Hållbarhetskriterier – genomförande av det omarbetade förnybartdirektivet

Fru talman! För tio år sedan beslutade EU om att införa hållbarhetskriterier för alla biodrivmedel. Syftet var att främja användningen av hållbara biobränslen. Denna debatt handlar om en utökning av det direktivet, som nu även ska omfatta kriterier för fasta biobränslen och biogas som används för produktion av el, värme och kyla.

Det intressanta med förslaget är att det nu kommer att finnas hållbarhetskriterier för alla typer av bioenergi. Inget annat energislag kommer att ha motsvarande miljökrav, och det ska gälla lika i hela EU. Det blir spännande att se hur det kommer att tas emot.

Moderaterna välkomnar EU:s förslag, och vi håller med regeringen om att den skogsbiomassa som produceras i Sverige ska anses som hållbar i förnybartdirektivets anda.

Vi har dock några kommentarer som rör regeringens proposition. Det handlar dels om handläggningen av direktivet, dels om torvmark kopplad till äganderätt.

Fru talman! När det gäller handläggningen tycker vi att det är anmärkningsvärt att regeringen har tagit mer än två år på sig att lägga fram ett förslag om kriterierna och att vi som lagstiftare får ärendet på vårt bord extremt sent. Det innebär att aktörerna inte riktigt hinner få koll på läget. De får kort tid på sig att anpassa sig till de nya krav som lagstiftningen innebär. Det inverkar också menligt på den demokratiska processen, enligt mig. Det känns helt klart otillfredsställande att besluta i frågor som forceras igenom riksdagen på detta sätt. Själva beslutet kommer alltså att tas i morgon, 15 dagar innan lagen ska träda i kraft.

Moderaterna tycker också att det är anmärkningsvärt att det, trots att det tagit två år att handlägga ärendet, fortfarande saknas avgörande vägledningar. Det skapar en osäkerhet för de aktörer som omfattas. Det finns heller ingen uttalad långsiktighet i hållbarhetskriterierna i förnybartdirektivet. Därför föreslår och förutsätter vi moderater att regeringen kommer att agera inom EU så att kriterierna inte ändras på ett sätt som sedan omöjliggör för omställningen av bränslemarknaden. Bränslemarknaden är nämligen i behov av långsiktiga spelregler, vilket är särskilt viktigt i en tid då efterfrågan ökar.

Vi moderater har också en direkt anmärkning mot regeringens förslag, och den handlar om att vi saknar en tydlig definition av begreppet odikad torvmark. Det kan synas vara en petitess, fru talman, men det torde bli desto mer angeläget då ni hör att det faktiskt kan handla om 13 ½ procent av all Sveriges mark.

Hållbarhetskriterier - genomförande av det omarbetade förnybart-direktivet

Trots detta har regeringen själv inte koll på begreppen utan beskriver effekter som riktar sig mer mot den dikade torvmarken än just den odikade. Okunskapen tycks total. Med tanke på de konsekvenser som dessa skrivningar kan få för ägare till de här markerna är det förvånansvärt att januaripartierna inte ens har brytt sig. Det här läget hade förmodligen inte uppstått om torvbranschen hade varit en av remissinstanserna redan från början, men så var inte fallet. Det är olyckligt.

Vad spelar det då för roll? Jo, avsaknaden av definition innebär att ingen vet vilka torvmarker man de facto avser när man pratar om dessa kriterier. Enligt Moderaternas tolkning skulle förslaget alltså kunna innebära att 13 ½ procent av all mark nu inte kan räknas som hållbar och därmed inte heller kan komma i fråga för energiändamål. Det vi inte ska glömma är nämligen att torven faktiskt är en inhemsk energikälla som skulle kunna vara behjälplig i den svenska beredskapen eller i andra tider av problem.

Dessutom har torv redan nu en viktig funktion i värmekraftverk. Man får nämligen en bättre verkningsgrad, vilket i sin tur innebär att rökgaserna renas bättre. Finns det inte torv att använda till detta måste man i stället importera svavel som ett additiv, som det kallas. Det är alltså en extra ingrediens man använder för att kunna uppnå samma effekt som man i dag får med inhemsk torv. Hur hållbart är det?

Torvbranschen anser att det nya förslaget innebär en överimplementering av direktivet. Det blir i realiteten ett stort intrång i äganderätten och markägarnas möjlighet att bruka och få avkastning från sin egen mark - mark som alltså, än en gång, motsvarar 13 ½ procent av all mark i Sverige. Ur ett markägarperspektiv innebär det i praktiken att staten tillskansar sig naturreservat utan att ge en krona i ersättning till markägaren.

I propositionen antas dessutom all odikad torvmark ha samma egenskaper när det kommer till biologisk mångfald. Det stämmer inte heller, för detta varierar beroende på vilka marker vi tittar på. Sammantaget tyder alltså förslaget på att regeringen tyvärr har dålig kunskap om de speciella situationer som råder för svensk torv - och det trots att vi är ett av världens torvtätaste länder. Det är anmärkningsvärt.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Moderaternas reservation 1.

Fru talman! Vi har den här debatten med anledning av EU-parlamentets och rådets direktiv om främjande av användning av energi från förnybara energikällor och regeringens proposition om därav följande lagändringar.

Regeringen föreslår bland annat hållbarhetskriterier för biobränslen som används för produktion av el eller bränsle. För att ett biobränsle ska kunna räknas som hållbart och få ett så kallat hållbarhetsbesked får det inte komma från mark med stor biologisk mångfald eller med stora kollager. I förslaget finns också begränsningar gällande hur höga utsläppen av växthusgaser får vara.

Vid omarbetningen av förnybartdirektivet har nya markkriterier tagits fram för att minimera risken för användning av skogsbiomassa från ohållbar produktion vid framställningen av biobränsle och biodrivmedel. Om skogsbiomassan har avverkats i ett land med en nationell eller regional lagstiftning som är tillämplig inom avverkningsområdet och det finns övervaknings- och kontrollsystem som säkerställer vissa i artikeln angivna förutsättningar räcker det att visa på att skogsbiomassan kommer från ett sådant land för att skogsbiomassan ska anses vara hållbar. Ett sådant land klassas som A-land.

Enligt regeringen är Sverige ett sådant land. Sverige ska enligt propositionen betraktas som A-land, och man tar stöd i miljöbalken och skogsvårdslagen. Regeringen menar att dagens skogspolitik med två jämställda mål för miljö och produktion efterlevs.

Vänsterpartiet har en annan syn på det hela. Vi välkomnar hållbarhetskriterierna för att nyttja biomassan hållbart, men förutsättningen för ett hållbart nyttjande av biobränslen och biodrivmedel baserat på skogsbiomassa måste vara en reglering av skogsbruket i sin helhet - en reglering som värnar skogen som ekosystem med dess biologiska mångfald och livsmiljöer. Först i en sådan kontext har hållbarhetskriterierna verklig bäring.

Vänsterpartiet delar inte regeringens uppfattning att vårt nuvarande nationella skogsbruk bedrivs hållbart och att skogspolitiken återspeglar att produktion och miljöhänsyn är jämställda. Sverige når inte vare sig nationella eller internationella åtaganden om att bevara den biologiska mångfalden i skogen. Vårt nationella miljömål Levande skogar har en negativ miljöutveckling bland annat på grund av att livsmiljöer för hotade och känsliga arter minskar. Antalet rödlistade arter där skogen utgör en livsviktig miljö uppgår till över 2 000 och har ökat med 13 procent sedan 2015. Avverkning av skyddsvärda skogar sker fortfarande, och enligt svensk rapportering till EU har Sverige gynnsam bevarandestatus för endast 1 av 15 rapporterade skogstyper.

Regeringen har trots detta inte vidtagit några åtgärder och ser inte heller några problem alls med att rakt av klassa det svenska skogsbruket som hållbart.

Om ett land är ett så kallat A-land räcker det alltså att kunna visa att råvaran är producerad inom regionen för att den ska få det här hållbarhetsbeskedet, till skillnad från ett B-land där det för varje område måste finnas tillräcklig information som visar att det är hållbart. Vänsterpartiet menar att vi i dag inte med öppna ögon kan säga att svenskt skogsbruk aldrig avverkar skog från marker med stor biologisk mångfald eller med stora kollager, eftersom vi vet att avverkningen av våra gamla naturskogar fortsätter.

I ett antal granskande nyhetsinslag har TV4-nyheterna nyligen kunnat visa att flera drivmedel, om man ser till hela tillverkningskedjan, inte är fossilfria så som anges. Bland annat kan fossil vätgas ha tillförts i processen. Informationen har sedan använts i reklam för olika företag som vill marknadsföra sig som hållbara. Det är uppenbart att det behövs en tydligare märkning; det är svårt för oss som enskilda konsumenter att värdera och bedöma sanningshalten i ett påstående om att ett bränsle är förnybart eller fossilfritt. Det behövs en mer precis lagstiftning för att drivmedel som märks som förnybara verkligen också ska vara det.

Därför är det inte heller hållbart att regeringen gör det möjligt att få hållbarhetsbesked utifrån premissen att svenskt skogsbruk alltid och i alla delar är hållbart. Vi vet att det inte är så. Därför menar Vänsterpartiet att regeringen snarast behöver återkomma med förslag till stärkt reglering inom skogsbruket, för att höja miljöhänsynen och göra det svenska skogsbruket hållbart rakt igenom.

Med det yrkar jag bifall till vår enda reservation i det här betänkandet, nämligen reservation 3.

Fru talman! Med tanke på Vänsterpartiets representants frontalangrepp på den svenska skogen hade det varit lite intressant att nu i stället ha en debatt om det. Men vi får låta den bollen ligga. Mitt anförande handlar om hållbarhetskriterierna.

Precis som min moderata kollega Betty Malmberg konstaterar även vi kristdemokrater att regeringen hanterat implementeringen av direktivet väldigt utdraget. Det har gått två år sedan direktivet antogs, och den långsamma implementeringen gör att berörda aktörer nu ställs inför en väldigt kort omställningstid för att anpassa sina verksamheter efter det nya regelverket.

Regeringen tar utifrån det omarbetade förnybartdirektivet fasta på att markkriterierna syftar till att skydda mark med biologisk mångfald och förhindra markanvändning för agrobiomassa. Regeringen föreslår att bränsle inte får produceras av biomassa som den 1 januari 2008 var torvmark, om det inte visas att odling och skörd eller avverkning av råvaran inte medför dränering av tidigare odikad torvmark. Syftet är att förhindra att odikade marker dräneras med utsläpp av bundet kol som följd. Med detta skapas en ny skyddsklassning av mark som tas ur bruk från markägares möjligheter till avkastning.

Regeringens förslag måste betraktas som ett anmärkningsvärt intrång i den demokratiska processen liksom ett oacceptabelt intrång i äganderätten. Enligt Sveriges geologiska undersökning, SGU, är Sverige ett av världens mest torvtäta länder, och torvmarker utgör 15 procent av den svenska landarealen.

Av torvmarkerna anses 90 procent vara odikade och blir med regeringens förslag undantagna från möjligheten att utgöra underlag för energitorv. Men det blir också en död hand för all framtid för bruk av dessa marker, och det måste verkligen ses som ett intrång i markägandet utan ersättning.

Enligt SGU är Sverige en betydande producent av odlingstorv i Europa. Odlingstorven används till traditionell odlingsjord och som växtsubstrat vid storskalig växthusodling. Utvinningen av energitorv är i dag ungefär lika stor som utvinningen av odlingstorv räknat i kubikmeter. Energitorv används främst som bränsle vid fjärrvärmeanläggningar och alltid tillsammans med olika typer av träbränsle.

Regeringen gör två antaganden som inte klarläggs. För det första hävdas att all odikad torvmark har biologisk mångfald som är skyddsvärd. Även om den biologiska mångfalden kan variera kraftigt appliceras det nu på all odikad torvmark i hela Sverige.

Odikad torvmark är för det andra svagt definierat och kan uppträda i ett flertal former såsom varianter av diken, kantdiken och ägodelsdiken. Det uppstår därför svårigheter att avgränsa den odikade torvmarken.

Införandet av ett nytt hållbarhetskriterium där biodrivmedel och biobränslen inte anses som hållbara om de produceras från mark som den 1 januari 2008 var torvmark där dränering kan ske av tidigare odikad mark beskär handlingsfriheten för markägare och undergräver äganderätten.

Det bör också betraktas som en överimplementering av direktivet. För att få en tydlighet och säkra att markägare kan känna till om de omfattas av propositionens kriterier bör det komma en tydlig definition av vad som anses som odikad torvmark.

Precis som vi hörde tidigare, fru talman, är det direkta felaktigheter i betänkandet. Man blandar korten gällande myrar och dikad och odikad torvmark och håller sig inte till rätt nomenklatur, och därmed blir vikten av riktiga och tydliga definitioner än större.

Miljöbalkens definition av vattenverksamhet samt markavvattning måste iakttas. Genomförd dikning innebär ändrad markanvändning från våtmarksanvändning till markanvändning avseende skogsbruks-, jordbruks- eller torvskördsverksamhet.

Efter genomförd dikning är det inte längre fråga om markavvattning enligt Miljöbalkens definition utan om bortledning av vatten. Bortledning av vatten omfattas inte av de bestämmelser som majoriteten skriver om i betänkandet. Det är inte fråga om markavvattning, för den har ju redan juridiskt skett i och med dikningen av våtmarken. Det var sådant som staten till och med gav bidrag till långt in på 90-talet. Då det är redan dikade torvmarker som det handlar om måste resonemanget utgå från den typen av mark.

Slutligen, fru talman: Om det läggs en död hand över det svenska torvbruket, var ska då trädgårdsnäringen, grönsaksodlare etcetera hämta hem torv som har mindre klimatpåverkan än den svenska torven? Odlingstorven är för alla oss med trädgårdar helt omistlig. Vi köper odlingsjord till våra trädgårdar baserad på torv.

Det gör hela vår trädgårdsbransch, som omsätter många miljarder. Utan torv stannar detta, och det blir ingen vinst för vår planet att försöka ersätta detta med kokosfiber eller andra ohållbara alterntiv som ska fraktas hit i stället.

Jag avslutar med att yrka bifall till reservation nummer 2.

Fru talman! En av de allra största frågorna i dag är klimathotet. Vi har talat om det många gånger här i riksdagen och om vikten av att ställa om och av hållbar utveckling.

Effekterna av klimatförändringarna är redan här. Men vi har också många av lösningarna i sikte, och den tekniska utvecklingen går väldigt snabbt. Många svenska företag går i bräschen för omställningen med fossilfritt stål, hållbara batterier och elbilar.

För omställningen och för Sverige är hållbara biobränslen och biodrivmedel väldigt viktiga. Att byta ut fossila komponenter mot förnybara är helt avgörande för att vi ska nå Sveriges uppsatta klimatmål.

I EU:s nuvarande förnybartdirektiv finns krav på att biodrivmedel och flytande biobränslen ska uppfylla kriterier för hållbarhet och för minskade växthusgasutsläpp för att de ska kunna användas för vissa syften, bland annat stödgivning, förmånsbehandling inom EU ETS, elcertifikatsystem och reduktionsplikten, för att nämna några.

Direktivet har ändrats vid flera tillfällen och omarbetades i sin helhet 2018. Det nu omarbetade förnybartdirektivet ska vara genomfört senast den 30 juni 2021. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Det finns två hållbarhetskriterier i direktivet som behöver vara uppfyllda för att biodrivmedlet ska räknas som hållbart. Det första är markkriteriet, som alltså rör marken som råvaran odlas på. Marken får inte ha hög biologisk mångfald eller höga kollager. Det andra kriteriet är att biodrivmedlet ska ge minst 50 procents växthusgasreduktion i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Det finns också specialregler om man använder sig av restprodukter eller avfall i produktionen. Huvudregeln är då att markkriterierna inte gäller för avfall och restprodukter.

Den stora förändringen efter omarbetningen av förnybartdirektivet är att det nu införs hållbarhetskriterier för användning av fasta och gasformiga biobränslen för produktion av el, värme, kyla eller bränslen. Både markkriterier och krav på minskade växthusgasutsläpp införs för dessa biobränslen. Därutöver höjs kraven på minskade växthusgasutsläpp för biodrivmedel och flytande biobränslen

För biodrivmedel och biobränslen som framställs av skogsbiomassa föreslås särskilda hållbarhetskriterier. Kraven innebär att det ska finnas en lagstiftning i det land där biomassan produceras som bland annat säkerställer skogsföryngring och skydd av arealer som utsetts för naturskyddsändamål och att det vid avverkningen tas hänsyn till att jordbeskaffenheten och den biologiska mångfalden ska bevaras. I direktivet ställs även krav på att landet som skogsbiomassan kommer från ska vara part i Parisavtalet. Landet ska också ha en lagstiftning i enlighet med artikel 5 i Parisavtalet eller ha ett förvaltningssystem för ursprungsområdet som säkerställer att kollager och kolsänkor i skogen bibehålls eller förbättras på lång sikt.

Vidare ställs krav på att det i fråga om avfall eller restprodukter som kommer från jordbruksmark ska finnas övervaknings- eller förvaltningsplaner för att hantera påverkan på jord och markens kollager.

Fru talman! Det här är ett tekniskt och ganska krångligt direktiv, men det är viktigt. För omställningen - och för Sverige - är hållbara biobränslen och biodrivmedel väldigt viktiga. Att byta ut fossila komponenter mot förnybara är helt avgörande för att vi ska nå Sveriges uppsatta klimatmål. Och då behöver vi ha tydliga kriterier för vad som är hållbart.

Fru talman! Tack, Marlene Burwick, för anförandet! Detta är onekligen ett tekniskt och krångligt betänkande, Marlene Burwick. Jag instämmer till fullo i detta. Jag hoppas att Marlene Burwick också förstod att vi i sak är överens när det gäller regeringens förslag. Men det finns en demokratiaspekt som stör mig och Moderaterna. Det handlar just om den korta handläggningstid som vi i riksdagen får. Vi är alltså lagstiftande församling, och vi ska hantera detta på nästan ingen tid alls. Marlene Burwick känner till hur kort tid vi har haft även i utskottet för detta ändamål.

Dessutom rör det en demokratiaspekt, eftersom det är otydligt och kanske inte tillräckligt berett. Det gäller den otydliga definitionen av odikad torvmark, som alltså rör 13,5 procent av Sveriges totala markyta. Det kan inte anses demokratiskt att man kan köra igenom ett sådant förslag utan att man tydligt definierar vilka markägare som blir berörda av det. Då är det ett ingrepp i äganderätten.

Jag skulle vilja höra Marlene Burwicks syn på dessa två demokratiska aspekter.

Sedan vill jag bara förtydliga, fru talman, att det är reservation 1 jag har yrkat bifall till, så att det inte blir fel.

Fru talman! Tack, Betty Malmberg, för frågan! Betty Malmberg och jag brukar diskutera krångliga och tekniska frågor, och det fortsätter jag gärna med.

Jag skulle vilja börja i den här änden: Det finns som sagt två stycken hållbarhetskriterier som är oerhört väsentliga i det hela. Det ena gäller förstås hur mycket vi ska reducera växthusgasutsläppen med. Det andra gäller markkriteriet.

Jag tror att Betty Malmberg och jag är helt överens om vikten av att ha hållbarhetskriterier och av att ha hållbara biobränslen. Det handlar också om vikten av att vi har en harmoniserad lagstiftning i EU och att vi kan vara eniga om hur de reglerna ska se ut för att vi ska kunna känna trygghet i hållbarheten i dessa frågor. Vi tillhör ju båda partier som tycker att biodrivmedel och biobränslen är väldigt viktiga i omställningen, och då behöver vi också detta.

Min uppfattning är att det är precis det som regeringen svarar i denna proposition, utifrån de markkriterier som finns i direktivet.

När det gäller frågan om tidsaspekten vill jag faktiskt instämma i Betty Malmbergs kritik. Jag tycker också att det är sent. Det är klart att det är bekymmersamt för riksdagen att det blir en så pass kort tid. Nu finns det ett antal goda skäl till att det är sent. Men jag håller med. Det ska inte vara så här kort tid för en så här viktig fråga.

Fru talman! Tack, Marlene Burwick, för svaret! Marlene Burwick och jag brukar inte bara diskutera tekniskt krångliga dokument, utan vi brukar också ha någon form av konsensus i en hel del frågor. Det gläder mig att Marlene Burwick faktiskt kan tillstå att den korta handläggningstid som vi har haft för detta viktiga ärende inte är till fyllest. Och det handlar inte bara om riksdagen, utan det handlar faktiskt också om aktörerna där ute, som på något vis ska hinna ställa om. Det finns inte ens färdiga vägledningsdokument på dessa områden. Det känns inte rätt. Och, som sagt, det handlar om 15 dagar innan lagen ska träda i kraft.

Däremot noterar jag, fru talman, att Marlene Burwick väljer att bortse från demokratifrågan om äganderätten. Det är de facto så att detta dokument inte är till fyllest. Det är otydligt. Det blir en demokratisk aspekt. Man kan inte ens berätta vilka marker man faktiskt avser. Vi är överens om att torvtäkt ska bedrivas på redan dikade marker. Vi är överens om hållbarhetskriterier. Vi är alltså överens om det tekniska. Men vi är inte överens om att man inte här och nu kan presentera vilka marker det är som man faktiskt kommer att lägga en död hand över. Det tycker jag är en viktig demokratiaspekt som markägarna har all rätt att känna till.

Jag tycker att Marlene Burwick ska ta tillbaka detta hem till regeringen och säga: Det här måste vi korrigera och definiera.

Fru talman! Tack, återigen, Betty Malmberg, för frågan! När det gäller diskussionen kring implementeringen av det omarbetade förnybartdirektivet har det funnits en bra debatt eller en bra diskussion mellan regeringen och många parter. Det kan vara viktigt att säga det. Efter beslutet i riksdagen är tiden väldigt knapp innan lagen träder i kraft - det är helt korrekt. Men det har funnits en dialog som har varit bra. Många parter är alltså väl informerade om vad detta innebär.

En av Moderaternas reservationer handlar om begreppet odikad torvmark. Där hänvisar utskottet till att det sedan länge är etablerat vad det innebär. Det är en av anledningarna till att vi lämnar den motionen utan åtgärd.

Men till sist, fru talman, vill jag instämma i det som Betty Malmberg säger just om tiden och vikten av att respektera den arbetsgång som riksdagen har. Det gäller både vårt arbete och aktörerna där ute.

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag hastar in här på slutet. Jag trodde att den tidigare debatten skulle ta längre tid. Det är tur att man har en cykel så att man snabbt kan ta sig hit.

Först och främst yrkar jag bifall till utskottets förslag. Det handlar egentligen om hur vi ska använda skog och mark och hur vi ska planera vår energiproduktion och energikonsumtion. De frågorna är alltid knepiga. När man inför nya styrmedel tenderar det att få en effekt på marknaden som innebär att vissa typer av drivmedel ökar i värde eller får ökad försäljning. Det får alltid konsekvenser i ett annat led.

Jag kan ta ett exempel. När vi införde reduktionsplikten i Sverige ökade palmoljan ganska mycket. Vi från Miljöpartiet tyckte rent ut sagt att detta var dumheter. Vi kan ju inte ha en situation där svenska bilar ska gå från fossilt till att tanka palmolja, som får fasansfulla konsekvenser för både den biologiska mångfalden och klimatpåverkan. Det där har vi åtgärdat i ganska stor utsträckning. EU jobbar ganska intensivt med bland annat hållbarhetskriterier för att hålla undan sådana ohållbara bränslen från marknaden.

I den situation vi nu är i ser vi att energibehovet, framför allt när det gäller flytande drivmedel och drivmedel som kommer från bioråvara, ökar kraftigt. Då måste man hela tiden vara där med lagstiftning och se till att man håller borta det som är ohållbart. Att EU tar fram sådana krav på medlemsstaterna är väldigt bra.

Detta är skälet till att vi behöver de här kraven. Det är väldigt positivt att vi nu ställer skarpare klimatkrav på de drivmedel som vi ska tanka och använda som bränsle i olika sammanhang. Det behövs krav på hur vi använder marken. Det behövs också hållbarhetskrav, så att de bränslen som vi använder är så hållbara som det bara är möjligt.

När jag inte var här i salen lyssnade jag på den här debatten i hörlurar. Jag tycker att diskussionen om torv blir lite märklig. Jag trodde inte att jag skulle säga det här, fru talman, men ibland är det på sin plats: Tack gode Gud för EU! EU ligger ibland mycket längre framme än vad Sverige historiskt sett har gjort gällande vissa energifrågor och hållbarhetsfrågor. Det är jättebra att vi kan få skarpare regler som gör att vi minskar torvanvändningen i svensk energiproduktion.

Delvis handlar det om biologisk mångfald. Man kan naturligtvis diskutera att olika marker har olika hög biologisk mångfald. Det är en jätteviktig aspekt. Men det som inte alls har nämnts i den här debatten är att torv är ett fossilt bränsle. Det verkar många ha passerat utan att notera. Det går inte att säga att torv är ett förnybart bränsle. Svensk lagstiftning har historiskt sett delvis hanterat torv som ett förnybart bränsle, men det är för att vi helt enkelt ligger efter.

Miljöpartiets ingång har hela tiden varit att torv bör anses som ett fossilt bränsle som inte bidrar till klimatarbetet i Sverige. Vi tycker absolut att man ska ställa de här kraven på torvmarker, och vi vill gå längre än så. Vi har infört styrmedel för att öka återvätningen av torvmark. Det i sig är naturligtvis en stor insats för den biologiska mångfalden men inte minst ett väldigt bra sätt att fortsätta att binda kvar koldioxid i marken.

Jag har inte så mycket mer att säga, men jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag tackar Lorentz Tovatt för anförandet. Vi är överens om det mesta i detta. Det handlar inte om kriterier på något sätt, utan om en definitionsfråga. Den socialdemokratiska representanten menar på att det är väldigt tydligt definierat och etablerat vad som räknas som odikad torvmark. Saken är den att det inte är så. Enligt torvbranschen själv finns det ingen rejäl definition av detta. Det är i det läget som det är viktigt att någonting händer.

Av Sveriges totala markyta utgörs 13 ½ procent av odikad torvmark. Den dikade berör vi inte; det är en annan fråga. När den odikade torvmarken berörs av detta läggs det en död hand över den markytan. Det innebär också ett intrång i äganderätten, som är en grundläggande rättighet. I ett sådant läge hastas ett betänkande igenom här i riksdagen, och de berörda får inte chansen att yttra sig. Torvbranschen fick inte ens det här sänt till sig. Det är en demokratiaspekt, Lorentz Tovatt, och det är det som frågan handlar om.

Fru talman! Jag tackar Betty Malmberg för frågorna. Vad gäller det här med att det hastats igenom har jag inte den överblicken att jag helt kan bemöta det. Men jag litar väl på Betty Malmberg och Marlene Burwick, som har uppfattat det som att det har hastats igenom. Det är i så fall verkligen beklagligt.

Betty Malmberg säger att vi delvis är på samma linje. Det tror jag att vi i ganska stor utsträckning är. Men jag tror också att det finns vissa skillnader i synen på bland annat torv. Som jag nämnde i mitt huvudanförande är det för mig väldigt viktigt att se torvmarker som en källa till den biologiska mångfald som i dag finns - månde den vara av olika kvalitet på olika sätt. Det finns stora värden avseende biologisk mångfald i mycket av den torvmark som finns i Sverige i dag. Men utöver det är torv en energikälla som orsakar ganska allvarlig klimatskada.

Vi kanske inte ska lägga en död hand över den markytan, men jag och Miljöpartiet tycker att det är bra om vi åtminstone kan minska den energi som kommer från den marken på det sättet av det skälet att det är skadligt för klimatet. Äganderätten är naturligtvis jätteviktig och central, men klimathotet är viktigare.

Fru talman! Jag tackar för svaren. Det gläder mig att Lorentz Tovatt ändå instämmer i att äganderätten är en viktig fråga. Det är faktiskt en grundläggande mänsklig rättighet som finns inskriven i dokument nationellt, inom EU och globalt.

Det vi är ute efter är varför det saknas en definition av begreppet. Det är inga konstigheter. Utskottet fick en ny definition av begreppet agrobiomassa därför att departementet hade missat det. Då fick vi acceptera att man kom in och ändrade detta - fine! Men detta vill man inte ens definiera, fast det handlar om 13 ½ procent av Sveriges totala markyta.

Jag vill passa på att bemöta det som Lorentz Tovatt säger om att det här är en dålig energikälla. Vissa diskuterar om det är en halvfossil energikälla eftersom det ändå finns en omsättningsgrad. Det vill jag ha sagt. Jag vill också lyfta fram ett exempel från mitt huvudanförande som Tovatt kanske inte hörde. Man använder energitorv i värmekraftverk för att få renare rökgaser och minska utsläppen när man eldar med träbränsle, Lorentz Tovatt. Helt förkastligt är alltså inte detta. Vad man får göra nu, när man inte kan utvinna mer, är att importera svavel. Hur hållbart kan Lorentz Tovatt anse det vara? Och varför säger vi nej till att ha dessa marker för beredskap med en inhemsk råvara i händelse av kris? Det tycker jag vore viktigt att höra.

Fru talman! Jag tackar Betty Malmberg för replikskiftet. Det var många frågor. Vi får se om jag hinner gå igenom dem.

Nu vet jag inte den exakta tågordningen för hela det här ärendet framöver, men som jag uppfattade det kommer det att komma definitioner genom att ansvariga myndigheter skriver föreskrifter. Man kan naturligtvis ifrågasätta rimligheten i det. Men jag tror att ett av skälen till det är att man ska kunna ha en differentiering och kunna behandla olika marker på olika sätt. Det tror jag faktiskt att expertmyndigheter är bättre lämpade att göra än politiker. Jag tror att den ordningen nog ändå är att föredra i det här fallet.

Jag går över till klimatargumentet och vad vi ska ha i kraftvärmeverken. Ja, omloppstiden är kortare för torv än för olja och kol, som är helt fossila bränslen. Men den är ändå väldigt lång. Problemet är att klimatkrisen är akut. Vi måste minska utsläppen drastiskt här och nu. Då kan vi tyvärr inte unna oss, så att säga, energikällor som har en omloppstid på 100 år och uppåt och så vidare, utan då får vi fokusera på att elektrifiera och i andra hand använda biodrivmedel som har en snabbare omloppstid.

Sedan var det frågan om värmekraftverken. Nu är jag inte tillräckligt tekniskt bevandrad för att veta exakt vad man kan använda för insatsvara i stället för torv, men låt oss snabbt konstatera att torv står för en liten del av det som används i våra kraftvärmeverk i Sverige. Många har klarat sig utan. Naturligtvis finns insatsvaror och andra ämnen som man kan använda, och jag tror inte alls att det är ett problem för kraftvärmeverken att konvertera och upprusta sina anläggningar så att de faktiskt klarar en helt fossilfri energiproduktion.

Fru talman! Detta är ett smalt ämne, så det finns inte så många frågor att ställa. De flesta frågor är redan ställda.

Nu har tydligen Lorentz Tovatt lyssnat på debatten även om han inte var på plats i kammaren förrän mot slutet. Men som min kollega Betty Malmberg lyfte upp har torven en funktion i fjärrvärmeverken dels för att undvika beläggningar i biopannan, dels för att öka verkningsgraden. Om man inte använder torv är det i dag fossil olja som används. Då är frågan vad som är bäst.

Jag tog upp i mitt anförande att hela trädgårdsbranschen omsätter miljarder. Utan torven stannar branschen upp, och det blir ingen vinst för vår planet om vi ska försöka ersätta torv med importerad kokosfiber eller något annat ohållbart alternativ som fraktas hit.

Vad ska vi använda oss av i stället, Lorentz Tovatt, när regeringen lägger en död hand över stora delar av torvmarken?

Fru talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för frågorna.

Jag börjar med det jag avslutade förra replikskiftet med, nämligen att det finns många kraftvärmeverk i Sverige som klarar sig utan torv. Det känns som att det finns uppenbara möjligheter att ställa om kraftvärmeverken och uppdatera anläggningarna så att de klarar sig utan torv. Jag ser det inte som ett problem i den övriga verksamheten i dag, utan det är bara en liten del av svensk kraftvärme och fjärrvärmeproduktion som kommer från torv.

Vad gäller trädgårdsbranschen instämmer jag lite i problembeskrivningen. Ofta när vi gröna driver igenom politik som innebär konkret förändring och skillnad i klimatarbetet får vi höra frågor om vad som ska användas som ersättning. Dessa problem kan ofta hanteras. Det finns en mängd historiska exempel på att vi har genomdrivit ambitiös klimatpolitik, och sedan har det uppstått en rädsla för vad som kommer att användas i stället. I slutändan, efter en viss uppföljning, har det gått vägen.

Jag tror att det kommer att ske även när det gäller den jord som trädgårdsmästare använder. Det finns andra näringsämnen som man kan ta med på olika sätt. När vi producerar biogas kan vi till exempel producera biogödsel. Det går att använda restströmmar från det ena och det andra som näringsämnen och liknande i den jord som används för trädgårdsmästeri.

Fru talman! Jag tackar Lorentz Tovatt för svaret.

Ja, till viss del går det, men det går inte fullt ut att ersätta torven och torvens egenskaper. Så enkelt är det.

Lorentz Tovatt nämnde att många upplever en rädsla för nyheter. Om det är några som verkligen upplever en rädsla är det faktiskt Sveriges skogsägare. Precis som vi hörde tidigare bryr man sig här inte så mycket om äganderätten.

Vi har genom åren noterat att Miljöpartiet har ett mycket avslappnat förhållande till äganderätten, trots att den finns med i FN-stadgan, i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och i vår grundlag. Det tar man inte så stor notis om, och nu ser vi att man vill lägga en död hand över 15 procent, var det väl Betty Malmberg nämnde, av Sveriges yta utan ersättning.

Finns det aldrig någon gräns för Miljöpartiet där man anser, och inser, att här måste faktiskt ersättning utgå?

Fru talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för replikskiftet.

Det var väl 13 procent. Bara för att dessa kriterier anges i dokumentet betyder det inte att all mark inte kan användas för olika ändamål. Det ska sedan processas av myndigheter och liknande.

Nu blir det lite filosofiskt när vi pratar om äganderätten. Det finns naturligtvis mer okränkbara mänskliga rättigheter än äganderätten, till exempel rätten att inte dödas.

Jag och mitt parti tycker att det viktigaste är att människor ska må bra och behålla sina liv. Mitt i en klimatkris kan inte vi säga att äganderätten på något sätt skulle trumfa människors rätt att till exempel bo kvar där de bor, inte drivas på flykt, inte dö på grund av extrem hetta, inte svälta på grund av att de inte kan odla marken och så vidare. De rättigheterna måste naturligtvis trumfa äganderätten. Det råder det inget tvivel om.

Det kan inte finnas en äganderätt som ger rätt att pumpa ut koldioxid i atmosfären och som inte tar hänsyn till de effekter som det får för människor i Bangladesh, Angola eller Bolivia. Det är vad detta handlar om. De rättigheterna är naturligtvis mycket mer värdefulla än äganderätten.

Hållbarhetskriterier - genomförande av det omarbetade förnybart-direktivet

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)

En förnyad strategi för politiken avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak och nikotin samt spel om pengar 2021-2025