Herr talman! Psykisk ohälsa är, som sagt, en oerhört viktig beståndsdel när det gäller folkhälsofrågor. Vi talade tidigare i debatten med Bengt Eliassons kollega Emma Henriksson om skolhälsovård. Nu är det så underbart med nätet, och man får snabbt fram fakta. Hon sa att mycket har gjorts och att de borgerliga partierna hade haft full koll under sin åttaåriga regeringstid på just skolhälsovården. Där finns nämligen alla ungdomar, inte sant? Det är en fantastisk möjlighet att nå barn och unga.
Redan 2011 kom Skolinspektionen med en rapport där var tredje rektor uppgav att de inte hade medel till att ha en rigoröst riggad hälsovård i skolan. Det är allvarligt, men kanske gjordes inte mycket efter det. Sedan kom OECD, som jag alltid tycker är på bettet på något sätt, och berättade i sin rapport att de är oerhört oroliga. De finner frekvensen av skolsköterskor, skolläkare och skolpsykologer uppseendeväckande låg i Sverige. Det är en psykolog på 2 000 elever och en läkare på 10 000 elever. När det gäller väntetiden för en träff noteras 10 veckor för psykologträff - 22 veckor vid privat skola. Herregud, då hinner man ju må superdåligt innan träffen äntligen blir av!
Min fråga till dig, Bengt Eliasson, blir därför: Vad hände efter att ni fick in dessa rapporter som belyser läget?