En betald polisutbildning

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Sverige behöver fler poliser – så är det faktiskt. Det är utgångspunkten för detta ärende. Men låt oss vara noggranna med vad det egentligen betyder, för det handlar inte bara om antalet anställda på papperet eller en totalsiffra på nedre raden. Sverige behöver fler poliser som människor möter, poliser i yttre tjänst och inte minst poliser i lokalpolisområdena, som vi har pratat om många gånger – poliser som bygger personkännedom, förebygger brott, utreder brott och är en del i att återupprätta den lokala närvaron där samhället många gånger har dragit sig tillbaka.

Människor bedömer inte staten efter hur välformulerade mål vi i denna kammare har, utan de bedömer staten efter om det kommer en polis när de ringer, om det finns någon att vända sig till i en utsatt situation och om samhället är närvarande innan gängen är de enda som är närvarande.

Det är mot denna bakgrund man ska se förslaget. Det är lite speciellt. Förslaget innebär bland annat att studielån för polisutbildningen ska kunna skrivas av successivt för den som genomgår utbildningen och tjänstgör som polis. Det är i grunden vad betänkandet handlar om, och det är bra. Det finns många teknikaliteter i övrigt.

Vi ska inte låtsas som att det här är okomplicerat. Det är ett avsteg från en principiell ställning där man i allmänhet finansierar sina studier inom ramen för världens mest generösa utbildningssystem. Det finns inget annat land i världen där man till och med får betalt om man studerar, utan där sticker Sverige ut. Det är vi väldigt stolta över.

Här går man ett steg längre och ska dessutom betala folk lön under utbildningen, och det anser vi att man kan göra i det här fallet. Vi är också väl medvetna om att det finns många yrken där rekryteringsbehoven är stora, där utbildningen kräver tid, lån och personligt ansvar och där yrket i sig bär upp välfärden och tryggheten. Det är sjuksköterskor, lärare och socionomer. Det finns mängder av yrken där det råder brist i dag men där man ändå finansierar sina studier på traditionellt sätt.

När staten nu går in och i praktiken gör just polisutbildningen betald måste det ses som ett medvetet undantag, inte som en ny allmän princip om att vissa utbildningar ska vara fria från studielån medan andra inte är det.

Det finns tre huvudsakliga faktorer som gör att just polisutbildningen är lite speciell, i synnerhet givet de stora utmaningar som finns i samhällskroppen för närvarande.

Den första är att polisen bär statens yttersta vålds- och tvångsbefogenheter på sina axlar. En polis har en särskild funktion. Man ska kunna ingripa i människors frihet, använda tvång, bära vapen, gripa, omhänderta och fatta otroligt snabba beslut där rättsstatens legitimitet ska utövas och prövas. Därför är vägen in i yrket inte bara en utbildningsfråga. Det är också en fråga om statens förmåga att rekrytera de bästa för att upprätthålla demokratins kanske mest känsliga uppdrag. Polisyrket är inte vilket yrke som helst.

Den andra är att polisyrket innebär en särskild personlig risk och utsatthet. Poliser möter i sin vardag våld och hot, organiserad brottslighet och lirare som man inte vill möta i en mörk gränd, som man brukar säga. Det innebär psykisk press för den enskilda polismannen eller poliskvinnan. Numera handlar det också om kartläggning och påverkan på olika sätt. Det gäller även anhöriga – och polisstudenter. Det här är en speciell grupp av de skälen. Poliser verkar i sin yrkesroll i en miljö som är väldigt speciell.

Den tredje faktorn är att samhällets behov av poliser är akut. Nu är det högt söktryck på polisutbildningarna. I Borås, som jag kommer ifrån, har vi en fantastisk utbildning med enormt högt söktryck. Man utbildar och levererar polisaspiranter på löpande band på ett sätt som vi är otroligt stolta över. Men vi kan inte hamna i en situation, givet de utmaningar vi har, där vi har polisbrist. Vi har fortfarande vissa polisområden där man inte har bemanning fullt ut.

Det är givet de utmaningarna som vi säger att vi kan testa det här förslaget. Det är en anomali, visst. Men ibland behöver man ta till särskilda åtgärder, och det tänker vi göra.

Med de korta orden vill jag önska er en glad sommar. Ledamoten Damsgaard var väldigt generös om hur fina och bra vi är. Men alla har vi våra fel och brister, och dem får vi jobba med under sommaren. Sedan kanske vi syns här, de av oss som blir omvalda, lite längre fram.

(Applåder)

Fru talman! Vi härinne är överens om några få saker.

En av de sakerna är att vi har ett stort problem med grov organiserad brottslighet och systemhotande brottslighet. Vi är också överens om att det behövs fler poliser för att bekämpa den här brottsligheten, och vi är överens om att vi ska ha bra poliser.

En del i detta är att alla poliser säkerhetsprövas. Det finns en lång rad andra tjänstemannabefattningar i staten och det offentliga som bedöms som säkerhetskänsliga, där alla som anställs säkerhetsprövas.

Men det som nu har hänt i Botkyrka väcker kanske frågan om hur noggranna Socialdemokraterna tycker att man ska vara med det här. Vi har sett hur ett kommunalråd i Botkyrka nominerats av en falang med grovt kriminella individer. Samma gäng har nu stöttat en riksdagskandidat som står på valbar plats.

Det här är omständigheter som hade inneburit att man inte hade klarat en säkerhetsprövning om man hade sökt till polisen, så min fråga till ledamoten är: Tycker Socialdemokraterna, givet sitt eget säkerhetstänkande internt, att det ställs för höga krav i säkerhetsprövningarna för sökande till exempelvis polisutbildningen?

Fru talman! Ja, ledamoten Kärrholm använde nog det största skohornet i riksdagens historia för att få in frågan om en inre strid i socialdemokratin i Botkyrka för ett antal år sedan i debatten om en betald polisutbildning. Hur får han ihop det?

Jag vet att ni är desperata på alla möjliga plan nu, och det förstår jag. I stället för att prata om vem som ska ta vem efter valet och fråga om interna stridigheter i en kommun i Sverige någon gång – jag är inte särskilt insatt i det – tycker jag att ni ska knacka dörr och prata om er egen politik. Det kommer inte att vara så roligt, för de där ute har inte något särskilt högt förtroende för er. Det har jag upptäckt när jag knackat på ett par hundra dörrar.

Den här Botkyrkahistorien hör knappast hemma inom det här betänkandets ramar, kan jag tycka. Självklart ska vi ha bra säkerhetsprövningar. Självklart ska vi se till att hantera saker och ting professionellt. Det har vi alltid gjort, och det kommer vi att fortsätta göra.

Fru talman! Sökande till polisutbildningen behöver genomgå en säkerhetsprövning. Det är en väldigt relevant aspekt på möjligheten att anta polisstudenter, som vi nu är överens om ska öka i antal. En betald polisutbildning syftar ju till att vi ska få fler polisstudenter.

Vi har fler sökande till polisutbildningen än någonsin. Vi utbildar fler poliser än någonsin, över 2 000 poliser per år. Det behöver öka ytterligare, och vi är överens om att en betald polisutbildning är viktigt för att attrahera de bästa och ännu fler sökande.

Det är relevant för syftet med betänkandet att ett stort hinder för att antas till polisutbildningen är säkerhetsprövningen. Därför var det relevant att ställa frågan till Socialdemokraterna hur de ser på den frågan. Men jag uppfattade inte att jag fick ett svar, så jag får väl helt enkelt nöja mig med icke-svaret.

Fru talman! Det var bra att Kärrholm höll sig till ämnet, i alla fall någorlunda.

Jag kan säga att jag är väldigt glad över att det är nästan 20 sökande per plats till polisutbildningen, i alla fall vissa antagningsår. På vissa lärarutbildningar kan det finnas 20 platser per sökande, och det är egentligen ett ännu större problem för samhällskroppen på längre sikt.

Vi har jättestora rekryteringsbehov inom omsorg och annat, och med tanke på hur ni pratar och till varje pris vill slänga ut de svenskar som är etablerade här kommer den rekryteringen att bli ett ännu större problem i framtiden. Vi behöver bli fler i Sverige. Vi behöver fler som vill skaffa barn. Vi behöver ta hand om de svenskar som kommit till vårt land och gör rätt för sig som det i dag riktas en skarp udd mot. Det är jätteproblematiskt.

När det gäller polisutbildningen ser jag att vi har en ganska bra rekrytering. Jag hoppas att det här förslaget innebär en förstärkning av den trenden så att vi får ännu fler sökande. Jag ser med tillförsikt på att vi får en förstärkt och mer kompetent poliskår framöver.

(Applåder)

Fru talman! Äntligen! Det säger jag inte bara för att alla partier för en gångs skull är överens utan mest för att ingen nu ska behöva avstå från att utbilda sig till polis av ekonomiska skäl.

Men det är inte det enda skälet till den här reformen. Det behövs fler synliga och lokalt närvarande poliser i hela landet. Rekryteringen till polisyrket måste stärkas. Antalet som genomgår och fullföljer polisutbildningen måste öka. Det är viktigt att de som anställs i Polismyndigheten också stannar kvar i tjänst under en längre tid.

En betald polisutbildning får ses som en nödvändig samhällsprioritering, och med tanke på det läge som samhället befinner sig i är det viktigt att Polismyndigheten får de förutsättningar som krävs för att stärka den brottsbekämpande förmågan.

Fru talman! När jag själv för en evighet sedan sökte mig till polisen var en bidragande orsak att jag fick betalt under utbildningen. Jag fick mer eller mindre på kronan lika mycket – eller snarare lika lite – som jag hade på det enkla industrijobb jag hade innan. Det var ingen hög lön, men den var fullt tillräcklig för att ge ekonomisk trygghet.

På 1990-talet ändrades detta, bland annat för att utbildningen skulle harmoniseras med övriga högskoleutbildningar – polisutbildningen blev en högskoleutbildning 1984. Vilken inverkan borttagandet har haft på rekrytering och fullföljande av utbildningen får vi nog nöja oss med att spekulera om.

När nu alla partier har bildat kö för att prisa detta förslag, och möjligen i vissa fall också ta på sig äran för dess genomförande, vill jag ta tillfället i akt att idka lite högläsning ur en motion med rubriken En betald polisutbildning:

”Fler poliser kräver inte endast fler utbildningsplatser. Om platserna som finns på polisutbildningarna runt om i landet ska fyllas måste incitamenten att söka sig till yrket öka. Polisutbildningen bör därför till del finansieras av staten. En sådan ordning ger människor möjlighet att utbilda sig till ett yrke vars syfte är att garantera allas våran säkerhet utan att skuldsätta sig för livet. Det bör utredas exakt hur en sådan finansierad utbildning ska utformas, men utgångspunkten bör ligga i en kontinuerlig, proportionerlig avskrivning av studielån då polisen arbetar vid Polismyndigheten efter genomförd utbildning. Utredningen bör dock vara öppen för andra vägar att uppnå ekonomiska incitament för att utbilda sig till polis om detta antingen kan visas öka incitamenten eller betunga de offentliga finanserna i mindre mån.”

Det här var ur en motion av Sverigedemokraterna från 2019. Det tog alltså sin lilla tid innan det här förslaget blev verklighet. Uthållighet och tålamod lönar sig, och det spelar roll vad man röstar på.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Fru talman! Rekordmånga unga män och kvinnor söker till polisutbildningen, och rekordmånga nya poliser utbildas. Vi utbildar nu fler än 2 000 poliser varje år, och antalet ska öka ytterligare. Medborgarna ska kunna lita på att polisen kommer när den behövs, att brott utreds och att laglydiga människor skyddas. Målet är i ett första steg att vi ska ha en polistäthet som motsvarar genomsnittet i EU.

Fru talman! Under den här mandatperioden har vi genomfört stora reformer för att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten. Straffen har skärpts, polisens befogenheter har stärkts och fler kriminella grips, häktas och döms.

Hela vår lagstiftning behöver dock komma till användning. Därför behöver vi fler poliser, och därför är en betald polisutbildning viktig. Trots rekordmånga sökande till polisutbildningen vill vi attrahera ännu fler kompetenta personer för att säkerställa att vi i Sverige har världens bästa polis.

Med regeringens förslag ska studielån för polisutbildningen kunna skrivas av för den som efter utbildningen tjänstgör som polisman. Den som tjänstgör i minst tre år kan börja kvalificera sig för avskrivning, och den som tjänstgör under en åttaårig ramtid får hela lånet avskrivet.

Detta är en mycket klok ordning. Den premierar inte bara den som påbörjar utbildningen utan också den som stannar kvar. Reformen stärker därmed både rekryteringen och uthålligheten i Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

Förslaget är också praktiskt utformat. Studielånet ska inte behöva betalas tillbaka under den tid den enskilde kvalificerar sig för avskrivningen. Den som omfattas ska alltså inte först betala in pengar för att senare få tillbaka dem. Det skulle skapa onödig administration och minska reformens kraft.

Fru talman! Det är också viktigt att notera att den här propositionen innehåller ett stärkt sekretesskydd för uppgifter om polisstudenter och polisanställda. Detta är mycket viktigt.

Den här reformen stärker polisyrkets ställning och gör det mer attraktivt att söka till polisen. Detta ökar chansen att fler stannar kvar i tjänst, och det bidrar till att Sverige får den polistäthet som krävs för att vi ska fortsätta offensiven mot brottsligheten. Fler poliser i hela landet betyder mer närvaro, att fler brott kan förebyggas, snabbare ingripanden, fler utredningar och större trygghet för hederliga medborgare. Detta är statens mest grundläggande ansvar.

Jag vill från talarstolen här i riksdagen rikta mig direkt till landets alla poliser. Ni gör ett arbete som få människor fullt ut ser. Varje dag möter ni samhällets baksida. Ni arbetar medan andra sover, firar och semestrar. Ni går in där andra går undan. Ni löser konflikter, ställer saker till rätta, hjälper och skyddar. Ni möter våld, hot och förnedring men förväntas ändå behålla lugnet. Ni hanterar en komplicerad lagstiftning men förväntas fatta sekundsnabba beslut.

I er vardag kan ni aldrig förvänta er ett tack, men jag vill säga: Tack för ert arbete! För ert arbete förtjänar ni inte bara allas vår tacksamhet utan också bättre villkor och fler kollegor.

Jag vill att alla poliser och polisstudenter i Sverige ska veta att jag och Moderaterna kommer att fortsätta arbeta för att ge er bättre förutsättningar att lösa ert viktiga uppdrag.

Därmed yrkar jag bifall till propositionen.

(Applåder)

Fru talman! Det är lätt att säga ja till den här reformen om att få en betald polisutbildning, även om den inte är alldeles självklar. Syftena är dock oerhört viktiga att markera.

Man vill alltså att polisutbildningen ska bli betald. Centrala studiestödsnämnden ska successivt skriva av låntagares studieskulder, och detta ska både stärka rekryteringen till polisyrket och hålla kvar utbildade poliser i professionen. Här är konstruktionen att man i och med den successiva avskrivningen i princip är kvitt sina studieskulder om man har arbetat som polis i åtta år.

Det jag också tycker är spännande är att man har tagit ett grepp med en positiv retroaktiv effekt. Detta gäller inte enbart de poliser som går ut sin utbildning efter att reformen träder i kraft, utan man låter den få effekt från och med den 1 augusti 2024. En pågående polisutbildning kan alltså också omfattas av detta.

Det är också viktigt att vi stimulerar så att man har möjlighet att etablera sig på flera håll i landet. Förhoppningsvis kommer det här också att innebära att man kanske landar och stannar kvar någorlunda nära sin utbildningsort, oavsett om det är i norr eller i söder eller mitt i landet.

Detta väcker dock också en del frågor om likabehandling. Har vi andra yrken som också är bristyrken och samhällsbärande på ett viktigt sätt som kommer att kunna kräva liknande reformer? Vi bryter mot vissa principer här genom att staten går in och skyddar en viss utbildning. Jag tycker dock att det finns goda argument för detta eftersom polisen är samhällsbärande och oerhört viktig i sin demokratiska funktion. Detta gör att vi ändå behöver göra avsteg.

Jag skulle också vilja lyfta att detta är något som ska öka tryggheten i samhället och att vi kanske borde satsa ännu mer på att få till en bra rekrytering av skickliga och kompetenta poliser.

Vi i Vänsterpartiet har länge motionerat om att polisutbildningen bör vara en högskoleutbildning som ger den som väljer att bli polis en akademisk examen. Här tas steg på vägen genom att en del högskolor och universitet ger universitetspoäng för vissa utbildningar som man kan komplettera sin utbildning med.

Många, också fackliga företrädare, menar dock att det vore värdefullt att öka attraktiviteten i och därmed viljan att utbilda sig till polis genom att den som gör det får en akademisk grundexamen. Då kan man kanske till och med gå vidare och i vissa fall bli forskare. Även den som går tillbaka till eller går in i en ordinarie polisfunktion skulle kanske ha bättre förutsättningar att använda kommande forskning och nya metoder på ett skickligt sätt.

Detta är alltså ett perspektiv som jag tror att vi ska behålla och försöka vidareutveckla.

Något som också upptar en del av min tid, bland annat efter kontakter med olika fackliga företrädare inom polisen, är att man har väldigt olika arbetsvillkor och livsvillkor beroende på var i landet man placeras. Hamnar du i glesbygd får du vissa uppgifter, som kan vara utmanande på sitt sätt, och hamnar du i storstaden Stockholm får du väldigt mycket uppdrag som är kopplade specifikt till huvudstaden. Det krävs bland annat insatser i samband med galor, statsbesök och mycket annat.

Oavsett detta tycker jag att det är viktigt att, som några redan har gjort i talarstolen, markera att man som polis är utsatt för en ganska stor psykologisk press och stress. Vi försummar ofta att nämna att vi som medborgare är väldigt beroende av att polisen får stöd att hantera sin utsatthet.

Utsattheten kan variera på olika sätt: Det kan handla om att konfronteras med gäng, men det kan också handla om att konfronteras med effekter av mindre brott som drabbar enskilda. Exempelvis bedrägerier är ibland kopplade till gängkriminalitet men ibland till ”vanlig” kriminalitet, och det gäller även inbrott och så vidare. Där möter man som polis väldigt ofta människor i sorg och förtvivlan.

Något annat jag vill ta upp är att vi lever under olika livsvillkor. Poliser i Stockholm kommer att få väldigt höga kostnader för boende och andra livsnödvändigheter. Det tar en större del av lönen än för poliser ute i övriga landet. Representanter för Stockholms stad och polisen har argumenterat för att vi som politiker måste uppmärksamma den här skillnaden, som gör att poliser som kanske egentligen skulle vilja jobba kvar i Stockholm inte riktigt har råd att göra det om de bildar familj och behöver större lägenhet och annat.

Här kommer vår övriga samhällspolitik in. Vad gör vi för att bygga rimligt billiga bostäder? Vilka välfärdsinsatser gör vi som innebär att familjer kan få hjälp till exempel i samband med att barnen anländer?

Det här är ett första viktigt steg för att vi under kommande år ska få en demokratisk och bra ordning på polisutbildningen och fler i tjänst på den viktiga polisfunktionen.

Med det tackar jag kollegor, kanslier och alla andra som har stöttat vårt riksdagsarbete under den här mandatperioden. Tack, allihop! Jag önskar er en fin midsommar och en härlig sommar.

Fru talman! Polisen har en viktig och många gånger avgörande roll i arbetet med att skapa, och även återskapa, trygghet för oss alla runt om i vårt land. Jag vill ta tillfället i akt och rikta ett varmt tack till alla både poliser och polisanställda för de insatser som de gör dygnet runt, dagligen, varje år. Ett varmt tack!

Vi centerpartister har stått bakom de historiskt stora och välbehövliga resurstillskott till svensk polis som nu förverkligas. Anslagen har ökat från 32 miljarder år 2022 till dagens 48 miljarder. Det är en ökning med ungefär 50 procent, och expansionen är mycket nödvändig. Brottsligheten är alltför allvarlig, och konsekvenserna för de enskilda och för samhället är alltför stora för att vi ska kunna stå still. Vi måste göra mer.

Det är mot den bakgrunden vi i dag debatterar justitieutskottets betänkande om en betald polisutbildning. Centerpartiet ställer sig bakom förslaget och välkomnar propositionen. Att göra polisutbildningen betald genom att skriva av studielånet för den som genomgått utbildningen och stannar kvar i tjänst är en klok och välriktad åtgärd. Denna skattefria avskrivning stärker rekryteringen och ökar drivkrafterna att stanna kvar i yrket. Det är också ett tydligt besked om att samhället värdesätter dem som väljer att slå in på polisyrkets bana.

Fru talman! Det handlar dock inte bara om fler poliser. Det är inte enbart antalet som avgör hur tryggt vårt land är, utan det är vad poliserna kan, var de finns och om de har förutsättningar att göra sitt uppdrag.

Riksrevisionen presenterade nyligen en rapport om antagningen till polisutbildningen, och det var ingen munter läsning. Riksrevisionen konstaterar att det inte är säkerställt att antagningsprocessen väljer ut de lämpligaste kandidaterna. Det saknas också en heltäckande analys av vad yrket faktiskt innebär och kräver och av vilken kravbild man ska ha. Det här är en mycket viktig iakttagelse men också allvarlig kritik. Rätt kravbild, rätt kompetens och rätt urval är ju grundbulten i allt.

Vi har i dag en verklighet där ungefär hälften av landets poliser har varit i tjänst i mindre än tio år. I statistiken kan vi se att en polis kan ha varit anställd i 40 år och därmed ha erfarenhet från de 40 åren medan andra kan ha varit anställda i bara några månader. Denna stora variation ger effekter och påverkar hur uppgifterna utförs.

Brottsligheten har dessutom förändrats. Utöver mängdbrott och våldsbrott hanteras nu avancerade digitala brott, internationellt organiserad brottslighet och komplexa ekonomiska upplägg. Dessutom har vi ett säkerhetspolitiskt läge med en gråzonsproblematik och rätt stora utmaningar kopplade till totalförsvar som också ska hanteras av dessa myndigheter. Det här ställer allt högre krav på både kunskap och förmåga.

Centerpartiet menar att kvantitativa mål, det vill säga mål om antal poliser, måste kompletteras med kvalitetsmål, det vill säga mål som mäter poliskårens faktiska förmågor. Det här lägger ett stort ansvar på såväl nuvarande regering som kommande regeringar att säkerställa att utbildningens innehåll och urvalskriterier hålls på en hög och ändamålsenlig nivå – inte minst när utbildningsvolymerna ökar i den omfattning som nu sker.

Fru talman! Polisen har formulerat visionen ”Vi gör hela Sverige tryggt och säkert”. Som centerpartist vill jag i dagens debatt särskilt betona ”hela Sverige”. Vi har länge kunnat se att det i vissa bygder är svårt att rekrytera till den polisiära verksamheten och att få långsiktighet, med kompetens som utvecklas lokalt och med lokal kännedom. Här finns jättestora utmaningar. Landet står inför, och kommer även framöver att stå inför, en stor kompetensutmaning.

Vi ser i dag hur polisreceptioner stänger runt om i landet, inte minst på landsbygden. Befolkningen möter detta och får besked om att möjligheten att fysiskt besöka polisen under fasta öppettider försvinner. Det är också på landsbygden och i mindre kommuner som det är svårt att rekrytera poliser. Med hög personalomsättning och många gånger tillfälliga placeringar har dessa bygder runt om i landet ofta sämre polisnärvaro.

Detta är djupt problematiskt. En tillgänglig och fysiskt närvarande polis bygger det förtroende som är avgörande för att förebygga och utreda brott. Relationen mellan invånare och polis kan vara helt avgörande för hur man berättar om sin egen situation och vad man kan vara utsatt för i hemmet eller när man har iakttagit någonting som behöver rapporteras och som kan underlätta polisens arbete för att lösa ett brott.

Fru talman! I våra budgetmotioner har vi lagt fram förslag om en polisgaranti. Garantin handlar om polisnärvaro i landets 290 kommuner – inte av princip utan för att tillgänglighet skapar trygghet och för att känslan av att polisen finns där när man behöver den måste vara lika i hela landet. En betald polisutbildning frigör dessa resurser. Den rekrytering som detta möjliggör måste inte bara leda till fler poliser utan måste också leda till fler poliser med hög kompetens och närvaro i hela landet.

Centerpartiet yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Jag vill också passa på att rikta ett varmt tack för mandatperioden så här långt. Jag önskar fru talmannen och ledamöterna en mycket fin fortsättning på sommaren.

(Applåder)

Fru talman! För någon månad sedan debatterade vi här i kammaren Riksrevisionens rapport om den nuvarande polisutbildningen. Det var en gedigen rapport. Som en föregående talare nämnde var det även en kritisk rapport där man riktade hård kritik mot den nuvarande utbildningen. Det vi ska debattera i dag har en koppling till detta. Frågan gäller huruvida utbildningen ska vara betald. Jag vill inledningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Jag är dock av uppfattningen att det här är en något udda lösning som väcker frågor om andra yrkesutbildningar som har ställt upp liknande krav. Av det skälet finns det anledning att uppehålla sig en del vid formerna för en framtida polisutbildning.

Om vi backar bandet lite kan vi se att polisens rekrytering och utbildning har förändrats över tid – i takt med samhällsutvecklingen, kan man säga. Efter förstatligandet 1965 blev en sökande anställd och fick sin utbildning vid den statliga polisskolan i Stockholm, som utgjorde en del av den dåvarande Rikspolisstyrelsen. Lön utgick under utbildningen, och urvalsprocessen skedde på länsnivå. En ettårig teoretisk utbildning följdes av två års praktiktjänstgöring – ett år på en kriminalavdelning och ett år på en ordningsavdelning.

I dag ser det lite annorlunda ut. Flera myndigheter är involverade i rekrytering, antagning och utbildning av poliser. Det är Polismyndigheten som är arbetsgivare och Plikt- och prövningsverket som testar sökande. Ett antal högskolor har polisutbildningen som en uppdragsutbildning.

Överlag går det att ifrågasätta värdet av att förlägga polisutbildningen till ett antal högskolor. Jämförbara myndigheter som Tullverket, Kustbevakningen och Försvarsmakten har rekryterings- och anställningsrutiner som bygger på betald utbildning när en person väl är anställd. Detta är också genomgående i länder som är jämförbara med Sverige – man anställs, utbildas och får betalt under den tid som utbildningen pågår.

Jag ser hellre att polisen, i likhet med försvaret, har en egen högskola med ansvar för antagning, utbildning och forskning inom området ordning och säkerhet. Den kan gärna vara utlokaliserad men ha Polismyndigheten som huvudman. Fokus bör ligga på yrkesutbildning snarare än på akademisk utbildning, även om det sistnämnda självfallet också krävs i vissa delar av polisverksamheten. Polishögskolan kan då vara en akademi med ansvar för såväl basutbildning som specialist- och ledarskapsutbildning. Med den modellen kan vi få en försvarshögskola som är inriktad på rikets yttre säkerhet och en polishögskola med fokus på rikets inre säkerhet som båda bedriver forskning inom sina respektive områden.

Fru talman! Utifrån mina egna erfarenheter är jag av uppfattningen att utbildningen, liksom rekryteringen, måste bli mer verksamhetsanpassad. Polisyrket spänner över ett brett område med skilda krav på kompetens, men det måste ingå en grundläggande basutbildning och praktiktjänstgöring för alla.

Sammanfattningsvis, fru talman, är jag av uppfattningen att det finns bättre lösningar än de nu föreslagna för en framtida finansiering av polisutbildningen. I avvaktan på en återgång till anställning med betald utbildning i form av lön ser jag dock förslaget i betänkandet som en lämplig övergång till en betald polisutbildning vid en framtida renodlad polishögskola.

Jag vill också passa på att önska samtliga närvarande och talmanspresidiet en glad midsommar. Vi ses ju i utskottet lite senare i sommar, och vi ska även ha en debatt i augusti. Riksdagsåret är alltså inte slut för alla.

(Applåder)

Fru talman! Den 14 januari 1991 påbörjade jag min polisutbildning på Polishögskolan, som då var lokaliserad till Sörentorp i Solna. På den tiden innebar detta att jag där och då – alltså från dag ett – blev anställd hos och avlönad av Polismyndigheten. Månadslönen var ungefär 10 000 kronor, vilket i dagens penningvärde motsvarar ungefär 20 000 kronor. Utbildningen var tre år lång – man gjorde ett år på skolan, ett och ett halvt års praktik och till sist ytterligare ett halvår på skolan. Dagens utbildning är ju två år.

Under den tid då man var ute på praktik – den så kallade aspiranten – hade man även betalt för obekväm arbetstid. Det motsvarade ungefär 4 000 kronor till per månad i dagens penningvärde

Detta innebar att jag som 24-åring kunde finansiera mitt liv. Jag behövde inte ta några studielån under de tre år då jag utbildade mig. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen, under Göran Perssons styre, tyckte dock att poliser inte längre skulle få betald utbildning, och 1998 tog man bort detta. De som ville utbilda sig till polis fick då ta studielån eller jobba extra.

För en ung person i början av yrkeskarriären fungerar det ju att ta studielån och leva enkelt. Om den som vill skola om sig till polis är mitt i livet, och kanske har familj och dyra bostadslån, blir det svårare.

Att få personer med en annan yrkesbakgrund till Polismyndigheten är kompetenshöjande för myndigheten. Detta blir svårare om utbildningen inte är betald.

Men nu har vi en regering som förstår detta. Jag ställde för två år sedan en fråga till justitieministern på frågestunden i riksdagen om hur vi skulle göra med den betalda utbildningen. Han svarade då att man skulle titta på det. Nu ser vi det – i eftermiddag kommer vi att rösta igenom ett konkret förslag om att ha en betald polisutbildning i Sverige igen.

Fru talman! Vi har redan hört i debatten hur det här kommer att gå till tekniskt, så jag ska inte gå in på det. Men jag vill ta tillfället i akt att kort nämna vad jag tycker ska bli nästa steg i att göra polisverksamheten mer effektiv när det kommer till lön.

Sverige har i dag fler poliser per capita än vad man tidigare haft, åtminstone de senaste 30 åren. Vi har fler utbildningsplatser än tidigare, och fler färdigutbildade poliser kommer ut från utbildningsplatserna per år. Trots detta minskar antalet poliser i Stockholm. Om vi undantar Region Stockholm har polistätheten ökat med i snitt 23 procent i Sverige. I Stockholm har den minskat med 4 procent.

Dessutom har polisen i Stockholm utöver den vanliga polisverksamheten många poliser – 20–25 procent, uppskattar man – som är upptagna med uppdrag kopplade till huvudstadens problematik och allt som sker här. Det är fråga om offentliga tillställningar, allmänna sammankomster, bevakning av ambassader, bevakning av riksdag och regering, tingsrättsbevakningar, inkommande utländska besök och så vidare – plus en organiserad brottslighet som definitivt inte vilar. Därför blir kärnverksamheten lidande. Detta medför att poliserna i Stockholm i alltför liten utsträckning kan jobba problemorienterat och brottsförebyggande. Utredningarna kan inte ha samma fokus som i andra regioner i Sverige.

Därför behöver det göras någonting för att attrahera poliser som vill arbeta i Stockholm, helst erfarna poliser. Att bara tillföra nya aspiranter är inte lösningen. Aspiranterna behöver instruktörer och handledare, och dessa tas från den vanliga verksamheten, som på så sätt utarmas än mer.

När jag sökte till polisutbildningen 1991 sökte man specifikt poliser som ville jobba i Stockholm. Man hade på den tiden någonting som hette Stockholmstillägget. Det var en extra summa som alla poliser som arbetade i Stockholm fick. Syftet var just att locka poliser att vilja jobba i huvudstaden. Det fungerade faktiskt. Antalet poliser i Stockholm ökade, och under slutet av 80-talet och början av 90-talet hade vi fler poliser per capita i Stockholm än i övriga landet.

Fru talman! Jag hoppas att regeringen nästa mandatperiod tar höjd för detta i sin budget till Polismyndigheten och att man kan införa ett lönetillägg för poliserna i Stockholm. Förslaget från det lokala fackförbundet är 5 000 kronor per månad och per polis. Det skulle göra skillnad för den enskilda polisen och för det arbete som poliserna i Stockholm gör. Vi skulle få se fler poliser på våra gator, en ökad trygghet och en minskad brottslighet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)