En svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster

Herr talman! Jag vill inleda denna debatt med att citera Evert Taube. De här textraderna kan vi alla: "Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill Jorden vi ärvde och lunden den gröna Vildrosor och blåsippor och linblommor och kamomill Låt dem få leva, de är ju så sköna" Men även om det är vackert, sant och värt att kämpa för vore det att förringa den här frågan att säga att det är vad det handlar om, för det handlar om så mycket mer. Det handlar om det som den svenske forskaren Johan Rockström tillsammans med en stor grupp andra forskare skrev om i tidningen Nature, om planetens gränser, där en gräns handlar om just biologisk mångfald. Det Rockström beskriver är ekosystem som komplexa nät av arter som agerar tillsammans och cirkulerar, bearbetar och uppgraderar grundämnen till näringsämnen. Utan en mångfald av arter fungerar det inte. När arter försvinner sluter sig nätet igen, anpassar sig och ser ut att fungera som tidigare. Men för varje gång en art försvinner blir nätet tunnare och systemets motståndskraft minskar. Slutligen "kraschar" det, och produktionen upphör. På så sätt är också den biologiska mångfalden nyckel till motståndskraft mot klimatförändringarna. Därför är krisen för den biologiska mångfalden akut och berör vår egen överlevnad. Den mat vi äter, den luft vi andas och det sötvatten vi behöver, byggnadsmaterial, energi och mer därtill, produceras av ekosystemen. I FN-konventionen om biologisk mångfald, som skrevs i Rio 1992 och som utvecklades i Nagoya 2010, har världens länder enats om att miljöer som är viktiga för hotade arter ska skyddas. Vi socialdemokrater står bakom konventionen om biologisk mångfald och överenskommelsen i Nagoya. För att klara Nagoyamålen måste Sverige arbeta med nya metoder och former av skydd parallellt med att öka bevarandet på det klassiska sättet med naturreservat och nationalparker. Vi vill också se fler marina reservat för att klara målet att skydda 10 procent marina områden. Alla länder världen över har unika områden som det finns ett globalt värde i att bevara. Indonesien har regnskogarna på Borneo, Australien har Stora Barriärrevet och Indien har djunglerna kring Himalayas sluttningar. Här i Sverige har vi ett viktigt globalt uppdrag att förvalta den världsunika skandinaviska taigan, alltså barrskogsbältet. Herr talman! Det ska finnas en balans mellan det allmännas rätt att bevara värdefulla naturmiljöer och den enskildes rätt att bruka sin egen mark. För oss socialdemokrater har det alltid varit lika viktigt att bevara tillfällen till sysselsättning och inkomst från skogen som att säkerställa att vårt naturarv bevaras till kommande generationer. Denna balans är skör men absolut nödvändig för att bevara både jobb och biologisk mångfald. Skogen ska skötas så att den långsiktigt ger god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls och hänsyn tas till det allmännas intressen. En viktig fråga är hur tillväxten ska kunna öka utan att miljöhänsynen minskar. Vi menar att delar av den produktiva skogen kan skötas med en särskild miljöhänsyn. De skogsvårdande insatserna som röjning, gallring och återplantering behöver öka. Det behövs en modern skogsvårdslag som säkerställer balansen mellan miljömål och produktionsmål och som tydliggör behovet av skogsvårdande insatser och skogens roll i klimatpolitiken. Den biologiska mångfalden är en viktig del av flera av riksdagens beslutade miljömål. De senaste åren har både Naturvårdsverket och regeringen i budgetpropositionen konstaterat att med nuvarande beslutade åtgärder uppnås inte 14 av de 16 miljömålen före målåret 2020, ett målår som regeringen befäster i miljömålspropositionen 2010. I förra veckan deltog jag i ett seminarium i samband med att OECD kritiserat Sverige för att vi inte klarar våra miljömål. Där angav Lena Ek att denna nu debatterade proposition skulle innehålla lösningen på hur vi ska nå 10 av de 14 miljömål som vi annars inte når. Hon lyfte i sitt engelska tal fram propositionen som ett "lagstiftningspaket" för att klara miljömålen. Problemet för mig är att jag inte ser detta när jag läser propositionen. Var finns lösningarna? Var finns åtgärderna? Vi har i den av regeringspartiernas företrädare ofta hyllade Miljömålsberedningen arbetat intensivt för att få fram förslag för att klara miljömålen och vårt åtagande i FN:s konvention om biologisk mångfald. Men denna proposition om biologisk mångfald är ett tydligt exempel på hur förändringarna i det svenska miljömålssystemet, som den borgerliga regeringen drev igenom förra mandatperioden, hittills har lett till att miljöarbetet har tappat fart. Regeringen ger uppdrag till den parlamentariska beredningen. Miljömålsberedningen, med små resurser och kort om tid, utreder etappmål och hur målen ska nås. Under tiden står alltför mycket i vänteläge. Regeringen levererar inte tillräckligt med aktiva åtgärder, och myndigheterna lämnar inga förslag till regeringen i avvaktan på nya etappmål. När Miljömålsberedningen sedan presenterar förslag till regeringen visar det sig att dessa inte är förankrade, trots att regeringspartierna har representanter i Miljömålsberedningen. Vi är tillbaka där vi började. Det är nya förlorade år för miljön. Miljömålsberedningen föreslog nämligen att vi ska skydda 20 procent av landytan i Sverige. Regeringen har anammat det förslaget, och det är bra. Men Miljömålsberedningen hade en mycket noggrann beräkning på hur detta skulle gå till. Genom att addera skyddad hektar i en rad befintliga åtgärder med det vi kan skydda med hjälp av ett antal nya metoder, som beredningen föreslog, fick beredningen ihop 20 procent av landytan. Regeringen har i den proposition som nu är lagd på riksdagens bord plockat bort och sagt nej till ett antal av de åtgärder som beredningen föreslog i bred samverkan men får ändå summan att motsvara 20 procent av landytan. Vad är det här för siffertricksande? Är det seriöst? Kan någon från regeringssidan förklara hur det hänger ihop? Det är också så att det inte bara är mängden mark som ska skyddas enligt FN-överenskommelsen om biologisk mångfald. Det handlar också om kvaliteten, vilken mark som ska skyddas. Det ska vara mark som är viktig för biologisk mångfald, och den ska vara representativ. Det ska vara rätt biotoper som skyddas - det ska vara områden av särskilt stor betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. En viktig del i den svenska planen för att nå målet är de frivilliga avsättningar som skogsbolagen gör. Det är nödvändigt för att Sverige ska klara målet. Skogsbolagen får självklart välja att spara den skog de vill, eftersom det är just frivilliga avsättningar. Men om staten ska kunna räkna in dem som en del av det vi ska skydda enligt FN-konventionen behöver vi ha koll på kvaliteten på de frivilliga avsättningarna. Därför är det viktigt att de är permanenta och att bolagen inte bara flyttar skyddet mellan skogar som står i väntan på slutavverkning. Det är också viktigt att det finns en vetenskaplig bedömning av om de frivilliga avsättningarna verkligen är värdefull skog med stor biodiversitet, som FN-konventionens strategiska plan kräver. Därför bör kvaliteten på de frivilliga avsättningarna granskas innan de räknas in i det svenska åtagandet. Regeringen bör, i enlighet med Miljömålsberedningens förslag, göra denna granskning i dialog med skogsbolagen så att de frivilliga avsättningarna blir just transparenta, kontinuerliga och kvalitativa nog att vara en del av Sveriges uppfyllande av mål 11 i den strategiska planen. Men det förslaget överlevde inte processen i Regeringskansliet - trots att det var framtaget i Miljömålsberedningen i bred enighet mellan partierna. Herr talman! Resultatet är att åtta år av regeringsmakt inte har lett till åtgärder som kan göra att miljömålen nås till 2020. Kort tid återstår, och för att klara miljömålen krävs ett betydligt mer aktivt, åtgärdsinriktat arbete - något mycket ambitiösare än detta som den moderatledda regeringen nu presenterat kring biologisk mångfald. Krisen för den biologiska mångfalden är akut och berör vår egen överlevnad. Den mat vi äter, den luft vi andas och det sötvatten vi behöver, byggnadsmaterial, energi och mer därtill produceras av ekosystemen. Den biologiska mångfalden är en motståndskraft mot klimatförändringarna. Därför räcker det inte med stora ord, utan nu krävs åtgärder som på riktigt kan göra skillnad i rätt tid. Jag står självklart bakom alla socialdemokratins förslag till åtgärder men vill för tids vinnande yrka bifall endast till reservation nr 8. (Applåder)

Herr talman! Efter den här propositionen kan regeringen inte gärna skylla på att man inte förstod bättre, att man inte visste att vi är beroende av friska ekosystem som förser oss med luft, rent vatten, mat, energi, råvaror, klimatreglering och många av de andra ekosystemtjänster som vi ofta tar för givna trots att vi är helt beroende av dem för att kunna leva ett gott liv, eller ett liv över huvud taget. Ibland ställer politiker miljön mot jobben, tillväxten, välfärden eller vad det nu kan vara, ungefär som om miljön var någonting vi kunde välja bort för att få mer av någonting annat. I själva verket är det precis tvärtom: Utan en frisk miljö har vi snart heller ingen tillväxt eller vad det nu var vi strävade efter. Med den här propositionen visar regeringen att man har den insikten, i alla fall i teorin. Propositionen innehåller en många gånger alldeles ypperlig retorik om värdet av ekosystemtjänster, vikten av att värna dem och den biologiska mångfald som är en grundförutsättning för ekosystemens långsiktiga kapacitet att leverera ekosystemtjänster. Men trots den goda retoriken är de förslag man lägger fram helt otillräckliga om man på allvar vill värna den biologiska mångfalden och de ekosystemtjänster man nyss har hyllat. Även om friska ekosystem i längden är en förutsättning för allt vi håller kärt ska jag inte förneka att det kortsiktigt kan finnas en hel del målkonflikter. På kort sikt kan det vara lönsamt att hugga ned all skog, fiska upp all fisk, gräva upp alla mineraler och lämna en fattigare värld till barn och barnbarn. Långsiktigt är det förstås vansinne, men kanske förklarar det varför den här propositionen till största delen stannar vid retorik. Låt oss ta skogen som exempel. Vill vi ha en stark skogsnäring också i framtiden behöver vi skogar med mångfald, robusta skogar som står pall för insektsangrepp, stormfällningar och annat som följer i klimatförändringarnas spår. Här och nu kan det däremot vara mer lönsamt att fortsätta med idel hyggen och plantager, trots att det blir mer sårbart. I det läget väljer regeringen den kortsiktigt mest bekväma vägen och slår fast att vi ska fortsätta med den politik som lett fram till dagens miljömålsfiasko. I dag misslyckas vi med 14 av 16 miljömål - det är ett fiasko - bland annat alla som är knutna till biologisk mångfald. Vi kan inte gärna skylla på andra länder, utan det är i hög grad vi själva som bestämmer om vi vill klara den biologiska mångfalden i Sverige eller inte. Efter all insiktsfull retorik om värdet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster som läggs fram i propositionen skulle man kunna tro att regeringen också lägger fram en rad förslag på hur vi ska nå de miljömål kopplade till biologisk mångfald som vi misslyckas med i dag - men icke. Två lagförslag lägger man fram: en uppluckring av biotopskyddet för småbiotoper i odlingslandskapet, som med den här utformningen rent av riskerar att försämra skyddet av den biologiska mångfalden, och därutöver en smärre ändring i skogsvårdslagen, som är bra men ärligt talat ingen revolution. Det är de konkreta lagförslag man lägger fram. Sedan gör man en rad bedömningar av typen "det här är viktigt, och det ska vi hålla ögonen på". Något mer konkret är de planer man lägger fram för att synliggöra värdet av ekosystemtjänster, till exempel vägledningar till myndigheter och andra aktörer så att de bättre kan jobba med ekosystemtjänstbedömningar. Det förslag från utredningen om ekosystemtjänster som jag satte störst hopp till, nämligen att öka synligheten av hållbarhetsfaktorer i underlag för finanspolitiska beslut genom att redovisa hållbarhetsindikatorer i rapporter om den ekonomiska utvecklingen, skjuter regeringen däremot på framtiden. Det är synd. I propositionen redogörs också för de etappmål som regeringen satt upp för att skydda natur. För marina områden har man bestämt sig för att skydda 10 procent av arealen, trots att man i internationella förhandlingar tidigare drivit 15 procent, och trots att forskningen indikerar att vi snarare borde upp mot 20 procent. Även om marina skyddade områden kortsiktigt kan komma i konflikt med fisket innebär skydd av barnkammare och andra viktiga områden för fisken i förlängningen att vi får starkare fiskbestånd i framtiden. Det finns mycket att vinna på högre ambitioner. Sverige borde minst skydda 20 procent av våra havsområden. För land och sötvatten säger regeringen att man ska skydda 20 procent av arealen, men skrapar vi lite på ytan ser vi att det bygger på en hel del kreativ bokföring. De ytterligare arealer man räknar upp som ska skyddas når inte upp till 20 procent, utan för att nå dit räknar regeringen också med en hel del andra instrument. Det är strandskyddet, som bara skyddar mot bebyggelse och som vi för en stund sedan diskuterade att regeringen vill luckra upp ytterligare. Vi har den generella miljöhänsynen inom skogsbruket, som handlar om skydd av den brukade skogen och inte om skyddade områden. Vi har också skogliga impediment, som bara delvis är skyddade mot åtgärder som kan skada dem. Om man börjar räkna med alla de här sakerna för att nå upp till det mål man säger sig nå är skyddet inte mycket värt. Det är faktiskt direkt vilseledande. Skyddet är dessutom starkt koncentrerat till vissa naturtyper, som till exempel fjäll, trots att vi lovat internationellt att vi ska skydda områden som är biologiskt värdefulla och ekologiskt representativa. Att vissa värdefulla naturtyper är klart underrepresenterade i skyddet vet vi redan i dag - det krävs ingen ytterligare utredning för att slå fast det. En naturtyp som är klart underrepresenterad i dagens skydd är den produktiva skogen. Det är också dit många av de hotade arterna i Sveriges natur är knutna. Menar vi allvar med våra internationella åtaganden för biologisk mångfald och våra egna miljömål behöver vi skydda betydligt mer skog. Då duger det inte att slå fast att vi ska fortsätta skydda skogar i dagens takt, den takt som dömts ut av Naturvårdsverket som otillräcklig för att nå miljömålen. Miljöpartiet menar att det långsiktiga målet ska vara att skydda 17 procent av den produktiva skogen. Förutom att skydda fler skogar behöver vi öka hänsynen till naturvärden och sociala värden i den brukade skogen. Fler skogsägare som vill bruka sin skog hyggesfritt kan vara ett sätt, men vi behöver också större hänsyn i det konventionella trakthyggesbruket. Dagens lagstiftning har visat sig inte vara tillräcklig för att klara miljömålen, och efterlevnaden har i många fall visat sig brista. Jag tror i och för sig att de allra flesta markägare vill väl, men när det som i dag i praktiken knappast finns några sanktioner är det inte så märkligt om en och annan tar genvägar. Därför behöver vi en ordentlig översyn av skogsvårdslagen utifrån vad som krävs för att klara våra egna miljömål och våra internationella åtaganden. Herr talman! Jag var övertygad om att jag skulle dra över tiden och att det var lagom att sätta punkt här. Jag inser nu att jag har en minut kvar - jag skulle kunna fylla den med allt annat. Jag kanske kan tala lite mer om ekosystemtjänster och tillväxt. De av oss som hörde delar av debatten som partiledarna hade tidigare i dag hörde att det var mycket snack om tillväxt. Därför tycker jag att det är spännande att läsa den ekosystemtjänstutredning som ligger till grund för det här betänkandet. Utredningen skriver mycket om att vi måste kunna titta på andra faktorer än bara ekonomisk tillväxt. Den skriver så här: "Om man fokuserar på att maximera bruttonationalprodukten (BNP) blandar man ihop mål och medel. På så sätt osynliggörs naturen som grundförutsättning för välfärd och välbefinnande." Det är ett misstag, menar jag. Jag nöjer mig därmed med att yrka bifall till reservation 1. (Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi som bekant MJU27, En svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster . Sverigedemokraterna har i detta betänkande inkommit med sex reservationer som partiet givetvis står bakom, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 5. Herr talman! I tidigare debatter har jag flera gånger framfört att en av förutsättningarna för en långsiktig och hållbar miljöpolitik är kopplad till ett lands välstånd och tillväxt. För mig är det helt uppenbart att rikare länder på ett bättre sätt och mer aktivt jobbar med kraftfulla miljöreformer än fattiga länder, där befolkningen måste kämpa var dag för att ens sätta mat på bordet. Precis som Helena Leander sade i ett tidigare anförande har det här diskuterats på förmiddagen under partiledardebatten, då med anledning av Miljöpartiets mål: en ekonomi som inte bygger på tillväxt. Det är deras nya paroll. Jag tycker det var bra att den debatten fördes. Den var ganska klargörande. Jag menar att ekonomisk tillväxt såklart gynnar reformer för biologisk mångfald, som vi diskuterar här i dag, och att välstånd ger utrymme för långsiktig planering och genomtänkta prioriteringar. Herr talman! De betande djuren blir allt färre i Sverige, och detta menar vi är ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden. De svenska ängs- och betesmarkerna har minskat kraftigt de senaste hundra åren. Många växter lever och frodas i de markerna, vilket gynnar ett rikt insekts- och djurliv. Att bevara de här ekosystemen ger förutom höga naturvärden också kultur- och skönhetsvärden och förutsättningar för attraktiva landskap att bo och vistas i. Vi önskar oss därför en handlingsplan för att öka mängden betande djur. Vi vill också att värdet av skogsbete, fjällbete, skärgårdsbete och så vidare ska kartläggas genom en betesresursinventering. En sådan inventering skulle ge en bild av de värden som skulle kunna tas till vara med modernt jordbruk i kombination med traditionella kunskaper. Att bruka utmarksbetet skulle kunna generera jobb på landsbygden. Att ha djur på de mycket stora arealerna utmarksbete som finns i Sverige skulle också ge positiva effekter för den biologiska mångfalden, inte minst genom att många svampar och andra organismer trivs och frodas i de betande djurens spillning. Djuren som vistas på utmarksbeten lever också i en trivsam miljö och har ofta ett mycket gott liv som tillgodoser deras behov. När det gäller utmarksbetet vill jag särskilt lyfta fram fäbodbruket som, förutom att det levandegör en del av det svenska kulturarvet, bevarar svenska lantraser i sin verksamhet. Dessa lantraser, till exempel fjällko och rödkulla, riskerar annars utrotning. Den svenska fjällkon har långa anor i Sverige, och dess släkte är väl anpassat till vårt lite kallare klimat. Man tror att rasen härstammar så långt tillbaka som till vikingatiden. Mjölken från fjällkon har unika egenskaper jämfört med de vanliga mjölkraserna i det svenska jordbruket och är särskilt lämpad för tillverkning av ost. I dag är rasen tyvärr hotad, och ett alldeles för lågt antal individer kvarstår. Det finns särskilda stöd som utgår för att bevara fjällkon, men insatserna har tyvärr inte gett önskat resultat. Vi vill därför intensifiera insatserna för att rädda fjällkon och andra hotade lantraser från utrotning. Herr talman! Den biologiska mångfalden i världens hav är på många platser hotad, då våra hav ofta dammsugs på vissa arter av fisk och skaldjur. Efterfrågan på fisk ökar ju snabbt globalt i och med att folk både blir fler och får ett högre välstånd. För att minska trycket på överfisket i våra hav menar vi att expanderad fiskodling är vägen framåt. Utveckling på området sker i Sverige. Förhoppningsvis kommer framför allt landbaserad fiskodling att bli en växande sektor där man kan undvika problematiken med övergödning och förstörda bottnar i våra vatten. Vi vill ta ett helhetsgrepp om vattenbruket och stimulera framväxt av den här branschen. Detta skulle också kunna generera tusentals nya landsbygdsjobb i Sverige. Samtidigt kan man minska trycket på fisket i samband med att efterfrågan på fisk ökar. I Sverigedemokraterna stöder vi också gärna projekt som leder till bättre förutsättningar för vandringsfisk. Man kan jobba med att öppna upp vandringshinder, återställa lekplatser, installera laxtrappor och mycket annat. Lyckade försök med ålrännor, vinklade rensgaller och andra enklare åtgärder har gjorts i Ätran. Ett annat sådant projekt är Hertingprojektet i Falkenberg där man, förvisso med en del möda, kunnat återställa ålens och andra fiskarters vandringsleder. En tydlig återhämtning av ål har noterats, och detta får anses vara ett lyckat projekt som med fördel bör kunna implementeras i fler vattendrag. Herr talman! I en av reservationerna som jag lämnat till betänkandet lyfter vi fram EU:s roll i viltförvaltningen. EU:s klåfingrighet menar vi ställer till det gällande den biologiska mångfalden genom fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet. Jag menar att svensk viltförvaltning före EU-inträdet var att betrakta som en av världens bästa förvaltningar och att det är rimligt att tro att svenska myndigheter har den bästa kännedomen om just våra unika förutsättningar. Som exempel skulle man kunna nämna skarvbeståndet. Skarven är en fågel som förstör många öar ute i skärgården, vilket de flesta av oss säkert har sett. Den ställer också till det för fisket genom att den äter upp stora mängder fisk. I praktiken har det blivit ogörligt att förvalta dessa skarvbestånd. Vi menar därför att fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet ska skrotas eller åtminstone reformeras för att återföra beslutsmakten över viltförvaltningen till Sverige. Slutligen ska jag säga några ord om allemansrätten. Allemansrätten är en fin tradition vi har i Sverige. Ibland blir det dock så att den utnyttjas av mindre seriösa aktörer. De senaste åren har det blivit vanligare att mindre nogräknade företag ägnar sig åt att utnyttja allemansrätten och sedan lämnar markägaren att själv sörja för de skador som har uppstått. Det kan handla om nedskräpning och skador på naturen i samband med vinstdrivande näringsverksamhet, inte sällan kopplat till tältläger. Vi menar därför att regeringen bör tillsätta en utredning för att konkretisera vad allemansrätten innebär, och den bör främst fokusera på att fastslå skillnaden mellan äganderätt och allemansrätt. I detta måste det givetvis bli enklare för en markägare att avhysa ovälkomna gäster som överutnyttjar allemansrättens gästfrihet. Det vore önskvärt att en gång för alla införa en särskild lag om allemansrätten, så att både privatpersoner och juridiska personer kan fortsätta ha tillgång till naturen, men utan att skada den eller enskilda markägares intressen.

Herr talman! Jag vill börja med att prata om regeringens förslag till ändringar av miljöbalken. Man föreslår undantag från biotopskyddet. Med all respekt för landets jordbrukare, i det här fallet tycker jag att det är väldigt viktigt att vi faktiskt håller fast vid det skydd som vi har. Vi vet att regeringen med nuvarande politik inte kommer att nå 14 av de 16 uppsatta miljömålen. Två av dessa miljömål är Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Jag förstår inte hur de föreslagna undantagen från biotopskyddet för oss närmare att uppnå miljömålen, i synnerhet inte just dessa två miljömål. Därför säger vi i Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet nej till de utökade dispenserna och nej till ändringen av miljöbalken. Jag yrkar därför bifall till reservation 1. Kära meddebattörer och åhörare! Jag är djupt oroad över tillståndet i de svenska skogarna. Ett av våra 16 miljömål är just Levande skogar. Regeringen konstaterar själv att miljömålet Levande skogar inte kommer att nås till 2020 med nu gällande beslut och styrmedel. Regeringens bärande tanke i skogspolitiken har varit frihet under ansvar. Jag ställer mig frågan: I vilken annan sektor ger samhället verksamheten så fria tyglar som just inom skogsbranschen? Jag är helt övertygad om att många skogsägare gör ett viktigt arbete och verkligen vill förvalta sin skog på ett bra sätt. Men som utskottets exkursion i Västerbotten lärde oss för några veckor sedan bor de flesta privata skogsägarna i Sverige inte i det område där deras skog finns. För dem är skogen en investering, en placering, och det är någon annan som förvaltar den. De människor som ser skogen som en investering vill självklart också ha högsta tänkbara avkastning på sin investering. Då är det inte för långsökt att tänka sig att hänsyn till de människor som bor nära skogen och vistas i den inte kommer högst upp på dagordningen. Just därför är det så viktigt att vi politiker sätter tydliga ramar för hur skogen ska brukas i Sverige. Vi har, ärligt talat, fått larmrapport efter larmrapport om tillståndet i de svenska skogarna. För ett par år sedan kom skogsstyrelsens inventering, som visade att närmare 40 procent av de svenska avverkningarna inte håller måttet. Vi vet också att det ytterst sällan blir påföljder för brott mot skogsvårdslagen i Sverige. Skogsbruk i Sverige är en extremt intensiv verksamhet. Det är en industri. I vår lagstiftning står det att det ska finnas en balans mellan miljö och produktion. Vi i Vänsterpartiet tycker inte att det finns en sådan balans i dag. Vi måste ha en tydligare prioritering av miljön. Vi kan inte kortsiktigt prioritera produktion hela tiden, för då har vi till slut ingen hållbar skog kvar med stor biologisk mångfald. Detta visar just det faktum att regeringen med nuvarande politik inte kommer att nå miljömålet Levande skogar. Herr talman! Det är lovvärt att regeringen och utskottsmajoriteten vill se över hur man ska kunna öka skyddet av skogar med höga naturvärden. Men efter att den borgerliga regeringen nu har styrt Sverige i snart åtta år borde man kunna vänta sig lite mer än bara fortsatta utredningar. Vi behöver till exempel högre anslag för skydd av skog. Enligt en undersökning från Världsnaturfonden som kom i fjol ligger Sverige på plats 19 av EU:s 27 länder avseende hur stor landareal skog som är skyddad. Om man ser till hur stor andel av budgeten kopplat till bnp som avsätts för miljöarbete hamnar Sverige på 18:e plats bland EU-länderna. Detta är inte särskilt smickrande placeringar för ett land som Sverige, som ju vill värna skogen och miljön. Med all denna kunskap om läget i våra skogar kan det vara värt att ställa sig några frågor. Tycker vi att det är långsiktighet och hållbarhet som prioriteras i regeringens politik i dag? Är bedömningen fortfarande att det inte behövs några ytterligare styrmedel för att vi ska nå miljömålet om levande skogar? Behövs det verkligen inte mer pengar för att vi ska kunna skydda mer skog? Och är frivilligheten i skogsarbetet fortfarande den framgångssaga som regeringen hävdar, och ska den i så fall spridas till andra näringar? Det vore intressant att höra från de borgerliga i vilka andra industrier vi ska tillämpa frihet under ansvar. Vi i Vänsterpartiet är inte alls överens med den förda politiken. Vi vill ha en mer aktiv skogspolitik, och vi vill avsätta mer resurser för att skydda skog. För de kommande tre åren har vi i vårt budgetalternativ avsatt 1,4 miljarder mer än regeringen för skydd av skog och annan viktig mark. Vi vill dessutom ha en naturvårdsavgift för att dra in ytterligare viktiga resurser för skyddet av skog. Även själva bruksmetoderna måste ta betydligt större hänsyn till människor och miljö. Vi vill till exempel främja alternativa skogsbruksmetoder som kontinuitetsskogsbruk. Självklart ska den som bryter mot våra lagar om skogen också vara beredd på att möta sanktioner. Herr talman! Att skydda mer skog handlar inte bara om att vi ser problemen här i Sverige. Det är också en del av våra internationella åtaganden. Vid det stora mötet i Nagoya i Japan 2010 bestämde Sverige tillsammans med världens övriga länder att 17 procent av våra land- och sötvattenområden ska skyddas och 10 procent av våra kust- och havsområden. Man antog också ett protokoll, som brukar kallas för ABS-protokollet, som reglerar hur främst utvecklingsländer ska kunna få ekonomisk ersättning för de genetiska resurser som de industrialiserade länderna drar nytta av men som nästan alltid kommer från utvecklingsländerna. Jag är dock lite bekymrad över Nagoyaavtalet. Det klubbades för fyra år sedan, men Sverige har fortfarande inte ratificerat det. För att Nagoyaslutsatserna ska kunna bli av på allvar och spela en roll måste minst 50 länder i världen ratificera det, alltså anta Nagoyas slutsatser i sin nationella lagstiftning. I dagsläget är det 36 länder som har gjort det. Vårt grannland har gjort det, Indien har gjort det och en mängd andra utvecklingsländer har ratificerat Nagoyaslutsatserna. Sverige har dock inte gjort det. Jag uppmanar därför alla meddebattörer att trycka på regeringen så att vi fortast möjligt ratificerar slutsatserna från mötet om biologisk mångfald i Nagoya 2010.

Herr talman! I dag gör vi ett viktigt avstamp i det fortsatta arbetet för den biologiska mångfalden genom regeringens beslut om fem nya etappmål, och genom propositionen som vi i dag debatterar om biologisk mångfald och ekosystemtjänster tas stora och viktiga steg framåt. Propositionen utgör en strategi för det fortsatta arbetet med biologisk mångfald och ekosystemtjänster och kommer att bidra till att vi förbättrar möjligheten att nå många av de 16 nationella miljökvalitetsmål som vi har satt upp. Särskilt betydelsefull är strategin bland annat för målen Levande sjöar och vattendrag, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap och sist men inte minst Ett rikt växt- och djurliv. Propositionen omfattar en plan för hur de totalt tio etappmålen som särskilt rör biologisk mångfald ska implementeras. Det handlar om konkreta åtgärder för att skapa en helhetssyn på markanvändning, för att öka miljöhänsynen och variationen i skogsbruket, för att rädda hotade arter och naturtyper samt för att lyfta betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster. Herr talman! Det finns inte utrymme för mig att i denna debatt redogöra för propositionens fulla innehåll och alla de insatser som regeringen föreslår. Därför kommer jag i stället göra ett antal nedslag och lyfta fram några åtgärder och förslag till lagändringar som propositionen innehåller och som jag tycker är särskilt angelägna. Låt mig börja med att lyfta etappmålet om betydelsen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Jag tror att det är helt centralt att synliggöra värdet av naturens artrikedom och de tjänster som våra ekosystem levererar i ekonomiska termer. Alla är vi helt beroende av ekosystemtjänster, och de utgör kan tyckas en alldeles självklar bas för vår ekonomi och vårt välstånd. Men för att nå framgång i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden och säkerställa ett hållbart nyttjande av vår natur är det viktigt att vi blir bättre på att värdesätta ekosystemtjänster i kronor och ören. Genom att göra det blir det tydligt att ett arbete med biologisk mångfald är att investera i de mest grundläggande förutsättningarna för vår ekonomi. I propositionen presenterar regeringen en rad insatser för att synliggöra värdet av ekosystemtjänster. Bland annat bör Statistiska centralbyrån få i uppdrag att analysera vilka delar av offentlig statistik som kan sammanställas för att tillgodose behovet av data om ekosystemtjänster för att kunna ta fram miljöräkenskaper, hållbarhetsindikatorer och bättre miljömålsuppföljning. Detta arbete bör på sikt kunna leda fram till det som Helena Leander efterlyste, nämligen hållbarhetsindikatorer som kan redovisas som underlag till finanspolitiska beslut. Flera åtgärder handlar om att höja kunskapen i offentliga myndigheter och ge bättre vägledning till kommuner och länsstyrelser i syfte att bland annat förbättra hänsynen till ekosystemtjänster i den fysiska planeringen. För att höja kompetensen brett i samhället föreslår regeringen också en nationell samordnare för ekosystemtjänster. Herr talman! Viktigt i arbetet för biologisk mångfald är skydd av värdefulla naturområden. Under Alliansens tid har stora områden getts ett långsiktigt skydd, särskilt skogsmark. Det tidigare delmålet om att jämfört med skyddsnivån 1998 skydda ytterligare 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark har nåtts. Samtidigt har respekten för äganderätten skärpts genom att Alliansen har förändrat ersättningsreglerna så att skogsägare blir fullt ut ersatta för markens fulla värde när marken blir inlöst. Detta är viktigt för att skapa ett incitament hos skogsägare att fortsätta bedriva ett skogsbruk som gynnar den biologiska mångfalden och där naturvärdena blir större. Vid förhandlingarna i japanska Nagoya 2010 om FN-konventionen om biologisk mångfald drev Sverige på för att få på plats ambitiösa målsättningar. Det kanske mest uppmärksammade målet som världens länder enades om var att på global nivå skydda minst 17 procent av land- och sötvattensområden samt 10 procent kust- och havsområden. I Sverige har regeringen fattat beslut om ännu ambitiösare mål, nämligen att vi ska skydda minst 20 procent av land- och sötvattensområden samt 10 procent marina områden. Uppfyllandet av målet förutsätter skydd av mer mark genom både formella och frivilliga avsättningar. Särskilt behöver mer skogsmark avsättas. Därför har regeringen helt i linje med Miljömålsberedningens förslag slagit fast att det formella skyddet av skogsmark med höga naturvärden nedanför den fjällnära gränsen ska öka med 150 000 hektar. Det formella skyddet räcker dock inte, utan skogsbrukets frivilliga avsättningar spelar en viktig roll. Redan i dag har skogsbruket och Sveriges 330 000 skogsägare helt frivilligt och utan ersättning avsatt omkring 1,1 miljon hektar. Det är en fantastisk, stor och viktig insats som förtjänar att uppmärksammas. Vi tror dock att skogsbruket både kan och är beredda att avsätta ytterligare ungefär 200 000 hektar. Det marina skyddet vill vi också öka med 570 000 hektar. Herr talman! Skydd i all ära, men viktigast för den biologiska mångfalden är dock att naturen nyttjas på ett hållbart sätt. Miljöhänsynen i skogsbruket har utvecklats mycket de senaste årtiondena och då särskilt efter det att nuvarande skogsvårdslag trädde i kraft 1994. Den svenska modellen med frihet under ansvar fungerar i grunden väl. Miljöhänsynen i brukandet ökar stadigt och virkesförrådet likaså. För att modellen ska fungera ännu bättre tror jag att det är viktigt att tillsynsarbetet skärps. Därför är det bra att Skogsstyrelsen de senaste åren prioriterat upp tillsynsarbetet. Bra är också att man i propositionen vi debatterar ger Skogsstyrelsen bättre verktyg för en effektivare tillsyn. Skogsstyrelsen ska ges möjlighet att meddela föreläggande eller förbud utan att först ha lämnat råd som inte följts. Vidare menar regeringen att Skogsstyrelsen också ska upprätta en tillsynsplan för att få till en mer effektiv och ändamålsenlig tillsyn. Jag välkomnar också förändringarna i skogsvårdslagen som ska underlätta för de skogsägare som vill bruka skogen på annat sätt än genom traditionellt trakthyggesbruk. Därigenom kan ett mer variationsrikt skogsbruk skapas. Viktigt i arbetet för att utveckla miljöhänsynen blir också det nationella skogsprogram som är på väg fram. Dialog är ett viktigt verktyg för att se till att skogen kan ge oss mer och för att miljöhänsynen ska fortsätta utvecklas på ett bra sätt. Herr talman! En självklar förutsättning för att miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap ska kunna uppnås är ett aktivt och livskraftigt jordbruk. Att jordbruket under lång tid har minskat i Sverige är därför ett allvarligt miljöproblem. Utan betande djur och utan lantbrukarnas arbete med att hålla vårt landskap öppet försvinner livsmiljöer för mängder av arter. Dagens biotopskydd syftar till att bevara småbiotoper som är nödvändiga för hotade djur och växter och innehåller ett generellt skydd för bland annat öppna diken, alléer, stenmurar, åkerholmar och odlingsrösen i jordbruksmark. Syftet bakom skyddet är mycket gott, men dagens regler har blivit föråldrade och tar ingen hänsyn till hur ett modernt jordbruk bedrivs. Diken, stenmurar och odlingsrösen utgör nämligen inte bara värdefulla biotoper utan många gånger allvarliga odlingshinder - hinder som försvårar eller rent av omöjliggör ett aktivt brukande. I de fallen blir skyddsreglerna rent kontraproduktiva då de ju syftar till att bevara biologisk mångfald men leder till att man slutar att bruka marker. Då försvinner ofta livsnödvändiga förutsättningar för många arter. Det räcker nämligen sällan att bara skydda till exempel en stenmur. För att skydda de organismer som lever där krävs ett aktivt jordbruk som ser till att marken brukas runt om så att stenmuren kan hållas torr och solbelagd. Därigenom skapas en miljö som gör att exempelvis fjärilar kan trivas. Därför behöver jordbrukets behov av undantag från biotopskyddet tillgodoses. Därigenom kan bättre förutsättningar för ett aktivt och livskraftigt jordbruk skapas och därmed förutsättningar för att bevara odlingslandskapets biologiska mångfald och uppfylla miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Herr talman! Jag ser att jag redan har överskridit min anmälda talartid, så jag kan inte gå in på ytterligare områden. Jag har dock förmånen att tillhöra en allians och ser därför fram emot att höra mina allianskolleger från Centern, Kristdemokraterna och Folkpartiet redogöra ytterligare för regeringens arbete för den biologiska mångfalden. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och därmed bifall till regeringens proposition och avslag på samtliga motionsyrkanden. (Applåder)

Herr talman! Det gläder mig att höra Johan Hultberg lyfta fram vikten av att synliggöra värdet av ekosystemtjänster. Man kan visserligen diskutera om det alltid är möjligt att värdera dem i kronor och ören eller om vi ibland behöver redovisa dem så att vi som politiker kan ställning till olika storheter sida vid sida. Men den diskussionen kan vi lämna därhän just nu. Det jag tycker är spännande är diskussionen om att redovisa hållbarhetsindikatorer där man på ett eller annat sätt värderar ekosystemtjänster vid sidan av de klassiska ekonomiska måtten, såsom bnp, som underlag för ekonomiska beslut. Jag menar att vi gör ett misstag i dag när vi stirrar oss blinda på att öka bnp som överordnat mål för politiken, som om det vore enda sättet att skapa ett bättre samhälle. Ibland kan det faktiskt vara så att en reform som gör människor lyckliga i stort kan minska bnp i någon mån. Om man då alltid ger bnp företräde får vi kanske ett fattigare samhälle än om vi hade en bredare uppsättning indikatorer som vi tittar på när vi fattar beslut. Det är inte bara flummiga miljöpartister som säger så utan också den utredning om att synliggöra värdet av ekosystemtjänster som ligger till grund för propositionen. Jag började läsa lite grann ur den i mitt anförande. Deras syn är att man blandar ihop mål och medel om man fokuserar på att maximera bruttonationalprodukten. De skriver också att nationalekonomer i allmänhet är överens om att bnp inte mäter välfärd eller välbefinnande. Många initiativ har därför tagits för att utveckla indikatorer för välbefinnande och/eller hållbar utveckling. Ibland tycker jag mig se en panik hos moderater när vi pratar om att bygga upp en ekonomi där tillväxt inte är det överordnade målet och som inte bygger på tillväxt. Även om det fortfarande kan finnas tillväxt behöver det inte vara det överordnade målet. Är detta något som skrämmer Moderaterna?

Herr talman! Ja, Miljöpartiets politik skrämmer mig - det gör den. Jag är väldigt bekymrad över att ett parti som just nu har väldigt goda opinionssiffror säger sig ha som politisk idé att bekämpa ekonomisk tillväxt. Jag tycker att detta är oerhört allvarligt, för tillväxt är ju i någon mening summan av våra framsteg i samhället. Det är alla ansträngningar som företagare och enskilda gör när de jobbar en extra timme och så vidare. Det är genom den ekonomiska tillväxten som vi skapar förutsättningar att bedriva ett ambitiöst miljö- och klimatarbete. Det är tack vare tillväxt som regeringen haft möjlighet att till exempel göra en extra satsning på att skydda värdefull natur - 330 miljoner de kommande åren. Ja, det skrämmer mig därför att ni har som idé att bekämpa ekonomisk tillväxt. Helena Leander var lite mer ödmjuk och svävande här och gav i alla fall uttryck för att ekonomisk tillväxt skulle kunna finnas lite på nåder. Jag tror att målsättningen måste vara att ha en ekonomisk tillväxt för att det skapar viktiga förutsättningar för en aktiv miljö- och klimatpolitik. Naturligtvis måste vi få bättre underlag för vilka investeringar vi ska göra, men vi måste också i större utsträckning ta hänsyn till ekosystemtjänsterna vid till exempel finanspolitiska beslut. Jag är därför glad över propositionen, som tar steg i den riktningen. På sikt kommer den, som jag sade i mitt anförande, förhoppningsvis att leda fram till att vi får bra indikatorer som kan hjälpa oss att fatta kloka finanspolitiska beslut.

Herr talman! Om Moderaterna är rädda för ett parti som har som politisk idé att bekämpa ekonomisk tillväxt kan jag lugna dem. Det partiet står i alla fall inte i den här talarstolen. Här finns däremot ett parti som är starkt kritiskt till att tillväxt har tillåtits bli det dominerande målet för politiken. Jag vill att politiken ska skapa en bra värld för oss som lever här, för dem som lever i andra delar av världen och för dem som lever efter oss. Då kan tillväxt vara ett medel men inte ett mål. Ekosystemtjänstutredningen lyfter fram att man blandar ihop mål och medel när tillväxt tillåts vara det överordnade målet för politiken och hela politiken byggs upp kring det. Det är detta som Miljöpartiet har kritiserat - att vi bygger hela politiken på idén om tillväxt. Det är inte alls samma sak som att tillväxt till varje pris ska bekämpas eller förbjudas. Det finns tillväxt som är bra, och det finns tillväxt som är dålig. Lika onyanserat som det är att säga att all tillväxt är dålig är det att säga att all tillväxt är bra och att man inte ens kan problematisera tillväxtbegreppet. Den akademiska debatten på det här området har kommit betydligt längre än vad den gjort här i riksdagen. Det är bara att konstatera. Jag tror att det är väldigt bra om vi kan redovisa olika ekosystemtjänster - värdet av den natur vi har - vid sidan av andra ekonomiska indikatorer. Då kan det vara så att vi kommer fram till att vissa politiska reformer som vi vill göra och som skulle öka tillväxten här och nu faktiskt skulle göra denna planet fattigare på lång sikt. Så kan det vara. Det är kortsiktigt lönsamt att plocka upp den sista fisken, den sista mineralen och det sista trädet och lämna en fattigare värld till framtiden. Jag säger inte att Moderaterna förespråkar den politiken i alla led, men om man ständigt fokuserar på att tillväxt ska ha företräde oavsett vad som står på spel kan man hamna snett. Jag tycker att vi behöver en mycket mer nyanserad debatt om tillväxt. Jag tror att Ekosystemtjänstutredningen kan vara en väg dit.

Herr talman! Jag konstaterar att Miljöpartiet på sin kongress fattade ett beslut där man sade att man vill skapa ett ekonomiskt system utan tillväxt. Det tycker jag är allvarligt. Jag menar å det bestämdaste att detta skulle äventyra förutsättningarna för bland annat en ambitiös miljö- och klimatpolitik och för att kunna skapa en bättre skola och så vidare. Ett samhälle utan tillväxt blir ett nollsummespel där ingen kan vinna utan att någon annan förlorar och där vi inte kan skydda mer skogsmark utan att vi måste göra neddragningar i äldreomsorgen. Därför tycker jag att det är oerhört allvarligt att vi på den rödgröna sidan har tre partier som är mer eller mindre tillväxtfientliga. Miljöpartiet har gått i bräschen för detta och lagt fram det ena tillväxtfientliga förslaget efter det andra, till exempel om förkortad arbetstid. Jag tror inte att miljön vinner på att alla människor som dag ut och dag in sliter för att skapa en bättre miljö går hem klockan 15. Det blir det inte bättre av. Vi behöver en hållbar tillväxt som gör att resurser växer fram så att vi kan göra investeringar i en bättre miljö. Jag tycker att min regering på ett bra sätt har visat att det går att föra en politik där ekonomisk tillväxt går hand i hand med både sjunkande klimatutsläpp och en ambitiös politik till exempel när det gäller att skydda värdefull natur och annan progressiv miljölagstiftning. Det är oerhört viktigt att vi, till exempel när vi inför ny miljöbeskattning eller ytterligare miljöregleringar, försöker stärka svensk och europeisk konkurrenskraft genom att exempelvis införa lättnader i beskattningen av jobb och företagande. Det är tyvärr där som Miljöpartiet har gett upp tanken om grön skatteväxling. Nu kombinerar man höga miljöskatter med höga skatter på jobb och företagande. Det tror jag varken svensk ekonomi, svenska ungdomar som längtar efter ett jobb eller vår miljö skulle vinna på.

Herr talman! Jag menar, till skillnad från Moderaterna och den moderatledda regeringen, att biologisk mångfald och ekosystem är avgörande för vår överlevnad och grunden för jobb och välfärd. Jag kan tycka att vi borde kunna vara överens om att 14 av 16 miljömål inte nås. Vi borde också kunna vara överens om att det faktiskt finns en grund här i Sveriges riksdag för mer ambitiösa åtgärder. När vi jobbade fram de här åtgärderna i Miljömålsberedningen var det en ganska öppenhjärtig diskussion, och det lades reservationer och annat, där det fanns en oro kring att det som lades fram av Miljömålsberedningen för regeringen inte var tillräcklig ambitiöst. Men i dag vet vi att det finns en grund i Sveriges riksdag för mer ambitiösa åtgärder än vad regeringen har lyckats presentera i denna proposition om biologisk mångfald. Då ministern inte är på plats får man välja att ta upp sina frågor med någon av företrädarna för den sittande regeringen. Jag är lite intresserad av vad som egentligen hände, när det uppenbarligen finns en majoritet i Sveriges riksdag för mer ambitiösa åtgärder för att nå miljömålen och klara den biologiska mångfalden. Vad det var egentligen som hände i regeringen? Kan du beskriva siffertricksandet? Hur får ni ihop 20 procent av skydd av landytan utan att använda det underlag som processades fram av Miljömålsberedningen? Kan du beskriva det lagstiftningspaket som ministern hänvisade till, som skulle göra att den här propositionen ser till att vi når 10 av de 14 mål som inte nås?

Herr talman! Det är ibland lite tröttsamt. Matilda Ernkrans verkar alltid, när jag håller mina anföranden, lyssna väldigt slarvigt. Den här gången får jag höra att det är märkligt att Moderaterna och Johan Hultberg inte förstår att basen för vår ekonomi är biologisk mångfald och ekosystemtjänster, när det var just det jag sade i mitt anförande. Sedan kan vi börja med att konstatera att regeringen i den här propositionen går vidare med många av Miljömålsberedningens förslag. Det handlar till exempel om att inrätta ett nationellt skogsprogram, som jag tror kommer att bli ett viktigt verktyg för att utveckla miljöhänsynen i skogsbruket. Det handlar om att göra en del förändringar i skogsvårdslagen för att tydliggöra att det absolut finns alla möjligheter att bedriva ett skogsbruk med andra metoder än traditionellt trakthyggesbruk. Det handlar om att ge Skogsstyrelsen en verktygslåda med fler verktyg i tillsynsarbetet. Vi föreslår också ett antal uppdrag för vad som ytterligare behöver göras. Flera av de förslag som Miljömålsberedningen lämnade fick svidande kritik av en lång rad remissinstanser. Då tycker jag att det vore ganska tondövt av regeringen att helt bortse från de synpunkter som remissinstanserna gav från domstolar, branschorganisationer, miljöorganisationer och andra. Förslaget om ekolandskap kritiserades till exempel kraftigt, eftersom man inte riktigt såg hur Miljömålsberedningen hade tänkt och hur den här skyddsformen skulle vara utformad exakt. Därför valde regeringen att inte gå vidare med det förslaget. Men vi har högt ställda ambitiösa mål för skydd av värdefull natur för 20 procent av våra land- och sötvattensområden och 10 av våra marina områden. I propositionen beskriver vi hur de målen ska kunna nås.

Herr talman! Det var inte riktigt svar på de frågor som jag ställde. Jag sade att vi vet att det finns en grund i Sveriges riksdag, i den här kammaren - en bred majoritet i den här kammaren - för mer ambitiösa åtgärder än vad regeringen presenterar i propositionen för att nå miljömålen och för att klara den biologiska mångfalden. Då undrar man: Vad var det som hände i regeringen, när man aktivt valde att säga nej till och lägga åt sidan ett antal av de förslag som Miljömålsberedningen presenterade och föreslog, i stället för att lyssna in remissinstanserna och återkomma med ett omarbetat förslag, som naturligtvis möter och förbättrar förslagen utifrån vad remissinstanserna säger. Jag skulle också gärna vilja ha svar på det som ansvarig minister hävdar, att detta är ett lagstiftningspaket som ska göra att 10 av de 14 miljömål som vi inte når i dag ska nås. Jag skulle verkligen vilja höra Johan Hultbergs beskrivning av det lagstiftningspaketet. Jag tycker inte heller att man i vare sig propositionen eller betänkandet svarar på hur man får ihop siffertricksandet, får ihop till 20 procent av landytan. Det är en sak att säga att man ska skydda 20 procent av landytan. Men hur har ni tänkt er att det ska räknas ut? Vad ska räknas in? Vad ska inte räknas in? Allt det som processades fram av Miljömålsberedningen har ni ju i princip lagt åt sidan. Till syvende och sist handlar det inte om vad vi pratar om utan om vad vi faktiskt gör. Socialdemokratiska budgetar - i regeringsställning och i alla oppositionsbudgetar - har innehållit mer pengar till skydd av natur. Det gjorde också vår senaste skuggbudget. Inte minst det är en viktig skillnad gentemot den sittande regeringens mycket oambitiösa politik.

Herr talman! Jag kan konstatera att Socialdemokraterna brukar prata om långsiktighet i politiken men till exempel lägger budgetförslag som bara sträcker sig ett år framåt. Då vet inte vilka ambitioner som Socialdemokraterna har när det gäller att skydda värdefull natur. Trots att det nu är mindre än tre månader kvar till valet ger man inte några som helst besked om vilka av alla de förslag som Miljöpartiet lägger och alla de förslag som Vänsterpartiet lägger som man är enig kring eller väljer att kasta i papperskorgen. Mot en enig allians, som i den här propositionen lägger fram ett batteri av förslag som kommer att ta oss närmare tio av våra miljökvalitetsmål, står en djupt splittrad opposition. Jag tror inte att förutsättningarna för att höja tempot i miljömålsarbetet är de bästa om man är djupt oenig. I propositionen finns det ett antal förslag om förändringar i lagstiftningen, till exempel förändring av biotopskyddet, som jag tror är jätteviktigt för att vi ska kunna nå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Tyvärr ställer sig Matilda Ernkrans och Socialdemokraterna inte bakom det förslaget. Men man har en reservation där man kräver ytterligare åtgärder för Ett rikt odlingslandskap. Jag tycker att det hade varit en god idé om man kunde ha börjat med att ställa sig bakom de åtgärder som regeringen lägger fram för att vi ska klara just det målet. Vi måste ju skapa förutsättningar för jordbruket att existera. Jag såg tidigare att ordföranden för LRF Sydost satt på läktaren. Jag föreslår att du bokar in en träff med honom och följer med ut på några av de gårdar som finns till exempel på Öland och i Småland, för att med egna ögon se hur odlingshindren påverkar och äventyrar förutsättningarna för ett aktivt jordbruk och därmed äventyrar våra förutsättningar att nå miljökvalitetsmålen. I den här propositionen lägger vi fram ett batteri av åtgärder som kommer att ta oss närmare. Men självklart kommer ytterligare åtgärder att krävas. Det har vi att jobba vidare med bland annat i Miljömålsberedningen.

Herr talman! I mitt inledningsanförande kritiserade jag en av de bärande tankarna med den borgerliga regeringens skogspolitik, nämligen frihet under ansvar. Jag tycker att just frihet under ansvar blir extra tydligt när det kommer till skyddet av skog. Den största delen av regeringens skydd av skog sker med frivilliga avsättningar av skogen, där skogsbolagen alltså frivilligt säger: Det här ska vi skydda. Det är jättebra med frivilliga avsättningar, och jag välkomnar verkligen att seriösa skogsägare tar sitt miljöansvar. Men samtidigt är det ett problem när regeringen tillgodoräknar sig detta som ett skydd som en del av det allmänna skydd som man tillgodoräknar sig. Vi vet egentligen inte vilka naturvärden det blir med de frivilliga avsättningarna. Jag hörde en uppskattning på P1 för några veckor sedan, att ungefär en fjärdedel av de frivilliga avsättningarna hade låga naturvärden. Det lyftes också fram ett exempel med Sveaskog, att man märkte upp en gammelskog för avverkning, medan tallplanteringen inte så långt därifrån var en frivillig avsättning. Vi i Vänsterpartiet anser att det måste bli bättre ordning på de frivilliga avsättningarna. De måste vara permanenta över tid. Man ska inte kunna flytta runt bland olika avsättningar. Det måste vara bevisat höga naturvärden på dessa avsättningar. Självklart måste vi också kunna granska de frivilliga avsättningarna, så att vi vet att de tillför ett additionellt biologiskt mervärde för svenska folket. Jag skulle vilja fråga moderaten Johan Hultberg vad Moderaterna föreslår för att vi ska få bättre kvalitet i de frivilliga avsättningarna.

Herr talman! Låt mig börja med att ge Sveriges 330 000 skogsägare en eloge för det stora arbete som de har gjort på frivillig väg med att avsätta en mycket stor del av sin mark i naturvårdssyfte. Jag kan konstatera att under den förra regeringens tid, innan Alliansen tillträdde 2006, var tempot i skyddsarbetet när det gäller att nå delmålet Levande skogar mycket lågt. Men på den frivilliga sidan lyckades man faktiskt nå dubbelt så långt som man hade sagt. Det förtjänar att uppmärksammas. Den utvärdering som har gjorts av de frivilliga avsättningarna visade att en klar majoritet av avsättningarna höll ett mycket högt naturvärde och att övriga marker hade potential att utveckla höga naturvärden. I till exempel mina trakter i Småland har vi mycket skog som historiskt genomgående har brukats med ett produktionsperspektiv. Det är rena granplanteringar och så vidare. Där finns kanske inte i dag de absolut högsta naturvärdena. Men genom att skogsägare frivilligt avsätter en del av sin fastighet och spar den i naturvårdssyfte utvecklas högre värden där när de till exempel väljer att gynna ett ökat inslag av lövskog och ser till att det blir alltmer äldre skog på fastigheten och så vidare. Vad vi föreslår i denna proposition är ett nationellt skogsprogram som är ett viktigt verktyg för att bland annat hantera frågan om hur vi ska öka transparensen när det gäller de frivilliga avsättningarna. De stora bolagen har påbörjat ett bra arbete med att på en webbplats publicera var i landskapet deras avsättningar finns. Jag vet att familjeskogsbruken har ett intresse av att försöka göra någonting liknande. Men det är naturligtvis lite svårare när det gäller alla de privata skogsägarna som är just små och kanske inte äger mer än en handfull hektar skogsmark.

Herr talman! Jag skulle vilja fråga Johan Hultberg mer specifikt om Moderaterna och regeringen är beredda att vidta lagstiftningsåtgärder, så att de frivilliga avsättningarna blir permanenta, så att man inte kan flytta runt och byta skog när man tycker att det passar, och så att det är bevisat höga naturvärden som man skyddar. Det tycker jag skulle vara intressant att få svar på. När den största delen av skyddet handlar om frivillighet är det mycket viktigt att vi får bättre ordning på detta skydd. Det vore en sak om det bara var lite grann i marginalen som detta arbete gjordes. Då skulle jag kunna leva med det, för då skulle vi ha ett så stort statligt åtagande med nationalparker, naturreservat och så vidare. Men när detta är nästan den bärande delen i regeringens skyddspolitik för skogen är det mycket viktigt att vi får kvalitet. Skulle ni vara beredda att vidta dessa åtgärder som vi i Vänsterpartiet föreslår?

Herr talman! Låt oss först konstatera att lejonparten av målet om att skydda totalt sett 20 procent av Sveriges land- och sötvattenområden kommer att nås med formella avsättningar. Men det handlar inte bara om skogsmark utan om olika naturtyper, bland annat värdefulla fjällmiljöer och andra naturtyper. I mina öron låter det lite konstigt att vi, när vi har frivilliga avsättningar och har sett att skogsbruket har tagit ett stort ansvar och hittills har avsatt 1,1 miljoner hektar nedanför den fjällnära gränsen, så att säga skulle möta detta engagemang med lagstiftning från Sveriges riksdag. Då är det Jens Holm som tar över ansvaret. Från att det har varit överenskommelser i certifieringsorganisationerna flyttar vi beslutsmakten till Sveriges riksdag. Jens Holm ska diktera hur de frivilliga avsättningarna ska se ut och reglera desamma. Jag tror inte på den lösningen. Jag vill i stället uppmuntra frivilligheten. Det tror jag inte att man gör genom att komma med politisk klåfingrighet. Man måste faktiskt försöka jobba vidare i dialogform. Återigen vill jag konstatera att den analys som hittills har gjorts visar att det är höga naturvärden i de frivilliga avsättningarna. Men det är faktiskt också en poäng i att det finns möjligheter att flytta på de frivilliga avsättningarna i landskapet. Det kan vara så att man faktiskt hittar områden med högre naturvärden. Då är det på sätt och vis bra att man har den möjligheten till ett lite mer flexibelt skydd. Men, som sagt, bolagen har tagit flera viktiga steg för att öka transparensen när det gäller var de har sina avsättningar. Och familjeskogsbruken är mycket intresserade av att göra detsamma. Jag ser därför med tillförsikt på framtiden, men jag tycker att det är jätteviktigt att vi faktiskt uppmärksammar och ser de frivilliga insatserna.

Herr talman! Bevarandet av den biologiska mångfalden är en hörnsten och en grundförutsättning för ekosystemens långsiktiga kapacitet att bidra till människors välbefinnande och överlevnad. Därför är fortsatt skydd, förvaltning och restaurering av värdefulla naturområden nödvändiga. Men det är också nödvändigt att vi säkrar det ekologiska sambandet i landskapet. Ekosystemtjänsterna är en bas för samhällsekonomin och välfärden. Både den offentliga och den privata sektorn är direkt eller indirekt beroende av de tjänster som ekosystemen levererar. Herr talman! Det finns både ekologiska och ekonomiska argument för att värna miljön. Men i grunden är det ett annat argument, nämligen det moraliska. Det är ett moraliskt ansvar vi tar på oss inför framtida generationer. Vi har inte rätt att lämna över en värld till våra barn och barnbarn som är fattigare än den värld vi ärvde av våra föräldrar. Denna förvaltarskapstanke bottnar i en liberal idétradition som syftar till ett ansvarsfullt nyttjande av naturens resurser. Herr talman! Senast regeringen antog en proposition om biologisk mångfald var 1993. Inte undra på att jag känner en stor tacksamhet här i dag, och jag utgår från att vi alla delar glädjen att vi nu har denna proposition på bordet. Propositionen, som behandlas i betänkandet, är en strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster fram till 2020 med syfte att intensifiera arbetet för att stoppa förlusten av biologisk mångfald och ekosystem. Strategin är framtagen i linje med den strategiska plan som togs fram i Nagoya, och där Sverige för övrigt var mycket drivande. Den är också i linje med EU:s strategi för biologisk mångfald som antogs 2011. Dessutom finns Miljömålsberedningens betänkande som en bas och som en grund i detta arbete. Herr talman! Jag ska gå in på olika detaljer och kommer in på skogsfrågorna som har varit aktuella här. I betänkandet tas den ökade andelen formellt och frivilligt skydd upp. Det har vi hört här i replikskiften. Men där tas även den nationella dialogen upp som omfattar ekologiska, ekonomiska och sociala värden. Vi har inte lyft fram de sociala värdena så mycket här i dag, men de är och kommer att bli oerhört viktiga. Det är bra att regeringen nu tydliggör det här arbetet och att man tydligt och klart slår fast att de höga naturvärdena ska skyddas långsiktigt. Nu skulle jag vilja säga någonting som det är viktigt att även oppositionen lystrar till, nämligen att regeringen också säger att frivilliga avsättningar ska vara transparenta så att deras geografiska läge, varaktighet och biologiska innehåll är möjliga att redovisa. Jag tycker även att det är viktigt, herr talman, att regeringen genom detta - och mycket med Miljömålsberedningens goda minne och medskick - tar bort de hinder som fanns för att kunna bedriva alternativa skogsbruksmetoder. Trots allt det positiva jag nu har lyft fram hade Folkpartiet i den bästa av världar önskat att vi använde Sveaskog ännu mer. Det handlar både om att använda Sveaskogs innehav mer som skydd och om att använda det som utbytesskog. Givetvis finns det alla möjligheter att vad gäller skogsvårdslagen så småningom också gå vidare och bli ännu skarpare och tydligare med den. Det är väl frågor vi får anledning att återkomma till i ett annat sammanhang. Herr talman! Ett ekosystem där många arter har försvunnit är känsligare för till exempel parasitangrepp och står emot effekterna av klimatförändringar väsentligt mycket sämre. Det är därför oerhört värdefullt att nu få en nationell samordnare på plats för att ta tag i det här med ekosystemtjänster. Det är viktigt att denna samordnare ska kunna fungera som en sammanhållande aktör mellan stat, kommun och näringsliv, för vi behöver den här kunskapen för att kunna arbeta framöver. Ekosystemtjänsternas värde ska kunna nå ut till samhällets alla aktörer. Ett ekologiskt sammanhang i landskapet utgör en förutsättning för att bevara landskapets biologiska mångfald och främja de viktiga ekosystemtjänsterna. Herr talman! Några av oss härifrån riksdagen hade i går möjlighet att lyssna till en oerhört intressant forskare från SLU. Hon heter Matilda Annerstedt van den Bosch, och hon beskrev vikten av naturen ur ett folkhälsoperspektiv. Det är väldigt viktigt att bli påmind om vad skogen och naturen bidrar med för att vi människor ska må bra och för att vi ska få möjlighet att läka kropp och själ. Det är för övrigt en fråga friluftslivet har lyft fram åtskilliga gånger, och man har gjort beräkningar på hur mycket vi som samhälle skulle tjäna inte bara mänskligt utan även rent ekonomiskt. För folkhälsans skull är det alltså också viktigt att det finns attraktiva, upplevelserika natur- och kulturmiljöer i alla delar av landet och att allemansrätten tas till vara på ett rätt och riktigt sätt. Flera myndigheter och branscher har själva uppmärksammat det sociala värdet av våra skogar. Att tillgängliggöra skog och mark genom vandringsleder, ett varsamt brukande, stadsnära tillgänglighet och tecknade naturvårdsavtal är metoder vi borde använda oss av. I det här sammanhanget är jag alldeles övertygad om att skogsprogrammet och de dialoger som nu pågår har stor betydelse. För att komma in på ett helt annat ämne: Efter narkotika och vapen är miljöbrott den största illegala verksamheten i världen. Det internationella samarbetet mot smuggling och olovlig jakt måste därför fördjupas. Tack vare mycket av det regeringen bidrar med sker nu en förstärkning för att koordinera arbetet mot artskyddsbrott, där regelefterlevnaden när det gäller internationell handel med utrotningshotade arter kommer att kunna skärpas. Avslutningsvis, herr talman, vill jag än en gång konstatera att miljöområdet är ett av de områden som tydligast påvisar att det inte fungerar att vara nationalist. Man måste samarbeta över nationsgränserna. Sverige måste fortsatt vara en stark röst i EU och visa att vi har höga miljöambitioner. Vi ska vara redo att fatta de skarpa, bindande besluten - inte minst inför Paris 2015. Vi ska vara med och driva på resten av världen. Varje människa har ett eget ansvar för sina handlingar i rollen som ägare, brukare, producent eller konsument, men det handlar också om att vi nationellt har ett stort och viktigt ansvar. Kunskap måste till. Ett samhälle som främjar kunskap och nytänkande har bäst möjligheter att ta sig an miljöutmaningarna. Det är därför vi ska bidra med det här i EU-samarbetet, som ett instrument. EU:s ambitioner på miljö- och klimatområdet måste därför höjas, och regelverken måste skärpas. Fler gemensamma beslut på EU-nivå och på global nivå är också nödvändiga, inte bara för miljöns skull utan också för att skapa en rättvis konkurrens och rättvisa möjligheter. Jag yrkar bifall till betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Herr talman! Anita Brodén försöker få det att låta som att det är första gången det görs någonting om biologisk mångfald sedan 1993. Det är inte riktigt sant; inte ens om man nöjer sig med de propositioner som har orden "biologisk mångfald" i titeln stämmer det. Jag gjorde en sökning medan Anita Brodén talade. Det viktiga är dock inte vad man skriver i titeln, eller ens vad man skriver i den vackra brödtexten, utan vad man faktiskt gör. Jag tycker att det är ett problem att den här regeringen har pratpropositioner där man skriver väldigt vackert om biologisk mångfald medan det man gör går åt helt motsatt håll. Vi talade om uppluckringen av strandskyddet alldeles nyss, och i den här propositionen föreslår man uppluckringar av biotopskyddet. Vi ska inte ens nämna rovdjurspolitiken - eller det kan vi göra, förresten! Nej. Vi har en miljöförening, Naturskyddsföreningen, som har granskat naturvårdspolitiken under den här regeringens mandatperiod. De har tittat på sådana saker som bland annat rovdjurspolitiken - så klart - men också skydd av natur både på land och i hav, marina däggdjur, strandskydd och sådant. De sammanfattar kort och gott så här: Granskningen visar stora brister inom samtliga granskade områden i relation till beslutade mål och internationella åtaganden. Regeringen har, med få undantag, i praktiken inte drivit en politik som stärker skyddet för naturen och de grundläggande ekosystemtjänsterna, även om retoriken ofta handlar om behovet av just detta. Tvärtom finns ett flertal exempel på beslut och åtgärder som under mandatperioden har försämrat förutsättningarna för en stark naturvårdspolitik. Så säger alltså Naturskyddsföreningen. Tycker man att de är extremister kan man ju lyssna på Naturvårdsverket, den statliga myndigheten som säger att vi misslyckas med 14 av 16 miljömål. Att då stå här och slå sig för bröstet klingar lite ihåligt. Jag vet att Anita Brodén personligen vill väl - det tvivlar jag inte på - men det viktiga är ju inte att vi har en bra retorik utan att vi har en bra politik. Det ser inte jag att vi har, och det ser inte heller OECD att vi har - i sin granskning av miljöpolitiken säger de att de saknar ett trovärdigt svar på frågan hur vi ska klara miljömålen. Klarar vi miljömålen med det här?

Herr talman! Absolut, det handlar både om att vara ödmjuk och om att våga lyfta fram och vara stolt över de positiva saker som händer och sker. Vi kommer ju att ha ett betänkande till, som tar upp miljömålen. I det samlade arbetet i Miljömålsberedningen har vi nu har kommit överens om ett antal etappmål, och flera av dem är och blir skarpa förslag i regeringen. Det handlar om en giftfri miljö. Det handlar om avfallsfrågor. Det handlar om den biologiska mångfalden. Det gör att jag har all anledning att känna att vi har tagit viktiga steg framåt. Vi har också på ett sätt som inte har skett tidigare kunnat jobba inom EU med till exempel en hållbar fiskeriförvaltning och kunnat ha en internationell dialog men också i de stora internationella sammanhangen med tredje världen. Jag tycker att vi har anledning att lyfta fram alla dessa positiva saker. Sedan är jag fullständigt medveten om att vi har ett antal utmaningar framför oss, och dem ska vi ta steg för steg. Men vi har nu en plattform vad gäller ekosystem och ekosystemtjänster. Jag tycker att den tidigare dialogen vad gällde hållbarhetsindikatorer var intressant. Det ligger oerhört mycket i det som sades. Förhoppningsvis, herr talman, kommer det att kunna bli nästa steg som vi tar. Men det som har tagits upp nu, som handlar om invasiva främmande arter, hotade arter, genetisk mångfald och biologisk mångfald, är sådant som jag tycker är värt att lyfta fram från talarstolen här i dag.

Herr talman! Jag lyfter gärna fram också de insatser som Miljöpartiets europaparlamentariker Isabella Lövin har gjort för fiskepolitiken. Men om det ska vara ett argument för att regeringens politik är förnämlig kanske man behöver komma med något bättre. När det gäller miljömålsberedningens olika etappmål var det inte på något sätt enighet om de etappmål som regeringen nu har lagt fast i samband med propositionen om skyddade områden i vatten och i hav. Tvärtom vill Miljöpartiet bland annat ha större skyddade arealer, inte minst för skog men också för marina områden, så att det bättre stämmer överens med både de miljömål som vi själva antagit och de internationella åtaganden vi gjort på miljöområdet. Frågan hänger alltså lite grann i luften. Tror Anita Brodén på allvar att vi med de miljömål som vi har antagit och med de förslag ni lägger fram i propositionen kommer att klara de miljömål som vi i dag missar? När jag ändå har någon minut kvar vill jag också slänga in frågan om det svenska artprojektet, som varit lite av en symbolfråga för synen på biologisk mångfald i Sverige. Om man pratar om vikten av biologisk mångfald, att synliggöra värdet av ekosystemtjänster, har artprojektet varit ett projekt som just velat synliggöra den biologiska mångfald vi har i Sverige. Det var många som tyckte att det var otroligt onödigt av regeringen att dra ned med 10 miljoner, som med all respekt är väldigt lite pengar i budgeten för hela Sverige, på det svenska artprojektet. Det urholkar det värdefulla arbete som har bedrivits med att synliggöra värdet av den biologiska mångfalden i Sverige. Skulle man inte kunna tänka sig att följa ekosystemtjänstutredningen och ge tillbaka de här pengarna? Det är så lite pengar för Sverige som helhet, men det är väldigt mycket pengar för en viktig insats för den biologiska mångfalden i Sverige.

Herr talman! Jag tackar för alla frågor. Jag är alldeles övertygad om att vi har tagit viktiga steg framåt, men självklart kommer vi att behöva ta fler. Vi har en jord och ett ansvar, och givetvis kommer vi hela tiden att se vad som behövs ytterligare. Det handlar om avsättningar, om sättet att bruka och om att se en helhet. Vi måste kunna se klimatet, miljön och energin som en helhet. Vi behöver också få med hela det civila samhället, företag och givetvis stat och kommun. Det är värt att verkligen lyfta fram alla de kommuner, företag och enskilda personer som har gjort sitt yttersta och arbetar intensivt för att ta sitt ansvar. Men, som ett ärligt svar på Helena Leanders fråga, nej, det kommer inte att räcka i framtiden. Vi är tvungna och bör ta nästa steg. Det är jag övertygad om. Vad gäller artprojektet är det en hjärtefråga för Folkpartiet. Vi kommer att noga följa det. Där har ju forskningen och kunskapen en bas. Utan kunskap, forskning och dokumentation står vi oss slätt. Därför måste detta viktiga arbete på olika sätt få fortsätta och leva vidare.

Herr talman! Jag är glad över att Anita Brodén tar upp de frivilliga avsättningarna. Det är en väldigt stor del av regeringens politik för att skydda skog. När jag tidigare ställde frågan till moderaten Johan Hultberg gav han inte något konkret förslag på skärpningar av kraven på dem som avsätter frivilligt. Som jag tolkade det tyckte han att det inte behövde göras någonting. Du öppnade för det. Du sade att det står i betänkandet som vi diskuterar att det är biologisk mångfald som ska gälla även i de frivilliga avsättningarna. Hur ska man uppnå det? Det är en sak att man säger att det ska vara biologisk mångfald som gäller även i de frivilliga avsättningarna. Men hur ska vi kunna se till att det verkligen blir på det sättet? Om vi skulle fatta sådana beslut som vi tar upp i vår reservation där vi slår fast att de måste vara permanenta över tid, att det måste vara höga naturvärden och att man får specificera på vilket sätt det ska vara skulle vi få högre kvalitet i de frivilliga avsättningarna. Är Folkpartiet berett att gå med oss rödgröna om de kraven? Min andra fråga rör toppmötet i Nagoya i Japan för snart fyra år sedan om biologisk mångfald. Det är jättebra att Anita tog upp det. Det rör en mängd viktiga saker. Det handlar om hur mycket mer mark- och havsytor som vi ska skydda men också hur vi ska hjälpa utvecklingsländerna att få ekonomisk ersättning för de genetiska resurser som vi i dag använder. Nu har det gått nästan fyra år. Sverige har inte ratificerat Nagoyaprotokollet. Norge har ratificerat Nagoyaprotokollet, Indien har ratificerat Nagoyaprotokollet, en mängd utvecklingsländer har gjort det, men inte Sverige. Du representerar regeringspartierna, Anita. När kommer Sverige att ratificera Nagoyaprotokollet om biologisk mångfald?

Herr talman! Tack för viktiga frågor, Jens Holm! Jag börjar med de frivilliga avsättningarna. Jag läste vad Miljödepartementet sade, regeringen med andra ord. Där står det väldigt tydligt att de frivilliga avsättningarna ska vara transparenta så att deras geografiska läge, varaktighet och biologiska innehåll är möjligt att redovisa. Det är ett oerhört viktigt steg. Jag är alldeles övertygad om att också Jens Holm är mycket väl förtrogen med hur det är i naturen. Vissa biologiska värden och naturvärden kan vi se direkt. Andra värdefulla biotoper kan komma efter ett antal år om det är rätt förutsättningar. Därför är det väldigt svårt att köra den restriktiva linje som Jens Holm för fram att det ska vara här och nu. Det är viktigt att vi skapar förutsättningar. Det står också tydligt. Det finns frivilliga avsättningar av hög klass på längre sikt. Det ska vi vara medvetna om. Men vi ska också vara medvetna om att det är betydelsefullt att vi har transparensen. Det är någonting som vi förde fram väldigt tydligt i Miljömålsberedningens arbete. Vad gäller Nagoyaprotokollet och genetiska resurser är det en fråga som egentligen inte har kommit ut så mycket som den borde. Det var ett av de riktigt viktiga besluten som antogs i Nagoya. Jag minns mycket väl Andreas Carlgrens hårda arbete för att få de frågorna på plats. Vad gäller ratificering är jag svaret skyldig. Eftersom vi var pådrivande borde det i rimlighetens namn vara väldigt nära förestående att också Sverige är berett att ratificera.

Herr talman! Vad gäller de frivilliga avsättningarna är det lovvärt att regeringen skriver att de ska vara transparenta och att målsättningen ska vara att det ska vara biologisk mångfald som gäller. Jag måste ändå fråga Anita: Hur ska vi nå dithän? Hur ska avsättningarna blir transparenta? Hur ska vi kunna säkerställa att det blir hög biologisk mångfald som gäller även på de frivilliga avsättningarna? Det är just det som Naturvårdsverket, alla miljöorganisationer och vi partier på den rödgröna sidan kritiserar. Det är inte det faktum att skogsbolag frivilligt avsätter skog. Det är väldigt bra och viktigt. Men vi kan inte säkerställa innehållet i avsättningarna. Det är problemet. En annan sak kan vara ifall våra myndigheter, till exempel Skogsstyrelsen, kunde göra stickkontroller så att man kunde kontrollera frivilliga avsättningar och åka ut och titta vad de håller för klass. Skulle Folkpartiet vara berett att backa upp ett sådant förslag? När det gäller Nagoyaprotokollet tror jag att det förhåller sig så här. Det är bra att Anita är ärlig. Man kan inte ha koll på allt som regeringen ansvarar för. När jag har talat med regeringen om den här saken säger man: Vi måste vänta på EU, och EU har som organisation inte ratificerat. Jag vill understryka att vi var part vid Nagoyatoppmötet. Det är vi som ska ratificera. Vi behöver inte vänta på EU. Vi skulle kunna ratificera. Det har gått tre och ett halvt år. Det är alldeles för lång tid. Nagoyaprotokollet träder inte i kraft förrän minst 50 parter, det vill säga 50 länder, ratificerar och införlivar slutsatserna i sin lagstiftning. Norge och en mängd andra länder har lyckats göra det. Det är tråkigt att Sverige sackar efter. Vi jobbade hårt efter toppmötet. Men nu måste vi också göra jobbet här hemma med vår lagstiftning.

Herr talman! Vad gäller transparens är det transparent i ett antal bolag. Där är de frivilliga avsättningarna mycket transparenta. Det är nästa steg som nu tas. Det står mycket tydligt att de ska vara möjliga att redovisa. Jag känner att vi har tagit ett stort och viktigt steg framåt. Den möjligheten finns självklart. Här har vi lite olika infallsvinklar vad gäller tilltro. Jag har stor tilltro till skogsbrukare och familjeskogsbrukare, och vi har sett att det sker en utveckling i positiv riktning hos våra bolag. Jag minns inte om Jens Holm hade möjlighet att vara med till exempel för bara ett par månader sedan när Södra hade en årskonferens. Där visade man på sitt genuina dialogarbete, sitt arbete med frivilliga avsättningar och också arbetet med den sociala dimensionen. Jag menar att det sker mycket. Vi måste hela tiden genom politiska beslut och genom att ha tilltro till att människorna som arbetar med det här gör goda saker och verkligen anstränger sig. Nog sagt om detta - jag utgår ifrån att man gör stickprov och så vidare i och med att det finns en redovisning. Vad gäller ratificering och EU kan jag bara säga att jag tar med det. Jag tycker att det är en viktig poäng som har förts fram här i dag.

Herr talman, ledamöter och åhörare! För mig som centerpartist och utbildad ekologisk ekonom är och känns den debatt som vi nu för om en strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster lite extra viktig. Biologisk mångfald och ekosystemtjänster har ett värde i sig, men de utgör också en viktig grund och förutsättning för det samhälle vi har. Ekosystemtjänster och biologisk mångfald förser oss med en hel massa nyttigheter som samhället inte skulle fungera förutan. Här lyfts fram strategier för att få in värdet av ekosystemtjänster i ekonomiska kalkyler, till exempel. Jag kan dra mig till minnes hur det var under min utbildningstid och även därefter. Då fanns en diskussion om att det är fult att sätta monetära värden på ekosystemtjänster. De är liksom okränkbara. Men för mig förminskar det inte egenvärdet hos en ekosystemtjänst att man sätter ett ekonomiskt värde på den. Det berikar och förökar snarare möjligheten att få in och förvalta ekosystemtjänster på ett klokt sätt. Det är en viktig förutsättning och en viktig grund i hela tänket i den proposition som vi debatterar. Jag har också haft förmånen att få vara med och under processen ta fram delar av det underlag som propositionen vilar på. Jag sitter precis som flera andra här i kammaren som ledamot i Miljömålsberedningen. Vi lade fram ett viktigt underlag i juni förra året. Det var en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning inriktat på skogslandskapet. En viktig utgångspunkt som lades fram i Miljömålsberedningens betänkande med inriktning på skogslandskapet är att vi måste se en helhet - formellt skydd i kombination med frivilligt skydd i kombination med ett hållbart brukande av skogen som helhet. Det är denna helhet som skapar förutsättningarna för att nå miljömålen. Jag vill understryka att detta skapar en förutsättning för att nå miljömålet Ett rikt odlingslandskap och miljömålet Levande skogar. Men det skapar också förutsättningar om man sätter in detta i en helhet. Det är viktigt att också snegla på andra miljömål. Om man brukar skogen på ett hållbart sätt underlättar det också möjligheten att nå miljömålet när det gäller klimat. Det är viktigt att inte glömma bort det. Man får inte suboptimera och fokusera på ett mål och sedan glömma de andra och hur de hänger ihop. Detta är lite grann tanken med hela Miljömålsberedningen - att se synergier och att få miljömålsövergripande strategier. I betänkandet och propositionen finns en viktig förändring av skogslagstiftningen. Det handlar om hur Skogsstyrelsen ska kunna bedriva sin myndighetsutövning. Om man vill göra en avverkning i dag gör man en avverkningsanmälan. Då måste Skogsstyrelsen först lägga fram ett råd som markägaren inte följer för att först därefter kunna utfärda ett föreläggandeförbud. Det säger sig självt att det blir ett extra moment som gör att Skogsstyrelsen inte kan utöva en snabb och effektiv myndighetsutövning. Detta mellansteg tar vi nu bort. Skogsstyrelsen kan direkt gå på ett föreläggande om förbud om det kommer in en avvecklingsanmälan i ett område där man ser att det finns höga naturvärden som man måste skydda. Detta kan tyckas vara en futtig lagändring i sammanhanget. Men det här är nog så viktigt. Vi hade denna diskussion i Miljömålsberedningen: Ju tidigare en markägare är med att göra sin traktplanering och om man gör den ordentligt - och det gäller både vad man ska göra och hur man forsla ut virket och så vidare - blir det väldigt mycket bättre. Det här är ett litet bidrag lagstiftningsmässigt, men jag tror att det kommer att betyda mycket i praktiken. Herr talman! Ett förslag som Miljömålsberedningen presenterade men som inte finns med i propositionen handlade om en ny skyddsform, ett så kallat ekolandskap. Det fanns med under remissomgången, som Johan Hultberg var inne på. Man kan säga att förslaget sköts i sank från två håll. Det gjordes dels från miljöorganisationer, som tyckte att det var för lite styrning och för lite skydd inbyggt i förslaget, dels från jord- och skogsbrukare, som tyckte att det var för mycket styrning uppifrån. I stället har regeringen gått vidare med ett förslag som har beretts av Naturvårdsverket. Det handlar om att göra regionala handlingsplaner för grön infrastruktur. Tanken med ekolandskapen var ganska stor. Det handlade om 1 350 000 hektar fördelade på 25-30 områden. Men det gällde just områden i landskapet. Tanken med grön infrastruktur är att de regionala handlingsplanerna ska omfatta alla län. Det ska vara ett tydligt underifrånperspektiv. Syftet med planerna är att identifiera naturområden, biotoper, strukturer och element i landskapet som skapar ett ekologiskt sammanhang där och som utgör en förutsättning för att bevara landskapets biologiska mångfald och främja ekosystemtjänster. Detta är lite intressant. När det gäller tanken från Miljömålsberedningen med ekolandskapen och tanken från regeringen med grön infrastruktur är syftet detsamma. Men de regionala handlingsplanerna för grön infrastruktur har ett tydligare underifrånperspektiv. Vi är i Sverige i dag duktiga på att bevara enskilda objekt och enskilda områden i landskapet, men vi är sämre på att få ett samband mellan dem och en konnektivitet. Vi vill få den gröna infrastrukturen så att olika djur och växter kan förflytta sig. De ska inte bli isolerade till en ö i landskapet, utan de ska kunna förflytta sig. På så sätt blir ekosystemen mer resilienta, det vill säga tåligare mot olika störningar. Syftet är alltså detsamma, men arbetssättet är annorlunda. Matilda Ernkrans framförde kritik mot att regeringen inte gick vidare med förslaget från Miljömålsberedningen. Nej, förslaget sköts i sank från två håll - från miljörörelsen och från markägarna. Då tycker jag att det inte är mer än rätt att man inte går vidare med det utan i stället tar ett berett förslag från Naturvårdsverket. Herr talman! Ett förslag som inte fanns med i Miljömålsberedningens förslag men som finns i propositionen handlar om att göra en förändring av det generella biotopskyddet och att klargöra förutsättningarna för att få dispens från detta skydd där dispensen avser en åtgärd som underlättar för jordbruket men som inte äventyrar biotopskyddets syften. I betänkandet finns en reservation från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som motsätter sig förändringen. De skriver i sin reservation: "Om man vill införa lättnader i biotopskyddet bör dispensmöjligheten snävas in till de områden och de biotoper där biotopskyddet kan utgöra ett problem för jordbruket, såsom diken och stenmurar i skogs- och mellanbygder." Jag noterar att det står om man vill införa lättnader i biotopskyddet. Detta skriver man alltså i en reservation där man avslår regeringens förslag. Men man kommer inte med något annat. Alltså är Miljöpartiet och Vänsterpartiet kvar i status quo. Jens Holm säger att han inte förstår hur detta kan underlätta för att nå miljömålen Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Jag har haft förmånen att vara på Öland till exempel och har av lokala LRF på ett mycket pedagogiskt sätt fått beskrivet och visat hur biotopskyddet försvårar för rationellt brukande. Det handlar om åkerlappar på kanske en hektar omgärdade av stenmurar med en liten öppning. Oavsett om man bedriver ett konventionellt jordbruk eller ett ekologiskt jordbruk har man ganska stora vallmaskiner, och öppningarna i stenmurarna är ganska små. Om man då inte får göra en liten öppning på ytterligare en meter i stenmuren för att över huvud taget komma in med maskinerna blir den åkerlappen inte brukad. Det som är intressant är att syftet med biotopskyddet för till exempel en stenmur - Johan Hultberg var inne på det - är att bevara biotopen. Det är viktigt att notera att en biotop i ett odlingslandskap, en stenmur med insekter, växter och djur som lever där, är beroende av solbelysning. Om man inte kommer in med maskinerna och kan bruka åkerlappen blir det inte brukat. Det behövs inget tillstånd för att sluta bruka och för att det ska börja växa igen. Då blir stenmuren inte solbelyst, och vi får inte ett biotopskydd som uppfyller sitt syfte. Tvärtom motverkar det sitt eget syfte. Då har vi inte ett rationellt biotopskydd, och därför måste det förändras. Och den här förändringen underlättar genom att underlätta brukandet. Vi har haft ytterligare diskussioner i Miljömålsberedningen där vi tydliggör att själva brukandet av odlingslandskapet är en viktig del för att uppnå miljömålen. Det handlar egentligen om precis samma tema, att underlätta brukandet. Då måste man också kunna underlätta för dispenser från ett generellt biotopskydd. Med det vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Herr talman! Jag var lite nervös för att inte kunna ta replik på Roger Tiefensee eftersom jag lyckades slarva bort mitt kort under voteringen. Jag sprang runt här, men lyckades hitta det tills det var dags i alla fall. Det innebär också att jag kan svara på Roger Tiefensees frågor om biotopskyddet. I Sverige är det normalt regeringen som lägger fram förslag till lagstiftning. Anledningen till det är att det ska vara väl berett och att det ska kunna processas genom Lagrådet och alla sådana saker. När oppositionen har synpunkter föreslår man oftast inte egna lagändringar. Det kan man göra om man tycker att man har på fötterna och det kanske är förhållandevis enkla saker, men oftast talar man om hur man tänker sig det hela. Och regeringen får återkomma med ett förslag i den riktningen. Det är så Miljöpartiet har agerat när det gäller biotopskyddet. Vi ser också att det finns en motsättning i att bevara jordbrukslandskapet där biotoperna ligger. Men vi vill inte ha ett alltför urholkat biotopskydd där viktiga småbiotoper läggs ned i onödan. Vi har försökt fundera på hur man skulle kunna differentiera det här på ett enklare och tydligare sätt än regeringen har föreslagit. Om man tittar på en rapport som Jordbruksverket har tagit fram, under det generella biotopskyddet, kan man se att de har gjort en enkät med jordbrukare. De ser då att "ur brukningssynpunkt är biotopskyddsproblemen i stort sett begränsade till diken och stenmurar". Åkerholmar och sådant ligger däremot ofta där de ligger för att det är svårt att odla där. Därför är de inte ett problem på samma sätt. Jordbruksverket säger också att i slättbygderna är brukningsproblem kopplade till småbiotoper generellt sett små. Vi menar att man då skulle kunna ha en begränsning som bara handlar om just dikena och stenmurarna i skogs- och mellanbygder där det kan vara ett reellt problem men som inte öppnar för urholkningar av biotopskyddet i områden där det generellt sett inte är ett stort problem.

Herr talman! Jag vill tacka Helena Leander för frågeställningen. Det är bra att Miljöpartiet uppenbarligen ser problemet. Men det vore också bra om Miljöpartiet såg problemet med sitt eget agerande. Ni avslår en - som jag tycker - nödvändig förändring. Sedan säger ni att regeringen måste komma med förslag i en viss riktning. Det går att tycka till här i riksdagen och göra ett så kallat tillkännagivande. Men det gör ni inte. Ni avslår bara rakt av, och sedan skriver ni om man vill. Då är det intressant att veta om Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill göra en förändring av biotopskyddet för att underlätta att bedriva jordbruk även där det finns odlingshinder som är skyddade genom biotopskydd och för att man ska kunna ha en mer flexibel dispensmöjlighet för att underlätta odling. Det är en bra signal att man vill, men det ni skriver är slirigt. Det står om man vill; det är inte tydligt att man vill. Det vore bra om ni inte bara ser problemet utan också adresserar det. I dag funderar många kanske på om det är värt att fortsätta bruka. Vi har mosaiklandskap och små åkermarker och så. Man måste kunna bruka dem rationellt utan specialmaskiner för en liten åkerlapp om man har andra större sammanhängande åkrar och större maskiner. Man måste kunna använda samma maskiner på båda ställena, och det är just det som dispensmöjligheten är till för att åtgärda.

Herr talman! Det som jag redogjorde för nu är sådant som vi har skrivit i vår motion. Vad vi vill göra är alltså ganska tydligt. Sedan kan man alltid fundera på ordval, och om ordet "om" är det bästa. I min värld är det ganska tydligt att regeringen vill göra förändringen och luckra upp biotopskyddet. Och om regeringen nu vill göra den förändringen har vi ett förslag på hur man skulle kunna göra i stället. Det behöver egentligen inte vara mycket krångligare än så. Jag tror att vi måste ha ett smart skydd om vi ska ha en bevarad biologisk mångfald i odlingslandskapet. Och småbiotoperna är en av de viktiga refugerna för biologisk mångfald i dag. Vi ser att småbiotoperna minskar, och de arter som är knutna dit hotas av det. Även om regeringen tycker sig ha hängslen eller livrem genom att lättnaden inte ska kunna hota den biologiska mångfalden är det ofta en bedömningsfråga. Det är kanske inte lätt för den enskilde bonden att gå ut och göra artinventeringar och leda i bevis att just det stenröset inte är tillhåll för den och den arten. Därför menar jag att om man på ett övergripande plan kan se att vi har ett problem med biotopskyddet här för att över huvud taget hålla landskapet öppet kan man vara tydlig med att vi kan göra begränsningar just där. Att däremot öppna upp för ett större område, fler småbiotoper än vad som är nödvändigt, är bara onödigt. Då är det bättre att begränsa utformningen av lättnaden i biotopskyddet. När jag ändå står här kan jag passa på och ställa samma fråga som jag ställde till Anita Brodén. Tror Roger Tiefensee att vi kommer att klara de miljömål som är knutna till biologisk mångfald med den här propositionen?

Herr talman! Jag kan börja med den sista frågan. Jag tror att vi kommer närmare att uppnå miljömålen. Det vore förmätet av mig att inte se att vi har väldigt stora utmaningar. Vi kommer också att ha en diskussion om miljömålssystemet som helhet efter den här debatten. Det är bara att inse att vi alla - oavsett parti - har stora utmaningar när det gäller att nå våra miljömål. Men då måste vi också se vilka smarta åtgärder vi kan göra för att underlätta. Jag menar att dispensmöjligheten för att kunna förändra ett i dag biotopskyddat odlingshinder i landskapet är en bra åtgärd. Jag beklagar att Miljöpartiet inte ser den positiva miljöeffekt som det innebär. Småbiotoper är viktiga att bevara, men brukandet är en viktig del av bevarandet. Brukandet av åkermarken gör att åkern är öppen och att det biotopskyddade objektet är solbelyst till exempel. Som jag sade i mitt anförande fordras det inget tillstånd för att sluta bruka en åkerlapp. Därför är detta ett bra förslag som är generellt och väldigt tydligt. Som länsstyrelse går det inte att säga: Nej, det där är lite otydligt. Det har vi svårt att ge dispens för. Det här är extremt tydligt. I andra sammanhang, när det gäller strandskydd och sådant, har vi haft ett syfte med lagstiftningen men praxis kanske har blivit annat än syftet. Jag har svårt att se att praxis skulle kunna bli något annat än att man får dispenser och får möjlighet att bedriva ett rationellt jordbruk även när man har den här typen av odlingshinder i landskapet. Då får vi både bättre konkurrenskraft för svenskt jordbruk och en bättre miljö i och med att de biotopskyddade objekten kan fortsätta vara solbelysta till exempel.

Herr talman! Det här ärendet handlar om Sveriges strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. I dag debatterar miljö- och jordbruksutskottet ett antal betänkanden med stor bäring på hur vi värnar vår miljö och natur och hur vi kan leva ett gott liv som kombinerar brukande, vård och skötsel av vår natur med en tillväxt. Kort och gott: Hur ska vi få ett förvaltarskap att fungera? Det betänkande som nu behandlas tar upp både smått och stort, kan tyckas. Det tar tydliga grepp om det som är de övergripande miljömålen på detta område. Det har berörts av tidigare talare, och vi återkommer till det i vårt nästa betänkande, det vill säga den rapport som OECD har tagit fram och som visar att Sveriges arbete med miljömålen är föredömligt och på god väg. Trots det når vi inte miljömålen, och vi kommer tillbaka till det i nästa debatt, det är jag övertygad om. Det betänkande som vi nu behandlar är ett steg på vägen för att hitta lösningar. Det behandlar såväl stora som små frågor. En del kan tycka att förändringar i biotopskyddet och ekosystemtjänsterna när det gäller hur vi hanterar våra stenmurar och stenrösen är en liten fråga, men det är den inte. Det är en av de viktiga punkter som många lantbrukare har pekat på. För att kunna bruka sin åkermark i dagens mer maskinella, rationella och många gånger storskaliga lantbruk krävs det att regelverket förändras, att vi möjliggör för olika ansatser för att se till att - som Roger Tiefensee nyss sade - solens strålar kan lysa på kattfötterna i dikesrenen för att vi fortfarande ska kunna ha en biologisk mångfald, för att vi fortfarande ska kunna se rara arter och sällsynta växter, för att djur ska ha möjlighet att växa. Jag ska bara ge ett eget exempel. Det är fascinerande att se tranan som ligger på ägg varje gång jag kommer till min hemort. Jag väntar på att det snart ska flyga upp någonting vid hennes sida. Herr talman! Det är ett sätt att visa att vi behöver förändra för att möjliggöra. Rigid lagstiftning kan bli för rigid. Vi måste se till att diken, stenmurar och odlingsrösen kan förändras och också ersättas på annat sätt när så är lämpligt. Jag vet att detta välkomnas i allra högsta grad av lantbrukare i mina trakter på småländska höglandet där det finns gott om stenmurar och stenrösen. Däremot är det snart för få som kan bruka åkrarna. Det är också viktigt att se att vi med dagens betänkande har att behandla ett antal motioner. De passeras ganska tyst här från talarstolen, men jag kan konstatera att Sverigedemokraternas frågor är ganska ensidiga i de här debatterna. Vi behöver ju se både smått och stort, men det har väl sin grund i att vi övriga har den gemensamma synen att vi har ett klimat värt att värna om och vårda, som vi måste ta ansvar för. Hur vi sedan gör det diskuterar vi här och har lite olika åsikter om. Miljömålsarbetet tar sin utgångspunkt i att vi ska lämna en lösning på det som är negativ påverkan till våra barn och barnbarn både här och internationellt. Vi ska alltså inte exportera problemen. I dagens betänkande blir det tydligt, och Anita Brodén lyfte fram att det var ganska många år sedan man senast tog ett sådant här stort grepp på miljömålsområdet när det gäller biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Regeringen beslutade i februari i år om ett antal mål i det här sammanhanget. Några mål beslutades redan 2012. Jag ska nämna några av de mål som nu beslutades och som ligger till grund för mycket av det som står i propositionen: För det första gäller det helhetssyn på markanvändningen. Där jobbar Miljömålsberedningen också med att ta ytterligare ett steg i det perspektivet, och resultatet kommer i närtid. Där är jag mycket glad över att vi har kunnat ta viktiga steg i avvägningar mellan målkonflikter. För det andra gäller det skydd av landområden, sötvattenområden och marina områden. Här har Sverige varit och är en föregångare, inte minst med tanke på vår tilltro till att människor vill vara med och påverka. För det tredje gäller det markägarperspektivet. För det fjärde gäller det frivilligheten - jag kommer tillbaka till den. För det femte gäller det miljöhänsyn i skogsbruket i stort. För det sjätte gäller det förändrade möjligheter att få ett variationsrikt brukande av skogen. Det har lämnats ett antal uppdrag till följd av detta till de myndigheter som har ansvaret. Det gäller inte minst det som sattes i gång för någon månad sedan, en dialogprocess i ett nationellt skogsprogram. Jag var med vid det första mötet och jag har förhoppningen och förväntar mig att alla aktörer vill bidra i det arbetet, så att vi kan komma vidare med en skogspolitik och ett skogsprogram som bygger på de två jämställda mål som Sverige har för den näring som är så viktig och som de flesta av oss brukar peka på när det är skolklasser på besök här i riksdagen som en av de två grundbultar som är viktiga för svensk utveckling, nämligen jord- och skogsbruket samt malmen i norr. Det illustreras av de tavlor som är uppsatta i taket på Bankhallen. Dessa grundbultar ger bas för den grund vi står på, och det är det som det här utskottet så ofta får debattera. Herr talman! Jag har också förmånen att sitta med i Miljömålsberedningen. Flera talare före mig har sagt att det här betänkandet och den här propositionen inte är identiska med det som vi i Miljömålsberedningen sade. Nej, vi kanske inte alltid är klokast. Jag tror att Roger Tiefensee berörde att när man skickar ärenden på remiss så kommer det in andra synpunkter och tankegångar som gör att regeringen har tagit andra steg i arbetet. Däremot stämmer inte det som har anförts av tidigare talare, att det inte finns underlag och att det inte finns siffror som visar vad regeringen vill nå med det här arbetet. Det är ytterst tydligt, och det är bara att läsa det som ligger till grund för de beslut som regeringen har fattat från februari månad för att se att man har tagit sin utgångspunkt i de beräkningar som Miljömålsberedningen gjorde. Man har tydligt talat om när man har modifierat dem och varför och på vilka grunder. Det finns alltså en tydlighet i att vi inte gör avkall på goda underlag i det arbete som utförs. Herr talman! Frivilligheten har ifrågasatts. De två viktiga punkterna i ökade arealer när det gäller skogssidan är att staten får gå in med ersättningar men också de frivilliga avsättningarna och det frivilliga skyddet. Efter att för någon månad sedan ha varit med på en EU-politisk debatt där vi tangerade den svenska skogspolitiken på ort och ställe utanför Kalmar där Södra skogsägarna hade sin stämma kan jag konstatera att mer pedagogiska fotbollsmål får ni leta efter. De var betydligt bättre, och för en gångs skull, herr talman, kommer jag att dra över min taletid en del. Jag hoppas att det är förlåtet. De mål som där var uppställda gav mig betydligt mer tankar än de mål som de flesta av kollegerna tittar på i dag. Man kunde se hur en fotbollsplans storlek visade på frivilliga avsättningar. När man räknade upp hur många fotbollsplaner de frivilliga avsättningarna omsätter är det en pedagogik värd att använda för de flesta, förutom undertecknad kanske som inte tycker att fotboll är så väsentligt. Men bilden är oerhört väsentlig, och inte minst det som då sades. På de 20 år som vi har haft nuvarande skogspolitik kunde man peka på vad som har hänt och vilka resultat kan man se redan efter 20 år. Ja, skogspolitik är långsiktig och måste vara det. Därför är det också viktigt att ha tilltro till de markägare som vill värna om och verka i skogen. Låt mig något kommentera det som Jens Holm sade. Visst, det kommer att bli fler och fler utboägare, det vill säga att man bor på Söder i Stockholm och äger skog i Norrlands inland eller något sådant. Det som sägs i det sammanhanget är att det finns en oro som snarare är den motsatta till Jens Holms oro, nämligen om man ser till vikten av att även ha ett produktionsskogsbruk i förhållande till de andra målen. Jag tror att det går att hitta vägar för att öka kunskapen också hos de skogsägare som bor någon annanstans än mitt i skogen, så att säga. Herr talman! Det finns mycket som skulle kunna lyftas fram. Jag skulle vilja rekommendera dem som lyssnar att läsa kapitel 4 och 5 i propositionen. Där beskrivs Sveriges arbete i en internationell kontext, vad vi gjort, vad vi bidragit med. Regeringen och dess företrädare har under en lång följd av år arbetat för att vidga det internationella perspektivet. Herr talman! Som kristdemokrat är jag extra glad över det skogspolitiska programmet. Jag är glad att vi nu kan sätta det i sjön och tillsammans börja jobba för att värna det gröna guldet, värna långsiktig hållbarhet, öka räntan på kapitalet, få möjlighet att utvinna nya produkter och nytt material på ett konstruktivt och bra sätt, allt i samverkan mellan de olika aktörer som finns i vårt samhälle. Mycket mer skulle kunna sägas om detta, men jag nöjer mig med det jag sagt och yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Jag gläder mig åt att vi tagit ett stort steg i rätt riktning vad gäller uppfyllelsen av våra miljömål. (Applåder)

Herr talman! Sommaren 2011 deltog jag i ett studiebesök i Tviggasjö i Hässleholms kommun. En lantbrukare hade begärt dispens av Länsstyrelsen i Skåne att få ersätta ett öppet dike på 50 meter mellan två små åkrar med ett rördike för att kunna bruka marken effektivare. Länsstyrelsen i Skåne hade avslagit dispensansökan med motiveringen att det fanns grodor i diket, inte någon speciell typ av grodor men i alla fall grodor. I den trakten i norra Skåne är alternativet till ett effektivt brukande av åkrarna att plantera skog på marken. Grannarna till lantbrukaren hade redan gjort det. Hösten 2011 motionerade jag om det i riksdagen och lyfte då fram att om dispens inte beviljas i sådana fall som det i Tviggasjö kommer det öppna landskapet att växa igen, och den biotop som länsstyrelsen genom sitt beslut ville skydda kommer att bli förstörd på grund av buskar och träd. Länsstyrelsens beslut skulle då komma att motverka sitt syfte. Efter vårt studiebesök avslog även Miljööverdomstolen lantbrukarens överklagande av länsstyrelsens beslut. Den fråga jag motionerade om kom att behandlas av Miljömålsberedningen, och jag är tacksam för att min partikollega Roger Tiefensee och övriga i beredningen tagit hand om det här problemet och den orimlighet som jag påtalade i motionen 2011. Naturligtvis är jag i dag mycket nöjd med att även regeringen och miljö- och jordbruksutskottet tagit problemet på allvar och har föreslagit en ändring i miljöbalken som på ett tydligt sätt utökar möjligheterna att få dispens från det generella biotopskyddet för åtgärder som kan underlätta jordbruket men inte innebär att arter hotas. I betänkandet lyfts fram att biotopskyddet i vissa fall hindrar en god arrondering och ett rationellt brukande av marken. Utskottet pekar på att det främst är diken, stenmurar och odlingsrösen som berörs av de utökade dispensmöjligheterna och att det ofta behövs ett aktivt brukande av marken som en förutsättning för att biotopen ska leva vidare. Det är precis den utgångspunkt jag hade i min motion 2011. Jag ser fram emot att vi nu, snart tre år efter att motionen väcktes, fattar ett riksdagsbeslut som äntligen skapar bättre förutsättningar för ett rationellt jordbruk och ett öppet landskap utan att hota viktiga arter och biotoper. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)