Kapacitetsbrist i elnäten

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen i betänkandet.

Under senare tid har det uppkommit situationer då elbrist rått i Sverige. Detta blir fallet om elproduktionen inte täcker efterfrågan eller om det saknas tillräcklig kapacitet att överföra elen. Kapacitetsbristen i elnäten har blivit än mer påtaglig som en följd av att städer växer utan att elnäten samtidigt förstärks och moderniseras i motsvarande takt. Detta drabbar såväl hushållen som näringslivet i Sverige. Jämte detta finns ett generellt problem som numera återfinns inom nästan all tillståndsgivning i Sverige, nämligen alltför långa väntetider i tillståndsprocesser. Att erhålla tillstånd för utbyggnad av elnät kan dröja uppemot tio till tolv år.

Dessa brister har lett till problem för företag runt om i Sverige. Det är inte svårt att tänka sig in i situationen. Vilka företag skulle vara nöjda med beskedet att få vänta tolv år på att få el till den fabrik eller anläggning de tänkt bygga? Det är inte bara investeringarna som uteblir, utan det är även arbetstillfällen och skatteintäkter som går förlorade. Detta utgör ett stort hinder för den samhällsutveckling som är önskvärd för att kunna nå fossilfrihet genom elektrifiering, något som förväntas öka elförbrukningen avsevärt. Även utbyggnaden av överföringskapaciteten måste i högre grad stå i samklang med samhällsplaneringen.

Fru talman! Vi står bakom näringsutskottets förslag att regeringen ska följa upp och analysera de åtgärder som de olika aktörerna vidtog för att motverka den akuta kapacitetsbrist i elnäten som drabbade framför allt Stockholm och Skåne under föregående år. Uppföljningen ska även belysa huruvida det finns andra åtgärder att vidta som är effektivare och som därmed lämpar sig bättre om liknande situationer skulle uppstå igen. Däremot menar vi att beskrivningen av den uppkomna situationen missar en central orsak till att situationen på elmarknaden gått från allvarlig till akut, nämligen det faktum att regeringen - också under föregående år - valde att höja skatten på bland annat kraftvärme genom energi, koldioxid- och avfallsförbränningsskatt.

I en interpellationsdebatt som ägde rum i denna kammare i maj 2019 diskuterade undertecknad och den socialdemokratiska energiministern Anders Ygeman de aviserade skatterna för kraftvärmen. Från regeringens sida var svaret då att man inte såg att detta skulle kunna leda till brist i överföringskapacitet. Anders Ygeman yttrade: "Stockholms politiker får välja om de tror att det finns en risk för regional kapacitetsbrist om de vill framställa el i sitt verk eller om de vill maximera sin egen vinst och då producera värme." Regeringen såg alltså inte detta problem komma, eller - i bästa fall - så ansåg de inte att det här var deras problem, detta trots de varningar som kom från i praktiken samtliga aktörer och remissinstanser när man beredde dessa skattehöjningar.

Sverigedemokraterna menar att denna bristande förståelse är en del av problemet. Det är åtminstone för oss uppenbart att den chockhöjda skatten på kraftvärme tvingade fram nedläggning av kraftvärmeproduktion i både Malmö och Stockholm. Därigenom minskade elproduktionen och förutsättningarna för större nyanslutningar till elnäten kraftigt i dessa regioner.

Vi anser därför att ställningstagandet från näringsutskottet borde ha inkluderat att regeringen även bör följa upp hur de ökade skatterna på kraftvärme bidrog till att skapa den akuta kapacitetsbrist som uppkom. Det kan även i detta sammanhang finnas skäl att analysera andra relevanta skatter som kan ha bidragit till och haft effekt på den uppkomna situationen. Vi tycker att det borde vara tämligen självklart att beakta de energipolitiska konsekvenserna, men här är vi tyvärr ensamma om att tycka det.

Fru talman! Vi debatterar betänkande NU5, Kapacitetsbrist i elnäten. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på reservationen.

För 150 år sedan började Sverige elektrifieras. Fotogenlampor byttes ut mot glödlampor. Vedspisar byttes ut mot elspisar. Sverige var faktiskt det första land i världen där praktiskt taget alla hushåll elektrifierats.

Nu står vi på tröskeln, eller på gränsen, till nästa generations elektrifiering. Vi ställer om transportsystemet. Vi är redan på väg. Snabbare än vi tror kommer stora delar av personbilsfordonsflottan att vara eldriven. Vi kommer också att se samma utveckling i de delar av industrin som ännu inte har elektrifierats.

Sverige har helt unika förutsättningar att klara omställningen till förnybar energi och samtidigt säkra försörjningstrygghet och konkurrenskraft. Förra året producerades 163 terawattimmar el i Sverige. Vi nettoexporterade 26 terawattimmar, vilket är alla tiders rekord.

Vi socialdemokrater, som är ett klimatparti, är mycket glada över den här utvecklingen. Men visst finns det utmaningar. En av utmaningarna är kapacitetsbrist i elnäten.

Vi ser en stark urbanisering där storstadsregionerna växer. Helt nya elintensiva verksamheter har tillkommit, som exempelvis serverhallar med ett effektbehov som ibland motsvarar effektbehovet i en stad av Västerås storlek. I exempelvis Stockholms län har befolkningen ökat med drygt 250 000 personer. Men investeringarna i elnät har inte alls ökat i samma takt.

Därför, fru talman, presenterade regeringen tillsammans med energibranschen ett initiativ för att öka investeringarna i elnäten och för ökad regional effekt. Regeringen avsåg att lägga fram ett lagförslag som skulle bidra till att öka investeringarna i elnäten. De lokala elnätsägarna i Skåne och Stockholm skulle göra insatser för att säkra den lokala och regionala effekten i respektive region. De direkta resultaten var att kraftvärmen i Malmö och Stockholm inte stängdes ned, och därmed säkrades tillräcklig effekt.

Nu vill utskottet se vilka effekter åtgärderna som regering vidtog i höstas fick för att motverka den akuta kapacitetsbristen i Stockholm och Skåne. Var de effektiva, eller kunde man gjort på ett annat sätt? Uppföljning och analys är alltid bra för att veta om åtgärderna man har vidtagit uppnår önskad effekt och hur kostnadseffektiva de har varit. Detta gör man för att i framtiden veta vad som är mest effektivt att göra. Det vi vet är att det mesta i samhället nu går mycket fortare än för några år sedan. Det handlar exempelvis om utbyggnaden av elintensiv verksamhet. Men det handlar också om utbyggnaden av förnybar energi.

Fru talman! I takt med att samhället elektrifieras behöver elnäten och elmarknaden på alla nivåer utvecklas, byggas ut och användas på ett mer effektivt sätt. Ett flertal åtgärder pågår och planeras för att skapa gynnsamma förutsättningar för en väl fungerande elmarknad.

I debatten kan det låta som att ingenting görs, men det är naturligtvis fel. Svenska kraftnät gör historiskt stora investeringar i transmissionsnätet, och även regionala och lokala aktörer gör investeringar i sina nät. Det är investeringar i nya anslutningar, marknadsintegration och reinvesteringar i befintlig infrastruktur.

SVK gör en serie åtgärder för att just hantera kapacitetsbristen på lång sikt men också som kortsiktiga lösningar innan nya ledningar är på plats. Andra åtgärder är kortare och effektivare tillståndsprocesser, marknadsdesign, efterfrågeflexibilitet, nätstabilitet och ytterligare systemtjänster.

Fru talman! Avslutningsvis: När Sverige elektrifierades för 150 år sedan präglades samhället av framtidsanda. Nu gör vi det igen. Det finns utmaningar med elnäten, men vi har bra förutsättningar.

Vi behöver göra många saker samtidigt, och vi kommer att behöva hjälpas åt. För jag är övertygad om att för att ett litet land ska klara stora utmaningar, ja då krävs det att vi gör saker tillsammans.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anna-Caren Sätherberg (S).

Fru talman! I mitt anförande lyfte jag fram den reservation som Sverigedemokraterna har i betänkandet där vi vill att man i analyserna även borde beakta vilken påverkan som skattehöjningarna hade för de beslut som fattades där kraftvärme lades ned.

Från regeringens sida och i de svar som har getts i interpellationsdebatter har man talat utifrån kontexten att man inte har någon uppfattning om huruvida det har påverkat eller inte. Man har mer skjutit över det till att det är Stockholmspolitiker som får fatta beslutet. Man tror att det kan leda till effektbrist och så vidare.

Här vill vi ändå mena att vid utformningen av energipolitik är det viktigt att det finns en politisk förståelse för hur regler, skatter och marknadsfunktioner påverkar de beslut som aktörerna fattar för att se till att vi även i framtiden har ett elsystem som präglas av en hög leveranssäkerhet och en hög driftsäkerhet.

Fru talman! Här någonstans vill jag ändå fråga huruvida Socialdemokraterna anser att skattehöjningarna påverkade eller inte påverkade besluten som fattades att lägga ned kraftvärme.

Fru talman! Tack, Mattias Bäckström Johansson, för frågan!

Den här frågan har diskuterats, precis som Mattias Bäckström Johansson tar upp, i flera interpellationsdebatter. Svaret har varit ganska tydligt. Man ska stå för sina egna kostnader och även miljökostnader. Det är vad det kokar ned till.

Kommunerna äger kraftvärmeföretagen, så visst har Stockholmspolitikerna ett ansvar i detta. Det gäller hur man ska göra med utformningen av verksamheten i framtiden. Men det gäller också vad man väljer att ta ut för vinster från respektive bolag.

Hur det än är så är det nätbolagen som gör nätinvesteringar. Vi kan konstatera att i många storstadsregioner har inte nätföretagen gjort dessa investeringar som vi ändå har sett att vi behöver. Det är därför vi är i den här situationen, anser jag.

Fru talman! Jag vill någonstans mena på att förståelsen är viktig. Det tar lång tid att bygga elnät, tio till tolv år. Det tar lika lång tid att kanske bygga ny kraftproduktion för att kompensera. Det tar lång tid att ställa om ifall man har ett kraftvärmeverk där man till exempel vid spetslast eldar med fossilbaserat bränsle.

Det tar tid att ställa om. Här kastar man fram skattehöjningarna med några månaders varsel och förväntar sig att de ska kunna ställa om. Det var inte möjligt, och det ledde till att kraftproduktion lades ned. Det gör att man forcerar problemen med effektbrist till väldigt liten nytta eller ingen alls.

Det skapar begränsningar i Sverige med att företag inte kan bygga ut sina verksamheter. De kan inte skapa arbetstillfällen. Vi får då kompensera med att importera el från grannländer. Vi kan se både i Danmark och Tyskland och i Polen att det är kolkraft som vi någonstans ökar vårt beroende av. Det leder oss bort från en väg som bygger på fossilfrihet.

Här borde man i stället se vinsten av att investeringar är på väg att göras, att man håller på att ställa om och att man låter det ta den tid som behövs. Här är vi fortsatt oroliga. Saknar man den förståelsen är det kanske svårt att leda oss ur den här situationen.

Jag har i sådana fall bara som ett medskick att detta borde vara något som beaktas i högre grad när man ska utforma politiken. Det tar väldigt lång tid att bygga nya anläggningar, och det tar lång tid att komma ut från det här. Ser man inte det kommer vi inte heller att kunna lösa de problem vi har framför oss med akuta utryckningar och olika handslag som leder till olika former av suboptimeringar.

Fru talman! Tack, Mattias Bäckström Johansson, för debatten!

Kraftvärmeproduktionen är extremt viktig utifrån perspektivet att den finns där människor bor. Det är den stora förtjänsten med både fjärrvärme och kraftproduktion. Naturligtvis ska deras förutsättningar vara rimliga. Men det kan inte komma som någon överraskning att vi går mot ett fossilfritt samhälle, inte för någon av oss vare sig i kammaren eller i kraftbranschen. Jag vill påstå att besluten om skatteförändringar var aviserade på ett eller annat sätt i god tid. Det tycker jag ändå att man ska ha med sig.

Naturligtvis gör det ont att ställa om. Det känner vi nog lite till mans att det kan göra ibland. Men hur det än är så är det en nödvändig resa vi gör. Jag tycker ändå att vi har kommit bra ut ur detta. Jag vill poängtera att den situation vi nu är i handlar mycket om att nätföretagen inte har investerat i den omfattning som de borde ha gjort under lång tid. Det är den springande punkten i den här frågan.

Fru talman! Skåne vill, precis som hela övriga Sverige, ställa om till fossilfri el och bli grönare. Men hur ska det kunna vara möjligt för Skåne när man inte har tillgång till tillräcklig elkapacitet och tvingas använda el från oljekraftverk mitt i sommaren? Skåningarna och de skånska företagen ska kunna koncentrera sig på sina liv och sina verksamheter och inte på om det finns tillräcklig elkapacitet.

I detta utskottsbetänkande har vi från Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet tagit initiativ till att de åtgärder som vidtagits för att lösa den akuta kapacitetsbrist som rådde i Skåne och Stockholm 2019 ska följas upp och utvärderas och återrapporteras till riksdagen. Vilket särskilt investeringsutrymme har godkänts för investeringar i elnätet, och är dessa kostnadseffektiva?

Skåne och Stockholm är regioner som har haft akuta effektproblem. Det var något som vi kunde se komma men som ansvarig minister ihärdigt försökte tona ned ända till dess att problemet var ett faktum. Detta är ett politiskt ledningsproblem. Både produktion och distribution av elenergi är trots att detta är en form av marknadsekonomi beroende av politiska beslut.

Fru talman! Nu är vi här, och nu har åtgärder vidtagits för att försöka överbrygga den akuta bristsituationen. Men vilka åtgärder är det, hur stora är de och vad kostar detta? Det är relevanta frågor. Vad görs, och vad kan göras för att förhindra fler akuta eleffektproblem? Vad görs för att se till att de åtgärder man vidtar är de bästa och mest kostnadseffektiva?

Fru talman! Om inte politiken fattar rätt beslut och verkar för att det finns en robusthet i kapaciteten i elsystemet äventyras mycket. Det är inte brist på elkapacitet vi behöver då företagen ska kickstarta efter coronapandemin och i en lågkonjunktur. Tvärtom kommer elkapacitet att vara viktigare än någonsin. Vi ser en ökad digitalisering och en ökad elektrifiering som några av de starkaste trenderna efter coronapandemin.

Nedstängningen av den sista delen av Barsebäck år 2005 och nedstängningen av Ringhalsverken nu drabbar södra Sverige och Skåne speciellt - detta eftersom den pålitliga vattenkraften till största delen finns i norr och eftersom kapaciteten i ledningarna inte alltid räcker till. Skåne har gjorts sårbart då den lokala planeringsbara energin från kärnkraften har lagts ned utan att ersättas av annan planeringsbar el. Man kan inte lita på vindkraft eller solenergi så länge energin inte går att lagra på ett effektivt sätt.

Fru talman! Sverige är ett välfärdsland. Det har sin bakgrund i att vi är en stark industrination och att kvalitet och effektivitet alltid har varit en ledstjärna. Det har också sin bakgrund i att vi har haft god tillgång till driftssäker och relativt billig energi för vårt näringsliv och vårt samhälle i övrigt. Hela grundkonceptet för svensk framgång vilar på god kapacitet i elnäten.

Genom detta har vi kunnat vara konkurrenskraftiga inom basindustrin, som fortfarande står för en stor del av våra exportvaror. Vi har nu ett näringsliv och ett samhälle som ambitiöst har tagit på sig den stora uppgiften att ställa om till en energikonsumtion som är fossilfri. Det är en gigantisk utmaning. Det är också till viss del därför den nya industrin, som datorhallar och batteritillverkning, faktiskt placeras i Sverige.

Fru talman! Trots att man arbetar mycket med energieffektivisering i industrin och det övriga samhället kommer omställningen till det fossilfria samhälle vi alla vill ha att kräva mer, inte mindre, energi.

Basindustrin, som stål och skog, behöver mycket energi. Men det gäller inte bara dem, utan i stort sett all industriproduktion är beroende av billig och driftssäker energi - en energi som i dag också måste vara fossilfri för klimatets skull. Annars tvingas kommuner och företag att tacka nej till viktiga företagsetableringar. Det är en felaktig ordning när viljan att etablera sig som företag finns, men inte elkapaciteten.

Vilka åtgärder har då vidtagits för att elkapaciteten i södra Sverige och i Stockholmsområdet ska garanteras? Och hur effektiva har dessa åtgärder varit? Det är två mycket relevanta frågor som näringsutskottet nu vill ha ett svar på.

Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

Fru talman! Vi känner alla till bakgrunden till att vi står här i dag. Under 2019 drabbades min hemregion Skåne, men även Stockholm, av kapacitetsbrist i elnäten. Det innebar bland annat att företag inte kunde få svar på om de kunde starta ny produktion, att nya stadsdelar i Malmö fick stå på vänt och att det skapades osäkerhet kring omvandlingen av bussflottan till elbussar.

Regeringen, Svenska kraftnät och de regionala elnätsägarna vidtog då olika åtgärder för att komma till rätta med situationen. Det var bra, och det var nödvändigt, att det äntligen blev lite fart på regeringen och övriga för att lösa ett problem som har funnits på horisonten länge.

Men det är också viktigt att säkra att de beslut som då fattades var de rätta. Därför tog Centerpartiet tillsammans med M, L och KD initiativ till att kräva att regeringen analyserar de åtgärder som vidtogs för att motverka den akuta kapacitetsbristen i bland annat Skåne. Det gäller både att analysera åtgärderna i sig och såklart att säkra att åtgärderna är kostnadseffektiva. Det är inte minst viktigt för att skapa beredskap inför eventuella framtida problem, för risken finns att kapacitetsproblemen inte är slut.

Vi är mitt inne i en spännande omställning till ett mer hållbart samhälle med minskade utsläpp. En av nyckellösningarna i Fossilfritt Sveriges färdplaner är elektrifieringen av samhället. Sverige har under lång tid legat relativt stabilt när det kommer till efterfrågan på el; vi har till och med haft överskott som vi har kunnat exportera. Men nu väntas efterfrågan på el öka kraftigt när vi ska elektrifiera vad som motsvarar ungefär en och en halv gånger Danmark - inte när det gäller storleken men i antal människor. Annars hade det inte varit så mycket!

Energieffektivisering kommer att avhjälpa en del, men det kommer inte att gå jämnt ut med den ökade efterfrågan. Samtidigt pekar mycket nu på att nätet är underdimensionerat med många flaskhalsar.

Problemet är inte att det produceras för lite el utan att näten inte förmår leverera i nivå med de växande behoven. Detta är ett direkt hot mot hela klimatomställningen och Sveriges förmåga att nå nettonollutsläpp till 2045. Det är även ett hot mot den svenska industrin och alla jobb den bidrar med.

Vi måste ta företags varningsklockor om att inte kunna utöka sin verksamhet i Skåne på stort allvar. Det gäller även Stockholmsregionen. Med snabb tillväxt, högt bostadsbyggande i storstäderna, stora serverhallar och fler eldrivna fordon klarar de svenska elnäten i dag inte de växande behoven.

Dessvärre kommer det att ta flera år att bygga ut stamnäten. Därför krävs andra lösningar på kort sikt. Centerpartiet har visat vägen med en rad förslag.

Fru talman! Vi måste göra det dyrare med el när trycket är som högst och billigare när det finns mer kapacitet. Därför vill Centerpartiet införa timmätning senast 2025. Vi vill att elskatten anpassas efter användande.

Kommuner och offentlig sektor måste bli bättre på att använda el mer effektivt och att anpassa användningen för att inte bidra till topparna i efterfrågan på el. Rent konkret kan det till exempel handla om att skjuta på uppvärmningen av simhallar någon timme för att undvika att belasta elnäten samtidigt som hushållen gör det.

Förutsättningarna för lokal kraft måste förbättras. Det handlar dels om kraftvärmens konkurrenskraft, som andra har nämnt här i dag, dels om möjligheter att bygga havsbaserad vindkraft till i exempel i Skåne och södra Sverige och att dra kablarna till rätt platser. Det sätter i dag försvaret och lokala protester ofta stopp för.

Vi måste också ställa skarpare krav på nätbolagen att upphandla mer lokal kraft. De hävdar i sin tur att ansvaret ligger på Svenska kraftnät. Där måste vi förtydliga nätbolagens ansvar för att säkra den kraft som behövs lokalt.

Regionerna bör se över hur elanvändningen ser ut för att identifiera vilka som endast använder en del av den el de har i sitt abonnemang och huruvida det går att omförhandla vissa avtal för att frigöra kapacitet. Det var en av de saker vi såg gav stor effekt i samband med insatserna i Skåne. Det är relevant för hela landet.

Vi måste fortsätta att stimulera innovationer för att lagra el vid överskottssituationer, till exempel i batterier och vätgas.

Slutligen, fru talman: Elnätet måste byggas ut, men tillståndsprocesserna tar alldeles för lång tid. Centerpartiet vill därför införa ett skarpt mål om halverade tillståndstider. Vi behöver samtidigt skapa ett snabbspår för klimatsmarta investeringar samt se till att myndigheternas olika delar i processen kan pågå parallellt och inte efter varandra. Det skulle skapa mycket snabbare tillståndsprocesser.

Fru talman! Det finns alltså gott om lösningar att ta av för att lösa kapacitetsbristen i Skåne och resten av landet. Att Ygeman och regeringen till slut kopierade flera av Centerpartiets förslag för att lösa kapacitetsbristen i Skåne förra året var mycket positivt, men regeringen har genom hela denna fadäs varit seg och ovillig att samtala med övriga partier. Så kan vi inte ha det! Andra partier har varit villiga att prata, men ingenting har hänt. Detta är alldeles för viktiga frågor för ett sådant agerande.

Vi kan inte heller bygga framtidens energilösningar på att skånska elkunder ska betala för systemfel de inte har varit orsak till. Det är dags att säkra att skåningarna får ett elsystem som säkrar både hållbar stadsutveckling och gröna transporter - och ja, såklart, nygräddade gifflar. Vad vore jag för skåning om jag inte avslutade med lite gott till kaffet?

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag börjar med att citera vad utskottet i detta betänkande faktiskt kräver ska göras. Under rubriken "Utskottets förslag i korthet" står det: "Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen bör följa upp och analysera de åtgärder som inblandade aktörer vidtog för att motverka den akuta kapacitetsbristen i elnäten som drabbade de båda regionerna Skåne och Stockholm 2019."

Jag vill passa på att tacka initiativtagarna till utskottsinitiativet för att det nu blir ett tillkännagivande som innebär att man tittar på vilka orsaker som har inneburit kapacitetsbrist i elnäten i ovannämnda regioner. Speciellt är det en skrivning som gör mig glad och som faktiskt gjorde att jag och Vänsterpartiet ställde oss bakom initiativet, fru talman. Smaka på dessa ord: "analysera de åtgärder som inblandade aktörer vidtog för att motverka den akuta kapacitetsbristen i elnäten".

Inblandade aktörer, står det. Här tror jag att olika partier kommer att fokusera på olika syndabockar eller i alla fall försöka vältra över ansvaret på framför allt regeringen. Jag vill med bestämdhet hävda att orsaken till att vi hamnat i denna situation kan stavas "avregleringen av elmarknaden".

Fru talman! När detta marknadsexperiment infördes var argumenten att energibranschen skulle bli effektivare, att elen skulle bli billigare och att valfriheten skulle öka för konsumenterna. Det är sant att du kan välja elhandelsbolag, men du kan inte välja vem som har hand om elnäten som levererar din el.

Hur blev det då för konsumenterna? Blev det billigare? Man måste nog erkänna att elen i Sverige i dag är förhållandevis billig, men jag vill hävda att detta också har med politiska åtgärder att göra, åtminstone att produktion av förnybar el med incitament i startskedet har gjort att detta lyckats. Jag tänker givetvis också på certifikatsystemet och allt som gjort att vi fått in sådant som faktiskt är konkurrenskraftigt.

Men hur blev det med elnäten då? Jo, det finns nog ingenting i samhället som har haft samma prisutveckling som elnätspriserna, och då menar jag prishöjningar som konsumenterna har drabbats av. Det är komplicerat att gå igenom allt om hur detta marknadsexperiment var tänkt att fungera, men jag gör i alla fall ett försök att förklara - och förstå själv, för den delen.

Kundernas elnätsavgifter ska enligt ellagen vara objektiva och icke-diskriminerande. Om en kund på glesaste landsbygden betalar 7 000 kronor mer för transport av samma summa el som en kund i storstaden, är inte det lite diskriminerande?

Energimarknadsinspektionen är tillsynsmyndighet och beslutar om elnätsföretagens intäktsramar, det vill säga den totala summa som kunderna tillsammans ska betala för att nätägarna ska drifta, avskriva och ge avkastning på kapitalet. Sedan finns det skrivningar som gör att det ska jämföras med alternativa placeringar med jämförbara risker och så vidare.

Den fråga jag ställer mig är om det är rimliga avkastningar när man höjer priset med 7-8 procent med hänvisning till att pengarna ska gå till investeringar men när, med facit i hand, bara 1 procent gick till investeringar? Är skillnaderna i landet och mellan bolagen rimliga? Är det rimligt att något som vi betraktar som samhällsinfrastruktur har blivit en lukrativ marknad som det dessutom är monopol på?

Det är miljardbelopp som nätbolagen rullat över till moderbolagen och som därifrån slussats över som utdelningar till ägarna. Jag brukar för det mesta vara en pragmatisk politiker, och jag förstår att marknaden ibland kan lösa utmaningar på ett hyfsat sätt. Men när man låter samhällsviktiga funktioner bli föremål för vinstmaximering där konsumenterna blir betalarna och med konsekvensen att allt blir dyrare och sämre försvinner min tilltro till att marknaden ska fungera på detta område.

Tillbaka till betänkandet, fru talman, och det som sägs om att följa upp och analysera de åtgärder som inblandade aktörer vidtog. Jag hoppas verkligen att uppföljningen ger svar också om andra aktörer förutom givetvis Svenska kraftnät, regeringen och tillsynsmyndigheten. Jag hoppas att också nätägarnas ansvar granskas, att man tittar längre bort än årsredovisningen och ser hur mycket ägarna kan plocka åt sig i en tillsynsperiod. Här menar jag att man borde titta på minst en tioårsperiod: Hur mycket har man plockat åt sig av konsumenternas pengar som var tänkta att se till helheten i elnäten så att de fungerar i framtida scenarier?

Fru talman! Om jag kunde önska mig något av kapitalismen vore det att i anständighetens namn lämna bort sådant som ingen medborgare kan väja bort. Här skulle jag kunna nämna många saker som blivit avreglerade och där politiken borde ha agerat på ett annat sätt. För att inte riskera att hamna utanför ämnet, fru talman, stannar jag dock med jämförelser. Men som en vädjan till liberala marknadsförespråkare: Låt inte girigheten slå sönder sammanhållningen, som vi kan göra så mycket bra av i det här landet!

Fru talman! Det senaste året har Sveriges elförsörjning varit kraftigt omskakad flera gånger. För ett år sedan tvingades flera företag i Skåne och Stockholm att ställa in omfattande investeringar och nybyggnationer. Anledningen var att det inte fanns tillräcklig tillgång till el på rätt ställe och vid rätt tidpunkt. Tusentals jobb riskerades, och Sveriges rykte som ett företagarvänligt land drogs lite grann i smutsen. Situationen löstes genom ett snabbt hoplappat krispaket från regeringens sida.

I somras var det dags igen. Då tvingades Svenska kraftnät vidta nödåtgärder för att klara driftssäkerheten i södra Sverige. En snabbupphandling gjordes för att tillgängliggöra Ringhals 1, Karlhamnsverket och Rya kraftvärmeverk, för att förbättra spänningsstabiliteten och tillhandahålla kortslutningseffekt. Hade det inte gjorts hade allvarliga fel kunnat inträffa.

Fru talman! Så här kan vi inte ha det i Sverige. Företag och hushåll måste kunna räkna med en trygg och leveranssäker elförsörjning. Det är en hygienfaktor för ett välfärdsland som Sverige, där jag upplever att både medborgare och företag vill vara med och bidra till en klimatförändring på riktigt. Men då behövs säker tillgång till el.

Den här typen av brister i elsystemet leder till dyra och ogenomtänkta krisåtgärder. Att vi tvingas elda med fossila bränslen är ett kraftigt bakslag för vårt klimatarbete. Här krävs krafttag från politiken, då samhällets omställning medför ökade krav på en säker tillgång till el. Ska industri, transporter och alla de företag som står inför enorma möjligheter och har en vilja att vara med och bidra ha en möjlighet till omställning innebär det att vi politiker måste ge förutsättningarna.

Den situation som inträffade i Skåne och Stockholmsregionen under 2019 visade på allvarliga brister i nätkapaciteten, och situationen eskalerade snabbt från ett allvarligt till ett akut läge. Orsakerna var flera, bland annat de försenade överföringsförbindelserna som dragit ut på tiden men som skulle ha varit klara. Vi vet också att Barsebäck togs ur drift för 20 respektive 15 år sedan. Även lokal produktion har tagits ur drift.

Fru talman! I dag är vi ett enat utskott eftersom vi tillsammans med moderater, liberaler och Centerpartiet har lagt fram detta utskottsinitiativ. Vi är ett enat utskott som vill titta närmare på den uppkomna situationen och se analyser av de åtgärder som genomfördes och som det verkar finnas en del oklarheter och motstridiga uppgifter kring, exempelvis åtgärder där statliga beredskapspengar har använts till att köpa gasturbiner eller där elnätsföretag har fått möjlighet att via intäktsramen kunna finansiera uppköp av lokal elproduktion.

Vi kristdemokrater ser det även som självklart att analysen kommer att ta med olika perspektiv till orsaken och att det eskalerade så snabbt. Jag tänker bland annat på den ohyggligt kraftiga skattepålagan som drevs igenom av regeringen och samarbetspartierna på kraftvärmen förra året och som har slagit undan benen för dessa aktörer och på att det spelar roll för den uppkomna situationen.

Eftersom det inte finns någon offentlig sammanställning som beskriver alla de åtgärder som har vidtagits - vilka effekter de gav och kostnaden för detta - finns det goda skäl för regeringen att följa upp detta och titta vidare och analysera det för att kunna dra lärdomar när situationer som dessa uppkommer igen.

Energimarknadsinspektionen ger uttryck för att fler städer kan komma att stå inför liknande situationer i framtiden, alltså inte enbart Stockholms och Skånes regioner som redan har en kärv situation. Därav är det viktigt att detta arbete genomförs skyndsamt och redovisas till riksdagen.

Fru talman! Jag skulle vilja börja någon annanstans än var vi nu har varit i debatten. Jag satt och lyssnade på er andra som debatterade, och så funderade jag på sådana där bilder från rymden, ni vet, där man ser hur jorden tänds upp i olika tidszoner. Först är jorden alldeles mörk, och sedan börjar det glimra runt hela planeten av lampor som tänds, av städer som vaknar och av mänsklig aktivitet.

Jag blir alldeles varm i kroppen, fru talman, när jag tänker på hur människor har skapat så mycket välstånd och så mycket frihet och möjligheter för sig själva och framtida generationer!

Fru talman! El är verkligen någonting som skapar frihet. Varje lampa som tänds och glimrar på jorden skulle kunna vara tänd av ett barn som får ljus att göra läxorna i. Eller så är det en industri som lyser, dit en mamma eller en pappa går till jobbet och skapar välstånd och skapar grunden för all den välfärd som finns runt om på vår planet och också här i Sverige. Varje sådan lampa som tänds skulle kunna vara en strålkastare på en teater eller konsert där kultur skapas.

Fru talman! Det är verkligen så att el och elanvändning är något vackert. Det är verkligen en representant för mänsklig uppfinningsrikedom, och det är en representant för vår gemensamma strävan att skapa frihet och möjligheter.

Fru talman! Världen och jorden - den jord som vi kan se tändas upp från rymden - står inför en extremt stor utmaning i och med klimatförändringarna. Det låter ibland i debatten som att tiden slutar någon gång runt 2045, för det är ungefär där som vi slutar tala om våra mål. Så är det inte. Tiden kommer förhoppningsvis att fortsätta även efter 2045.

Min och Liberalernas utgångspunkt är att utsläpp som skadar klimatet måste elimineras. Det räcker inte med att vi har lite energieffektivisering här och där och släpper ut lite mindre och slår oss för bröstet för att vi tycker att vi släpper ut lite mindre än våra europeiska vänner, för utsläppen måste elimineras. Det handlar inte om att minska dem, utan det handlar om att få bort dem. Ska vi göra det kommer en ökad elanvändning med elektrifiering där vi ställer om till att använda el mer och mer att vara helt nödvändig.

I ljuset av det är det såklart oerhört tragiskt när handelskamrarna i Skåne och Stockholm - vi har talat mycket om Skåne och Stockholm här i dag - larmar om att företag inte vill etablera sig i de här regionerna därför att de är rädda för kapacitetsbrist. Det är oerhört smärtsamt att få höra, därför att det är när företag tänder lampor och sätter på maskinerna i sina industrier och när företagsamma människor går till jobbet och arbetar som välstånd skapas. Det är då grunden för hela vår välfärd läggs. Det är också då som ett litet barn som sitter hemma vid lampan och läser sina läxor kan få se sina föräldrar vara förebilder och gå till jobbet för att arbeta.

Jag måste säga att el och energi i grund och botten är en av de mest primära delarna av välfärdens kärna. Det är naturligtvis helt oacceptabelt när elbrist, energibrist eller kapacitetsbrist sätter käppar i hjulen för människor. Det får aldrig vara ett hinder för mänsklig utveckling. Det är helt oacceptabelt.

Det är mot den bakgrunden som man behöver gå till botten med detta och granska, syna och hitta brister och titta på vilka möjligheter som finns för att förändra det. Det system vi har kan inte vara byggt på ett sådant sätt att vi i debatten talar om etableringar av till exempel serverhallar som ett problem. Det är ju fantastiskt oavsett vilket företag eller vilken verksamhet som vill etablera sig i Sverige, och för att skapa möjligheter för fler människor är det någonting positivt.

Då måste vi ha ett system som är dimensionerat för detta, och det måste vara dimensionerat för att klara av att leverera fossilfri energi, fossilfri el, oavsett vilken tid på dygnet eller dag på året vi talar om. Och oavsett vad som händer måste den här delen, som är en av de mest grundläggande delarna av välfärdens kärna, vara säkrad.

Fru talman! Jag är kosmopolit i hjärtat. Jag vill ut och resa i världen. Och när jag åker ut och reser i världen vill jag kunna säga att jag är stolt över Sverige. Jag vill kunna säga: I Sverige klarar vi detta. Vi klarar att ställa om och att elektrifiera. Vi klarar att ha ekonomisk utveckling samtidigt som vi värnar om klimatet. Jag vill att Sverige ska kunna vara ett föredöme så att fler av de här lamporna runt om på jorden tänds med hjälp av fossilfria energikällor, elkällor, och inte med fossilelkällor som det tyvärr ofta är i dag.

Då är det återigen så att det blir oacceptabelt när vi måste använda oss av fossila källor när bristen blir alltför stor. Det är oacceptabelt.

Fru talman! Mot den bakgrunden, för att jag vill få fortsätta resa elektrifierat i världen och för att jag vill få fortsätta vara stolt över att vi har ekonomisk utveckling, för att jag tror på människan och för att jag förstår att el är en helt grundläggande del av välfärden som skapar frihet för människor, ställer jag mig bakom detta betänkande.

Fru talman! Liberalerna och Joar Forssell har överlag kloka uppfattningar inom energipolitiken. Jag kan instämma i mycket av det som sas i anförandet här. Men det som man inte ställer sig bakom i betänkandet är just att analysera och titta på vilka effekter förändringar i skatter får för de beslut som måste tas för anläggningsägare, hur det påverkar kraftvärmen och så vidare och just att analysera de energipolitiska konsekvenserna av det.

Jag tycker att det finns ett problem i energipolitiken med bristande förståelse för regler, skatter och marknadsfunktioner och hur det påverkar, och jag tycker att man måste ha en förståelse för det här när man ska utforma en vettig energipolitik som leder till att det blir hållbart över tid.

Jag vill ställa frågan till Liberalerna: Anser inte Liberalerna att förändringar i skatter påverkar de beslut som anläggningsägare behöver ta?

Fru talman! Tack, Mattias Bäckström Johansson, för frågan! Det är roligt att vi får ha den här diskussionen. Detta är min första debatt som ny ledamot i näringsutskottet. Det är alltid kul att få ett replikskifte. Jag vill bara säga det först.

När man beskattar något är det klart att det kommer att påverka. Det är klart att det är så. Så är det på alla skattepolitikens områden och även här. Jag tycker att det är helt rimligt att ställa sig bakom förslaget sådant det ser ut. Man måste börja sin genomlysning av detta någonstans, och även om vi tittar på just de här effekterna och gör genomlysningen på det området stänger det inte dörren för andra genomlysningar.

Jag är en del av januaripartierna. Innan jag kom till näringsutskottet var jag skattepolitisk talesperson för Liberalerna, och jag vet att när vi inom januariavtalssamarbetet förhandlar om skattepolitiken funderar vi också över effekter åt olika håll. Det är ingen hemlighet att vi i Liberalerna ibland har varit kritiska till saker som vi har gått med på i förhandlingar därför att vi har fått igenom andra saker. Men att lyfta ut detta och specifikt peka på det tycker jag inte riktigt platsar i just den här produkten.

Sedan är det naturligt att man hela tiden i politiken utvärderar effekterna av alla möjliga beslut som man fattar. Det är klart att det finns skattepolitiska åtgärder som påverkar detta. Det finns säkert också saker som gäller utbildningssystemet - har vi till exempel tillräckligt många duktiga ingenjörer som arbetar med detta? Det finns hur mycket som helst om vi ska expandera den här produkten, och då kanske vi inte borde stanna vid det som Sverigedemokraterna tar upp i sin reservation, utan det finns säkert många andra saker som också påverkar. Jag hoppas att man i en genomlysning kan hitta aktörer som pekar på det, så att vi kan göra mer framöver.

Fru talman! Det som skapar den specifika aktualiteten här är just den direkta inverkan det fick med skatterna som chockhöjdes på ett par månader utan föregående varsel. Det fanns i praktiken ingen möjlighet att ställa om utan att gå med förlust. Detta har forcerat läget till att gå från allvarligt till akut.

Man missar någonstans målet. Visst eldar vi kanske aningen mindre fossilt i spetslastsituationer i Sverige, men i stället gör vi oss mer beroende av import av kolkraftsproducerad el från våra grannländer. Då blir det ingen vinst för miljön i stort heller i och med att klimatet är globalt. Att man här missar insikten om vilken direkt påverkan detta hade tycker vi är tråkigt.

Sedan finns det mycket annat kopplat till de här skatterna som man också kan grotta ned sig i, men det kan behandlas i andra betänkanden. Vi tycker dock att det är väldigt centralt för förståelsen av att allt hänger ihop och att besluten får en påverkan när man redan hade effektbrist. Man hade ingången att det inte skulle bli någon påverkan, men alla sa att det ändå skulle komma att bli det. Det ledde till att problemet med kapacitetsbrist eskalerade ännu mer. Har man inte med sig den förståelsen är vi rädda för att man inte kommer att kunna lösa problemen. Risken är att man landar i andra former av suboptimering eller går fel när man inte lyckas lösa bristerna över huvud taget.

Vi kan väl nöja oss med att detta blir ett medskick. Sedan har vi förståelse för att man förhandlar i sak och kanske inte står bakom allt, men när det gäller just de här delarna har man inte signalerat att man har varit stora motståndare heller. Det gör mig lite besviken. Ser man inte de energipolitiska konsekvenserna av de skatter som har lagts på kraftvärmen blir det svårt att komma ut ur detta.

Fru talman! På ett sätt kan jag förstå Sverigedemokraternas fråga. När man är med i ett samarbete står man såklart bakom en helhet. Sedan betyder inte detta att man själv har haft ingångar som stöder varje del av den helheten. Så funkar ju ett samarbete.

Den här produkten handlar just om att följa upp och analysera de åtgärder som inblandade aktörer vidtog. Man kan naturligtvis alltid diskutera vem som är inblandad aktör eller inte. Jag ser det som att det, oavsett vilket skattesystem vi har, är helt nödvändigt att granska hur olika aktörer kan agera för att undvika att en sådan här situation uppstår.

Sedan finns det en legitim diskussion, som jag uppfattar förs, om till exempel vissa delar av skattesystemet, om forskningspolitiken, om utbildningspolitiken eller om andra delar av politiken som också påverkar möjligheten till god kapacitet. Jag tycker att den diskussion som vi för här och nu bör vara integrerad i alla möjliga debatter och diskussioner, för detta är ett så stort och samhällsomspännande problem att vi behöver grotta ned oss i det på en massa olika politikområden.

I just den här produkten tycker jag att det är positivt att man väljer att ha ett fokus, men det betyder ju inte att man inte ska analysera den typ av konsekvenser som ledamoten Mattias Bäckström Johansson beskriver, till exempel skattesystemet. Det finns en bred diskussion om hur det påverkar till exempel framtida innovationer. Det finns kanske möjlighet att använda exempelvis kraftvärme på ett klimatsmart sätt om man har rätt innovationer och rätt teknik på plats. Men detta är en annan diskussion som också bör tas.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag och passar på att hälsa Joar Forssell välkommen till utskottet och energidebatten. Vad mycket kul vi ska ha tillsammans framöver!

Vi ska i dag debattera elnätens funktionssätt. Till att börja med ska jag säga att vi har ett mycket säkert och stabilt elsystem i Sverige, sannolikt ett av de stabilaste i hela världen. Jag tycker att det är bra att ha sagt det, så att folk inte får det om bakfoten och missförstår debatten.

Det debatten handlar om är i mycket det rent lokala perspektivet: hur det ser ut i våra storstadsregioner och hur nätet fungerar just där. Det har ju att göra med specifika utmaningar i specifika situationer. Bakgrunden är att urbanisering, ökat företagande, fler människor och ökad elektrifiering helt enkelt har bidragit till att det blivit trångt i elnäten på lokal nivå.

Det var just detta som var regeringens fokus när man tog ett gemensamt initiativ för ungefär ett år sedan. Initiativet har handlat om en rad frågor. Den första är att öka investeringarna i näten tillsammans med nätbolagen. Det är något som är viktigt inte minst på lite längre sikt, men vi måste komma igång med investeringarna nu.

Något som den här kammaren inte har debatterat tillräckligt är flexibilitet, att öka mängden flexibla resurser i systemet, så att man kan hantera toppar och dalar.

Det handlar också om att bevara och säkra den lokala elproduktionen. På vissa talare har det låtit som att den under den här tiden har lagts ned för gott. Det stämmer inte. Det som hände var att regeringen gjorde en alldeles utmärkt kniptångsmanöver mot fossil kraftproduktion. Det är ju absurt att vi år 2019 skulle ha kvar kolkraft och fossilgas i vårt värme- och elsystem.

Regeringen gjorde en smart kniptångsmanöver. Man införde en skatt, eller snarare, om man ska vara konkret och specifik, fasade ut en fossilsubvention. Sedan tog man detta initiativ, och det innebar att vi säkrade den lokala produktionen och dessutom säkrade att den var förnybar. Detta att den skulle vara förnybar var något som Miljöpartiet var pådrivande i, vilket jag är väldigt stolt över. Slutligen uppdrog man åt myndigheterna att utreda aktörernas roller och ytterligare åtgärder. Det är detta som nu ska följas upp och analyseras.

Jag ska bara göra en utzoomning innan jag rundar av. Jag vill ändå nämna något om sommarens utmaningar - för detta var för ett år sedan. Vi har haft utmaningar även under sommaren. Jag vill nämna det. Jag vill förklara hur det ligger till, för det finns många missförstånd. Det finns de som på riktigt tror att Sverige lider av elbrist, alltså att vi på nationell nivå lider av elbrist. Det är i princip så långt från sanningen man kan komma.

Sommarens utmaning berodde egentligen på tre faktorer, eller på två huvudsakliga. Den första var att kärnkraften inte levererade. Det var kanske den viktigaste faktorn för att vi hamnade i en nödsituation i somras. Även en hel del av kraftvärmen låg nere. Ett skäl till att dessa kraftslag inte levererade var att det var ett lågt elpris. Vi hade en väldigt stor produktion från framför allt vatten och vind under hela våren. Det andra skälet handlar om rent säkerhetsmässiga aspekter på kärnkraften. Man var tvungen att stänga reaktorer eftersom de helt enkelt var farliga. Man var tvungen att genomföra nödåtgärder i själva kärnkraftverken.

Den andra stora faktorn var att man samtidigt med detta hade stora underhållsprojekt i nätet. Det gjorde att vi fick en situation där man i stor utsträckning plötsligt inte hade el i södra Sverige. Det fick ytterligare komplikationer, och det handlade om spänningen i nätet. När man inte har en lokal elproduktion förlorar man en del av den spänning som krävs för att el ska kunna föras över från norra Sverige till södra Sverige.

Det var så situationen såg ut. Det är himla viktigt att folk greppar det: att det handlar om kärnkraften och om underhåll av näten.

Om vi hade haft myndigheter som hade varit bättre på att prognostisera och på att förutspå detta hade vi kunnat undvika att hamna i den situationen. Om Svenska kraftnät hade varit framsynta, installerat spänningsstabilisatorer och jobbat mer med syntetisk svängmassa i vindkraftverken och med olika typer av roterande energimassa i systemet hade vi inte behövt hamna i denna situationen. Det är en läxa att lära, och det ska vi göra framöver.

När det gäller lokal produktion, näten, flexibilitet och lagring händer det nu saker. Tekniken utvecklas väldigt snabbt, och när vi får dessa delar på plats kommer vi att ha mycket lättare att hantera lokal kapacitetsbrist och ställa om till 100 procent förnybar elproduktion.

Förlåt att jag drog över talartiden.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga lite grann om Lorentz Tovatts problembeskrivning. Man beskriver urbaniseringen som ett av de stora problemen när det gäller att vi har haft effektbrist i Skåne. Då vill jag ha svar på vad det är i just detta som skulle ha gjort att det har blivit så här.

När man ställer om till en ökad andel vindkraft missar man basproduktionen. Det är faktiskt bara vatten- och kärnkraft i dag som kan stå för basproduktionen och som är reglerbar, så att vi kan få den när vi faktiskt behöver den.

Vi har ett samhälle där vi inte gör som man gjorde förr i Skåne: maler när det blåser. Vi vill jobba dagtid. Vi vill att våra kunder i exempelvis Tyskland ska få sina varor i tid. Vi vill fortsätta att ha en hög levnadsstandard. Det är också vår höga levnadsstandard som gör att vi kan elektrifiera och att vi kan ställa om till ett fossilfritt samhälle.

Fru talman! Jag tycker att Lorentz Tovatt kommer väldigt billigt undan genom att bara skylla på urbaniseringen och säga att mischmaschet i systemet beror på den. Vi byter ut basenergi mot intermittent energi, och då får det konsekvenser.

Ingen skulle vara gladare än jag, fru talman, om vi får batterifunktioner eller någon annan lagringsfunktion som gör att vi kan slå av och på vindkraften, men vi är inte där.

Jag vill ha svar på frågan: Hur kan man skylla på urbanisering och ett ökat behov och inte på att vi har förändrat energisystemen?

Fru talman! Tack, Lotta Olsson, för frågeställningen! Lotta Olsson är väl ändå med i ett parti som har varit med och skrivit detta betänkande, och där pekas urbanisering ut som ett av skälen till att vi har hamnat i denna situation. Jag tror att Lotta Olsson får fråga sig själv varför vi har hamnat där.

Sedan gäller det baskraft. Vad är baskraft? Vad är reglerbart? Kärnkraften är inte reglerbar. Det är ett missförstånd i debatten. Vattenkraften är reglerbar. Den kan man stänga av och sätta på. Man kan reglera upp den och reglera ned den per minut. Det är så vattenkraften fungerar. Det är därför den är en otroligt viktig resurs i det svenska elsystemet. Kärnkraften är inte det. Det kostar väldigt mycket att stänga av och sätta på kärnkraften. Jag tycker att kärnkraften under denna sommar med all önskvärd tydlighet bevisade att den inte är att lita på.

De hade planerat långa revideringar av skälet att det helt enkelt inte var lönsamt att driva reaktorerna. Det var också flera reaktorer som låg nere på grund av direkta säkerhetshot.

Kärnkraften är alltså inte reglerbar. I dagens system är inte kärnkraft något som man ens skulle kunna kalla för baskraft. Kärnkraften har helt enkelt en massa problem som gör att den inte är det, och man kan inte stänga av och sätta på den.

Jag noterade att Lotta Olsson kom med oljespöket. När Lotta Olsson var med och styrde landet importerade vi mycket mer fossilt från andra länder. Tack vare att vi har sett till att det nu sker en utbyggnad av vindkraften importerar vi mycket, mycket mindre fossilt från andra länder.

Fru talman! Vi kan väl i alla fall vara ense om en sak. Varken Lorentz Tovatt eller jag vill ha mer fossil energi. Men urbaniseringen gör att vi behöver mer reglerbar energi, och då finns det fortfarande inte något som kan ersätta kärnkraften. Vi har inte batterifunktioner som gör att vi kan använda vindkraften helt. Och när det gäller vattenkraften har vi varit tydliga i denna debatt. Den finns i norr, och det är inte så att Skånes industrier kommer att få den. Dessutom planerar vi att ställa om en del av vår tunga industri till fossilfritt, och då kommer det att krävas ännu mer planerbar energi.

Jag förstår Lorentz Tovatts goda intention att ställa om till helt förnybart, men jag ser inte hur vi ska få till det. Eller har batterifunktionerna kommit mycket längre än vad jag känner till?

Det är också spännande, fru talman, att Lorentz Tovatt själv problematiserar detta - när kärnkraftverken måste ställas om och underhållas under sommaren får vi problem. Ja, vi kommer att få ännu mer problem den dag de inte finns om vi inte kan hitta en bra ersättning. Det är inte heller lätt att göra oss mer flexibla. Det spelar inte så stor roll om Lorentz Tovatt och jag tvättar på nätterna. Det har en väldigt liten effekt. Det är de stora, tunga industrierna och den nya industrin, som datorhallar och så vidare, som kommer att kräva mycket.

Vi vill ha dessa jobb, och vi vill ha välfärdssamhället. Därför nöjer jag mig inte riktigt med detta. Jag tycker inte riktigt att argumentationen håller.

Fru talman! Tack för replikskiftet, Lotta Olsson! Lotta Olsson säger att vi förhoppningsvis är överens om att vi inte vill ha mer fossil energi. Det smärtar mig verkligen att behöva säga att vi inte är överens om det. Lotta Olsson har en skattepolitik som innebär att man ska subventionera fossil energi. Lotta Olsson representerar ett parti som förra året tog tydlig strid för att bevara subventionen till kolkraftverk i Sverige. Det är den skattestrid, av alla skattefajter, som Lotta Olssons parti tog.

Likadant är det när det gäller skattepolitiken för energi som används i transporterna. Lotta Olsson representerar det parti som tar strid för att sänka koldioxidskatten med 7 miljarder kronor. Lotta Olssons parti vill ha mer fossil energi i systemet, och det smärtar mig. Jag hade velat att moderater och miljöpartister kunde vara enade om att vi skulle fasa ut det fossila. Det är vi helt enkelt inte - tyvärr.

Lotta Olsson frågar om alternativ till kärnkraften. Jag nämnde ganska mycket om det i mitt anförande. Havsvinden kan komma igång i södra Sverige och kan bidra med spänning i nätet, lokal produktion och ett mer kontinuerligt elproducerande i jämförelse med landbaserad vind. Det handlar om vätgas, batterier, kraftvärme, flexibilitet och elbilar som fungerar smart i systemet. Industrier kan absolut bli mer flexibla. De kan användas mer när det gäller till exempel restvärme och liknande. Man kan producera el utifrån de egna processerna och så vidare. Detta fungerar som en bra synergi tillsammans med vätgasen.

Framtidens industri kommer inte att ha några problem alls att vistas i ett 100 procent förnybart elsystem. Det kommer förstås att ta tid, och vi har mycket att göra på vägen dit. Men det är helt möjligt.

Fru talman! Det har precis varit ett replikskifte mellan Lorentz Tovatt och Lotta Olsson. Moderaterna vill inte tvärnita Sverige. Vi vill se en framtid, och därför kan man inte bara rycka undan mattan utan att ha någonting att ersätta den med.

För Höganäs AB, Höganäs kommun, Pågen, Polykemi, Lindab, Ystad kommun, Malmö, Ängelholm, Båstad och Örkelljunga, ja, för alla kommuner och företag i Skåne och för oss i näringsutskottet är det viktigt att få en analys av lägesbilden för framtiden. Det kräver att man tittar på vad som är rätt och vad som behöver göras framåt.

De skånska företagen anställer tillsammans mer än 380 000 personer. Ju fler det blir, desto bättre för välfärden. Varje ny anställd bidrar med skatt, och tjänster blir till i både förskola och sjukvård.

Skåne är en region som har högre arbetslöshet än övriga landet, och antalet arbetslösa ökar kraftigt som en följd av coronakrisen. Samtidigt som Region Skåne tillsammans med de skånska kommunerna kämpar för att fler människor ska ha ett arbete att gå till konstaterar Tillväxtverket i en rapport att upp till 19 000 färre personer kan vara sysselsatta i Skåne 2040 som en konsekvens av elbristen och elkapacitetsbristen.

Det är detta som är cloun i den angelägna fråga som debatteras i dag om elförsörjning i södra Sverige och resten av landet.

Regeringens uppdrag är att ta fram ett underlag med en analys. Man varnade från Malmö, Uppsala och Borås. Vad händer om man nu varnar igen och om det smäller till i Malmö på något annat ställe? Då gäller det att man gör rätt saker och att man är förberedd.

Därför är det ytterst angeläget att de åtgärder som diskuteras kommer på plats. Man måste vidta åtgärder för att säkra elkapaciteten i södra Sverige, Skåne och övriga landet. Dessa analyser måste verkligen genomföras.

Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag, där vi får en ordentlig analys av vad som har hänt, på vilket sätt det har hanterats och vart vi ska i framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)