Familjerätt

Herr talman! I dag ska vi debattera betänkande CU6 om familjerätten.

Att bli förälder är en av de största händelserna i människans liv. Man är euforisk av lycka samtidigt som man vet att man står inför ett stort och ofta livslångt ansvarstagande. Dock kan mycket hända inom familjelivet. Familjer kan splittras. Nya familjekonstellationer kan bildas eller, i värsta fall, dödsfall kan inträffa.

Fungerande familjerättslagar är viktiga för vårt samhälle, särskilt som vi alla vet hur skört livet är och hur fort det kan ändra sig - ibland till det bättre, ibland till det sämre.

För att kunna erbjuda en bra och trygg struktur behöver den familjerättsliga lagstiftningen och dess bestämmelser ständigt skötas och utvecklas. Stolt kan jag berätta att Alliansen under sitt samarbete har arbetat för och genomfört ett antal viktiga åtgärder inom det familjerättsliga området.

Till exempel bedömde vi frågan om nationella adoptioner som prioriterad och gav därmed Socialstyrelsen i uppdrag att se över ytterligare åtgärder som behövs för att socialnämnderna i högre utsträckning ska uppmärksamma nationell adoption av barn som är eller kommer att bli placerade i samhällsvård. Detta redovisades våren 2014.

För ett halvår sedan tillsattes också en särskild utredare med uppdrag att utvärdera 2006 års vårdnadsreform med syfte att följa upp och undersöka hur reglerna har fungerat i praktiken och om syftet med reformen, som handlade om att stärka barnrättsperspektivet, har uppnåtts. Detta uppdrag ska redovisas senast den 28 oktober 2016.

Dessutom har reglerna kring gode män, umgängesstöd, skydd för barn i internationella situationer och skärpt skadeståndsansvar för vårdnadshavare förbättrats under Alliansens samarbete.

I detta betänkande har utskottet behandlat runt 70 motionsyrkanden inom det familjerättsliga området. Bland riksdagens ledamöter finns helt klart ett starkt engagemang för att stärka framför allt barnfokuset. Motionsyrkandena rör områden som framtidsfullmakter, särkullbarns och efterlevande makars arvsrätt, dödsboanmälan avseende information till bröstarvingar och utredningar om faderskap, ett område där utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen. Utskottet anser att det finns skäl för regeringen att undersöka frågeställningar kring den nuvarande ordningen runt faderskap för ogifta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Herr talman! Runt 54,3 procent av de barn som föds i Sverige dag har samboende föräldrar. Trots att mer än hälften av barnen föds utanför äktenskapet finns det ett förlegat synsätt i fråga om föräldraskapet. Om föräldrarna hade varit gifta hade faderskapet automatiskt gått till mannen, men så är det inte om föräldrarna lever samboende.

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd bör föräldrarna kallas till samtal hos socialförvaltningen för att bekräfta faderskap. Först när alla papper är påskrivna anses mannen juridiskt sett vara far till barnet. Dock ser regelverken mycket olika ut vid landets socialförvaltningar. Oftast kallas paret till socialkontoret för underskrift, medan andra kommuner väljer att skicka hem papper för underskrift.

Vi kan då fråga oss om det verkligen är rättvist att barn födda av ett samboende par inte ska ha samma juridiska rätt till sin far som ett barn som har fötts av ett par som har ingått äktenskap.

En annan faktor som det bör tänkas på handlar om att fastställa faderskapet redan före födseln av barnet. Det finns tragiska fall där mamman har avlidit under förlossningen. Då skulle det underlätta för alla involverade parter att faderskapet redan hade fastställts.

En förändring inom området ska vara utifrån att man ska uppnå det bästa möjliga för barnet. Därmed bör faderskapsärenden handläggas på ett så enkelt sätt som möjligt med hänsyn till barnets intressen. Det bör vara en uppgift för regeringen att överväga om det finns behov av förändringar och i så fall ta nödvändiga initiativ för att förändra detta. Regeringen bör också i ett lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen och redovisa resultatet av arbetet.

Herr talman! Enligt vår uppfattning är det angeläget att modernisera adoptionsreglerna i föräldrabalken. Det är viktigt att familjelagstiftningen är modern och tillämplig på dagens familjebildningar. I gällande adoptionslagstiftning finns regler som speglar en delvis ålderdomlig syn på familjen.

Genom en adoption skapas ett varaktigt föräldra-barn-förhållande mellan dem som adopterar och den som adopteras. Den som adopteras betraktas i rättsliga hänseenden som adoptantens barn samtidigt som de rättsliga banden till tidigare föräldrar klipps av. Detta får betydelse bland annat när det gäller arvsrätten, vårdnaden om barnet och skyldigheten att svara för underhåll till barnet.

Adopterade barn har oftast en bättre fysisk utveckling. De klarar oftast skolan bättre och känner ett generellt större välbefinnande.

Socialstyrelsen har på alliansregeringens uppdrag kartlagt i vilken utsträckning socialnämnderna väcker frågan om adoption av barn som är eller kan komma att bli placerade i familjehem. Enligt kartläggningen väcks frågan om adoption av nämnderna i mycket liten utsträckning, vilket bland annat kan bero på att det inte framgår av lagstiftning eller vägledning att socialtjänsten bör uppmärksamma möjligheten. Samtidigt anser Socialstyrelsen att adoption framför allt kan vara ett alternativ för en liten grupp barn som är eller kommer att bli familjehemsplacerade - barn som saknar föräldrar i livet och barn som placeras som späda och inte kan leva med sina biologiska föräldrar.

Som det är i dag kan småbarn slussas runt mellan olika familjehem och fram och tillbaka till de biologiska föräldrarna. Detta skapar en ohållbar situation för de yngre. Vi får aldrig glömma barnperspektivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Herr talman! En fråga som ofta uppmärksammas i samtal kring familjerättsliga regler är arvsrätten för särkullbarn i förhållande till skyddet för efterlevande makar. Reglerna har varit föremål för ändringar tidigare, och den senaste skedde för hela 27 år sedan. Lagen är föråldrad. Det kan finnas skäl att se över den och modernisera den för dagens förhållanden.

Som det är i dag ärver en make framför gemensamma bröstarvingar, som får sitt arv först när efterlevande make dör. I de fall då det finns barn till enbart den först avlidne föräldern, så kallade särkullbarn, har dessa möjlighet att få sitt arv direkt.

I dag är det mycket vanligt med nya familjebildningar, vilket gör att särkullbarn blir allt vanligare. Det finns oftast också småbarn i de nya familjerna. Dagens regelverk kan innebära stora konsekvenser för den efterlevande och dennes nya familj. Det finns risk för att man måste avyttra sin bostad i förtid för att kunna lösa ut arvet till efterlevande särkullbarn.

Herr talman! Familjerätten har stor betydelse eftersom den har en inverkan på alla människors liv, speciellt på barnens. För oss moderater är det en viktig målsättning att all reglering inom området hela tiden måste bejaka barnens bästa. Därmed är det viktigt att regler och lagar på området fattas utifrån barnperspektivet och att rättssäkerheten kring lagar och regler hålls hög.

När vi nu lyckas göra detta bidrar vi till en kontinuitet och en öppenhet för förändringar som behöver ske för att svara mot människors olika behov.

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet utom vad avser reservation 8 och 9. Jag avstår från att yrka på reservationerna.

Herr talman! Jag tänkte börja med yrkandena så att jag inte glömmer dem. Jag yrkar för tids vinnande bara på reservation 1 under punkt 1, Fullmakts- och tvångsäktenskap, och på reservation 10 under punkt 17, Registrering av testamenten. Vi står givetvis bakom även övriga yrkanden, men jag yrkar bara på dessa två.

Herr talman! Sverigedemokraterna har lagt fram många förslag till förändringar. Att ingående gå igenom alla dessa förslag skulle bli en mycket långdragen historia, så jag kommer att fokusera på några av dem.

Att förändra och göra det möjligt för blivande föräldrar att redan i början av graviditeten kunna registrera vem som är pappa tror jag kan vara bra och viktigt ur många aspekter. Jag har själv gått igenom detta då jag inte var gift när min äldsta dotter föddes, och redan då tyckte jag det var en något märklig process. Förhoppningsvis kan det nu bli möjligt för alla blivande pappor att på ett tidigt stadium registrera sig som pappa till sitt ofödda barn, vilket kan vara bra för att pappor ska känna sig mer delaktiga. Dessutom kan det lösa en hel del problem om något skulle gå fel. Och kanske allra viktigast: Det ger barnet dess självklara rätt till pappan redan vid födseln.

Nu verkar de flesta partier vara eniga i att det behövs en förändring, inte minst med tanke på alla motioner i ämnet, så jag behöver kanske inte gå in djupare på just detta.

Herr talman! En annan fråga som behandlades av utskottet var frågan om registrering av testamente. Vi sverigedemokrater landade så småningom i att stödja ett förslag om frivillig registrering av testamente. I dag finns det faktiskt en del mer eller mindre seriösa privata alternativ, där privata företag försöker tjäna pengar på just registrering av testamente i Sverige. Det är dock min uppfattning att detta bör skötas av någon myndighet, eftersom det är en alltför viktig sak för att hanteras av dessa privata intressen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Herr talman! Vi har flera olika yrkanden om skärpta regler för äktenskap, med betoning på tvångs, barn- och ombudsäktenskap.

Den 1 juli förra året skärptes lagen. Tyvärr finns det alltför många som tror att det var tillräckligt. Jag bad riksdagens utredningstjänst att titta närmare på vad denna skärpning egentligen hade lett till, till exempel hur många äktenskap som stoppats till följd av de skärpta reglerna och hur vanligt det var med äktenskap under 18 år.

Svaret var, kort sagt, att någon sådan statistik inte gick att få fram eftersom skattemyndighetens system inte är sökbart på det sättet. På ren svenska: Man har inte en aning om det har haft någon effekt över huvud taget.

I våra yrkanden låg också ett förslag om att införa liknande regler som Danmark infört med ett relativt lyckat resultat. Enligt den så kallade 24-årsregeln som infördes i Danmark redan 2002 med stöd både av den dåvarande borgerliga regeringen i Danmark och av Socialdemokraterna i Danmark ska båda parter vara över 24 år för att det ska vara möjligt för en invandrare att få danskt uppehållstillstånd.

Utöver detta ställer man krav på att anknytningen till Danmark ska vara större än till något annat land och krav på en bankgaranti på 50 000 kronor som ska vara en säkerhet för försörjningen. Detta infördes för att förhindra tvångsäktenskap men också för att minska anhöriginvandringen.

Det stora problemet är i dag inte lagstiftningen kring tvångsäktenskap som sådan. Lagar för kvinnors rättigheter, med syfte att göra båda könen mer jämställda, har funnits åtminstone sedan kvinnofridslagen infördes i Sverige under 1200-talet. I den svenska kulturen hyllas ofta kärleken och det fria valet av partner, vilket har varit otroligt viktigt för oss. Visst har det även i den svenska kulturen funnits arrangerade äktenskap och inslag av familjeheder som ska värnas genom valet av rätt partner, men vi har lyckats motverka och förändra det.

Behovet av skärpta lagar har kommit under senare år. Nu finns andra kulturer i vårt samhälle med ett enligt oss föråldrat sätt att se på äktenskapet. Vi har helt enkelt svårt med hur vi ska hantera detta. Det blir definitivt inte lättare av att säga att vi ska vara ett mångkulturellt samhälle, alltså ett samhälle där främmande kulturer lever sida vid sida med den kultur vi uppfattar som vår kultur.

Frågan är ju hur långt vi ska acceptera en annorlunda kultur på just området äktenskap. Vi kan inte gärna acceptera barnäktenskap i mångkulturens namn, men det handlar inte bara om barnäktenskap. Enligt Ungdomsstyrelsens skrift 2009:5 fanns det 2009 ca 70 000 unga i Sverige mellan 16 och 25 år som inte upplevde att de själva fritt kunde välja vem de skulle gifta sig med. Det förefaller dessutom vara ett ökande problem, då tidigare undersökningar gett betydligt lägre resultat.

Problemet är i grunden synen på äktenskapet och synen på kvinnan som något man har rätt att kontrollera. Nu bör det däremot nämnas att det inte bara är kvinnor som utsätts utan även män, även om kvinnor är den största gruppen. Vad som behövs är inte bara skärpta lagar utan också att detta diskuteras öppet och att vi vågar ställa krav på hur man ska leva i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Herr talman! För några veckor sedan uppmärksammades ett fall med ett äktenskap mellan en 14-årig flicka och en 21-årig man som under förra året hade godkänts av skattemyndigheten. Först när socialtjänsten reagerade på flickans låga ålder uppmärksammade skattemyndigheten fallet och äktenskapet annullerades, dock inte med hänvisning till den nya skärpta lagen utan med hänvisning till en dom från 2009 i kammarrätten, där det fastslås att äktenskap med barn under 15 år inte ska godkännas. Underförstått är alltså äktenskap med barn över 15 år okej och ska godkännas. Det är åtminstone så jag tolkar det.

Fallet i sig bevisar att skattemyndigheten inte skärpt sina kontroller i enlighet med lagskärpningen under föregående år, åtminstone inte i detta specifika fall. Men det leder också till en diskussion om synen på äktenskap med barn. En av dem som yttrade sig till Sveriges Radio var enhetschefen på socialjouren i Göteborg som hävdade att man kunde leva upp till socialtjänstlagens krav, även om ett barn var gift och bodde ihop med sin vuxna man.

Förutom socialtjänstlagen och äktenskapsbalken finns det andra lagar att förhålla sig till i Sverige, för det är knappast lagligt att leva under äktenskapsliknande former i Sverige med någon som är under 15 år. Att all form av sexuellt umgänge i Sverige mellan dessa makar borde vara att betrakta som våldtäkt verkar varken socialtjänsten eller skattemyndigheten bry sig det minsta om.

Själv trodde jag i min enfald att svenska myndigheter skulle skydda barn från övergrepp. I stället visar det sig att myndigheterna snarast blundar för dessa problem.

Här måste till en förändring, och tyvärr räcker det inte med det som gjorts hittills. Jag kan bara beklaga att även utskottet väljer att blunda för dessa problem.

Herr talman! I det här betänkandet finns få stora åsiktsskillnader, förutom på ett enda område, och det har vi fått höra mycket om nu. Det gäller synen på äktenskap som har ingåtts utanför Sverige. Återigen utmärker sig Sverigedemokraterna på ett anmärkningsvärt sätt.

Alla andra partier värnar om alla föräldrar, ogifta och gifta par, och barns rätt att oavsett sitt ursprung leva i trygga familjer. Men det finns två tillkännagivanden från ett enigt utskott som båda är efterlängtade. Riksdagen väntar otåligt på ett regeringsförslag att ta ställning till, och det är tråkigt att riksdagen ska behöva aktivera sig själv för att ett sådant ska komma på bordet. Vi ser i varje fall fram emot en lagstiftning om framtidsfullmakter och ett förslag som underlättar för sambopar att registrera faderskap.

Herr talman! Det finns mycket att förbättra inom överförmyndarverksamheten för att skydda huvudmännen och för att underlätta rekrytering av sådana. Överförmyndarverksamheten är en av de mest grundläggande rättsskydden som samhället tillhandahåller för dem som är mest utsatta. Det finns beräkningar av hur stora tillgångar som förvaltas av gode män. 25 miljarder kronor är en beräkning, men det kan vara ännu mer. Uppemot 150 000 personer i Sverige omfattas av ställföreträdarskap i någon av dess olika former. Det är inte minst i kontakten med hälso- och sjukvård och omsorgen som de gode männen har en viktig och svår uppgift.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Rätten att få välja medan man kan och har en bestämd uppfattning om hur man vill ha det den dagen som livet blir svårare att hålla koll på är viktig för Centerpartiet. Precis som att man ska kunna bestämma vem det är som kommer hem och hjälper en på toaletten, bär hem ens mat eller städar ska man också kunna bestämma med dem som står en närmast vem som ska föra ens talan när man själv inte längre har kvar förmågan.

Därför yrkar jag bifall till punkt 13 i betänkandet, det vill säga tillkännagivandet till regeringen att återkomma med ett lagförslag som ger möjlighet att upprätta så kallade framtidsfullmakter.

Riksdagen har redan fattat beslut som innebär att rekryteringen av gode män ska underlättas och att arbetsbördan ska lätta för dem som har påtagit sig den viktiga uppgiften att företräda en annan person. För Centerpartiet är det viktigt att jobba för att fortsätta det arbetet. Jag vill också betona hur viktigt det är att regeringen följer upp resultatet av de förändringar som alliansregeringen gjorde för gode män våren 2014.

Herr talman! Centerpartiet vill verka för att det presenteras en modernare familjelagstiftning där vi ser på föräldraskap och vilka som kan vara vårdnadshavare för ett gemensamt barn på ett könsneutralt sätt. Utgångspunkten måste vara att alla barn är välkomna, önskade och har rätt till båda sina föräldrar från det ögonblick de föds oavsett om det är fråga om ett heterosexuellt samboförhållande eller ett samkönat förhållande, till exempel där den ena parten är en kvinna som har manliga könsceller och har avlat barnet tillsammans med sin partner. Lagstiftningen hänger inte med. Det är den nu sittande regeringens uppgift att lösa problemet, speciellt som tvångssteriliseringar - tack vare ett utskottsinitiativ under Alliansens tid - av transpersoner som vill ha gemensamma barn äntligen har försvunnit.

Två personer som lever tillsammans som gifta eller sammanboende ska inte behöva gå till kommunens socialtjänst eller behöva ansöka om adoption för att få bli föräldrar till sitt barn. Det borde vara självklart. Centerpartiet har tillsammans med Folkpartiet, som vi delar uppfattning med, en reservation i utskottet om behovet av en modern och tidsenlig familjelagstiftning som tar samma hänsyn till alla former av familjer.

Ett ogift par måste också gå till sin kommun och få föräldraskapet registrerat. Det kan ta tid. Om det då skulle falla sig så illa att fadern avlider innan godkännandet sker kommer barnet i folkbokföringen att bli registrerat som faderlöst. Det är helt oacceptabelt i ett modernt samhälle! Kommunerna borde kunna registrera faderskapet mycket tidigare, helst redan före barnets födelse. Tillkännagivandet i morgon när vi voterar i frågan är också välkommet.

Herr talman! Slutligen vill jag säga något om de reservationer som finns från Sverigedemokraterna om tvångsäktenskap och fullmaktsäktenskap.

Jag vet inte vad syftet är med att slå in öppna dörrar och reservera sig för saker som riksdagen redan har beslutat om. Utöver det förespråkar Sverigedemokraterna en diskriminerande 24-årsregel för äktenskap.

Den 1 juli 2014 trädde just de lagar i kraft som här efterfrågas i argumentationen. Syftet var att inskränka möjligheten att få barnäktenskap, tvångsäktenskap och fullmaktsäktenskap godkända i Sverige. Jag ser inget skäl att argumentera för reformer vars behov vi är ense om med hänsyn till barnens rättigheter och till båda parters rättigheter. Frågorna man måste ställa till Sverigedemokraterna är följande: Vilka vill ni komma åt genom att göra denna markering i riksdagen? Är det meningen att gifta personer som kan styrka sitt äktenskap med giltiga handlingar inte ska få sitt äktenskap bekräftat, även om lång tid har förflutit sedan vigseln eller om det finns barn i äktenskapet som skulle drabbas av att föräldrarnas relation plötsligt förändras i efterhand? Om Sverigedemokraterna söker efter att sätta stopp för de undantag som måste göras med hänsyn till de inblandade vuxna och deras barn är det inget annat än ett fortsatt misstänkliggörande av människor som har en annan härkomst än den svenska. Sverigedemokraterna vill försvåra och förhindra för familjer att återförenas. Vi vill i stället underlätta men utan att ge avkall på individernas, barnens och de båda vuxnas, rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Herr talman! Jag yrkar kraftigt avslag på reservationerna 1 och 2. Jag yrkar bifall till punkterna 4 om utredningar om faderskap och 13 om framtidsfullmakter.

I detta anförande instämde Rickard Nordin (C).

Herr talman! Ola Johansson och jag har lite olika syn på äktenskap. Det var inte så länge sedan Centerpartiet diskuterade månggifte, liksom Moderaterna gör numera.

Jag ser ingen anledning att godkänna äktenskap ingångna utanför Sverige om någon av parterna är under 15 år. Däremot har det mesta av det jag har skrivit, det mesta av det som står i reservationerna och det mesta av det jag har sagt handlat om de 70 000 unga boende i Sverige som inte har rätt att själva välja partner.

Jag undrar hur Centerpartiet ser på att en ung i Sverige, som till och med kan vara över 18 år, inte har rätt att själv välja partner. Ni tycker att tillräckligt har gjorts eftersom reglerna har skärpts. Men detta är inte i huvudsak fråga om regler utan detta är i huvudsak fråga om inställning och kultur som måste förändras.

Jag fick frågor om 24-årsregeln, som anses förtrycka människor. 24-årsregeln har visat sig fungera väl i Danmark. Den har visat att när människor kommer upp i en ålder av omkring 24 år har de större frihet och större möjlighet att säga nej till ett äktenskap som de inte själva vill ingå. De har hunnit utbilda sig, förhoppningsvis fått jobb och flyttat hemifrån och har därmed en helt annan bas. Föräldrarna och släkten har inte samma möjlighet att ställa krav. Självklart beror 24-årsregeln på att det har kommit in en annan syn på äktenskap.

Herr talman! Tack, Mikael Eskilandersson, för att du begärde replik i den viktiga frågan.

Sverigedemokraterna har en tendens att föra fram Danmark som det goda exemplet. Jag noterar att Danmark har en annan attityd till mångfald, integration och migrationspolitik än vad Sverige har. Det gläder mig att Sverige inte anpassar sig till den linjen i frågan. Det är det första jag vill markera. Där finns en avgörande skillnad mellan Centerpartiets och Sverigedemokraternas syn på saken. Den kan vi diskutera mer i andra sammanhang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Nu gäller det sakfrågan om äktenskap och äktenskapsålder. I sitt anförande framförde Mikael Eskilandersson siffror från Ungdomsstyrelsen från 2009 som någon form av tes som skulle bevisa att en förändrad lagstiftning skulle hjälpa. Är det så att Mikael Eskilandersson förespråkar en retroaktiv lagstiftning för att förändra de redan befintliga siffrorna till något som är önskvärt för hans egen del?

Jag kan lägga till en annan sak: Själv var jag 23 år när jag blev pappa. Vi var inte gifta; vi gifte oss ett par år efter det. Att bli pappa som 23-åring är kanske en tuff och svår sak, men det kan det vara att bli pappa som 33-åring också.

Den 24-årslinje som förespråkas är rent diskriminerande eftersom vi i Sverige anser att en person är myndig vid 18 års ålder. I det här sammanhanget väljer man att påstå att en 24-åring bara för att den personen har bosatt sig i Sverige eller är asylsökande inte har samma rättigheter som en svensk medborgare som är myndig. Det är ett mycket märkligt förhållningssätt. Jag kan förstå varför Sverigedemokraterna förespråkar en sådan sak, men jag delar som sagt inte den uppfattningen.

Herr talman! Mångfald, ja. Jag tycker inte att vi ska ha mångfald vad gäller om man ska ha rätt att välja sin partner eller inte. Jag tycker att alla borde ha rätt att välja sin partner, så där är vi återigen överens om att vi inte är överens.

Du står för någonting annat. Du står för att man ska ha .

(TALMANNEN: Vi tilltalar varandra med förnamn och efternamn.)

Ola står för någonting annat än det jag står för.

Retroaktiv lagstiftning är inte någonting som jag vill ha. Däremot vill jag ha en förändrad attityd i samhället. Jag vill ha mycket mer av information och insatser riktade mot de grupper som man kan misstänka blir utsatta för tvångsäktenskap i stället för att man blundar för problemet och bara hänvisar till att den som är 18 är vuxen.

Det finns många andra områden där vi anser att man ska vara mer än 18 för att få lov att göra någonting. Vi har till exempel 20-årsgräns för vissa körkort. Andra saker har högre gräns. Vi har även 20-årsgräns för att köpa ut på Systemet. Det är alltså ingen konstighet att ha en högre gräns än 18 år.

Vi menar att man inte skulle vara vuxen då. Vuxen är ett flytande begrepp. Alla är inte jättemogna vid 18. En del behöver några år till för att mogna.

Jag anser fortfarande att 24-årsregeln och 24-gränsen skulle vara en stor fördel för alla som i dag upplever ett tryck från sina föräldrar och sin omgivning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Herr talman! Det stämmer. Vi ska kanske inte diskutera alkoholpolitik här, men det är riktigt: Vi har en 20-årsgräns i Sverige för att köpa sprit och gå hem och misshandla sin sambo eller fru. Den gränsen kanske borde vara högre av just det skälet. Å andra sidan löser inte det problemet.

Sannolikt löser årtals- eller åldersexercisen som Mikael Eskilandersson förespråkar inte heller något grundläggande problem. Det han talar om är en attitydförändring.

Jag kan hålla med om att vi behöver en diskussion om de här sakerna, om rätten att få välja vilken person man vill tillbringa resten av sitt liv med. Man kanske inte heller vill tillbringa livet tillsammans med till exempel en person som misshandlar en. Det är en annan och mycket allvarligare fråga och en följd av just det här med alkoholkonsumtion. Men det är som sagt inte det vi ska diskutera, utan det är tidsgränsen 24 år.

Det Mikael Eskilandersson förespråkar är en attitydförändring, säger han. Men egentligen handlar det om diskriminerande lagstiftning där man säger att 24 år är den ålder som krävs för att en person med icke-nordisk härkomst ska få lov att registrera sitt giftermål med en annan person. Som sagt, jag delar inte den uppfattningen. Vi har helt olika värderingar i det fallet. Jag vill inte göra skillnad på människors rättigheter om de bor i Sverige och har valt att leva tillsammans med en annan människa.

Jag kan slutligen konstatera att när vi pratar familjerätt talar vi om olika typer av familjekonstellationer. Vi talar om samkönade äktenskap, om människors rätt att bli föräldrar på olika sätt och att kunna registreras som föräldrar även om de är sambor. Mikael Eskilandersson gör skillnad där. Han menar att det är rätt att bli registrerad som pappa även om man inte är gift, men i det här sammanhanget har man inga rättigheter alls förrän man är 24 år. Det är också en mycket märklig hållning.

Herr talman! Den svenska familjen har förändrats. En familj består inte längre av bara en mamma, en pappa och barn, utan familjer kan se ut på många olika sätt. Det kan vara en ensamstående förälder med barn, den traditionella kärnfamiljen, en mamma och en mamma och barn eller en pappa och en pappa och barn. Det är hög tid att Sverige får en familjelagstiftning som lever upp till dagens verklighet.

År 2005 fick även kvinnor som är partner eller sambo med en annan kvinna möjlighet till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus. Partnern eller sambon anses tillsammans med den befruktade kvinnan vara förälder till det barn som föds, förutsatt att hon har samtyckt till behandlingen. Föräldraskapet fastställs slutligen genom bekräftelse eller dom.

Det barn som tillkommer genom insemination i föräldrarnas egen regi eller vid klinik utomlands omfattas inte av lagstiftningen. Det innebär att det fortfarande saknas möjlighet för den födande kvinnans maka, partner eller sambo att få föräldraskapet till barnet fastställt i en sådan situation annat än genom adoption.

Trots möjligheten för lesbiska kvinnor att få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus förekommer det fortfarande att par åker utomlands för att söka behandling eller att de själva genomför inseminationen i hemmet. Sjukhusens köer har växt snabbt, vilket har medfört långa väntetider.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Lagstiftningen ska gälla lika för alla oavsett kön, sexuell läggning och civilstånd. Vi menar därför att den familjerättsliga lagstiftningen måste ändras på en del punkter.

Ett barn som föds av gifta heterosexuella föräldrar faller under den så kallade faderskapspresumtionen. Mannen i äktenskapet anses alltså automatiskt vara far till barnet oavsett om han är det eller inte.

Som lagstiftningen är utformad i dag är det möjligt att ett barn som tillkommit i ett lesbiskt förhållande i praktiken bara får en rättslig vårdnadshavare. Om ett barn tillkommer genom privat insemination i hemmet eller efter assisterad befruktning utomlands saknar nämligen den befruktade kvinnans partner möjlighet att bekräfta sitt föräldraskap.

Vi anser därför att det måste ske en lagändring som innebär att en föräldraskapspresumtion ska gälla i de fall där en lesbisk kvinna som lever i äktenskap eller registrerat partnerskap genomgår assisterad befruktning vid allmänt sjukhus eller insemineras genom privat försorg. Detta vill vi framför allt för att stärka barnets rättsliga skydd men också för att utjämna de omotiverade skillnader som finns i lagstiftningen mellan homosexuella och heterosexuella par.

I de fall ett heterosexuellt ogift par skaffar barn måste mannen bekräfta sitt faderskap till barnet för att han ska anses som den rättsliga fadern. Vi anser att föräldraskap i en lesbisk relation bör kunna bekräftas på samma sätt som faderskap oavsett om personen som föder barnet befruktas vid allmänt sjukhus eller genom privat försorg. Det finns inga sakliga skäl till att de regler som gäller för heterosexuella föräldrar inte ska gälla för lesbiska föräldrar.

Dessutom bör terminologin i lagstiftningen ändras så att det heter föräldraskapsbekräftelse och inte faderskapsbekräftelse - detta eftersom det är just ett föräldraskap som ska bekräftas och fastställas. Vilket kön den person har som ska bekräfta sitt föräldraskap är inte intressant. Lagstiftningen måste bli könsneutral.

Redan 2007 presenterades i utredningsbetänkandet Föräldraskap vid assisterad befruktning (SOU 2007:3) förslag som motsvarar de förslag som Vänsterpartiet lyfter fram om att införa föräldraskapspresumtion respektive föräldraskapsbekräftelse.

När den här frågan behandlades förra året reserverade vi oss tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet och krävde att alliansregeringen skyndsamt skulle återkomma till riksdagen med de lagförslag som krävs för att kvinnliga samkönade par inte ska behöva genomgå en krångligare juridisk process än olikkönade par när det gäller fastställande av föräldraskap.

Nu är det Socialdemokraterna och Miljöpartiet som sitter i regeringen. Jag undrar därför om det ställningstagande som gjordes förra året står fast och vad regeringen i så fall gör för att skyndsamt presentera de lagändringar som behövs.

Det förekommer fortfarande att lesbiska par som ansöker om assisterad befruktning behandlas annorlunda än heterosexuella par. Det är inte acceptabelt. Vissa landsting har helt olika regler beroende på parens sexuella läggning. Detta är ren diskriminering och vittnar om den okunskap om hbtq-personer som fortfarande finns bland politiska beslutsfattare och inom sjukvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Vi föreslår därför att det tas fram nationella riktlinjer för assisterad befruktning som ett led i att motverka diskriminering av lesbiska par som vill bilda familj genom assisterad befruktning.

En annan viktig fråga som vi länge har drivit på i är ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning. Vi är därför glada och tycker det är bra att regeringen nu har aviserat att ett sådant lagförslag kommer att läggas fram i juni i år.

I samband med beredningen av propositionen om assisterad befruktning för ensamstående kvinnor hoppas Vänsterpartiet även att regeringen har beaktat frågan om behandling av donerad sperma och donerat ägg samtidigt. För en ensamstående kvinna med nedsatt fertilitet riskerar möjligheten att genomgå assisterad befruktning att vara meningslös om behandling med donerat ägg och donerad sperma samtidigt inte tillåts.

Vi vill också att regeringen ser över möjligheten att utföra insemination vid barnmorskemottagningar. I de fall där personen som ska bära barnet inte har problem med infertilitet vore det betydligt enklare att söka sig till en barnmorskemottagning för att där få hjälp med inseminationen än att behöva ställa sig i kö vid något av universitetssjukhusen. Vårt förslag innebär även en effektivare hantering av inseminationen när det gäller både kostnad och köer.

Jag yrkar bifall till vår reservation nr 4.

Herr talman! Jag vill inleda med att meddela att Folkpartiet yrkar bifall till reservation nr 3 om föräldraskap vid assisterad befruktning. Vi står givetvis även bakom reservation nummer 10 om registrering av testamenten men kommer inte att yrka bifall i denna omgång.

Jag kommer i dag att särskilt lyfta två frågor som står Folkpartiet nära hjärtat: föräldraskap vid assisterad befruktning samt framtidsfullmakter, som är en viktig frihets- och trygghetsreform. Reformerna handlar främst om att stärka individens makt och självbestämmande.

Jag börjar med att tala om föräldraskap vid assisterad befruktning.

För liberaler är det självklart att familjer ser olika ut. Det är också självklart för oss liberaler att alla familjer ska behandlas lika av staten. Folkpartiet vill se en modern, valfrihetsinriktad familjepolitik som ökar jämställdheten men också uppmuntrar till arbete. Det är vår målsättning.

Sedan 2005 kan kvinnor som lever i samkönade relationer få sjukvårdens hjälp med att skaffa barn genom assisterad befruktning. Det är en viktig frihetsreform för samkönade kvinnliga par. Den födande kvinnans partner av samma kön blir i dessa fall, förutsatt att hon har samtyckt till behandlingen, barnets andra juridiska förälder - självklart genom att bekräfta detta till myndigheter. Detta är enligt Folkpartiet helt orimligt eftersom olikkönade föräldrar inte behöver genomgå samma process.

Om mamman är gift med en man blir han automatiskt registrerad som barnets förälder efter födseln, men om mamman i stället är gift med en kvinna måste hon gå igenom en krånglig och tidskrävande process för att få föräldraskapet registrerat i domstol. Det är inte acceptabelt, enligt Folkpartiets åsikt.

Det förekommer också, bland annat på grund av långa väntetider för behandling vid svenska sjukhus, att kvinnor som lever i samkönade förhållanden i stället väljer att åka utomlands för att få hjälp med behandling eller själva genomför inseminationen i hemmet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Det handlar om otrygghet. Denna lagstiftning skapar otrygghet för de här personerna eftersom den biologiska moderns maka i sådant fall måste ansöka om att adoptera. År 2007 föreslog Utredningen om föräldraskap vid assisterad befruktning att just föräldraskapet vid assisterad befruktning ska regleras på samma sätt för samkönade par som för olikkönade par. Men ännu har ingenting hänt. Denna olikbehandling måste få ett slut.

Folkpartiet anser att den omotiverade särbehandling som i dag råder måste ändras. Det finns även en stor risk att lagstiftningen innebär en kränkning av artikel 14 i Europakonventionen om icke-diskriminering i relation till rätten till ett privatliv eftersom den olikbehandlar gifta föräldrar baserat på om de har en snippa eller en snopp. Familjelagstiftningen bör därför i detta avseende genast ändras så att den blir könsneutral.

Den andra fråga jag vill ta upp i dag handlar om framtidsfullmakter, som Folkpartiet anser vara en viktig frihets- och trygghetsreform.

Folkpartiet åsikt är att självbestämmande är lika viktigt för alla oavsett ålder och oavsett hälsotillstånd. Därför vill vi att äldreomsorgen liksom sjukvården ska präglas av valfrihet för den enskilde.

Nu kommer förhoppningsvis riksdagen efter en motion av Folkpartiet och Alliansen som har fått stöd av civilutskottet att besluta att den rödgröna regeringen snarast ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag om framtidsfullmakter och behörighetsregler för anhöriga. Att ha makten över sin framtid är en viktig frihetsreform, särskilt för årsrika svenskar.

För oss liberaler är det självklart att svenskar ska ha möjligheten att på förhand kunna utse en person som får ta hand om ens ekonomi och omsorg på grund av ens egen sjukdom eller höga ålder. Ett beslut om vem som ska företräda en själv som fattas medan man har förmågan garanterar den framtida tryggheten och innebär valfrihet.

Det är inte en dag för tidigt att vi nu tvingar den rödgröna regeringen att genomföra reformen. Redan 2004 föreslog en utredning om förmyndare, gode män och förvaltare att möjligheten att upprätta livstestamenten och livsslutsdirektiv skulle införas efter den modell som redan i dag finns i Danmark. Vi i Folkpartiet har, särskilt genom riksdagsledamot Barbro Westerholm, sedan dess väckt motioner i riksdagen om införande av framtidsfullmakter för att få fart på frågan.

I brist på laglig möjlighet, tyvärr, händer det att pensionärsföreningar och enskilda utvecklar formulär som heter alltifrån viljeyttring om vård och behandling, framtidskontrakt och vårdtestamente till vårddirektiv.

Alla dessa handlingar som enskilda i brist på lagstiftning tar fram visar en gemensam vilja, nämligen att vara ett hjälpmedel för omgivningen den dag då man själv behöver hjälp och inte kan uttrycka sin egen vilja. I denna typ av dokument återfinns avsnitt om vad man tycker om att äta och vilken musik man vill lyssna på, men också om hur man ser på livskvalitet och den avgörande frågan om livsförlängande behandling. Detta är saker som den enskilde själv hade kunnat besluta om, om möjligheten i dag hade funnits enligt lagen.

Dokumenten är i dag inte bindande, men vårdpersonal som Folkpartiet har träffat vittnar om att dokumenten kan vara till stöd vid beslut om vilken behandling man ska ge en patient som inte längre kan fatta egna beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Det vi i Folkpartiet nu hoppas på är att den lag regeringen kommer att få i uppdrag att ta fram får en bred utformning och inte bara koncentreras till ekonomiska frågor. Frihet betyder mer än bara ekonomi. Folkpartiet tycker att det är beklagligt att det än i dag inte finns någon möjlighet att i förväg utse någon som kan hjälpa till att ta hand om en själv när man är för gammal eller för sjuk för att ta hand också om den egna hälsan. Hälsofrågor borde omfattas av fullmaktsförfarandet.

Tyvärr är man i dag i stället hänvisad till kommunernas gode män. Vi vill ge var och en makten över sin framtid genom att öppna upp även för andra lösningar för den som föredrar stöd från en anhörig eller en vän genom dessa framtidsfullmakter.

I civilutskottets förslag till riksdagen uppmanar vi regeringen att prioritera frågan och snarast möjligt återkomma med ett lagförslag. Vi i Folkpartiet menar allvar med det. Det har dröjt alldeles för länge med den här typen av beslut, vars syfte är att skapa trygghet och valfrihet för den enskilde när det gäller att kunna välja vem som företräder en när man inte själv kan göra det. Vi kommer fortsatt att pressa regeringen på att genomdriva denna lagstiftning snabbast möjligt.

Herr talman! Vi debatterar många intressanta motioner i dag från den allmänna motionstiden med fokus på familjerätt. Detta är verkligen frågor som engagerar; det har jag märkt sedan jag blev ordförande för civilutskottet. Det kommer många mejl och många brev, och man får många samtal.

Positivt nog kan man säga att det också händer en hel del på området. Det pågår många utredningar, och det är många förslag som bereds. Med detta sagt tänkte jag fördjupa mig i de två tillkännagivanden som utskottet gör med anledning av betänkandet.

Det första som jag tänkte beröra är att 65 procent av barnen som föds har ogifta föräldrar, enligt Utredningen om män och jämställdhet. I omkring 62 000 fall varje år måste nyblivna föräldrar besöka socialtjänsten för att signera ett faderskapsbevis så att man kan fastställa vem som är far till barnet. Faderskapsbeviset ska sedan bevittnas av två socialsekreterare. För många föräldrar är detta kränkande. De kan ha levt tillsammans i många år och ha flera barn tillsammans sedan tidigare. Samtidigt är det omkring 50 000 föräldrar som inte behöver gå till socialtjänstens kontor. Skillnaden är att de har ingått äktenskap innan barnet föddes.

Det kan vara krångligt att fastställa faderskap vid födseln av ett barn som har ogifta föräldrar. I vissa fall kan det finnas skäl att undra vem som är fadern. Men det ska inte behöva vara så krångligt som det är i dag när de blivande föräldrarna till exempel lever tillsammans eller är överens om vilka som är föräldrar till barnet. Jag tror också att det är viktigt att man tar med att proceduren kan kännas kränkande.

Om man tittar på hur det fungerar i exempelvis Norge, där man har tio års erfarenhet av det här, kan man se att det är enkelt även för ogifta par att före födseln få ett erkännande. Man kan göra det på mödravårdscentralen, senare på barnavårdscentralen eller gå till rättegång. Det är en enkel hantering, och det upplevs som väldigt oproblematiskt där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Det finns några fall där ett faderskapserkännande inte gjorts före födseln utan först efter att barnet har fötts och där barnet har mist sin arvsrätt. Om det dessutom skulle hända mamman eller barnet något under förlossningen har pappan som inte har fått ett erkänt faderskap inte möjlighet att förhålla sig till eventuella frågor. Detta visar på vikten av att kunna fastställa ett faderskap redan under graviditeten. Barnet ska ha rätt till båda sina föräldrar från sitt första andetag.

Jag är glad över att det var ett enigt utskott som kom fram till det här. Och jag ser fram emot att regeringen återkommer i frågan.

Några av de motioner som vi behandlar går lite längre och talar förutom faderskap även om vårdnadsfrågan för föräldrar som lever tillsammans. Jag hoppas att regeringen, när de ändå tittar på den här frågan, kanske också tittar lite på vårdnadsfrågan och belyser den.

Det andra tillkännagivandet som jag vill lyfta fram är framtidsfullmakter. En framtidsfullmakt innebär att den enskilde kan välja en person som ska företräda honom eller henne senare i livet, om den enskilde blir beslutsoförmögen. I dag finns möjlighet att i förväg utse någon som kan hjälpa. Men tyvärr hänvisas man ofta i stället till kommunens gode män. Det är viktigt att var och en får mer makt över sin framtid genom att vi öppnar upp för andra lösningar. Det är att föredra att få stöd från en anhörig eller en vän. Med en åldrande befolkning, som vi har, är det en viktig fråga.

Jag hoppas att den utredning som nu tittar på framtidsfullmakter inom vården öppnar upp för den här den bra och goda vägen. I Kristdemokraterna har vi länge talat om ett vårdtestamente. Det skulle kunna utvecklas till att inte bara handla om vård i livets slutskede utan även andra delar av vården.

Jag vill återigen säga att jag är glad över att det är ett enigt utskott som ställer sig bakom motionerna och att vi har fått ett tillkännagivande som gör framtidsfullmakter möjliga. Jag ser fram emot det förslag som regeringen förhoppningsvis kommer att presentera framöver.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till hela betänkandet och avslag på alla reservationer.

Det mest intressanta i betänkandet är våra två tillkännagivanden som vi socialdemokrater står bakom. Det är klart att det är ett problem att faderskapet inte kan fastställas förrän efter förlossningen eftersom det är fler barn som föds vars föräldrar är sambor än gifta. Det kan dessutom ta lite tid att fastställa faderskapet. Det här behöver alltså verkligen göras.

Det som vi beslutar rent konkret är att regeringen ska se över frågan och återkomma med ett förslag på området. Man kan tänka sig lite olika modeller. Ju tidigare under graviditeten som faderskapet kan fastställas, desto bättre är det. Men regeringen får se över detta så att vi kan undvika hemska fall där den värsta konsekvensen uppkommer om mamman hamnar i koma eller till och med dör. För barnets rättssäkerhet måste vi göra något, och självklart även för den andra förälderns, faderns, möjligheter.

När det gäller framtidsfullmakter tittar regeringen redan på det. Därför är det extra positivt att vi också fattar det här beslutet. De jobbar redan med det, och nu får de extra stimulans att prioritera frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Framtidsfullmakter ger ökad beslutsmöjlighet för den enskilde. Det är visserligen vanligt att anhöriga blir gode män, och det är alltid frivilligt. Men det här är ett sätt, både för den som det berör men även för den som kanske är anhörig och ställer upp på uppdraget, att bestämma det i förväg. Det kan annars ske väldigt plötsligt, när behovet uppkommer och någon plötsligt ska bli god man. Det är en möjlighet att förbereda sig och förebygga, vilket också ökar beslutsmöjligheten för många. Med tanke på befolkningsutvecklingen, med allt fler äldre människor, kommer behovet att öka. Det här är alltså jättepositivt.

Jag tänkte också nämna de andra viktiga områdena. En fråga som inte har diskuterats särskilt mycket men som är viktig handlar om transpersoner, framför allt transsexuella, och möjlighet till retroaktiva namnbyten. Gamla dokument, till exempel gamla betyg, med ett annat namn kan nämligen ställa till det när man utbildar sig och söker jobb. Det kan leda till att människor far illa i systemet och känner sig illa behandlade.

Det problem som finns i dag har lett till att Socialstyrelsen har tittat på det och samordnat med andra myndigheter. Det är många myndigheter som berörs. En del av problemen har man kunnat rätta till under resans gång; en del återstår. Och det som återstår har skickats till regeringen, som nu tittar på om det finns något som man behöver och kan gå vidare med.

Nästa fråga rör föräldraskap vid assisterad befruktning. Det är en fråga som har diskuterats under lång tid. Utredningen kom redan 2007. Sedan har inte mycket hänt. Nu ligger frågan i den utredning som jobbar med utökad hjälp med assisterad befruktning till par. Jag kan säga så mycket som att utredningen kommer att komma med något förslag under det här året.

Förslaget när det gäller assisterad befruktning för ensamstående kvinnor beräknas komma i juni. Det är för övrigt positivt. Men sluttiden för utredningen är december i år. Utredningen kommer alltså att komma med något förslag, antingen i samband med de ensamstående kvinnornas möjlighet till assisterad befruktning i juni eller i december. Men regeringen är redan inne på den här linjen, och vi har en majoritet för detta.

Den förra regeringen bakade in frågan i utredningen, och det är klart att man ändå får ge utredningen en chans att komma med sitt förslag, även om det egentligen var onödigt. Vi har redan en väl genomarbetad utredning från 2007 med förslag som vi skulle kunna genomföra. De förslag som kommer att komma under året får regeringen sedan sätta tänderna i och se till att komma med ett konkret förslag till riksdagen. Det gäller samkönade par. I praktiken handlar det om lesbiska och bisexuella kvinnor.

Det är också viktigt att passa på och göra lagstiftningen könsneutral. Det första steget handlar om att se till att medmamman, i det här fallet, slipper genomgå en jobbig adoptionsprocess direkt efter att ha fått ett nyfött barn. Det handlar dock även om att se till att allt blir könsneutralt, så att man i sammanhanget inte längre talar om faderskapspresumtion utan om föräldraskapspresumtion.

Nästa fråga som jag tänkte ta upp handlar om adoptioner. Regeringen tittar nu på ett utredningsförslag.

Enligt förslaget ska det bli möjligt för sambor att bli prövade för adoption, och det går också i linje med utvecklingen där allt fler väljer att leva som sambor medan allt färre gifter sig. Utifrån barnets bästa kan ett sambopar vara precis lika bra som ett gift par. Utredningen föreslår också att det ska bli möjligt med vuxenadoption. Man vill ännu tydligare slå fast att adoptioner ska handla om barnets bästa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

En annan viktig fråga är vårdnadsreglerna. Dagens vårdnadsregler är från 2006. Det man då beslutade var att grundregeln ska vara att vårdnaden ska vara gemensam, men barnets bästa betonades särskilt. Man tog hänsyn till våld och övergrepp i familjen, till om det fanns risk för barnen att föras bort eller på andra sätt fara illa. Hur dessa regler har slagit ut utvärderas nu. Den 28 oktober 2016 ska utredaren lämna sitt betänkande. Det ska bli spännande att ta del av det.

Flera här har också lyft fram att detta är viktiga frågor, men att vi måste se till vad utredaren kommer fram till innan vi lägger fram några skarpa förslag. Dessa regler ändrades 2006, och ändringen dessförinnan skedde 1998. Det har alltså genomförts förändringar med jämna mellanrum, och mycket handlar om var balansen ska ligga. Gemensam vårdnad är självklart att föredra, och det är det som alla vill ha. Men det får inte ske i kollisionskurs mot barnets bästa. När barnets bästa kräver det måste det bli en annan lösning.

Sedan tänkte jag ta upp detta med vigselförrättare. Det har ju förts en diskussion här tidigare om tvångsäktenskapen. Jag tycker att de borgerliga företrädarna på ett väldigt bra sätt har lyft fram även våra argument i de frågorna, att det finns ett starkt skydd på området. Men det som inte har berörts så mycket gäller vigselförrättare. Sverigedemokraterna föreslår att alla vigselförrättare, oavsett religion, ska ha skyldighet att viga personer som är ogifta enligt svensk lag.

Förslaget är väldigt långtgående. Det kan innebära att katolska kyrkan som inte vill viga skilda par skulle tvingas till det. Alla - och det står faktiskt alla - skulle då tvingas att viga också samkönade par. Jag väljer ändå att tolka förslaget på ett snällt sätt. När det står om ogifta personer enligt svensk lag förutsätter jag självklart att de är över 18 år, men det står ju inte uttryckligen.

Jag måste säga att det är ett förvånande förslag. Man kan tycka att det är rätt väg att gå, men jag upplever förslaget som att man vill komma åt fallen inom islam som lyfts fram i reservationen. Muslimska kvinnor kan inte skilja sig enligt muslimsk lag, så de tvingas att vara gifta. Men man får ju med många andra på köpet. Å andra sidan kan man glädja sig över att Sverigedemokraterna tar det här steget och går längre än många andra.

Registrering av testamenten är en jätteviktig fråga. Kan man registrera äktenskapsförord borde man göra på precis samma sätt med testamenten. EU-kommissionen tittar på förslaget, så vi får följa det arbetet. Men det vore väldigt bra om vi fick detta till stånd.

Herr talman! Hillevi Larsson kom in på vårt yrkande om att man som ogift ska ha rätt att gifta sig. Det är självklart att motionen är skriven utifrån det kvinnoförtryck som finns inom vissa religiösa kretsar där man tillåter mannen att skilja sig men inte tillåter kvinnan att göra det. Kvinnan måste då gå till domstol för att bli skild. När hon blivit skild enligt domstol räknas hon ändå som gift.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Du påstår att vi får med en massa andra på köpet, Hillevi Larsson. Jag förstår inte riktigt. Menar du att Svenska kyrkan inte kan viga samkönade par? Det gör man ju. Jag hänger inte alls med på att vi skulle få väldigt många andra på köpet.

Däremot är det givetvis kvinnoförtrycket framför allt inom vissa kretsar som vi har riktat in oss på.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att detta ju inte gäller alla muslimska kvinnor. Det är väldigt viktigt att slå fast. Många muslimer i vårt land är födda här, och en del kommer från andra länder. Men det är också helt olika lagar som gäller i olika länder. Det är ju inte så över hela världen att alla muslimska kvinnor är förtryckta. Det finns dock exempel på där det kan vara lättare för mannen att initiera en skilsmässa. Då blir kvinnan skild om mannen vill skilja sig, men det kan vara svårare för kvinnor. Det gäller ändå en begränsad grupp. Jag tror att det blir alltför förenklat att se det som att alla muslimska kvinnor lever i något slags tvångsäktenskap.

Jag har läst i reservationen vad Sverigedemokraterna skriver, att det ska gälla alla vigselförrättare oavsett religion. Det innefattar Svenska kyrkan, katolska kyrkan, muslimska samfund och alla andra religiösa samfund i Sverige. Vigselförrättare är alla svenska präster i Svenska kyrkan, imamer i muslimska församlingar och så vidare.

I dag viger inte alla präster samkönade par, och de tvingas inte heller till att göra det. Däremot har man rätt att bli vigd i Sverige. Om man är myndig och äktenskapet är frivilligt ska alla ha den rättigheten. Hittar man ingen vigselförrättare inom sitt samfund får man gå till en borgerlig vigselförrättare som är tvingad att viga alla.

Men man tvingar inte alla i religiösa samfund att viga alla. Det kan vara ett helt samfund som vägrar att viga en viss grupp, men det kan också vara enskilda i det samfundet, till exempel enskilda präster eller imamer. Det är ju väldigt långtgående förslag att alla vigselförrättare ska tvingas viga.

Herr talman! Jag förstår fortfarande inte. Svenska kyrkan viger ju samkönade par, så där finns det väl inget problem. Däremot skulle jag gärna vilja veta vad Socialdemokraterna tycker att man ska göra åt kvinnoförtrycket. De vill alltså inte göra någonting, eftersom de inte ens tycker att vi ska titta närmare på frågan. Helt plötsligt hänvisar de till att samfunden själva ska få bestämma. Samtidigt var ju Socialdemokraterna väldigt drivande i att Svenska kyrkan inte skulle ha rätt att säga nej till samkönade äktenskap. Där var det vi som tyckte att Svenska kyrkan själv skulle få välja.

Jag sitter ju själv med vid kyrkomötet, och jag vet vilka frågor som Socialdemokraterna driver där. Att det skulle vara så långtgående i det här fallet har jag inte alls förståelse för.

Vad vill ni själva göra? Vill ni inte göra någonting?

Herr talman! Det finns vissa kvinnor som enligt iransk lag fortfarande är gifta, men det hindrar ju inte ett muslimskt samfund i Sverige att överpröva den iranska lagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Jag håller med dig om att det finns ett problem, men det rör sig inte om så många kvinnor. Men om man ska gå så långt att alla i samfundet ska tvingas att viga någon, oavsett vad samfundet har kommit fram till, då gäller det över hela linjen. Jag vet att Sverigedemokraterna har motsatt sig tvång att viga samkönade par. Men här föreslår ni faktiskt detta. Alla vigselförrättare är alla präster som ska tvingas viga samkönade par. Inom katolska kyrkan ska man tvingas att viga skilda personer.

Ni vill egentligen komma åt fallen inom islam, och därmed får ni med allt annat. Jag kan bara glädjas åt att ni är så progressiva i och med att ni går fram på det här sättet. Hittills har vi valt linjen att det naturligtvis är önskvärt att samfunden viger alla som enligt svensk lag har rätt att vigas, men ytterst är det upp till samfunden. Vissa präster gör som de själva vill, andra gör det inte. Vissa samfund säger helt nej. Då kan man enligt svensk lag gå till en borgerlig vigselförrättare. Det kan de muslimska kvinnorna också göra. Så som regelverket ser ut har de möjlighet att bli gifta enligt svensk lag.

Jag undrar om Sverigedemokraterna verkligen står bakom det som de själva skriver. Det innebär ju att varenda präst ska viga skilda och samkönade. De tvingas även viga folk från andra samfund som plötsligt vill komma in, muslimer som vill komma in i det katolska och tvärtom. Det är alltså väldigt långtgående, och jag tror inte att de egentligen menar det.

Herr talman! I regeringsförklaringen kan vi läsa: "Som ett steg mot ett jämlikt uttag av föräldraförsäkringen ska en tredje månad reserveras för vardera föräldern. Föräldraförsäkringen ses även över för att underlätta för de familjer som identifierar sig som stjärnfamiljer." Det är oerhört glädjande att i regeringsförklaringen få bekräftat att också regeringen anser att vi behöver se över svensk lagstiftning för att underlätta för de familjer som identifierar sig som stjärnfamiljer. Det är ett bra steg i rätt riktning, men jag tror att vi behöver se över fler delar än bara dem som gäller föräldraförsäkringen.

Samhället ska vara anpassat för olika familjekonstellationer. En familj bygger på kärlek, trygghet och respekt, inte på föreställningar om hur en familj ska vara. Sverige behöver en modern familjepolitik som är utformad efter verkligheten och inte efter föreställningen om hur verkligheten ska se ut. Dina, mina, våra och deras - aldrig har väl familjekonstellationerna varit så många som i dag, och då behöver vi anpassa svensk lagstiftning så att den överensstämmer med verkligheten.

En svaghet i den svenska lagstiftningen på familjeområdet är begränsningen när det gäller vårdnadshavare. Ett barn kan ha högst två vårdnadshavare. Det finns inte heller något skydd för barnets intresse av och rätt till umgänge med personer som inte är dess vårdnadshavare. I dagsläget finns många familjer där fler än två föräldrar har en aktiv föräldraroll. Det kan röra sig om två föräldrar som separerat och fått nya partner vilka fungerar lika mycket som föräldrar som de som från början var barnets föräldrar. Vi kan också föreställa oss ett samkönat kvinnligt par som blivit föräldrar tillsammans med en eller flera män.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Herr talman! Ett barn kan alltså ha flera personer som det kallar föräldrar men som inte anses vara föräldrar eller vårdnadshavare enligt lagstiftningen. Att inte alla de personer som i realiteten fungerar som föräldrar också får vara det i lagens mening skapar flera praktiska problem. Det finns förskolor och skolor som inte skickar information till andra än de juridiska vårdnadshavarna.

De största problemen uppstår vid separation. Med dagens lagstiftning har de juridiska vårdnadshavarna alla möjligheter att frånta barnet dess rätt till umgänge och kontakt med personer som i praktiken har fungerat som barnets föräldrar sedan barnet föddes. Miljöpartiet förespråkar en politik där lagstiftningen anpassas till det faktum att barn som växer upp med fler än två vuxna som gemensamt tar ansvar för barnets vård också ska få dem som vårdnadshavare.

Miljöpartiet välkomnar att regeringen vill reservera ytterligare en månad för vardera föräldern i föräldraförsäkringen. Att föräldraförsäkringen ska bli bättre också för stjärnfamiljer ser vi som en nödvändighet i en modern familjepolitik.

Med införandet av en tredje pappamånad tar regeringen ett steg i rätt riktning mot en mer individualiserad föräldraförsäkring. I avvaktan på att lagen möjliggör fler än två vårdnadshavare behöver dagens föräldraförsäkring ändras så att den bättre passar de familjekonstellationer som finns i dag. Miljöpartiet vill därför införa en tredelad föräldraförsäkring när föräldraskapet delas av två föräldrar.

Vi vill göra det möjligt för annan barnet närstående person att ta del av en tredjedel av föräldraförsäkringen på det sätt som vårdnadshavarna vill. På så sätt skulle alltså fler självklara vuxna runt barnet få en tydligare roll. För samkönade par som skaffat barn finns ofta dessa vuxna redan där men har inte någon tydlig formell roll. Detta vill vi göra i avvaktan på att fler vårdnadshavare ska möjliggöras. För olikkönade par och deras barn kan det vara positivt att ytterligare en person får större del i barnets liv. Valet, hur man delar upp det, ska givetvis vara föräldrarnas.

Herr talman! Lagstiftningen behöver uppdateras så att de personer som barnet betraktar som sina föräldrar också kan vara det i juridisk mening, även om inte alla nödvändigtvis är biologiska föräldrar. För lesbiska kvinnor som blir föräldrar behöver presumtionsreglerna gälla på samma sätt som vid faderskapspresumtion. Om två lesbiska föräldrar är gifta eller registrerade partner blir båda vårdnadshavare, men om föräldrarna är sambor står barnet under vårdnad endast av den kvinna som fött barnet. Sedan kan man göra en anmälan till Skatteverket om att båda ska vara det.

Men om kvinnorna inseminerar själva eller får hjälp utomlands krävs i dag att barnet adopteras. Nu får vi ett tillkännagivande vad gäller faderskapspresumtion, och jag hoppas att regeringen tittar på en könsneutral presumtion i stället för enbart faderskapspresumtion. Det finns ingen som har rätt till ett barn, däremot har varje barn rätt till minst en förälder, en trygg vuxen i sin närhet. Det finns alldeles för många föräldralösa barn i världen, barn som drömmer om en framtid och minst en förälder som älskar dem.

I teorin är det sedan 2003 möjligt för samkönade par att adoptera barn genom att de kan bli prövade på samma sätt som andra par som vill adoptera, men i praktiken är det i princip omöjligt. I nuläget finns inga länder som accepterar samkönade par som adoptivföräldrar, med undantag för Sydafrika där det finns en liten öppning, åtminstone i teorin. Det är sorgligt att samkönade par i praktiken inte har samma möjlighet som andra att bli adoptivföräldrar, särskilt som det finns så många barn som drömmer om en förälder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Sverige behöver i olika sammanhang arbeta för att situationen ändras. Föräldralösa barn behöver en trygg förälder för att våga tro på framtiden. I barnkonventionens kap. 21 står att vid adoption ska staten tänka på barnets bästa. Jag är helt övertygad om att barnets bästa är att åtminstone ha en föräldrar som älskar, skyddar och vårdar det.

Herr talman! Miljöpartiet förespråkar en familjesyn där varje människa ska ha rätten och möjligheten att definiera sin familj. Dagens familjer är mångfasetterade, och som tur är har vi kommit ifrån synen att endast traditionella kärnfamiljer ses som "riktiga" familjer. Heterosexuella, bisexuella och homosexuella får barn. Konkreta förändringar har gjorts de senaste åren som underlättar för hbtq-personer att få barn, men vi behöver göra mer. Sverige behöver en modern familjepolitik, en politik för barnens bästa.

Avslutningsvis ställer jag mig bakom utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och yrkar avslag på samtliga motioner.

Herr talman! I en statistikrapport för lite drygt hundra år sedan skrev dåvarande Kungliga Statistiska Centralbyrån om barn födda utom äktenskapet att dessa "ur social synpunkt äro att betrakta såsom en synnerligen ogynnsam företeelse, därom råder knappast mer än en mening". Det var givetvis ett synsätt som hade präglat samhället under sekler och som fortsatte att prägla samhället långt in på 1950-talet. Det visar hur man såg på barn födda utom äktenskapet.

Sedan dess har mycket hänt på det området. Sveriges riksdag har fattat beslut om en rad reformer som syftat till att underlätta människors vardag och till att upprätthålla en neutral inställning till de livsval som enskilda individer gör. Vi har sett förändringar inom adoptionsrätten, äktenskapsrätten och namnrätten, men också sambolagstiftningen från slutet av 1980-talet är ett tecken på den progressiva inställning som riksdagen har haft.

Även i övrigt har samhället förändrats ganska mycket. Enligt den senaste statistiken från Eurostat har andelen barn som är födda utom äktenskapet inom EU-länderna fördubblats sedan 1990-talets början, och den utvecklingen fortsätter i rask takt. I fem länder är dessa barn dessutom i majoritet. Sverige är ett av länderna. Nästan 55 procent av alla barn i Sverige föds utom äktenskapet. De flesta av dem föds inom samboförhållanden.

Samhället har förändrats mycket. I dag kan vi tycka att citatet, som var hämtat från Kungliga Statistiska Centralbyrån, känns väldigt förlegat och ålderdomligt. Jag tror att många av oss skruvar lite på sig när vi hör det, och ändå har vi kvar en lagstiftning som i stort bygger på den uppfattning som rådde när Kungliga Statistiska Centralbyrån skrev dessa rader. Lagstiftningen har inte hängt med i utvecklingen när det gäller frågan om faderskap och barn födda utom äktenskapet.

Än i dag, år 2015, görs en strikt skillnad på huruvida ett barn föds inom eller utom äktenskapet. Om modern är gift vid barnets födelse träder presumtionsregeln in. Mannen i äktenskapet är att anse som fader till barnet. Det behövs inga åtgärder alls för att fastställa faderskapet. Denna regel är dessutom extensiv. Det spelar ingen roll när i tiden äktenskapet ingås. Presumtionsregeln träder i kraft ändå, även om det sker minuterna före födseln. Är man gift när barnet föds är också fadern presumerad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Om ett barn föds utom äktenskapet måste däremot faderskapet fastställas genom att föräldrarna får bege sig till socialnämnden och skriva på papper. Man måste dessutom utreda - lätt eller inte - huruvida den påstådda fadern verkligen är fader. Man går igenom och informerar om konceptionstider. Man bereder mannen tillfälle att bekräfta faderskapet. Vissa lättnader har gjorts för dem som är sambor. Man har i dag ett S-protokoll som upprättas. Men principen är ändå densamma. Även om frågeställningarna inte är lika omfattande är det samma princip som gäller. Föräldrarna ska gå till socialnämnden och skriva på papper. Det är först när alla papper är påskrivna och vidimerade som mannen juridiskt anses vara fader till barnet.

Det här är lite komplicerat. Det är först när dessa papper är påskrivna som andra frågor kan aktualiseras. Det är först då som vårdnadsfrågan kan aktualiseras. Det är först när faderskapspapperen är underskrivna som man kan bestämma huruvida paret ska ha gemensam vårdnad om barnet eller inte. Det är först då som barnet blir arvsberättigat. Det är först då som föräldrapenning kan betalas ut till mannen.

Det här har lett till komplicerade konsekvenser som också uppmärksammats i medierna. För några år sedan stod jag här i talarstolen och berättade om just ett sådant fall. Vi kunde för ungefär fem år sedan läsa om ett ganska infekterat fall där ett nyblivet sambopar hade drabbats. En månad före barnets födelse fick modern en stroke. Hon kunde inte medverka vid pappersexercisen. Papperen var alltså inte underskrivna. Just på grund av att faderskapet inte hade hunnit fastställas blev frågan: Var ska barnet bo? Det man fick göra då var att jourhemsplacera barnet. Något annat tillvägagångssätt fanns inte. Han fick jourhemsplaceras hos den person som inte var fastställd som fader men faktiskt var fader. Det var inte så att han bodde hos sin pappa, för någon pappa hade inte barnet. För att man skulle kunna jourhemsplacera honom krävde man att mannen skulle visa utdrag ur brottsregistret. Sådant är regelverket. Och som om detta inte var nog nekades mannen föräldrapenning på grund av det faktum att man inte hade fastställt faderskapet. I stället tvingades han leva på sjukpenning. Så ser lagstiftningen ut i dag. Så fungerar det.

Men det finns ännu fler tveksamheter. Vad hade hänt om mannen hade avlidit innan faderskapet hunnit fastställas? Då hade barnet dessutom berövats arvsrätten från sin far. Att vi fortfarande har lagstiftning av den här kalibern år 2015 är inte bra. Det är ett stort frågetecken för mig.

Att bli förälder är en stor händelse i livet. Det kan alla som varit med om det intyga. Det är en fas som är förenad med lycka och glädje, men det är också mycket omställning och anpassning av vardagen. Tiden före förlossningen är förenad med nervositet för barnets välbefinnande. Den präglas också av mycket planering inför det stundande föräldraskapet och det ansvar som följer med detta. I en sådan situation är det viktigt att ha en lagstiftning som inte riskerar att försätta föräldrarna i de mest märkliga situationer.

Herr talman! Den civilrättsliga lagstiftningen måste präglas av samhället som det ser ut i dag och inte som det såg ut för 50-60 år sedan. Den ska inte bygga på förlegade uppfattningar. Den ska stödja och hjälpa människor i deras vardag, inte motarbeta och stjälpa för dem. Den ska underlätta för människor, inte försvåra vardagen. Den ska blicka framåt, inte bakåt. Nuvarande lagstiftning för fastställande av faderskap uppfyller inte något av dessa krav. Genom att vara fast förankrad i gamla, föråldrade och moraliserande uppfattningar om föräldraskap är det inte en lagstiftning för samtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Sedan jag blev invald i Sveriges riksdag har jag varje år motionerat om nya regler för fastställande av faderskap. Jag vill nu i dag uttrycka min stora glädje över att äntligen ha fått motionen tillstyrkt. Ett enigt civilutskott, inte bara en del av utskottet, säger att det nu är dags att göra någonting, att vi måste ha en översyn av detta regelverk. Det är min starka förhoppning att den översyn som nu görs också tar in alla andra aspekter som är kopplade till de här frågorna. Först då kan vi lämna den medeltida familjerätten bakom oss.

(Applåder)

I detta anförande instämde Boriana Åberg (M).

Herr talman! Precis som Patrick Reslow är jag väldigt glad över att han och jag motionerat om det här och dessutom fått motionerna tillstyrkta, vilket inte känns som varje dag, även om det nu verkar som att jag får bifall på en annan motion i morgon, så att jag får dubbel lycka på två dagar. Jag yrkar bifall till tillkännagivandena och till reservation 3, som Centerpartiet och Folkpartiet har gemensamt.

Familjerätten är till för att man ska förenkla och skapa en trygg struktur kring familj och i det här fallet också barn. Tyvärr är det inte alltid så. Den faderskapspresumtion som gäller för dem som är gifta men inte för dem som är sammanboende är tämligen föråldrad och ställer ogifta par i en ganska konstig situation. Det är en ganska integritetskränkande situation när socialnämnden ska utreda om jag faktiskt är pappa till mitt eget barn. Det är ett ifrågasättande av vad jag tycker och säger och av om jag över huvud taget talar sanning när man måste göra en utredning av om jag är pappa till mitt eget barn. Lagen insinuerar dessutom att kvinnor i samboförhållanden har fler oskyddade sexuella utomparsrelationer än andra. Den statistiken och de beläggen skulle jag gärna vilja se innan vi fortsätter med den här lagstiftningen.

Det knepiga i situationen är också att många kommuner inte tillåter en faderskapsutredning förrän efter barnets födsel. I små kommuner, där man kanske bara har en handläggare, har vi flera exempel på hur man inte har kunnat göra det här förrän efter semestern. När man får ett barn i slutet av juni eller början av juli får man möjligen inte någonting bestämt förrän i slutet av augusti.

Detta skapar ganska många olika problem. Man får inte jämställdhetsbonus på föräldradagarna förrän man är registrerad vårdnadshavare och förälder till sitt barn. Det är kanske ett litet problem i sammanhanget, även om det är en ganska stor symbolfråga. Men om olyckan är framme skapas de verkliga problemen. Om det är så att pappan dör före födseln är barnet faderlöst i lagens mening. Faderskapet går inte att bekräfta i efterhand. Inte ens om man dna-testar kan man fastställa att det var pappan till barnet. Det betyder att man inte får något arv från sin pappa. Man får inte något arv över huvud taget från faderns sida av familjen. Det kan man självklart lösa via avtal, testamenten och annat. Men om nu familjerätten ska vara till för att förenkla och skapa trygga förhållanden är det här ett jättestort problem som är enkelt att lösa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Ännu knepigare kan det bli om det är så att mamman dör vid födseln eller strax dessförinnan. Då har inte barnet någon vårdnadshavare. Då måste en vårdnadshavare utses, och detta ska det göras en utredning av. Bara där är det ganska knepigt för den som är medförälder. I en ganska stor sorgeprocess ska man dessutom behöva handskas med myndigheter som inte vet att man är förälder till sitt eget barn. Har man bra relationer med mammans familj kommer det här säkert att lösa sig efter ett tag och efter en hel del trassel. Men vad händer om man har dåliga relationer med mammans familj, om man inte trivs med sina svärföräldrar, om man inte har någon relation till dem? Detta kan ställa till med otroligt mycket problem när man är i en svår sorgeprocess.

Jag är glad över att ett enigt utskott, som Patrick Reslow sa, gör ett tillkännagivande och tillstyrker motioner från mig, Patrick och några till. Jag hoppas också att regeringen tar det här tillfället i akt i och med tillkännagivandet och tittar på fler saker som har anknytning till det här. Det handlar om könsneutralitet, så att också sammanboende av samma kön kan få samma typ av föräldraskapspresumtion, och även om att man tar in vårdnadsfrågorna på ett bra sätt. Den möjlighet som vi nu har med ett enat utskott ska man också ta till vara. Om man nu är en samarbetsregering tror jag att det finns väldigt mycket att göra här.

Dagens debatt och kanske morgondagens votering är åtminstone en liten seger för alla ogifta och alla ogiftas rätt till trygga familjestrukturer och att ha barn tillsammans utan att staten lägger sig i och funderar på hur det egentligen gick till.

Herr talman! Jag anser att laglottssystemet är förlegat och bör avskaffas. Det har jag motionerat om i flera år, men jag har inte lyckats övertyga civilutskottet. Nu gör jag ett nytt försök.

När laglotten infördes 1857 var tanken att den skulle säkra försörjningen för omyndiga barn. Människor dog tidigt, och arvet spelade en viktig roll för barnens överlevnad. I dag finns trygghetssystem som gör att ingen är beroende av arv från sina föräldrar för att säkra sin försörjning. Dessutom är dagens bröstarvingar oftast i 60-årsåldern och har inte sällan mycket bättre ekonomi än dem de ärver.

I praktiken innebär laglotten att rätten till någon annans egendom väger tyngre än individens rätt att bestämma över sina ägodelar. En son eller dotter som plågar, trakasserar eller till och med misshandlar sina föräldrar har rätt till sin laglott även om föräldrarna har velat något annat.

I betänkandet anförs att laglottsprincipen är djupt rotad i det allmänna rättsmedvetandet och att det råder samma rättspraxis i alla nordiska länder. Påståendet om nordisk rättslikhet är inte riktigt. Både Norge och Danmark har infört lagar som begränsar laglotten till maximalt 1 miljon kronor. Danmark har gjort det relativt nyligen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Argumentet att inte förändra ett felaktigt system på grund av det allmänna rättsmedvetandet haltar. Varför lagstifta om regler som människor följer av egen fri vilja? Även om laglotten avskaffas kommer den som vill ändå att testamentera sina pengar och sin kvarlåtenskap till sina barn och barnbarn.

I betänkandet hänvisas också till att laglotten har två syften, dels att bevara en del av den avlidnes kvarlåtenskap åt de närmaste släktingarna, dels att skapa rättvisa mellan bröstarvingarna.

Det är inte svårt att finna situationer där laglotten medför mer orättvisa eller till och med vållar skada. Ett exempel som brukar användas är när det finns en arvinge med missbruksproblem som kommer att använda arvet till att sjunka ännu djupare i sitt missbruk.

Var finns rättvisan om arvet delas lika mellan en arvinge som har ett välfyllt bankkonto och en som verkligen behöver pengarna för sin försörjning?

Laglotten försvårar också generationsskiften i familjeföretag när den arvinge som tar över måste köpa ut sina syskon för att de ska få ut sitt arv. Konsekvensen kan bli att företag som har varit i familjens ägo i flera generationer måste säljas.

Den 17 augusti i år träder nya EU-regler i kraft vilka möjliggör för svenska medborgare bosatta utomlands att välja bosättningslandets regler om arv och därmed kringgå laglottssystemet. Kan det verkligen vara lagstiftarens intention att vi ska ha lagar som bara gäller för dem som inte har möjlighet att bosätta sig utomlands?

Herr talman! Det finns de som hävdar att ett avskaffande av laglotten öppnar för en möjlighet att göra särkullbarn arvlösa genom att gemensamma barn gynnas på deras bekostnad. Ett sådant resonemang är väldigt cyniskt och nedvärderar verkligen föräldrarnas känslor för sina barn.

I dag är nya familjekonstellationer snarare regel än undantag, och i de flesta fall fungerar relationerna väl. Om någon skulle vilja göra barn från tidigare förhållanden arvlösa kan den göra det på annat sätt. Det är bara att låta maken eller makan stå för de gemensamma tillgångarna.

Om vi vänder på perspektivet handlar de arvsfall som uppmärksammas i tidningarnas juridiska frågespalter ofta om en äldre efterlevande maka eller make som bli utkastad ur det gemensamma hemmet av den avlidnes vuxna barn som kräver sitt arv.

Att skydda den efterlevande makan eller maken så att hon eller han efter den förlust det innebär att ha blivit änka eller änkling slipper att genast gå från hus och hem är mer angeläget än att slussa pengar till obestämda ändamål till de vuxna barnen från tidigare förhållanden.

Herr talman! Under mitten av det förra seklet avskaffades skyldigheten för barn att betala underhåll för sina gamla föräldrar. I dag finns det ingen som tycker att det är orättvist eller stötande. Laglotten borde också avskaffas. Det är en fråga om individens okränkbara rätt att fatta egna beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 5 mars.)