Herr talman! I betänkandet har vi två reservationer. Jag står givetvis bakom båda, men yrkar bifall endast till reservation nr 5 om sekretessen för uppgifter i de så kallade Stasiarkiven. Orsaken till att vi vill få den frågan prövad är att det är bra att kunna kartlägga om det funnits personer i vårt land som gått den här kommunistiska diktaturstatens ärenden i väsentliga frågor. Det handlar alltså inte om att saklöst häva sekretessen rakt över, så att kvällspressen ska kunna hänga ut en massa personer som kanske var med helt perifert eller inte hade någon som helst betydelse. Uppgifterna om att de haft med Stasi att göra kan dessutom vara felaktiga. Om det däremot är fråga om personer i landet som haft en sådan position att de verkligen kunnat påverka händelseutvecklingen i Sverige och använt den på ett sådant sätt att de gått främmande stats ärenden är det viktigt att få reda på det. För mig var det en ganska omtumlande upplevelse att besöka DDR-museet i Berlin. Det är ett av de mest interaktiva museer jag besökt; det är väldigt lätt att ta reda på saker och ting där. Jag gick in och tänkte att jag skulle titta hur journalisterna arbetade i gamla DDR. Jag hade förväntat mig att möta en värld som för mig var mycket främmande när det gällde tv, radio och tidningar. Så var det inte alls. Barnprogrammen var inte snarlika dem vi hade i Sverige - mina barn är födda på 70-talet - de var identiska. Den bild som man fick av den politiska debatten i medierna var heller inte särskilt obekant. Har du en felaktig eller oönskad åsikt beror det på att du har brister i din karaktär, ingenting annat. Vi uppfattar detta som en anständighetssak, så här lång tid efteråt. Det handlar inte om straffansvar för personer eller någonting sådant. Men om det var så att människor i hemlighet missbrukade det förtroende man har som medborgare och lönnvägen försökte införa en viss politik i Sverige, oavsett om det nu gällde försvarspolitik, skolpolitik eller vad vi än talar om, är det bra att få det kartlagt. Överensstämmelsen för övrigt när det gäller de medier som jag tittade på kan ju ha varit rent slumpmässig. Det behöver alltså inte finnas ett samband. Men det är besvärande att sekretessen ligger kvar helt oprövad.

Herr talman! I det betänkande vi diskuterar nu behandlas 49 olika motionsyrkanden från den allmänna motionstiden som på olika sätt berör frågor om integritet och sekretess. Vi är överens om många ställningstaganden, men inte alla. Vänsterpartiet har tre reservationer. Jag står givetvis bakom alla tre, men för att inte dra ut på voteringstiden yrkar jag bara bifall till reservation nr 1. Reservation nr 1 handlar om behovet av att samordna tillsynen av att människors rätt till integritet på internet tillgodoses. Vi gör mer och mer saker på nätet. Vi handlar där, vi har våra bankkontakter där, vi är föreningsaktiva på nätet och vi sköter våra myndighetskontakter där. Det här är praktiskt och bra, men innebär också integritetsrisker. Om någon av alla de verksamheter vi har kontakter med via nätet slarvar och uppgifter kommer ut kan det i bästa fall vara irriterande och i en del andra fall totalt katastrofalt, till exempel för personer som lever med skyddad identitet. Det är sällan brister i integritetsskyddet får katastrofala följder, men det är illa nog att uppgifter som är tänkta för en verksamhet och för ett särskilt syfte används för någonting annat. Tillsynen över register och integritetsskydd ligger i dag uppdelad mellan flera olika parter: Datainspektionen, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden samt till viss del JK och andra myndigheter. Integritetsskyddskommittén skrev redan i sitt delbetänkande Skyddet för den personliga integriteten - kartläggning och analys , SOU 2007:22, att det i lagstiftningen saknas ett systemtänkande och en helhetssyn och att regelverket därför inte är enhetligt och överskådligt. Det här gör det också svårare att se när olika lagrum påverkar varandra och samverkar så att integritetsskyddet totalt sett försämras, även om varje liten del i sig inte verkar så farlig. En parlamentarisk integritetsskyddskommitté ska nu tillsättas med ett ganska löst och diffust uppdrag att bearbeta olika integritetsaspekter som kan förekomma inom sociala medier, privata företag och förvaltningsmyndigheter. Man kan också från kommittén komma med egna nya förslag som bör belysas, och man ska särskilt se över om ett integritetsskyddsråd bör inrättas. Det kan säkert bli bra. Det kan säkert vara ett arbete som tillför ny kunskap, och man kan säkert också identifiera integritetsbrister. Men vi sitter fortfarande där med en tillsyn som delas mellan flera olika myndigheter. Vänsterpartiets uppfattning är att det är bäst med en myndighet som får det totala tillsynsansvaret och att en utredning bör tillsättas för att ta fram förslag på hur det ska gå till. Med en samlad tillsyn ökar möjligheten att hitta brister i lagstiftningen och få en överblick och helhetssyn på integritetsskyddet. Det är därför vi yrkar bifall till reservation nr 1. Den andra reservationen handlar om behovet av en allmän kommunikationshemlighet. Sedan länge har det varit straffbart att skaffa sig tillgång till ett meddelande som gått via post eller telebefordringsföretag, som det heter. Man får inte öppna andras brev eller telegram. Avsikten med det är att skydda människors rätt att kommunicera utan insyn av myndigheter, utom i speciella undantagsfall som är reglerade i lag, eller nyfikna anhöriga. Vi kommunicerar i dag alltmer via andra kanaler än brev och telekommunikation. Internet och e-post är de stora systemen, och då måste lagstiftningen anpassas till det. Vänsterpartiet menar att en kommunikationshemlighet måste gälla alldeles oavsett vilket sätt man kommunicerar på och vad man använder för att kommunicera, och en ny lag om allmän kommunikationshemlighet behöver tas fram. Samtidigt som vi ser de här bristerna på integritetsskyddsområdet för enskilda och att det försämras ser vi att sekretess för företag och myndigheter ökar och allmänhetens möjligheter till insyn minskar. Vår sista reservation handlar om möjligheten till insyn i apoteksverksamheten. Uppföljningar av avregleringen av apoteksmarknaden visar på flera brister. Bland annat tar det längre tid att få ett läkemedel nu än tidigare, och det finns brister i kompetensen hos personal. Läkemedelsverket utövar tillsyn över apoteken, men stora delar av deras granskning är sekretessbelagd. Läkemedel är en del av vården, och att läkemedelsförsörjningen fungerar på alla sätt är avgörande för en patients behandling. För oss är det därför självklart att det behövs större insyn i hur apoteksverksamheten sköts och att offentlighets- och sekretesslagen därför behöver ses över på det området. Med det tackar jag för mig. Och jag yrkar som sagt bifall till reservation 1.

Herr talman! Den här debatten handlar om någonting oerhört viktigt. Det är någonting som de senaste åren har blivit en ganska stor fråga och som jag tror kommer att bli ännu större i framtiden. Det handlar om den personliga integriteten, skyddet mot insyn i ditt privatliv. De flesta av oss, nästan alla, har en privat sfär av något slag som vi inte vill att andra ska klampa in i. Vi vill förbehålla oss rätten att hålla viss information för oss själva. Det kan vara information om vilka människor vi träffar, vilka mediciner en läkare skriver ut, vilka böcker vi läser, vilka webbplatser vi besöker och mycket annat. Vad som anses vara privat skiftar mycket från individ till individ. Det finns somliga som tycker att religiösa och politiska övertygelser är någonting som de inte vill att andra ska känna till. De flesta av oss här inne har kanske inte så stora problem med att berätta var vi står någonstans politiskt, men var och en av oss har säkert någonting som vi tycker är vår ensak. De som vill inkräkta på andras privata angelägenheter kan vara väldigt olika sorters aktörer. Det kan vara allt från mobbare i skolan som tar smygbilder som de lägger ut på nätet till stater som ägnar sig åt massövervakning av medborgarna. När det gäller statlig övervakning i demokratiska samhällen hamnar vi ofta i en konflikt mellan å ena sidan intresset av ett privatliv och å andra sidan andra angelägna intressen, till exempel intresset av att hitta dem som utsätter oss för brott. I takt med att den tekniska utvecklingen går framåt och i takt med att större delar av vårt liv digitaliseras uppstår också nya integritetsutmaningar som vi måste hantera. Vi kommer aldrig att komma till den punkt då vi kan säga att lagstiftningen är perfekt och i alla delar anpassad till den verklighet vi lever i. Därför behövs det ständigt nya översyner av regelverket. En sådan översyn påbörjar regeringen nu genom att tillsätta en parlamentarisk integritetsskyddskommitté. I riksdagsmotioner som vi behandlar här krävs det att vi ska tillsätta någon form av kommission som ska utreda behoven av att stärka rätten till ett privatliv. Jag skulle nog säga att skillnaden mellan å ena sidan det och å andra sidan den kommitté som regeringen nu tillsätter är en fråga om semantik. Den tillsatta integritetsskyddskommittén ska ha ett brett mandat, och inom mandatet finns det sannolikt utrymme för att utvärdera flera av de förslag som det har skrivits riksdagsmotioner om, exempelvis en allmän lagstiftning till skydd för privat kommunikation, som vissa partier i sina reservationer säger att de vill utreda. Om en sådan lag sedan är en bra idé och om den är möjlig att genomföra inom ramen för EU:s regelverk, som blir alltmer harmoniserat, återstår att se. Ett annat motionsförslag som förekommer i betänkandet handlar om att de myndigheter som bevakar integriteten - Datainspektionen och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden nämns specifikt - ska slås samman. Syftet skulle vara att en ny samlad myndighet skulle få en bättre helhetssyn än vad dagens myndigheter har. Jag uppfattar i ärlighetens namn förslaget om en ny myndighet mer som symboliskt än som ett praktiskt försök att stärka integriteten, för myndigheters uppgift är i första hand att tolka och upprätthålla lagar. Att bevaka den samlade effekten av det regelverk vi har, vilket också är en viktig uppgift, ligger snarare på oss förtroendevalda, på Regeringskansliet och på andra som befinner sig i den mer politiska sfären. Herr talman! Med det yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Herr talman! Den personliga integriteten är en grundbult i en demokrati. Varje människa har rätt till sin personliga sfär. Därför ingår skyddet för kroppslig integritet och skydd mot övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden i grundlagen. Konstitutionsutskottet får därmed ett särskilt ansvar för dessa frågor. Dagens debatt har sitt upphov i ett antal motioner från den allmänna motionstiden. Jag yrkar avslag på alla men vill för dem som lyssnar på debatten särskilt framhålla det viktiga arbete som framöver kommer att ske i en parlamentarisk integritetsskyddskommitté. Kommittén kommer att få ett brett uppdrag att se över hur integritetsskyddet ser ut i dag och vilka åtgärder som kan behöva vidtas. En reservation i dagens betänkande handlar om att inrätta en tillsynsmyndighet som tar ett helhetsgrepp om integritetsskyddet. Mitt parti, Folkpartiet, tog år 2008 ställning för att bredda Datainspektionens mandat till alla slags integritetsfrågor och att myndigheten samtidigt skulle byta namn till Integritetsinspektionen. Detta förslag, och många andra, för att stärka den personliga integriteten finns i Folkpartiets integritetspolitiska program, Integritet i en ny tid , som finns på vår hemsida. Förslaget om ett breddat mandat för Datainspektionen finns också i vårt nyligen antagna partiprogram. Vi menar alltså att det finns stora fördelar att vinna på att låta olika tillsynsfrågor kring integritet samlas hos en myndighet för att få bättre överblick. I höstas träffades en överenskommelse mellan Alliansen och Socialdemokraterna om att tillsätta den här nya integritetsskyddskommittén, som ska ha ett brett anslag kring integritetsfrågor. Bland annat ska de särskilt följa upp den tidigare Integritetsskyddskommitténs förslag om att inrätta ett integritetsskyddsråd. Diskussionerna i denna kommande kommitté kommer att vara mycket viktiga för utvecklingen av integritetsskyddet i Sverige. Vi som står bakom majoritetstexten i betänkandet anser att riksdagen därför inte bör föregripa dessa diskussioner och kommitténs betänkande. Folkpartiet menar också att det bör göras en utvärdering ur integritetsskyddsperspektiv av alla nuvarande lagar med stark påverkan på den personliga integriteten. Därtill menar vi att alla nya lagförslag ska analyseras ur integritetssynpunkt. Varje utredning som lämnar lagförslag bör ha gjort en analys av hur förslaget skulle påverka den personliga integriteten, på samma sätt som man i dag alltid bedömer effekterna av förslag på till exempel jämställdheten. Detta med utvärdering av lagar ur integritetsskyddsperspektiv utgår jag också från blir föremål för ställningstaganden i den kommande integritetsskyddskommissionen. När det gäller integritet brukar det oftast finnas målkonflikter som måste bedömas. Det handlar till exempel om avvägningen mellan offentlighetsprincip och integritet och mellan brottsbekämpande myndigheters behov och integriteten. I det betänkande som nu ligger på riksdagens bord finns det en reservation där SOS Alarm anses ha för stark sekretess kring den enskilde gentemot polisen. Frågan är då: Hur ska en alarmeringstjänst se ut för att fungera effektivt, säkert och ändamålsenligt och samtidigt ta hänsyn till den enskildes integritet? I utskottet går vi inte vidare i denna fråga med tanke på att frågan nyligen har behandlats i en offentlig utredning och att regeringen nu arbetar med frågan. Med dessa ord yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.