Frågor om konstarterna och film

Fru talman! I denna debatt om konstarterna och film vill jag börja med en övergripande fundering som gäller alla dessa områden och som känns särskilt angelägen i dessa dagar.

Jag gillar verkligen högkvalitativ konst. Jag beundrar genier. Jag älskar människor som överträffar sig själva och andras förväntningar. Därför ställer jag mig frågan: Har jag ibland blundat för att genier inte varit okej som människor i övrigt? Har jag varit så förtjust i det de skapat att jag har blundat och låtit folk bete sig otroligt illa utan att säga ifrån, utan att reagera? Jag tror att vi är rätt många som borde ställa oss den frågan i dag.

Man ska inte tillåtas bete sig hur som helst bara för att man är ett geni. Man ska inte blunda för att en människa beter sig illa bara för att den människan skapar bra konst. Det blir inte färre geniala romaner, det blir inte sämre scenframträdanden och det blir inte undermåliga konstverk eller dåliga filmer bara för att man ställer krav på att genier ska uppföra sig som folk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Fru talman! I metoo-uppropen för ett tag sedan uppdagades hur sexuella övergrepp sopats under mattan i bransch efter bransch och sektor efter sektor. Skådespelarna var först ut, men upprop följde på en lång rad samhällsområden.

Påfallande många av de fall som dök upp har man känt till ganska länge, men man har inte agerat. Genierna har fått fortsätta just för att de är genier. Kanske har de runt omkring tänkt att de inte har råd att säga nej till dem. De är så viktiga för vårt varumärke. Det är så viktigt att de gör mål. Det är så viktigt att vår sektor vinner val att vi ibland har blundat.

Jag tycker att man samtidigt ska ställa sig frågan vad detta har kostat. Vilka är det som inte har fått träda fram? Vilka är det som hållits tillbaka? Vilka är det som inte vågat yttra sig? Vilka är det som inte fått se sin förmåga blomma ut? Vilka romaner har inte kunnat skrivas? Vilka scenframträdanden har inte kunnat visas upp? Vilka är det som inte kunnat spela ut sin förmåga i en film?

Fru talman! Efter metoo-uppropen har man på flera områden i samhället fått riktigt bra jämställdhetsplaner och rutiner för att motverka ytterligare fall. Det är bra och viktigt. Det kommer sannolikt att hjälpa. Men det behövs också något mycket svårare. Det behövs en attitydförändring så att vi premierar ett annat beteende, ett snällt beteende, i stället för att blunda för genier som beter sig illa.

Jag är övertygad om att vi skulle få mycket bättre konst, många fler bra romaner och mycket bättre scenframträdanden om vi lät fler människor träda fram och inte lät genier sätta sig på andra och skapa rädsla eller tysthetskulturer. Det finns nämligen många goda exempel på motsatsen: bra och duktiga genier och kunniga människor som genom att vara snälla också hjälper andra människor till framgång och tillsammans med dem skapar något stort och mycket bättre.

Visst kan man träda fram som geni genom att trampa ned andra eller sätta sig på andra. Men vad våldet må skapa är vanskligt och kort. Det dör som en stormvind i öknen bort. De som vill vårda svensk kvalitetskultur gör nog på sikt bäst i att premiera snälla människor och goda gärningar före förment geniala män som beter sig elakt och illa. Det gäller kulturvärlden men inte enbart där. Det gäller oss alla, överallt och alltid.

Fru talman! Över till två andra specifika saker i detta betänkande.

Tillgången till bibliotek är en grundläggande service i ett liberalt samhälle. I kommuner och kommundelar i många delar av landet är biblioteket det lokala kulturcentrumet. Där ges vi alla, på lika villkor, möjlighet att ta del av kultur och böcker. Det kan göra ett massivt frigörande intryck att gå till biblioteket och låna den där boken som man aldrig sett hemma eftersom man inte har så många böcker hemma. Bra bibliotek är därför allra viktigast för dem som växer upp i hushåll där det inte finns så många romaner och där man inte läser så mycket tillsammans.

När det nu på senare tid allt oftare blir problem med stök och bråk på biblioteken ser vi samma situation där. Några få tillåts förstöra för många andra, och det drabbar dem som behöver biblioteken mest. Därför behövs det möjlighet att utfärda tillträdesförbud för dem som missköter sig på bibliotek för att värna dem som verkligen behöver biblioteken.

Fru talman! Filmavtalet tjänade svensk film väldigt väl under väldigt lång tid. Det fanns svårigheter att nå nya avtal eftersom parterna i förhandlingarna tyckte olika saker. Statens roll var då att understödja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Jag vill se ett nytt filmavtal. Jag vill se nya avtal och nya tjänster. Jag vill se nya människor och nya intressen som går in i avtalen. Jag vill se ett modernt filmavtal i stället för den statliga filmpolitik som blev den förra regeringens alternativ till filmavtalen, för jag tror att det skulle innebära mycket starkare förutsättningar för svensk film på lång sikt.

Därför har vi och de andra borgerliga partierna gång på gång sagt att det behövs en ny utredning om en ny filmpolitik. Jag står fast vid det även nu och yrkar därför bifall till reservation 14.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att oavsett vilken av konstarterna vi diskuterar och oavsett vilka filmer vi diskuterar är det sannolikt så att vi får mycket bättre konst, kultur, film och böcker i detta land om vi ser till att människor som är smarta och kloka inte hålls tillbaka av andra människor som må vara geniala men som sätter sig på och förstör för alla andra.

Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till våra moderata reservationer, det vill säga reservation 1 om bibliotek och läsfrämjande för barn och unga samt reservation 11 om konst och arkitektur i det offentliga rummet.

Fru talman! Vi har i dag att debattera kulturutskottets motionsbetänkande som gäller frågor om konstarterna och film, ett betänkande som spänner mycket brett över många kulturpolitiska områden.

För Moderaternas räkning tänker jag i detta anförande fokusera på tre ämnesområden: läsning och bibliotek, konst och arkitektur samt film.

Fru talman! Fler borde läsa mer, men det är lättare sagt än gjort. Det finns i dag alltför stora skillnader mellan olika socioekonomiska grupper i samhället. Vissa läser ofta, mycket och varierat, medan andra aldrig tar till sig annan text än den som fladdrar förbi i Facebook- eller Instagramflödet.

Detta är problematiskt på både kort och lång sikt. Att läsa ger nämligen kunskap, och kunskap ger makt - makt över ens eget liv och ens egen framtid. Därför handlar läsning och läsförståelse i grunden om människans frihet och om utjämnande av livschanser.

Läsning är grunden för ett barns språkliga och intellektuella utveckling. Därför behöver det läsfrämjande arbetet stärkas. En god läsförmåga är nyckeln till en framgångsrik skolgång och förståelse för andra skolämnen, och genom litteraturen får barn möjlighet att upptäcka och utforska andra världar än sin egen.

Fru talman! Inget barn väljer sina föräldrar. Inget barn väljer heller om bokhyllorna där hemma är fyllda med böcker eller om de i stället används till prydnadsförvaring.

Vi moderater vill satsa på bibliotekens arbete med att nå barn som kommer från utsatta miljöer eller från hem där det kanske inte finns någon större läsvana. Ett sätt att göra detta är att stärka samarbetet mellan de kommunala biblioteken och skolorna. Läslusten hos svenska elever måste öka!

Vad gäller de svenska biblioteken vill jag uppmärksamma Christer Nylanders och Liberalernas mycket goda resonemang om hur biblioteket ska vara en trygg och lugn plats att vistas på. Stök och hot kan aldrig tolereras, och här har det offentliga ett ansvar att skapa ordning och reda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Det räcker att ta biblioteken i min egen hemkommun Söderhamn och i många andra Gävleborgskommuner som exempel: Missbruket tränger ofta in i entréerna och resten av lokalerna. Bråk och stök är tyvärr en alltför stor del av vardagen.

Man ska aldrig behöva känna obehag och otrygghet när man ska besöka en av samhällets viktigaste institutioner. Många kommuner kämpar för att lösa problemen, men mer behöver göras. På biblioteken ska finnas plats för samtal, källkritiska övningar, föreläsningar och diskussion, men framför allt ska biblioteken ge rum för tystnad och eftertanke.

Fru talman! Kulturen genomsyrar samhället på olika sätt, och den tar sig också uttryck genom arkitektur och konst i såväl nya bostäder som offentliga rum. Sverige växer snabbt och Boverket uppskattar att 600 000 nya bostäder behöver byggas till 2025. Det innebär också att nya offentliga rum skapas. För att värna konst och arkitektur i det offentliga rummet bör vi blicka såväl bakåt som framåt.

De rivningar som skedde under mitten av 1900-talets andra hälft - och därefter framväxten av de så kallade miljonprogrammen - innebar viktiga standardhöjningar i form av exempelvis rinnande vatten och minskad trångboddhet för många i vårt land. Samtidigt har erfarenheten från denna tid visat att trivsel och trygghet handlar om mer än så. Rivningsvågen gjorde oåterkalleliga och förfulande avtryck i många svenska städer, och många av ingreppen framstår i efterhand som svårförståeliga.

Detta bör vi dra lärdom av. Balansgången mellan nytt och gammalt, mellan bevarande och innovation, är sällan enkel.

Staten kan spela en viktig roll i att skapa förutsättningar för arkitekter, konstnärer och andra skapande grupper att samverka när nya bostadsområden växer fram och när det gäller att sådan samverkan sker tidigt i processen. Staten kan också föregå med gott exempel när offentliga miljöer utformas genom att på ett tydligt sätt koppla ihop byggande, arkitektur och konstnärskap.

Fru talman! Filmen kan som få andra konstarter beröra, förändra och underhålla. I sina bästa stunder ställer filmen viktiga existentiella frågor och bidrar till att vidga människors vyer.

Man brukar säga att film gör sig bäst på bio, och biografen är för många bygder en av de absolut viktigaste kulturinstitutionerna. Hemma i Gävleborgs län finns många mindre men väl så uppskattade biografer: Trönö Bio i Söderhamns kommun, Röda Kvarn i Bollnäs och Rio Bio i Ockelbo är bara några exempel. Biografen fungerar som en vital nod i samhället och bör värnas av det offentliga, inte slås undan.

Tyvärr var det just detta som det offentliga gjorde när den rödgröna skattehöjningen på biomomsen slog till år 2017 - från 6 procent till 25 procent. Detta har försämrat förutsättningarna, framför allt för de mindre, momspliktiga, biograferna runtom i landet. Antingen har man tvingats höja biljettpriserna eller så har marginalerna kraftigt försämrats i en redan ansträngd verksamhet. Nedläggningshoten är ständigt närvarande.

Vi moderater anser att biomomshöjningen är skadlig och att momssatsen bör återgå till 6 procent. Biokulturen i Sverige ska utvecklas, inte avvecklas.

Fru talman! Film är en viktig konstart men också en kreativ näring som skapar många arbetstillfällen. Svensk film och svenska skådespelare är starka varumärken som bidrar till en positiv bild av Sverige. Svensk film har ett världsrykte med många prisade regissörer, skådespelare, sminkörer, fotografer och producenter. Detta är inte minst viktigt för ett litet och exportberoende land som vårt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Vi moderater vill se att det snarast tillsätts en ny och bred filmutredning där Filmsveriges parter och organisationer, liksom riksdagens partier, involveras. Detta har riksdagen också tillkännagivit för regeringen redan i juni 2016. Saktfärdigheten och oskickligheten hos den rödgröna regeringen är slående, men nu är det dags att man verkställer detta riksdagsbeslut. Regeringen är ansvarig inför riksdagen, inte tvärtom.

Fru talman! Staten och det offentliga ska vara möjliggörande för kulturskapande och kulturdeltagande men inte ta över och styra dess innehåll. Vi ska värna vår historia och se till att alla har förutsättningar att ta del av den men också att vara en del av samtidsdebatten och vår framtid.

Politiken ska hålla sig på en armlängds avstånd från kulturens innehåll för att undvika att hamna med fingrarna i syltburken. Detta är ju också den moderata grundtanken - människor ska själva få bestämma över sitt liv och över den kultur man vill att det ska innehålla.

(Applåder)

Fru talman! När vi i dag debatterar kulturutskottets betänkande 13 - för övrigt ett omfångsrikt betänkande som berör alltifrån språkfrågor och bibliotek till scenkonst och villkor för svensk film och för internationell film i Sverige - är en sak lika tydlig som blåsippan som spirar ute i backarna så här års: Sverigedemokraterna är det parti som har engagemang och som vågar ha ambitioner.

Lika tynande som den sista snön är åsikter och nya förslag och infallsvinklar från flertalet partier för att möta aktuella behov och frågor i denna del av vårt beredningsområde. På det stora hela är man nöjd. Det kunde jag som socialkonservativ något välvilligt tolka som ett tecken på att krav på förändring saknas, att utrymmet för högtflygande reformidéer är begränsat och att man värnar ett väldigt försiktigt framåtskridande.

Dessvärre tror jag snarare att det handlar om brist på fungerande politisk arkitektkonst och en obsolet verktygslåda för att möta vård, underhåll och montering av en behovsprövad reformagenda.

I betänkandet behandlas en stor uppsättning yrkanden från Sverigedemokraternas sida. Jag inser det orimliga i att språka om alla och väljer att framför allt plädera för frågan om språk och för bibliotekens unika roll och syfte som bildningens fyrbåk i en emellanåt något stormande samtid. Villkoren för svensk film och bio kommer min kollega Jonas Andersson att beröra närmare i ett senare skede.

Situationen för det svenska språket - vår i särklass viktigaste identitetsbärare och i någon mån kulturmarkör - är långsiktigt bekymmersam. Vi har under decennier noterat en accelererande rusningstrafik av anglicismer i det offentliga rummet liksom inom utbildningsväsendet. Detta gäller inte minst högre akademisk utbildning, där engelskan i dag har en förkrossande dominans.

Samtidigt noterar vi bland yngre generationer ett alltmer krympande ordförråd och en krympande användning av svenska språkets variation och synonymmelodi. I kombination med denna utveckling har förståelsen för och kunskapen om den nordiska språkmelodin minskat radikalt i en jämförelse mellan i dag medelålders vuxna och unga skolelever.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Globalisering och sociala medier ställer globalt små språkområden och deras långsiktiga överlevnad inför helt nya utmaningar. Här krävs samhällsinsatser.

Samtidigt har vi genom omfattande immigration en ansenlig del av befolkningen som i hela samhällen, skolor och familjer kommunicerar på andra språk än svenska, vilket hämmar både möjligheten till framgångsrik skolgång och högre studier för barn och anställbarheten för deras föräldrar. Samförstånd och sammanhållning med det svenska samhället uteblir.

Detta har allt fler insett, så också - åtminstone i teorin - Socialdemokraterna och statsminister Löfven, som jag för en tid sedan diskuterade denna fråga med.

Idén om språkplikt blir dock relativt verkningslös utan en kombination av insatser. Det handlar om att erkänna, bekräfta och synliggöra svenskans ställning som det officiella huvudspråket i vårt land och inte bara som nationalspråk. Detta ska inte bara vara fallet i Finland utan också i vårt Sverige. Det handlar om att införa språktest i medborgarskapsprocessen, och det handlar om samlade insatser för de nordiska språken i tidig ålder, såsom initiativ som Norden i skolan och andra möjligheter att väva in detta från tidig ålder.

Fru talman! Kartan över språkpolitiken leder mig osökt in till litteraturens tempel och tysta oaser i form av bibliotekens skattkammare och litteraturbanker. I sammanhanget vill jag därför passa på att yrka bifall till vår reservation 2 angående trygga bibliotek.

Det har under de senaste åren återkommande rapporterats om oroligheter på bibliotek runt om i landet, senast i raden här utanför Stockholm. Anställda där vittnar om öppen narkotikahandel bland böcker och om deras oro över både besökarnas och personalens säkerhet och personalens arbetsmiljö. I andra fall har det rört sig om hot och uppenbart våld mot bibliotekarier.

Visst fungerar de allra flesta bibliotek alldeles utmärkt och bärs upp av fantastiska bibliotekarier och personal över landet. Men undantag eller ej, vi får aldrig kapitulera för en situation där bibliotek inte längre upplevs vara en trygg miljö för studier, kunskapsinhämtning, släktforskning eller vad det än kan röra sig om. Bibliotekens roll sätts ur spel av personer som inte förstår att visa vördnad för bibliotekens funktion och miljö och som använder miljön för egna syften.

Sverigedemokraterna vill därför att regeringen i samverkan med berörda aktörer, institutioner och organisationer, bland annat Sveriges Kommuner och Landsting, sätter upp ett ramverk och för en dialog om att implementera en åtgärdsplan för hur biblioteksmiljön kan tryggas från odemokratiska krafter. Engagemanget i kommunerna är också påtagligt, och det ska vi ta vara på. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen, anser vi.

Jag har noterat att ytterligare ett parti i år vågar ta i frågan, och det hedrar dem. Om trenden håller i sig kommer kanske alla partier att ha ögonen på det här lagom till nästa val. Bättre sent än aldrig säger talesättet, men jag skulle snarare säga: Ju förr, desto bättre.

Bibliotekens öppna rum hör till få oaser där bildningens brunn är lika djup och svalkande för arma och rika, unga och gamla. Det är dags att vi gemensamt värnar detta demokratiska finrum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

(Applåder)

Fru talman och åhörare! Kulturen, inte minst filmen, har en förmåga att lyfta frågor brett i samhället som få andra har möjlighet att göra. Det har vi inte minst hört Christer Nylander med beröm göra när han tog upp filmen om Josefin Nilsson. Vi har också sett andra filmer som har lyckats med samma sak. Mia Farrow lyfte fram frågan om prostitution och Fucking Åmål lyfte fram frågan kring ungdomssexualitet och kärleken och livet i en småstad.

Det här är en kultur som hela Sverige borde kunna ta del av. Men verkligheten är att med den politik som den rödgröna regeringen har fört är det allt färre som faktiskt får tillgång till den. Det är inte bra. Precis som i storstaden borde människorna på landsbygden få tillgång till den kultur som formar den svenska debatten och bilden av vad det är för liv man kan leva och vilka möjligheter som finns.

Därför vill vi ge stöd till vår reservation nr 17, som handlar om att vi vill se ett nytt filmavtal, en ny finansiering för filmen och en ny filmutredning. Orsaken till att vi vill det är att den rödgröna regeringen har höjt momsen med så pass mycket som 23 miljoner på de minsta biograferna, vilket gör att många biografer ute i landet faktiskt måste stänga.

Samtidigt som vi i Centerpartiet tillsammans med andra partier har varit drivande för en digitalisering av biograferna, så att de kan ha en framtid, har regeringen de senaste åren drivit på för en moms som gör att många måste stänga. Det är ingen bra utveckling för Sverige och särskilt inte för landsbygden. 5 procent av Sveriges biografer bär hela 20 procent av momshöjningen. Så kan vi inte ha det. Man har 5 procent av omsättningen och måste bära 20 procent av momshöjningen.

Nu har vi situationen att medan Stockholm har gratis tillgång till statens alla kulturskatter får landsbygdens invånare leva med att skattas hårdare för att ha tillgång till kulturen. Det är ingen bra dikotomi. Den rödgröna politiken är i ett nötskal att straffa landsbygden och belöna storstäderna. Det är inte en politik som vi i Centerpartiet står bakom.

Den tydliga fokuseringen på filmen är just för att den tillhör de mest tillgängliga kulturformerna i Sverige, och vi vill att det ska förbli så. Momshöjningen 2007 gör det dyrare att gå på bio och minskar tillgängligheten till kultur hos den del av befolkningen som redan har sämst tillgång till den, nämligen människorna på landsbygden. Man ska också ha med sig att biografer på landsbygden och mindre orter betyder mer för kulturen än vad de kanske gör i storstäderna, där utbudet över huvud taget är större. Skadeverkningen om en biograf stängs ned på landsbygden är oerhört mycket större än om det skulle ske i en storstad. Det perspektivet har tyvärr saknats i regeringens kulturpolitik.

I dag är det dags att slå ett slag för att skapa en kulturell infrastruktur i hela landet. Därför yrkar vi bifall till reservation 17.

Fru talman! Arkitektur, form och design påverkar alla människor dagligen och handlar i grunden om livskvalitet. Därför är det inte förvånande att stadsplanering och arkitektur engagerar människor. Vad som är vackert eller inte debatteras friskt på lokaltidningarnas insändarsidor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Vänsterpartiets målsättning är ett samhällsbygge som sätter människan i centrum. Alla medborgare ska få leva och bo inkluderande i väl gestaltade och långsiktigt hållbara miljöer. Dessa ska ha framträdande estetiska och konstnärliga värden och beständiga material, för det ökar trivsel och därmed människors livskvalitet. Livsmiljön, och då särskilt boendet, har en grundläggande betydelse för människors hälsa och välbefinnande.

En känsla av tillhörighet och stolthet över den gemensamma miljön bidrar också till att bygga ett samhälle som håller ihop. Det kräver en omsorgsfull och långsiktig planering av städer och hela samhällen, både sett till den större helheten och till detaljerna där det krävs hög kvalitet. I varje enskild byggnad och på varje plats ska man se till att det gestaltas väl. Dagens nya byggnader säger mycket om vår samtid och utgör också morgondagens kulturarv.

Fru talman! De senaste åren har fokus inom bostadspolitiken varit att så snabbt som möjligt få fram så många bostäder som möjligt. Det är inte konstigt med tanke på hur eftersatt bostadspolitiken har varit från statens sida de senaste decennierna. Men vi ska inte bara bygga hus. Vi ska skapa samhällen med platser som blir människors hem och miljöer där generationer ska kunna leva ett gott liv. Vi ska inte behöva välja mellan billigt, snabbt och enahanda å ena sidan och dyrt men med hög konstnärlig och arkitektonisk kvalitet å andra sidan.

Vänsterpartiet vill öppna upp för mer forskning kring hur framtidens byggande ska se ut och vill hitta sätt att stimulera innovation och nytänkande.

Vi tror också att våra förslag till förändringar i finansieringsmodellen för byggande kan stötta den här processen. När en del av risktagandet tas över av staten genom exempelvis billiga statliga lån kan politiken styra mer mot arkitektonisk kvalitet i stället för att vi fastnar i ensidigt aktieägarfokus hos byggbolagen. Därutöver är vi positiva till att hitta sätt som gör att arkitektens roll i byggprocessen blir mycket starkare.

Organisationen Sveriges Arkitekter beskrev i en skrift för något år sedan förenklat hur kostnaderna i ett bygg- och anläggningsprojekt kan fördelas: en krona för att ta fram programmet, det vill säga hela idéutvecklingen, tio kronor till projekteringen, hundra kronor till byggande och tusen kronor till förvaltningen. Så ser fördelningen ut.

Slutsatsen blir att man genom att lägga lite mer pengar i början av ett projekt och att i samarbete med arkitekten hitta långsiktiga lösningar kan skapa mervärde långsiktigt både för allmänheten och för fastighetsägarna.

Fru talman! I utredningen Gestaltad livsmiljö - en ny politik för arkitektur, form och design föreslogs att staten ska utreda möjligheten att bygga upp en fond i syfte att göra allt det som jag har beskrivit.

Som förebild lyfte utredningen fram ett danskt exempel, fonden Realdania. Realdania är en dansk allmännyttig och affärsdrivande förening vars syfte är att skapa livskvalitet för alla genom att förbättra byggnadsmiljön. Detta innebär att man stöttar nybyggnation, restaureringar och stadsdelsutveckling. Man förvaltar ett stort fondkapital som ligger till grund för bidrag som delas ut. Föreningen har stöttat över 3 300 projekt under de senaste 15 åren och har runt 150 000 medlemmar, i ett litet land som Danmark. Medlemmarna är både privata och juridiska personer som kan äga fastigheter i Danmark, och de väljer också föreningens styrelse. Vänsterpartiet anser att detta är ett intressant exempel att lära av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Enligt utredningen kan en svensk motsvarighet skapas genom att en liten del av vinsten eller omsättningen i vissa statliga verksamheter varje år tillförs fonden. Detta tror vi skulle vara intressant. Fonden kan förvaltas av en stiftelse, och medel ska kunna sökas av privatpersoner, företag eller offentliga aktörer som högskolor eller kommuner som planerar något spännande nytt projekt. Tyvärr valde regeringen att inte ta med detta förslag i den proposition som vi beslutade om här för ungefär ett år sedan. Därför väljer Vänsterpartiet att lyfta upp detta i en motion i dag. Vi tycker att det är ett bra förslag. Det kan stimulera utvecklingen och samarbetet inom arkitektur, form och design så att vi kan åstadkomma inkluderande, väl gestaltade och långsiktigt hållbara miljöer.

Med detta vill jag yrka bifall till vår reservation nr 12, och i övrigt ställer jag mig bakom utskottets förslag.

Fru talman! Eftersom jag inte tidigare hade möjlighet att ta replik på Sverigedemokraterna vill jag nu i mitt inlägg passa på att lyfta upp några invändningar kring en del av deras motionsförslag.

Jag måste börja med att säga att jag beklagar att det finns kulturpolitiker som vill begränsa människors tillgång till kunskap baserat på medborgarskap. Det är en elitistisk och diskriminerande politik som förs fram i Sverigedemokraternas motion om biblioteksfrågor. I den säger Aron Emilsson att svenska och nordiska medborgare ska ha särskilda privilegier när det kommer till våra bibliotek.

Alla människor som lever här år efter år med tillfälliga uppehållstillstånd ska stängas ute från det som Sverigedemokraterna beskriver som bärande pelare i det demokratiska systemet. Man säger rakt ut att de helt enkelt inte borde få låna böcker. Anledningen sägs vara att utländska medborgare inte betalar skatt här, men detta stämmer ju bara för en liten del av dem som vistas här i landet utan medborgarskap. Och om det var detta som var problemet är det oklart varför medborgare i de nordiska länderna skulle ha en annan väg till våra bibliotek. De skulle ha större rätt att låna böcker här än till exempel min pappa, som var grekisk medborgare under hela min uppväxt.

I övrigt handlar motionen väldigt mycket om att visa vördnad för biblioteken som institution och vara tyst när man är där. Kanske menar Sverigedemokraterna att utländska medborgare är sämre på den biten, eller vad är det egentligen som ligger till grund för detta?

Förutom att Sverigedemokraternas kultursyn är elitistisk är den starkt konservativ. Bibliotekens roll som demokratins vardagsrum måste få innebära samtal, möten och nya verksamheter. Det hyllade nya biblioteket i Helsingfors lånar till exempel ut symaskiner, som är ett av de mest populära inslagen. Här hemma blir det allt vanligare att biblioteken tillhandahåller 3D-skrivare för att uppmuntra till eget skapande. De har också börjat erbjuda hjälp med digitala tjänster för it-ovana.

Förra veckan besökte jag ett bibliotek och lyssnade på en musikensemble bestående av bibliotekarier som firade Lennart Hellsings hundraårsjubileum. En av dem trollade till och med. Jag gick dit för att bli road och glädja mitt barn, inte alls för att bli fylld av vördnad och kunskap. Är det detta som i Sverigedemokraternas motion kritiskt kallas för att använda bibliotek för sina egna syften?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

För mig som vänsterpartist är det tydligt att bibliotekens utformning och uppdrag måste förändras med tiden. Det är självklart att det går att kombinera en utveckling med lugn och ro för dem som vill sitta och läsa med en trygg arbetsmiljö för dem som arbetar där. Jag är dessutom säker på att den dag vi beslutar att man behöver vara svensk eller nordisk medborgare för att låna en bok på ett folkbibliotek eller ett högskolebibliotek kan vi inte längre hävda att biblioteken utgör demokratins stöttepelare.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Vasiliki Tsouplaki, för ett friskt anförande!

Jag måste börja med att bemöta en del felaktigheter, för jag tror att samtliga som lyssnade på mitt anförande, som ser detta och som läser betänkandet kan se att vi pekar på att biblioteken ska vara ett tillgängligt rum i vår offentliga miljö och vårt offentliga samhälle. I mitt anförande pekade jag också på att biblioteken är en oas där arm som rik, ung som gammal kan mötas i en demokratisk tillgänglighet och i ett öppet offentligt samtal men också för att kunna släktforska, söka information, studera eller förkovra sig i våra litteraturskatter.

Jag tror att alla vi som har tillbringat mycket tid på bibliotek kan skriva under på att man ibland under studietiden, under åren på universitet eller liknande tjänar på att det finns en sådan oas i den offentliga miljön, som annars kan vara brusig. Detta gäller särskilt unga med en svagare socioekonomisk bakgrund, som kanske inte kan finna ro i hemmet. Det kan vara en miljö där det är svårt att koncentrera sig och fokusera därför att föräldrarna har missbruksproblem, men det kan också finnas andra anledningar till att man inte finner studiero hemma. Det är detta vi pekar på. I den nationella biblioteksstrategin pekas på att biblioteken har ett unikt uppdrag att vara en offentlig miljö där det finns ett tyst rum att visa vördnad inför.

När det handlar om att knyta vissa tjänster till medborgarskapet är det egentligen fullständigt okontroversiellt. Det är bara att titta på hur man resonerar i flera av våra grannländer och andra länder där man har vissa administrativa lånetjänster och liknande kopplade till medborgarskapet och därigenom folkbokföringen, därför att vissa tjänster är svårare att tillhandahålla och betalningsansvar och liknande inte kan utkrävas om man inte har en folkbokföringsanknytning. Detta har Norge och andra länder vissa tjänster för.

Fru talman! Du bemöter inte riktigt mina invändningar, Aron Emilsson, utan du vill prata om tysta rum och så. Vi är helt överens om att det ska finnas tysta rum på bibliotek. Det jag ställer mig frågande till är varför ni vill utestänga vissa invånare från att låna böcker. Man måste vara medborgare, skriver ni. Att du inte sa detta i ditt anförande är inte det viktiga, utan det är vad som står i motionen, nämligen att ni vill att riksdagen ska ställa sig bakom att utreda möjligheterna att knyta vissa av bibliotekets tjänster till medborgarskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

I motionen nämner ni boklån. Då vill jag veta: Varför är det ett problem att människor som bor i detta land men inte är svenska medborgare får låna böcker? Tycker ni att det är en för stor kostnad när hyllor gapar tomma när det gäller människor med tillfälliga uppehållstillstånd, vilket ni har varit med och genomfört. Ni eftersträvar att människor inte ska kunna få medborgarskap, utan de ska år efter år bara ha tillfälliga uppehållstillstånd. Detta är verkligen jätteallvarligt, och det är därför jag tar i lite grann. Jag brukar inte göra det i talarstolen, men när jag läste motionen från Sverigedemokraterna blev jag väldigt upprörd.

Jag tycker att Aron Emilsson och Sverigedemokraterna måste förklara vad som är problemet med att människor som inte är svenska medborgare lånar böcker på våra bibliotek.

Fru talman! Återigen: Det är tydligt när man läser motionen och betänkandet att det handlar om att vi vill utreda om det finns ett behov av att knyta vissa tjänster av administrativ karaktär eller lånekaraktär närmare medborgarskapet.

Det har funnits och finns löpande frågetecken, inte minst hos många kommuner där man ibland har svårt att hantera och tolka bibliotekslagen när det gäller vilka tjänster som ska erbjudas för alla, för tillfälliga, för turister, för utbytesstudenter, för asylsökande och för personer som saknar uppehållstillstånd. Ska alla tjänster tillhandahållas och erbjudas trots att folkbokföringsuppgifter kanske saknas, att betalningsansvar inte kan utkrävas och att det är en samhällsservice som är skattefinansierad? I hela grundtanken finns en samstämmighet i att det finns en anknytning till medborgarskapet och att tjänsterna skattefinansieras av medborgarna. Det är egentligen inte värre än så.

När det gäller det nordiska samarbetet är det inte på något sätt exkluderande att påpeka att de nordiska länderna ska ha ett fördjupat och ännu starkare integrerat samarbete mellan biblioteksmiljöerna. Det finns otroligt många initiativ redan i dag som visar att de nordiska länderna har ett fördjupat samarbete i bibliotekstjänster, i lånetjänster mellan universitetsbibliotek, i utbytesprogram och framför allt i nya innovativa lösningar när det gäller digitalisering av biblioteken för att tillgängliggöra och visa de skatter, de samtal och den kunskap som finns där, att det är fler filialer och att man kan sända och streama och så vidare därifrån.

Att man pekar på att det nordiska samarbetet är särskilt djupt och särskilt starkt tycker jag snarare att vi ska se som en styrka än ett bekymmer.

Fru talman! Jag tycker nog att Aron Emilsson till och med gräver gropen lite djupare nu. Det påminner lite grann om debatten då ni ville förbjuda människor att ha dubbla medborgarskap. Sedan visade det sig att vi har en massa nordiska medborgare. Skulle man inte få ha svenskt pass och finskt pass samtidigt? Det blev ett bekymmer för er. Ni framhåller hela tiden det nordiska samarbetet och den nordiska gemenskapen som någonting annorlunda. Hela EU-samarbetet med utbyte mellan universitet är ett mycket specifikt samarbetsområde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Jag är därför mycket fundersam. Aron Emilsson har fortfarande inte beskrivit vad som är problemet. Handlar det om en adress, och är det en folkbokföringsfråga? Det finns ingen anledning att tala om medborgarskap. Vi har till exempel, som Aron Emilsson nämnde, utbytesstudenter och forskare på våra högskolor och universitet som är här för att faktiskt fördjupa kunskaperna och bidra till forskningsutvecklingen.

Att ni över huvud taget initierar en sådan motion måste ha att göra med att ni ser en problematik. Men jag lyckas inte hitta någonting annat än att ni gör skillnad mellan å ena sidan svenska och nordiska medborgare och å andra sidan andra medborgare när det kommer till något så fundamentalt som boklån. I övrigt beskriver Aron Emilsson hur fint det är med biblioteken och så vidare. Men samma rättigheter ska tydligen inte gälla alla, och det beklagar jag verkligen.

Fru talman! Min mormor har berättat att de hade två alternativ. Antingen fick de bränna böckerna i brasan eller stoppa dem i plastpåsar och gräva ned dem i källaren. Eftersom det är att gå diktatorers ärenden att bränna böcker fick det bli det andra alternativet.

I år har det gått 40 år sedan revolutionen. I Iran finns det förmodligen nedgrävda och förmultnade böcker i varenda källare och på varenda bakgård. Men trots alla år av censur, förföljelse och fängslanden håller sig faktiskt poesin, litteraturen och det fria ordet sig ändå starka. De hittar på något sätt sina vägar. Nyskriven litteratur med författarpseudonymer sprids utanför Irans gränser, och bokcirklar tycks äga rum vid förtäckta möten i yogahallar och det som annonseras ut som matlagningskurser. Så ser deras verklighet ut.

I Turkiet har minoritetsspråket kurdiska varit mer eller mindre förbjudet sedan Kemal Atatürks dagar. Men bara några tunnelbanestationer härifrån finns allting faktiskt helt välbevarat. Vem som helst kan kliva in på det kurdiska biblioteket i Alvik och låna en bok på kurdiska eller ta del av kurdiska författares och poeters verk på svenska.

Paradoxen i att förbjuda språk eller yttrandefrihetens olika uttrycksformer har visat sig, om än i begränsad form, innebära en stegrad kamp för det motsatta. Berättelser har en sådan bärkraft i människans natur att de lever vidare. Har man inte lyckats bevara böckerna lägger man berättelserna på minnet. På så sätt har många av de utrotningshotade språken och berättelserna levt vidare i generationer och i ett senare skede kanske återigen kommit i tryck.

Fru talman! Vad som ytterst skiljer auktoritära samhällen från fria samhällen är graden av yttrandefrihet. Kulturpolitiken i vårt demokratiska samhälle grundar sig därför i just detta. Vi har ett politiskt ansvar att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet ska nyttjas. Därför behöver vi nogsamt beakta den skillnad som råder mellan den subjektiva upplevelsen av ett verk och den instrumentella politiska inskränkningen.

Fastän Sverige enligt World Press Freedom Index och World Freedom of Speech Index rankas som ett av världens mest demokratiska länder utifrån liberala kriterier om civila och politiska rättigheter oroas jag faktiskt över det som Myndigheten för kulturanalys pekar på i sin senaste rapport. Ambitionen att åstadkomma ett samhälle fritt från diskriminering hävdas ha påverkat den konstnärliga friheten. Villkoren för att beviljas bidrag för kultur kan ha kommit att bli politiskt färgade och därmed riskerat principen om en armlängds avstånd. Detta måste därför undersökas vidare och i så fall åtgärdas, eftersom principen är bärande för vår yttrandefrihet och i förlängningen för vår demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Fru talman! Socialdemokraternas ambition på kulturområdet har sedan 1974 års kulturproposition varit att tillhandahålla en struktur där det fria och frivilliga kulturlivet ska kunna utvecklas. Medvetet har vi velat organisera kulturområdet för att egentligen organisera politiken ut ur området. Den kulturpolitiska trenden i vår omvärld tycks dock vara en annan. Inskränkningar av det fria kulturlivet genomförs både instrumentellt och ekonomiskt.

En svensk kontext är det som bekymrar mig mest, bortsett från Sverigedemokraternas instrumentella intressen, nämligen expansionen av styrningen och mätandet. Managementidéer, upphandlingar och privatiseringar riskerar att på allvar politisera samhällets kanske viktigaste kulturinstitution, alltså våra allmänna bibliotek.

Biblioteksbladets enkät från 2017 visar att privatisering av de allmänna biblioteken övervägs i flera kommuner i landet. Att besluta om att ge en entreprenör i uppgift att driva folkbibliotek bygger sällan på andra argument än lägre kostnad, flexibilitet och mindre detaljstyrning. Genomförda biblioteksentreprenader har också utvecklat ersättning efter prestation - ju fler utlån, desto högre vinst. Dessutom har det visat sig att privata bibliotek med denna typ av ersättningssystem och styrning har svårt att leva upp till att tillhandahålla litteratur på minoritetsspråk.

Den nationella biblioteksstrategin, som presenterades häromveckan på Kungliga biblioteket, fastslår att bibliotekens huvudsakliga ändamål ska vara att verka för det demokratiska samhällets utveckling genom kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Det ligger alltså i bibliotekens uppdrag att genomföra aktiviteter bortom utlåning, exempelvis att utveckla metoder för att nå dem som i dag inte känner till vad biblioteken har att erbjuda. Folkbibliotekens samlingar och utbud av tjänster ska därför inte vara föremål för någon form av ideologisk eller politisk inskränkning och inte heller någon form av religiös censur, men inte heller kommersiella påtryckningar. Därför menar jag att det är mycket angeläget att ifrågasätta dessa privatiseringsambitioner som vi ser håller på att växa fram.

Fru talman! Jag kommer förmodligen att överskrida min anmälda talartid. Men jag tycker att det är angeläget inom ramen för detta betänkande att också öppet tala om Sverigedemokraternas instrumentella ambitioner vad gäller biblioteken. I detta betänkande har de yrkat på tre specifika åtgärder som jag tycker är angelägna att lyfta fram.

Den första handlar om att vissa bibliotekstjänster ska kopplas till medborgarskapet. Den andra handlar om att biblioteken inte ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteternas behov av tillgänglig litteratur på minoritetsspråken. Och den tredje handlar om att man inte ska tillgodose behovet av litteratur på annat språk än svenska för personer med annat modersmål.

Fru talman! Det fanns en tidigare skrivning i lagen om att biblioteken ska vara tillgängliga för alla medborgare. Men klokt nog har man faktiskt tagit bort denna begränsning för att förtydliga bibliotekens viktiga roll i det demokratiska samhället. Biblioteken tillhör alla, vilket innebär att alla har rätt att ta del av bibliotekens utbud. Sverigedemokraterna menar att utländska medborgare ska kunna nekas tillgång till bibliotekens tjänster och kopplar oordning och stök på bibliotek till etnisk härkomst. Detta gjordes senast i en debattartikel i Svenska Dagbladet som jag har tagit del av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Den undersökning som fackföreningen DIK har genomfört, där ca 1 800 bibliotekarier har svarat på frågor vad gäller oro, stök och hotfull stämning, har visat att orsaken till stök varierar men att det främst har att göra med var biblioteket är placerat. Slutsatsen är att folkbiblioteken kan ses som ett lackmuspapper för hur deras lokalsamhälle mår. Ligger biblioteket i ett bostadsområde med sociala problem som missbruk eller med socioekonomiskt svag prägel kommer det självklart att synas på den plats som är öppen för alla, det vill säga våra allmänna bibliotek. Därför måste åtgärderna främst vara sociala. Vi kan inte ha bostadsområden som präglas av arbetslöshet, fattigdom, kriminalitet och liknande.

Även den akuta situationen kräver dock åtgärder. Jag tar arbetsmiljön för våra bibliotekarier på stort allvar, och frågan kommer givetvis att följas upp - men inte med de slutsatser som baseras på Sverigedemokraternas ideologiska grund och antaganden, bortom fakta.

Fru talman! Att folkbiblioteken inte ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteternas behov av litteratur på minoritetsspråken innebär näst intill ett synsätt där minoriteter inte ses som en självklar del av Sverige. Vi vet alla att de samiska språken är hotade. Akut hotade är umesamiskan och pitesamiskan, som talas av kanske 10-20 personer, men även lulesamiskan och sydsamiskan klassas av Unescos språkatlas som allvarligt hotade. Inte nog med att språket, kulturen och jojken har varit förbjuden, vi har också en rådande situation där det kommer till en bok på samiska vart femte år. För mig är det en självklarhet att de allmänna biblioteken ska garantera ursprungsbefolkningen minoritetslitteratur.

Är det något jag vill framhålla som alldeles fantastiskt med vårt demokratiska Sverige, fru talman, är det att jag kan gå in på ett allmänt bibliotek och låna böcker på det förbjudna språket kurdiska. Jag kan låna böcker som dem min mormor har grävt ned i sin källare och som förmodligen har förmultnat under de 40 år diktaturen har härjat i Iran. Det är ett privilegium att vi har öppna, välbesökta kulturinstitutioner som inte gör skillnad på folk och folk och som finns för att vi ska söka och inhämta kunskap och information.

Jag tycker att det är helt fantastiskt att yttrandefriheten, information och demokrati utgör grunden för våra allmänna bibliotek och att jag som svenskfödd har fått lära mig att läsa och skriva på kurdiska här i Sverige. Genom alla dessa möjligheter har jag fått bottna än mer i min svenska, demokratiska identitet. Detta betänkande påminner mig om att alla partier inte är av den uppfattningen. Den nya regeringsbildningen uppvisar dock att vi är många som är beredda att kämpa för att demokratiuppdraget ska kvarstå i sin nuvarande form.

Fru talman! Avslutningsvis: I det här betänkandet behandlas motioner om språk, arkitektur och filmpolitik. Finns det några frågor från de andra partierna besvarar jag självklart dem, men i övrigt yrkar jag avslag på motionerna och bifall till förslaget i dess helhet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Fru talman! Jag tackar Lawen Redar för ett mycket bra anförande. Vi kan väl enas om att det kan vara positivt att ha olika språk i sin bakgrund.

Lawen Redar tar upp vikten av yttrandefrihet. Jag tackar för det, för är det något som är avgörande är det ju den fria rätten att uttrycka sig via kultur och faktiskt komma fram med den enskilda yttring människor själva anser är avgörande. Under de senaste dagarna har vi sett att Socialdemokraterna i Europaparlamentet, och även här i Sverige, har haft en syn på yttrandefriheten på den digitala fronten som har varit lite annorlunda än många andra partiers här i salen. Jag skulle gärna vilja höra Lawen Redars synpunkt på att man nu sätter in inte bara möjligheten utan faktiskt kravet på att ett yttrande ska kontrolleras av annan part innan det kan framföras fritt. Jag skulle gärna vilja höra Lawen Redars syn på det.

Fru talman! Ledamoten lyfter fram en fråga som kanske inte specifikt avser det här betänkandet, men jag är ändå beredd att svara.

Det direktiv som i går röstades igenom i Europarlament har visserligen beskrivits som "polariseringens direktiv", där den ena parten lyfter fram yttrandefriheten och den andra parten ifrågasätter de stora kommersiella aktörernas plats på internet. Detta är ett minimidirektiv som vi i Socialdemokraterna valde att ställa oss bakom för att visa att vi står bakom att kultur- och konstskapare ska få ersättning för de verk de skapar. Med den fria spridning internet innebär är det faktiskt de största aktörerna som tar hem den här typen av ekonomisk vinning av små kulturskapares och aktörers verksamhet och skapande. Det är skälet till att vi har ställt oss bakom det.

Nu är detta ett minimidirektiv som ska implementeras i svensk rätt inom två år. Vi kommer att ha fortsatta diskussioner för att det inte ska begränsa yttrandefriheten men samtidigt säkerställa att upphovsrätten kvarstår som en rätt till inkomst för alla dessa konst- och kulturskapare.

Fru talman! Jag tackar för svaret, men det man kan konstatera är ju att makten i praktiken blir större hos många av dessa plattformar. Det som kommer att hända är nämligen att det kommer att ställas krav på ett filter som all content ska gå igenom, inte minst när det kommer till det visuella. Sedan kommer den enskilda individen som har skapat en parodi, ett mem eller en annan kulturell yttring som bygger på existerande, upphovsrättsskyddat material att kräva att det ändå ska få framföras. För första gången i svensk historia har vi alltså infört ett krav att någon annan ska godkänna när ditt verk får framföras i den fria debatten. Det har vi inte varit vana vid, och det är någonting som de socialdemokratiska rösterna var avgörande för.

Lawen Redar har helt rätt i att vi måste se till att kulturskapare får betalt. Det var orsaken till att även vi i Centerpartiet gärna ville ha ett direktiv som tog tag i dessa frågor. Men den lösning som nu har kommit fram innebär att vi i slutändan sitter i en situation där ingen kulturskapare som bygger vidare på upphovsrättsskyddat material kan veta om det får publiceras och där internetgiganter får avgöra genom sina filter. Det ska också finnas någon typ av överklagandefunktion som ingen ännu vet hur den ska se ut. Ingen minister kan än så länge kommentera hur den ska skapas, men den ska avgöra om någonting får framföras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Ur Centerpartiets perspektiv är detta en trist dag för yttrandefriheten på europeisk och digital nivå. Jag hade hoppats att Socialdemokraterna skulle stå fast vid sin åsikt att detta är skadligt. Det har de nämligen tyckt genom hela processen, men de ändrade sig till slut - sannolikt pressade av de kommersiella aktörerna.

Fru talman! Det är precis det motsatta: Det är att vi har valt att inte lyssna på de stora kommersiella aktörerna som gör att vi har ställt oss bakom och röstat fram detta direktiv.

Detta har varit ett arbete som har pågått under nästan tio års tid, och det finns ett flertal artiklar som även jag är bekymrad över. Flera av de socialdemokratiska ledamöterna i Europaparlamentet har också varit mycket bekymrade över dem. Valet handlade dock om att ställa sig bakom direktivet eller att inte göra det. Att detta område är ett helt oreglerat fält och att kultur- och konstskapare inte får den ansenliga ersättning vi tycker att de ska ha när de har uppnått en så oerhört hög nivå av kvalitet, utbildning och så vidare i de verk de skapar är en fråga som bekymrar oss. Därför har vi ställt oss bakom direktivet.

Detta är ett minimidirektiv, och vi ska arbeta vidare med det i två år för att implementera det här i Sverige. Jag tror att den stora analysen, som just nu inte görs, handlar om de pengar som finns bakom detta och som faktiskt inte har kommit kultur- och konstskaparna till del. Därför har vi ställt oss bakom direktivet. Vi kommer dock att följa upp detta, och ser vi inskränkningar i yttrandefriheten kommer vi givetvis att följa upp det. Det ska inte landa fel på något sätt.

(Applåder)

Fru talman! Återigen får jag börja med att bemöta några rena felaktigheter och även några rena missförstånd - tror jag.

Lawen Redar berörde bland annat vår syn på minoritetsspråk, men jag tror att hon har uppfattat det som raka motsatsen till det vi egentligen föreslår. Om man tittar på betänkandet och på vår motion i detta ärende ser man nämligen tydligt att vi vill att kommunerna enligt bibliotekslagen ska lägga särskild prioritet vid inköp av litteratur på svenska och på de nationella minoritetsspråken. Snarare talar vi om att kravet att prioritera böcker och litteratur på alla världens språk bör strykas. Det bör snarare vara ett frivilligt intresse för kommunen att, i mån av resurser och möjligheter, köpa in den formen av litteratur.

Internationell litteratur har ett stort värde, inte minst för studenter men även i allmänhet. Det finns litteraturskatter från världens alla hörn, och i den mån man har resurser ska man givetvis kunna fortsätta köpa in den litteraturen.

Vi är väldigt tydliga med att vi värnar minoritetsspråken. Om man tittar längre fram i betänkandet framgår det med all önskvärd tydlighet att vi gör det med starkare emfas än bland andra Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna har ett antal förslag där vi vill stärka minoritetsspråkens status. Det handlar inte minst om just de samiska språk som Lawen Redar själv nämnde, där vi pekar på behovet av att dels stärka Gaaltije som sydsamiskt centrum för språk och utbildning, dels Vaartoe och de delar av Umeå universitet som arbetar med samordnande av samiska frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Detta är något som vi driver, men Socialdemokraterna har konsekvent sagt nej till att stärka den samiska kulturen och det samiska språket i dessa avseenden. Det är viktigt att ha med sig aspekten med självkritik när man för en debatt som borde vara saklig i det avseendet.

Fru talman! Jag kan försäkra Aron Emilsson att jag ägnar mycket tid och engagemang åt att läsa Sverigedemokraternas motioner av skälet att jag är djupt intresserad av vad det är för typ av instrumentell kulturpolitik ni för.

Vi kan se vad ni tydligt har sagt i motionerna, och jag upprepar vad som står där: Biblioteken ska inte ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteternas behov av tillgänglig litteratur på minoritetsspråken, och man ska inte tillgodose behovet av litteratur på annat språk än svenska för personer som har annat modersmål.

Detta är alltså framtaget ur motionerna. Det är vad jag ser är slutsatsen där.

Sedan är det riktigt att Sverigedemokraterna har lyft fram att minoritetsspråken är hotade och att man vill vidta en del åtgärder mot detta.

Jag kan då återge vilken typ av åtgärder vi har vidtagit för att förstärka förutsättningarna för minoritetsspråkens bevarande och arbetet bakom det. Vi gav bland annat i juni 2018 i uppdrag till Institutet för språk och folkminnen att utreda hur ett språkcentrum för de nationella minoritetsspråken kan organiseras. En delrapport har lämnats in, och slutrapporten kommer att komma senare - i oktober. Jag hoppas att vi där ska få närmare svar på hur vi kan organisera, finansiera och bemanna detta arbete. För behovet är stort, inte minst när det gäller det samiska språket.

Fru talman! Jag kan återigen börja med att bemöta detta påstående. Det är tydligt när man läser vår reservation i avsnittet om biblioteksfrågor, just när det gäller förslaget om att utreda hur vissa tjänster av mer organisatorisk och administrativ karaktär kan knytas till medborgarskapet, även när det gäller inköp av litteratur, att de nationella minoritetsspråken och svenska språket ska undantas. Där ska det finnas ett krav på att kommunerna fortsatt prioriterar dessa språk - svenska språket och de nationella minoritetsspråken.

Men i övrigt kan vi inte på statlig nivå ställa kravet att alla kommuner, i glesbygd, på landsbygd, i städer och i storstäder, ska ha förmågan och resurserna att prioritera inköp av litteratur på alla världens språk. Alla har inte den förmågan, och det måste vi vara ödmjuka inför.

Jag vill understryka allvaret i att påstå att jag någon gång och i någon mån skulle ha knutit frågan om betydelsen av att biblioteken ska vara ett öppet, demokratiskt och tyst rum och en oas för både studier, bildning, kunskapsförkovran, kunskapsinhämtning och vad det än kan röra sig om till en fråga om etnisk härkomst och att detta skulle vara hotat av den frågan. Det jag har beskrivit är precis detsamma som Liberalerna har sagt i år: Det behövs någon typ av tillträdesförbud när personer, oavsett bakgrund, hotar, misshandlar eller öppet genomför narkotikahandel på bibliotek. Då behöver kommunerna verktyg för att hantera detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

För min del spelar det ingen roll vilken bakgrund, etnicitet eller andra attribut den som gör detta har; skadan är lika stor alldeles oavsett detta. Jag har aldrig någonsin påstått att det skulle ha någonting att göra med någon viss etnisk bakgrund, utan jag har snarare velat fånga upp detta samhällsproblem.

Fru talman! Jag har tagit del av den artikel som Aron Emilsson har skrivit i Svenska Dagbladet liksom av fackförbundet DIK:s undersökning. I replikskiftet gentemot Aron Emilsson lyfts det fram att man är ytterst bekymrad över den framtoning som finns i artikeln om etnisk härkomst.

När man talar om oro och stök på biblioteken är det precis det här som undersökningen visar när man har samtalat med 1 800 bibliotekarier: Det här är ett lackmuspapper för det område där biblioteket ligger. Stök, oordning och kriminalitet visar också vilka utmaningar det lokalsamhället har.

För att vidta särskilda åtgärder krävs sociala insatser. Man behöver satsa på skolan, och man behöver se till att vi inte har bostadsområden som präglas av fattigdom eller kriminalitet.

Men därtill kommer vi självklart att följa upp den specifika oro som bibliotekarierna lyfter fram för det som sker i deras arbetsmiljö. Det kommer vi att undersöka närmare och se efter om det kräver åtgärder.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram det som Aron Emilsson säger beträffande förmågan. Jag litar på den förmåga våra bibliotekarier har. Om man i lokalsamhället vill ha och efterfrågar litteratur på annat språk än svenska ska det finnas tillgängligt, för det är så vi arbetar i det demokratiska Sverige.

(Applåder)

(forts. § 16)

Frågor om konst-arterna och film

Fru talman! Det är viktiga frågor som avhandlas i detta betänkande från kulturutskottet. Många motionsyrkanden handlar om litteratur, bibliotek, språk, konstarter och film.

Låt mig börja med att säga hur viktig frågan om tillgång till konst och kultur är för oss i Miljöpartiet. Eftersom kulturen är något grundläggande för oss människor måste alla ges möjlighet att få uppleva den. Det innebär att kulturpolitiken ska skapa bästa möjliga förutsättningar för alla människor oavsett ålder, funktionsvariation, socioekonomiska faktorer eller geografisk hemvist att ha rimliga och likvärdiga möjligheter att kunna ta del av konst och kultur.

Museer, bibliotek, konserthus, utställningshallar och andra institutioner ska vara öppna och tillgängliga samt finnas väl spridda över hela landet. Likaså ska fria grupper och enskilda konstnärer kunna vara verksamma i landet. Våra nationalscener ska vara väl finansierade så att alla till rimlig kostnad kan ta del av den konstnärliga verksamheten där.

Fru talman! Biblioteken är viktiga institutioner i det demokratiska samhället. Här kan människor med olika bakgrund och förutsättningar mötas för samtal om samhället och dess utveckling.

Biblioteket är en arena för litteratur, läsning, bildning, informationshantering och fri åsiktsbildning. I en tid av falska nyheter och alternativa fakta är biblioteket en del av totalförsvaret och därmed oerhört viktigt för ett fritt och demokratiskt samhälle präglat av mångfald. Därför lägger vi i Miljöpartiet stor vikt vid att det på biblioteken ska finnas utbildad personal som med sin kompetens kan bistå allmänheten med vägledning vid litteratursökning samt informationshantering, källkritik och digital kompetens.

Många människor har en stark relation till biblioteken. Ofta är det lokala folkbiblioteket den offentliga kulturinstitution som finns närmast människor. Vem har inte som barn, ungdom eller vuxen besökt ett bibliotek, botaniserat bland alla böcker, tidskrifter och filmer och kommit hem förväntansfull med en trave böcker i väskan?

Jag kan inte nog påpeka hur viktig läsförmågan är i dag för att leva i vårt kunskapssamhälle. En välutvecklad läsförmåga öppnar dörrar och ger verktyg för fortsatt lärande och möjligheter att vara med och påverka i ett demokratiskt samhälle. Skillnaden mellan att känna sig trygg eller obekväm med läsning kan avgöra hela skolgången och därmed också hela ens framtid. Skolan och biblioteket har en nyckelroll här. Barn och elever behöver läsa själva, bli lästa för och utveckla sin läsförståelse i samtal om olika texter och läsupplevelser. Grunden för detta läggs redan under de första levnadsåren.

Fru talman! En av de viktigaste prioriteringarna för den rödgröna regeringen på kulturområdet under de senaste åren har varit att främja barns och ungas läsande. Omfattande insatser har gjorts och görs både på biblioteken och i skolan. Vi har till exempel ökat utbudet av och tillgängligheten till biblioteksverksamhet i hela landet. Vi har genomfört personalförstärkningar på skolbiblioteken. Vi har också stärkt kompetensutvecklingen till lärare och skolbibliotekarier som arbetar med elevers språk- och läsutveckling.

Det finns många goda exempel runt om i vårt land på hur man arbetar för att öka barns läslust och språkutveckling. I min hemstad Göteborg har man under ett par års tid arbetat med satsningen Staden där vi läser för våra barn. Det är ett unikt helhetsgrepp som mobiliserar hela Göteborg. På bibliotek finns färdiga bokpåsar och bokmärken med högläsningstips. Man genomför hembesök hos barnfamiljer för att prata högläsning, och flera av stadens förskolor har fått hallbibliotek. Att erbjuda böcker för hemlån på olika arenor är ett sätt att uppmuntra och inspirera föräldrar till fler läs och berättarstunder tillsammans med barnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

Glädjande nog ser vi nu ett trendbrott i svenska elevers läskunskaper. Efter flera internationella kunskapsmätningar med fallande resultat har svenska fjärdeklassares läsförmåga förbättrats, och Sverige presterar nu bland de bästa i världen. Men samtidigt syns också ojämlikheten i läsförmågan. Elevernas bakgrund och socioekonomiska situation har fortsatt stor betydelse för resultaten. Vi måste överbrygga läsklyftorna.

En läsdelegation har arbetat för att samla skola, kulturliv och föreningsliv i insatser för läsning i och utanför skolan. Läsdelegationen kom med ett betänkande förra året. Vi har ett ansvar att förvalta det arbete som påbörjats. De förslag som Läsdelegationen lämnade måste tas vidare.

Den som lyssnade på statsminister Stefan Löfvens regeringsförklaring kunde höra följande: "Astrid Lindgren sa en gång att barn skapar mirakel när de läser. Hon hade rätt. Därför ska tillgången på skolbibliotek med utbildade bibliotekarier öka. Läsdelegationens förslag genomförs." Det är glädjande att veta att detta inte bara är regeringens ambition utan även Liberalernas och Centerpartiets.

Det saknas inte utmaningar för våra bibliotek, och det finns ett behov av en långsiktig gemensam strategi för biblioteken i Sverige. Nyligen har vi fått ta del av förslaget till en nationell biblioteksstrategi, som Kungliga biblioteket fått i uppdrag att ta fram. Även här lyfts läsning och lärande fram som medel för att nå det yttersta målet att stärka bildningen och därmed demokratin. Jag ser fram emot det fortsatta beredningsarbetet med de förslag som presenterats.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Jag vill börja med att framhålla att jag ställer mig bakom samtliga reservationer från Sverigedemokraterna i det här betänkandet. För tids vinnande kommer jag dock att yrka bifall endast till reservation 16 från Sverigedemokraterna.

Min kollega Aron Emilsson har tidigare under debatten redogjort för viktiga områden som detta betänkande berör, såsom biblioteksfrågorna, och hur vi sverigedemokrater ser på dem. Själv kommer jag att sätta fokus på de filmpolitiska frågorna, som är ständigt aktuella att arbeta med på olika sätt för oss ledamöter i kulturutskottet.

Fru talman! Sverigedemokraterna har under det här riksmötet i en filmpolitisk kommittémotion presenterat ett batteri av förslag på området som skulle kunna få stor betydelse för såväl aktörer som konsumenter på den svenska filmmarknaden. Ett särskilt betydande förslag bland dessa är ett nytt och moderniserat filmavtal i stället för dagens helförstatligade filmpolitik. Grundtanken med att staten och branschen finansierar filmpolitiken tillsammans är något vi i grunden ser positivt på och stöder. Vi anser att en framtida utformning för ett filmavtal bör utredas med utgångspunkt i ett ömsesidigt engagemang från både branschen och staten.

Det tidigare filmavtal som fanns på plats i drygt 50 år kom med tiden att bli obsolet, inte minst med tanke på hur eftermarknadssituationen förändrades. Streamingtjänster som till exempel Netflix förändrade hur eftermarknaden fungerade. Detta påverkade naturligtvis möjligheten för filmbranschens olika aktörer att bidra med finansiering i enlighet med hur filmavtalet var konstruerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om konst-arterna och film

När filmpropositionen 2016 presenterades av regeringen Löfven var det en bra tidpunkt att agera för ett nytt och moderniserat filmavtal. Det var också så att riksdagen riktade ett tillkännagivande till regeringen under propositionsbehandlingen om att den ville se en ny bred parlamentarisk filmutredning. Men i stället har vi fått den förstatligade filmpolitik som vi ser i dag, trots att den då aktuella filmpropositionen underkändes av riksdagen på många punkter.

Fru talman! De svenska småortsbiograferna ute på landsbygden har drabbats hårt av regeringens helförstatligade filmpolitik, vilken har bidragit till att cementera ett storstadsfokus på kulturområdet. Höjningen av momsen på biobesök till 25 procent har inneburit en dödsstöt för flera av småortsbiograferna, till exempel i Gagnef i Dalarna och Säffle i Värmland. Där har man tragiskt nog fått kasta in handduken sedan den nya filmpolitiken från regeringen realiserades, trots att regeringen budgeterat för ett särskilt stöd för biograferna på småorterna. Detta stöd, som finns och som regeringen har satsat på, kan enbart gå till nya investeringar, inte till att täcka förluster eller till löpande utgifter. Det har alltså inte hjälpt småortsbiograferna efter momssmällen. Då blir det nästan parodiskt när regeringen Löfvens filmproposition går under namnet Mer film till fler - en sammanhållen filmpolitik.

De biografer som jag talar om är i många fall de centrala kulturförmedlarna på mindre orter. Sverigedemokraterna anser att kulturen på landsbygden ska leva och att småstadsbiografernas vara spelar en viktig roll i detta, inte bara i teorin utan också i praktiken.

Fru talman! En annan viktig politisk fråga på filmområdet rör produktionsincitament. I december 2017 släppte Tillväxtverket och Svenska Filminstitutet en rapport som rör införandet av produktionsincitament för film i Sverige. I rapporten kom man fram till att Sverige missgynnas i den internationella konkurrensen samt att det urholkar kapaciteten och kompetensen inom svensk filmproduktion. Att rapporten framställdes var en följd av att riksdagen 2016 röstade för att regeringen skyndsamt borde utreda möjligheten till produktionsincitament och finansieringsstimulanser för inspelning av film i Sverige.

Sverige är ett av få länder i Europa som ännu inte har infört produktionsincitament för film. Sverigedemokraterna har dock sedan 2015 påtalat att det finns ett starkt behov av handlingskraft i frågan eftersom förutsättningarna för svensk film försämras allteftersom tiden utan rättvisa konkurrensförhållanden fortgår.

Kultur- och demokratiminister Amanda Lind har kort efter att hon tillträdde hävdat att regeringen kommer att titta närmare på produktionsincitament under det innevarande året. Jag har även fått en bekräftelse på det i svaret på en skriftlig fråga som jag ställde till kultur- och demokratiministern. Det är något man kommer att titta på. Ifall det ska hanteras kommer det att göras inom ramen för budgetpropositionen. Det låter som att vi är överens. Så bra. Då hoppas jag att det kan bli verklighet så snart som möjligt.

Frågor om konst-arterna och film

Fru talman! Som jag inledningsvis sa har Sverigedemokraterna en hel uppsättning av förslag på det filmpolitiska området, vilka skulle kunna föra Sverige i rätt riktning.

Sverigedemokraterna är generellt mycket positiva till en utökad politisk samverkan med de andra nordiska länderna. Det är självklart något som gäller för oss även i filmpolitiken. I 2016 års filmproposition anförs just att den svenska filmmarknaden inte är tillräckligt stor för att kunna upprätthålla en levande filmbransch. Ett svar från oss från politisk håll kan då just vara att satsa på de produktionsincitament som jag har talat om men också att satsa på ett utvidgat samarbete inom Norden. Det är ett samarbete som redan är gott på många sätt i dag men där det säkerligen kan göras mer.

Filmbranschens konstnärliga frihet är i sin tur beroende av denna självständighet. Det innebär att den konstnärliga friheten skulle kunna öka om branschen skulle få ökade möjligheter att stå på egna ben genom ett ökat nordiskt samarbete. För den nordiska språkförståelsen och många andra saker är det också viktigt med den typen av samarbeten.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 mars.)

Riksrevisionens rapport om investe-ringssparkonto