Förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter

Fru talman! Det här har varit ett intressant och spännande ärende att arbeta med. Jag har aldrig varit med om att så många har velat komma till tals, ha synpunkter och ge förslag samtidigt som frågan har varit i det närmaste osynlig i pressen, i alla fall i de stora publikationer som når den breda allmänheten.

Detta gäller ett EU-direktiv om otillbörliga handelsmetoder inom jordbruks- och livsmedelssektorn som EU har jobbat med ganska länge. Sedan 2009 har EU kommit med olika förslag och lösningar på hur man ska få till god affärssed, sunt förnuft och rättvis behandling i livsmedelskedjan. En lagstiftning för detta finns redan sedan tidigare i en majoritet av EU:s medlemsländer, men inte i Sverige. Regeringar av olika färger har låtit bli att införa sådana regleringar.

Fru talman! Syftet med direktivet är att skydda liten mot stor. Det är ett bra syfte. Men då gäller det att syftet får ordentligt genomslag i förslaget. Regeringens förslag innebär att det införs ett förbud för köpare med en omsättning på över 20 miljoner att använda vissa otillbörliga handelsmetoder mot leverantörer och producenter. Små köpare med en svagare ställning på marknaden, till exempel restauranger med en mindre omsättning än 20 miljoner, omfattas inte. Det bildas alltså ett golv.

Vänsterpartiet välkomnar en ny lagstiftning som förhindrar otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter. Vi tycker att golvet som undantar till exempel de små kvarterskrogarna är bra. Brist på rättvisa villkor för försäljning och köp inom livsmedelssektorn riskerar att leda till negativa effekter för såväl jordbrukare och småföretagare som konsumenter.

Förbud mot otill-börliga handels-metoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter

När det gäller handel med livsmedel finns det stora jättar, både bland producenter och i dagligvaruhandeln. Ica, Coop och Axfood är stora aktörer som dominerar när det kommer till affärskedjorna där vi köper våra matvaror. Arla, Nestlé och Ugglarps är exempel på stora koncerner på producentsidan. Det är jättar med mångmiljardomsättningar som dominerar. Det går att rabbla procentsiffror om marknadsandelar, men med dagens lagstiftning har företag lyckats växa sig riktigt stora på både producent- och köparsidan.

Fru talman! När EU:s direktiv nu ska införas i Sverige har EU lämnat förslag på en trappstegsmodell där företag ska delas in i olika fack beroende på omsättning. De producenter som har mindre omsättning än köparna ska skyddas av den nya lagstiftningen.

Enligt EU:s förslag skyddas till exempel en producent med en omsättning på 150 miljoner mot en köpare med en omsättning på 500 miljoner men inte mot en köpare med en omsättning på 50 miljoner. Det finns flera trappsteg i förslaget, och det har kommit kritik mot att det skulle vara svårt att tillämpa och att det är krångligt att veta vilka regler som gäller gentemot vilket företag. Regeringen har tagit fasta på det i sitt förslag, och vi håller med.

För att det ursprungliga syftet att skydda liten mot stor ska få ordentligt genomslag vill vi att det ska finnas ett tak för vilka som ska skyddas av lagstiftningen. Vi tycker inte att det är rimligt att de allra största jättarna, till exempel Coca-Cola, ska skyddas av lagstiftningen mot en mindre handlare med en omsättning på 25 miljoner. Friheten att teckna eller inte teckna avtal försvinner inte. Behöver verkligen stora internationella företag skyddas mot en lanthandel eller ett hotell med restaurang?

Fru talman! Vänsterpartiet föreslår att taket ska gälla för alla företag med en omsättning på över 3 ½ miljard. De ska alltså inte skyddas av EU-direktivets reglering. Det är en liten del företag som omfattas av detta undantag, och EU lyfter bland annat fram att otillbörliga handelsmetoder anses vara ett problem särskilt för små och medelstora företag i jordbruks- och livsmedelskedjan. De flesta kan nog hålla med om att företag som Coca-Cola och Nestlé inte kan räknas till denna grupp.

I ett remissyttrande från Konkurrensverket kan man läsa följande: "En utvidgning [av lagstiftningen i enlighet med utredningens förslag] till att omfatta alla leverantörer skulle göra det möjligt även för mycket stora leverantörer att kunna åberopa reglerna även gentemot betydligt mindre köpare, vilket inte är enlighet med direktivets syfte. Konkurrensverket anser att en sådan utvidgning av tillämpningsområdet, som innebär att regelverket kan få en annan verkan än vad som åsyftats i direktivet, behöver övervägas ytterligare. Bland annat det bör det övervägas om det finns övertygande skäl för att åstadkomma en generell förskjutning av marknadsmakt i värdekedjan och vad det skulle få för effekter för konsumenterna."

Metoden att ha ett tak som undantar de allra största koncernerna från den skyddande regleringen är inte unikt för vårt förslag. I Finland har man konstruerat ett system där man har ett tak som undantar de allra största leverantörerna med en omsättning på över 3 ½ miljard, förutsatt att köparen har en lägre omsättning. I Tyskland ligger ett förslag under behandling om ett tak som undantar de allra största jättarna. Även Litauen jobbar efter modellen med ett tak.

Fru talman! Det är tydligt att det här har varit en svår fråga och att det inte har varit självklart hur utformningen skulle bli i Sverige. Under processens gång i EU har Sveriges ståndpunkt varit kritisk till direktivet. Detta var något som skulle vara frivilligt eller rättas till med nationella lösningar där det behövdes. Sverige har alltså varit emot det som nu införs.

Sedan svängde det till att försöka hamna så nära kommissionens förslag som möjligt. När förslaget nådde utskottets bord var det med en överimplementering av direktivet från EU. Trappstegsmodellen togs bort, taket försvann och kvar fanns golvet för företag med en omsättning på under 20 miljoner.

Fyra partier motionerade om att ta med taket på 3 ½ miljard som skulle undanta de allra största företagen från regleringens skydd, vilket skulle ge en majoritet för ett sådant förslag. Men bara några dagar senare hade Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna - tripp, trapp, trull - vänt och ville inte längre driva sina motioner.

Vad det berodde på, att de ändrade sig efter några dagar, kan jag inte svara på. Men det indikerar i alla fall att ställningstagandet i frågan inte har varit självklart och enkelt för alla parter. Jag utgår speciellt från att de fått minst lika mycket information och haft minst lika många möten med intressenter som vi.

Nu blir det i stället en överimplementering av direktivet, vilket en hel del partier brukar ondgöra sig över. Ganska många gånger har jag hört att överimplementeringar inte är bra och att EU inte ska styra alltför mycket över vad som händer i de olika länderna. Men så har det blivit här.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter, även förkortat UTP-direktivet. Det är ett ärende som vi har vridit och vänt på under våren. Det har varit många dialoger, frågor och svar innan vi nu lyckats göra en bra landning i denna ändå så viktiga fråga.

Jag vill passa på att rikta ett tack till presidiet i utskottet, kansliet och föredragande Nina Liljeqvist som alla har sett till att vi har fått tid till ärendet, möjlighet att träffa berörda aktörer och myndigheter och slutligen ett mycket välskrivet betänkande. Stort tack även till alla andra som har ställt upp och svarat på våra många frågor under processen.

Den nya lag som föreslås handlar om att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan. Lagförslaget syftar till att skydda leverantörer av jordbruks- och livsmedelsprodukter mot vissa otillbörliga handelsmetoder. Genom den nya lagen införs ett förbud för köpare med en årsomsättning på över motsvarande 2 miljoner euro att använda vissa handelsmetoder mot leverantörer.

I förslaget finns även bestämmelser om tillsyn och om sanktioner för den som bryter mot förbuden mot otillbörliga handelsmetoder. I regeringens lagförslag finns dessutom ett förslag till ändring i offentlighets- och sekretesslagen.

I utskottet har vi också enats om en nationell utvärdering av direktivets genomförande. Den ska specifikt undersöka det nya regelverkets konsekvenser för aktörerna på den svenska marknaden.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 november i år, och sedan tidigare har Konkurrensverket utsetts till ansvarig tillsynsmyndighet.

Regeringen har utformat ett regelverk som undantar mindre företag, vilket även inkluderar de flesta restaurangföretag över hela landet som nu under coronapandemin och i dagsläget har en ansträngd situation. Lagen ska alltså värna leverantörer i livsmedelskedjan mot otillbörliga affärsmetoder och därigenom skydda den svagare parten vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter.

Fru talman! Nya regler om otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan har diskuterats på EU-nivå ända sedan 2009, och det beslutades om ett direktiv i april 2019. Syftet med direktivet är, som jag tidigare sa, att stärka de svaga aktörerna i livsmedelskedjan mot otillbörliga handelsmetoder. Det är oftast företag inom jordbrukssektorn och livsmedelsproducenter med en svagare förhandlingsstyrka.

Regelverket syftar till att förbättra förutsättningarna för att stärka svensk primärproduktion och förädlingsindustri och öka lönsamheten hos företag som verkar i jordbruks- och livsmedelskedjan.

Redan innan förslaget till direktiv lades fram hade en majoritet av EU:s medlemsstater en egen specifik nationell lagstiftning mot otillbörliga handelsmetoder. Medlemsstaternas regler skiljer sig dock mycket från varandra. På EU-nivå bedömdes denna differentiering kunna störa handeln på den inre marknaden.

Sverige är ett av åtta medlemsländer som saknar specifik lagstiftning här. Det finns dock svenska regler som på olika sätt reglerar möjligheten att använda olika handelsmetoder i jordbruks- och livsmedelskedjan, bland annat i konkurrens- och marknadsföringsrätten och inom civilrätten. Men till skillnad från direktivet är dessa regleringar generella och tar inte sikte på den specifika sektor som direktivet gäller.

Fru talman! Det har diskuterats mycket om det även skulle införas en övre gräns eller inte. Ett övre omsättningstak på 350 miljoner euro skulle riskera att leda till mycket stora återverkningar på hela den svenska livsmedelsmarknaden. Ett tak på 350 miljoner euro skulle exkludera närmare 60 procent av omsättningen i den svenska livsmedelsindustrin. Det handlar i stor utsträckning om lantbrukskooperativa företag, företag som är stora köpare från primärproducenter och företag med stark närvaro på vår svenska marknad.

Svensk primärproduktion skulle riskera att drabbas mycket hårt. Mellan 50 och 80 procent av böndernas avsättning, beroende på sektor, sker till företag som skulle exkluderas. På en hårt konkurrensutsatt marknad riskerar det att leda till ytterligare press på böndernas priser. Det skulle ge helt motsatt effekt till vad som behövs för att vi ska nå våra mål i den svenska livsmedelsstrategin.

Denna proposition om UTP är en viktig del i arbetet med att genomföra livsmedelsstrategin och med att minska sårbarheten, eftersom den syftar till att utjämna de obalanser som finns i livsmedelskedjan mellan producentledet och dagligvaruhandeln.

Att öka lönsamheten i livsmedelsproduktionen är en viktig faktor för att öka investeringsförmågan, minska sårbarheten och kunna ställa om till ett hållbart jordbruk. Det är en nödvändighet för att vi ska nå livsmedelsstrategins mål, som riksdagen har beslutat om i stor enighet.

Fru talman! Propositionen innebär ett rakt och enkelt genomförande av EU:s UTP-direktiv med endast en lägre beloppsgräns. Det innebär både att snedvridningseffekter undviks och att detta blir lätt att tillämpa för både säljare och köpare. Propositionen utgör därmed den rimligaste tillämpningen och är inte en överimplementering utan tvärtom.

Vi kan nu se till att den svenska lagstiftningen genomförs på ett sätt som säkerställer direktivets intentioner, nämligen att handelsmetoder som anses oacceptabla på andra marknader också förbjuds inom livsmedelskedjan. En välfungerande och transparent marknad med lönsamma företag i alla led är avgörande för ett brett utbud och utveckling av nya produkter.

Detta är ett välbalanserat lagförslag som ligger i linje med den nationella livsmedelsstrategins mål om att öka produktionen och konkurrenskraften hos våra livsmedelsföretag.

Fru talman! Precis som har lyfts här i talarstolen tidigare i dag är det väl sällan vi behandlar frågor som har engagerat på så många olika sätt som frågan om UTP-direktivet har gjort den här våren. Det är otroligt många organisationer från olika sidor som har hört av sig och velat ha möten och svar på frågor, samtidigt som vi i utskottet har kallat in till extra möten och bjudit in extra gäster för att reda ut vad som faktiskt är rätt och fel i den här frågan.

Som nämndes av Vänsterpartiets representant var Sverige tidigare emot det här direktivet på EU-nivå. Som jag förstår det gällde det brett, rakt över alla partier, på EU-nivå. Det kan man väl förstå - att vi kanske hade kunnat hittat lösningar utan det här direktivet - men det är ett direktiv, och det ska implementeras i Sverige.

I den svenska utredning som redovisades och som ledde fram till den här propositionen talades det om ett förslag med ett golvbelopp men inget takbelopp. Man motiverar det med att det ska vara den bästa vägen när det gäller att stärka primärproduktionen. Vi kan från Moderaternas sida köpa att det mycket väl kan vara så, men det har inte varit givet för vår del.

Precis som har lyfts fram skulle det nämligen kunna röra sig om en överimplementering av direktivet, och historiskt brukar vi från Moderaternas vara emot överimplementeringar av EU-direktiv. Men vi tolkar inte detta riktigt så, och de signaler vi får utifrån tyder kanske inte heller riktigt på att detta är en överimplementering. Snarare är det en förenkling av hela direktivet. Det är också det som har gjort att vi till sist har landat som vi gjort i frågan.

Eftersom detta spretar och vi ser att olika länder kommer att landa på olika sätt i detta tycker vi att det är väldigt bra och viktigt att utskottet enigt har ställt sig bakom Moderaternas förslag om att efter en tid göra en utvärdering av förslaget. Det är nämligen alldeles uppenbart att den utvärderingen behövs, så det känns väldigt bra.

För Moderaternas räkning yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. Vi understryker detta med utvärderingen; vi tycker att det är väldigt bra.

Det talas som sagt om hur direktivet skulle påverka livsmedelsstrategin och förutsättningarna för svensk primärproduktion och svenskt jordbruk. Det gör det nog - absolut - även om jag inte tror att de stora jordbrukskedjorna, vilket lyftes tidigare, faktiskt speglar sina priser gentemot primärproducenter beroende på hur UTP-direktivet landar. Jag är inte lika säker på det som Socialdemokraternas representant var.

Jag ser ett antal olika saker vi i stället behöver göra för att stärka primärproduktionen och för att uppnå livsmedelsstrategins mål. Dem vill man från regeringens sida inte riktigt ta i, så dem väntar vi fortfarande på. När det gäller de konkreta verktygen för hur vi faktiskt når fram till livsmedelsstrategins mål, som nu närmar sig - vi ska ha uppnått dem 2030 - har vi en bra bit kvar att gå.

Fru talman! Jag tänker inte förlänga den här debatten alltför mycket. Vi har från Moderaternas sida klargjort vår syn. Jag yrkar alltså bifall till förslaget i betänkandet, och vi vill understryka vikten av en utvärdering.

Fru talman! Vi debatterar i dag regeringens proposition om en lag mot otillbörliga handelsmetoder. Som tidigare talare har sagt är detta en komplex fråga med vitt skilda intressen, vilket samtliga partier fick erfara under beredningen i utskottet - och säkert också i samband med möten med de olika lobbygrupperna. Min reflektion var väl att man ofta höll med den man senast hade talat med, och den här gången talade man med de olika grupperna om vartannat. Det har alltså varit en komplex beredning.

Fru talman! Det bör i detta sammanhang sägas några ord om bakgrunden till den här lagen. Detta är nämligen ingenting som genomförs i Sverige för att branschen eller andra aktörer i Sverige har fört fram att handelsmetoder ska regleras genom sådan här lagstiftning. Det bygger inte heller på att något parti i riksdagen har drivit på, utan bakgrunden är att Frankrike och andra länder i södra Europa i många år har arbetat för att få till stånd ett EU-direktiv.

Detta EU-direktiv har både regering och riksdag sagt nej till. Det är således ett typexempel på ett växande EU som ger sig in i områden där man helt enkelt inte ska vara. Sverigedemokraterna kommer alltid att vara en garant för att bekämpa ett klåfingrigt EU och stödja utvecklingen mot ett mellanstatligt EU-samarbete som i första hand ska fokusera på att möjliggöra frihandel med varor och tjänster inom den inre marknaden.

Fru talman! Nu tvingas vi dock implementera direktivet. Det hade varit att föredra att lösa detta med branschöverenskommelser eller förändringar av den befintliga konkurrenslagstiftning vi har. Vi ser problem med det liggande förslaget, men frågan är hur man ska utforma lagstiftningen på bästa sätt.

Vi har här producenter och köpare med olika platser i näringskedjan, och vad vi får nu är skydd för säljare gentemot köpare samt undantag för de allra minsta. Detta kan vara bra eftersom vi har en oligopolliknande marknad på livsmedelsförsäljningsområdet med stora aktörer som Ica, Coop och Axfood. Men frågan är inte riktigt så enkel eftersom vi även har stora grossister och stora koncerner på producentområdet. Frågan är om stora aktörer verkligen ska ha extra skydd även gentemot mindre eller jämnstora aktörer, och frågan är också vad det leder till om man nu ger dessa extraskydd. Leder det till ökade administrativa problem när man till exempel ska sätta upp ett tak för årsomsättning? Det skapar ju faktiskt negativa incitament.

Från Sverigedemokraternas sida lutade vi initialt åt att införa ett takbelopp, men med tidens gång har vi blivit alltmer ödmjuka. Som tidigare talare har sagt är det svårt att egentligen definiera vad som är en överimplementering och vad som inte är en överimplementering. När allt kommer omkring får man helt enkelt titta på vad som är bäst eller minst riskabelt att göra i det här läget. Det blir nämligen alltid komplicerat när staten ska gå in och reglera en i övrigt fri marknad.

Vi har landat i att vi inte är beredda att genomföra sådana förändringar av lagförslaget i detta skede, men vi välkomnar att utskottet har kunnat enas om krav på en ordentlig utvärdering. Vi behöver veta mer om regelförändringarnas konsekvenser för bland annat handelsvolymer, vinstmarginaler, lönsamhet och allmän konkurrenssituation för alla marknadens aktörer och hur den svenska livsmedelsproduktionen påverkas.

Fru talman! Som tidigare sagt ser vi potentiella problem med propositionen, men vi ser det ändå som den bästa vägen framåt att genomföra detta, titta noggrant på vad följderna blir och vid behov återkomma.

Fru talman! Ett EU-direktiv om att förbjuda otillbörliga handelsmetoder - vad är det, undrar kanske du som lyssnar på den här debatten.

När det gäller livsmedelskedjans olika aktörer kommer det framöver att finnas både en svart lista med den typen av otillbörliga handelsmetoder som man inte vill se och en grå lista där man kommer att kunna ingå avtal om det - det är alltså inte så att man kan använda dessa metoder per automatik.

Då kanske någon undrar om detta verkligen behövs. Ja, det gör det faktiskt. Affärsmetoder som förekommer i dag och som nu blir förbjudna är, vad jag vet, inte accepterade på så många andra marknader. Det kan till exempel gälla att köparen kräver insyn i säljarens ekonomi, affärshemligheter och vinstmarginaler. Det kan handla om att man ensidigt ändrar villkoren i ingångna avtal. Det kan gälla frågor om leveransvillkor, pris och volymer. Det förekommer också krav på att köparen, på säljarens bekostnad, ska kunna lämna tillbaka färskvaror man köpt och som inte blivit sålda. Det kan handla om långa betalningsperioder.

Tidigare talare i debatten har nämnt att vi har haft många möten i de här frågorna. Vi har ställt frågor om hur vanligt det är med otillbörliga handelsmetoder, och då har svaret ibland varit att man inte riktigt vet. Det kan nämligen vara väldigt känsligt att på olika sätt ta upp den frågan, och det kan också missgynna en som företagare. Det är klart att det är allvarligt, men att de här otillbörliga handelsmetoderna används har vi fått höra ganska många exempel på.

Direktivet handlar om att ändra balansen i livsmedelskedjan så att den blir bättre, skulle man kunna säga, och det är viktigt för att skapa en starkare sektor för livsmedelsproduktion. Sveriges försörjningsförmåga har under de senaste åren blivit alltmer aktuell, ända sedan askmolnet för mer än tio år sedan. Vi hade torkår för tre år sedan. Det har varit bränder och oroligheter i vår omvärld men också i vårt närområde. I uppbyggnaden av totalförsvaret nämns livsmedelsproduktionen som en viktig del, och under den pågående pandemin fanns det åtminstone initialt ganska stora utmaningar kopplat till kompetensförsörjning, transporter, insatsvaror med mera.

Det ursprungliga direktivet hade en trappa som skulle skydda den mindre mot den större, som exempelvis Vänsterpartiets företrädare har tagit upp i debatten. Men efter att ha gjort en utredning utifrån svenska förhållanden landade man i en annan modell. Det har diskuterats om det skulle vara en överimplementering eller inte. Det är en mer rak modell, och de flesta betraktar den ändå som en enklare modell där säljarens roll stärks i förhållande till köparens och det skapas en bättre balans i livsmedelssektorn. Det handlar alltså inte om förhållandet ut mot kunden utan om olika förhållanden dessförinnan.

Hela utskottet har också ställt sig bakom en skrivning om att utvärdera hur direktivet kommer att påverka de olika leden, och det är bra. Många gånger när vi gör om ett EU-direktiv till svensk lagstiftning är vi många som av olika anledningar kommer med kritik om överimplementering, och företrädare i debatten har också lyft upp att det finns olika bilder huruvida det här skulle vara en överimplementering eller inte. Det är åtminstone en annan implementering än det ursprungliga EU-direktivet. Jag är medveten om att det finns ifrågasättanden, och det är klart att vi kommer att följa det här noga.

Om vi jämför propositionen med utredningen är det de minsta handlarna som omsätter under 2 miljoner euro som har undantagits. Det har då varit en diskussion om att säljande företag som omsätter mer än 350 miljoner euro skulle undantas och att man skulle ha ett tak.

Utskottet har dock landat i att nästan samfällt föreslå att så inte ska bli fallet. Det är bara Vänsterpartiet som håller fast vid det. Vi har hört argumenten för det, men från min utgångspunkt anser jag att man inte riktigt har förstått mekanismen. Om man undantar de största företagen i den här delen mot de otillbörliga handelsmetoderna finns det ju till slut bara priset kvar att konkurrera med. På det sättet missgynnas de mindre företagen, för när man har förhandlat frågan med de stora företagen och ska vända sig till en mindre leverantör blir det ju bara prisfrågan kvar att förhandla om.

I debatten har de riktigt stora företagen nämnts. Vänsterpartiet valde att nämna Coca-Cola och Nestlé, som omsätter endast 10 procent av den svenska marknaden. Men om man tittar på en del av de stora kooperativa företagen, som Lantmännen, Arla, Ugglarp med flera som också har nämnts tidigare i debatten, kan man se att de ägs av våra svenska lantbrukare. De skulle drabbas dubbelt om man skulle undantas från det här direktivet. Det skulle inte gynna lönsamhet och konkurrenskraft för primärproduktionen, och det är väl ändå en del som även Vänsterpartiet står bakom, kopplat till livsmedelsstrategin. Även de fackliga organisationerna har lyft upp vikten av att den svenska livsmedelsindustrin får bättre förutsättningar framöver.

Fru talman! Den svenska livsmedelsproduktionen står inför ett antal utmaningar, och det här är absolut inte det enda svaret på dessa utmaningar. Men det är en viktig pusselbit för att möta framtiden, och därför är det bra att det nu finns ett så brett stöd för denna proposition. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! I dag debatterar vi alltså UTP-direktivet, vilket många har sagt före mig. Det handlar om förbud mot otillbörliga affärsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter.

Vi kristdemokrater ställer oss bakom förslaget, och vi ser det också som väldigt viktigt att den nya lagen utvärderas enligt Moderaternas förslag för att se konsekvenserna och villkoren för köpare, leverantörer och primärproducenter i jordbruks- och livsmedelskedjan. Detta är för övrigt något som alla partier står bakom, något som är positivt och bra.

Det avgörande för oss kristdemokrater när vi ställer oss bakom förslaget är att hedra uppgörelsen om livsmedelsstrategin. Den antogs här i riksdagens kammare för nästan exakt fyra år sedan och var ett väldigt viktigt beslut som föregicks av många samtal och diskussioner innan vi till sist blev överens. Jag vill passa på att tacka dåvarande landsbygdsministern Sven-Erik Bucht, som gjorde ett otroligt bra arbete för dess genomförande.

Fru talman! Grunden för livsmedelsstrategin var att vi ville se ett slut på avvecklingen av svenskt jordbruk och i stället se en utveckling av det. Det var ett väldigt viktigt beslut och en viktig signal till alla Sveriges bönder att vi politiskt var överens, och frånsett Vänsterpartiet är vi överens också om UTP. Vi talade om att lönsamheten skulle öka, att konkurrenskraften skulle stärkas och att livsmedelsberedskapen skulle höjas från de rekordlåga nivåer som då var - under 50 procent. Gott så, men det var för fyra år sedan.

Fru talman! Vad har då hänt? Hur har det gått med livsmedelsstrategin?

Frågar jag regeringsföreträdarna säger de att mjölkpriserna nu är bra. Köttpriserna är jättebra. Alla priserna har gått upp. Solen lyser, och det regnar när det ska regna. Titta på hur duktiga de har varit. Man tycks totalt ha glömt sambandet mellan det extrema torkåret 2018 och effekterna vi ser i dag. Men frågan är fortfarande vad regeringen har gjort för att lönsamheten ska öka och konkurrenskraften stärkas. Hur har det gått med att öka vår självförsörjningsgrad? Har Sveriges livsmedelsberedskap ökat på fyra år? Svaret är nej. Den ligger stadigt under 50 procent, och Sveriges handelsunderskott på livsmedel är över 50 miljarder svenska kronor.

Fru talman! Fyra år är lång tid. Här menar jag att regeringsföreträdarna behöver ägna sig åt självrannsakan. Konkreta åtgärder efterlyses. Exempelvis var ett av livsmedelsstrategins mål att regelbördan ska minska. Det har jordbrukarna ännu inte sett skymten av. I stället ökar regelverket i omfattning. När jag möter jordbrukare i dag undrar många vad som menas. De säger att vi talar om att minska regelbördan, men tvärtom blir den bara tyngre och tyngre. Vad tänker regeringen? Finns förslag? Åtgärdsplaner efterlyses! Om UTP är en nyckel, som ledamoten Ulrika Heie var inne på, är det positivt. Men fler åtgärder efterlyses.

Fru talman! Jag tackar för en givande debatt.

Betänkandet handlar om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter. Vi har tidigare i debatten hört att det har varit en lång process i utskottet, och det har blivit uppenbart att den typen av reglering behövs. Man kan ha olika åsikter om hur den ska se ut, och man kan ha olika intressen. Det verkar som att det är flera partier som har svängt hit och dit därför att de har fått nya infall. Det är inte dåligt utan bra, fru talman. Det visar att utskottets ledamöter har lyssnat, tagit till sig och beaktat de saker som har framkommit i processen. Att det framhålls som något dåligt att man inte har varit stensäker på sin ståndpunkt, haft ideologiska skygglappar och inte lyssnat från början, är märkligt.

Tvärtom har det varit en gedigen process där många har fått komma till tals. Utskottet har till slut, trots olika ståndpunkter från början, lyckats landa i en gemensam produkt. Jag tycker att det är en styrka och visar att det går att komma framåt tillsammans i utskottet, även om man kommer från olika håll från början.

De partier som har lämnat reservationer eller särskilda yttranden är de partier som från början inte har velat ha ett EU. Man kan i alla fall misstänka att det finns med i vågskålen.

Fru talman! Det har tidigare lyfts fram att det har varit en speciell process därför att det här inte är förslag som har kommit ur partiernas processer eller som har lyfts fram av någon branschorganisation eller liknande. Det är sant, men det betyder inte att förslagen är dåliga. Det är därför man har en sådan här process, och man har hittat goda skäl. Även om förslagen från början inte har lyfts upp av en branschorganisation har goda argument kommit därifrån. Det är positivt.

Liberalerna vill ha fri marknad och fri handel. Människor ska få handla med varandra hur de vill. Det är den grundläggande liberala utgångspunkten. Men det finns också en roll för staten att spela i att sätta upp regler som gör att handeln går till på ett sjyst sätt. Det är inte konstigare än så. De problem som betänkandet och förslaget från EU försöker komma åt finns i realiteten. De gör så att små leverantörer hamnar i ett svårt maktförhållande till stora köpare. Det är rimligt att vi ska ha lagstiftning som ska skydda de lite mindre leverantörerna från de lite större köparna.

Det är kanske inte så många som lyssnar som är insatta i frågan, men man lyssnar nog om det finns ett intresse. Det kan vara värt att notera att det som har hänt i behandlingen i Sveriges riksdag är att vi i dag fattar beslut om en enklare modell än vad många andra EU-länder gör. Det blir tydligare och enklare, och det gynnar i sig det som är kärnan i produkten: att skydda små mot större - helt enkelt därför att större ofta har bättre resurser att förstå svåra system. Det är en enklare modell, och det är en modell som kommer att bli effektiv. Behovet har uttryckts och kommit fram i den gedigna process som utskottet har haft. Det är värt att säga att de minsta undantas.

Det är extra viktigt att för en sådan här fråga i utskottet, just för att det har varit en komplicerad process, just för att flera partier har bytt ståndpunkt under arbetets gång, och just för att det är en komplex och invecklad fråga med många intressen åt olika håll, är det bra att det framgår av betänkandet, och det är ett förslag till tillkännagivande till regeringen, att den nya lagens konsekvenser ska utvärderas. Detta visar hur processen har fortlöpt. Ni som lyssnar hör hur debatten förs mellan riksdagens olika partier. Det visar att det kommer att finnas ett behov.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget. Återigen kan jag säga att jag är glad för att det har varit en gedigen och bred process. Det är tråkigt att inte alla partier ställer upp på den typen av lagstiftning som kommer att skydda de minsta från de största och se till att vi får en bättre balans på marknaderna. Jag noterar att det kanske inte bara beror på produktens innehåll utan också på en generell skepsis mot handelssamarbetet i Europeiska unionen.

Fru talman! Jag har läst en hel del artiklar i medierna om oskäliga avtal, om utpressning och kopiering av produkter. Men med det beslut vi ska fatta i riksdagen nu blir förhoppningsvis oskäliga affärsmetoder betydligt ovanligare i Sverige, precis som i hela EU.

Det finns ett fåtal stora livsmedelskedjor i Sverige. Tre aktörer står för 90 procent av marknadsandelen inom handeln. Under lång tid har handeln på ett allt hårdare sätt klämt åt livsmedelsproducenter i Sverige. De största företagen har vinstmarginaler som klår de internationella dagligvarujättarna med hästlängder.

Här i kammaren är det bara ett parti som kanske har lyssnat lite för mycket på handelns oskäliga lobbymetoder, men jag är glad över att vi har en så stor och bred enighet i de viktiga frågorna i Sveriges riksdag.

Bakgrunden till dessa frågor handlar om oss konsumenter. Vi är många som tycker att de svenska bönderna gör ett viktigt arbete. I jordbruket produceras maten, men från de riktigt duktiga lantbrukarna kan vi som konsumenter också vara säkra på att vi får mer än själva livsmedlet. Man kan få biologisk mångfald i jordbrukslandskapet, god djurvälfärd och god livsmiljö om man väljer livsmedel från de här producenterna, och då vill i alla fall jag betala lite extra. Jag vill betala extra för ekologisk mat, för naturbeteskött, för lokalproducerat och för svenska primörer. Men det är högst rimligt att det inte enbart ska vara handlaren som lägger de här extra kronorna i fickan utan att det vi konsumenter betalar ska komma också lantbrukarna till del.

Regeringen har nu föreslagit en ny lag som ska skydda leverantörer av jordbruks- och livsmedelsprodukter. Genom lagen införs ett förbud mot otillbörliga handelsmetoder. Lagändringarna genomförs eftersom EU har ett direktiv om otillbörliga handelsmetoder. De svenska nya reglerna ska börja gälla den 1 november 2021.

Miljö- och jordbruksutskottet har, som vi har hört här i dag, bred enighet om att riksdagen ska säga ja till det här förslaget. Jag vill ändå lyfta fram att politik är som bäst när vi kan komma överens.

Efter möten med livsmedelsföretagen, lantbrukarnas organisationer, dagligvaruhandeln och Konkurrensverket har utskottet faktiskt enats om att riksdagen ska rikta en uppmaning till regeringen att utvärdera lagändringens konsekvenser. Men vi har också enats om att ställa oss bakom den nya lagen om otillbörliga affärsmetoder.

Jag är glad att de krav som vi ställde från Miljöpartiets sida i beredningen av det här lagförslaget har fått genomslag. Det är viktigt att undanta de små företagen i handelssektorn, de som har lägre omsättning än motsvarande 2 miljoner euro. Det är de minsta butikerna och de minsta kioskerna. De är undantagna, och det är för att vi har lyssnat på handelns synpunkter.

Jag är också glad att frågan om god affärssed och otillbörliga handelsmetoder nu har diskuterats också i Sverige och inte bara på EU-nivå, där man har diskuterat den under flera års tid. Enligt kommissionen finns det en bred enighet om att otillbörliga handelsmetoder förekommer inom hela livsmedelskedjan, och jag tycker att den information som vi har fått till utskottet tydligt visar att det är ett faktum också i Sverige.

Förbud mot otill-börliga handels-metoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter

I parlamentet uppmanade vi redan 2016 kommissionen att lägga fram en EU-ramlagstiftning för att komma åt det här området. Jag skulle vilja säga att det var helt nödvändigt för att komma åt de här problemen i Sverige. Vi vet att handelns ställning på marknaden har varit så stark att det har varit omöjligt att genomföra svenska förslag om att strypa möjligheten till otillbörliga handelsmetoder tidigare. Sverige är en av bara åtta medlemsstater som helt saknat specifik lagstiftning mot otillbörliga handelsmetoder fram tills vi nu får den här lagstiftningen.

Syftet är att skydda mindre producenter mot stora inköpare och sätta stopp för oskäliga villkor. Det blir förbjudet att ha betalningstider som är längre än en månad och att kräva betalning av kostnader som inte är kopplade till försäljning av det aktuella livsmedlet. Kommersiella repressalier förbjuds, och det blir ett förbud mot att vägra skriftliga avtal.

Sedan tycker jag att vi ska lyfta upp en sak som jag tycker är oerhört viktig och som livsmedelsföretagen har tryckt extra på, nämligen att företagshemligheter inte ska få röjas. Det har varit ett oerhört stort problem att svenska livsmedelsföretag som vill sälja sina produkter inom svensk handel har fått möta konkurrens från handelsföretagen själva, som mer eller mindre samtidigt som dessa produkter lanseras på marknaden kommer med sina egna varumärken med i stort sett identiska produkter. Det är inte sjysta handelsmetoder, fru talman, och det kommer det att bli stopp för.

Jag yrkar bifall till förslaget.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)