Justitieombudsmännens ämbetsberättelse

Fru talman! Det är återigen dags att debattera Justitieombudsmannens rapport. För min del är det fjärde gången. Vi får se om man återkommer till de här debatterna nästa mandatperiod; det får tiden utvisa.

Konstitutionsutskottet konstaterar att en grundläggande förutsättning för att ombudsmännen ska kunna fullgöra sin extraordinära tillsyn är att det finns en fungerande ordinär tillsyn. Så är det inte just nu. Utskottet vill därför påminna om det tillkännagivande som riksdagen under 2023 riktade till regeringen om att utreda den offentliga tillsynen.

Under 2024 ökade antalet klagomål med 11 procent, vilket då var den största ökningen i myndighetens historia. Under 2025 uppgick ökningen till cirka 32 procent, eller cirka 3 700 klagomål, jämfört med 2024. JO fick hantera 18 000 klagomål under förra året och befarar att man nästa år kommer att uppnå 20 000 klagomål.

Ökningen har skett på bred front, men en särskilt markant ökning noteras när det gäller polisen, de allmänna domstolarna, utbildningsväsendet, utlänningsärenden och socialtjänsten. Flest klagomål rör dock fortfarande Kriminalvården, men antalsmässigt har anmälningarna mest ökat när det gäller polisen. Där hade det kommit in cirka 660 klagomål jämfört med året tidigare, vilket motsvarar en ökning med knappt 50 procent.

Fru talman! Jag har varje år fastnat för just Kriminalvården i stället för enstaka berättelser i rapporten. I februari 2025 publicerades en rapport om förhållandena inom häktesverksamheten, och i maj 2025 offentliggjordes en rapport om förhållandena inom anstaltsverksamheten. Av rapporterna framgår att de intagnas brist på egen tid löpte som en röd tråd genom kartläggningen. Andra riskområden som identifierades var att matchningen av vilka som skulle dela cell uteblev eller var bristfällig och att det överlag inte gjordes någon strukturerad uppföljning.

Den sammanfattande slutsatsen blev att förhållandena på häktena riskerar att medföra att de intagna utsätts för omänsklig eller förnedrande behandling och att konsekvenserna för de intagna på anstalterna är än allvarligare. Det är dock inte bara riskerna för de intagna som ökar utan även riskerna för kriminalvårdarna, som jobbar i en arbetsmiljö där riskerna ökar markant när situationen är som den är.

Kriminalvården har redovisat att myndigheten till följd av det ansträngda läget tvingas till ett mer omfattande medvetet risktagande när det gäller placeringen av intagna. Trenden är ett ökat antal rapporterade incidenter med våld och hot, både mellan de intagna och mot de anställda.

Då blir det problematiskt att Kriminalvården inte har någon ordinarie tillsyn. Detta gör att de intagna skickar sina anmälningar direkt till JO och att tillsynen på detta sätt blir extraordinär.

Fru talman! Givetvis har JO försökt att lösa detta bland annat genom att delegera en del ärenden till byråcheferna och nu även till rättssakkunniga på myndigheten. Effektiviteten hos myndigheten är stor och det finns planer för ytterligare effektivisering. Givetvis har det nyöppnade kontoret i Göteborg gjort sitt för att effektivisera arbetet.

Konstitutionsutskottet tar i sitt ställningstagande upp följande, och jag upprepar det jag sade tidigare: En grundläggande förutsättning för att JO ska kunna fullgöra sitt extraordinära tillsynsuppdrag är att det finns en välfungerande ordinär offentlig tillsyn och ett adekvat klagomålssystem.

Precis detta uttalade sig utskottet om även förra året, och i den rapport som lämnades 2024 uttalade sig utskottet på samma sätt. Utskottsinitiativet lämnades av ett enigt utskott redan 2023.

Vi vet nu att en utredning är tillsatt och att Statskontoret för närvarande utreder frågan om behovet av en ordinarie tillsyn av både Kriminalvården och polisen. Utredningen ska presenteras i slutet av 2026. Det har tagit väldigt lång tid att utreda en så viktig fråga. Andra lagar och saker i den här kammaren har hanterats mycket snabbare än ett utskottsinitiativ av ett enigt utskott.

Fru talman! Ombudsmännens vägledande uttalanden i beslut och yttranden bör vara ett angeläget inslag i arbetet med att förbättra lagstiftningen, andra föreskrifter och förvaltningen. Ombudsmännens iakttagelser bör också beaktas i det allmänna arbetet för en god förvaltning samt för att förebygga brister och felaktigheter i den offentliga verksamheten.

Utskottet förutsätter att regeringen och myndigheterna vidtar de åtgärder som krävs för att komma till rätta med de fel och brister som ombudsmännen konstaterat. För att stärka förutsättningarna för JO som extraordinärt tillsynsorgan behöver regeringen verkligen vidta åtgärder i enlighet med tillkännagivandet, och med det läggs rapporten till handlingarna.

Fru talman! Jag är glad att jag inte är justitieombudsman. När en beskrivning av verksamheten och en kommentar till den kan uppfattas som skryt är det någonting man ska låta bli. Vi står här inför en funktion som fungerar på ett alldeles fantastiskt sätt.

Justitieombudsmannen är en traditionsbunden och gammal institution. Sedan 1809 har den granskat och kommit med förslag till förbättringar av svensk förvaltning. Vi står, om jag räknade rätt, inför den 215:e ämbetsberättelsen. Jag tänker inte kommentera alla de tidigare, men jag tänker säga några ord om den som gäller nu.

Först vill jag säga att JO:s riktigt stora värde är att det alltid är sista instans. Alla kan höra av sig dit och få en bedömning av sitt ärende, dock inte i sak, men genom att skriva till JO kan det ske en successiv förbättring. Det blir på så sätt en utmärkt temperaturmätare av samhället och samhällsutvecklingen. De ärenden som kommer upp ger en indikation om vad som kan förbättras.

Det finns gott om siffror i årets ämbetsberättelse. Det är 15 429 nya ärenden, vilket är 3 700 fler än föregående år. Som ni hörde i tidigare inlägg hanterades några fler. Det innebär att ärendebalansen, som är en annan siffra, minskade någorlunda. Framför allt kan vi konstatera att mellan 15 000 och 20 000 människor faktiskt vill ha en granskning och ett ställningstagande. Det är viktigt att komma ihåg. En viss särställning har polisen och Kriminalvården, vilket också har berörts, som är det område där det inte finns någon första instans för granskning.

Å andra sidan lär man sig av detta att det finns ett behov av det. På samma sätt kan det finnas andra områden som i dag saknar en första instans där vi så småningom säger att det kommer att behövas. Just därför är det viktigt att vi hela tiden följer detta.

Under året har man gjort 18 inspektioner och 18 så kallade Opcatinspektioner, det vill säga Kriminalvårdens besöksverksamhet.

När det gäller ärendeutvecklingen kan vi konstatera att man trots denna enorma utveckling har klarat att bedriva verksamheten genom smartare arbetssätt, effektiviseringar, ny teknik och ett nytt sätt att fördela arbetet. Förr eller senare kommer man att behöva lyfta av ärenden eller ta ett större grepp för att utveckla det här. Så här långt har man dock klarat att bedriva verksamheten med hög kvalitet och med ett högt tryck under svåra förutsättningar.

JO har en välskött ekonomi. De budgetar som riksdagen har anslagit har de allra flesta år till och med lett till en viss återbetalning av pengar, nämligen när man har klarat att hantera det ändå.

Man är bekymrad över rekryteringsläget, eftersom det är svårt att rekrytera kvalificerade personer till JO. Det är ett av skälen till att man har valt att också bredda verksamheten med en verksamhet i Göteborg. Vi får se om det lyckas. Förhoppningsvis finns det även på västkusten skolade jurister som kan tycka att det är intressant att både kunna bo kvar på västkusten – vilket jag anser att alla borde tycka – och att arbeta på JO. Det kan vara en framgångsfaktor. Framför allt tycker jag att vi ska vara tacksamma över att man provar den här typen av initiativ för att upprätthålla den höga kvalitet och det goda arbete som JO står för.

Fru talman! Utan ytterligare kommentarer om detta vill jag yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkande nummer 11 angående JO:s ämbetsberättelse för 2026.

Fru talman! Det finns många myndigheter i Sverige, men det är bara ett fåtal som lyder direkt under riksdagen. En av dem är JO. Det är en institution som jag verkligen uppskattar alltmer för varje år som går.

När Justitieombudsmännens årliga ämbetsberättelse kommer släpper jag det mesta, fast det har blivit svårare nu när den kommer under våren. Det var enklare på hösten, när vi inte var helt upptagna av konstitutionsutskottets granskningsarbete.

Denna årsbok är, precis som tidigare talare har sagt, en av de viktigaste temperaturmätningar vi har när det gäller hur Myndighetssverige fungerar. Den har en minst sagt stolt historia. Boken ger ett ganska skrämmande intryck – den är tjock och tung – men om man vågar öppna den är den viktig och läsvärd. Den är också mycket mer lättläst än vad man kanske förväntar sig.

Fru talman! JO-ämbetet var en svensk uppfinning när det inrättades 1809 och har sedan dess exporterats runt om i världen. Även om mycket givetvis har förändrats sedan dess – det är ändå över 200 år sedan – är ganska mycket i uppdraget sig likt än i dag.

Precis som då granskar man att lagar följs och att myndigheter och deras tjänstemän sköter sitt arbete. Precis som då gör man inspektioner, och man kan föreslå förändringar och förbättringar. Precis som då kan man också väcka åtal, även om den rätten mest användes på 1800-talet. Framför allt handlar det om att ta emot klagomål från enskilda och att genom sina beslut ge dem upprättelse när den offentliga makten har gjort fel.

I samband med överlämnandet av ämbetsberättelsen har vi i utskottet haft två sammanträden med JO där vi har kunnat ställa frågor.

Fru talman! När jag började som riksdagsledamot 2018 fick Justitieombudsmännen in drygt 9 000 klagomål per år. Under förra året ökade antalet klagomål med drygt 30 procent jämfört med föregående år. När vi i förra veckan hade chefs-JO på besök i utskottet gav han en prognos för antalet klagomål, som ser ut att öka markant även detta år.

Det är en utveckling som man behöver fundera lite över. Det är viktigt att det finns en hög kunskap i samhället om JO och möjligheten att klaga hos dem. Ytterst är JO ett sätt för personer som upplever sig ha blivit felaktigt behandlade av en myndighet att få upprättelse.

JO bidrar bara genom sin existens men också givetvis genom sina granskningar – utifrån klagomål eller på eget initiativ – till att höja rättssäkerheten i vårt samhälle. JO är en viktig aktör för att upprätthålla vårt demokratiska system.

Om vi på något sätt skulle känna oss illa behandlade av det offentliga är det viktigt att det finns någon som vi kan vända oss till för att få vårt klagomål prövat och som står på vår sida och bevakar våra rättigheter. Detta är något som vi bör värna, vara rädda om och vara väldigt stolta över.

Ökningen av klagomål vållar huvudbry. JO:s tillsyn är till sin karaktär extraordinär, och det är inte tänkt att den ska ersätta den ordinarie tillsynsverksamhet som bör finnas hos myndigheter eller hos särskilda tillsynsmyndigheter. KU har under lång tid framhållit just detta. Det är en grundläggande förutsättning för att Justitieombudsmännen ska kunna fullgöra sitt viktiga extraordinära tillsynsuppdrag på ett lämpligt sätt, så att JO:s resurser kan användas på bästa och mest lämpliga sätt.

I dag finns flera myndigheter som står utan ordinarie tillsyn. Ett särskilt viktigt exempel, som tidigare talare varit inne på, är Kriminalvården. Där finns ingen ordinarie tillsynsmyndighet, så den enda man kan vända sig till med ett klagomål är just JO. Och det är det många som gör. Som sagt har KU flera gånger påpekat för regeringen att detta är något som man behöver komma till rätta med. Det är inte rimligt att klagomål gällande Kriminalvården ska ta en så pass stor andel av JO:s resurser i anspråk, även om det givetvis är viktigt att det görs när så nu är fallet.

Fru talman! Jag kan inte nog framhålla värdet av att ombudsmännen informerar oss i utskottet och riksdagen om sina iakttagelser och påtalar de behov av lagändringar eller andra åtgärder som identifierats genom deras granskningar. Särskilt allvarligt är det när JO påtalar brister som rör våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter.

Med detta vill jag tacka dem som arbetar vid JO för deras goda arbete. Jag ser fram emot att ta del av kommande ämbetsberättelser från denna viktiga myndighet.

Fru talman! JO:s ämbetsberättelse kanske låter lite torrt, men den som slår sig ned och bläddrar i berättelsen kommer snart att vara fast, i alla fall om man är intresserad av förhållandet mellan våra myndigheter och enskilda. Som ledamoten Wetterling sa innehåller JO:s årliga utgivning berättelser från verkliga livet som handlar om relationen mellan människor och det offentliga Sverige.

Justitieombudsmännen granskar våra myndigheter, och det sker för allas vår skull. I en demokrati är det helt centralt att vi värnar den enskildes grundläggande fri- och rättigheter. Samtidigt ger JO:s granskningar underlag till oss beslutsfattare, genom att peka på brister som behöver åtgärdas så att nödvändiga förändringar hos en myndighet kan genomföras, när så krävs.

Efter att ha deltagit i debatterna om JO:s årliga berättelse sedan 2022 kan jag konstatera att vissa teman är återkommande. Därför vill jag lyfta upp några saker som jag har sagt flera gånger tidigare. Det är saker som jag tycker är lite bekymmersamma och som det är dags att göra något åt.

Fru talman! Det första jag vill lyfta fram är den utveckling som har pågått länge: att JO får ta emot allt fler klagomål. I mitt första anförande om JO:s ämbetsberättelse 2022 nämnde jag att antalet ärenden hade fördubblats på tio år till cirka 10 000 ärenden. Förra året var det 15 000 ärenden och klagomål som kom in till JO. Det ställer oerhört stora krav på myndigheten, som flera talare före mig har varit inne på.

Jag vill först säga att jag är imponerad över hur JO lyckas hantera den stora mängd ärenden som strömmar in. JO har visat prov på stor effektivitet samtidigt som man har bibehållit en bra kvalitet. Men det här är inte hållbart i längden, eftersom vi inte ser att utvecklingen håller på att vända, snarare tvärtom.

Självklart vill vi att de som har klagomål till JO ska vända sig dit, men problemet är att flera som klagar inte har någon annanstans att vända sig trots att de borde ha det. JO är som sagt ett extraordinärt tillsynsorgan, och som sådant borde JO faktiskt inte vara första instans för alla de klagomål som kommer in till myndigheten i dag. Tyvärr hamnar de ändå där, eftersom det finns myndigheter med stora maktbefogenheter gentemot enskilda som saknar ordinarie tillsyn.

Kriminalvården och även Polismyndigheten har nämnts. Det är myndigheter som fattar många och ingripande beslut mot enskilda. Dessutom ökar omfattningen av deras maktbefogenheter när fler avtjänar fängelsestraff och polisen får fler skarpa verktyg. Jag kan bara uppmana regeringen att göra det som KU har uppmanat flera regeringar att göra, nämligen inrätta ordinarie tillsynsorgan för dessa viktiga myndigheter.

Herr talman! Nästa sak jag vill lyfta upp är hur vi ska tillförsäkra alla en rättvis och rättssäker rättegång. Landets domstolar har det tufft, som JO har påpekat i flera år nu, och det har blivit allt svårare att rekrytera domare till våra allmänna domstolar. Det gäller inte minst i de norra delarna av Sverige.

När vi pratar om vikten av att bekämpa den grova brottsligheten fokuserar vi ofta på polisen och dess resurser, men för att lyckas lagföra brottslingar krävs inte bara poliser utan även åklagare och domare. Jag noterar att antalet klagomål mot landets domstolar har ökat markant under det senaste året. Det rör sig främst om långa handläggningstider, där den som väntar på ett beslut får vänta orimligt länge.

Att en rättegång ska genomföras inom skälig tid är en grundlagsskyddad rättighet. Om det tar för lång tid att handlägga ett mål går det ut över rättssäkerheten. Med det tryck som ligger på landets allmänna domstolar i dag finns det absolut risk för rättsförluster.

Hur allvarligt läget faktiskt är på vissa håll belyses i ett av årets ärenden – det som rör Hälsinglands tingsrätt. Där har JO funnit oacceptabelt långa handläggningstider men har trots det låtit bli att uttala kritik. Vid domstolen ska det finnas sju anställda domare, men de har bara varit två. Domstolen har återkommande utannonserat tjänster men inte fått några sökande. Därför har de fått klara sig med en ambulerande domarstyrka som ryckt in.

Eftersom tingsrätten verkligen har försökt lösa situationen undgår den JO:s kritik, men situationen i sig är förstås långtifrån tillfredsställande. Jag vill betona att vi framöver måste se till att domstolarna får de resurser de behöver och även se över hur vi kan få kompetenta domare överallt i landet där det behövs.

Herr talman! Jag vill vidare lyfta något som ligger mig extra varmt om hjärtat, eftersom jag i mitt tidigare värv som åklagare främst arbetade mot den brottslighet som genererar pengar, nämligen bedrägerier och ekobrott. I år liksom under de senaste åren har JO riktat allvarlig kritik mot hur den typen av brottslighet beivras – eller snarare inte beivras, för här blir ärenden liggande i åratal utan några åtgärder över huvud taget.

Under senare år har allvarlig brottslighet legat högt upp på den politiska dagordningen. Men uppenbarligen behöver vi göra betydligt mer för att komma åt den brottslighet som många gånger driver våldet.

Visserligen kan jag skönja en begynnande medvetenhet i den politiska debatten om att de stora pengarna inte främst finns inom narkotikahandeln utan intjänas på andra sätt, till exempel genom bedrägerier eller genom att starta företag i kriminella syften. Det är bra, för om vi inte förstår problembilden kommer vi heller inte att kunna hitta rätt politiska lösningar. Tyvärr ser vi dock i dag att förundersökningar om förmögenhetsbrott blir liggande alltför länge utan minsta åtgärd.

I år har JO riktat kritik mot polisen i Stockholm och dess bedrägerisektion för ett ärende som legat sex år utan åtgärd. Då har ändå en anhörig till brottsoffret skickat in handlingar som hjälpt polisen att identifiera gärningspersonen. Jag håller med JO om att denna senfärdighet riskerar att allvarligt skada allmänhetens förtroende för polisen. Det måste vi göra någonting åt.

Slutligen vill jag bara tacka Riksdagens ombudsmän för det arbete som utförts det år som gått. Jag yrkar bifall till KU:s förslag att ämbetsberättelsen läggs till handlingarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)