Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Fru talman! Det förslag från regeringen som vi ska diskutera i dag är en märklig anrättning, där man har ryckt ut valda delar av den så kallade tillträdesutredningen, kryddat det med några målbilder av andra utredningar som inte ens är remissbehandlade och garnerat alltihop med några i sammanhanget aparta frågeställningar som rör högskolestyrelser.

Kort sagt blir detta en märklig soppa. Att så gott som alla förslag landar i det som redan gäller gör inte saken bättre. Inte heller blir det bättre av att det enda nya förslaget om vad som ska gälla för grundläggande behörighet i praktiken sågas av regeringens egna expertmyndigheter UHR och UKÄ, det vill säga Universitets- och högskolerådet samt Universitetskanslersämbetet, med motiveringen att förslaget skapar en otydlighet om vad som gäller. Det blir smått parodiskt, eftersom det var just ökad tydlighet som regeringen sa var syftet med propositionen. Tala om en rödgrön röra!

För att ni bättre ska förstå min besvikelse över regeringens förslag: Låt mig kort presentera de skarpa förslag som finns, så att ni kan göra er egen bedömning. De skarpa förslagen är fem stycken.

För det första säger man att sökande på grundnivå ska ha nödvändiga kompetenser för att kunna tillgodogöra sig en högskoleutbildning. Vilka kompetenser som gäller har man inte klart för sig, men man ska utreda det.

Min fråga till regeringen är: Varför ska man göra det så krångligt? Det är ju samtidigt så att 98 procent av dem som söker en universitets- eller högskoleutbildning även framgent tros ha betyg från en gymnasieutbildning eller motsvarande. För övriga finns redan möjligheten att få sin reella kompetens bedömd, något som regeringen dessutom har gett UHR i uppdrag att se över formerna för.

När jag tidigare sa att regeringens egna expertmyndigheter var rädda för otydlighet i de nya förslagen är det på just detta område som de avstyrker med anledning av att det kan leda till ökad otydlighet.

För det andra säger regeringen att de krav som ställs på särskild behörighet för tillträde till viss utbildning ska vara helt nödvändiga för att studenten ska kunna tillgodogöra sig utbildningen. Men också detta är någonting som redan gäller. Detta prövar UHR, så varför i fridens namn göra det så krångligt, regeringen?

Det tredje förslaget som presenteras handlar om att man ska göra ett urval om det är många sökande till en utbildning som konkurrerar om få platser. Man säger att minst en tredjedel av platserna ska fördelas efter betyg respektive resultat på högskoleprovet medan högst en tredjedel av platserna ska fördelas i enlighet med de urvalsgrunder som den enskilda högskolan har bestämt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Men också detta gäller redan i dag. Jag säger en tredje gång: Varför göra det så krångligt, regeringen?

Ett fjärde förslag som man presenterar gäller att häva de så kallade riksdagsbindningarna. Detta handlar om de beslut som gäller frågor som tillträde, behörighet och urval till högskoleutbildning. Rent konkret innebär det att regeringen på detta vis försvårar för riksdagen att ta ställning i vissa frågor.

Då det gäller frågan om att häva riksdagsbindningarna ser vi inte någon motivering till varför regeringen vill plocka bort detta eller varför detta är viktigt. Tidigare, under alla år som högskolepolitik har diskuterats och debatterats, har det tvärtom funnits en förståelse för att också riksdagen har intresse för frågor som rör tillträde, behörighet och urval till högskoleutbildning. Varför har man tyckt så? Jo, därför att högskolornas verksamhet har så stor betydelse för landet och därför att de är skattefinansierade.

Detta är någonting som vi sympatiserar med. Jag vill påminna utskottet om hur mycket diskussion och debatt det blev och hur mycket det engagerade oss riksdagsledamöter när man till exempel tog upp frågan om nedskrivning av IB-elevernas betyg. Detta är ytterligare en fråga som kommer att passera på en annan nivå.

Slutligen finns ett femte förslag. Med detta vill man upphäva en lagparagraf som inte längre har någon betydelse, eftersom den hänvisar till en lag som försvann den 1 juli 2017.

Detta är de förslag vi debatterar i dag. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Det är anmärkningsvärt tunt i Moderaternas ögon. Låt oss säga att vi hade förväntat oss mer av regeringen i denna viktiga fråga, som rör hur tillträdet framdeles ska ske till en högskola för livslångt lärande. Knäckfrågan är väl hur vi på sikt ska kunna bedöma informella meriter och hur vi ska sätta dessa i förhållande till de formella meriter som finns. Det är där vi skulle önska att regeringen hade lagt mer fokus.

Avslutningsvis vill jag säga att vi moderater förväntar oss att lärosätenas arbete med att bedöma det vi kallar reell kompetens kommer att få ökad betydelse i framtiden. Vi hoppas därför att det uppdrag som regeringen har gett till UHR, som ska slutföras under 2018, kommer att ge den stöttning som lärosätena behöver för detta ändamål.

En annan fråga är hur vi gör just denna väg till högskolan - att man har rätt att få sin reella kompetens bedömd - mer känd bland presumtiva studenter. Vi tycker att regeringen borde ha fokuserat på detta i stället.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, vilket innebär att jag yrkar avslag på förslaget i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Carlsson i Skövde och Fredrik Christensson (båda C) samt Annika Eclund (KD).

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till våra reservationer 4 och 6.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Det är alltid intressant med propositioner som rör aktuella områden inom högskolan - saker som antagning och högskolans styrning.

Jag tycker att man kan bryta ut saker från olika utredningar om man så vill; det är väl inget fel att göra det. Men tyvärr kan vi inte bifalla en del i denna proposition. Vi har i stället en del egna förslag, som vi tycker är bättre.

Det är väl rimligt att de gamla riksdagsbindningarna någon gång upphör och förs över till regeringens rättskompetens; det är väl ändå ingen som vet vilken regering som kommer att utöva denna rättskompetens efter valet.

Det finns saker som regeringen - vilken regering det nu är - ska besluta om genom sina regleringsbrev; så är det ju. Dock tycker vi att frågor gällande antagningssystemet inte ska falla under regeringens rättskompetens utan beslutas av riksdagen i demokratisk ordning. Dessa frågor är mycket viktiga, och de är helt avgörande för vilken kvalitet många utbildningar kommer att hålla i framtiden. Vi tycker att detta har sådan dignitet att det ska beslutas av riksdagen.

När det gäller förslaget att behörighet till högre studier ska ske genom kompetenser, som föregående talare var inne lite på, är väl tanken att fler med skilda bakgrunder ska kunna söka in till högskolan. Gott så, men vi vill att grunderna för att vara behörig till högskolan ska vara de vanliga. Man behöver en gymnasieutbildning för tillträde till högskolan. För många utbildningar behöver man särskild behörighet för att klara studierna, som regeringen påpekar.

Vår åsikt är att det inte går att erhålla dessa kunskaper på annat sätt än genom att gå gymnasieutbildningen. Man kan inte förvärva de kunskaper man behöver i matematik, fysik och biologi på annat sätt än genom att läsa in kunskaperna, och det gör man vanligtvis genom gymnasiestudier i Sverige eller utomlands. Tänkbart skulle vara ett prov som visar att man besitter samma kunskaper utan att ha fullgjort gymnasiestudierna, fast det är ju inte det som propositionen handlar om. Dessutom har vi problem med fusk nu på våra prov, till exempel högskoleprovet, så det ska vi också vara försiktiga med.

Antagningssystemet är en delikat fråga där skilda grupper påverkas av varje förändring av detta. Vi anser att systemet måste förändras till att vara teoretiskt harmoniskt i sin utformning. Vi måste förhålla oss till verkligheten vid utformningen av antagningsreglerna. Därför vill vi att den andel som tas in genom högskoleprovet minskas till främst lärarutbildningarna. Det kan också handla om fler utbildningar i framtiden.

Vi vill att högskolelagen ändras så att lärosätena kan ta in en femtedel via högskoleprovet, om de så vill. Då tänker vi främst på lärarutbildningarna. Som vi skriver i vår motion behövs det bara en liten ändring i en paragraf för att ändra det här. Statsrådet Hellmark Knutsson har ju själv påpekat problemet att för många tas in främst till lärarutbildningarna via högskoleprovet. Nå, låt oss då åtgärda problemet. Vi har ju ett problem. Varför inte åtgärda det?

Det som nämns lite svävande i propositionen om basårsutbildning - jag tycker att det var ett intressant avsnitt, även om det var mest brödtext utan skarpa förslag - är att man i framtiden vill ha flexiblare bestämmelser för intagningen till basårsutbildningen. Alltså jag blir lite orolig här och hoppas att det inte utmynnar i att man kommer med ett förslag om att slopa alla vettiga krav för intagning till den här utbildningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Det finns en oroande tendens att vi sänker kraven mer och mer över hela linjen, och det tror jag är fel väg att gå. Annars tycker vi att detta med basårsutbildning är en jättebra sak. Jag läste på lite om den inför den här debatten. Man har kommit fram till att den ökar andelen kvinnor på naturvetenskapliga utbildningar - jättebra. Den ger migranter en chans att komma in på vettiga högskoleutbildningar - jättebra. Detta med basårsutbildning ska vi värna, tycker jag. Det verkar vara en jättebra grej, och då ska vi vara väldigt försiktiga med flexiblare regler, tycker jag. Det är en farlig väg att gå.

Slutligen högskolans styrning, som i sanning är en delikat men inte desto mindre viktig fråga. Det står en del i propositionen om detta.

När det gäller styrelsernas storlek tycker vi i alla fall att universiteten bör ha samma storlek på styrelsen som de har i dag - om jag minns rätt är det 15 ledamöter. Det borde man klara om man vill kalla sig universitet. Sedan kan andra lärosäten ha en mindre styrelse; det är helt okej.

Jag har fördjupat mig lite i frågan om styrelsens sammansättning. Att ett lärosätes rektor inte kan vara styrelsens ordförande, som det påpekas i propositionen, ger sig självt. Vi förstår också att det skulle vara problematiskt om styrelsens ordförande kom från det egna lärosätet. Jag har varit inne på detta förut, men i den här frågan har jag ändrat mig. Jag kan ändra mig, trots min ålder. Det får trots allt finnas en gräns för hur många stolar samma ända kan sitta på. Och det måste framför allt, som det står i propositionen, vara vettiga beslutsgångar.

Däremot vill vi värna de akademiska värdena när det gäller styrningen av lärosätena. Jag är lite orolig för att Peje Emilsson-kopior kommer att sätta sig som styrelseordförande. Jag tror inte att det vore bra. Vi måste värna de akademiska värdena.

Det finns en oroande utveckling där new public management tagit över alltför mycket. Jag tror att det är dags att vända den utvecklingen. Då är det lämpligt att börja fundera över styrningen av lärosätena och hur den ska ske på bästa sätt. Förslag om detta kommer i framtiden, och det är en mycket angelägen fråga inför framtiden.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1. Jag instämmer också i mycket av den kritik som Betty Malmberg från Moderaterna framförde.

Centerpartiets synpunkt är att det ska vara ett enkelt och transparent system för antagning till den högre utbildningen, så att man tidigt i livet kan veta vad som förväntas av en för att kunna nå den drömutbildning som man siktar på. Men även om man senare i livet skulle ändra sig - byta bana eller bestämma sig för att utbilda eller vidareutbilda sig - ska man få rätt förutsättningar att gå till högre utbildning.

Tillträdessystemet måste vara enkelt. Det måste även vara enkelt för blivande studenter att veta vad man kan förvänta sig av de studier man väljer med väl informerade studieval när det gäller bland annat utbildningarnas kvalitet, arbetslivskoppling och även tidigare studenters åsikter. Det senare har regeringen valt att inte alls arbeta med under mandatperioden, och när det gäller tillträdessystemet ser jag en besvikelse över det förslag som läggs fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Tillträdesutredningen, som den debatt vi har i dag grundar sig på, väljer regeringen tyvärr att inte gå vidare med i flera viktiga avseenden, vilket är olyckligt. Det är ett tunt förslag som ligger på riksdagens bord och behandlas i dag, och det tar inte det helhetsgrepp som skulle behövas för att få ett mer rättssäkert och transparent tillträdessystem inom den högre utbildningen.

Den enda förändringen är egentligen införandet av behörighetsprov och att den grundläggande behörigheten ska uttryckas i kompetenser. Man gör förändringen utan att konkretisera. Redan i dag kan den som helt eller delvis saknar de formella förkunskaperna för en eller flera utbildningar ansöka om att få sin kompetens prövad. Regeringen förklarar inte skillnaden mellan de här vägarna och bemöter inte heller den kritik som kommer från myndigheter, bland annat Universitetskanslersämbetet, om att förslaget om nödvändiga kompetenser skapar en otydlighet i förhållande till övrig lagstiftning.

Fru talman! Centerpartiet tycker också att det är olyckligt att regeringen väljer att inte gå vidare med förslaget om att ändra urvalsreglerna. Man skriver i propositionen att det fortsättningsvis ska vara en tredjedel som antas utifrån högskoleprovet, en tredjedel utifrån betyg och en tredjedel som lärosätena själva får besluta om.

För Centerpartiets del tycker vi att det finns viktiga principer i den här delen. Vi tycker att det är viktigt att befästa att betyg bör vara den huvudsakliga vägen för dem som söker sig till högre utbildning och därför bör få större betydelse. Tillträdesutredningen föreslog också att man skulle ändra urvalsgrunderna så att i stället för att, som i dag, en tredjedel antas via högskoleprov ska det vara minst 15 procent. Vi tycker att det är rätt riktning för att befästa betygen men också för att skapa förutsättningar för lärosätena att använda de urvalsgrunder som de själva finner lämpliga för den utbildning som de erbjuder studenterna. Det skulle stärka lärosätenas autonomi att få den förutsättningen. Det skulle premiera avslutade studier på både gymnasium och komvux och samtidigt öka möjligheten för de alternativa urvalsgrunderna och för att få en bättre matchning mellan student och arbetsliv, som är så oerhört viktigt med tanke på dagens situation med den bristande matchningen mot arbetsmarknaden.

Det finns flera goda exempel i dag. Jag skulle önska att regeringen hade haft ett mer framgångsrikt synsätt på området och möjliggjort alternativa antagningar. Till exempel har Lunds universitet antagning till juristutbildningen via en utvidgad juridisk översiktskurs för att premiera de studenter som är motiverade att läsa juristutbildningen.

Fru talman! I riksdagen måste vi alltid fråga oss om de förslag som läggs på riksdagens bord löser de problem vi ser, om de skapar nya problem eller om de är verkningslösa. Min bedömning är tyvärr att det är något av de två senare som förslaget om nytt tillträdessystem handlar om. Det är ett överhängande problem att vi inte löser de problem som faktiskt finns. Det är väldigt olyckligt med tanke på att det behövs ett mer tydligt tillträdessystem för den högre utbildningen, så att man tidigt i livet vet vilken vad man behöver läsa för att komma in på en viss utbildning men också för att man senare i livet ska kunna välja en ny bana, att utbilda sig eller vidareutbilda sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

(Applåder)

Fru talman! Jag instämmer i mycket av det som Betty Malmberg och Fredrik Christensson sa i sina anföranden och sannolikt också i det som Annika Eclund kommer att säga i sitt anförande, även om jag inte vet exakt vad det kommer att bli, för Alliansen är ganska enig i denna fråga. En stor del av vår enighet handlar om att vi tycker att högskoleutbildning är väldigt viktigt.

Därför är vi förvånade över att regeringen inte har gjort mer på detta område. Det har varit mycket fokus på kvantitet och fler platser, inte minst inom lärarutbildningen, och mindre fokus på kvalitet och på den proposition som nu ligger på bordet.

Det är förbluffande att vi så sällan och med så lite intensitet diskuterar just högskolepolitik, som är så avgörande och viktig för vårt samhälle och för unga människor som vill plugga vidare. De lägger rätt mycket tid och kraft på att rusta sig för framtiden och arbetsmarknaden och på att bilda sig. Det är också viktigt för samhället att vi har välutbildade människor, för det avgör vilken förmåga vi har att på lång sikt konkurrera i den tuffa globala konkurrensen.

Jämfört med den vikt som högskoleutbildning och högskola har i samhället är det som sagt förbluffande hur lite den politiska debatten handlar om dessa frågor.

Dagens Nyheter har just nu en artikelserie om lärarutbildningen, som ju är en rätt avgörande del av svensk högskola. Där får vi inblickar i hur studenterna själva ser på utbildningen och hur urvalet sker, och det blir tydligt att det har varit mer fokus på kvantitet och fler platser än på vilka som ska tas in och vilka som har förutsättning att genomföra utbildningen.

Detta sätter fingret på frågan som propositionen handlar om: Hur avgör vi vilka som ska få gå en utbildning? De ska ju inte bara komma in på utbildningen utan också ha förmåga att genomföra den med hög kvalitet även om den ställer höga krav. Hur ser vi till att man lyckas i utbildningen och att det sker med hög kvalitet? Det är viktigt både för den enskilda studenten och för hur samhället senare blir.

Det är därför häpnadsväckande att propositionen säger så lite om vad regeringen vill på området. Som flera varit inne på var utredningen bakom propositionen mycket tydligare än det propositionen sedan landade i. Det är ganska svårt att förutsäga vad regeringen egentligen vill, förutom att flytta mer makt från riksdagen till regeringen.

Dessa saker hänger givetvis ihop. Ska vi ha hög kvalitet måste vi också ha en tydlig tanke om vilka som ska ha tillträde till olika utbildningar och hur urvalet ska ske om många vill gå utbildningen. Här får vi ett ramverk, men det är ett ramverk som inte är tillräckligt tydligt.

Liberalerna har inte oväntat landat i att högskoleprovet bör spela mindre roll. Mycket tyder på att även studenterna tycker detsamma. Att regeringen inte bryr sig särskilt mycket om vad Liberalerna tycker är inte förvånande, så regeringen har landat i att det ska fortsätta som nu med en tredjedel betyg, en tredjedel högskoleprov och en tredjedel annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Det finns flera anledningar till att betygen bör väga tyngre. Det ena är att bra betyg från grundskolan och gymnasiet ger en ganska god prediktion om hur man ska lyckas på utbildningen.

Det andra är att det sänder en viktig signal till dem som går i grundskolan och gymnasiet att det inte är ett högskoleprov som de kan göra under eller efter gymnasiet som avgör om de kan komma in på högskolan. För att vara väl förberedd för högskolestudier måste de satsa i grundskolan och gymnasiet. Det är en viktig signal till resten av skolsystemet att högskolan bygger vidare på det man har med sig från grundskolan och gymnasiet och att det är viktigt att man satsar mycket där för att bli framgångsrik på högskolan. Därför måste vi också sända signalen att betygen viktigare än högskoleprovet som urvalsgrund.

Det måste finnas andra varianter också. Allt kan inte bygga på betyg. Man måste få nya chanser att komma tillbaka senare. Det bör finnas ett högskoleprov och en möjlighet att komma in med det, men betygen från gymnasiet måste väga tyngre. Som Fredrik Christensson sa: Om man ångrar sig mitt i livet, hur gör man då för att komma in på en utbildning? Då kan komvux, högskoleprov och annat spela en reell roll.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 som är en gemensam alliansreservation. Liberalerna har ytterligare funderingar om hur detta bör skärpas till, men jag vill huvudsakligen säga att det är synd att regeringen inte har lagt mer krut på högskolepolitiken. Den är ju avgörande för hur det ska gå för Sverige i framtiden och, framför allt, hur det ska gå för de enskilda individerna som går på högskolan.

(Applåder)

Fru talman! Precis som min kollega Christer Nylander från Liberalerna instämmer jag med Fredrik Christensson och Betty Malmberg. Jag instämmer även med Christer Nylander. Jag kommer därför att hålla mig extremt kort.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Kristdemokraterna har tillsammans med de övriga allianspartierna valt att yrka avslag på propositionen Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande. Det är av anledningar vi redan hört nämnas. I huvudsak är det de mycket otydliga skrivningarna vi vänder oss mot. Det är också dessa som remissinstanserna har påtalat.

Det ena gäller att riksdagsbindningarna ska slopas när det gäller tillträde, behörighet och urval till högskoleutbildning. Det är mycket otydligt i propositionen vad konsekvenserna av detta blir.

Vår andra synpunkt rör den vaga formuleringen om att det ska krävas nödvändiga kompetenser för att kunna tillgodogöra sig en utbildning. Också här har tunga remissinstanser, till exempel UKÄ, framhållit att förslaget om nödvändiga kompetenser skapar otydlighet i förhållande till övrig lagstiftning.

Vi ser fram emot att höra högskoleministern bemöta Alliansens synpunkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Jag yrkar som sagt bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! När jag hörde de fyra allianspartierna tänkte jag på ramsan tripp, trapp, trull. Mest dyster var Betty Malmberg i sin beskrivning av regeringens politik.

För regeringen är utbildning högt prioriterat. Därför har regeringen under denna mandatperiod tillfört markant mer budgetmedel för flera viktiga reformer i förskolan, grundskolan, gymnasieskolan, vuxenutbildningen och yrkeshögskolan. Även inom den högre utbildningen och forskningen har regeringen genomfört viktiga reformer och investerat betydande budgetbelopp - så jag håller definitivt inte med Christer Nylander i hans beskrivning av regeringens högskolepolitik. Fler högskoleplatser och stärkt kvalitet är två sådana viktiga prioriteringar.

Högre utbildning av hög kvalitet är avgörande för att säkra framtidens jobb och långsiktigt stärka Sveriges konkurrenskraft. Genom den högre utbildningen ges både män och kvinnor ökad trygghet på arbetsmarknaden och ökad makt att forma sina egna liv. Inte minst höjer den högre utbildningen bildningsnivån i vårt samhälle och är på så sätt ett värn för vår demokrati.

Vi ser i dag en ökad globalisering, en arbetsmarknad med snabb teknisk utveckling och en stigande efterfrågan på högskoleutbildade. Vi står dessutom inför en rad samhällsutmaningar, såsom klimatutmaningen, hälsoutmaningen och digitaliseringen. Mot denna bakgrund behövs fortsatta investeringar i kunskap och kompetens för att bygga ett modernt kunskapssamhälle med högklassig utbildning och forskning.

Därför måste vi fortsätta att prioritera en utveckling av högskolan. Många andra länder gör detta, och i ett internationellt perspektiv får vi inte halka efter. Regeringen prioriterar därför insatser för att främja en god tillgång till högre utbildning av hög kvalitet under hela livet, i hela landet och med ett internationellt perspektiv.

Det är i detta ljus vi ska se den proposition som vi nu diskuterar, Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande. Reglerna för tillträde till den högre utbildningen ska vara så utformade att de möjliggör det livslånga lärandet. Därför ska vi undanröja onödiga hinder för tillträde till den högre utbildningen. Ambitionen måste vara att alla som vill studera på högskolan ska ges den möjligheten. Föreliggande proposition syftar till att förverkliga denna ambition.

Tillträdesvägarna till den högre utbildningen bör därför vara tydliga, begripliga och förutsägbara. Detta kan man inte säga om dagens system. Tillträdessystemet har lappats och lagats genom flera olika beslut, men med denna proposition får vi nu ett transparent system, till gagn för alla som vill söka in på en högskoleutbildning.

Regeringen förslår därför, som sagts tidigare, att tidigare riksdagsbindningar avseende tillträde, behörighet och urval till högskoleutbildning ska hävas. I stället ska riksdagen fatta beslut om ramar för bestämmelser om tillträde till högskoleutbildning. Regeringen föreslår därför följande:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

För grundläggande behörighet till högskoleutbildning på grundnivå ska det krävas att den sökande har nödvändiga kompetenser för att kunna tillgodogöra sig utbildningen.

När det gäller särskild behörighet ska de krav som ställs vara helt nödvändiga för att studenten ska kunna tillgodogöra sig utbildningen.

Då ett urval behövs ska urvalsgrunderna fortfarande vara betyg, resultat från högskoleprovet och av högskolan bestämda urvalsgrunder. Vi har hört tidigare om den fördelning som ska göras: minst en tredjedel av platserna utifrån betyg, minst en tredjedel av platserna utifrån högskoleprovet och högst en tredjedel som högskolan själv bestämmer.

Jag tycker att regeringens förslag är välkommet. Detta tycker jag faktiskt inte så lite. Det som är bra ska man behålla, men när man reformerar förfinar och förbättrar man det som inte är lika bra. Detta ger ett mer tydligt, begripligt och förutsägbart tillträdessystem. Och - detta är en viktig poäng - det stärker det livslånga lärandet genom att öppna fler vägar till högre utbildning. Detta ger fler människor möjlighet till en andra chans, och det tycker jag är en av huvudpoängerna i propositionen.

Fru talman! Det är viktigt att stärka det livslånga lärandet. Därför ska det finnas tillgång till högskoleutbildning i hela landet och under hela livet. Närhet till högskoleutbildning är en grundförutsättning för breddad rekrytering samt för att ge fler möjlighet till utbildning och kompetensutveckling.

Förr i tiden, när jag var ung, räckte det att utbilda sig på högskolan en gång i början av karriären, men så är det inte riktigt nu. Fler kommer att behöva byta bana eller komplettera med nya kunskaper. Därför ska det finnas goda möjligheter att återvända till högskolan eller påbörja en högskoleutbildning senare i livet för att skaffa ny kompetens, fördjupa sina kunskaper eller specialisera sig.

Digitaliseringen öppnar nya möjligheter att stärka det livslånga lärandet. Universitet och högskolor kan och bör spela en aktiv roll för att möta både privata och offentliga arbetsgivares behov av fort- och vidareutbildning men också möta enskilda som vill få ny kunskap. Då krävs flexibilitet i både utbildningsutbud och utbildningsformer, bland annat genom utbildning på deltid och distans.

Då behöver vi ett reformerat tillträdessystem som kan värdera kompetens som uppnåtts på lite olika sätt. Därför är propositionens förslag om att det för grundläggande behörighet ska krävas nödvändiga kompetenser för att kunna tillgodogöra sig en högskoleutbildning riktigt bra.

Det kommer fortsättningsvis att vara så att de allra flesta får dessa nödvändiga kompetenser via en gymnasieexamen eller motsvarande, men för dem som av olika anledningar inte kan uppvisa en slutförd gymnasieexamen öppnar detta nya möjligheter. Här skulle exempelvis ett behörighetsprov kunna vara ett bra och viktigt redskap för att stärka det livslånga lärandet.

I propositionen aviseras också en översyn av bestämmelserna om behörighetsgivande förutbildning vid våra lärosäten samt högskoleintroducerande utbildning i syfte att anpassa bestämmelserna till dagens behov. Detta är något som har efterfrågats av sektorn och som också kommer att stärka den breddade rekryteringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Vi behöver skapa bättre förutsättningar för starka och ansvarsfulla lärosäten. I föreliggande proposition sägs att universitet och högskolor är "en hörnsten" i samhällsbygget. De ska utbilda för både dagens och morgondagens arbetsmarknad. Samtidigt ska de vara en självständig och kritiskt reflekterande kraft i samhället, förmedla kunskap och bedriva forskning av hög kvalitet.

Detta förutsätter att lärosätena har en välfungerande styrning med ledningar som har rätt förutsättningar att fatta strategiska beslut. Därför välkomnar jag att regeringen i denna proposition gör bedömningen att ordföranden i styrelsen för ett universitet eller en högskola inte bör få vara anställd vid högskolan. Jag välkomnar också den pågående översynen av möjligheten till mindre högskolestyrelser. Det är ett viktigt beslut. Det är också viktigt att se till att vi har ett fortsatt starkt studentinflytande.

Fru talman! Vi behöver ett reformerat tillträdessystem som är tydligt, begripligt och förutsägbart och som kan ge kvinnor och män, oavsett bakgrund, jämlik tillgång till högskoleutbildning. Vi behöver tillträdesregler som öppnar dörrar, inte stänger dem. Vi behöver fler vägar till kunskap, och vi behöver stärka högskolans roll i det livslånga lärandet.

Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Jag uppskattar alltid att lyssna till Thomas Strands anföranden. Många gånger är vi överens om de stora riktlinjerna i dem, men denna gång måste jag be om ett uns av självkritik i det som han säger.

Thomas Strand säger att detta är den ultimata, tydliga vägen för fler vägar in till högskolan, att vi äntligen har fått ett transparent system på plats och att regeringens förslag är välkommet.

Jag skulle först och främst vilja be Thomas Strand förklara på vilket sätt just denna proposition gör tillträdessystemet mycket mer tydligt, eftersom varje förslag redan är realiserat. På vilket sätt anser Thomas Strand att vi nu har fått en tydlig struktur för tillträde till högskolan?

Jag delar Thomas Strands uppfattning om att det livslånga lärandet självklart är en förutsättning. Det tog jag också upp i mitt anförande. För framtiden handlar det om hur vi ska kunna bedöma formella och informella meriter. I dag finns det studenter som pluggar på MIT på distans och som sedan går upp och gör sin prövning på KTH. Detta är alltså verklighet redan i dag.

Det är lite av detta jag undrar över. Hur ska vi möta den utveckling som pågår i samhället? Och hur blir det för dem som väljer att ställa om mitt i livet? I dag finns en möjlighet till detta. Det handlar om att få sin reella kompetens bedömd. Snälla, Thomas Strand, svara på frågan: Varför vill regeringen krångla till det?

(Applåder)

Fru talman! Tack för frågan!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

När man lägger fram en proposition är det viktigt att se att man inte alltid behöver slå sönder allt gammalt eller det som fungerar bra. Denna proposition bygger på det system vi har i dag, men jag menar att den förfinar och utvecklar systemet.

Dagens system har blivit väldigt svårförståeligt - det är svårt att se igenom och begripa det - på grund av riksdagsbindningarna. När vi träffade utredningen för något år sedan sa man att det inte är många som begriper systemet i alla dess delar. Därför tycker jag att det vore bra att häva dessa bindningar. Det är bra om det finns en tydlig rågång mellan vad regeringens uppgift innebär och vad riksdagens uppgift innebär. Oavsett vilken regering vi har är det viktigt att riksdagen fattar beslut om ramar. Sedan får regeringen förfina systemet.

Det är därför oerhört viktigt att vi har ett system som tar till vara de bra saker som fungerar i dag men som vi kan göra bättre. Exempelvis tycker jag att det här med nödvändig kompetens öppnar för behörighetsprov, som nu ska beredas ytterligare. Det kan stärka den med reell kompetens som inte har gymnasieexamen att kunna göra ett behörighetsprov. Då måste vi låta beredningsprocessen ha sin gång. Det vore dock ett sätt att förtydliga det hela.

Slutligen tycker jag att propositionen ger en tydlig signal om att ge människor en andra chans. Det sägs tydligt att om man inte har den exakta gymnasieexamen eller motsvarande ska det vara möjligt att genom till exempel behörighetsprov få bevis för sin kompetens som är nödvändig för att kunna studera på högskolan. Detta stärker det livslånga lärandet.

Fru talman! Tack, Thomas Strand, för svaren! Jag måste dock säga att jag inte blir särskilt mycket klokare.

Vad i denna skrivning gör att vi framgent exakt kommer att veta vad som gäller? I dag finns redan en möjlighet att bedöma reell kompetens. Regeringen har varit förutseende och bett Universitets- och högskolerådet att stärka denna möjlighet hos högskolorna. Det handlar i dag mer om att tydliggöra att möjligheten finns, i stället för att hitta på en massa annat hokuspokus som egentligen ingen har efterfrågat.

Thomas Strand säger också att skrivningarna förfinar och utvecklar systemet. Återigen: Jag kan inte förstå var. Det viktiga här hade varit att diskutera Tillträdesutredningens betänkande i dess helhet. När betänkandet presenterades gick vi moderater igång på stört. Vi tyckte att detta var spännande. Det hade kunnat handla om hur stor andel av högskoleproven som borde ingå i urvalssammanhang. Det kunde också ha handlat om huruvida man kan anpassa högskoleprovet så att engelskspråkiga hade kunnat göra provet på engelska i stället.

Detta gav upphov till nya tankar. Vi måste också ställa om för att ta emot den skara nya människor som vill komma in på högskolan. Men om detta finns ingenting. Det enda vi har fått är samma regler som redan gäller i dag.

När det gäller att häva riksdagsbindningarna är det likväl ett sätt att frånta riksdagen en möjlighet att tycka till om frågor som har ansetts vara så viktiga för riksdagsledamöter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Fru talman! Jag förstod inte riktigt början av Betty Malmbergs fråga. Hon sa ungefär så här: Ni hittar på annat hokuspokus. Men alla anföranden från allianspartiernas företrädare har gått ut på att vi inte gör någonting. Då kan vi ju inte ha hittat på något annat hokuspokus.

Vi reformerar systemet och behåller sådant som vi tycker är bra. Det är helt naturligt. Varför ska vi ändra på det? Men vi på regeringssidan tillför saker som vi tycker gör detta bättre. Jag har sagt det tidigare och återkommer till det: Jag tycker att det förslag vi nu har gör att vi stärker det livslånga lärandet. Vi ger nämligen en tydlig signal om att om man inte har de formella vägarna - en klar gymnasieexamen - ska det finnas en andra chans. Regeringen öppnar nu upp för att bereda frågor om behörighetsprov, som jag tror stärker detta på ett utmärkt sätt.

Principfrågan är vi dock oense om. Vad ska regeringen fatta beslut om? Vad ska riksdagen fatta beslut om? Oavsett vilken regering vi har tycker jag att det är en rimlig princip att riksdagen fattar beslut om ramarna. Sedan får regeringen i sitt förordningsarbete jobba vidare med detaljerna. Varför ska vi gå ifrån en sådan princip?

På grund av riksdagsbindningarna har vi i dag fått ett system som är väldigt svårförståeligt. Man lappar och lagar, och till slut begriper knappt någon hur det fungerar. Därför tycker jag att det är bra om vi fattar beslut om att häva riksdagsbindningarna. Vi ska fatta beslut om ramarna, sedan får regeringen gå vidare i förordningsarbetet med hur man vill utveckla systemet.

Fru talman! Att utvecklas och ta nya steg i sin yrkeskarriär är för många en dröm, en önskan och ett mål. För en tid sedan träffade jag en gammal bekant som har jobbat som elektriker inom industrin i många år. Han gick yrkesgymnasiet och har inte en fullständig högskolekompetens. Men han har under alla år genomgått kompetensutbildning på jobbet. I hans jobb ingår också att samarbeta med personer utomlands. Därför har han varit tvungen att lära sig engelska ordentligt. Nu har barnen blivit stora, och han känner att det skulle fungera att vidareutbilda sig till elingenjör. Detta har han tänkt länge, men han saknar de betyg som behövs för att komma in på högskolan.

Fler vägar till kunskap och en högskola för livslångt lärande är ett viktigt steg för att Kim på ett tidseffektivt sätt ska kunna bli elingenjör. Att få sin kunskap validerad och kunna tillgodoräkna sig den är det som avgör om det blir möjligt för Kim att studera. Alternativet för honom är att stanna kvar på golvet.

Många branscher skriker efter rätt kompetens. Med fler möjligheter att skola om sig mitt i livet skapar vi en mer flexibel arbetsmarknad som kan förse arbetsgivare med den kunskap de behöver. Nu öppnas en väg in i högskolan för de yrkesverksamma som saknar en fullständig gymnasieexamen men som i sitt arbete har tillgodogjort sig de kunskaper som krävs för högskolestudier.

För grundläggande behörighet till högskoleutbildning på grundnivå ska krävas att den sökande har nödvändiga kompetenser för att kunna tillgodogöra sig en sådan utbildning. Eva Nordmark, ordförande i TCO, uttrycker detta på ett lite enklare sätt: "Det viktiga är att ha rätt kompetens för att studera på högskolan, inte hur man har uppnått den." Samtidigt bibehålls högskoleprovet som ett sätt för yrkesverksamma att söka in på högskolans mest attraktiva utbildningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Fru talman! Detta innebär en positiv förändring för landets högskolor och universitet. Högskolorna kommer att få större möjligheter att avgöra vilka urvalsmetoder och särskilda behörigheter som är ändamålsenliga för deras utbildningar. Stora utbildningar inom bristyrken, främst för blivande ingenjörer och lärare, har problem med att många inte fullföljer utbildningen. De som har antagits via högskoleprovet tenderar till större del att hoppa av sina studier.

Världen har förändrats snabbt, och det finns många olika vägar till kunskap i dag. "Open university" och "free learning" är ett par exempel på hur man kan skaffa sig utbildning från andra länder i sitt hem. Därför behövs det fler sätt att bedöma den reella kompetens som behövs för att lyckas med både utbildningen och jobbet.

Miljöpartiet tror på folkbildningen och det livslånga lärandet. Samhället och näringslivet tjänar som sagt på att arbetskraften inte är statisk utan kan utvecklas efter kompetensbehoven.

Många av oss har inte gått spikrakt genom livet. Det val som var helt rätt när det gjordes efter högstadiet kan omvärderas flera gånger genom livet. Nya utmaningar står för dörren. När jag var barn kallades en person som bytte jobb för hoppjerka. I dag är det en tillgång när cv:t ska skrivas. Kanske är det också så att kroppen eller själen säger ifrån, så att man behöver byta bana för att undvika sjukskrivning.

Ett livslångt lärande gynnar alla. Därför är det med glädje jag yrkar bifall till propositionen och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska inte bli långvarig här i talarstolen. Men jag blir konfunderad. Har man kontroll på vad reell kompetens egentligen innebär? Återigen hör vi från talarstolen från regeringssidan det här om hur allt plötsligt blir så transparent. Vi får höra om Kim, som vill bli elingenjör. Helt plötsligt får man nya vägar in på högskolan som man tidigare inte haft. Men vad är det i så fall som ger honom de här nya vägarna in till högskolan? Det skulle jag vilja fråga Elisabet Knutsson. Regeringen har gett Universitets- och högskolerådet i uppdrag att stärka lärosätenas roll i bedömningen av reell kompetens, så att det görs oftare och i högre grad. Vad är det då utöver detta som gör att vi helt plötsligt får det här tydliga systemet som möjliggör för alla att komma in? Det låter som att man tidigare inte har haft den förutsättningen, men det stämmer inte.

Fru talman! Om riksdagsbindningen försvinner kommer ju varje högskola och universitet genom förordningar från regeringen att få större möjligheter att utverka det som elever behöver för just sin utbildning. I och med att den möjligheten ökar kommer det också att bli mindre komplicerat. Det är som Thomas Strand säger: Det finns mycket som är bra och som redan finns. Men det här behöver lättas upp, så att varje institution får möjlighet att mer pricksäkert ta in sina studerande. Det gör det lättare för till exempel Kim att komma in med den kompetens som han har skaffat sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Fru talman! Jag tackar Elisabet Knutsson för svaret. Men faktum är ju att urvalet redan i dag går till så att minst en tredjedel tas in på betyg, minst en tredjedel på högskoleprov och högst en tredjedel baserat på lärosätenas urval. Det gäller redan i dag. Regeringen tillför inget nytt på det området.

Jag tycker att det hade varit viktigare om vi gemensamt hade kunnat kommunicera att vi tycker att de tillträdesregler som gäller i dag är bra och att man sedan kommer att återkomma i samband med att man tar ett helhetsgrepp på Tillträdesutredningen. Vi har många viktiga frågor att diskutera framgent, men vi måste ju veta vad som faktiskt gäller och i vad mån det här tillför något nytt. Det är där vår kritik ligger, för det tillför inte något nytt.

Fru talman! Jag är helt överens med Betty Malmberg om att det finns många viktiga frågor att diskutera framgent. Det är ju inte bara det här med reell kompetens som ska prövas. Man måste också fråga sig: Vad är ett betyg värt? Hur säkerställer vi att det fungerar med betygen? Det pratas så väldigt mycket om att det är så viktigt att ha ett gymnasiebetyg för att komma in på högskolan, men det visar sig att många som får höga betyg från gymnasiet inte klarar högskolan ändå. Betygen är ett väldigt trubbigt verktyg för att möta utbildningen. Och hur ska vi göra med högskoleproven? De läcker, människor sitter och fuskar och så vidare. Visst, Betty Malmberg - vi har jättemånga viktiga frågor att diskutera framgent!

Fru talman! Ärade riksdagsledamöter! Som vi har hört här tidigare är högskolan för regeringen en helt bärande stomme i vårt gemensamma samhällsbygge. Det har varit vägledande för oss från dag ett i det tydliga vägval som vi har gjort att Sverige ska konkurrera med kunskap, innovationsförmåga och kompetens. Grunden för det är högkvalitativ utbildning och forskning. Det ska vi göra i stället för att riksdagen fattar beslut om lägre löner och massiva skattesänkningar, vilket är det alternativ som föreslås.

Jag kan i dag meddela att det verkligen är det vägvalet som ligger fast för oss. Det är därför vi fortsätter att investera i både utbildning och forskning, och det är därför vi vill fortsätta att utveckla högskolan i takt med att vårt samhälle förändras.

Det går nämligen inte att luta sig tillbaka. Sverige är en del av en alltmer global värld, med en arbetsmarknad som präglas av snabb teknisk utveckling och en stigande efterfrågan på högskoleutbildade, liksom på yrkesutbildade. I dag finns 100 000 lediga jobb som inte kan tillsättas på grund av att man inte hittar rätt kompetens. Samtidigt står vi inför en rad samhällsutmaningar, precis som vi hörde från Thomas Strand: hälsoutmaningen, klimatutmaningen och digitaliseringen.

Det som verkligen skär rakt igenom hela vårt samhälle just nu är digitaliseringen och AI. Vi ser hur gamla yrken försvinner samtidigt som helt nya skapas. Vi ser också hur de yrken som finns förändras. Vi ser hur forskning och innovation samt näringsliv och samhällsservice förändras allt snabbare. Det här ställer krav. Vi måste rusta människor och samhällen inför detta, så att människor kan känna sig trygga men också så att det skapas möjligheter för vidare utbildning - möjligheter som vi måste tillvarata för att skapa framtidens högskola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Utifrån Sveriges position som kunskapsnation har vi en bra startposition. Nu är vägen framåt att fortsätta investera och göra det möjligt för fler än i dag att studera vidare och bidra till vårt gemensamma samhällsbygge. Men för att det ska vara möjligt krävs även att vårt utbildningssystem fortsätter att hålla hög kvalitet och är i takt med tiden, och då behöver högskolan utvecklas.

På samma sätt som stora reformer genomfördes under 1900-talet för att fler skulle kunna utbilda sig behöver vi göra mer för 2020-talets behov. Jag har en tydlig målbild. Det gäller de tre teman som vi redan har hört om här i dag.

Det handlar om att säkra en god tillgång till utbildning av hög kvalitet för människor i hela landet, under hela livet och för hela världen. För att möjliggöra detta är den proposition som vi i dag debatterar en helt nödvändig byggsten. Genom propositionen föreslår vi ett nytt ramverk för vägen in i högskolan och lägger ett tydligt fokus på kompetens.

Vi ser att de som söker till högskolan ska ha den kompetens som behövs för att kunna ta till sig och läsa klart sin utbildning oavsett hur den kompetensen har förvärvats. Det ersätter gamla regelverk som har lappats och lagats under en alltför lång tid. Vårt nya förslag gör det tydligt vad som krävs för att läsa på högskolan, oavsett om du har gått på gymnasiet och vill läsa på högskolan eller om du senare i livet behöver eller vill läsa på högskolan.

Vi ser att kompetens ska värderas och tas till vara, och det inkluderar kompetens som har förvärvats genom arbetslivet. Propositionen lägger därför grunden för att kunna införa ett nytt nationellt prov för att värdera människors kompetens. Vi ser att erfarenheten och kunskaperna från ett långt arbetsliv är något värdefullt som ska kunna värderas.

Det här behövs. Kompetensbehoven i industrin och välfärden gör att vi måste se till att människor kan utbilda sig och vidareutbilda sig. Vi kan inte slösa bort människors kompetens. Vi behöver ta den till vara när vi har 100 000 lediga jobb och en värld som ändras allt snabbare av digitaliseringen.

Fler kommer att behöva byta bana eller bygga på med nya kunskaper under hela arbetslivet. Därför måste möjligheterna öka för människor att göra det. Vi säger att vi behöver kunna skapa möjligheter för människor att både växa och växla under hela livet.

Det innebär att universitet och högskolor också måste förändras i takt med dessa nya behov. När jag träffar utbildningsministrar från andra delar av världen är vi helt eniga om att framtidens campus kommer vara fyllda inte bara med unga människor utan med människor i alla åldrar. Då behöver vi också moderna regler för tillträdet till högskolan.

Förutom fokus på kompetens ställer vi också tydliga krav. Det nya ramverket gör det tydligt att de som kommer in på en utbildning också ska ha det som krävs för att kunna ta till sig och slutföra utbildningen. Det är bra både för samhället och för individerna.

Vi gör det tydligt att för vissa utbildningar som till exempel lärarutbildningen kan det behövas särskilda krav för att bli behörig. Med ramverket lägger vi grunden för att till exempel kunna införa ett särskilt antagningsprov för lärarstuderande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Där vi har problem med genomströmningen utifrån att det är för låg konkurrens om platserna och där vi ser att högskoleprovet inte prognostiserar på ett bra sätt hur någon ska klara en lång utbildning ska man kunna minska högskoleprovets andel av urvalet för de utbildningarna. Det är just för att fler med betyg ska kunna komma in.

Sammantaget behöver Sverige den här propositionen för att föra högskolan framåt och möta de behov som finns. Jag har noterat att de borgerliga partierna här i kammaren kommer att yrka avslag på hela propositionen, och jag beklagar det. Arbetslivserfarenhet ska också kunna löna sig. Erfarenheter från ett långt arbetsliv ska spela stor roll. Allt annat är extremt omodernt och bakåtsträvande.

Mitt och regeringens mål är att skapa en högskola som möter 2020-talets behov med tillgång till utbildning för människor i hela landet och under hela livet. Vi har arbetat hårt under denna mandatperiod för att tillföra nya resurser till högskolan när det gäller både utbildningsplatser och forskning. Det handlar också om särskilda kvalitetspengar för kompletterande utbildning för dem med utländsk utbildning och för att stärka forskningen på samtliga av våra högskolor och universitet.

Detta blir nu ännu ett viktigt steg på vägen. Det kommer att lägga grunden för ytterligare fortsatt arbete. Det är vägen framåt. Inte låga lagstadgade låga löner och massiva skattesänkningar.

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet inleder och avslutar sitt anförande med att Sverige ska konkurrera med kompetens och inte låga löner. Det är väldigt anmärkningsvärt med tanke på att regeringens politik snarare går ut på att vi ska konkurrera med kompetens med låga löner. Sverige är det land i hela OECD och västvärlden där utbildning lönar sig sämst. Men det var inte det jag skulle ställa min fråga om.

Det handlar om tydlighet och ett transparent tillträdessystem. Statsrådet säger i sitt anförande att det blir mer tydligt och transparent. Samtidigt säger hon att man ska öppna möjligheten för lärosäten att frångå de urvalsgrunder som finns med en tredjedel betyg, en tredjedel högskoleprov och en tredjedel upp till lärosätet. Man är öppen för att möjliggöra det i större utsträckning, och regeringen skriver likaså om det i sin proposition. På vilket sätt blir det ett mer öppet och transparent system om man öppnar möjligheten för att göra undantag från det system som regeringen lägger fram?

Jag har ägnat en stund åt att läsa om Socialdemokraternas politik då de satt i opposition 2014. De var ganska kritiska mot högskoleprovet. De pekade på att det har dålig prognosförmåga och framför allt gynnade män i högre sociala grupper, som de skrev. På vilket sätt möter regeringen det i den proposition som är framlagd?

Fru talman! Tack så mycket, Fredrik Christensson, för dina frågor!

Det är viktigt att de som kommer in på den högre utbildningen har färdigheterna för att kunna fullfölja sin utbildning. Att få avhopp är plågsamt för individen och också ett resursslöseri för samhället. Därför behöver vi ta till oss de kunskaper som olika studier har visat. De har visat bland annat precis det som du säger. Till vissa långa utbildningar har högskoleprovet en väldigt dålig prognosförmåga. Men högskoleprovet har förändrats över tid. Nu vet vi att det har bättre prognosförmåga än tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Här vill jag säga någonting om att följa det utredaren föreslår om att man ska ta in ännu fler via betygsurvalet. Nu finns det studier som visar att framför allt friskolekoncernerna sätter glädjebetyg. De elever som kommer från friskolorna har mycket svårare att klara högskoleutbildning än de som kommer från de kommunala skolorna där man sätter mer rättvisande betyg.

Här har jag en fråga om hur ni ser på det från Centerpartiet. Ni vill inte ta tag i frågan som rör friskolornas vinstuttag och inte heller frågan om just glädjebetygen utan ser att vi utan problem bara skulle kunna öka intaget. Vad ser du för risker med att människor kommer att välja ännu oftare att gå till friskolorna för att få de betyg som krävs för att komma in på sina drömutbildningar, gå före de elever som kämpar i de kommunala gymnasieskolorna, och sedan inte har de kompetenser som krävs för att fullfölja en högskoleutbildning?

Fru talman! Statsrådet vill uppenbarligen prata om allt annat än det som läggs fram i propositionen. Jag har full förståelse för det, för det är en väldigt tunn proposition som är lagd på riksdagens bord när det gäller tillträde till den högre utbildningen. Man pratar om friskolor, om låga löner och så vidare. Men det här handlar om en proposition om tillträdet till den högre utbildningen.

Vi har från Centerpartiets sida en tydlig syn att man borde gynnas av att ha gått gymnasieskolan och att högskolan är nästa steg. Därför vill vi ha en större andel som tas in via betygsgruppen. Vi ser att lärosätena behöver få en stärkt autonomi, och vi skulle därför vilja utöka den grupp där lärosätena utifrån utbildningen själva kan bestämma vilka urvalsgrunder som ska gälla för att studenter ska få komma in.

Statsrådet svarar inte på frågan kopplad till på vilket sätt det blir mer tydligt och transparent om man gör som ni skriver i propositionen om att kunna göra undantag från dagens bestämmelser om högskoleprovet och att lärosätena ska justera detta. Lärosätena ska alltså söka tillstånd för att kunna ha andra urvalsgrupper. På vilket sätt blir det ett mer transparent tillträdessystem för de högre utbildningarna?

Fru talman! Tack för frågan, Fredrik Christensson! Transparensen i ramverket är just att det inte längre är lappat och lagat, utan det uttrycks tydligt vad vi ställer för krav.

Vi kommer också att uttrycka vilka krav som ställs på kompetens för att kunna klara en högskoleutbildning. Vi gör inte någon värdering av var man har tillgodogjort sig kompetenserna, men de ska visas upp.

Här ser vi stora problem. Du nämnde högskoleprovet, och jag nämnde betygsurvalet. Om vi inte kan lita på att betygen är rättvisande kommer människor att komma in på högskolan trots att de saknar de rätta kompetenserna. Detta sker samtidigt som ni vill avslå förslaget om att man ska kunna skriva ett nationellt behörighetsprov för att på det sättet visa att man har rätt kompetenser för att kunna slutföra en högskoleutbildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Jag ser detta som problematiskt, för det visar att man snarare vill gynna vissa former än just kompetens och krav. Det är det som är tydligheten och transparensen i det förslag som nu ligger på riksdagens bord. Vi öppnar också fler vägar in som bygger just på både kompetenser och krav.

Jag noterar att det ni har kunnat enas om är att vara emot det nya och moderna och att hålla fast vid det gamla. Jag beklagar det, för jag tror verkligen att vi hade behövt en bred samsyn på att högskolan behöver moderniseras för att klara kompetensförsörjning och livslångt lärande.

(Applåder)

Fru talman! Rätt kompetens - det är vi absolut överens om! Detta handlar om en investering som en individ gör och en investering som ett samhälle gör.

Vi är också överens, precis som jag har sagt tidigare, om att detta handlar om att vi kan skaffa oss kompetens på nya vägar. Också den delen måste kunna bedömas. Därför blir det så förvånande att regeringen nu ändå framhärdar i att detta är det nya transparenta systemet och att det är så här tillträdesregler ska se ut. De ser ju redan ut på detta vis!

När man hör regeringsföreträdare tala i talarstolen får man på något vis känslan av att det här handlar om något slags betyg på regeringens högskolepolitik. Det är inte det vi diskuterar nu. Vi diskuterar hur vi ska tydliggöra för presumtiva studenter, som Elisabets gode vän som ville bli elingenjör. Vad ska han göra? Och vad är det som kan få honom att ta steget in på högskolan när han vill ställa om mitt i livet?

Jag är ledsen att säga det, men jag kan inte se i vad mån dessa förslag och den proposition som vi nu diskuterar ökar denna möjlighet. Varför kan man i så fall inte fortsätta att kalla reell kompetens för reell kompetens? Det är väl vad det handlar om? Måste man utreda nya kompetenser när man ändå säger att framgent kommer 98 procent att söka på gymnasiebetyg eller motsvarande? Det är alltså för resterande 2 procent man ska ha en ny typ av kompetens. Varför kan det inte bara få fortsätta att heta reell kompetens?

Hur ser ministern på att Universitetskanslersämbetet avråder från att införa detta, att Överklagandenämnden också avråder från det och att UHR är starkt tveksamt?

Fru talman! Tack så mycket, Betty Malmberg, för denna fråga! Som jag uttryckte det går den nya vägen in via det nationella behörighetsgivande provet. Det är det som ska mäta dessa kompetenser.

Att också formulera dessa kompetenser kommer att hjälpa när man ska validera vad som krävs för till exempel särskild behörighet. Det nationella behörighetsgivande provet är just till för att få allmän behörighet. Det kommer att underlätta för dem som har en yrkesutbildning sedan gammalt. Nu verkar det tyvärr så att inte heller yrkesutbildningen i framtiden kommer att kunna ge högskolebehörighet sedan Moderaterna ändrade sig i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Vårt förslag kommer att innebära att människor inte stoppas bara för att de valde en yrkesutbildning under gymnasiet. De har en möjlighet att komma tillbaka till högskoleutbildningen. Det kan, precis som vi hör, vara för att individen själv vill utvecklas. Men det kan också vara för att jobbet förändras. Låt oss säga att man har utbildat sig till maskinförare i dag, och om tio år kanske maskinerna är helt självkörande. Det som då behövs är programmerare. Det ni säger är att dessa människor ska stanna kvar och vara maskinförare om de inte vill gå långa utbildningar via komvux.

Att vilja cementera klassamhället i en tid när arbetsmarknaden och världen förändras allt snabbare är verkligen helt häpnadsväckande. Men jag hoppas att ni kan ändra er när det gäller att också yrkesutbildningar ska ge grundläggande högskolebehörighet. Om ni inte klarar av det hoppas jag att ni ställer er bakom det nationella behörighetsprovet.

Fru talman! Tack, ministern, för svaren! Att vi vill cementera ett klassamhälle - det skär i själen att höra ministern uttala detta när man vet vad vi faktiskt gör i dag.

Vi vet hur stor utslagningen är i steget mellan grundskola och gymnasieskola. Vi vet hur många som inte kan fullfölja sin gymnasieutbildning, och vi vet hur många av dem på yrkesprogrammen som inte gör det. Vi vill ge dem en chans. Varför ska vi stänga denna dörr för dem?

Det är också så att maskinföraren redan i dag har alla förutsättningar att ta steget till det han eller hon vill förverkliga. Jag har själv gått på komvux. Jag läste samhällsvetenskap och fick komplettera för att få särskild behörighet. Denna möjlighet fanns då, på förra årtusendet, och den finns även i dag. Ingen har stängt några dörrar. Jag värjer mig starkt mot den bild som ministern målar upp.

Jag måste ställa frågan en gång till. När det gäller behörighetskompetenserna avstyrker Universitetskanslersämbetet förslaget om att de ska införas. UHR är ytterst tveksamt. Detta är alltså regeringens två expertmyndigheter. Överklagandenämnden avråder också från införande eftersom det skapar otydlighet. Vad föranleder regeringen att ändå framhärda och lägga fram just detta som ett förslag i skarpt läge?

Jag undrar också hur ministern ser på det uppdrag som hon gav till UHR om att utreda reell kompetens. Ska vi slopa reell kompetens, eller vad menar ministern?

(Applåder)

Fru talman! Vägen att få fler att klara gymnasiet är inte att ge dem mindre kunskap, utan det är att se till att alla får den kunskap och det stöd de behöver.

Det handlar alltså om att vi behöver investera mer i skolan. Det är viktigare än stora, massiva skattesänkningar. Det är på det sättet vi kommer att få yrkesutbildade.

Jag önskar att ni inte hade ändrat er om det behörighetsgivande på yrkesutbildningen, Betty Malmberg. Det hade också gjort det mer attraktivt för fler elever att söka till yrkesprogrammen.

Fler vägar till kunskap - en högskola för livslångt lärande

Nu handlar det som sagt om att ta till vara den kompetens som de förvärvar i sitt yrkesliv. Varför ska en maskinförare som har kompetens nog att klara högre utbildning gå på komvux? Det är just det som det nationella behörighetsgivande provet är till för. Då mäts den kompetensen, och man behöver inte gå på komvux. I dag kan det göras genom validering. Men vi vet att det fungerar olika bra och tar lång tid.

Ett sådant här prov kommer att öppna upp vägen in och sänka tröskeln för elektrikern som vill bli elingenjör eller maskinföraren som vill bli programmerare. Och det här är jätteviktigt för att vi ska möta det kompetensbehovet. Det är ingen slump att alla arbetsgivarorganisationer är för att ha behörighetsgivande utbildning på yrkesprogrammen. De ser nämligen vad arbetsmarknaden behöver framöver.

Jag beklagar att Alliansen och Moderaterna inte ser hur arbetsmarknaden har förändrats. Men jag ser fram emot att ni ändå framöver kan stödja det nationella behörighetsgivande provet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)