hästkött i sig är väl en sak; i många länder väljer man ju att bara äta häst. Men nu var det här hästar från öststater - hästar som man förmodligen hade tryckt i alla möjliga sprutor under deras levnadstid.

Dessutom är häst ett djur som vi tar trikinprov på när de slaktas i Sverige, precis som vi gör med vildsvin och björn. Jag tror inte att de här djuren var trikintestade i dessa öststater; det handlade om Rumänien och något mer land. Då blev det helt plötsligt en fråga om säkerhet i maten som vi äter. Då var det inte fråga om att vi hade blivit förda bakom ljuset när det gäller vilket djurslag vi åt, utan det var i stället en ren säkerhetsfråga.

Fru talman! Det finns tyvärr ligor runt om i Europa som i dag tjänar stora pengar på att ägna sig åt livsmedelsbedrägerier. Det har helt enkelt blivit big business. Jag tror att Sverige måste bli hårdare i EU med att frågan kommer upp i dagens ljus. Här i Sverige är vi duktiga på det här, men det finns många länder i Europa som inte alls är lika duktiga. Återigen vill jag göra ett medskick till regeringen: Lyft upp denna fråga högre på EU:s agenda, för den behöver drivas!

En annan fråga i betänkandet handlar om bästföredatum, sista förbrukningsdag och allt sådant på livsmedel. Jag tänker mig att dagens människor, framför allt unga, inte har lika bra koll på maten. De har inte lika bra koll på hur länge maten är duglig som livsmedel som någon som är gammal i gamet har. Och nu ska jag inte ta mig själv som exempel, för där har jag inte hamnat än!

I Sverige finns en kultur där man kan lukta på maten för att känna om den är bra eller inte i stället för att läsa på datummärkningen och kasta maten rakt i soporna för att datumet har gått ut. Detta tror jag är en upplysning som vi måste komma med till framför allt unga människor i dag. Matsvinnet är i dag kanske en tredjedel av all den mat som vi producerar, och det har vi inte råd med i framtiden vare sig ur miljö- eller klimathänseende. Här behöver vi definitivt bli bättre.

Förenklad försäljning av vildsvinskött är jätteviktigt. Vildsvinsstammarna växer fortfarande oerhört mycket. Regeringen kom för några veckor sedan med några bra förslag på hur vi ska kunna skjuta fler vildsvin. Man tillåter rörlig belysning, bildförstärkare, nattsikten och annat. Det är superbra saker, men vi hoppas nu verkligen också att Livsmedelsverkets utredning om småskalig försäljning av vildsvinskött får ett bra slut. Det behöver vi, för annars kommer vi inte att kunna öka avskjutningen av vildsvin i den grad som vi måste göra. Vi har i storleksordningen 200 000-300 000 vildsvin i dag, tror vi. Vi kan lika gärna ha 350 000 vildsvin. Vi skjuter en bit över 100 000. Om vi ska lyckas få upp avskjutningen måste vi göra det enklare på alla nivåer.

Vildsvinet är dessutom ett väldigt bra livsmedel. Det kan vara en bra och viktig del i livsmedelsstrategin, men då måste det bli enklare att få ut det till konsument. I Tyskland jobbar man efter en modell där man skjuter någonstans mellan 500 000 och 600 000 vildsvin varje år som man sedan kan sälja direkt till konsument, lokala näringsidkare eller restauranger. Det funkar väldigt bra i Tyskland. De har inga fall av trikinos, och det är väl det man är mest bekymrad över med vildsvinen. Det finns andra svårigheter med att ta hand om ett vildsvin, bakterier och sådant, men trikinerna är det viktigaste.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Jag tänker att om Tyskland kan klara av detta måste väl vi i Sverige klara av det. Vi har faktiskt EU:s högsta statistik på inskickade trikinprov i förhållande till hur många vildsvin vi skjuter, så vi ligger bra till redan nu. Därför måste det här kunna gå att få igenom.

Jag blev väldigt glad när jag nu i veckan läste att skolor har börjat upphandla vildsvinskött. Bra, då får vi ju avsättning för det här köttet! Superbra! Vi kan få ned skadorna på odlingsbar mark. Vi får nöjdare lantbrukare, då det kan stärka deras lönsamhetssituation. Och vi får tillgång till ett bra kött, helt enkelt.

Därför, fru talman, vill jag avsluta med att säga att vi hoppas att Livsmedelsverkets utredning om förenklad försäljning av vildsvinskött landar i något bra. Sedan vill jag bara skicka med att vi är sena på bollen här. Detta skulle vi ha gjort tidigare. När resultatet kommer i november är det därför viktigt att vi gör verkstad av det så fort som möjligt.

(Applåder)

Fru talman! Livsmedel skapar ofta ett starkt engagemang. Varför är det så?

Maten är något av det mest centrala i våra liv. Den är bränslet som driver oss framåt. Den är medlet som håller oss friska och låter barnen växa sig starka. Den är en näringslivsgren som alstrar jobb, levande landsbygd, miljö och kultur. Den är mångas djupa intresse. Vi uttrycker identitet med hjälp av maten, både individuell och gemensam identitet. Maten finns med i alla livsskeden och i så gott som alla traditioner. Att bjuda, att bli bjuden och att dela mat är en integrerad del i alla kulturer, troligen i alla tider som det har funnits människor.

Politikens roll är att se till att matens alla betydelser och värden, både direkta och indirekta, kan vidmakthållas i en tid när nutidsmänniskan har fjärmat sig längre från produktionen än någonsin. Det ska ske utan att vi som konsumenter ovetande riskerar att medverka till oetiskt handlande, och det ska ske på så sätt att Sverige kan dra nytta av livsmedelsproduktionens alla positiva effekter.

Medborgarna ska kunna veta att maten är säker. I dag har kommunerna ansvaret för en stor del av den operativa livsmedelskontrollen. Men det är inte ovanligt att kommuner inte klarar sitt uppdrag, och kontrollen är inte alltid riskbaserad. Kontrollen av livsmedel fungerar olika på olika håll i landet, och resurserna som avsätts är begränsade. Staten bör därför ta ett större ansvar för en effektiv och fungerande livsmedelskontroll i hela Sverige.

Länsstyrelserna och Livsmedelsverket vägleder redan i dag och utövar viss operativ kontroll, men Sverige bör pröva att livsmedelskontrollsansvaret helt överförs från kommunerna till staten av delar av eller hela lagstiftningen. Det skulle leda till att livsmedels- och djurskyddskontroller görs enligt samma principer oavsett var de sker. Dessutom tror vi att kontrollen kvalitetssäkras och att det ökar möjligheterna att anpassa kontrollfrekvenser till hur många och hur stora avvikelser som har skett. Det betyder att om ett företag, en bransch eller en annan sammanslutning sköter sig väl kan de komma att få färre tillsynsbesök. Och det är ju bättre att ha ett system som får aktörer att följa lagstiftningen än ett system som bara hittar dem som inte lever upp till den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Utländsk djurhållning skiljer sig ofta från svensk när det gäller till exempel synen på antibiotika, hormoner, djurtransporter, djurhållningsformer och slaktmetoder. Därför är det angeläget att öka konsumenternas möjlighet att göra aktiva val när de köper livsmedel.

Tidigare har riksdagen givit ett tillkännagivande om att regeringen inom EU i alla relevanta sammanhang ska driva frågan om obligatorisk ursprungsmärkning av alla köttprodukter inklusive sammansatta produkter. Sverigedemokraterna betonar att alla animaliska produkter bör märkas med ursprung i varje led i produktionskedjan. Detta ska gälla såväl charkvaror och sammansatta produkter som mat på restaurang. Vi tycker även att det ska gälla mejeriprodukter.

Märkning och annan information är viktigt för att konsumentmakt över huvud taget ska finnas. Därför vill vi även att huvudingredienserna ska ursprungsmärkas på restauranger och att alkoholhaltiga drycker ska få innehållsförteckning.

Förutom att vara en nödvändig näringskälla är maten som sagt också bland annat bärare av traditioner, kultur och upplevelser. Sverige har många traditionella matprodukter som är nära kopplade till vårt land, våra regioner, vår miljö och vår kulturhistoria och som förtjänar att lyftas fram. I dagsläget finns dock inga nationella regleringar för att skydda eller uppmärksamma svensk mat. Mot den bakgrunden anser vi att ett nationellt regelverk för märkning av kulturhistoriskt värdefulla svenska matprodukter behöver tas fram. Det tror vi skulle underlätta bevarandet av den delen av vårt kulturarv och medföra positiva effekter för både besöksnäringen och landsbygdsutvecklingen.

För någon timme sedan tog jag del av en undersökning som visade att många turister väljer Sverige som resmål för att de vill uppleva vår svenska kultur. Det är skönt att höra, när många svenska politiker inte värdesätter svensk kultur, om de ens erkänner dess existens.

Många kommuner och landsting köper i dag in livsmedel som är olagliga att producera i Sverige enligt gällande miljö- och djurskyddslagstiftning. Sverigedemokraterna anser att samtliga livsmedel som upphandlas offentligt ska vara producerade enligt gällande svensk miljö- och djurskyddslagstiftning när det är möjligt.

De inköpsregler som den offentliga sektorn sätter upp ska gynna närproducerad mat. De krav på andel ekomärkt mat i offentliga kök som många kommuner satt upp överstiger på många håll den ekologiska produktion som finns i närområdet. Målsättningen om ekologisk produktion leder på så vis till import. Det är en effekt av ett oreflekterat siffermål.

Sverige har i flera avseenden högre minimikrav på den konventionella matproduktionen än gällande lagstiftning i EU, och produktionen är mer miljövänlig med flera olika mått mätt. Vår offentliga sektor ska inte missgynna svensk och lokal produktion. Av främst etiska skäl bör även import av djurprodukter från obedövad slakt förbjudas.

I dag är många mindre samhällen åderlåtna på samhällsservice genom nedlagda skolor, butiker och lanthandelsbutiker. Sådan nedläggning leder till utflyttning. Man bör utreda möjligheterna för ett kompletterande samhällsstöd till lanthandlare utanför kommunernas centralorter, för de många servicetjänster som handlarna måste ha för att själva överleva och för att bygden ska överleva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

För att fler småskaliga slakterier ska kunna etableras behöver reglerna kring dessa ytterligare förenklas. Det är viktigt för att möjliggöra ett ökat utbud av närproducerade livsmedel och för att förbättra förhållandena för djur och djurhållare. De småskaliga slakterierna ger kortare djurtransporter och lokala arbetstillfällen.

I dag kan vi se ett växande intresse för gårdsbutiker på landsbygden, där fler vill sälja närodlade och egenproducerade varor. Detta är viktigt dels för det lokala näringslivet, dels för arbetsmarknaden på landsbygden, men även för personers möjlighet att göra det de önskar. Dagens regelverk gör många gånger att framställningen och försäljningen av livsmedel blir onödigt krånglig. Här bör regeringen arbeta för enklare regler för gårdsförsäljning av livsmedel utan att ge avkall på livsmedelssäkerheten.

För att främja exporten av svenska livsmedel bör arbetet med lands- och anläggningsgodkännanden prioriteras. Små och medelstora livsmedelsföretag bör få stöd i form av kompetensutveckling för att bli bättre på att exportera svenska livsmedel.

Sist men inte minst har vi frågan om livsmedel från vilt. Ur djurskydds- och miljöperspektiv är viltkött mycket bra mat. Vi tror att det har potential att nå fler konsumenter om man lyckas förändra attityderna till jakt och viltkött. Det kan man göra med kunskap. Regeringen bör inleda ett arbete med kunskapsspridning om jakt och viltkött.

Men den största utmaningen för företagarna inom viltnäringen är kanske det komplicerade regelverk som gäller för att hantera viltprodukterna. Reglerna måste förenklas för att få ut viltköttet i handeln, dock utan att ge avkall på livsmedelssäkerheten.

Vi föreslår bland annat att jägare ska få sälja mindre mängder vildsvinskött direkt till konsument, med intyg på att köttet testats för trikiner. Som redan sagts här i talarstolen är vildsvinen ett jätteproblem på grund av sitt stora antal. Avskjutningen måste öka drastiskt. Kan vi underlätta marknaden för köttet kan vi göra problemet mindre och resursen större.

Jag vill avsluta med att säga att jag givetvis står bakom Sverigedemokraternas samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 4.

Fru talman! Torkan som drabbade Sverige förra året har gjort att det svenska lantbruket på många håll befinner sig i kris. När man möter enskilda lantbrukare med rödkantade ögon påminner det inte minst om griskrisen för drygt tio år sedan när många hade det otroligt tufft ekonomiskt. Det är de lantbrukarna som ska producera det som vi pratar om i dag, alltså det som ska vara grunden för livsmedelsindustrin, offentliga kök och butiker och sedan hamna på våra bord. Det är de som är själva förutsättningen för att vi i dag debatterar det här motionsbetänkandet om livsmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

I somras var situationen verkligen akut på många olika sätt. Men läget är fortsatt kritiskt för många, och i dag finns en stor oro för hur det ska gå det här året. De eventuella foderreserver som fanns under förra året är nu på många håll borta. De är uttömda, och därför vet man inte riktigt hur det ska gå när det gäller foder till djuren och kanske också när det gäller vattenförsörjningen som har varit ett problem på många håll.

Vi har från Centerpartiets sida gjort så mycket vi kan för att ge förslag på akutstöd och olika åtgärder, och nu har vi också gjort det i vårändringsbudgeten tillsammans med regeringspartierna.

Livsmedelsstrategin antogs i riksdagen förra året, och sedan gjorde regeringen en egen handlingsplan för att nå målen till 2030. Från Centerpartiets håll tycker vi att den handlingsplanen är alltför tunn, och därför har vi lagt närmare 90 egna förslag för att stärka upp hela livsmedelskedjan.

För att ta vara på Sveriges fulla potential som ett matland måste vi fokusera på att skapa en innovativ, hållbar och lönsam livsmedelskedja. Alla företag i hela kedjan, från lantbruk till besöksnäring, måste ha konkurrenskraftiga villkor. Utan starka och livskraftiga livsmedelsföretag kan visionen om en ökad livsmedelsproduktion aldrig nås.

Fru talman! I samband med att livsmedelsstrategin antogs har miljö- och jordbruksutskottet engagerat sig och lämnat ett antal tillkännagivanden. Det har handlat om att byråkrati och handläggningstider ska minska och om att man ska ha goda företagsvillkor. Det har handlat om ett främjandeuppdrag till våra olika myndigheter som Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Skatteverket - ja, det finns många olika myndigheter som våra lantbruksföretag och livsmedelsproducerande företag är oerhört beroende av.

En annan fråga diskuteras i en del motioner här i dag, och den handlar om hur försäljningen av viltkött ska förenklas. Där finns också ett tillkännagivande. Det ska också vara lättare för konsumenter att göra hållbara och medvetna val. Det femte tillkännagivandet handlar om att svensk livsmedelsproduktion ska utgå från konsumenternas efterfrågan och inte från att vi i politiken sätter olika mål för olika produktionsformer.

Fru talman! Vi står nu inför ett utmanande år på många sätt. Vi ska välja vilka EU-parlamentariker som ska få vårt förtroende under de kommande fem åren. Det är viktigt att kunna omsätta politiken i praktisk handling i Bryssel.

En av de viktigaste framtidsfrågorna är vårt klimat. Det kallas ibland för en ödesfråga, och det stämmer ju faktiskt. Effekterna av klimatförändringarna drabbar hela mänskligheten - alla människor runt hela vår jord. Torka, översvämningar och hunger gör att människor måste lämna sitt hem.

Klimatet kan räddas, och det är inte för sent. Men det kräver en djärv och offensiv klimatpolitik. Klimatet kan inte räddas genom att stoppa tillväxten och blicka bakåt. Det är inte genom att förkasta allt det goda som människors uppfinningsrikedom och tillväxten gett oss som vi minskar utsläppen. Det är tvärtom det, alltså den gröna tillväxten som vi kan skapa och människans innovationsförmåga, som är en del av grunden i att klara klimatomställningen. Vi ska vara pådrivande i det internationella arbetet, inte minst inom EU.

Fru talman! Tillgången till oändligt med rent dricksvatten har länge varit en självklarhet i Sverige. När jag var barn räckte det med semester i Norge för att man skulle få rådet att inte dricka vattnet i kranen för att man kunde bli sjuk i magen. I dag är det många länder vi kan besöka utan att behöva borsta tänderna med hjälp av vatten från en flaska. Men redan nu är det torrt i stora delar av vårt land. Det var faktiskt lite härligt att få ta på sig den gröna regnjackan i dag och känna att det kanske ändå blir ett väderomslag så att vi får det regn som våra marker längtar efter så oerhört mycket och som vi som brukare på olika sätt så väl behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

De senaste åren har många lantbruksföretag och stora delar av vårt land drabbats av vattenbrist sommartid. De två föregående somrarna har varit torra hemma i Skaraborg, och nu rapporteras det om låga grundvattennivåer. Mångas brunnar har sinat, och man har fått borra efter vatten på nytt. Vattenförsörjningen har inte varit tillräcklig vare sig till djur eller för bevattning av åkrar.

Tillgången till rent dricksvatten påverkas såklart av många olika faktorer, till exempel överutnyttjande, underinvestering i va-infrastruktur, förändrade flöden och nederbörd i klimatförändringarnas spår. Men i Sverige har vi faktiskt en ineffektiv användning av vårt dricksvatten genom att exempelvis spola våra toaletter med drickbart vatten. I framtiden kan vi ha andra lösningar för att minska vattenförbrukningen, men till dess behöver vi konsumenter uppmärksammas på den individuella vattenanvändningen för att också ha en möjlighet att påverka den.

För att säkerställa rent vatten i kranen behövs krafttag för att skydda tillgången till rent vatten. Med klimatförändringar och effekter som översvämningar ökar risken för jordskred och spridning av bakterier och förorenande ämnen.

Vatten är ett kommunalt ansvar och ska fortsätta vara så, men staten behöver göra mycket för att stötta kommunerna i deras arbete. Alla kommuner som inte redan gjort en plan för dricksvattenförsörjning där risker och hot både analyseras och hanteras bör få hjälp med det. Och eftersom tillgången till vatten inte följer kommungränserna bör den kommunala planeringen samordnas regionalt. Staten bör stödja både beredskap för akuta situationer och metoder för lokala och regionala vattenplaner. Det nationella ansvaret för vattenfrågor är i dag splittrat på flera myndigheter och behöver samordnas.

Fru talman! Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, såväl de som handlar om offentlig upphandling och möjligheten att också upphandla närproducerat på ett betydligt effektivare sätt än i dag som den som handlar om revidering av miljöbalken för nya vattenbruksverksamheter där man kan se att det inte är så svårt att få förnyade tillstånd för vissa verksamheter men att det är oerhört långa tillståndsprocesser för det innovativa och det nya. Det handlar också om tillgången till rent dricksvatten. För tids vinnande yrkar jag dock bifall endast till reservation nr 28.

(Applåder)

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 25.

I dag debatterar vi livsmedelspolitik. För nästan exakt två år sedan stod jag också här, och då diskuterade vi livsmedelsstrategin. Då fattade vi beslut om att vi skulle ha livsmedelsstrategin. Alla partier var i princip överens att det är viktigt att sluta avveckla jordbruket och i stället utveckla det. Visst är det gott att säga utveckla i stället för avveckla?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Punkter som vi lyfte fram specifikt var att lönsamheten skulle öka, konkurrenskraften skulle stärkas och självförsörjningen av livsmedel måste öka. Det är något som är fel i grunden när jordbrukare lägger ned sina jordbruksföretag för att lönsamheten är för dålig. Vi har ett fantastiskt land att producera livsmedel i. Ändå lägger varje vecka mellan fyra och fem mjölkbönder i Sverige ned sitt mjölkföretag.

Överallt i Europa ökar mjölkproduktionen, utom i ett enda land - just det, i Sverige. Här minskar den i stället.

Våra bönder får inte konkurrera på samma villkor som bönderna i EU. Vi har exempelvis mycket hög dieselskatt och en regelbörda som är gigantisk. I livsmedelsstrategin står det att regler och lagar ska förenklas. Det är oerhört viktigt. Men vad betyder det? Exempelvis har en mjölkbonde som samtidigt har spannmålsproduktion 900 regler att förhålla sig till. När ska bonden ha tid att vara bonde?

Vad har skett under två år? Det är intressant och spännande, fru talman. Om vi frågar bönderna om strategin skakar de på huvudena och säger att de märker absolut ingenting. De märker inte av någonting på gårdsnivå. Det duger inte, mina vänner.

Vår självförsörjning av livsmedel är på under 50 procent. Varannan tugga av maten vi äter kommer inte från Sverige. Det är oerhört allvarligt. Vi kan alltså inte försörja våra egna invånare vid en kris eller krigssituation.

Vårt grannland i öster, Finland, är ett lysande exempel på ett EU-land som har en helt annan beredskap. I tolv månader klarar de att försörja sina invånare med livsmedel. I Sverige kommer vi i bästa fall upp i tolv dagar.

Har det blivit bättre nu, efter att vi har antagit livsmedelsstrategin? Nej, tyvärr inte. Livsmedelsförsörjningen fortsätter att sjunka. Det duger inte, mina vänner.

En fråga som vi kristdemokrater vill lyfta fram är offentlig upphandling. Det är något som är galet där. Vi som land har bland de tuffaste djurskyddslagarna i världen, men när kommuner och regioner köper in mat kan den komma från praktiskt taget vilket land som helst och ha producerats på ett sätt som våra egna lagar förbjuder. Det är en förfärlig dubbelmoral. Det måste bli en förändring.

Även på det här området är Finland ett lysande exempel. Där beslöt regeringen att samma krav som ställs på landets bönder ska ställas vid upphandling av utländska livsmedel.

Några kommuner i Sverige som jag vill lyfta fram som goda exempel ligger i Östergötland - kan ni tänka er. Det är Vadstena, Ydre och min hemkommun Ödeshög. Dessa kommuner ställer krav vid upphandling. I exempelvis Ödeshög kommer 99 procent av köttet som serveras i skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen från Sverige.

Fru talman! Vildsvinen förstör för jordbruket till en kostnad av 1,5 miljarder kronor. De varma vintrarna och god tillgång på mat gör att vildsvinsstammarna ökar med raketfart. Många av oss här i kammaren nu har säkert sett vilken enorm skada vildsvinen gör på både åkrar och hagmarker. Utöver det har vi 3 000 trafikolyckor och många förstörda trädgårdar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Det måste helt enkelt skjutas fler vildsvin i Sverige. Förra året sköts 112 000 vildsvin. Det är för få. Dubbelt så många skulle behöva skjutas för att få någorlunda bukt med stammen.

Här behövs ett batteri av åtgärder. Ett förslag är förenkling av försäljning av vildsvinskött i Sverige. Det fungerar i Tyskland. Där skjuter man ungefär 600 000 vildsvin om året. Jägarna säljer köttet till butiker och restauranger efter att de har fått utbildning och efter att köttet trikintestats.

Om EU-landet Tyskland kan göra på det sättet borde väl även Sverige kunna göra det, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i sin helhet.

Föregående mandatperiod togs under Socialdemokraternas ledning en långsiktig livsmedelsstrategi för ökad svensk matproduktion fram i bred samverkan. Detta saknade vi tidigare. Sverige har nu en sådan, vars mål samtliga partier står bakom. Strategins främsta syfte är att skapa en konkurrenskraftig och lönsam livsmedelskedja som bidrar till ökad sysselsättning och tillväxt och där hela kedjan är inkluderad, från primärproduktion till konsument.

En del i det fortsatta arbetet för ökad produktion, konkurrenskraft och lönsamhet är främjandet av en ökad export. Regeringen har gjort flera satsningar för att utveckla och stärka den svenska livsmedelsexporten och marknadsföra svensk mat.

Genom arbetet med handlingsplanen för livsmedelsstrategin från år 2020 och framåt kan vi stärka svensk livsmedelsproduktion, hela vägen från jord och hav till bord. En bärande del i genomförandet är att politik, myndigheter, akademi och bransch krokar arm och gemensamt tar oss an de möjligheter som finns för att nå de uppsatta målen i strategin. Det ska fungera i alltifrån primärproduktion till att vi har en export där vi når ut med våra svenska produkter på nya marknader.

Svensk livsmedelsproduktion är helt avgörande för jobb och tillväxt på landsbygden. Därför har Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet i januariavtalet kommit överens om ett kraftfullt bondepaket. Det kommer att genomföras för att stärka likviditeten och konkurrenskraften inom det svenska jordbruket och livsmedelsproduktionen.

Men för att svenska bönder ska kunna konkurrera behövs ett starkt samhälle. Fusk och felmärkning av mat ska stävjas. Vi vill ha höga krav på maten vi ger våra barn i skolan och äldre i äldreomsorgen. Det ska vara lätt för oss konsumenter att vara aktiva och välja rätt. Informationen om matens innehåll, näringsvärde, miljöpåverkan och ursprung måste förbättras och utökas.

Runt om i landet har det också arbetats fram regionala livsmedelsstrategier på lokal nivå. Det är strategier som utifrån egna regionala förutsättningar och behov ska kunna bidra till en konkurrenskraftig livsmedelskedja. Många producenter av lokala livsmedel ute i vår vackra landsbygd kopplar också samman sin produktion med besöksnäring. Det är i allt från primärproduktionen till förädlingsindustrierna ute i vårt avlånga land som det konkreta arbetet görs, så att målen i den nationella livsmedelsstrategin kan nås.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Fru talman! I april hade jag förmånen att på hemmaplan, i Stöde i Västernorrlands län, möta tre unga lantbrukare. De visade och berättade om sina gårdar med djur och växtodlingar. Det var tre unga lantbrukare som tillsammans med sina familjer har satsat och nu investerar i ett bondeliv i Norrland. Det om något visar att vi är på rätt väg, att de gröna näringarna är en framtidsbransch och att hela landet kan växa.

Tillsammans pratade vi om många viktiga frågor. En fråga som de lyfte upp var ursprungsmärkning av kött. De unga lantbrukarna är och ska vara stolta över de livsmedel som de producerar. Det är kött och mjölk som kommer från djur som har haft ett mycket gott liv i den norrländska myllan. De livsmedel de producerar är av hög kvalitet. De har god djurhållning och låg antibiotikaanvändning, precis som det ska vara och oftast är när det gäller de svenska livsmedlen.

Hos våra svenska konsumenter finns i dag ett stort intresse för livsmedel och var de kommer från. Sedan länge kan jag som konsument enkelt se var köttet jag köper i affären kommer från. Men om jag går på restaurang är det som att köpa grisen i säcken. Vi vill att det ska vara lika lätt att välja på restaurangen som i affären. Bra och tydlig information är en förutsättning för att jag som konsument ska kunna göra medvetna och hållbara val.

För att stärka och öka konkurrenskraften inom det svenska jordbruket finns detta med i januariavtalet. Ett uppdrag gavs till Livsmedelsverket redan under den tidigare socialdemokratiska regeringen, och vi ser fram emot en proposition nästa vår för att vi ska kunna införa ursprungsmärkning av kött och fisk på restauranger och i storkök.

Vi vill att svensk livsmedelsproduktion ska öka. Den ger jobb på landsbygden samtidigt som den stärker hållbar utveckling och producerar mat av bra kvalitet med höga miljö- och djurskyddskrav.

För att klara framtidens livsmedelsförsörjning för en växande befolkning och för att den ska kunna ske inom de planetära gränserna behöver vi också växla upp vårt arbete för att minska matsvinnet. Globalt slängs ungefär en tredjedel av all mat som produceras. Det är ett oerhört slöseri med resurser. En av de största miljöinsatser som vi kan göra är faktiskt att bättre ta till vara de befintliga resurser som vi har.

Matsvinn uppkommer i de olika leden i livsmedelskedjan - hos odlare, leverantörer, butiker, restauranger och storkök samt i våra egna hem. Mycket av svinnet uppstår för att de olika länkarna i kedjan helt enkelt inte kommunicerar tillräckligt och inte har gemensamma mål. Men i enlighet med livsmedelsstrategin finns det nu en handlingsplan på plats för att minska matsvinnet. Åtgärderna rör bland annat datummärkning, kylkedjan och hållbarhetstiden.

En annan resurs som många här har nämnt och som vi måste ta till vara bättre är viltet som finns i våra skogar. Vildsvinen orsakar ofta stora problem för lantbrukarna, men de skulle också kunna vara en tillgång i stället för bara ett problem. Om det blir enklare för våra jägare att sälja sitt viltkött blir det också attraktivare att jaga. Då minskar stammen och problemen för våra bönder. Regeringens mål är att vi ska ha en säker, välfungerande och effektiv hantering av vildsvinskött. Vi ser fram emot i höst då Livsmedelsverket ska lämna förslag på hur större mängder vildsvinskött ska kunna nå marknaden utan att livsmedelssäkerheten minskar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Fru talman! Vi har påbörjat resan att öka självförsörjningsgraden. Livsmedelsproduktionen ska ges förutsättningar att öka i hela landet, samtidigt som relevanta nationella miljömål och de globala målen för hållbar utveckling nås. Vi ser framöver en innovativ och hållbar livsmedelsproduktion som är digital, flexibel, resurseffektiv och miljöanpassad.

Utifrån de klimatförändringar som jordbruket har drabbats av de senaste åren måste vi räkna med att vi kan komma att drabbas av liknande kriser framöver. Därför är det viktigt att vi fortsätter arbetet med att stärka vårt svenska jordbruk på lång sikt. Klimatomställningen ska inte bli ett tungt ok för våra bönder och övriga i livsmedelskedjan att bära utan en möjlighet. Den ska också bli en möjlighet för oss konsumenter för att vi ska kunna lägga svenska grönsaker och svenskt lokalproducerat kött på grillen i sommar.

(Applåder)

Fru talman! Först och främst vill jag säga att det gläder mig att Socialdemokraterna talar så här gott om landsbygden, om livsmedelsproduktion och om småföretagare. Det är jättebra. Det har verkligen inte alltid låtit så.

Fru talman! Den bild som ledamoten Malin Larsson målar upp här är jättebra. Det är en bra bild av svensk livsmedelsproduktion. Det är sanningar, och jag gillar det.

Faktum kvarstår sedan att många av de saker som rabblas upp i anförandet förmodligen kommer att leda till lite fördyringar och lite mer regelkrångel. Det gör att det återigen frestar på lönsamheten. Jag tänker mer konkret nu.

Precis som tidigare talare har sagt här är det två år sedan livsmedelsstrategin kom. Jag tror att bönderna inte har upplevt den. De tycker inte att den påverkar dem så mycket.

Till syvende och sist kommer det ned till om den enskilde lantbrukaren ska kunna öka sin produktion eller få en ökad lönsamhet. I min värld vill en företagare som vill få en ökad lönsamhet ha minskat regelkrångel, minskad administration, minskade särskatter, långsiktiga spelregler och kanske en stärkt äganderätt. Hur tänker sig Socialdemokraterna att detta ska uppfyllas? Hur ska vi nå målen i livsmedelsstrategin om vi inte gör det bättre för den enskilda lantbrukaren? Vi kan måla upp visionerna om att vi ska öka självförsörjningsgraden och den vackra bilden av den svenska bonden. Men konkret måste det vidtas åtgärder för företagaren. Hur ska han leva?

Fru talman! Jag tackar John Widegren för frågorna. När det gäller regelkrångel och konkreta åtgärder är min bild att det finns en fantastiskt stor uppskattning av det arbete som den socialdemokratiska regeringen påbörjade förra mandatperioden, och man lyckades få fram en gemensam livsmedelsstrategi. Den är mycket uppskattad. Två år är inte en jättelång tid. Men vi ser redan resultat där ute.

De tre unga lantbrukare som jag träffade på två olika gårdar vågar satsa nu. De ser en framtid i denna bransch tack vare att det nu finns stöd och möjligheter, även i Norrland där odlingsmöjligheterna inte är lika goda. Jag ser därför mycket positivt på framtiden. Jag ser redan nu att det har skett goda förändringar. Sedan behöver det ske mer. Det är vi helt överens om, precis som vi är överens om ganska mycket i våra anföranden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Även vår landsbygdsminister Jennie Nilsson har sagt att den nya handlingsplanen ska bli vass och vara så träffsäker som möjligt. Hon lyfter också fram samarbetet. Det är det som är grunden, alltså att vi tillsammans - från politiken, branschen och näringarna - hjälps åt. Där krävs det dialoger och att vi lyssnar på varandra och försöker hjälpas åt för att få fram så bra förslag som möjligt.

Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för svaret.

Det är klart att vi behöver ha en övergripande bild och samarbete mellan näringar, politik och offentlig sektor - alltihop - för att vi ska kunna komma framåt med livsmedelsstrategin.

Många lantbrukare vågar satsa nu bland annat för att vi säger att vi har antagit en livsmedelsstrategi, och många har förhoppningar om att det kommer att bli bättre. Räntorna är fortfarande mycket låga, och det går bra att låna pengar för sin verksamhet. Men när räntorna börja gå upp under de närmaste åren kommer det att tumma på lönsamheten, och det blir tuffare. Då är det oerhört viktigt att denna livsmedelsstrategi är igång, att den verkligen bär frukt och att den inte bara blir ett papper som vi svänger oss med i politiken och säger: Nu har vi antagit en strategi. Nu höjer vi vår försörjningsgrad och ökar lönsamheten.

Vi landar återigen i att det är den enskilda lantbrukaren som måste ha en god lönsamhet. Annars kommer han inte att fortsätta med detta. En god lönsamhet får han tack vare politiska spelregler men även tack vare en efterfrågan från konsumenterna som behöver vara upplysta, och svenska konsumenter blir mer och mer upplysta. Lönsamhet får han dessutom genom att han får rätt kompetensförsörjning. Där ser vi att det blir ett stort problem under de närmaste åren. Det fattas åtskilliga tusen människor till svensk livsmedelsproduktion och svenskt lantbruk.

Fru talman! Jag ställer samma fråga återigen till ledamoten Malin Larsson: Kommer dessa åtgärder och den åtgärdsplan som byggs upp med anledning av livsmedelsstrategin att kunna leda till ökad livsmedelsproduktion?

Fru talman! Jag tackar återigen John Widegren. Jag tyckte att jag svarade lite grann. Men jag kan bolla tillbaka till John Widegren. Ni hade makten före oss och satt i regeringsställning. Men då togs det inte fram någon livsmedelsstrategi som det kunde fattas beslut om. Den socialdemokratiskt ledda regeringen pratade faktiskt inte bara utan handlade också. Det kommer vi att fortsätta göra, det kan jag lova dig.

Precis som du var inne på gäller det att vi konsumenter köper svensk mat men också att vi lyckas exportera mer av våra fantastiska produkter som bönderna och livsmedelsföretagen producerar här i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Vi verkar ha en ganska stor samsyn i dessa frågor inom gruppen. Det tror jag har att göra med en lång och god tradition.

Den liberala hållningen när det gäller livsmedelspolitik kan enklast sammanfattas så här: Du ska känna dig trygg med maten du äter, och du ska kunna lita på att märkningar och kontroller stämmer. Matfusket ska bekämpas. Det behövs ett hållbart kretslopp där näring går från jord till bord och sedan tillbaka till jorden. GMO eller bioteknik kan bidra till bättre skördar och näringsinnehåll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Där hade jag egentligen kunnat avsluta mitt anförande, fru talman, men jag fortsätter ändå. Vad vi äter spelar nämligen stor roll för hur vi mår, och hur vår mat och våra livsmedel produceras spelar stor roll för klimatet och miljön. Allt fler av oss inser detta och väljer numera aktivt mat som både är mer hälsosam och har mindre klimatpåverkan.

Ska vi som konsumenter kunna göra kloka val måste vi kunna lita på innehållsdeklarationer och märkningar, och därför har Liberalerna länge drivit på för att det ska gå att spåra livsmedel hela vägen - även på restauranger. Jag är glad att en av punkterna i januariavtalet mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna är att ursprungsmärkning av kött och fisk på restauranger ska införas så att man även i Sverige snart kan få veta vad man stoppar i sig när man går ut och äter.

Även om det är viktigt med märkning och valmöjligheter är det dock på sin plats att påpeka att man ibland bör fråga sig själv om det är realistiskt och rimligt att kycklingen i frysdisken kostar 42 kronor kilot. Kanske borde vi se till att maten får lov att kosta lite mer och att bonden får lite mer i avkastning.

Som det mest EU-vänliga partiet vill vi att EU:s veterinärmyndighet ska utvecklas till ett matens och märkningens FBI som gör täta kontroller av livsmedelssäkerhet och livsmedelsinformation i hela EU. På det sättet kanske den senaste köttkatastrofen, där skolbarn serverades polskt kött med bölder, hade kunnat undvikas. EU har en stark och stor roll att fylla här. Marknadsdriven märkning och certifiering av varor är bra, och vi liberaler är öppna för att införa en obligatorisk klimatmärkning när det till exempel gäller visst kött. Vi ser också gärna att fler restauranger använder sig av klimatmärkning. Det ska vara lätt att välja rätt som konsument.

Den lokala inspektionen har också en viktig funktion när det gäller livsmedelskvaliteten, men tyvärr är inte kompetensen eller resurserna alltid till fyllest i hela landet och i alla landets kommuner. Vi välkomnar därför att Livsmedelsverket arbetar med kompetenshöjande åtgärder inom just livsmedelskontrollen och att man också har fokus på likvärdighet och effektiv användning av resurser och kompetens. Det förslag om kommunal samverkan i livsmedelskontrollen och efterhandsdebitering som bereds för tillfället är några steg i rätt riktning för ett ändamålsenligt, effektivt och likvärdigt system. Det är mycket viktigt även för livsmedelsproducenternas förtroende för kontrollen och för de avgifter som är förknippade med den.

Fru talman! Svensk mat är klimatsmart och produceras med god djuromsorg och miljöhänsyn. Det är en konkurrensfördel som måste värnas, och som vi kom fram till redan i förra veckans debatt om djurskydd leder ett bra djurskydd till att mindre antibiotika används. Det är viktigt såväl för djuren som för konsumenterna och för folkhälsan.

Liberalerna drev på för en svensk livsmedelsstrategi, och nu finns strategin. Vi är dock fortsatt kritiska till regeringens statliga produktionsmål, som slår fast hur mycket av jordbruksmarken som ska vara ekologisk. Det andas planekonomi, och mot planekonomi är liberaler allergiska; vi vill hellre se marknadsekonomi där. Vissa pekar på att ekologisk odling måste främjas för hälsans, miljöns och klimatets skull. Andra menar att konventionellt jordbruk är effektivare och klimatsmartare när det gäller att producera mycket mat, vilket behövs för att mätta jordens befolkning. Liberalerna ser som sagt gärna ekologisk mat i butiken och på våra bord, men vi vill att konsumenterna ska styra efterfrågan - inte politiskt satta mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Riktigt klimatsmart är ju viltköttet, fru talman. Riksdagen har i samband med behandlingen av livsmedelsstrategin riktat ett tillkännagivande till regeringen om att möjligheten till avsättning av svenskt viltkött måste förbättras. Vi behöver en säker och effektiv hantering av till exempel vildsvinskött och ser därför fram emot Livsmedelsverkets kommande analys och förslag på förenklade förfaranden för att konsumenter faktiskt ska kunna köpa vildsvinskött ute på marknaden.

Ett av de allra enklaste sätten att minska utsläppen och rädda klimatet är dock att vi äter upp mer av det vi producerar och köper i stället för att slänga det. Här behövs såväl forskning och utveckling som en allmän utbildningssatsning, skulle jag vilja påstå. Nya digitala datummärkningar på förpackningar håller för närvarande på att testas, och branschen har tagit initiativ till egna kompletterande åtgärder med märkningar som kan uppmärksamma konsumenterna på att livsmedel kan konsumeras även efter bästföredatum.

Fru talman! Det heter "livsmedel" av goda skäl, och Sverige ligger bra till. Det finns dock arbete kvar att göra för att vi ska kunna känna oss helt trygga och för att vi som konsumenter ska kunna göra upplysta val. Jag tycker att detta betänkande tar oss en bit på vägen dit.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Fler och fler känner till REKO, som står för "rejäl konsumtion". Ordet "reko" betyder också sjyst, trevligt och rättvist.

På REKO-ringen i Uppsala i kväll, vilket jag missade, var det 36 producenter som levererade lokalproducerad mat till konsumenter som hade beställt på nätet. Det stora intresset för lokal mat, mathantverk och ekologisk produktion ökar enormt. Mötet mellan konsumenter och producenter är oerhört värdefullt. Många talar nu om relationsmat - den riktigt goda maten.

På REKO-ringen görs alla affärer upp i förväg, vilket gör att det inte finns några hinder för de små, nystartade producenterna att vara med och sälja sina produkter. Det är oerhört viktigt. Hushållningssällskapet har fått Jordbruksverkets uppdrag att underlätta etableringen av REKO-ringar i Sverige, och jag vill nämna att en ny REKO-ring startades i Enköping i Uppsala län den här veckan. Grattis till det, Enköping!

Matpolitiken, som jag skulle vilja kalla den, är extra het nu när det snart är EU-val. Jag hoppas verkligen att matfrågorna och jordbrukspolitiken får den stora uppmärksamhet som de förtjänar inför EU-valet. Två matfrågor är extra viktiga.

För det första måste EU ta fram en gemensam strategi, med bindande krav, för hur matsvinnet ska minska i hela EU. Matsvinn är ett enormt slöseri - en tredjedel av den mat som produceras blir svinn, vilket naturligtvis är problematiskt inte bara för att vi slösar med ekonomiska resurser utan framför allt för att det är ett slöseri med klimatet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

För det andra - och detta är särskilt viktigt - måste missbruket av antibiotika inom djurhållningen i EU upphöra. Vi i Miljöpartiet tycker att medlemsländerna inom EU måste få rätt att införa antibiotikaskatt på kött så att kött som produceras med stora mängder antibiotika kan straffas ut från marknaden.

Jag läste nyligen en framtidsrapport från Ica som heter Klyftor, stress och bakterier. Det är en fantastisk titel på en framtidsrapport. Där beskrivs antibiotikaresistens som ett av de tre eller fyra mest allvarliga hoten mot den globala folkhälsan. Björn Olsen, som är professor i infektionssjukdomar vid Institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet, säger i rapporten att han aldrig tidigare kunnat föreställa sig den nivå av resistens som råder redan 2019. "I framtiden kommer vi i Sverige att dö av lunginflammationer. Det får vi räkna med. . Idag dör det globalt fler människor på grund av antibiotikaresistenta bakterier än malaria och hiv tillsammans", säger han.

Resistensen går inte att stoppa, men den går att motverka kraftfullt. De enligt rapporten mest effektiva åtgärderna är

att minska köttkonsumtionen och välja lokalproducerat ekologiskt kött som bidrar till färre transporter, öppna landskap och en biologisk mångfald

att sjukvården blir mer restriktiv med att skriva ut antibiotika

att samhället miljöcertifierar produkter med antibiotika, eftersom preparaten är biologiskt aktiva långt efter att de lämnar människokroppen.

Sverige brukar hamna topp tre i världen när det gäller minst antibiotikaanvändning inom jordbruket, vilket ju är fantastiskt positivt. Någonting som är ännu mer positivt är att det Kravcertifierade svenska jordbruket har ännu mer restriktiva regler för antibiotikaanvändningen än det konventionella svenska jordbruket. Troligtvis är det Kravcertifierade jordbruket det mest reglerade i världen när det gäller antibiotika. Detta är oerhört positivt.

När vi talar om konsumtion finns det all anledning att se till den offentliga upphandlingen. Miljöpartiet tycker att djurskyddskrav ska ställas vid offentlig upphandling, och det finns inget hinder för att ställa krav på att svensk djurskyddslag uppfylls. Som kommunpolitiker gjorde jag det redan 2010 i Uppsala kommun, där vi tog bindande beslut och där 100 procent av köttet är av svenskt ursprung.

Det är inte så häpnadsväckande att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i sin gemensamma reservation, som de har yrkat bifall till här, förespråkar att svensk djurskyddslag ska vara grunden för offentlig upphandling. Det som är underligt är att de inte känner till att det inte finns något hinder för det i dag. Regeringen tog redan 2018 initiativ till ett obligatorium och arbetar även fortsättningsvis för det. Jag antar att vi har en stor enighet om detta i denna kammare.

Det som är riktigt märkligt med KD och SD och deras reservation nr 4 är att det bara är en vecka sedan de röstade för ett tillkännagivande här i riksdagen om att avskaffa förprövning av djurstallar - den enligt veterinärer och djurskyddsexperter förmodligen viktigaste regeln för att svenskt jordbruk ska kunna hålla friska djur och hålla antibiotikaanvändningen på en låg nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Ska vi motverka antibiotikaresistensen vill jag lägga till en punkt på listan i Icas rapport: Behåll förprövningen av djurstallar! Stärk djurskyddslagen! Det som det ekologiska lantbruket klarar av i dag kan det konventionella lantbruket lära sig av.

FN:s mat- och jordbruksorganisation FAO har kommit med en ny rapport som visar att dagens sätt att odla mat inte är uthålligt för vare sig hälsan eller miljön. Business as usual fungerar inte.

Rapporten heter The future of food and agriculture - Alternative pathways to 2050. Den visar bland annat att ekologiskt jordbruk är viktigt när omställningen till ett mer hållbart livsmedels- och jordbrukssystem behöver göras. En nyckelfaktor enligt rapporten är att ekologiskt jordbruk inte är beroende av konstgödsel.

Det har under vintern förts en debatt i medierna om klimat och mat som jag tycker har varit konstig. Ekologiskt har framställts som sämre. Jag vill i alla fall framhålla att Krav och Kravmärkningen verkligen ligger i framkant.

Krav har adderat ett antal klimatmål till Kravreglerna. Ekolantbrukare och certifierade företag använder förnybar el även om inte hela företaget är Kravmärkt. Mulljordar är inte tillåtna att odlas på i Kravjordbruket. Fodret odlas huvudsakligen på den egna gården, och därför är transporterna minimala. Det finns krav på gödselplan för att hushålla med växtnäring, och ingen användning av handelsgödsel eller kemiska bekämpningsmedel tillåts. Bränsleåtgången är också begränsad vid Kravmärkt fiske.

Det är viktigt att slå fast att det självklart är konsumenterna som styr efterfrågan även på ekologisk mat. Men efterfrågan har varit stark, och lantbruket har inte kunnat svara upp mot den. Det är därför målen behövs.

Jag vill också nämna en positiv nyhet från januariavtalet om att ursprungsmärkning kommer att införas på restauranger.

Fru talman! En fråga som jag tycker har kommit i skymundan i debatten är att maten till våra äldre måste prioriteras högre. Livsmedelsverkets generella råd om äldreomsorgens måltider är faktiskt väldigt bra. Problemet är att det är för få kommuner och företag inom äldreomsorgen som följer dem. Det handlar om god, nylagad mat som ökar aptiten och minskar risken för undernäring och om trevlig måltidsmiljö, samvaro och smaker som stimulerar minnet. Mycket kan göras bättre.

Fru talman! Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Det ska vi ha en debatt om alldeles strax, så jag avslutar här!

(Applåder)

Fru talman! Maria Gardfjell gick på hårt för den ekologiska odlingen och Kravproduktionen i sitt anförande och smutskastade egentligen den konventionella produktionen en hel del, skulle jag säga. Jag finner det väldigt märkligt. Man lyfter fram viss forskning som pekar på att ekologiskt är bättre, men jag skulle säga att merparten av den forskning som kommer i dag säger att det inte är bättre med den ekologiska produktionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Förmodligen behöver vi hitta någon form av gyllene medelväg för framtiden. Jag säger inte att användning av konstgödsel och bekämpningsmedel är det bästa, men vi producerar mer mat på det sättet. När Livsmedelsverket gör sina kontroller på växtskyddsmedelsrester hittar man inga svenskproducerade livsmedel över gränsvärdena, så växtskyddsmedlen ser jag inte som ett problem.

Framställningen av konstgödsel blir mer och mer klimatanpassad, vilket också är jätteviktigt. Vi har ju höjt våra skördar oerhört mycket sedan vi införde konstgödsel.

Vad gäller djurskydd och djurhälsa är det så att konventionella djur mår minst lika bra som ekologiska. Vi använder inte mer antibiotika i den konventionella produktionen.

Svenska bönder bestämde för länge sedan att vi i Sverige skulle anpassa våra system efter djuren, medan övriga Europa fortfarande försöker anpassa djuren efter systemen. Det gör att vi har ett försprång, men nu börjar Europa komma i kapp. De ser på den svenska modellen.

Jag skulle snarare säga att vi talar om både konventionell och ekologisk produktion, och vi ska välja det svenska. Då har vi gjort mycket.

(Applåder)

Fru talman! Tack, John Widegren, för frågan!

Jag är definitivt inte någon som säger att allt jordbruk över en natt skulle behöva bli ekologiskt. Jag vill verkligen framhålla att det finns goda exempel både i det ekologiska och i det konventionella jordbruket.

Men det som är viktigt att komma ihåg, med tanke på de frågor som John Widegren ställde, är att man om man tittar på den samlade forskning som finns där dessa produktionssystem jämförs ser väldigt lite som pekar på att ekologiskt skulle vara sämre ur miljö- och klimatsynpunkt. Det finns knappast något.

Den rapport från FAO som jag hänvisade till är väldigt läsvärd, för den visar verkligen att business as usual - alltså det konventionella jordbruket som det är utvecklat i dag - inte är någon väg framåt. Det måste verkligen förändras, både för att klara klimatmålen och för att klara överlevnaden och matresurserna i världen.

När man talar om att jordbruket måste producera en tillräcklig mängd mat tycker jag att det är en väldigt viktig fråga att lyfta upp. Det framhålls ofta att det i konventionellt jordbruk produceras mer per ytenhet. Men det är ju också så att vi behöver använda den jordbruksmark vi har i Sverige - mycket håller på att växa igen - så det kanske inte är per ytenhet som är det bästa måttet på produktion i Sverige och på svenska produkter.

Allt svenskt jordbruk producerar mycket mindre per ytenhet än vad man producerar i Tyskland, Nederländerna eller Frankrike, så med det argumentet skulle man inte vilja ha något svenskt jordbruk alls. Det kan inte jag ställa upp på.

Fru talman! Tack för svaret, Maria Gardfjell!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Svenska bönder levererar i princip världens högsta skördar, jämte de länder som räknades upp här, så vi är duktiga på att odla. Men det är ju på de bra odlingsjordarna. Av 2 ½ miljon hektar åkermark i Sverige är det 1 miljon hektar som i princip inte går att producera spannmål på. På dessa marker kan vi producera gräs, som kan fungera som djurfoder eller eventuellt användas för biogasproduktion.

Jag tror inte heller att vi bara kan fortsätta med business as usual. Vi kommer att behöva hitta nya vägar, börja använda biodrivmedel och minska användningen av växtskyddsmedel, såklart, och det gör konventionella odlare i dag. Det är många som i dag kör med radhacka där man förut har sprutat. Man hittar alltså redan gyllene medelvägar.

Det här är en siffra som jag har fått från LRF, så den får ni väl ta med en nypa salt, men vi ska de kommande 40 åren producera lika mycket mat som vi har producerat de senaste 8 000 åren, och det är ganska mycket. Och vi vet att jordens åkermark minskar med 5-6 miljoner hektar varje år. Vi är nere på under 0,2 hektar per människa på jorden som vi ändå ska lyckas försörja med mat.

Det här är viktiga frågor för att hålla produktionen uppe. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att inte enbart tänka ekologisk produktion i stället för konventionell. Om någon vill odla ekologiskt, låt det vara så och låt marknaden välja. Men den gyllene medelvägen är förmodligen den vi ska hitta. Därför får man inte måla in sig på enbart ekologiskt.

Fru talman! Det är självklart att vi för klimatets skull behöver klimatanpassa det svenska jordbruket. Det absolut viktigaste är att få ett jordbruk som blir oberoende av fossilbränsle. Det finns också med i januariavtalet.

Det är viktigt att vi ökar lönsamheten i det svenska jordbruket för gårdarna. Det är viktigt att vi anpassar produktionen efter konsumenternas efterfrågan. Det behövs mycket mer grönsaksodling i Sverige. Det behövs mycket mer växtbaserad odling överlag. Men det behövs också mer ekologiskt jordbruk, för efterfrågan på ekologisk mat är väldigt stor. Det finns också stora fördelar med det ekologiska jordbruket för den biologiska mångfalden och för att minska spridningen av bekämpningsmedel till vatten och vattendrag. Här ska vi ju snart debattera vattenfrågan.

Fru talman! Avslutningsvis måste jag ändå framhålla, när det gäller det som John Widegren tar upp, att om Sverige ska fortsätta att vara ett föredöme när det gäller djurskydd och djurhälsa kan vi inte avskaffa förprövningen av djurstallarna. Det skulle innebära den största risken för en ökad antibiotikaanvändning i svenskt jordbruk framöver. Det säger veterinärerna, det säger djurskyddsexperterna och det sa faktiskt även LRF häromdagen, så jag tror att ni har fått bakläxa på det tillkännagivande som gavs i riksdagen förra veckan.

Livsmedelspolitik

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 maj.)

Vattenvård