Klimatpolitik

Debatt om förslag 4 mars 2021
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenJessica Rosencrantz (M)
  2. Hoppa till i videospelarenMartin Kinnunen (SD)
  3. Hoppa till i videospelarenRickard Nordin (C)
  4. Hoppa till i videospelarenElin Segerlind (V)
  5. Hoppa till i videospelarenKjell-Arne Ottosson (KD)
  6. Hoppa till i videospelarenNina Lundström (L)
  7. Hoppa till i videospelarenMarlene Burwick (S)
  8. Hoppa till i videospelarenJessica Rosencrantz (M)
  9. Hoppa till i videospelarenMarlene Burwick (S)
  10. Hoppa till i videospelarenJessica Rosencrantz (M)
  11. Hoppa till i videospelarenMarlene Burwick (S)
  12. Hoppa till i videospelarenKjell-Arne Ottosson (KD)
  13. Hoppa till i videospelarenMarlene Burwick (S)
  14. Hoppa till i videospelarenKjell-Arne Ottosson (KD)
  15. Hoppa till i videospelarenMarlene Burwick (S)
  16. Hoppa till i videospelarenMartin Kinnunen (SD)
  17. Hoppa till i videospelarenMarlene Burwick (S)
  18. Hoppa till i videospelarenMartin Kinnunen (SD)
  19. Hoppa till i videospelarenMarlene Burwick (S)
  20. Hoppa till i videospelarenRickard Nordin (C)
  21. Hoppa till i videospelarenMarlene Burwick (S)
  22. Hoppa till i videospelarenRickard Nordin (C)
  23. Hoppa till i videospelarenMarlene Burwick (S)
  24. Hoppa till i videospelarenLorentz Tovatt (MP)
  25. Hoppa till i videospelarenRickard Nordin (C)
  26. Hoppa till i videospelarenLorentz Tovatt (MP)
  27. Hoppa till i videospelarenRickard Nordin (C)
  28. Hoppa till i videospelarenLorentz Tovatt (MP)
  29. Hoppa till i videospelarenJessica Rosencrantz (M)
  30. Hoppa till i videospelarenLorentz Tovatt (MP)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 30

Anf. 1 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Extremväder, torka, bränder, smältande isar, översvämningar och nu senast en avtagande golfström - effekterna av klimatförändringarna är redan här. Men det är också bilar på el, flyg på biobränslen och industriprocesser på vätgas, liksom teknik för att fånga in och lagra koldioxid.

Hybrit, LKAB och H2 Green Steel ska producera fossilfritt stål och järn, Northvolt ska tillverka hållbara batterier och Volvo tänker bara sälja elbilar från 2030. Den tekniska utvecklingen går snabbare än vi kanske någonsin vågat tro. Hotet från klimatförändringarna hänger utan tvekan över oss, men vi har också lösningarna i sikte.

Miljö- och klimatpolitiken handlar inte längre om målen. Alla seriösa aktörer är överens om att klimatförändringarna behöver hejdas. Konflikten handlar om vilka metoder som bäst bidrar till lösningen.

Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen dömer ut centrala delar av regeringens politik som ineffektiv. Moderaterna vill ha en resultatinriktad och effektiv men också teknikoptimistisk och hoppfull miljö- och klimatpolitik.

Herr talman! Pandemin har visat hur ett samhälle i tillbakagång ser ut. Få önskar att det gångna årets tillvaro, med en svag ekonomi och med begränsningar av livet, blir bestående. Uppskattningar pekar på att de globala utsläppen av koldioxid har minskat med 6-7 procent under 2020. Det är en minskning som är påtaglig men definitivt inte tillräcklig. Framför allt visar det att den här typen av begränsningar inte är svaret på en av vår tids största frågor.

Tvärtom är det genom en politik som förenar ekonomisk tillväxt, möjliggörande miljölagstiftning och innovationer som vi har störst chans att minska utsläppen och vårda vår natur. Pessimism och ineffektiva åtgärder ska inte tillåtas styra politiken.

Förbud och regleringar behövs självklart men också tilltro till forskning och näringsliv. Politiken måste inge förtroende genom att vara effektiv, rationell och långsiktig. Moderaterna erbjuder ett alternativ för människor som vill ha en ambitiös och genomtänkt miljö- och klimatpolitik med svar på de stora avgörande frågorna som Sverige står inför.

För det första behöver vi ren svensk el. För att klara omställningen till 2045 kommer vi att behöva minst 60 procent mer el och ännu mer, säger experterna, om vi ska lyckas med den stora industriomställningen i norr. Bara LKAB:s fossilfria järnsvamp kräver el motsvarande en tredjedel av dagens svenska energianvändning.

Moderaterna vill ha ett nytt energipolitiskt mål med sikte på 100 procent fossilfritt. Vi vill se mycket större satsningar på forskning för all fossilfri elproduktion, från vindkraft till kärnkraft. Vi vill möjliggöra för ny kärnkraft i form av mindre reaktorer, och vi vill att vätgasens potential ska realiseras med hjälp av en vätgasstrategi.

Vinterns effektbrist och import av fossilt producerad el och den elkris som fick industrier att stänga ned produktion och ledde till att vi avråddes från att dammsuga visade något som de flesta av oss redan visste: Regeringens energipolitik är ett misslyckande.

Jag vet att vissa partier inte gillar kärnkraft. Men menar vi allvar med omställningen kommer vi att behöva vi både vatten, vind och kärnkraft. Vi har inte råd att stänga ned fossilfri energiproduktion. Våra elnät måste också byggas ut, men har vi inte den produktion som krävs hjälper inte elnäten.

För det andra behöver vi en grön industri. Arbetet för att ställa om vår industri måste intensifieras. Här finns en unik möjlighet att bidra med grön innovation. Moderaterna storsatsar på ett program för att fånga in och lagra koldioxid, bio-CCS och CCS, och bygger gärna vidare på den här regeringens klimatsatsning, Industriklivet, som har varit en viktig åtgärd för att stötta industrin i omställningen. Fossilfritt Sveriges förutsättningar att hålla ihop det svenska näringslivet ska också stärkas. Att stödja industrin i omställningen är ett måste, liksom att satsa på koldioxidlagring som ett komplement till att minska utsläppen. Vi behöver vända på varje sten.

För det tredje behöver vi rena transporter. Framtidens vägtransporter och fordon är elektrifierade och rena. För att lyckas med detta krävs ett omfattande teknikskifte. Vi har presenterat ett brett elektrifieringspaket för hela landet med publik laddinfrastruktur för både lätta och tunga fordon. Vi vill också införa ett grönt bränslestöd för forskning och demoprojekt för hållbara biobränslen. Det duger inte att vi, som i dag, importerar 85 procent av alla våra biobränslen när vi själva sitter på enorma resurser i form av den svenska skogen.

Reduktionsplikten med krav på inblandning av biobränslen i våra bilar och motsvarande för flyget, som vi hoppas snart ska bli verklighet, är bra, men det räcker inte. Vi måste också få fram en inhemsk produktion av dessa bränslen.

För det fjärde behöver vi ett aktivt och hållbart skogsbruk. Skogen är en viktig del av det svenska näringslivet och bidrar varje år med över 100 miljarder i exportintäkter. Den är också helt central för klimatomställningen. Utvecklingen under de gångna åren har inneburit ett aktivt skogsvårdsarbete som har förbättrat den biologiska mångfalden. Detta kan tillskrivas Sveriges över 300 000 enskilda skogsägare, som sköter sina skogar väl. Detta framgångsrika skogsbruk finns det dock partier som vill inskränka genom att till exempel, som Miljöpartiet, dubblera arealen av skyddad skog, trots att nästan en tredjedel av den svenska skogen redan i dag är undantagen från bruk.

En minskad skogsproduktion är oförenlig med omställningen till ett fossilfritt samhälle. Forskning från SLU visar tvärtom att vi behöver öka tillväxten och produktionen i skogen för att dra större nytta av klimatomställningen.

Moderaterna vill ta ett helhetsgrepp om skogen för att främja övergången till ett fossilfritt samhälle och värna värdefull natur. Vi stärker skyddet av områden med höga naturvärden och anslår mer medel än regeringen i budgeten.

Men därutöver måste vi bruka vår skog om vi ska kunna köra bil på biobränslen, bygga hus i trä och göra kläder av träfiber. Den totala areal skogsmark som är undantagen från bruk ska därför inte öka. Annars tappar vi ett av omställningens viktigaste ben.

För det femte, herr talman, vet utsläpp inga gränser. För att klara klimatomställningen måste vi ha en offensiv internationell agenda. Förra året byggde Kina ett kolkraftverk i veckan. Sverige måste driva på för ett minimipris på koldioxid, både i EU och globalt. Vissa vill beskriva det som omöjligt, men ingen har ens försökt. Det är dags att lyfta den frågan på kommande klimatmöten i FN.

EU är i sig på många sätt världens globala klimatföredöme. Systemet för handel med utsläppsrätter tedde sig en gång i tiden lika orealistiskt som vissa menar att ett globalt pris på utsläpp är i dag. Men i dag är ETS ett av de mest effektiva verktyg som vi har för att minska våra utsläpp. Vi menar dock att ETS måste skärpas för att höja ambitionerna och möta EU:s skärpta klimatmål. Det handlar om att inkludera nya sektorer, som till exempel sjöfarten, men också om att pressa priserna för vad det kostar att släppa ut inom systemet.

Moderaterna menar också att EU måste använda kraften i sin klimatdiplomati och villkora framtida handelsavtal med att länder ska leva upp till Parisavtalet eller prissätta sina utsläpp.

Avslutningsvis, herr talman, uppfyller regeringens klimatpolitik inte kravet på en resultatinriktad politik som åstadkommer snabba utsläppsminskningar. I genomsnitt har utsläppen i Sverige minskat med mindre än 1 procent per år sedan 2014, enligt Klimatpolitiska rådet. Enligt Naturvårdsverket måste utsläppen snarare minska med 5-8 procent per år om vi ska nå vårt långsiktiga klimatmål. Det behövs en ny klimatpolitik som på ett resultatinriktat och effektivt sätt minskar utsläppen i Sverige och som också leder till globala utsläppsminskningar.

Klimatförändringarna är ett hot mot vår framtid. Jorden värms upp, isarna smälter, och extremvädret tilltar. Det beror på människan, och det måste lösas av människan. Men det går att vända utvecklingen rätt. Utvecklingskraft och innovation tillsammans med en genomtänkt politik som svarar upp mot de stora utmaningar Sverige står inför kan stoppa utsläppen.

Jag står bakom samtliga av Moderaternas reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1.


Anf. 2 Martin Kinnunen (SD)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 13.

Vi debatterar i dag klimatpolitik. Alla är införstådda med att utmaningarna är omfattande. Vi har nu gått igenom en årslång pandemi, som orsakat extrema efterfrågefall över hela världen. Detta har resulterat i många dödsfall såväl som en direkt följd av smittan som av indirekta anledningar. Fattigdomen i världen har ökat. Värst drabbade är inte vi i västvärlden, utan det är utvecklingsländerna som har drabbats allra värst.

Vi har också kunnat se att utsläppen har minskat. Enligt den senaste statistiken som jag läste från IEA handlar det om 6 procent. Samtidigt kan man se att pandemin visserligen fortgår globalt, men den varierar i storlek samtidigt som vissa kontinenter är mindre drabbade än andra. Då har man kunnat se att priset på olja nu är tillbaka på samma nivåer som före pandemin, och jämför man december i fjol med december 2019 kan man se att utsläppen i stället ökade med 2 procentenheter.

Jag vill hävda att man inte ska få för sig att pandemin plötsligt kommer att förändra bilden av hur beroende världen är av fossil energi och hur utsläpp och ekonomisk tillväxt fortfarande är korrelerade med varandra.

Herr talman! Vi sverigedemokrater är tydliga med att vi står bakom Parisavtalet och ambitionen att pressa ned utsläppen på global nivå så att temperaturökningen hamnar på en hanterbar nivå. Politiken måste därför kännetecknas av effektivitet, och den måste kombineras med ökat ekonomiskt välstånd. Botemedlet får naturligtvis inte vara värre än sjukdomen. Vi ska inte gå igenom efterfrågefall i likhet med det under pandemin för att minska utsläppen.

För att detta ska vara möjligt måste man göra upp med en del motsägelser inom klimatpolitiken, såväl i Sverige som globalt. Ett sådant problem är den svenska elförsörjningen. Vi har i Sverige i dag en genomreglerad elmarknad som präglas av en lång rad styrmedel och subventioner. En hel del regleringar krävs naturligtvis. El är inte som vilken produkt som helst. För att vårt högteknologiska samhälle ska kunna fungera måste elen vara tillgänglig jämt, och priset måste vara på en relativt låg nivå för att vi ska kunna bibehålla vår konkurrenskraft.

Att då ha politiska mål om 100 procent förnybart och regelverk som kraftigt försämrar möjligheten att bygga ny kärnkraft är inte rimligt. Det är tillåtet att bygga kärnkraft, sägs det i dag, men det är bara tillåtet för ett fåtal företag på några få platser i Sverige. Och det är bara en viss typ av reaktorer som är tillåtna. Lägger man till att ett av företagen tvingades avbryta planerna på ny kärnkraft för att MP skulle infria sina vallöften kan man i praktiken säga att det i dag finns ett politiskt förbud, eftersom begränsningarna som politiken satt upp är omfattande.

Herr talman! Sverige har i dag ett statligt ägt energibolag. Det är rimligt att staten genom sitt ägarinflytande kan se till såväl samhällsekonomisk nytta som till klimatpolitisk betydelse i vår region när man tar ställning till investeringar. Ser man isolerat till bolagets egen lönsamhet kan det vara betydligt bättre med kraftigt varierade priser och brist i systemet ibland. Men Sverige behöver ny kärnkraft och politisk vilja för att göra detta möjligt. Det handlar om forskning, ägardirektiv till Vattenfall och regelverk för hur man får godkännande för att bygga ny kärnkraft.

Herr talman! Inom EU-kommissionen håller man just nu på att ta fram detaljerna för hur taxonomin ska se ut. Det handlar om att grönlista och rödlista olika investeringar, något som i sin tur kommer att styra vilka investeringar som blir lönsamma. Det finns, som ofta med EU-regelverk, en god tanke. Men i ivern att detaljstyra enligt principen one size fits all blir det, som ofta, väldigt fel. Regelverket är alltför detaljerat och omfattande och tar inte hänsyn till att en investering kan vara grön i ett land samtidigt som den i ett annat land är att betrakta som röd. Den svenska regeringen har utan att tänka sig för släppt igenom detta, vilket kan få allvarliga konsekvenser för såväl svensk konkurrenskraft som arbetet med att minska utsläppen i Sverige och i andra länder. Nu har kommissionen givits en delegerad akt, som de mer eller mindre äger. Det är nu av största vikt att Sverige med hjälp av allierade gör vad man kan för att minska skadligheten med detta förslag.

Herr talman! Det talas mycket om de konsumtionsbaserade utsläppen i dag. Miljömålsberedningen ska inom kort starta ett arbete med just de frågorna. Sverigedemokraterna har länge lyft ett annat perspektiv, nämligen den otroliga klimatnytta som svenska företag bidrar med i dag och vilken stor potential det finns att öka detta i framtiden. Detta får alltför lite fokus, kanske för att det är svårare för politiker att sola sig i glansen av vad företagen gör. Det kanske är mer populistiskt att vara den som tvingar på företag nya styrmedel och regelverk.

Förra veckan kom en rapport, finansierad av Svenskt Näringsliv och Vinnova, som sätter siffror på det vi sverigedemokrater länge har haft med i våra klimatpolitiska motioner. Det handlar om att ju fler varor och tjänster som produceras här i Sverige, desto mer kan Sverige bidra till minskade utsläpp i världen. Rapporten är intressant - jag tror att det är första gången man gör en seriös ansats att mäta svensk exports klimatnytta för världen. Och resultaten är slående: Nyttan med svensk export är större än alla våra utsläpp från transportsektorn, exempelvis.

Herr talman! Sverige behöver en ny regering. Vi behöver en regering som efter många års stagnation med låga tillväxttal kan få fart på företagen. Vi behöver producera mer mat i Sverige, och vi behöver producera fler energiintensiva produkter. På så vis kan vi bidra till minskade utsläpp globalt, vilket skulle överstiga alla våra bidrag, samtidigt som vi ökar vårt välstånd.

Från Sverigedemokraternas sida är vi övertygade om att ett bättre företagsklimat är nyckeln till en framgångsrik klimatpolitik. Därför fungerar det inte att vi till exempel har en regering som låter ansökningar om gruvdrift ligga och samla damm i sådan utsträckning att företagen i stället investerar i mineral i andra länder, samtidigt som vi vet att mineralutvinning i Sverige är en vinst för klimatet. Det talas också för lite om de ytterst låga tillväxttal Sverige har i dag, vilket på sikt hotar såväl vårt välstånd som vår möjlighet att bidra till minskade utsläpp globalt.

De profilerade reformerna, som klimatbilsbonusar, solcellsstöd och bidrag till regioner och kommuner, utgör i sammanhanget ytterst små bidrag jämfört med vad man skulle åstadkomma med en blomstrande svensk exportindustri. Där kan bidraget bara i dag beräknas till hela 26 miljoner ton, vilket är skillnaden mellan de utsläpp industrin har i dag och hur stora utsläppen skulle bli om produkterna producerades i andra länder. Detta beror till stor del på vår fossilfria el och vår höga tekniska kompetens.

Ska utvecklingen kunna fortsätta måste politiken bidra med möjligheter som exempelvis tillgång på billig och ren energi, och vi måste ha klimatmål som tar hänsyn till de positiva bidragen från vår industri och vårt lantbruk i ett globalt perspektiv. Genom att vara offensiva och satsa på vår export framför att exempelvis straffa enskilda medborgare i vårt land som behöver köra bil kan vi göra skillnad på riktigt.


Anf. 3 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Det senaste årets främsta kännetecken har varit pandemins förödande konsekvenser. Detta är en global kris av historiska mått. Men pandemin har också visat att det går att mobilisera och samlas inför stora hot. Det går att ställa om, tänka nytt och agera. Vi har sett det på alla nivåer i vårt samhälle - lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Man har gjort allt för att bekämpa en osynlig fiende som skördat miljontals människoliv.

Samma beslutsamhet som vi nu möter hotet från en dödlig pandemi med behövs för att möta klimatkrisen. Det är en osynlig fiende som skördar människoliv. Genom internationellt samarbete, tydliga mål och kraftfulla åtgärder får vi en grön omställning. Med en ny president i Vita huset inges åter hopp för det globala klimatarbetet - Parisavtalet lever. Under det gångna året har vi också sett till att stärka EU:s utsläppsminskningsmål till 2030.

Insatser har gjorts på såväl nationell som lokal nivå för att minska klimatpåverkan. På den lokala nivån tas viktiga steg i exempelvis arbetet med Agenda 2030: Storuman har tagit initiativ för koldioxideffektivt resande, och Värnamo har världens första stadsbusstrafiknät med enbart klimatsmarta fordon. Nya mål och ny lagstiftning, tillsammans med miljarder i investeringar, har varit viktiga delar i att börja styra om ekonomin mot ett hållbart resande och ett hållbart samhälle med grön tillväxt.

Samtidigt ser vi att detta inte räcker. Trots åtgärder minskar inte utsläppen i den takt som behövs för att vi ska nå Parisavtalets mål om maximalt 1,5 graders uppvärmning, vilket faktiskt förutsätter en halvering av utsläppen mellan 2020 och 2030. Arbetet behöver därför skärpas ordentligt, på alla fronter och alla nivåer samtidigt, för att den globala uppvärmningen ska kunna bekämpas.

Samtidigt står världen inför en potentiellt långvarig ekonomisk kris. Företag går i konkurs, och människor förlorar sina arbeten. Utan ekonomisk tillväxt knakar vårt samhälle i fogarna. Det skapar klyftor och splittring. Den kris med minskad konsumtion vi nu ser är precis den typ av åtgärder som Vänstern brukar förfäkta för att minska klimatproblemen. Vi har sett konsekvenserna av det, och vi vet att det är genom tillväxt och utveckling som vi kan vända detta.

När världen nu står inför en omstart av ekonomin ska den göras genom en grön omställning med satsningar på grön teknik och innovationer, på hållbara företag och på gröna jobb. Vi ska överbrygga den situation vi nu befinner oss i och ta oss vidare mot en bättre framtid. Klimatsmarta innovationer som också exporteras skapar minskade utsläpp runt om i hela världen. Det är så Sverige kan gå i bräschen, visa vägen och bli ett klimatföredöme för andra.

Klimatfrågan är så mycket större än bara en miljöfråga, speciellt här i Sverige. Det handlar till exempel om säkerhetspolitik, för när svenska Jas-plan är beroende av rysk olja har vi ett problem. Det är en självklarhet att vi får en bättre säkerhetspolitik med minskad rysk import, och det blir mindre pengar som går till Putins armé.

Klimatfrågan handlar också om näringslivspolitik, för vi importerar i dag fossila bränslen till ett värde av miljarder - pengar som skulle kunna stanna i Sverige, göra nytta här och skapa svenska jobb och svenska företag när vi exempelvis kör med biodrivmedel i våra fordon.

På samma sätt utgör det där biodrivmedlet, eller för den delen elen, som ska produceras på många håll i landet lokalpolitik i ordets rätta bemärkelse. Kan man få en lite större del av det värde som skapas lokalt är det klokt, men det är också bra eftersom bioraffinaderier och annat inte skapas i storstäderna. De skapas i stället i städer som Mönsterås, Sundsvall, Ö-vik och Varberg, och råvaran kommer från runt om i hela landet - där värdet också ökar, vilket skapar ett mervärde för många.

Även om den globala medeltemperaturökningen kan begränsas till 1,5 grader, eller väl under 2 grader, kommer klimatförändringarna att ha stor påverkan. Sveriges temperatur väntas stiga mer än det globala genomsnittet, vilket leder till oftare återkommande extremväder såsom värmeböljor och skyfall, med ökad risk för översvämningar, ras, erosion och förhöjda havsnivåer. Vi får inte blunda för den utvecklingen.

Detta kräver att vi rustar vårt samhälle. Klimatanpassningsåtgärder får självklart aldrig kompensera för bristande ambitioner att minska utsläppen, men det är viktigt att anpassa samhället till ett förändrat klimat. Just detta lyfter vi i vår reservation nummer 16, som jag yrkar bifall till.

Centerpartiet tar ansvar för Sverige och klimatet. En del i det är januariavtalet och den klimathandlingsplan som vi inom avtalet har förhandlat fram med Liberalerna och regeringen. Där har vi fått igenom en mängd olika punkter. Det kommer att bli mer laddstolpar när belysningsnätet öppnas, och det kommer att bli fler mackar med biodrivmedel när svenska råvaror får ett ökat stöd. Ett grönt avdrag för batterier, solceller och laddstolpar infördes vid årsskiftet. Vi skulle gärna se att det utökades ytterligare, med sådant som energieffektivisering, där vi ser att vi är på väg att inte nå målen, smarta-hem-lösningar med mera.

Vi kommer att jobba på bred front, och vi kommer inte att sluta. Så sent som för någon vecka sedan lanserade Centerpartiet ett helt gäng nya förslag på energi- och klimatområdet som skulle göra tydlig skillnad.

Ett exempel är ett nytt nationellt mål för minusutsläpp. Vi vill ha ett skarpt mål som ser till att vi verkligen är nettoneutrala vad gäller klimatgaser år 2045. Vi behöver arbeta på det redan nu, och därför måste det vara möjligt med koldioxidlagring inom Sveriges gränser. Här måste SGU få ett uppdrag, och vi måste se till att det sker säkert och med ett gott skydd för miljön.

Vi behöver också ett bonussystem för minusutsläpp på EU-nivån så att det faktiskt blir lönsamt att göra detta. Vi har ett utsläppshandelssystem, men det finns ingen möjlighet att få ett värde i de minskade utsläppen. Det behöver såklart lösas.

Vidare vill vi bredda Industriklivet med en vätgassatsning. Vi vet att vätgas och vätgastekniken har en nyckelroll i det framtida energisystemet. Vätgasen kan vara en energibärare för att lagra och transportera energi, men den kan också vara en insatsråvara för många industrier. Det är en viktig pusselbit som självklart inte löser allt, men den kan lösa en del.

Herr talman! Det är med offensiva satsningar som vi i Centerpartiet tar oss an klimatfrågan. Det är med ny teknik, kloka livsstilsförändringar och smart politik som vi löser problemen. Det är grunden i Centerpartiets politik, och det är så vi klarar detta.


Anf. 4 Elin Segerlind (V)

Herr talman! Betänkandet vi debatterar heter Klimatpolitik, men vår samlade klimatpolitik finns i många fler betänkanden än just detta. Det gäller likaså vår övergripande klimatpolitik. Det här inlägget tänker jag därför använda till att ta upp de nordiska dimensionerna av klimatpolitiken som återfinns från Vänsterpartiet i det här fallet.

De nordiska länderna står inför likartade klimat- och miljöproblem. Den ökande temperaturen märks särskilt tydligt i polarområdena, och det finns också många tecken på att djur och natur redan är under stor press.

Forskare har varnat för att medeltemperaturen vid Arktis ökar ungefär två till tre gånger snabbare där än någon annanstans, men ny meteorologisk statistik visar på att det kan vara så mycket som upp till fem gånger så snabbt.

I delar av Norden finns få områden kvar med ursprunglig natur. Våra jord- och skogsbruk står därför inför behov av att hantera ökad torka med risk för missväxt såväl som ett ökat antal skogsbränder. Rennäringen får det svårare på grund av klimatförändringarna. Det handlar om brist på bete och att isar inte lägger sig på älvarna, vilket hindrar renarna från att ta sina vanliga vandringsvägar. Översvämningar och ökade vattennivåer i älvar och längs kusten leder också till negativa effekter på infrastrukturen såväl som på byggnader runt om i Norden.

Livsmedelsproduktionen påverkar klimatet, men den påverkas också av klimatförändringarna. En ökad självförsörjningsgrad skulle göra oss bättre rustade vid kriser och extremväder samt minska vårt importberoende. Den skulle också innebära en stärkt produktion och konsumtion av hållbar mat, det vill säga mer växtbaserat, närproducerat och ekologiskt.

Självförsörjningsgraden på livsmedel varierar i de nordiska länderna, inte bara på grund av geografiska förutsättningar. Sverige producerar hälften av allt vi äter, medan motsvarande andel för Finland är 80 procent. Vänsterpartiet har därför föreslagit att Nordiska rådet ska ta fram en hållbar nordisk livsmedelsstrategi så att vi i större omfattning blir självförsörjande och mindre beroende av import.

Inom ramen för Nordiska ministerrådet samarbetar man bland annat för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Det är positivt att man gemensamt försöker hitta lösningar för att implementera Parisavtalet och andra internationella överenskommelser.

Nordiska rådet och Baltiska församlingen har också enats om ett dokument för samarbete under 2020 och 2021 om bland annat säkerhet, klimat, miljö och ett antal ytterligare områden. Det är bra. Men ett verkningsfullt arbete måste sträcka sig över betydligt längre perioder. Det är också viktigt att den typen av initiativ konkretiseras och följs upp.

Ett varmare klimat riskerar att leda till fler bränder liknande dem vi såg sommaren 2018. Ett ökat antal kriser och olyckor riskerar att bli övermäktiga för kommunerna och räddningstjänsterna att hantera. Vänsterpartiet ser därför positivt på ett utökat samarbete mellan räddningstjänsterna i Norden och Baltikum. Det kan bland annat handla om bränder och andra naturkatastrofer eller om fjäll- och sjöräddning.

Förra sommaren togs en ny vision för Nordiska ministerrådet fram. I den ingår bland annat att stärka forskning och utveckling som stöder koldioxidneutralitet och klimatanpassning på transportområdet. Tyvärr går inte målsättningarna ihop med den förda politiken. Inrikes transporter står till exempel för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Vägtrafiken står i sin tur för mer än 90 procent av transportsektorns utsläpp. Sverige har etappmål om att senast till 2030 minska utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter exklusive luftfart med minst 70 procent jämfört med 2010. Med nuvarande förutsättningar och beslut kommer transportsektorn bara att nå halvvägs till 2030.

För att nå målet krävs omfattande politiska åtgärder. Förutom ökad användning av el och förnybara drivmedel krävs åtgärder för ett transporteffektivare samhälle. Det krävs att statliga investeringar och styrmedel syftar till att främja hållbara och effektivare transporter av personer och gods. Transportpolitiken måste med andra ord utvecklas inom ramen för våra klimatmål.

På nordisk nivå betyder detta framför allt att järnvägen behöver byggas ut för att minska flygtransporternas utsläpp. Gränsöverskridande tåglinjer behöver utvecklas tillsammans med nattåg och välfungerande biljettsystem som är enkla att använda för resenärerna. Ur svenskt perspektiv är det framför allt sträckorna Oslo-Stockholm, Oslo-Göteborg och vidare till Köpenhamn samt Sundsvall-Östersund-Trondheim för persontrafiken, och för godstrafiken sträckan mellan Luleå och Narvik samt en ny järnväg mellan Svappavaara och Kaunisvaara som är av intresse.

Klimatkrisen kräver tydlig inriktning och målsättning nu. För att vi ska kunna genomföra en omställning till fossilfria vägtransporter behövs tydliga åtgärder i närtid. I en rad europeiska länder diskuteras och förbereds till exempel förbud mot nyförsäljning av bilar som drivs med bensin eller diesel. Det är något som Vänsterpartiet ställer sig bakom och som vi vill att Sverige ska driva även inom det nordiska samarbetet.

Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 4.


Anf. 5 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Att ställa om vår livsstil för att minska utsläppen kan ha en stor påverkan på enskildas och familjers vardagsliv. På miljö- och klimatområdet krävs aktivt engagemang av oss alla. Det är politikens uppgift att få till stånd lösningar och fungerande infrastrukturer, men i slutändan avgörs framgången av tekniska förutsättningar och av att förändringar är förankrade i människors omställningsvilja och förmåga.

Därför krävs att de beslut som fattas är väl underbyggda av forskning, leder till förändring och har mandat hos folket. I klimatpolitiken är det angeläget med en bred politisk samsyn om de övergripande målen som håller över tid. Självklart behöver de politiska målen och ambitionerna vässas i takt med att forskningen gör framsteg och att samhällsutmaningarna växlar. Men för en hållbar miljö- och klimatpolitik behövs ett slags grundläggande långsiktig riktning som inte riskerar att förändras dramatiskt vid varje riksdagsval. Detta behövs inte minst för att säkra investeringar som gynnar en klimatvänlig utveckling.

Stora och små företag måste våga göra även dyra men långsiktigt lönsamma och för miljön nödvändiga investeringar i den egna verksamheten. Det kan exempelvis handla om energieffektivisering eller andra miljöanpassningar. För att detta ska ske behöver det finnas ett stort mått av förutsägbarhet att bygga kalkylerna på.

Miljöskatter och andra regler bör utformas på ett så teknikneutralt sätt som möjligt eftersom utvecklingen hela tiden går framåt. Det är svårt att i dag förutspå vilka tekniker eller drivmedel som är aktuella om fem eller tio år.

Men över allt detta står ändå en omställning som är ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar. Den ska dessutom verka som ett föredöme för att få med sig de stora utsläppsländerna på rätt väg.

Precis som vi har hört tidigare är det glädjande att USA nu är med i Parisavtalet igen. Eftersom USA är en av de större utsläppsnationerna är det avgörande och så mycket viktigare än annan inhemsk symbolpolitik som förs på området.

Herr talman! Klimatutmaningen är i första hand global, och utöver ansvarsfulla nationella åtaganden för minskade utsläpp krävs gemensamma kraftansträngningar internationellt. Genom att visa att det går att kombinera låga utsläpp med god ekonomisk utveckling kan Sverige bidra till att slå hål på den internationellt sett alltför förhärskande myten om motsatsen. Klimatförändringarna kräver såväl regionala och nationella som globala lösningar.

Beroendet av fossila bränslen är en belastning på miljön och dessutom en säkerhetspolitisk risk. Det europeiska beroendet av rysk gas bidrar till utsläpp av koldioxid och till instabilitet. Flera EU-länder har inte ställt om från kolberoende, medan andra ökat sitt beroende av fossila källor genom att stänga ned kärnkraft eller investera för lite i förnybara kraftkällor.

Vi ska fortsätta driva på för att EU ska vara ett klimat- och miljöpolitiskt föredöme globalt. Sverige har i dag mycket låga koldioxidutsläpp från energiförbrukning, det vill säga de utsläpp som kommer från el- och värmeanvändning i industri och hushåll. Detta beror på att en så stor del av den svenska industrins elförsörjning kommer från kärnkraft och vattenkraft.

EU:s mål för minskade växthusgasutsläpp och energieffektivisering spelar en central roll i arbetet mot miljöförstöring och klimatförändring. Kristdemokraterna har länge varit pådrivande för att utveckla handeln inom EU med utsläppsrätter, Emissions Trading System, som är ett kostnadseffektivt verktyg för att nå klimatmål.

Vi anser att handelssystemet med utsläppsrätter bör utvidgas till att omfatta även den övriga transportsektorn samt andra samhällssektorer med stora utsläpp som ännu inte deltar i systemet. I EU täcker ETS i dag cirka 45 procent av de totala växthusgasutsläppen. Kristdemokraterna anser att alla växthusgaser bör omfattas av EU:s handelssystem med utsläppsrätter.

Herr talman! I dag står inrikestransporter för cirka en tredjedel av de samlade växthusgasutsläppen i Sverige. Det krävs en kostnadseffektiv omställning och smart utformning av infrastrukturen för att minska utsläppen från våra trafikslag. Det är angeläget att utsläppen från inrikes transporter reduceras på ett hållbart sätt som är förenligt med våra samhällsekonomiska mål och att ny teknik som möjliggör detta kan främjas. Det behövs satsningar på forskning och utveckling av fossilfria bränslen och fordonstyper såsom elbilar och elhybrider.

Sedan får vi inte glömma bort kampen för biobränslen. Skogen är vår stora konkurrensfördel i omställningen. Därför måste regeringen jobba mot EU för att kunna ge möjligheter till både stöd och skattelättnader. Det handlar också om inhemsk lagstiftning som måste förbättras och inte minst den syn på skog som en sorts museum som tyvärr verkar breda ut sig både nationellt och i EU.

I transportsektorn har utsläppen från vägtrafiken minskat med 10 procent sedan 1990. Det kvarstår dock utmaningar med att kraftigt minska utsläppen av koldioxid, partiklar och andra miljögifter. Därför krävs politiska initiativ för att minska utsläppen från trafiken.

På landsbygden är det ofta svårt att få vardagen att gå ihop utan bil, men en majoritet av dem som bor i städerna kan minska sitt bilresande relativt enkelt. Effektiv samhällsplanering har förstås stor betydelse, till exempel smart kollektivtrafik och incitament för mer gång- och cykeltrafik men också utveckling av ny teknik och bredbandskapacitet som möjliggör arbete på distans i större utsträckning. Vi har ju sett i dessa pandemitider hur viktigt det är. Cykling har stor utvecklingspotential med goda miljö och klimateffekter såväl som hälsoeffekter. Cykeln måste på ett tydligare sätt ses som ett eget trafikslag och prioriteras i stadsplanering och infrastrukturinvesteringar.

Herr talman! Det mest effektiva sättet att minska utsläppen från många personbilar är att konvertera motorn så att den kan köras på E85 eller rena biobränslen. Nyproduktionen av bilar är mycket resurskrävande och innebär stor miljöpåverkan. Den mest miljövänliga bilen är den som redan är tillverkad.

I dag behandlas i bonushänseende inte konverterade fordon utifrån sina miljöegenskaper efter konverteringen, inte ens om konverteringen skett innan bilen sålts för första gången till en förare.

Kristdemokraterna föreslår att om ett nyproducerat fordon konverteras innan det sålts till en förare för första gången ska det i bonus-malus-systemet hanteras utifrån de miljöegenskaper som det har efter konverteringen. Det finns även anledning att förenkla typgodkännande för konverteringar.

Med hänvisning till detta, herr talman, yrkar jag bifall till Kristdemokraternas reservation nummer 10.

I Sverige finns det vad vi vet i dag inga bergsformationer eller havsdjup som är lämpliga för koldioxidlagring. I Nordsjön och i Norska havet finns däremot lämpliga områden. De identifierade 18 bäst lämpade lagringsplatserna för koldioxid inom Norden har tillsammans en teoretisk lagringskapacitet som uppgår till mer än 86 gigaton. Med dagens utsläppstakt motsvarar denna lagringskapacitet 564 år av de årliga koldioxidutsläppen inom den nordiska regionen.

Förutom enstaka projektstöd finns det i dag få incitament till att investera i koldioxidinfångning i Sverige. Det finns också sparsamt med forskning och utveckling i sådan teknik.

I dag släpper svenska biokraftverk ut cirka 30 megaton CO2 årligen. Det innebär en stor potential för att dra ut koldioxid ur atmosfären. Växande träd och andra grödor binder kol. När dessa förbränns i biokraftverk bildas CO2, som kan fångas in och lagras. Nettoeffekten blir att koldioxid tas bort ur atmosfären.

Att Sverige har en så stor andel energi från biobränslen talar för att Sverige ska prioritera teknik för infångning och lagring av CO2. Därigenom kan vi nyttja detta förnybara bränsle och samtidigt bidra till nettoupptag ur atmosfären.

Slutligen, herr talman: Den gröna klimatfonden startades för att hjälpa utvecklingsländer att utvecklas på ett hållbart sätt, som en modern Marshallplan. Kristdemokraterna avsatte mer pengar för detta i sin budget än regeringen just för att det är ett exempel på ett politiskt styrmedel som gör skillnad. I klimatfrågan måste vi göra skillnad, och vi måste göra det nu.


Anf. 6 Nina Lundström (L)

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall endast till Liberalernas reservation nummer 15, men vi liberaler står självfallet bakom alla våra reservationer.

Som tidigare talare varit inne på behandlar vi i dag delar av klimatpolitiken men inte allt. Jag kommer att diskutera EU:s inriktning, ECCS och några andra frågor som tas upp i detta betänkande.

Som tidigare talare också varit inne på påverkar pandemin oss alla och vårt beteende. Tankarna går till alla som drabbats hårt av pandemin. Men den visar också att vi kan förändra vårt beteende och arbeta på ett annat sätt, inte minst här i riksdagen, och dra lärdomar av resemönster, hur vi håller våra möten etcetera som vi kanske tar med oss in i framtiden.

Utsläppen stannar inte vid landsgränser, men det gör inte heller lösningarna. Därför måste vi hitta lösningar tillsammans i världen och inom EU. Vi tycker att det är bra att USA nu har ändrat uppfattning och bidrar i detta viktiga arbete.

Kunskap och teknikutveckling bidrar till klimatsmarta lösningar som sprids över hela världen. Marknadsekonomi och frihandel driver på utvecklingen, och tillväxten är viktig i denna del.

Vi noterar att elbilens frammarsch förändrar hela bilindustrin. Så hoppas vi ska ske även i andra sektorer i samhället.

Energibranschen ställer om, då investeringar i fossil energi inte lönar sig. Fler människor på jorden får tillgång till klimatsmart energi i stället för hälsofarlig öppen eld och fossila bränslen.

Klimatinvesteringarna behöver fortsätta. Det handlar till exempel om laddstolpar, cykelstråk, järnväg och mer forskning, så att klimatsmart teknik kan få ned industrins utsläpp. Under pandemin har många sett fördelarna med att gå och cykla. Här måste satsningarna fortsätta för att det beteendet ska kunna fortsätta och expandera. Men klimatinvesteringarna ska också vara långsiktiga och beröra många, och skattepengar ska alltid användas effektivt.

Vi har en stark tro på att människor vill dra sitt strå till stacken. Men det måste vara lätt att göra rätt. Det måste vara enkelt att handla klimatsmart, sortera sopor och ta cykeln, bussen eller tåget.

Vad gäller CCS, carbon capture and storage, som flera har varit inne på, vill jag hänvisa till budgetpropositionen för 2021, och därför lämnar vi bara ett särskilt yttrande. Frågan är mycket viktig för Liberalerna, och i budgeten görs satsningar på området. Vi följer noga utvecklingen inom området.

Det finns en pågående diskussion och debatt i samhället om huruvida CCS är en möjlighet och en framtidsmöjlighet. Vi i Liberalerna tror att det är så. Satsningen i budgetpropositionen för 2021 gäller negativa utsläpp och bygger på en överenskommelse mellan Liberalerna, Centerpartiet och regeringspartierna. I budgetpropositionen finns även förslaget om att Statens energimyndighet ska bli nationellt centrum för CCS. Det tycker vi är mycket bra.

Det är många sektorer som berörs av frågan om CCS. Infångning och lagring av biogen koldioxid från pappersindustrin och fjärrvärmeverken har stor potential, och detta gäller även exempelvis cementfabriker. En annan åtgärd är att raffinaderierna fångar in och permanent lagrar den koldioxid som trots allt uppstår i processen. Under tiden som användningen av petroleum minskar behövs åtgärder för att minska utsläppen. Åtgärderna måste bli en del av det egna arbetet inom industrin.

Herr talman! Rapporteringen av Sveriges klimatutsläpp är också ett viktigt utvecklingsområde. Sveriges klimatutsläpp utgör en liten del av de totala utsläppen, vilket i sig saknar betydelse eftersom det är genom att varje enskild utsläppskälla försvinner som vi hindrar klimatförändringarna från att få för stora konsekvenser. Vi behöver ta itu med alla utsläpp.

Den stora potentialen i det svenska klimatarbetet ligger också i att agera förebild. Vi kan visa att det är möjligt att åstadkomma en stark ekonomisk utveckling samtidigt som både klimatpåverkan och resursanvändning minskar.

Sverige har stått förebild tidigare. Det viktigaste exemplet är vår omställning till en fossilfri elproduktion på 1970- och 1980-talen, då vi också bröt kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och ökande elanvändning.

Vi noterar att Naturvårdsverket i sin statistik bara redovisar data från 1990. De stora svenska utsläppsminskningarna är därmed inte synliggjorda på det sätt som vi önskar. Det vore därför, menar vi, välkommet om myndigheten kunde redogöra för och visa på de kraftfulla minskningarna, som dessutom kan tjäna som förebild för andra länder. Naturvårdsverket bör alltså tillgängliggöra äldre statistik för att tydligare visa på de stora förbättringar Sverige har åstadkommit historiskt.

Herr talman! EU-samarbetet är väldigt viktigt i sammanhanget, och vi menar att Sverige ska ta täten i EU:s reformarbete. Sverige ska återigen bli ett land i EU:s kärna som driver på för effektiva institutioner och beslutsprocesser som präglas av öppenhet och insyn. Det är centralt att Sverige står upp för och prioriterar arbetet inom EU och med den gröna given.

För att uppnå målet med ett klimatneutralt EU kommer kommissionen att granska och vid behov revidera all tidigare lagstiftning och alla tidigare direktiv. Målet med den gröna given är att ställa om EU till en grön, klimatneutral union samtidigt som den ekonomiska tillväxten fortsätter.

Det behöver inte vara en motsägelse att både minska utsläpp och behålla ekonomisk tillväxt. Mellan 1990 och 2018 minskade EU sina utsläpp med 23 procent, samtidigt som ekonomin växte med 61 procent. Den gröna given kommer att innebära stora förändringar för en mängd sektorer, både på EU-nivå och nationellt för Sverige, och hela den inre marknaden kommer att styras mot en grön och hållbar tillväxt.

Liberalerna vill framhålla behovet av cirkulär ekonomi, utfasning av fossila bränslen och grön omställning av industrin men även skogspolitiken, som också har berörts tidigare i debatten. Det handlar för Liberalernas del om både produktionen och miljömålen - vi måste klara av att ha en balans.

Arbetet med att bli en klimatneutral kontinent kommer att påverka nästan samtliga politiska områden och sektorer. Det är viktigt och välkommet att EU nu har en gemensam ambition att nå nettonollutsläpp till 2050. Dessa mål kan behöva skärpas ytterligare framöver om vi ser att vi inte kommer att nå ambitionerna.

Herr talman! För Liberalerna är klimatfrågan högprioriterad. En del av våra förslag finns också i budgetpropositionen för 2021. Här har vi också nämnt övriga förslag som vi arbetar med. Men det handlar om att ta ett helhetsgrepp - att se helheten i samhället, inom EU och globalt. Där behöver vi alla bidra.


Anf. 7 Marlene Burwick (S)

Herr talman! Vi ska i dag debattera betänkandet om klimatpolitik. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

En av de allra största frågorna i dag är klimathotet. Isar smälter, havsnivåer stiger och öknar breder ut sig världen över. Miljarder människor riskerar att drabbas av vattenbrist och översvämningar, och korallreven riskerar att näst intill dö ut. Det är nödvändigt att ställa om våra samhällen, och detta är något som vi genom internationellt arbete måste ta gemensamt ansvar för.

De som drabbas värst av klimatförändringarna i dag är världens fattiga, och klimatförändringar ökar fattigdomen. Detta gör att klimatfrågan är nära kopplad till rättvisefrågor. Rika länder har ett stort ansvar att via de internationella förhandlingarna ekonomiskt stötta omställningen i utvecklingsländerna. Det här kräver internationell solidaritet och samarbete.

Herr talman! Just nu pågår utformandet av EU:s nya klimatlag. Den ska ta Europasamarbetet från det som startade som en kol- och stålunion till världens första klimatneutrala kontinent. Det långsiktiga målet om klimatneutralitet till 2050 bör gälla såväl för EU som helhet som för varje enskilt medlemsland på nationell nivå.

EU:s regeringschefer har enats om ett skärpt 2030-mål på minst 55 procents minskning. Det är en kraftig ambitionshöjning från det nuvarande målet på 40 procent, men vi behöver nå ännu längre. EU-parlamentet har ställt sig bakom 60 procents minskning. När alla EU:s institutioner nu har tagit sina positioner väntar tuffa förhandlingar.

Viktiga steg i EU:s klimatarbete blir också att skärpa reglerna för EU:s utsläppshandel och arbetet med den gröna given, som är en strategi för ett hållbart EU och som kommer att innebära fler jobb, inte färre. Att gå först i klimatomställningen är därför en stor möjlighet för Sverige och för Europa. Klart är att världen behöver ett starkt klimatledarskap från EU.

Herr talman! Regeringen tar klimatfrågan på största allvar och har som mål att skapa världens första fossilfria välfärdsland. Ett klimatpolitiskt ramverk med en klimatlag, ett klimatpolitiskt råd och de kanske mest ambitiösa klimatmålen i världen har införts. Det kommer att krävas ett brett engagemang och en förankring i hela samhället för att vi ska lyckas med målsättningen.

Vi behöver en inkluderande klimatpolitik som tar hänsyn till de olika förutsättningar som finns, till exempel mellan städer och landsbygd liksom i olika inkomstgrupper. Klimatpolitiken behöver bygga på legitimitet, tillit, rättvisa och acceptans.

För att lyckas med att ställa om hela samhället och nå nettonollutsläpp behövs både ekonomiska styrmedel och investeringar som bidrar till en omställning. Klimatklivet, som infördes 2015, kompletterar koldioxidskatten genom att stödja klimatinvesteringar i hela landet och skapar därmed förutsättningar för att de klimatsmarta alternativen kommer på plats. Klimatklivet minskar utsläppen och bidrar till jobb i hela landet.

En rättvis omställning handlar också om arbetstillfällen och vad som händer när miljöskadliga verksamheter ersätts med nya fossilfria arbetsplatser. Detta skifte måste kombineras med möjlighet till nya jobb om det gamla jobbet försvinner, skydd mot inkomstbortfall och stora satsningar på kompetensutveckling. I det arbetet krävs progressiva regeringar och facklig organisering.

Herr talman! En aktiv klimatpolitik är samtidigt en politik för framtidens jobb och företagande. Det finns ingen motsättning mellan en aktiv näringslivspolitik och en progressiv klimatpolitik - tvärtom. Vi ser nu banbrytande investeringar i till exempel batteriproduktion och fossilfritt stål, och det är regeringens gemensamma politik som lagt grunden för att detta sker just nu i Sverige.

Sedan 2018 har Industriklivet gett stöd till att utveckla lösningar för att minska utsläpp inom industrin. Sedan tidigare finns stöd till Hybrit, satsningen just på fossilfritt stål. Nu satsar vi även på att kunna ge stöd till exempelvis biodrivmedel, plastreturraffinaderier och vätgasproduktion.

En övergång till en cirkulär ekonomi är också helt nödvändig om vi ska lyckas rädda klimatet och minska överutnyttjandet av jordens resurser. Regeringen har beslutat om en handlingsplan för cirkulär ekonomi som innehåller drygt hundra åtgärder inom olika områden. Genom detta lägger regeringen grunden för en långsiktig och hållbar omställning av samhället.

Herr talman! Ett av de viktigaste klimatmålen är att minska utsläppen inom transportsektorn med 70 procent till 2030. Genom inblandning av hållbara biodrivmedel i bensin och diesel kommer transporternas klimatpåverkan att minska kraftigt. Regeringen har remitterat ett förslag om skärpning av reduktionsplikten, som enligt prognoserna kommer att leda till att sektormålet nås eller kommer att vara mycket nära att nås.

Elektrifieringen har också en viktig roll för att minska utsläppen från transportsektorn och för att Sverige ska nå klimatmålen. Sverige är i dag det EU-land som har högst andel laddbara bilar i nybilsförsäljningen, och regeringen riktar särskilt stöd till att bygga ut laddstolpar så att hela Sverige knyts samman.

Herr talman! Regeringens klimatpolitik leder till jobb, tillväxt och ökad framtidstro. Vi ser till att industrin - Sveriges ryggrad - kan ta täten globalt och öka sin konkurrenskraft, så att vi samtidigt som vi minskar utsläppen kan stärka vår välfärd.

Vi har i Sverige historiskt klarat av att genomföra stora omställningar av samhället utan att lämna människor utanför. Nu gör vi det igen. Tillsammans skapar vi världens första fossilfria välfärdsland.


Anf. 8 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Tack, Marlene Burwick, för anförandet! Jag är lite nyfiken på hur Marlene Burwick och Socialdemokraterna ser på elektrifiering i ljuset av den klimatomställning som vi alla är överens om måste ske.

Vi möts alla av olika siffror i debatten, men vi kan väl ändå konstatera att Energimyndigheten, Svenskt Näringsliv och snart nog all samlad expertis är överens om att vi behöver ofantligt mycket mer el för att klara omställningen av både transportsektorn och vår industri. Till exempel pratar Svenskt Näringsliv om 60 procent mer el. Då har man inte ens tagit med LKAB:s stora satsning på fossilfri järnsvamp, som i sig motsvarar en tredjedel av dagens svenska energianvändning.

Vi ser att andra länder tittar avundsjukt på Sverige för att vi har ett fossilfritt energisystem upp till 98 procent. Det är ju helt fantastiskt. Länder som USA, Finland, Frankrike och Estland, där statliga Vattenfall deltar, och även Storbritannien satsar på en framtid med både förnybart och kärnkraft. Men många undrar vad Sverige håller på med när vi har ett 98 procent fossilfritt energisystem men har börjat med en nedmontering av svensk kärnkraft.

Vindkraften stod förra året för 17 procent och solenergin för 0,5 procent. Jag ökar jättegärna de här andelarna. Men min fråga till Marlene Burwick och Socialdemokraterna är: Är det regeringens uppfattning att det är realistiskt att hela detta ökade energibehov ska täckas av någonting som i dag står för 17,5 procent? Är det realistiskt och önskvärt för klimatomställningen att stänga ned all kärnkraft till 2040, vilket i princip är vad dagens energipolitiska mål säger?


Anf. 9 Marlene Burwick (S)

Herr talman! Tack, Jessica Rosencrantz, för frågan som alltmer dominerar i den klimatpolitiska debatten!

Sverige använder i dag omkring 150 terawattimmar el, samtidigt som vi exporterar 25 terawattimmar el. Med den exporten är vi med och trycker undan mycket av den smutsiga el som produceras i EU och bidrar på så sätt till en omställning i EU. Vi ser också att vindkraftsutbyggnaden går väldigt starkt. Framemot 2030 kommer vi att ha ytterligare 20 terawattimmar vindkraft i systemet.

Vår uppfattning är att det är viktigt att energiöverenskommelsen ligger fast. Vi beklagar därför att partier har hoppat av den, för ska det finnas en långsiktighet mot näringslivet krävs det att vi partier står upp för de överenskommelser vi sluter.

De reaktorer som har stängts har stängts på grund av ökade säkerhetskrav, vilket kräver dyra investeringar. Jessica Rosencrantz egen partikamrat Mikael Odenberg, tidigare energipolitisk talesperson, menar att det som Jessica Rosencrantz säger är populistiskt. Ingen normal funtad människa vill bygga konventionell kärnkraft i dag, säger han. Låt mig understryka att detta är Mikael Odenbergs ord och inte mina.

Detta visar ändå att det finns något i diskussionen om kärnkraft i dag som Moderaterna underblåser. Vad vill Jessica Rosencrantz och Moderaterna göra för att som ni menar främja kärnkraften? Vill ni subventionera dyr kärnkraft i dag?


Anf. 10 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Jag tackar Marlene Burwick för svaret.

Man kan såklart räkna på lite olika sätt, men låt oss konstatera att denna vinter har präglats av elbrist i stora delar av landet när el har behövts. Det är jättefint att vi har ett överskott på helårsnivå, men att elen inte finns när den behövs är elbrist. Det är ett problem. Att vi har behövt importera smutsig el från andra länder och dra igång oljekraftverk är också ett problem.

Jag kan inte riktigt förstå slutsatsen att det är viktigt att energiöverenskommelsen ligger fast. Stora delar av den har ju inte hängt med i utvecklingen. Näringslivet, som Marlene Burwick säger vill ha långsiktiga villkor, säger i dag att man vill ha ett nytt energipolitiskt mål om 100 procent fossilfritt, alltså det som Moderaterna föreslår.

Jag vurmar inte för ett enskilt kraftslag. Jag vurmar för att vi ska möta den enorma utveckling vi står inför, att vi ska kunna öka elektrifieringen och öka energiproduktionen.

Därför kvarstår min fråga: Är det ett egenvärde att stänga ned kärnkraften? Eller finns det någon del av Socialdemokraterna som kan se att det kanske inte är vettigt att Miljöpartiet får styra detta utan att industri och transporter faktiskt behöver mer el?

Jag har stor respekt för Mikael Odenberg, och jag kan hålla med honom i mångt och mycket. Att bygga nya, stora reaktorer är inget som Moderaterna föreslår. Vad vi vill se är snarare den moderna tekniken där man bygger små, modulära reaktorer - det som till exempel statliga Vattenfall är med och finansierar i andra länder, såsom Estland.

Min fråga kvarstår. Det behövs minst 60 procent mer el. Är det realistiskt att de 17,5 procent som vind och sol står för i dag ska täcka det ökade energibehovet och ersätta de 30 procenten från kärnkraften?


Anf. 11 Marlene Burwick (S)

Herr talman! I dag är priset på nyproducerad kärnkraft väldigt mycket högre än priset på nyproducerad förnybar el.

Det Jessica Rosencrantz och näringslivet efterfrågar är konkurrenskraftig el så att vår industri står sig, och i dag är priset på det förnybara det konkurrensmässigt fördelaktiga.

Min fråga till Moderaterna kvarstår. Hur ska Moderaterna långsiktigt lösa detta när man vill låsa fast sig vid något som vid nyproduktion är väldigt mycket dyrare än det förnybara, som nu också kommer på bred front i övriga världen?

Socialdemokraterna vill värna energiöverenskommelsen. Vi vill också ha en konkurrenskraftig och trygg elförsörjning, för det är helt avgörande för industrin och övrigt näringsliv.


Anf. 12 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Jag tackar Marlene Burwick för anförandet, och mycket av det hon sa skriver jag under på. Det gäller dock inte allt, och det är väl anledningen till att vi är här.

Något som Marlene Burwick inte nämnde i sitt anförande men i replikskiftet är vårt energisystem. I dag har vi ett näst intill 100 procent fossilfritt energisystem, vilket är en av våra stora konkurrensfördelar. Men det vill regeringen montera ned.

Det nämndes tidigare att vi lyssnar på olika källor. En källa som vi brukar lyssna på är FN och IPCC. Därför frågar jag Marlene Burwick: Vad är det som gör regeringen oförmögen att i just detta lyssna på IPCC, som ju förordar en kraftig utbyggnad av kärnkraften på global nivå för att rädda klimatet?


Anf. 13 Marlene Burwick (S)

Herr talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för en fråga som jag minns från en tidigare debatt.

IPCC förordar inte kärnkraft. IPCC har skapat en mängd olika scenarier för att kunna beräkna hur vi ska nå Parisavtalets mål. Det är korrekt att kärnkraft ingår i många av dessa scenarier, men det är samtidigt upp till enskilda länderna vilken energiproduktion de ska ha.

Regeringen förordar givetvis inte en ökad fossil produktion, utan det är det förnybara som behöver komma in.

Det finns inget politiskt beslut om att lägga ned kärnkraften i Sverige, men vi hade en överenskommelse som Kjell-Arne Ottossons parti valde att hoppa av.

Att Sverige behöver mer el på sikt är vi helt överens om. Det som är billigast att producera kommer att vinna detta race, och det förnybara kostar mindre än ny, dyr kärnkraft. I dag verkar endast Kristdemokraterna anse att det är lönsamt att investera i kärnkraft. Näringslivet verkar inte tycka det, och det finns ingen som visar intresse för att investera i ny kärnkraft. Intresset ligger i stället i att satsa på förnybart, eftersom det är det som kommer att vara lönsamt framöver.


Anf. 14 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Ekonomin är en sak, klimatet en annan. Statliga Vattenfall har tagit fram livscykelanalyser som visar att vindkraft släpper ut tre gånger mer koldioxid per tillverkad terawattimme än kärnkraften och en och en halv gång mer koldioxid per tillverkad terawattimme än vattenkraften. Vindkraften är bra, men den har alltså nackdelen att den släpper ut mer koldioxid per tillverkad terawattimme än kärnkraften.

Vi får inte stirra oss blinda när det gäller energimixen, för nu måste vi egentligen säga ja till allt för att klara omställningen. Precis som Marlene Burwick sa är vi rörande eniga om att vi måste klara den och att elektrifieringen då är en viktig del i det. Då måste vi ha el alla dygnets tider årets alla dagar. Över ett år har vi det, men i vinter har vi haft effektbrist vissa dagar.

Herr talman! Det är som om vi skulle strunta i att ploga snö på vintern, eftersom årets genomsnittstemperatur är plusgrader. Det blir detsamma här. Precis som vi måste ploga snö när snön faller måste vi ha energi när vi har brist.

Vad är det som gör att regeringen tycker att detta är en klok klimatpolitik och agerar för att utradera kärnkraften från den svenska energimixen?


Anf. 15 Marlene Burwick (S)

Herr talman! Kjell-Arne Ottossons replik var så mångfasetterad, så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag fastnade lite grann där i snön.

Vi har en gemensam energimarknad, vilket betyder att vi bidrar mycket med export av energi. Jag vet inte om Kristdemokraterna på något sätt motsätter sig den gemensamma energimarknad som vi ingår i. I så fall har jag missat det, men det kanske är något nytt från Kristdemokraternas sida.

Jag är i alla fall övertygad om att vi kommer att behöva mer energi, och vi ser en ökad produktion av förnybart, som kommer med stor kraft. Där ser vi också priserna falla, inte bara i Sverige utan världen över. De olika styrinstrument som har införts på olika nivåer gör också att mycket av det gamla och fossila försvinner från marknaden i dag och att det förnybara kommer in. Detta är jag övertygad om.

Det som kvarstår i frågan är vad Kristdemokraterna egentligen vill. Är det att behålla gamla, uttjänta kärnkraftsreaktorer som inte uppfyller säkerhetskraven eller att subventionera dyr, ny kärnkraft i stället för att se till att det nya, billigare och förnybara kommer in? Det är verkligen att backa och att inte möta de klimatutmaningar som finns med kloka lösningar. Det är verkligen att backa in i framtiden.


Anf. 16 Martin Kinnunen (SD)

Herr talman! Jag lyssnade på Marlene Burwicks anförande. Det är mycket man kan hålla med om, och det är många fina ord: Sverige ska gå först, regeringen tar frågorna på stort allvar, det är ambitiösa mål och vi ska bli duktiga på batterier och annat. Men om vi ska bli duktiga på batterier, varifrån ska mineralet komma?

Socialdemokraterna har en historia av att vara det parti som var med och industrialiserade vårt land, men det vi ser i dag är ju en avindustrialisering och att mineralföretag flyttar sina investeringar till andra länder. Om vi i Sverige ska bygga upp en batteriproduktion får vi förlita oss på smutsiga metaller från Afrika som förstör miljön och är till skada för klimatet.

Samtidigt ligger ansökningar om nya gruvor och samlar damm på Regeringskansliet, då Socialdemokraterna inte vågar fatta beslut därför att de låter sig hunsas av Miljöpartiet. Frågan är: Hur länge ska detta hålla på?

När regeringen tillträdde låg Sverige på topp-tio-listan över de mest attraktiva länderna att investera i när det kommer till mineral. När man fick förtroende en andra mandatperiod låg Sverige på plats 21. Nu ligger Sverige på plats 36. Var ska det sluta? Vi har bara fått en gruva i drift i Sverige på 20 år, trots enorma värden här och trots den enorma potentialen för landsbygden. Det handlar om nya jobb och enorma skatteintäkter, och det handlar om att minska utsläppen globalt. Vi vet att gruvdriften i Sverige förmodligen är den bästa gruvdrift som finns i hela världen, för miljön såväl som för klimatet.

Min fråga är: När ska Socialdemokraterna sluta att låta sig hunsas av Miljöpartiet, och när ska man inse att det är bättre med svenskt mineral än med afrikanskt?


Anf. 17 Marlene Burwick (S)

Herr talman! Jag är glad att Martin Kinnunen ställde en fråga om batterier. När det gäller just batterier och batteriforskning var det mycket där jag började min utbildning vid Uppsala universitet. Jag tycker att det är ett väldigt spännande område. Men det var inte det frågan handlade om, utan den handlade om de mineral som behövs i produktionen av batterier.

Jag ser att det är två saker som är väldigt viktiga. Det ena handlar om krav vid upphandlingar av mineral och om att hitta system så att vi vet varifrån mineralen kommer. Vi kommer att behöva mineral från olika delar av världen. Det är en viktig del att ställa sådana krav och att ha tydlighet och öppenhet vid upphandlingar.

Det andra är gruvor i Sverige. Jag brukar inte hålla med Sverigedemokraterna, men i just denna fråga gör jag det. Jag håller helt med om att med den lagstiftning som vi har är det fullt rimligt att vi verkligen har en av de bästa produktioner eller drifter som man kan ha i världen. Vi har också en stor andel av de kritiska mineralen. Det ser man tydligt i EU:s lista över kritiska mineral, där Sverige pekas ut som ett av de länder som har stora fyndigheter.

Jag tror att det är viktigt att i ljuset av klimatomställningen och elektrifieringen se över den mineralstrategi vi har och uppdatera den. Vi ser också över miljöbalken - det är en av de utredningar som just nu pågår. Min förhoppning är att detta ska landa i att vi kommer dithän att vi får en ökad gruvdrift och mer mineral som produceras i Sverige.


Anf. 18 Martin Kinnunen (SD)

Herr talman! Tack, Marlene Burwick, för svaret! Det låter inte som att vi har speciellt stora konflikter här. Båda våra partier är positiva till svensk gruvdrift och till att dra nytta av de mineral som vi har i marken. Problemet är att ett av våra partier kontrolleras av Miljöpartiet i dessa frågor, och därmed kan regeringen inte fungera. Det är därför vi faller till bottenplaceringar på topplistan över attraktiva länder att investera i på detta område. Det är beklagligt.

Men över till ett annat ämne, eftersom vi är ganska överens här, i alla fall i sak. Jag lyssnade till replikskiftet rörande kärnkraft, förnybart och så vidare. Det är en fråga som har diskuterats länge, och jag hörde från Burwick att det handlar om lönsamhet, att kärnkraft är inte lönsamt, att företagen vill investera i saker som är lönsamma och att det då ska vara förnybart. Då undrar jag: Om det är så väldigt lönsamt att investera i förnybart, varför är regeringen då på väg att lägga fram förslag om att subventionera utbyggnaden av havsbaserad vindkraft?

Jag har sett beräkningar på att om man skulle ta alla ansökningar som kommit in och lägga in dem i systemet skulle det kunna kosta 160 miljarder kronor, som då skulle överföras till oss som betalar elnätsräkningarna. Vi får via våra elräkningar betala för att överföra till de bolag som letar lönsamma investeringar.

Kan vi inte vara ärliga här och erkänna att det inte går att tala om lönsamhet när vi har en överreglerad marknad där politikerna bestämmer vad som får byggas, var kärnkraften får byggas, hur det får byggas och hur mycket billigare det ska vara att bygga förnybart? Det är ju politiker och regeringen som bestämmer detta. Kan vi inte bara sluta att prata om lönsamhet och i stället prata om i vilken riktning vi vill styra politiken?


Anf. 19 Marlene Burwick (S)

Herr talman! Jag vill fortsätta att tala om det förra replikskiftet och komplettera med en aspekt som Martin Kinnunen inte kom in på. Vi är som sagt helt överens om att tillgången till mineral är helt avgörande och att vi har en stor möjlighet att producera det på ett bra sätt.

Sedan behöver man se att gruvdrift är en komplicerad fråga såtillvida att det påverkar väldigt många människor som bor nära en gruva. Det finns ett stort behov av jobba långsiktigt och pedagogiskt med dessa frågor och den demokratiska förankringen. Martin Kinnunen gör detta till en mycket lättare fråga än vad den faktiskt är. Det är klart att regeringen har en samlad politik i denna fråga, även om Martin Kinnunen insinuerade något annat.

När det gäller kärnkraftsfrågan och havsbaserad vindkraft är det något som flera länder börjar titta på. Danmark ligger långt framme, och Sverige tittar på det. Det är en stor möjlighet, för det blåser mycket till havs. Produktionen blir alltså väldigt stor.

Anslutningsavgifterna är väldigt höga i dag, och det finns en svårighet i att komma igång med den typen av produktion.

Det är klart att det är viktigt att se över förutsättningarna för att dessa projekt ska komma fram. Och, som sagt, Sverige tittar på det, och det finns många andra länder som också gör det. Det tror jag är en viktig del i det framtida energipusslet.


Anf. 20 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Jag tackar Marlene Burwick för detta. Jag tänkte inte, till skillnad från alla andra talare här, prata om kärnkraftens förträfflighet. För övrigt, som en upplysning, kan jag berätta för både Marlene Burwick och andra att det förslag om anslutningsavgifter för havsbaserad vindkraft som nu föreligger är någonting helt annat än det som tidigare har diskuterats. Några 160 miljarder är det såklart inte tal om. Men det var inte därför som jag begärde replik.

Jag är lite mer nyfiken på en del av de saker som Marlene Burwick tog upp i sitt anförande. Det pratades bland annat om satsningar på laddstolpar, vilket vi är överens om. Det var Centerpartiet som drev igenom dessa förslag med denna regering.

Det som är lite mer oroväckande, där vi i grunden är överens, handlar om exporten av miljöbilar. Vi är överens om att vi måste hitta ett sätt att bromsa detta på olika sätt. Problemet är att regeringen inte har presenterat ett vettigt förslag om hur detta ska ske. Där skiljer vi oss åt.

Regeringens förslag gick ut på att den som först köper en bil - den allra första ägaren - ska vara ansvarig i fem år oavsett vem som sedan äger bilen. Detta är ett förslag som såklart redan från början är helt feltänkt, eftersom det är helt omöjligt att veta vad som händer med en bil under fem år om man inte själv är ägare till den. Att försöka skriva avtal om det blir rent juridiskt hopplöst och öppnar upp för väldigt mycket bilmålvakter och annat som vi redan har problem med.

Vi har också problem med att vi har sämre stöd till den som faktiskt kör bilen i Sverige jämfört med andra länder.

Min fråga är tvådelad. Vilka åtgärder förväntas regeringen och Socialdemokraterna göra när det gäller att göra det mer lönsamt att köra sin elbil i Sverige, och hur vill ni se ett system för att minska elbilsexporten? Det system som regeringen har föreslagit har nämligen fått svidande kritik och verkar faktiskt helt orimligt.


Anf. 21 Marlene Burwick (S)

Herr talman! Jag tackar Rickard Nordin för inpasset när det gäller anslutningsavgifter för vindkraft till havs. Det är en fråga som inte ligger i miljö- och jordbruksutskottet. Det är en fråga som Rickard Nordin är mycket mer inläst på än vad jag är.

Jag vill kommentera det som sas om laddpunkter. Det är jättebra att Centerpartiet, och Rickard Nordin personligen, har tryckt på mycket i fråga om detta. Men det är också så att Klimatklivet i sig har lett till 30 000 laddpunkter runt om i Sverige. Det är ett system som har funnits sedan 2015 och på bredden verkligen ser till att vi får laddpunkter i hela Sverige. Det är ett system som också Centerpartiet tidigare var kritiskt till. Men vi har gemensamt utvecklat detta till någonting som jag tror att vi alla uppskattar och ser vikten av.

När det gäller exporten av miljöbilar har Rickard Nordin helt rätt i att det självklart är djupt problematiskt att många av de nya bilarna exporteras. Men detta är en svår fråga. Vi måste ha en export, och det är inte den som vi vill stoppa på något sätt. Vi måste hitta system som gör att de stöd som vi utvecklar och ger för att främja försäljningen av elbilar i Sverige också stannar i Sverige. Där fanns det ett förslag, och det har som sagt fått svidande kritik av samtliga parter. Dessa diskussioner pågår, och jag har ännu inte hört vad Centerpartiet bidrar med i dessa diskussioner. Jag lyssnar därför gärna på vad Rickard Nordin säger att vi bör göra i denna fråga.


Anf. 22 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Först vill jag säga att den kritik som Centerpartiet hade mot Klimatklivet handlade om bristande tillförlitlighet och åtgärder med väldigt diffusa möjligheter, som klimatångestterapi. Det har vi nu sett till att regeringen har tvingats skrota. Då är det system som nu finns på plats mycket bättre.

Jag blir lite nyfiken när Marlene Burwick säger att diskussioner pågår om att se över hur man ska minska miljöbilsexporten. Det är diskussioner som jag för Centerpartiets räkning vanligtvis är med i. Såvitt jag vet har jag inte blivit kontaktad över huvud taget av regeringen. Några diskussioner med oss pågår uppenbarligen inte.

Centerpartiet har varit extremt tydliga med vad vi tycker är den rimligaste lösningen. Det handlar helt enkelt om att den som får en bonus över tid får betala tillbaka den, med ansvaret hos den som äger bilen. Inbakat i bilens värde finns nämligen denna bonus med hela vägen till nuvarande ägare. Det är rimligt att man har denna begränsning under de första fem åren. Centerpartiet har alltså varit extremt tydliga. Det var vi till och med när regeringen skickade ut detta förslag på remiss. Man valde ändå att skicka ut detta förslag, mot bättre vetande. Men Centerpartiet har fått rätt. Remissinstanserna kritiserade precis det som vi redan innan hade sagt till regeringen.

Jag undrar fortfarande: När tänker regeringen komma tillbaka med ett förslag? Detta är någonting som vi dessutom är överens om i januariavtalet. Men att några diskussioner pågår stämmer helt enkelt inte. Det hade jag varit medveten om.


Anf. 23 Marlene Burwick (S)

Herr talman! En stor del av dessa frågor kan vi säkert lösa bättre på annat sätt än i talarstolarna här.

Jag hoppas att regeringen snarast återkommer med ett förslag, självklart i dialog med Centerpartiet och Liberalerna. Det är klart att det är oerhört viktigt att vi hittar ett system som faktiskt täpper till dessa luckor, eftersom vi verkligen behöver se till att vi fortsätter att främja en framväxt av elbilar. Nu har Sverige den största andelen laddbara bilar i nybilsförsäljningen i EU. Det är en position som det är viktigt att vi behåller. Det är en väldigt viktig del för elektrifiering av Sverige.


Anf. 24 Lorentz Tovatt (MP)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag.

Det är kul att debattera klimatpolitik. Var ska man börja? Detta område är så brett.

Men jag ska börja med att världen behöver klimatföregångare. Det är i detta ljus som jag tycker att man ska se Sveriges roll.

Jag hör ganska ofta från meningsmotståndare - ofta moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater - att lilla Sverige inte kan göra någon skillnad. Vi har så otroligt små utsläpp om man räknar in hela världens utsläpp.

Rent siffermässigt och statistiskt sett är detta helt korrekt. Det hade inte gjort någon skillnad om Sverige nollade sina utsläpp och resten av världen fortsatte som tidigare. Men det är just därför som det enda sättet för Sverige att påverka är genom att vara en global föregångare.

Hur är man då en global föregångare? Jag skulle säga att strategin är tvådelad. Först och främst handlar det om global delaktighet och diplomati. Där är Sverige redan långt framme, bland annat genom att vara det land som - när Miljöpartiet hamnade i regeringen - höjde klimatbiståndet så att det är överlägset bäst i världen per capita. Det är för övrigt någonting som fick andra länder att höja sin klimatfinansiering, och det var en av de bidragande orsakerna till att Parisavtalet kom på plats.

Det handlar om att Sverige skickade Isabella Lövin till Bryssel för att förhandla om EU:s utsläppshandelssystem och drev igenom det som miljörörelsen kallar The Swedish Proposal och som nu har lett till utsläppsminskningar motsvarande 50 gånger Sveriges årliga utsläpp och som leder till att användningen av kol nu minskar i en rasande fart.

Det handlar också om att annullera utsläppsrätter. Sedan vi kom till regeringsmakten har vi annullerat 130 miljoner enheter, vilket alltså motsvarar en dubblering av Sveriges årliga utsläpp. På så sätt kan man vara just en global pådrivare, i engagemang och i att driva på smart diplomati, helt enkelt. Det räcker dock inte, för om andra länder ska ha förtroende för oss och lyssna på oss krävs det också att vi gör hemmajobbet. Även här är Sverige föregångare, och vi kan bli ännu bättre.

Jag tycker att dagens DN symboliserar det som händer i Sverige väldigt väl. Man pratar om den enorma och positiva förändringskraft som just nu finns i norra Sverige. Det handlar om Northvolts etablering av en batterifabrik. Det handlar om Hybrit, alltså LKAB:s, SSAB:s och Vattenfalls satsningar på stål utan kol, och det handlar om det nya H2 Green Steel som också ligger i global framkant.

Allt det här beror på att vi har skickliga företag i Sverige, men det beror också på politik. Nästan ingen av dessa satsningar hade kommit fram om det inte vore för Industriklivet, en miljöpartistiskt märkt reform. Det hade inte heller kommit till stånd om det inte vore för den enorma utbyggnaden av förnybar elproduktion som Miljöpartiet drev hårt inom ramen för energiöverenskommelsen. Explicit uttrycker de här företagen att det är just tack vare billig, förnybar elproduktion som de vill placera sig i norra Sverige.

Detta hade inte heller hänt utan ett klimatpolitiskt ramverk med tydliga mål för 2030 och 2045. Det hade kanske inte heller hänt utan Fossilfritt Sverige, regeringens satsning för att bidra till att samordna näringslivets klimatomställning. Utan politik - ingen omställning. Det är ett samspel.

Det stannar heller inte vid industripolitiken. Jag skulle kunna rabbla upp väldigt många olika åtgärder som gör att Sverige nu är på väg att nå klimatmålen, alltifrån bränslebytet för att fasa ut det fossila till bonus-malus som kraftfullt fasar ut andelen fossila bilar och klimatavdrag för sol, laddning och batterier. Det handlar om Industriklivet som leder till en myllrande klimatomställning i hela vårt land. Det är 30 000 laddpunkter, något som kan jämföras med 2 000 under Alliansens åtta år. Det leder till stora förändringar i en massa små projekt runt omkring i vårt land.

Återvattning av våtmarker är en fantastisk klimatåtgärd som är effektiv och som dessutom bidrar till en biologisk mångfald. Miljömärkning vid bränslepumpen, stadsmiljöavtal för attraktiv kollektivtrafik, gång och cykel - jag skulle kunna fortsätta. På punkt efter punkt inför regeringen nya åtgärder för att minska utsläppen och skruva upp tempot i de redan befintliga.

Herr talman! Det låter som om allt är frid och fröjd. Det är det inte. Utsläppen minskar inte i tillräckligt snabb takt. Självklart måste vi göra mer, och jag vill framför allt nämna två områden.

Det ena är konsumtionsbaserade utsläpp. Det har inte varit någon stor debatt om detta av det skälet att många partier inte riktigt har vågat ta i frågan. Miljöpartiet har dock varit tydliga från första början: Sverige har inte bara ansvar för de territoriella utsläppen här i Sverige; vi har även ansvar för den klimatpåverkan som svenskar bidrar med globalt, och då är konsumtionen avgörande. Nu ska vi, tack vare Miljöpartiet, äntligen sätta oss i Miljömålsberedningen och börja titta på det här.

Det andra är transporterna. Jag har nämnt en rad åtgärder som regeringen redan har infört, till exempel bränslebyte, bonus-malus och så vidare. Men vi har inte kommit tillräckligt långt när det gäller det tredje benet, nämligen ett transportsnålt eller transporteffektivt samhälle. Här måste vi bli mycket bättre på att jobba med gång, cykel och kollektivtrafik på alla möjliga olika sätt. Här måste vi bli bättre på att underlätta överflyttning från bil och tunga lastbilar till järnväg. Det är det som är energieffektivast och smartast för klimatet.

Konsumtionen och transporterna är alltså de stora utmaningarna framöver. Dit hör naturligtvis även industrin, men där har vi framför allt EU ETS som vi reglerar och vill stärka ytterligare.

Vi är alltså långt ifrån färdiga, men vi är i alla fall på rätt väg. Det är det viktiga just nu. Jag är stolt men inte nöjd!


Anf. 25 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Tack, Lorentz Tovatt, för anförandet!

Jag har roat mig lite med att titta på Miljöpartiets egen politik. På Miljöpartiets hemsida kan vi i det bostadspolitiska programmet från 2018 se att man vill öka bostadsbyggandet radikalt, ungefär plus 20 procent mot dagens takt. Nu ligger man redan ett par år efter, så man behöver räkna med ytterligare något. Man vill också se ett ökat bostadsbyggande i trä - ungefär 50 procents ökning mot dagens takt eller kanske till och med ytterligare något. Samtidigt hör vi både i debattinlägg och i andra sammanhang att Miljöpartiet vill skydda mer skog från avverkning.

Om vi ska öka bostadsbyggandet och dessutom andelen byggande i trä samtidigt som vi ska minska avverkningar i skogen - hur går det ihop, Lorentz Tovatt?


Anf. 26 Lorentz Tovatt (MP)

Herr talman! Tack, Rickard Nordin, för frågan!

Det är helt korrekt att Miljöpartiet vill bygga mer i trä. Det är kanske det mest klimatsmarta sättet att använda bioråvara. Då har man helt enkelt en fortsatt inbindning av kolet under hela den tid som bygget står. Att bygga av skogen snarare än att elda upp den är alltså den mest klimatsmarta metoden att använda skogen.

Det finns en kalkyl som går ihop, och den bygger på att vi effektiviserar den befintliga användningen av bioråvara. Det handlar naturligtvis om de stora delar där vi redan har bioenergi. Vi har en värmesektor som är väldigt beroende av bioenergi. Det har tjänat Sverige väl, för det har fasat ut det fossila, men nu står vi inför nya teknikmöjligheter. Vi står inför möjligheten till solvärme. Vi står inför möjligheten till omfattande energieffektiviseringar. Det är likadant inom industrin: Vi har alltså ett stort beroende av bioenergi som har tjänat oss väl, för det har fasat ut det fossila.

Även där kan vi dock göra stora tekniksprång i form av energieffektiviseringar, elektrifiering och så vidare. I vårt pussel har alltså bioenergin en helt central roll. Där är jag och Rickard Nordin eniga, även om jag inte är lika ivrig att använda det överallt i alla sektorer till varje pris. Jag tänker i stället att vi ska försöka att vara så smarta som möjligt i hur vi sparar på våra resurser. På så sätt har vi också möjlighet att använda skogen för att bygga hus.


Anf. 27 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Jag är helt enig med Lorentz Tovatt om att vi ska bygga mer i trä. Men det kräver mer avverkning och att vi använder den skog vi har.

Lorentz Tovatt visar en total brist på förståelse för det svenska skogsbruket. Värdet ligger inte i de restprodukter som vi eldar upp i kraftvärmeverk eller som vi ska göra biodrivmedel av, även om Lorentz Tovatt och jag är helt överens om att vi ska öka den andelen både från svensk råvara och som inblandning. De delarna kommer ju att öka snarare än minska användningen av restprodukter. Sedan kommer vi kanske att nyttja dem i andra sektorer.

Det är ju inte så att du i dag sågar ned ett träd och kör in plank i ett kraftvärmeverk. Värdet i den svenska skogen när vi avverkar ligger i virket, och det använder du sedan. Det kan du inte effektivisera bort genom att använda solvärme i stället för flis i uppvärmningen. Du måste ha mer virke för att kunna bygga mer hus. Det är enkel logik och enkel matematik, och precis så fungerar den svenska skogsindustrin.

Hur, Lorentz Tovatt, ska vi kunna öka bostadsbyggandet med 20-25 procent och andelen byggande i trä med mer än 100 procent, trots att vi ska minska avverkningen av skog? Den matematiken går inte ihop. Den kan inte heller effektiviseras fram, för det är inte virket som i dag eldas upp till kraftvärme.


Anf. 28 Lorentz Tovatt (MP)

Herr talman! Det blir lite väl enkelt när Rickard Nordin pratar om det här. Det är helt korrekt att man inte skjutsar in virket i kraftvärmen, men det är ju inte så att allt det virke vi i dag avverkar hamnar i träbyggnation. Detta var lite av min övergripande poäng. När man gör avverkningar får man olika restströmmar, eller olika strömmar, av olika typer av produkter, och i dag används inte det virket enbart till att bygga hus. Det används till exempel till papper, blöjor och den typen av produkter. Där kan vi också effektivisera och minska. Vi i Miljöpartiet är helt öppna för ekonomiska styrmedel som gör att vi till exempel har ett mindre behov av papper.

Det finns en teknikpessimism här som innebär att man tror att man måste använda skogen överallt för att vi inte kan göra effektiviseringar inom andra sektorer. Själva utgångspunkten för vår politik är att vi först måste spara eller effektivisera. Därefter kan vi se var det finns behov som kvarstår, och så får vi täcka de luckorna.

Jag är öppen med att bioenergi och bioråvara är en helt central del i den svenska klimatomställningen inom olika sektorer.


Anf. 29 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Tack, Lorentz Tovatt, för inlägget!

Jag vill börja med att säga att jag håller med Lorentz Tovatt om att Sverige ska vara ett föregångsland som gör skillnad på riktigt, både genom att nå Sveriges egna klimatmål och genom att säkerställa att världen lyckas minska de samlade utsläppen.

Klimatförändringarna är på riktigt. Vi ser effekterna här och nu, och vi måste agera här och nu. Ändå gör regeringen på område efter område för lite för att möjliggöra den omställning som vi behöver. Regeringen vill ha fossilfri el men lägger ned kärnkraften. Den vill ha elbilar men bygger inte ut laddinfrastrukturen tillräckligt. Den vill elektrifiera industrin men inte förkorta miljötillståndsprocesser. Regeringen vill ha batterier men inte bryta mineral.

På område efter område kan vi konstatera att det är väldigt fina ord men att det är regeringens politik som försvårar omställningen när det bryts ned till praktiken.

Jag blir provocerad när varje klimatinlägg som kommer från Miljöpartiet i princip är en hyllning till dem själva. Enligt Naturvårdsverket behöver vi minska utsläppen med 5-8 procent per år, men under den här regeringen har vi snarare minskat utsläppen med mindre än 1 procent per år. Företag skriker om elbrist, höga elpriser och tillståndsprocesser som är långa och oförutsägbara. Industrin i norr och företag i söder vittnar om att allting står på spel om vi inte får den el vi behöver.

Då kommer jag tillbaka till frågan. Det var intressant att Lorentz Tovatt nu pratade om att vi först måste effektivisera och sedan kan se på behoven. Detta leder mig in på elfrågan. Hur mycket el tycker Miljöpartiet att vi behöver framöver för att lyckas med omställningen? Håller man med Energimyndigheten och Svenskt Näringsliv, som pratar om kanske 60 procent mer el till 2045? Och om man skulle märka att det förnybara inte kan möta upp, är man då från Miljöpartiets sida beredd att ompröva sin syn för att lyckas med klimatomställningen?


Anf. 30 Lorentz Tovatt (MP)

Herr talman! Tack, Jessica Rosencrantz, för frågorna!

Klimatpolitik

Jag måste säga att jag inte förstår vad Jessica Rosencrantz menar. Menar hon att det är dåligt att vi har femdubblat elexporten till Polen de senaste tio åren? Menar Jessica Rosencrantz att det är dåligt att vi har gått från att nettoimportera 6 terawattimmar till att nettoexportera 25 terawattimmar? Det är ju den utvecklingen vi har sett.

Att vi har haft enstaka timmar då det har varit kallt och elpriset har gått upp är inget konstigt. Så är det alltid, i alla länder, och det har alltid varit så i Sverige. Det har blivit mindre så i Sverige sedan den här regeringen tillträdde.

Klimatpolitik

Jag förstår inte vad som menas med frågan. Alla tendenser och trender visar på raka motsatsen till det som Jessica Rosencrantz vill få det att låta som. Detta vill jag ha sagt först.

Vilka behov vi ser framöver är en relevant och intressant fråga. Fram till 2030 kommer vi att bygga upp överskottet och ha alltmer el och allt lägre elpriser. Därefter kommer det att skifta. Vi kommer att ha ett större behov. Flera av de industrianläggningar som jag pratade om i mitt anförande kommer att börja komma igång närmare 2030, och då kommer vi att börja se ett ökat behov igen.

Mitt svar på det är naturligtvis tvådelat.

Det ena är effektivisering, som jag nämnde tidigare. Där har vi jättestor potential; man skulle kunna energieffektivisera industrin med 8 terawatttimmar per år. Det finns en enorm potential för att energieffektivisera, och Miljöpartiet vill ha en politik för det.

Det andra är havsvinden. Där har vi en enorm potential. Om man tittar på hur EU skissar på detta ser man att deras uppdelning i princip är att Sverige ska kunna bygga uppemot 100 terawattimmar havsbaserad vindkraftsproduktion. Det finns väldigt stor potential, och behovet kommer att kunna tillgodoses.

(forts. § 10)

Beslut

Nej till motioner om klimatpolitik (MJU9)

Riksdagen sa nej till cirka 100 förslag om klimatpolitik i motioner från den allmänna motionstiden 2020. Förslagen handlar bland annat om Sveriges, EU:s och internationellt klimatarbete, klimatanpassning, negativa utsläpp och kompletterande åtgärder, industri och export, forskning, utvärdering och rapportering. Riksdagen hänvisade främst till pågående arbete inom området.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.