Ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt

Herr talman! Sverigedemokraterna yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla reservationer.

I kväll debatterar vi civilutskottets betänkande CU15 om ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt. Flera områden berörs i betänkandet, och eftersom tiden är begränsad kommer jag att försöka hålla mig till ett fåtal områden.

Herr talman! Bakom juridiska begrepp som preskription, utmätning och skuldsanering döljer sig i många fall mänskligt lidande. Överskuldsättning är i dag ett av våra allvarligaste sociala och ekonomiska problem. Vid årsskiftet 2023/24 var över 417 000 personer registrerade hos Kronofogden. Den totala skulden uppgick till omkring 119 miljarder kronor. På tio år har skuldbeloppet ökat med nästan 50 miljarder kronor.

Detta är inte bara siffror. Det handlar om människor som fastnat i en skuldfälla, ofta till följd av aggressiv kreditgivning, bristfällig kreditprövning och en kreditmarknad där lån kan tas på några minuter, dygnet runt.

Överskuldsättning leder till psykisk ohälsa, social utsatthet och i värsta fall självmord. Den drabbar även barn. Omkring 180 000 barn lever i hushåll med skulder hos Kronofogden. Samtidigt drabbas kreditgivare, företagare, staten och inte minst brottsoffer när betalningar uteblir.

Herr talman! Sverigedemokraterna menar att kreditgivningen måste bli mer ansvarsfull. Kreditprövningen är central. I dag saknar kreditgivare en fullständig bild av en persons totala skuldsättning. Inkassoskulder och parallella lån hos olika aktörer syns inte alltid i kreditupplysningen. Detta är ett allvarligt problem och en brist.

Vi anser därför att ett komplett skuldregister bör utredas och införas så att kreditgivare får en heltäckande bild av låntagarens skuldbörda. Kreditprövningen måste alltid grunda sig på faktiska uppgifter om befintliga skulder och betalningsproblem. Det ska inte vara möjligt att bevilja nya lån till redan överskuldsatta personer därför att systemet är fragmenterat.

Vi välkomnar regeringens arbete för att stärka konsumentskyddet och motverka riskfylld kreditgivning, men mer behöver göras.

Vi anser också att utbetalning av snabblån bör begränsas under kvälls- och nattetid. Många ogenomtänkta lån tas i situationer präglade av spelberoende eller annan problematik. Andra länder har infört tidsbegränsningar. Sverige bör överväga liknande åtgärder.

Herr talman! Förebyggande arbete är avgörande. Kunskaperna i privatekonomi behöver stärkas, särskilt bland unga. Skolan har en viktig roll att spela. Samverkan mellan skola, myndigheter och finanssektorn bör utvecklas.

Den kommunala konsumentvägledningen är också ett viktigt preventivt verktyg. I dag erbjuder ungefär hälften av landets kommuner inte längre konsumentvägledning, vilket är problematiskt. För att stödet ska vara likvärdigt i hela landet bör staten ta ett mer övergripande ansvar för att stärka och utveckla den lokala konsumentvägledningen. Förebyggande arbete är mer kostnadseffektivt och mänskligare än att reparera skador i efterhand.

Herr talman! I fråga om utsökningsrätt och utmätning är rättviseaspekten central. Den som har skulder ska betala sina skulder. Det gäller oavsett om skulden är till staten, till företag eller till ett brottsoffer. Utmätningssystemet behöver bli mer effektivt. Det ska inte vara möjligt att undkomma utmätning genom att skriva tillgångar på andra.

Vi anser att tilldömt skadestånd bör kunna utmätas innan det betalas ut genom kontroll mot Kronofogdens register. Det är inte rimligt att en person som dömts för allvarlig brottslighet får ersättning utbetald utan att befintliga skulder, exempelvis till brottsoffer, beaktas. Skadestånd ska likställas med andra utmätbara tillgångar. Rättssystemet måste vara konsekvent.

Herr talman! Skuldsanering är en viktig möjlighet för den som är varaktigt överskuldsatt, men den ska användas restriktivt. I genomsnitt skrivs omkring 89 procent av skulden av vid en skuldsanering. Det innebär betydande förluster för kreditgivare – ibland för småföretagare, ibland för staten och ibland för brottsoffer. Skulder som härrör från brottslig verksamhet ska inte omfattas av skuldsanering. Offer ska inte behöva se sitt skadestånd utraderas därför att gärningsmannen beviljas skuldsanering.

Herr talman! Slutligen vill jag beröra det nordiska samarbetet. I dag erkänns inte ett beslut om skuldsanering automatiskt i alla nordiska länder. Det skapar problem för rörligheten på arbetsmarknaden och för enskilda som vill bosätta sig i ett annat nordiskt land. Sverige bör ta initiativ till ett starkt nordiskt samarbete och verka för ömsesidigt erkännande av skuldsaneringsbeslut. Det skulle gynna både rättssäkerhet och rörlighet inom Norden.

Herr talman! Ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt handlar ytterst om balans – balans mellan ansvar och möjlighet till nystart, balans mellan gäldenärens situation och borgenärens rätt och balans mellan social hänsyn och rättsstatens principer. Sverigedemokraternas linje är tydlig. Vi vill förebygga överskuldsättning genom skärpt kreditprövning och bättre konsumentskydd. Vi vill stärka kunskaperna i privatekonomi. Vi vill göra utmätningssystemet mer effektivt. Vi vill värna brottsoffers rätt. Och vi vill att skuldsanering används ansvarsfullt och restriktivt.

Herr talman! Med det yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! När vi debatterar ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt handlar det i mångt och mycket om rättvisefrågor. Det handlar om maktbalans mellan starka aktörer och enskilda människor.

Överskuldsättningen i Sverige är alarmerande hög. Skuldberget har ökat med rekordnoteringar i både antalet ärenden och det totala skuldbeloppet. Bakom varje ärende finns ett liv präglat av stress, ohälsa och begränsad frihet, något som även drabbar barn och släktingar.

Den snabba ökningen tyder på att många kämpar med ekonomin med höga räntor och levnadskostnader, vilket gör att det blir mycket svårt att betala löpande räntor. Risken för långvarig skuldsättning är hög för dem som väl har hamnat i registret. Många skulder drivs in via inkasso där räntor och avgifter gör att skulderna växer och blir svåra att ta sig ur.

Herr talman! Vi socialdemokrater anser att skuldsaneringen ska beviljas tidigare och omfatta fler. Skuldsaneringstiden ska förkortas från fem till tre år. Ett fast återbetalningsbelopp ska införas så att arbete och ökade inkomster faktiskt lönar sig. Det är inte rimligt att människor hålls kvar i skuldfällor som saknar en slutpunkt.

När det gäller huvudregeln om avräkning vid utmätning är ordningen i dag att de medel som kommer in genom utmätning först ska avräknas mot räntor och avgifter och därefter mot ett kapitalbelopp. Först när förfallna räntor och avgifter är betalda görs en avräkning mot kapitalbeloppet.

Den här ordningen leder till en svår ekonomisk situation där den totala skulden växer. Därför vill vi att huvudregeln ändras så att medel som kommer in i första hand ska avräknas mot fordringens kapitalbelopp. Det är avgörande för att skulder ska minska och inte bara administreras.

Herr talman! När det gäller kreditgivning måste ökat ansvar ligga där besluten tas. I dag kan oseriösa aktörer tjäna pengar på utlåning och indrivning och kombinera flera kortfristiga krediter i syfte att kringgå gällande räntetak och kostnadstak. Det är tämligen riskfritt för dessa företag att låna ut pengar. De har i många fall egna inkassoföretag och tjänar därmed ytterligare pengar på de låntagare som inte kan betala tillbaka. I slutändan vänder sig dessa företag till Kronofogden för att driva in obetalda skulder.

Vi anser därför att ett skuld- och kreditgivningsregister vore ett kraftfullt verktyg för att säkerställa att de som har beviljats lån också har förmågan att betala tillbaka det. Vi anser också att kreditgivare som brister i sin kreditprövning ska bära en mycket större kostnad vid verkställighet hos Kronofogden.

Herr talman! När det gäller ersättningsrätten handlar det ytterst om en trygghet. Men i dag ser vi hur försäkringsvillkor urholkar skyddet, särskilt för utsatta grupper. Många försäkringsbolag tillämpar försäkringsvillkor som innebär att rättsskyddet i en hemförsäkring omfattar vårdnadstvister först när det har gått ett helt år efter parternas separation.

Detta riskerar att slå hårt mot våldsutsatta kvinnor med begränsade medel att betala för ett ombud. Det är svårt att skydda sig mot förövarens fortsatta våld när han använder barnet i en vårdnadstvist för att komma åt både kvinnan och barnet. Vidare kan detta leda till en stor ojämlikhet i processen och ytterst till att de ekonomiskt svagare parterna ger upp och inte orkar strida för sina barns intressen. Regeringen bör därför se över möjligheten att låta rättsskyddet i en hemförsäkring omfatta vårdnadstvister utan något villkor i fråga om karenstiden.

Vi ser också att försäkringsrätten nu står inför helt nya utmaningar. En fråga som har blivit extra aktuell är det ökande antalet stormar, översvämningar och bränder. I mitt län, Västernorrland, drabbades vi väldigt hårt av skyfall och översvämningar i september förra året. Boende fick evakuera. Det blev stora skador på vägar, järnvägar, privata tomter och fastigheter.

Försäkringsbolagen har själva larmat om att försäkringarna för hus och fastigheter i vissa områden kan komma att bli väldigt dyra och helt sägas upp i framtiden på grund av extremväder. Det kan leda till att många står utan försäkring för hus som till exempel har skadats i en översvämning.

Här menar vi socialdemokrater att försäkringar ska vara en del av samhällets grundläggande trygghet. Därför vill vi att regeringen ska ta ett initiativ till en försäkringslösning som ska säkerställa lösningar vid ökade klimatrisker och att människor även i områden där det finns en hög risk både kan teckna dem och ha råd med den. Vi vill införa krav på bättre jämförelseverktyg mellan olika försäkringsbolag. Försäkringsbolagen ska vara tydliga och kunna kommunicera vad som ingår i försäkringen.

Herr talman! I Sverige finns det kriminella företag som skaffar sig konkurrensfördelar genom svartjobb, illegal arbetskraft och skenanställningar. Här behöver vi ytterligare reformer för att motverka dessa problem och bekämpa arbetslivskriminaliteten. Vi ser taktiska konkurser som används som brottsverktyg. Vi ser företag som återuppstår i nya bolag och arbetstagare som lämnas utan lön. Staten förlorar sina skatteintäkter, och seriösa företag konkurreras ut. Därför vill vi se skärpta regler mot just taktiska konkurser.

Herr talman! Sammanfattningsvis vill vi socialdemokrater förebygga skuldsättning, ge människor en verklig väg tillbaka, se till att försäkringarna fungerar när livet krisar och sätta stopp för konkurser som används för att fuska och exploatera.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 8.

Herr talman! Vi debatterar i dag civilutskottets betänkande CU15, som är ett motionsbetänkande om ersättningsrätt och insolvens- och utsökningsrätt. Det är ett omfattande betänkande med ett stort antal motionsyrkanden inom flera varandra närliggande områden: skadestånd, brottsskadeersättning, skuldsanering, utmätning och preskription.

Här är det viktigt att understryka att detta att motioner avslås inte betyder att frågan saknar betydelse. Det betyder framför allt att vi har en proaktiv regering som bedriver ett omfattande reformarbete.

Herr talman! På söndag infaller internationella brottsofferdagen. Det är en dag som påminner oss om att rättsstaten ytterst visas i hur vi behandlar dem som har utsatts för brott. Brottsoffer ska få upprättelse och inte behöva jaga sin egen ersättning.

I dag lämnas brottsoffer alltför ofta åt sitt öde när de ska få ut det skadestånd som de har rätt till. Det är fullständigt orimligt att den som har utsatts för brott också ska behöva jaga sin egen förövare för att få ut den utdömda ersättningen.

Med en moderatledd regering får vi ändring på detta. När en dom om skadestånd har vunnit laga kraft ska brottsoffret kunna få sin ersättning direkt, utan att först behöva driva processen vidare och ensam jaga den som har utsatt honom eller henne för brott. Brottsoffermyndigheten bör självklart betala ut ersättningen och därefter kräva tillbaka beloppet av gärningspersonen.

Detta är en tydlig systemförändring där ansvaret flyttas från brottsoffer till staten. Det är en del av det paradigmskifte som genomförs inom kriminalpolitiken, där brottsoffer, inte förövare, står i centrum. Detta borde ha varit en självklarhet för länge sedan, men under våren kommer en proposition till riksdagen där det kan bli verklighet.

Den utredning som ligger till grund för propositionen innehåller också förslag som innebär underlättad frivillig betalning av brottsskadestånd genom nedsättningar, slopade avgifter vid snabb betalning och begränsningar av ytterligare utmätningsförbud, så att fler ersättningar kan tas i anspråk till förmån för brottsoffer, för det är rättvist. Det stärker brottsoffers faktiska möjligheter att få betalt och inte bara få rätt i domstol.

Herr talman! När vi talar om brottsoffer måste vi också tala om våldets olika former. Så sent som i dag fattade regeringen beslut om en proposition om att kriminalisera psykiskt våld. Det är en viktig reform, för våld är inte bara fysiskt. Det kan vara systematiskt kontrollerande, nedbrytande och framför allt ekonomiskt.

Ekonomiskt våld är en realitet i många relationer. Det kan handla om att en partner skuldsätter den andra, kontrollerar inkomster, hindrar tillgång till bankmedel eller manipulerar den gemensamma ekonomin. När en sådan relation upphör aktualiseras dessutom en bodelning där tillgångar och skulder ska fördelas. Om ekonomiskt våld har förekommit kan den utsatta parten gå in i bodelningen med omfattande skulder i sitt namn, helt utan ekonomiska marginaler. Samtidigt finns det ett brott och ett skadeståndsanspråk där frågan om ersättning blir avgörande.

Här möts på något sätt civilrätten och kriminalpolitiken. Då gäller det att vi får ordning på bodelningar och på det ekonomiska våldet för att kunna möta de allvarliga ekonomiska konsekvenser det kan få för den enskilde, och vi måste stärka skyddet mot våld i nära relationer. Då måste ersättningssystemet fungera i praktiken. Då får inte brottsoffer utlämnas till ytterligare processer för att få ut ersättning.

Herr talman! En stor del av detta betänkande handlar om överskuldsättning. Hushållens skulder har under lång tid ökat mycket. Här vill jag dock påpeka att det inte nödvändigtvis är dåligt att ta lån. En fungerande lånemarknad är tvärtom en förutsättning för en fungerande ekonomi. En fungerande lånemarknad är viktig för att människor ska kunna köpa en bostad och för att människor som inte har tillgång till kapital på andra sätt ska kunna göra större investeringar. Det är viktigt i vårt samhälle att det finns en god möjlighet att låna pengar.

Men den stora ökningen av konsumtionslån utan säkerhet – de så kallade blancolånen har nästan fördubblats på tio år, herr talman – är ett stort problem. Det leder till att människor sätts i kläm. Det är en utveckling som riskerar att leda till långvariga skuldproblem och i värsta fall social utsatthet.

Här agerar regeringen på flera fronter. För det första har konsumentskyddet redan stärkts kraftigt. Banktillstånd krävs numera för att lämna eller förmedla konsumtionslån. Ränte- och kostnadstaket har utvidgats till att omfatta fler konsumentkrediter. Räntetaket har sänkts från 40 till 20 procentenheter över referensräntan, och möjligheten att förlänga löptider har begränsats.

För det andra har ränteavdraget för denna typ av skadliga lån utan säkerhet trappats av. Det är nu helt avskaffat från och med 2026. Det är inte rimligt att riskfyllda konsumtionslån utan säkerhet ska uppmuntras genom skatteavdrag. Detta har vi nu fasat ut.

För det tredje har regeringen tillsatt en stor utredning om bland annat så kallade evighetsgäldenärer. Utredningen ska analysera och ta fram förslag om absolut preskription, ändrad avräkningsordning så att kapital betalas före ränta och avgifter samt förändringar i skuldsaneringsreglerna för att långvarigt skuldsatta ska kunna ta sig vidare. Detta är ett genomgripande arbete. Det är inte punktvisa insatser utan en systematisk översyn av hur vi förebygger och hanterar överskuldsättning.

Herr talman! Vi har också stärkt den finansiella stabiliteten genom att lägga in centrala kreditrestriktioner, exempelvis amorteringskrav och bolånetak, i lag. Vi höjer bolånetaket till 90 procent av bostadens värde för den som köper en ny bostad. Det skärpta amorteringskravet tar vi sedan bort, medan det ursprungliga amorteringskravet ligger fast.

Att minska amorteringskravet just för den grupp som köper sin första bostad – det är ofta småbarnsfamiljer – stärker hushållens ekonomi och minskar risken för ytterligare riskfyllda krediter. Samtidigt begränsas tilläggslånen på bostaden till 80 procent av bostadens värde för att upprätta en god amorteringskultur över tid och minska risken för för stora lån.

Riksbankens roll i makrotillsynen stärks genom att den får ett större ansvar för den kontracykliska kapitalbufferten. Genom detta stärker vi att bankerna bygger upp motståndskraft i goda tider, så att de kan stå stadigt när konjunkturer vänder. Det är en ansvarsfull makrotillsyn och en viktig del i att minska risken för framtida finansiella kriser.

Herr talman! Detta är en avvägd reform för att sänka trösklarna till arbetsmarknaden, värna en sund amorteringskultur och säkra stabiliteten i det finansiella systemet.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga: Brottsoffer ska få ersättning utan att driva processen själva. Skuldsatta hushåll behöver skydd mot oansvarig kreditgivning. Båda delarna handlar om rättsstatens trovärdighet. Där arbetar regeringen brett, långsiktigt och systematiskt.

Mot den bakgrunden vill jag yrka avslag på samtliga motioner som behandlas i betänkandet.

Fru talman! De senaste åren har varit påfrestande för landets hushåll. Priserna på el, mat och boende har skjutit i höjden. För många familjer handlar det inte längre om att få pengarna att räcka till semester eller sparande, utan det handlar om att få dem att räcka månaden ut.

Var tredje svensk uppger i dag att de känner oro över sin ekonomi. När marginalerna försvinner tvingas människor ta till desperata lösningar. Snabblån med skyhöga räntor har blivit en sista utväg. Konsekvensen ser vi tydligt. På bara fem år har skulderna hos Kronofogden ökat med 70 procent. Två barn i varje skolklass har i dag föräldrar med skulder hos Kronofogden. Det är inte en slump. Det är ett resultat av en utveckling där allt fler har halkat efter.

Fru talman! Sverige befinner sig i en skuldkris, och den kräver politiskt ansvar. Vänsterpartiet föreslår därför flera konkreta och kraftfulla åtgärder för att bryta skuldspiralen.

En sådan åtgärd är att skuldsaneringsprocessen ska kortas från fem år till tre år. Fem år är en evighet för den som redan kämpar. Tre år är fortfarande ett stort ansvar, men det är en realistisk väg tillbaka. En annan åtgärd är att en slutlig preskriptionstid för skulder ska införas, precis som i Finland. Ingen människa ska bära gamla skulder som en livstidsdom. Vi måste ge överskuldsatta en verklig chans att kunna börja om och bygga upp sin ekonomi.

Men vi måste också ta itu med orsaken. Oseriösa aktörer som lånar ut pengar till människor utan betalningsförmåga ska inte kunna fortsätta tjäna pengar på deras utsatthet.

Hushållens överskuldsättning är mer än en ekonomisk fråga. Det är en fråga om trygghet. Ingen ska behöva känna sig fångad i en oändlig skuldspiral. Ingen ska behöva leva med ständig ekonomisk ångest. Det är dags att agera.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation 8.

Fru talman! Vi kristdemokrater säger: Ingen människa är en siffra i en balansräkning. Varje person har ett unikt, okränkbart värde och ansvar. Därför måste vi ha ett rättssystem som bär spår av både rättvisa och ödmjukhet gentemot utsattheten – inte det ena eller det andra utan båda, samtidigt och hand i hand.

I dag är det inte lätt att planera sin ekonomi. Vi ser att det finns olika delar som gör att det blir svårt att planera, både för företag och för enskilda. Vi har haft en pandemi. Detta med elpriserna hände 2022. Det har varit räntehöjningar och inflation. Ja, vi kan noga tänka oss att det kommer mer i framtiden som gör att det blir svårt för människor att planera sin ekonomi. Planeringssvårigheterna gör det också svårt att förutse hur många konkurser det blir i Sverige och hur många enskilda som får problem med att betala sina skulder.

Vad är den största orsaken till att en person blir överskuldsatt? Man kan tänka sig att det är överkonsumtion, men det är inte så. Det är till exempel att man hamnar i tillfällig arbetslöshet, sjukdom eller skilsmässa. Det är alltså ett stort avbräck rent ekonomiskt som kanske gör att man hamnar i den situationen. Det behöver alltså inte betyda att den enskilde har gjort något felval, utan det kan vara omständigheter som gör att man faktiskt hamnar där.

Att inte kunna betala sina skulder tror jag är oerhört krävande både för de företag som blir drabbade och för privatpersoner. Ibland är det svårt att utröna om den enskilde är den enda som är skyldig till att den inte kan betala sina skulder eller om det är någon annan som är delansvarig.

Har bolag som accepterat krediten gjort en acceptabel prövning, som man bör göra? Har bolaget haft tillgång till alla fakta i form av den enskildes hela skuldbild? Givetvis är den enskilde alltid den som bör ha ansvaret och som därmed bör göra allt i sin makt för att betala tillbaka sina skulder. Men det kanske inte alltid är den enskilde som ensam bär ansvaret.

Som vi har hört förut betalar man i dag räntor och avgifter innan man betalar av sin skuld. Precis som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har varit uppe i talarstolen och sagt borde vi ändra avräkningsordningen. Precis som Moderaterna talar om finns det en utredning som tittar på hur man kan göra detta på bästa sätt. Där är opposition och majoritet överens. Man måste kunna göra avräkningar på ett annat sätt, så att man betalar av sin skuld innan man betalar avgifter och räntor. Vi kristdemokrater tycker att det är en bättre ordning än att man hela tiden bara betalar räntor och avgifter och aldrig kan betala av sin skuld.

Vänsterpartiet har även en punkt när det gäller slutlig preskriptionstid. Det är likadant där. Opposition och majoritet är överens om att det behöver ses över. Det finns en utredning som tittar på detta. Det betyder att vi kanske under nästa mandatperiod i denna kammare kommer fram till att vi ska titta på vilken preskriptionstid vi ska ha. Vänsterpartiet föreslår 15 år. Vi kristdemokrater hade en liknande del under förra mandatperioden. Det var också 15 år. Vi tror att det är ganska bra att man kan se att människor kan starta om sin ekonomi och inte föra med sig detta hela tiden.

Socialdemokraterna pratade om skuldsaneringstiden. Man vill minska den från fem år till tre år. Vi håller med om det. Det är alldeles utmärkt. Fem år är en ganska lång tid. Det är inte som så att man sitter i skuldsanering det första året man har skulder, utan man har levt med skulderna väldigt länge. Jag tror inte att det hjälper någon att man gör detta i fem år i stället för i tre år. Man har redan tagit smällen som person. Man har gått med skulder ganska länge. Det tar nog emot väldigt mycket för människor att begära en skuldsanering – det vill jag nog påstå.

Sedan måste jag ändå säga att Vänsterpartiet på något sätt slår in öppna dörrar. Man pratar om att det är priset på maten som är problemet. Regeringen har lagt fram ett förslag om att matmomsen ska minska. Priset på el är problemet, enligt Vänsterpartiet. Det var lägre 2025 än 2022. Då kanske det är som så att vi har lättat på plånboken för det enskilda hushållet.

Jag tycker att motionerna i stora delar är ganska bra, och jag tror att många av dem kommer att uppfyllas om vi gemensamt hjälps åt. Men i det här läget jobbar regeringen med mycket av detta, och då tycker jag att man ska avslå dem. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 februari.)