Det civila samhället

Fru talman! Civilsamhällets roll syns kanske allra bäst i kriser. Under pandemin har föreningar, nätverk och människor slutit sig samman och tagit ett steg framåt och hjälpt till. I krigets Ukraina ser vi nu hur nätverk, människor på civil basis och tillfälliga sammanslutningar ger stöd till utsatta. De organiserar, stöttar och tröstar.

Också i Sverige ser vi hur det civila samhället visar sin styrka i dessa dagar. Man skapar grupper som ordnar hjälp, man organiserar demonstrationer, man hjälps åt med information, man tar ansvar för att förklara för barn och man förbereder mottagande av asylsökande för att det ska bli så bra som möjligt när så blir aktuellt.

En viktig slutsats av detta är att civilsamhället är en central del av samhället. Där bygger man underifrån, med staten som ett komplement. Detta är viktigt både i lugna tider och i orostider, men det märks kanske allra mest i kris.

En annan slutsats av det vi nu ser i civilsamhället är att det är svårstyrt och att det är bra att det är svårstyrt. I orostider har flexibiliteten varit väldigt nyttig. De nätverk som växer fram är ibland experter på att göra något, men ibland är det också experter som gör något helt annat än det de är experter på. Den flexibilitet som finns i civilsamhället är otroligt viktig för att samhället ska fungera, också i kris.

Vi såg samma sak 2015 när föreningar som egentligen hade helt andra saker på sina agendor växlade om och såg till att vi klarade av den flyktingvåg som kom då. En viktig lärdom av detta, fru talman, tror jag är att värna egenvärdet. Visst är det lockande att se den kraft som finns i civilsamhället och försöka använda den till det som man tycker är viktigt just nu. Oavsett om det gäller klimatomställning, integration eller något annat är det väldigt lockande att se att civilsamhället är starkt, vitt förgrenat och finns överallt och kan användas. Men om man inte värnar egenvärdet kommer man till sist att förlora kraften i civilsamhället. Det instrumentella sätt som man ibland har gentemot föreningslivet innebär att det i slutändan riskerar att förlora sitt egenvärde och därmed den kraft som man skulle kunna använda det till. Vi måste se till att egenvärdet värnas och konstatera och välkomna att det skapas ett mervärde som kan användas till annat.

Fru talman! Jag är liberal och utgår därför från den enskilda individen. Ibland tror man att det innebär att bortse från det civila samhället. Liberalismens historia har mycket handlat om att identifiera hinder för individens frihet, bekämpa sådana hinder och se till att den enskilda människan får mer att säga till om i sitt liv. Det har ibland handlat om att begränsa statens makt, se till att vi har yttrandefrihet och öka näringsfriheten, men det har också handlat om att fundera på vilka sociala normer som finns i samhället och som hindrar friheten för enskilda individer.

En del har dragit slutsatsen att detta innebär att liberaler skapar ett samhälle av ensamma människor, bekämpar sociala normer och strukturer och på det sättet lämnar människan ensam. Jag tror att detta är fel slutsats, för också liberaler inser att människan är en social varelse som behöver sociala nätverk och som behöver höra till ett sammanhang. Därför är liberalismen inte ensamhetens ideologi. Den står inte för individens ensamhet utan för hennes frihet. Denna frihet innebär också att kunna välja bort dåliga gemenskaper, dåliga föreningar och dåliga sociala sammanhang. I stället för att vara fast i dessa eller att vara ensam och mötas av ensamhet ska man kunna möta andra öppna gemenskaper.

Ur den synvinkeln är det civila samhället väldigt viktigt för liberaler, fru talman. Behovet av att kunna lämna ett sammanhang som är förtryckande, att inte tvingas vara kvar i det, ska inte enbart kunna mötas genom att man väljer ensamheten utan även genom att man kan välja ett annat sammanhang. Det är därför liberaler värnar det civila samhället.

Fru talman! Pandemin har ändrat villkoren för civilsamhället, precis som för många andra delar av vårt samhälle. Det har varit svårt att träffas, och det har varit svårt att använda en del av de finansieringsmodeller man brukar ha för sin verksamhet. Man har tagit sig an helt nya uppgifter som man inte visste att man skulle utföra. Det är viktigt att vi noga följer upp hur civilsamhället mår efter pandemin, och jag tror att vi behöver goda villkor under en ganska lång tid för återstart och återuppbyggnad.

Många av de motioner som behandlas i det här betänkandet handlar om att stävja fusk och felaktigheter, och det är otroligt viktigt. När vi ger statligt stöd till någonting måste vi nämligen se till att pengarna används rätt. Därför är det viktigt att ha koll på pengarna, på att felaktigheter inte begås och på att fusk inte förekommer.

I några motioner diskuteras också vikten av demokrativillkor. Jag tror att det är viktigt, och Liberalerna vill ha ett sådant. Civilsamhället och föreningslivet ska naturligtvis inte använda de pengar de får av staten till att underminera demokratin. Men jag vill också säga att det är ganska svårt med demokrativillkor just för att civilsamhället ska stå fritt.

När jag blickar ut över världen kan jag också konstatera att den kraft som finns i civilsamhället när det gäller demokrati kan användas åt båda hållen. Den kan verkligen stärka demokratin och stärka samtalet i samhället, men den kan också användas för att vrida samhället åt ett icke-demokratiskt håll. De senaste åren har vi faktiskt sett en avdemokratiseringsvåg i delar av världen, och i denna våg har civilsamhället ofta använts i det auktoritära syftet.

Man har ofta börjat med att begränsa och styra medierna, och forskningen visar att man sedan har gått vidare till att försöka begränsa eller vrida civilsamhället i en viss riktning. Ibland använder man också civilsamhällets organisationer för att polarisera debatten i samhället, därför att man då tycker sig visa behovet av en stark ledare. Det där visar vilken kraft civilsamhället har och hur den kan användas både i det goda och i det onda.

Min slutsats av detta, fru talman, är att vi ska ha goda villkor för civilsamhället. Vi ska ha en mångfald av civilsamhällesföreningar, sammanslutningar och nätverk, och vi ska ha armlängds avstånd till dessa. De ska vara fria. Det är viktigt med ett fritt civilsamhälle och goda villkor. Det är också viktigt att styra på ett smart sätt, det vill säga upprätthålla armlängds avstånd.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 2, fru talman. Jag vill också framföra ett varmt tack till det civilsamhälle vi har i Sverige och de stora, viktiga insatser de gör just nu.

Fru talman! Ett starkt Sverige behöver såväl den offentliga verksamheten som näringslivet och frivilliga gemenskaper, till exempel föreningar, församlingar och inte minst familjer. Civilsamhället är av stor betydelse för sammanhållningen och demokratin. Just nu, i den oroliga tid vi genomlider, känner vi naturligtvis att vi är nära civilsamhället.

Civilsamhället bidrar också till goda normer och värderingar och att vi utvecklas mellan generationerna. Civilsamhällets organisationer kan även spela en konkret roll på olika samhällsområden, till exempel i arbetet för att bryta utanförskap och bidra till ett Sverige som håller ihop.

Fru talman! Det goda samhället skapar vi tillsammans. Moderaterna anser att en del av svaren på de utmaningar som vi ser i dagens samhälle finns i ett fördjupat och förbättrat samarbete mellan skola, sjukvård, socialtjänst, äldreomsorg, kultur och det civila samhället. Här finns stora möjligheter att använda sig av varandra och av varandras kunskap och engagemang. Det kräver dock tydliga politiska signaler om att detta är ett prioriterat och viktigt arbete.

Statens stöd till det civila samhället är viktigt och bör fortsätta. För att stödet ska uppfattas som legitimt måste dock systemet vara transparent. Kriterierna för att erhålla stöd ska vara tydliga, och det ska finnas en grundlig granskning och uppföljning av hur stödet används. Skattepengar ska aldrig betalas ut till organisationer som inte delar det svenska samhällets grundläggande demokratiska värderingar.

Fru talman! Vi vill säkerställa att offentliga medel inte tilldelas verksamheter som riskerar att främja eller stödja radikalisering, hedersförtryck eller våldsbejakande extremism. Att stöd helt enkelt slösas bort på projekt som inte genomförs är inte heller acceptabelt, och på det området har brister tyvärr uppdagats.

Moderaterna ser mycket allvarligt på detta. På sikt är det naturligtvis förödande för legitimiteten i statens stöd till civilsamhället men också för den samhälleliga gemenskapen. Lagstiftning, regelverk och arbetssätt bör ses över i den mån det är nödvändigt för att säkerställa att stöd till civilsamhället används på ett ändamålsenligt sätt.

Att civilsamhället har möjlighet att finansiera sina verksamheter genom andra inkomstkällor än statligt stöd är även viktigt för dess självständighet. Det kan till exempel ge en organisation större frihet att avgöra vilka insatser som ska prioriteras snarare än att besluta prioriteringsordningen i förhållande till vilken typ av statligt stöd som finns tillgängligt.

Fru talman! Alliansregeringen lade i mars 2014 fram propositionen Allas kunskap – allas bildning. Propositionen innehöll en ny målformulering för den statliga folkbildningspolitiken som förtydligar statens ambitioner med politiken och att folkbildningens målgrupp är bredare än målgruppen för vuxenutbildningen. I propositionen presenterades också en ny modell för utvärdering av folkbildningen och dess effekter.

Alliansregeringen gav också Statskontoret i uppdrag att hålla samman utvärderingen med stöd av underlag från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering och Myndigheten för kulturanalys.

I slutrapporten gjorde Statskontoret bedömningen att folkhögskolor och studieförbund behöver utveckla flera områden för att verkligen bli en folkbildning i tiden. Folkbildningens gemensamma styrka är bland annat den speciella pedagogik som låter människor ta del av kunskap på sina egna villkor och i en inkluderande gemenskap. En gemensam utmaning är hur folkbildningen ska nå utanför sina traditionella målgrupper.

Fru talman! Det förefaller finnas starka bevis för att staten genom Folkbildningsrådet finansierar ett studieförbund med kopplingar till Muslimska brödraskapet, och detta trots att syftet med stödet enligt förordningen om statsbidrag till folkbildningen är att stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin.

Moderaterna ser inga principiella skäl till att studieförbund inte ska vila på en religiös grund; tvärtom är många organisationer med religiös grund en viktig del av vårt civilsamhälle. Däremot kan och bör staten inte finansiera organisationer som utmanar den västerländska liberala demokratin. Därför borde riksdagen uppmana regeringen att skärpa demokrativillkoren i förordningen om statsbidrag till folkbildningen så att bidrag inte kan delas ut till demokratiskt tveksamma studieförbund.

Såväl bidragssystem som tillsyn av studieförbunden ska regelbundet utvärderas. I dag har Folkbildningsrådet ett myndighetsliknande uppdrag samtidigt som man är en ideell förening bestående av de medlemmar man delar ut bidrag till. Detta kan föranleda bristande tillsyn och felaktiga bidragsutbetalningar. Även Statskontoret pekar i sin rapport på behovet av bättre styrning.

Ett flertal gånger har det framkommit att många studieförbund har blivit utsatta för bidragsfusk där samma deltagare har förekommit i flera studiecirklar och studieförbund samtidigt. Om det här har vi talat tidigare i den här kammaren, bland annat hösten 2020 när det uppdagades i verksamheterna på Järva.

Därför bör en skärpning av såväl bidragsstöd som tillsyn komma till, och i stället för att ligga hos Folkbildningsrådet borde detta samlas under ett gemensamt paraply med övriga civilsamhället och hanteras av en myndighet. På så sätt skulle staten troligtvis kunna få en bättre insyn i och kontroll av såväl regelefterlevnad som användning av bidragen.

Fru talman! Folkbildningen behöver matcha sin verksamhet med utvecklingen i samhället. Studieförbunden når många olika grupper, men det handlar ofta om grupper som redan är organiserade. Det är en utmaning att få till en interaktion så att man verkligen får de människor som man önskar till utbildningarna.

De senaste åren har diskussionen om statliga bidrag till såväl trossamfund som andra civilsamhällesorganisationer tagit stor plats. Det finns flera exempel på organisationer som har fått kritik och även fått statsbidrag återkallade.

Bidrag till organisationer bildade på etnisk grund regleras i en särskild förordning, förordningen om statsbidrag till organisationer bildade på etnisk grund. Den anger bland annat som villkor för stödet att medlemmarna till övervägande del ska ha utländsk bakgrund, att medlemsantalet ska uppgå till minst l 000 betalande personer och att organisationen ska ha en demokratisk uppbyggnad.

Fru talman! Givetvis ska det stå personer med liknande etnisk bakgrund fritt att med egna medel bilda sina egna föreningar. Att staten stöttar sådana organisationer är dock en annan sak. De statliga bidragen bör inriktas på verksamheter som tydligt främjar integration snarare än att samla människor enbart på grundval av att de delar en viss etnicitet. Därför bör bidragen till organisationer bildade på enbart etnisk grund avskaffas.

Fru talman! Moderaterna ställer sig bakom samtliga av oss avgivna reservationer, men för tids vinning yrkar vi bifall endast till reservation 7.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annicka Engblom och John E. Weinerhall (båda M).

Fru talman! Jag vill inleda mitt anförande med att yrka bifall till reservation 9 från Sverigedemokraterna även om jag givetvis står bakom alla våra reservationer i betänkandet.

Vi har en viktig debatt här i dag om det civila samhället i Sverige. Det är en debatt om partiernas förslag om hur vi ska kunna värna och skapa goda villkor för civilsamhället, och där gör vi förstås olika prioriteringar. Coronapandemin har under cirka två år haft en enorm påverkan på det civila samhället i Sverige. Pandemin har verkligen med kraft satt agendan på området.

Precis när pandemin började fasas ut något från debatten fick Europa och världen se en ny katastrof, om än av ett helt annat slag. I förhållande till omvärldssituationen och det horribla krig som utspelar sig i Ukraina – i en annan del av Europa inte långt härifrån – känns dock mycket annat av det vi debatterar som litet och obetydligt.

Därför vill jag självklart säga några ord om Ukraina i dag med fokus på civilsamhällets roll under det pågående kriget. Att det civila samhället i Sverige har aktiverats till stöd för människor i Ukraina är tydligt; jag tror inte att det har undgått någon att så är fallet. Jag tänker då inte bara på formella organisationer med organisationsnummer och allt som hör till utan också på spontana sammanslutningar människor emellan som har uppstått nu mitt under krisen – från utpräglade hjälporganisationer till stödgrupper i sociala medier. Det svenska civilsamhället har slutit upp till stöd för Ukrainas folk på många olika sätt. Det handlar om att skicka pengar, mat, kläder och mycket annat.

Det civila samhället är en stark egen kraft att räkna med i Sverige, och allvaret i det som pågår nu påminner oss om hur viktigt det är att föra en klok civilsamhällespolitik som ytterligare kan bidra till att konstruktiva krafter i civilsamhället kan frodas.

Fru talman! På plats i Ukraina är civilsamhället också helt avgörande. När människor samlas i föreningar är det inte ovanligt att de gör det för nöjen och för fritidsintressen. Men civilsamhället kan också bokstavligt talat vara skillnaden mellan liv och död. Det visar människor i Ukraina nu.

Civilsamhällesaktörer samlar in donationer för att finansiera försvarsmateriel till militären i Ukraina. Man sluter sig samman i grupper för att hjälpa varandra med transport till säkra platser i eller utanför landet. Man sluter sig samman och lär varandra saker, till exempel hur man skiljer ryska stridsvagnar från ukrainska eller hur man tillverkar vapen för att försvara sig. Det är inte lätt att ta in att det ser ut på det här sättet, men det är verkligheten sedan knappt en vecka tillbaka.

Civilsamhället är en avgörande del av motståndet i Ukraina för dem som är kvar i landet och kämpar för sin framtid och för att kunna överleva. Låt oss hoppas att det snart blir ett slut på denna förstörelse och detta dödande, och låt oss göra vad vi kan för att det så fort som möjligt får ett slut.

Jag skulle kunna tala länge om vad som händer i Ukraina. Det är på allas läppar på olika sätt, av naturliga skäl. Men jag ska också mer konkret beröra det som betänkandet handlar om.

Fru talman! Sverigedemokraterna har flera reservationer i betänkandet. En viktig sådan är den jag yrkade bifall till inledningsvis. Den rör statsbidraget till organisationer bildade på etnisk grund. Det är ett bidrag som delas ut av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF.

Sverigedemokraterna har i många år som enda parti velat avveckla detta förlegade bidrag, även om flera partier nu har börjat vakna upp något i frågan. Vi hörde just till exempel Moderaterna tidigare tala om samma sak. Ett krav för att en organisation ska kunna söka detta statsbidrag är att man har en övervägande andel medlemmar med utländsk bakgrund.

Det handlar om ett bidrag som på sätt och vis kräver att människor segregerar sig från majoritetssamhället. Inte minst är bidraget olämpligt för att det riskerar att göda och förstärka problemet med parallellsamhällen i Sverige. Det är, som de flesta av oss vet, ett enormt problem. Den politiska linje som vi bör hålla är att i stället lägga fokus och resurser på att människor ska anpassa sig, komma in i Sverige och bli en del av majoritetssamhället snarare än segregera sig etniskt.

Det aktuella statsbidraget har dessutom återkommande visat sig gå till olämpliga ändamål, såsom extremism och annat destruktivt. Så sent som för bara någon månad sedan rapporterades att en organisation som av MUCF nekats statsbidraget till organisationer bildade på etnisk grund var Azerbajdzjanska Riksförbundet, detta på grund av kopplingar till den turkiska extremistorganisation Grå vargarna.

Fru talman! En annan viktig fråga gällande det civila samhället är frågan om demokrativillkor, något som Sverigedemokraterna har flera förslag om i betänkandet. Enligt uppgift ska en proposition på området komma på riksdagens bord före sommaren för att först efter sommaren behandlas av kammaren.

Den tidigare rödgröna, numera röda, regeringen har tyvärr verkligen lyckats dra frågan om demokrativillkor i långbänk trots att det brinner i knutarna. Det ska också sägas att Sverigedemokraterna vill gå tuffare fram än vad regeringen vill göra när man ser till vad som har initierats genom olika utredningar.

Det är tyvärr så i Sverige att islamister och andra former av extremister flyttar fram sina positioner med hjälp av våra skattemiljoner. Detta finns det otaliga exempel på, varav fallet med studieförbundet Ibn Rushd är ett.

Allt fler kommuner sätter dock ned foten när det gäller det här. Så sent som i slutet av januari fattade Linköpings kommunfullmäktige beslut om att frysa bidraget till Ibn Rushd efter en motion från Sverigedemokraterna, bland andra undertecknad. Men från statligt håll, från regeringen, ligger vi tyvärr efter.

Fru talman! Sverigedemokraterna har under detta riksmöte också i en kommittémotion lagt fram ett antal förslag för att skapa bättre villkor för civilsamhället när det gäller regelverket för skattereduktion för gåvor, det så kallade gåvoskatteavdraget. Dessa förslag behandlas av skatteutskottet, men det är ändå frågor som i allra högsta grad rör civilsamhället, varför jag vill framhålla detta här i dag.

I den nämnda motionen föreslår Sverigedemokraterna bland annat att utreda att höja beloppsgränsen inom regelverket för gåvoskatteavdraget och att utreda möjligheten att låta fler typer av allmännyttiga ändamål omfattas av regelverket.

I Sverige finns det många civilsamhälleliga aktörer som mottar offentligfinansierat stöd via staten, via kommuner och via regioner. Samtidigt har olika typer av ekonomiskt stöd såsom gåvor från enskilda stor betydelse för aktörer i det svenska civilsamhället. Att utveckla gåvoskatteavdraget kan göra att det svenska civilsamhället kan stå starkare och bli mer oberoende. Därför är detta en mycket angelägen uppgift, enligt mig och Sverigedemokraterna.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 10.

Vi är i en situation där frågor som vi normalt tycker är av stor vikt att diskutera och debattera sedan en vecka tillbaka känns nästan oväsentliga. Vi har snabbt fått ett annat perspektiv på vad som är viktigt och betyder någonting, när vi nu ser ett brutalt och obegripligt krig i vår närhet.

Men att diskutera civilsamhället känns ändå meningsfullt. Att ha ett starkt civilsamhälle när det är kris av något slag visar sig alltid spela stor roll, och jag är övertygad om att vi kommer att få se det nu igen. Vi har redan sett hur civila frivilliga har börjat organisera sig med insamlande av kläder och förnödenheter som kan tänkas behövas både på plats i Ukraina och för dem som kommer till oss på flykt från kriget.

Att ha ett väl fungerande civilsamhälle och möjlighet att engagera sig i ett levande civilsamhälle är viktigt för enskilda, som kan få bidra med tid och kunskap efter sina förutsättningar. Även att få vara med och planera och organisera något som man brinner för är viktigt, såväl för enskilda som för dem som får ta del av verksamheten som anordnas.

Att känna tillhörighet och göra något meningsfullt för sin hembygd eller sina medmänniskor är stärkande och lärorikt. Jag hoppas också, fru talman, att det är riktigt roligt.

Engagemang i föreningsliv och civilsamhällets organisationer bidrar också till gemenskap och föreningsvana, vilket är väldigt betydelsefullt för vårt samhälle i stort. Här lär vi oss just demokrati.

Coronapandemin har inte gått föreningslivet obemärkt förbi. Föreningar har tappat många medlemmar när man inte kunnat bjuda in till sina ordinarie verksamheter. Vi behöver därför följa upp och göra en översyn av de effekter pandemin har gett och vilka åtgärder som krävs för att säkra upp ett starkt civilsamhälle även framöver.

Centerpartiet ser att civilsamhället behöver bättre förutsättningar för sin verksamhet och sitt samhällsengagemang. Vi tycker att man bör utreda hur avdragsrätten för gåvor till ideella organisationer kan breddas, något som kan vara än mer angeläget i dessa kristider för att öka möjligheterna för civilsamhället att klara sig igenom pandemin, som vi nu håller på och hämtar upp oss från, och vara starkt även framöver.

När en idéburen organisation vill samarbeta med det offentliga och göra samhällsinsatser uppstår ibland svårigheter som beror på att det inte finns tydliga modeller att använda. Därför vill vi från Centerpartiets sida se att man utvecklar modeller för ett sådant partnerskap mellan idéburna organisationer och det offentliga.

Vi ska underlätta för civilsamhällets aktörer där vi kan. Sammantaget leder detta oss i Centerpartiet fram till att det är dags för en föreningsrättsutredning med syfte att tydliggöra och stärka civilsamhällets särart och skapa rimliga regelverk för verksamheterna.

Bara en sådan sak som att öppna ett bankkonto är inte längre enkelt för en liten förening, och tar man på något sätt betalt i kontanter blir det ännu svårare. Då gäller det att man har god kontakt med någon liten handlare i närheten som kan hjälpa en att lösa problemen.

Ytterligare en fråga som bör utredas är om vi kan införa en möjlighet för ideella föreningar att jämna ut inkomster över beskattningsår, på ett liknande sätt som ett upphovsmannakonto medger. Det kan underlätta för ideella föreningar, som kan ha ojämna inkomster beroende på att man vissa år har högre inkomster från exempelvis speciella arrangemang, något lotteri eller vad det nu kan vara. Det skulle skapa större trygghet för föreningar, som då kan få bättre möjligheter att fortsätta bedriva sin verksamhet även under år med tillfälligt lägre inkomster. Hade detta varit på plats innan pandemin inträdde hade fler föreningar och ideella organisationer klarat sig bättre än vad de gör i dag.

Fru talman! Civilsamhällets och föreningslivets arbete spelar en mycket viktig roll för en positiv samhällsutveckling i stort – inte minst på landsbygden och mindre orter, där civilsamhället genom föreningar och samfund tar ett stort ansvar för bygdens utveckling. Det är alltifrån gemensamma vattenföreningar och vägföreningar till mackar och inte minst utbyggnaden av fiber. Om fler får upp ögonen för att engagera sig i föreningslivet kan vi fortsätta att utveckla vårt samhälle i en positiv riktning och motverka segregation för att i stället bygga broar.

Till sist, fru talman, måste de som ideellt ställer upp bidrar till samhället ha goda förutsättningar att göra det. Ett fritt och starkt civilsamhälle bygger en stark demokrati. Civilsamhället är också en grund för ett starkt civilförsvar och totalförsvar, vilket vi i dessa dagar har blivit väl medvetna om. Och som vi blev påminda om på vår forskningsförmiddag förra veckan: Demokratier anfaller inte varandra.

Fru talman! Vi debatterar civilsamhället. Jag yrkar bifall till Kristdemokraternas reservation nummer 1.

Den 24 februari i år inledde Ryssland en storskalig invasion av Ukraina. Vi ser hur ett folk är på flykt och hur demokratin utmanas hos ett folk som under åtta år levt under det ryska hotet. Det vi vill se nu är att humanitär hjälp når fram, att det internationella civilsamhället kan göra livsavgörande insatser och att livsviktig infrastruktur skyddas från väpnat våld. Tyvärr ser verkligheten dyster ut i nuläget.

Det civila samhället i Ukraina har spelat en viktig roll i samhällsutvecklingen och reformarbetet. Det finns ett stort antal oberoende människorättsorganisationer, och tills nu har det ukrainska civilsamhället tillåtits verka fritt. Det finns inslag av korruption, delvis ärvt från rötterna i kommunismen, men civilsamhället är en viktig grundbult i samhällsbygget.

Fru talman! Civilsamhällets gemenskaper spelar en enormt stor roll också i vårt samhälle. Vi vet att 53 procent av svenskarna, alltså varannan svensk, utför någon form av ideellt arbete i genomsnitt 15 timmar i månaden. Under pandemin har volontärarbete betytt och betyder skillnaden som behövs för att skapa ett varmare och mer solidariskt samhälle.

Jag brukar säga att de volontära insatserna gör livet uthärdligt för oss andra. De ideella insatserna från dem som inte kräver något tillbaka utan bara ger av sig själva är beundransvärda. Och de är många! De här personerna tror jag har hittat en hemlighet, en nyckel i livet: Det är helt klart saligare att ge än att få.

För oss kristdemokrater är civilsamhället en av samhällets grundbultar. Det bidrar med engagemang, tillit, demokrati, en meningsfull fritid för barn och unga och inte minst en utsträckt hand för samhällets mest utsatta.

Innan jag kom till riksdagen 2010 arbetade jag tio år i Räddningsmissionen i Göteborg som är en del av det civila samhället där. Det var ett arbete med hemlösa personer och personer med psykiatrisk problematik. Det var ett arbete som utgick från uttrycket ”mötas i ögonhöjd” och från att inte tala om den lilla människan eller använda uttrycket ”stackare” utan att möta med respekt.

Jag minns en kvinna som kom från gatan. Hon sa att alla tittade bort när hon kom, och hon upplevde att hon var ingenting. Hon sa: Jag är ingenting. Så kom hon in till Räddningsmissionens volontärer, och hon fick ett boende på en gård utanför Göteborg. Hon fick flytta in i friggeboden. Det var lite speciellt, kan man säga. Jag hälsade på henne där, och det var mellan 35 och 40 grader varmt. Det var fruktansvärt varmt, tyckte jag, och sa: Hur kan du leva i den här värmen? Hon svarade: Jag älskar värme!

Det var i Räddningsmissionen som jag såg vilken förvandling som kunde inträffa i en sargad människas liv när en volontär kom till undsättning och stöd. De här volontärerna är mina hjältar, liksom fältarbetarna. Där såddes också ett frö hos mig till att engagera mig politiskt. Jag tänkte att om det går att förändra människors situation som man gör här måste det också gå att förändra samhället till det bättre. Det kan tyckas naivt, men jag gick på den tron – och här är jag nu, sprungen ur civilsamhällets värdegrund.

Fru talman! Kristdemokraterna är en politisk rörelse som agerar starkt för civilsamhället. Och vi vill ge bra förutsättningar för civilsamhället att arbeta. Vi vill se genomlysning av olika förslag från regeringen så att de fungerar för civilsamhället. Det här härrör från en utredning som heter Palett för ett stärkt civilsamhälle. Vi vill säkra att stöd för ökade kostnader för vård och omsorg på grund av covid-19 också når fram till idéburna vårdgivare. Vi har också föreslagit ett höjt tak för gåvoskatteavdraget, vilket var något vi glädjande nog fick igenom i den gemensamma budgeten för 2022.

Vi föreslår nu att en utredning tillsätts som ska titta på hur gåvor till fler typer av organisationer kan berättiga till avdrag. När givandet till hjälpverksamhet bland behövande går ned kan det offentliga bidra med en injektion som kan öka givandet. När alliansregeringen på Kristdemokraternas initiativ införde en möjlighet till skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet med social inriktning eller som främjar forskning ökade det totala givandet till landets 90-kontoorganisationer från 5,2 miljarder till 5,8 miljarder, enligt tidigare FRII, Frivilligorganisationernas insamlingsråd. Under samma period ökade den genomsnittliga månadsgåvan från 131 kronor per månad till 170 kronor per månad. Siffrorna visade på en tydlig trend där fler människor valde att ge pengar till välgörande ändamål.

Jämfört med det system för gåvoskatteavdrag som fanns under åren 2012–2015 gjordes en förbättring. Organisationerna som ansöker om att bli gåvomottagare behöver nu inte längre betala ansöknings- eller årsavgifter. Det var tidigare ett hinder för att ansöka om att bli en godkänd mottagare av gåvor, framför allt för många mindre organisationer.

Fru talman! Civilsamhället är en av samhällets grundbultar. Hjälporganisationer, föreningar, kyrkor, trossamfund, idrottsklubbar och sociala företag är viktiga delar av vårt samhälle som lägger grunden för demokrati, medmänsklighet och ett fungerande samhälle.

Låt mig avsluta med några välkända ord av Stig Dagerman:

Jorden kan du inte göra om.Stilla din häftiga själ!Endast en sak kan du göra:en annan människa väl.

Men detta är redan så mycketatt själva stjärnorna ler.En hungrande människa mindrebetyder en broder mer.

(Applåder)

Fru talman! Vi firar 100 år av demokrati i Sverige, och jag vill passa på att använda detta tillfälle, då vi debatterar politik för civilsamhället, att hylla folkrörelserna som drev på demokratins genombrott i Sverige. Att hylla demokratin och demokratins grundbultar känns extra viktigt i dessa dagar.

Faktum är, fru talman, att när vi står här i kammaren och debatterar civilsamhället är det lätt att glömma att vår närvaro här, män och kvinnor i alla åldrar med olika bakgrund och erfarenheter, är möjlig mycket tack vare just den kamp som folkrörelserna förde långt före oss. Flera av riksdagens partier, däribland mitt eget, är direkt sprungna ur de folkrörelser som bildades under den senare delen av 1800-talet.

Innan dess hade uppfattningen varit att människor skulle underkasta sig en samhällsordning som delade in samhället i fyra stånd med tydligt åtskilda uppgifter, privilegier och rättigheter. Den som upplevde orättvisor och gjorde uppror ansågs vara en brottsling som utmanade Gud och konungens makt. Men detta kom att ändras när människor fann styrkan i att organisera sig och tillsammans började kämpa för samma mål. Nykterhetsrörelsen, fackföreningar, frikyrkosamfund, kvinnorörelsen, bildningsförbunden – ja, här fanns idéerna och här fanns övertygelsen om ett bättre och mer rättvist samhälle.

Under den första hälften av 1900-talet hade folkrörelserna sin storhetstid, och under åren 1918–1921 fick demokratin sitt stora genombrott. Nu kom de stora samhällsförändringarna, och det som från början var idéer om ett mer jämlikt välfärdssamhälle blev verkliga politiska beslut, och allmän och lika rösträtt infördes.

Fru talman! I dag, 100 år senare, är kampen för demokratin annorlunda. I dag handlar det om att värna och utveckla det vi redan har. Här är folkrörelsernas och civilsamhällets roll fortfarande avgörande. För civilsamhället är både en demokratiskola och en röstbärare. Oavsett om det är intresset för politik, för fågelskådning eller för science fiction som gör att människor väljer att gå med i föreningar och organisationer är de alla med och bidrar till att stärka demokratin. Det sker liksom av sig självt när vi kommer samman, när våra idéer och tankar prövas mot andras och när vi fattar gemensamma beslut.

Tyvärr kan dock även civilsamhället, demokratins kärna, användas för odemokratiska syften. Mot bakgrund av detta tillsatte regeringen 2018 en utredning om demokrativillkoren, för att säkerställa att allmänna medel går till verksamheter som är förenliga med samhällets grundläggande värderingar så som de formuleras i regeringsformen och i de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter.

Statsbidrag till det civila samhället möjliggör för organisationer och trossamfund att verka och göra viktiga insatser i samhället. Men skattepengar ska inte gå till organisationer som inte respekterar demokrati. Det är avgörande att göra det svårare för dem som vill utnyttja systemet. Därför är det viktigt att vi nu har ett slutbetänkande och inom kort också en proposition med förslag för ett tydligt, rättssäkert och enhetligt demokrativillkor vid stöd till trossamfund och civilsamhället.

Fru talman! Ett starkt civilsamhälle måste byggas varje dag. För att det svenska civilsamhället även fortsatt ska vara starkt och utvecklas är goda och långsiktiga förutsättningar av stor vikt. Styrkan och kraften i civilsamhället gagnar vårt samhälle varje dag, och dess styrka får ett större mervärde när vi står inför svåra prövningar.

Vi har ännu inte lämnat pandemin och coronakrisen när vi står inför en ny kris. När jag står här i dag och utan hinder hyllar vår demokrati pågår ett fullskaligt krig i vår närhet. I Ukraina pågår ett krig om demokratin, om ett lands och ett folks rätt till självbestämmande. Ukrainas kamp är vår kamp, en kamp om demokratin.

Fru talman! Vi här i riksdagen bygger inte demokratin. Vi upprätthåller den genom lagar, genom att säkra vår rättsstat och genom att se till att våra institutioner fungerar. Demokratin byggs dagligen utanför denna byggnad. Den byggs i bland annat våra föreningar och organisationer, på våra idrottsplatser, i våra skolor och i våra bildningsförbund.

När vi de senaste dagarna har blivit starkt påminda om att kampen om demokratin måste tas varje dag är det också en påminnelse om vikten av att värna demokratins grundbultar. Ett starkt militärt försvar och starka institutioner är avgörande i tider av kris och kanske krig. Men ett starkt civilsamhälle är avgörande när vi behöver ställa om, komma samman och söka nya lösningar. I dag har vi också hört flera exempel på hur civilsamhället redan har börjat ställa om.

Vi har en skyldighet att värna alla de ben civilsamhället står på, som en demokratiskola, som en röstbärare och som en plats för människors engagemang och intressen.

Fru talman! Med dessa ord vill jag avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Azadeh Rojhan Gustafsson, för anförandet!

Jag kan notera att vi på många sätt har en gemensam syn på att civilsamhället är viktigt och att vi har en bra interaktion mellan civilsamhälle och det statliga. Jag reagerar kanske lite på historiebeskrivningen. Det är inte bara ett parti som har hjälpt till att få fram demokratin i Sverige, utan vi är många partier som har gjort det på olika vis.

Jag vill fråga Azadeh Rojhan Gustafsson om bidragen till olika delar i folkbildningen. Vi har en gemensam syn på att folkbildning är viktigt, men också på att det ska vara demokratiskt på olika vis. Vi ska stödja demokratiska organisationer.

Vi moderater har lagt fram att vi vill ha en ordentlig revision av vart bidragen går. Jag skulle vilja få ett tydliggörande från Socialdemokraterna om på vilket sätt man tänker sig att vi inte ska ge pengar hur som helst utan att vi verkligen har en ordentlig revision. Är det något som även Socialdemokraterna kan ställa sig bakom, det vill säga att vi ser till att pengarna som staten ger ut går till rätt saker?

Fru talman! Tack, Ann-Britt Åsebol, för frågan!

Om det på något sätt uppfattades som att jag menar att det bara är mitt parti som har bidragit till demokratin vill jag förtydliga att det inte är på det sättet. Jag sa att det var en av flera folkrörelser som bidrog till den demokratiska utvecklingen i Sverige.

Jag konstaterade i mitt anförande att inga offentliga medel ska gå till verksamheter som inte är förenliga med våra värderingar, med våra demokratiska värderingar. Syftet med demokrativillkoren och den utredning som tillsattes 2018 var att utreda just hur vi kan garantera att offentliga medel används på rätt sätt och att de inte går till organisationer eller föreningar, vilka det än är – det appliceras alltså även på studieförbunden och folkbildningen i stort – som använder dem på felaktigt sätt. Inga medel ska användas på felaktigt sätt. Är inte den verksamhet som bedrivs förenlig med våra demokratiska värderingar och våra värderingar när det gäller mänskliga rättigheter ska den inte heller få pengar.

Utredningen har nu kommit, och det har lämnats ett slutbetänkande. Under våren kommer vi också att se en proposition om att stärka demokrativillkoren. Jag tror att det är väldigt viktigt och på sin plats.

Fru talman! Tack, Azadeh Rojhan Gustafsson, för klargörandet! Det är skönt att höra att vi ändå har en trygg bas att stå på tillsammans i demokratin när det gäller de här sakerna.

Jag hänger fortfarande fast lite vid det här. Vi moderater lade under året fram ett förslag i utskottet om att tillsammans försöka få ordning och reda på det här med vart bidragen går. Vi var ganska ensamma; vi fick alltså inte stöd från Socialdemokraterna i fråga om att ha en ordentlig och sjyst genomlysning för att se att bidragen verkligen går åt rätt håll. Det är lite viktigt att politiken tar ledningen i det här, så att man inte bara överlämnar åt någon annan att göra det.

Vi moderater har också lagt fram förslag i utskottet om att ha en myndighet. Vi vill alltså dela på Folkbildningsrådet, så att det inte samtidigt är både en myndighet och en ideell organisation. Jag skulle vilja höra lite hur Socialdemokraterna ser på det. Kan man förena att vara både en myndighet och en ideell organisation?

Fru talman! Ibland glömmer vi bort att det faktum att vi vet att det har förekommit oegentligheter och att det har upptäckts faktiskt beror på att de instanser som är ansvariga för det har gjort sitt arbete – de har upptäckt just de oegentligheterna och uppmärksammat oss på dem. Ibland känns det som att vi har glömt bort att systemet fungerar. Annars skulle de här problemen inte upptäckas.

Det betyder dock inte att vi inte också behöver vidta ytterligare åtgärder för att se till att det inte händer igen och för att medel inte ska användas på fel sätt. Därför har vi demokrativillkoren, som kommer att förtydliga för alla hur pengar fördelas, vilka som kan få pengar och på vilka grunder, när pengarna kan återkallas och när man helt enkelt inte betalar ut över huvud taget.

Jag har stor tillit till att de system vi har i dag fungerar, men det behövs förtydligade regelverk. Man behöver förstå bättre hur man ska tolka när någonting inte står rätt till. Jag är därför förhoppningsfull och glad över att vi nu får demokrativillkoren på plats.

Fru talman! Vänsterpartiet har inga egna motioner i det här betänkandet, utan jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Jag vill använda min tid här i dag till att tala om ett förslag från Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det handlar om att ta bort bidragen till de etniska föreningarna. Det här är ännu en fråga där Moderaterna följer Sverigedemokraterna i hälarna och hoppas på att få del av rösterna från en grupp som är missnöjd med att Sverige är ett mångkulturellt samhälle.

I sin motion hävdar man att de etniska föreningarna är dåliga för integrationen. Vad har man egentligen för belägg för det? Tror man på allvar att det är deltagande i en förening med människor som delar samma språkliga och kulturella bakgrund som gör att människor har svårt att komma in i samhället? Det antagandet innebär i så fall att man inte köper att det går att ha en flerkulturell bakgrund och samtidigt vara en del av det svenska samhället, till exempel som svensk-grek, svensk-chilenare eller svensk-somalier.

För den som inte känner till föreningarna bildade på etnisk grund ska jag ge en kort bakgrund. Runt 50 föreningar delar varje år på knappt 19 miljoner. Bidraget har legat stilla på den nivån sedan 2009 då den moderatledda regeringen antog förordningen om bidraget. Ungefär hälften av föreningarna är baserade på grupper från europeiska länder. Lite färre är från Asien, några är från Afrika och en har en bakgrund i Sydamerika.

Myndigheten MUCF, som fördelar bidraget, konstaterar att många av de etniska organisationerna har en kombinerad roll. De fungerar som en röst för sina medlemmar eller som en producent av service som medlemmarna efterfrågar, och några bedriver ett påverkansarbete med idéer om hur samhället kan förändras och förbättras. Vissa organisationer har som huvudsyfte att främja integration och delaktighet, medan andra har starkare fokus på kulturell och social verksamhet. Gemensamt är att minst 51 procent av medlemmarna ska ha utländsk bakgrund. Allt detta kan man hitta på MUCF:s hemsida.

Målet för integrationspolitiken, som Moderaterna har ställt sig bakom, är att alla ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Hur rimmar det med att man gärna ger bidrag till föreningar som håller på med jazzdans eller streetdance men inte vill ge det till föreningar som lär ut serbisk eller kurdisk folkdans? Hur kommer det sig att man gärna ger bidrag till vissa föreningar som under pandemin jobbat för att bryta ensamhet men inte till exempelvis Ukrainska Alliansen som hjälpte människor som isolerades under pandemin med stödinsatser som att handla? Varför är det toppen att Röda Korset ordnar svenskundervisning men inte somaliska föreningar?

MUCF, som delar ut bidraget, kontrollerar förstås verksamheten. Den ska bidra till delaktighet i samhället för föreningens medlemmar, det vill säga vara ett stöd för integration. Det säger sig självt att för den som är helt ny i ett land och varken kan koderna eller språket eller känner till vilka normer som gäller kan det vara till mycket stor hjälp att möta dem med kunskap om ens bakgrund som på ens eget språk kan lotsa den nyanlända in i det svenska samhället. Vi ser till exempel hur Svenska kyrkan i utlandet fyller den funktionen för svenskar som bosätter sig i ett annat land. Oavsett om man tidigare var religiös eller ej går många dit för att få en väg in i det nya landet, knyta kontakter och få känna gemenskap. Många av föreningarna erbjuder dessutom utåtriktad verksamhet i sitt närområde, till exempel kulturaktiviteter, idrott och kurser.

Det är alltså kontraproduktivt att ta bort bidraget till de etniska organisationerna om man vill se ökad integration. Jobb, tillgång till språk, en god hälsa och ett bra boende är i stället de nycklar som man borde fokusera på liksom på möten med svenskar i vardagen så att man kan lära sig av varandra.

Vill man att fler ska lära sig svenska bra kan man se till att vi får en bra sfi-undervisning. Exempelvis kan man politiskt här i riksdagen jobba för en särskild lärarutbildning med inriktning på vuxenutbildning. Man kan få bort vinstintresset inom sfi som gör att företag ljuger om att de har utbildad personal för att få kontrakt med kommunerna men hellre anställer obehöriga som har lägre löner.

Man kan också se till att alla barn har rätt till fler timmar på förskola och fritis. Man kan ge modersmålslärarna bättre utbildning och skapa goda möjligheter för modersmålsundervisningen. Den som kan sitt modersmål lär sig nämligen sitt nya språk bättre.

Jag tycker att man ska göra upp med marknadsskolan, som har lett till ökad segregation i decennier, och förbjuda de religiösa friskolorna.

Vill Moderaterna göra något åt bostadssegregationen kan de till exempel uppmana sina partikamrater som styr i flera kommuner runt Stockholm att bygga fler billiga hyresrätter så att människor har fler ställen där de kan välja att bosätta sig.

Vill man att fler människor ska komma i arbete finns det bra förslag från Vänsterpartiet på förbättrat asylmottagande, ett valideringsår och en etableringsprocess som tar till vara varje människas tidigare erfarenheter. Man kan också gärna titta närmare på den diskriminering som förekommer på svensk arbetsmarknad. Kanske kan man till och med besöka någon av de etniska föreningarna och fråga medlemmarna om deras upplevelser när de har sökt jobb.

Många har förstås haft jobb i flera decennier. När sådana som min pappa kom i slutet av 70-talet krävdes noll timmar sfi; man klev rakt in på fabriksgolvet. Många i dessa föreningar har kommit hit som arbetskraftsinvandrare. Men ni kommer också att möta högutbildade människor som har sökt både 50 och 100 jobb utan att ens få komma på intervju. Ni kommer att möta människor som mött rasism och diskriminering och som av omsorg om sina barn velat ge dem mer svenskklingande namn för att öka deras chanser.

Moderaterna har i det här fallet tyvärr inte baserat sitt förslag på forskning om integration, MUCF:s utvärderingar eller ens egna erfarenheter av föreningarnas verksamhet utan på vad de tror går hem i opinionen. De ville ha ytterligare ett förslag på sin lista över hårdare tag mot invandrare.

Fru talman! Vän av ordning undrar kanske varför jag bara är kritisk mot Moderaterna. Ska inte Sverigedemokraterna också få sig en släng av sleven? Nja, Sverigedemokraterna har ju under lång tid deklarerat att de är emot integration, det vill säga att människor med olika bakgrund hittar sätt att leva tillsammans med sina respektive kulturer. De vill hellre ha assimilation och tycker att integrationspolitiken är helt fel. Alla ska anamma SD:s definition av svenskhet och lära sig den i svenskcenter. De är åtminstone ärliga med att de inte tycker vi ska ha ett mångkulturellt samhälle och lägger därför fram förslag som detta. Moderaterna är än så länge inte där i sin ideologiska förskjutning.

Fru talman! Vänsterpartiet strävar mot ett samhälle där ditt kön, var du är född och dina föräldrars klassbakgrund inte styr dina möjligheter i livet. Att som partierna i det högernationalistiska blocket peka finger mot människor som bor i vissa områden förstärker ett vi-och-dom-tänkande. Man vill alltmer dela in människor utifrån deras etniska bakgrund och ser inte klasskillnader som grunden till våra olika levnadsvillkor. Deras förslag blir därför inriktade på människors kultur i stället för på socioekonomiska förhållanden.

Det här är ytterligare ett förslag i den kategorin. Man har under lång tid misstänkliggjort människor med annan bakgrund, pekat på invandrare som ett problem och bidragit till den alltmer öppna rasismen och diskrimineringen. Där har vi ett av de allvarligaste hoten mot integrationen.

Fru talman! Vänsterpartiet tar verkligen i någonstans från rötterna. Vad var det i detta som gjorde att vi fick den här väldigt konstiga vinklingen på debatten?

Vi diskuterar ju civilsamhället, fru talman, och Vänsterpartiet hade i betänkandet inga som helst motionsyrkanden. Ändå kommer man med både högt och lågt i debatten. Jag ställer mig lite frågande till hur det här egentligen gick till.

Att prata historia med mig är väldigt bra att göra. Jag fyller 75 år nästa vecka. Jag har under många perioder haft möjlighet att se folk som har kommit till Sverige på olika vis. Jag växte upp under 50-talet när finländarna kom. De kom rakt ut i arbete. Jag växte också upp under 70-talet när jugoslaverna kom och fick arbete utan någon sfi. Jag tror att det är bra om vi ser till att arbetsmarknaden fungerar. Det är det allra bästa sättet för folk att komma in i samhället. Det är där man lär sig saker, och det är där man får kontakter.

Det blir också en konstig bubbla man lever i som vänsterpartist när man säger att Moderaterna inte är ute i verkligheten. Det är ju där vi lär oss. Jag bor i en del av Sverige där jag varje dag är ute i verkligheten. Jag besöker etniska föreningar, och jag har hört precis vad de säger. De vill vara svenskar. De etniska föreningarna är i många fall föreningar som förstärker det egna så till den grad att man inte kan eller orkar ta sig ur sin bubbla för att bli integrerad.

Det vore intressant att få höra på vad Vasiliki Tsouplaki grundar sin syn att Moderaterna inte befinner sig i verkligheten.

Fru talman! Tack, Ann-Britt Åsebol, för din fråga, så att vi får chansen att prata lite mer om detta!

Jag har tittat på motionen där yrkandet ingår. Det är den beskrivning som jag ser när jag läser motionen. Det är en partimotion som Ann-Britt Åsebols partiledare har skrivit under. Hela motionen bygger på ökade krav, försämrade rättigheter och villkorat medborgarskap. Det är vad jag vänder mig emot.

I stället för att se till att till exempel sfi fungerar bättre och ställa krav på utbildarna läggs kraven på de studerande. I stället för att få människor att känna sig som en del av samhället pekar man ut nyanlända som en annan kategori invånare.

Det är skiftet i människosyn som gör att jag reagerar väldigt starkt. Också jag har hållit på med politik i många år och haft många givande diskussioner med moderater genom åren. Jag är besviken på den här utvecklingen. Det är därför jag tar i från tårna, som Ann-Britt Åsebol säger.

Vi måste uppmärksamma att det är något som händer här. Hur vi uttrycker oss i den politiska debatten påverkar också vad som händer utanför det här huset – den respekt som människor möter i sin vardag i sina bostadsområden, vad de läser om i tidningen och hur de uppfattas.

Är det så att människor känner att de tvingas välja mellan sina olika kulturer, att de inte blir uppmuntrade att ingå i en gemenskap utan blir utpekade som personer med en problematisk identitet, tror jag att de låser sig och stänger sig för det nya om det uppfattas som ett hot mot det som de bär med sig.

Många som har kommit hit till Sverige som politiska flyktingar eller från länder i krig har kämpat för att just få tala sitt minoritetsspråk och bevara sin kultur. Då tycker jag att det är helt fel väg att gå att inte vi också ska uppmuntra de ställningstagandena och rättigheterna när de kommer hit till Sverige.

Fru talman! Jag tror att det helt enkelt kan vara en generationsfråga. Det handlar om hur vi ser på saker och hur vi kan sätta in saker i ett längre sammanhang. Jag tror att man ibland har en viss erfarenhet när man varit med längre och sett konkret hur saker och ting har fungerat.

Jag säger inte för den sakens skull att vi inte skulle ha väldigt mycket utbyte av varandra, trots att vi är från olika generationer. Det välkomnar jag att vi har. Men vi måste kanske också se och förstå hur det har sett ut i ett längre perspektiv.

Anledningen till att jag begärde replik på Vasiliki Tsouplakis anförande var att det var så väldigt många olika saker som kom upp i hennes anförande. Det kändes bara som att det inte hörde ihop med de här sakerna. Jag förstår nu att ledamoten har läst vår motion och att det är det som är frågan i detta.

Det här är ingenting som vi moderater inte har haft sedan tidigare. Vi vill värna den enskilda personen och alla. Vi vill att de som kommer hit verkligen ska kunna komma in i en integration och en gemenskap. Det är väldigt viktigt.

Det tror vi att man bäst gör genom att man lär sig svenska, kommer in på den svenska arbetsmarknaden och kan ta ansvar för sitt liv. Det är också en del av den politik som vi vill ha. Det är inte hela tiden någon annan som ska ordna allting, utan man har ett eget ansvar.

Det tycks inte finnas med i Vasiliki Tsouplakis anförande. Här behöver vi hitta en mer framgångsrik politik för att det ska kunna fungera. Det är den politiken som Moderaterna har lagt fram.

Fru talman! Jag tror absolut inte att det handlar om en generationsfråga. Det handlar om hur väl man är insatt i de här organisationerna. Det var därför jag tyckte att man i större utsträckning skulle gå ut och prata med organisationerna, lära känna dem och se vilken verksamhet det är.

Om det är någonting de har gjort är det att de har tagit tag i en mängd olika saker. Det handlar om bekymmer som människor ser runt omkring sig. De stöttar varandra i en integrationsprocess och i att bli delaktiga i samhället utifrån att de har gemensamma intressen och delar en viss bakgrund.

Det är precis som att vi ger pengar till separatistiska kvinnoorganisationer inom kvinnojourerna. Det är en organisering utifrån gemensamma intressen. Det handlar till stor del om integration.

Det är därför jag säger att ni inte kan peka ut de etniska organisationerna som boven i det här dramat. Det är en långsiktig politisk fråga som handlar om hur vi ska ha det med integrationen och varför människor lever segregerade i Sverige. Där kan man inte peka ut de här organisationerna som den felaktiga länken utan att ta ett politiskt ansvar.

Som jag nämnde i mitt anförande är det Reinfeldtregeringens regelverk och de integrationspolitiska mål som Moderaterna har stått för väldigt länge som är grunden för bidraget och integrationsarbetet.

Här menar jag att det verkar som att man inte längre ställer upp på de premisser som man själv har varit med och beslutat om. Det är en förskjutning i Moderaternas politik. Om det handlar om en ideologisk förändring i grunden eller om att man vill nå en viss väljargrupp låter jag var osagt.

Jag är djupt besviken på den utvecklingen i samhället. Jag tycker att vi behöver prata om invandrare och deras organisationer på ett helt annat sätt.

Fru talman! Vänsterpartiet vill inte ens bidra med vapen så att ukrainare kan försvara sig i det pågående kriget. Man kanske inte ska ha så högt tonläge när det gäller att tala om stöd till ukrainska föreningar, tycker jag.

MUCF:s egna uppföljning av statsbidragen till etniska organisationer visar inte på några tydliga och konkreta positiva effekter, annat än att föreningarna som får bidraget själva verkar tycka att det är positivt.

Vi kan i stället vända på frågan. Eftersom Vänsterpartiet uppenbarligen förespråkar att vi ska ha det här bidraget, kan Vänsterpartiet peka på något konkret som det bidraget har gett? Hur många jobb har det gett, till exempel?

Det skulle vara intressant att höra om det. Svara gärna på det.

Fru talman! Jag måste säga till Jonas Andersson att det väl inte är det som är deras uppgift. Vi pratar här om civilsamhället och att man ska kunna organisera sig utifrån det fria och frivilliga och utifrån gemensamma intressen. Varför ska inte det gälla för det här grupperna? Varför behöver de ha ett specifikt uppdrag att skapa jobb?

Det är väl jättebra att man kan samlas kring språkundervisning och att bevara sitt kulturarv. Sverigedemokraterna brukar förespråka att det är viktigt för människor med kulturell identitet och kulturarv. Men det verkar inte gälla för de här grupperna att de kan organisera sig utifrån de premisserna.

Jag vet att medlen historiskt har kommit via Arbetsmarknadsdepartementet. Det är en olycklig koppling. Det är inte vad det handlar om. Det finns säkert saker som man behöver fundera kring. Vad ska det vara för förordning för föreningarna?

Det skulle vi kunna diskutera. Men det som Sverigedemokraterna och Moderaterna i dag säger är att vi bara ska ta bort bidraget. Det handlar inte om att det ska förbättras eller förändras eller att man ska få det på andra premisser.

Man säger att den här typen av organisationer inte är bra för integrationen, och därför ska de inte ha något bidrag. Vilka andra organisationer ställer man de kraven på?

Det pratades tidigare här om en mängd olika friluftsorganisationer. Varför skapar inte de jobb för invandrare? Varför bidrar inte syföreningarna till integrationen? Varför ställer man den här typen av krav?

Det som står i förordningen är att föreningarna ska bidra till medlemmarnas delaktighet i samhället. Det är väldigt många organisationer och många medlemmar. Jag kan inte redovisa vad varje organisation gör. Men på det stora hela bidrar de till medlemmarnas delaktighet i samhället.

Fru talman! Det var ungefär som jag misstänkte. Det fanns inte så mycket konkret att peka på, utan det var ganska mycket flum.

Vi kan tänka så här. Sedan 2008 har MUCF haft uppdraget att fördela statsbidraget. Hur tycker Vänsterpartiet att det har gått med utvecklingen av parallellsamhällen, segregation och så vidare sedan bidraget infördes? Det verkar onekligen vara så att Vänsterpartiet inte riktigt förstår allvaret. I stället för att haka upp sig på hur vi ska komma till rätta med de parallellsamhällen som finns, hakar man alltså upp sig på att Sverigedemokraterna och Moderaterna vill avveckla ett bidrag som inte visar på några som helst konkreta positiva effekter, till exempel när det kommer till arbete.

Jag var tidigare i mitt anförande inne på att det återkommande varit ett problem att bidraget också har gått till olika typer av extremism, till exempel Azerbajdzjanska riksförbundet. Förbundet har fått bidraget indraget på grund av samröre med Grå vargarna i Turkiet. Det har också funnits sådana problem, om man tittar på vad bidraget har gått till. Vad vill Vänsterpartiet göra för att åtgärda det problemet? När man talar om demokrativillkor är Vänsterpartiet ofta tyst. Man har egentligen inga konkreta förslag för att se till att bidrag inte går till den typen av organisationer.

Fru talman! Jag tycker att det är jättebra att det uppdagas om det finns föreningar som inte följer regelverket, och i det exempel som Jonas Andersson har lyft fram har bidraget dragits tillbaka. Precis som det redogjordes för tidigare i replikskiftet är det ett bevis på att systemet fungerar när felaktigheter upptäcks och pengarna kan tas tillbaka.

Jag vill påminna ledamoten om att jag i mitt anförande hade en lång lista på andra förslag som skulle kunna verka i en positiv riktning för just integration. Men jag påpekade också att det måste finnas en vilja till integration i politiken och inte bara en vilja att peka ut grupper som problematiska. Då hamnar man fel.

Om man inte ser att socioekonomiska förhållanden påverkar människors livssituation kommer man självklart inte att lägga fram den typen av politiska förslag. Det är väl där den grundläggande analysen finns av varför samhället ser ut som det gör i dag. Där delar inte Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna en endaste rad i sina programförklaringar. Vi ser annorlunda på vad problemen i samhället beror på, och vi kommer fram till olika förslag. Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i det här replikskiftet.

Fru talman! För såväl samhället som den enskilde individen är ett starkt civilsamhälle av stor vikt. Civilsamhället är i mångt och mycket det sammanhållande kittet i vårt samhälle, som för människor samman och som i många avseenden bär upp vårt land. Civilsamhället är den grund av frivilliga sammanslutningar som vårt samhälle vilar på och som inte täcks av det offentliga.

För oss moderater är samhället alltid större än staten, och därför är ett starkt civilsamhälle av yttersta vikt. Det civila samhället finns i alla hörn av vårt avlånga land, men är kanske både viktigast och mest närvarande på landsbygden där det offentliga sällan är lika närvarande. Idrottsföreningar ger barn och unga en meningsfull fritid, gör ett viktigt arbete för att invandrare ska bli en del av det svenska samhället och är en arena för samvaro för väldigt många människor i vårt land.

Det finns också otaliga andra typer av föreningar och organisationer som gör stora och viktiga insatser i det civila samhället. Det är till exempel välgörenhetsorganisationer som på olika sätt hjälper behövande – det märks inte minst nu i alla ideella krafter som samlas för att på olika sätt hjälpa våra bröder och systrar i krigets Ukraina. Det svenska civilsamhället är sannerligen en rik flora av ideella och viktiga krafter.

Fru talman! En annan stor och viktig del av vårt civila samhälle är trossamfunden. Kyrkan har ända sedan kristnandet av Sverige varit en väldigt viktig, om inte den viktigaste, institutionen i vårt samhälle som för otaliga generationer bidragit till läskunnighet och utbildning och givit sjukvård, social omsorg och inte minst en andlig hemvist. Även om Svenska kyrkans roll i dag inte är densamma som då har religionen, alla våra trossamfund, en väldigt viktig roll även i vår samtid. Över 8 miljoner människor är medlemmar i ett trossamfund, och det är fler gudstjänstbesökare än besökare på såväl fotbollsmatcher som i biosalonger. Ibland känns det dock som att trossamfunden och deras betydelse för de flesta i vårt land glöms bort.

Religionsfriheten är helt central i ett demokratiskt land, och var och en har rätt att få tro vad man vill och utöva sin religion. Alla de trossamfund som finns och verkar i Sverige utgör var för sig och tillsammans en viktig gemenskap för väldigt många människor – och därmed också för samhället i stort. På 1600-talet fick Sverige sina första judiska församlingar. I mitten av 1800-talet då fler samfund än Svenska kyrkan fick lov att verka växte frikyrkorna kraftigt. Sedan dess har Sverige fått ett stort antal verksamma trossamfund inom olika religioner. De senaste decennierna har antalet religioner och samfund vuxit i snabb takt. Den gamla statskyrkan, frikyrkorna, invandrarsamfunden, judiska församlingar, moskéer och tempel utgör tillsammans det mångreligiösa landskap som många av oss, var och en och tillsammans med andra, har som andlig hemvist.

Trossamfunden är också mer än bara en andlig hemvist. Det är där många av oss döps, och det är där vi gifter oss och slutligen också begravs och får vår sista vila. Även om man inte är troende själv är det en plats där vi möts för att fira livet och mötas i kärlek men också i sorg. För många människor är trossamfunden just mötesplatser, ett socialt sammanhang och ett skyddsnät. Det är också vård av kulturarv, konserter och språkkaféer för invandrare. Vi har helt enkelt mycket att tacka våra trossamfund och alla deras församlingar för.

Fru talman! När regeringen nu aviserat en proposition med skärpta och harmoniserade demokrativillkor för hela det civila samhället stärker det vår uppfattning att bidragsutbetalningarna borde samlas under ett och samma paraply. I stället för det härke av myndigheter som i dag utövar tillsyn och har ansvar för bidragsgivning borde dessa samlas under en civilsamhällesmyndighet.

Vidare beklagar vi moderater att propositionen om nya skärpta och harmoniserade demokrativillkor har försenats med flera år då en sådan skyndsamt borde ha lagts fram på riksdagens bord. Såväl ungdomsorganisationer och trossamfund som folkbildningen har under åren haft problem med våldsbejakande extremism och andra idéströmningar som syftar till att omdana vårt demokratiska samhälle.

Som tidigare har nämnts i debatten finns exempel på föreningar med etnisk inriktning som snarare bidrar till enklavisering i samhället och segregation än till integration. Till skillnad från Vänsterpartiet tycker inte vi moderater att skattebetalarna ska vara med och finansiera sådan verksamhet.

Fru talman! Ytterligare ett bekymmer som förekommer hos flera av de statsstödsberättigade trossamfunden är den utländska finansieringen. Det kan vara fråga om såväl stater som andra aktörer som finansierar byggnationer eller på annat sätt finansierar verksamhet. Inte sällan är detta förenat med motkrav så att den mottagande församlingen eller trossamfundet står i tacksamhetsskuld till den betalande aktören. Exempelvis kan detta visa sig i att den givande aktören har inflytande över tillsättning av religiösa ledare eller inbjudningar av föreläsare. Därför borde också tillsynsmyndigheten tillsätta en revisor i den organisation som tar emot utländsk finansiering för att tillse att organisationen uppfyller de krav som staten har ställt i demokrativillkoren och övriga villkor för bidragsutbetalningar samt skatteuppbörd. Samma krav borde ställas för de trossamfund som har brustit i uppfyllandet av demokrativillkoren så att staten kan följa upp den framtida efterlevnaden på ett överblickbart sätt.

I övrigt vill jag instämma i min kollega Ann-Britt Åsebols anförande och hennes yrkande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annicka Engblom och Ann-Britt Åsebol (båda M).

Fru talman! Att jag går in i den här debatten just nu beror på att civilsamhället är viktigt, precis som mina moderata kollegor har sagt. I ett fritt, demokratiskt samhälle har civilsamhället en funktion. Men då måste det också finnas tillit, tillsyn, transparens och öppenhet.

I många länder finns inget civilsamhälle. Det som skulle vara civilsamhället är styrt av staten. Det är staten som står för allt. Då är det inget civilsamhälle, men det kallar sig för civilsamhälle. Där visas vikten av ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle.

Men jag vill också säga att det finns fristående civilsamhällesorganisationer som stängs i en diktatur. Memorial är ett exempel.

Det är svårt att låta bli att tala om Ryssland i dag. Det är svårt att låta bli att tala om ett land som gör en militär invasion av värsta slag i ett av våra grannländer.

Jag träffade för en timme sedan en organisation som heter Nordic Ukraine Forum. Den består av unga studenter från Ukraina som befinner sig i Sverige och våra grannländer. De deltar i denna organisation helt frivilligt. Från att ha varit en intellektuell grupp är detta nu en organisation som är praktisk. Man arbetar för att stödja ukrainska flyktingar och i olika led för att få in mer stöd till Ukraina.

Det här visar hur viktigt det är med ett civilsamhälle. Det är något som jag är helt övertygad om att majoriteten av partierna i Sveriges riksdag står bakom. Jag vill inte börja diskutera vem som står bakom och inte.

Däremot står jag helt och hållet bakom att det behövs tillsyn och underlag. Självfallet, för det handlar ju om tilltro bland medlemmarna men också för en organisation. Hur ska en frivillig organisation som Nordic Ukraine Forum kunna verka och samarbeta med myndigheter om det inte finns en tilltro till verksamheten, om medborgare inte tror på den?

Jag vill också nämna att de lyfte fram att de tänker jobba för att samla in information till ICC, Internationella brottmålsdomstolen. De ser det som en viktig fråga att bidra till att skynda på den processen, för hanteringen i ICC kan ta många år. Jag var jätteglad att kunna tipsa dem om en annan NGO som arbetar med precis de frågorna och som har revisor och transparens.

Det är detta vi måste arbeta för, precis som mina moderata kollegor säger.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)