Bostadspolitik

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att för tids vinnande yrka bifall bara till reservation 1, även om vi naturligtvis står bakom båda våra reservationer i betänkandet.

Detta motionsbetänkande är lite speciellt eftersom det har titeln Bostadspolitik och det egentligen spänner över en väldig massa fler betänkanden från civilutskottet, bland annat betänkandet med titeln Hyresrätt, som vi behandlade här för bara ett par tre veckor sedan. Alla dessa betänkanden hänger ihop när vi pratar om bostadspolitikens funktionssätt i Sverige.

Det känns som att det var väldigt nyss som denna mandatperiod började. Jag tror tyvärr att det beror på att det har hänt så lite från regeringens sida på detta politikområde. Sverige fick alldeles nyligen en ny bostadsminister i form av Märta Stenevi, herr talman. Hon inledde sin presskonferens med att konstatera att det är viktigt att påpeka att uppdraget som bostadsminister handlar om mycket mer än bara bostadsbyggande. Det är i och för sig i sak korrekt. Men problemet är, herr talman, att denna regering och kanske i synnerhet Miljöpartiet, som har haft bostadsministerportföljen under hela regeringen Löfvens tid, har låtit bostadspolitiken handla om i princip allt utom att se till att skapa bättre förutsättningar för att bygga i det här landet och se till att det blir enklare, smidigare och billigare.

Herr talman! Regeringens största bostadspolitiska reform är att man lägger 11 miljarder kronor på att subventionera bostäder som i väldigt hög utsträckning ändå hade blivit byggda. Man talar sig gärna varm för att det är problematiskt med vinster i välfärden. Men dessa pengar som rimligen hade kunnat göra nytta någon annanstans i maskineriet eller - varför inte - hade kunnat gå tillbaka till medborgarnas egna fickor, där de från början hört hemma, har lagts på att subventionera bostäder som ändå hade blivit byggda.

Analysföretaget Evidens har gjort en studie av vilka som fått dessa lägenheter. Ett av målen har varit fördelningspolitiskt - att det ska byggas billiga hyresrätter - men vi kan konstatera att många som har fått lägenhetskontrakt har lika höga eller högre inkomster än genomsnittet på de orter där bostäderna har byggts. I stor utsträckning har de tilldelats människor som redan är etablerade på bostadsmarknaden. Jag tänker inte moralisera över detta, herr talman, men det säger något om reformens stora trubbighet.

En annan dysfunktionell sak på den svenska bostadsmarknaden och i dess funktionssätt är hyressättningssystemet. En av januariavtalets viktigaste delar var, som Annie Lööf uttryckte det, de fem punkter som handlade om reformeringen av hyressättningssystemet. Vi kan nu konstatera att två av de fem punkterna, nämligen de två punkter som Socialdemokraterna förde till förhandlingsbordet, är genomförda. Det verkar dock som att de tre punkter som togs in som krav av Liberalerna och Centerpartiet håller på att skjutas i sank, med klassiskt socialdemokratiskt maktspel.

Herr talman! Det bidde knappt en tummetott av januariavtalet i den här delen. Detta är problematiskt då vi tyvärr ser ut att behöva summera ytterligare en förlorad mandatperiod för bostadspolitiken i Sverige.

Herr talman! Vi skulle verkligen behöva ta tag i det som gör det dyrt och utdraget att bygga i Sverige, vare sig det gäller flerfamiljshus eller enskilda hem. Branschorganisationen Trä- och Möbelföretagen har räknat ut att priset för att bygga ett småhus de senaste 20 åren har ökat med nästan en halv miljon kronor bara genom nya utformningskrav som har påförts från politiken. Vi moderater menar att detta är orimligt. Vi menar att vi behöver göra en rejäl revision av de utformningskrav som i dag gäller för att se om de på totalen är ändamålsenliga och om de svarar mot den extra kostnad de pådyvlar enskilda människor som vill bygga och som drömmer om att skapa sig ett nytt eget hem.

Det finns också ett problem i konkurrenshänseende, herr talman, då vissa av utformningskraven blir så specifika att de styr mot enskilda material och till och med enskilda produkter. Detta skapar det som Konkurrensverket har fått i uppdrag att utreda, nämligen brist på konkurrens och produktivitetsutveckling på byggmaterialsidan i Sverige.

Herr talman! Det finns en lång rad saker som skulle behöva komma på plats. Framför allt behöver Sverige nu en regering där de ingående partierna är överens om vad som behöver göras. Jag tror att det finns en stor samsyn mellan ett antal borgerliga partier i denna kammare om vad som behöver göras. Ett av de stora problemen är att några av dessa partier har försökt göra upp med partier som har diametralt motsatta uppfattningar om vad som behöver göras. Problemet när man försöker kompromissa med någon som tycker exakt tvärtemot det man själv tycker är att man riskerar att stå kvar på exakt samma punkt när dammet har lagt sig. Detta, herr talman, är ett av svensk bostadspolitiks största problem just nu.

Herr talman! I Sverige ser vi i dag ett stort antal otrygga och utsatta områden, och risken är stor att det kommer att utvecklas fler av dessa områden i Sverige. Det är därför viktigt att vi verkar inom bostadspolitiken för att se till att ha framhållning när det gäller bostadsbyggande och att vi inte återigen skapar fler utsatta områden i Sverige, där otryggheten i dag växer sig stark och där trångboddheten är påtaglig. Det behövs en framförhållning, och det behövs en bostadspolitik där man förstår att det finns en stark koppling mellan en hög migration till Sverige och ett lågt bostadsbyggande.

Regeringen har gett i uppdrag åt Boverket att ta fram en utredning för att se om det finns lagstiftning som hindrar fastighetsägare från att påverka områden när det gäller trygghet och säkerhet och för att få till en form av BID-samverkan, som det heter, alltså en samverkan mellan olika samhällsaktörer. Denna samverkan kanske kan leda till att vi får tryggare områden i Sverige och att vi kan motverka narkotikaförsäljning, bostadsinbrott, våld och allt annat som vi i dag ser växer fram i bostadsområdena. Det är väldigt bra.

Sverigedemokraterna har länge pratat om att vi behöver se till att vi har en samverkan i bostadsområdena. Vi behöver ha en områdesplanering för att blåljuspersonal ska kunna agera mer tryggt när de kliver in i områdena. Det kan inte fortsätta som det är i dag, när blåljuspersonal som agerar i otrygga områden blir utsatta för stenkastning och fysiskt attackerade, när områden spärras av så att reträttvägarna för polisen hindras både in och ut och när verksamheten i områdena försvåras.

Det är därför bra att nu regeringen äntligen har gett Boverket i uppdrag att se över hur en samverkan kan skapas med fastighetsägare och andra aktörer för att få tryggare bostadsområden. Men det är såklart inte nog, utan det behövs en rad andra åtgärder på området, framför allt när det gäller kriminalpolitik. Men i dag diskuterar vi bostadspolitiken i första hand, och därför kommer jag att uppehålla mig främst kring den.

När det gäller nya bostadsområden som byggs är det viktigt att vi tar lärdom av det som vi har sett i framför allt miljonprogramsområdena, av de svårigheter som polisen har att agera där och av hur mycket områdenas uppbyggnad faktiskt påverkar tryggheten där. Därför är det viktigt att vi, när vi nu bygger fler bostadsområden i samhället, tar med aktörerna. De behöver vara med för att se till att vi inte återigen skapar fler situationer och områden i Sverige där vi ser otryggheten växa. Vi behöver involvera polisen och samhällets olika aktörer för att tillsammans se till att vi tar fram bostadsområden och motverkar att fler otrygga områden byggs i Sverige.

Det behövs en utredning för att möjliggöra för kommunerna att bygga trygga områden med rätt verktyg. Det är nästa steg, anser jag, för att vi i framtiden ska få till bostadsområden som är trygga. Trygghetsfrågorna behöver alltså bli en större del i stadsbyggnadsprocessen än vad vi ser i dag.

Det behövs också en nationell handlingsplan för att skapa trygga områden. Kommunerna kan göra mycket i dag. De kan anta egna handlingsplaner och planera själva, men för att möjliggöra det på bästa sätt är det viktigt att utreda det här på ett nationellt plan så att fler kommuner, både små och stora, kan få del av de kunskaper som en sådan utredning ger men också den lagstiftning som därefter kan implementeras, när vi ser vilka behov som finns.

Det behövs en rad bostadspolitiska reformer i dag för att få bukt med den stora bostadsbrist som vi ser breda ut sig i Sverige. Vi behöver skapa ett byggande som harmoniserar infrastrukturen. Det skulle alltså behövas en bostadsinfrastrukturberedning för att se till att vi samordnar de två viktiga områdena för att göra det möjligt att i större utsträckning få fler bostäder på plats.

Vi behöver öka konkurrensen när det gäller byggandet då vi i dag ser väldigt höga bostadspriser. Det kan inte fortsätta på det viset. Också vanliga människor måste ha råd att flytta in i nyproducerad bostad. Vi vet att sådana bostäder alltid är dyra, men det finns mycket att göra på området för att pressa priserna.

Vi behöver en ökad konkurrens. Anbudskonkurrens behöver utredas för att skapa bättre förutsättningar för fler mindre byggbolag att kunna vara med i anbuden. De mindre byggbolagen behöver ha bättre finansiella förutsättningar för att kunna anta bud.

Äntligen, skulle jag vilja säga, har regeringen börjat jobba på detta område. Tyvärr har man inte tagit ett helhetsgrepp när det gäller konkurrens inom bostadsbyggandet. Man har i första hand begärt en utredning om att se över marknadskoncentrationen när det gäller prisbildningen i byggmaterialindustrin. Det är ett bra första steg. Men det finns så många fler områden när det gäller konkurrensen inom bostadsbyggandet att ta tag i. Denna del är viktig, men man behöver involvera så mycket mer.

Sverigedemokraterna har lyft fram dessa frågor vid ett flertal tillfällen. Ta inspiration från de förslag som vi har lagt fram, och se till att vi kan få ett ökat byggande, vilket inte samtidigt innebär ökade byggkostnader!

Det behövs ett helhetsgrepp. Det behövs bostadspolitiska reformer. Vi behöver koppla ihop dem med infrastrukturen, öka konkurrensen och se till att byggbolag får en bättre finansiering. Vi behöver också se över amorteringsfrågan för dem som i dag vill köpa och finansiera sin egen bostad.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservation 26.

Herr talman! Regeringen kan, trots höga byggsiffror, inte skryta med att byggmålen tillnärmelsevis har nåtts. Fortfarande uppger 212 av 290 kommuner att de har bostadsbrist i någon form.

Men trots att många anser att det är i storstäderna som det borde byggas mer är byggtakten och utbudet på landsbygden det som bekymrar mig som centerpartist mest. I många centerledda kommuner finns det behov av bostäder. Men det finns också hinder som gör att de inte kan bygga, trots att de vill och behöver. Nedskrivningskravet är det mest omtalade. Har man låga fastighetsvärden måste hela kostnaden tas upp i kommande årsbokslut, och sådana marginaler finns inte i ett normalt bostadsbolag i en svensk medelstor kommun.

Landsbygden hämmas av att dess kvaliteter inte värderas av bankerna och inte heller av Boverket, som ansvarar för de kreditgarantier som finns för att underlätta byggandet där. Centerpartiet vill utöka garantierna så att fler kan söka och ta del av dem. En större vidsynthet vad gäller fastighetsvärden på landsbygden är vad vi önskar, både när det gäller kravet på direktavskrivning från bokföringsnämnden och möjligheten att utnyttja kreditgarantier som beviljas av Boverket.

Herr talman! Den enskilt viktigaste reformen för bostäder på landsbygden nämns inte här. Det är utredningsbetänkandet Tillgängliga stränder - ett mer differentierat strandskydd. Jag hoppas och tror att förslagen som ger kommunerna möjlighet att peka ut stora områden i sin översiktsplan där strandnära byggande blir tillåtet, där små vatten, grävda dammar och diken inte omfattas av strandskyddsregler, kommer att medverka till att fler vill bygga och bo utanför storstäderna.

Herr talman! Människor i Norden har i tiotusentals år sökt sig till vattendrag för att leva och verka. Men efter hand har det naturliga beteendet setts som onaturligt och fel. När strandskyddet görs om i grunden utjämnas styrkeförhållandena mellan stad och land. Jag hoppas att vi får ett slut på orimliga bedömningar av strandskyddet och att möjligheterna att ta fram landsbygdsområden inte kommer att hindras av regeringen nu sedan utredningen har remitterats och förslag ska komma.

Herr talman! Vi kan konstatera att pandemin har gjort att fler jobbar hemma. Det finns ingenting positivt med den. Men i dess spår kan man hoppas på att synen på samhällsbyggnad ändras, så att hemmiljön och hemmets närhet är en plats varifrån man kan sköta mer av sitt arbete i framtiden. Det nära lokalsamhället erbjuder arbetsplatser, service och ett småskaligt näringsliv. Det är från detta perspektiv vi vill se en ny egnahemsrörelse växa fram, där människor med en egen arbetsinsats, ett litet kapital och en önskan om att äga sitt boende kan slå ned sina bopålar.

Vi ser gärna ett startlån, som jag vet att regeringen förbereder. Men vi vill komplettera det med ett bosparande efter tysk förebild som staten kan stötta ekonomiskt om den vill och som snabbare ger unga tillgång till en kontantinsats till en bostadsrätt eller ett småhus. Sju av tio säger sig vilja äga sin bostad. På sikt, förutsatt att man lyckas ta sig över tröskeln, som är hög, är det också ekonomiskt fördelaktigt att göra det.

Vi brukar höra från vänsterhåll att hyresrätten är missgynnad jämfört med ägandet av en bostad. Men vore det så skulle fler än i dag köpa sin bostad, och vi hade därmed haft kortare bostadsköer till hyresrätter.

Mer byggande, men framför allt rörlighet och ett bättre nyttjande av de äldre bostäder som finns, är lösningen på bostadsbristen. Därför är reformerna på hyresmarknaden så viktiga - att vi får effektivare och rättvisare hyresförhandlingar, fri hyressättning i nyproduktion och en tydligare spegling av läge och efterfrågan också i det befintliga beståndet.

Herr talman! Borttagandet av räntan på uppskovsbeloppet på reavinsten vid bostadsförsäljning är också en viktig åtgärd för att öka rörligheten så att äldre i stället för att bo kvar i villan kan köpa något billigare, mindre och mer ändamålsenligt, så att den unga familjen kan flytta in och ta över.

Just bostäder för äldre är också något som Centerpartiet lyfter fram i yrkanden här. I betänkandet kan vi se ett mönster där Centerpartiet ser till de grupper som just nu har svårast att finna bra bostäder som passar deras förhållanden. Det är seniorer, unga och studerande samt ekonomiskt utsatta och fattiga hushåll som inte kan efterfråga bostäder på grund av sociala problem, missbruk eller sjukdom. De problem som trångboddhet för med sig är svåra att reparera i efterhand.

Barn behöver trygga miljöer att växa upp i där de blir sedda, får stöd, kan göra sina läxor och får vistas.

Centerpartiet har också uppmärksammat trångboddhetens betydelse för smittspridningen i samhället. Och jag noterar att det är bara är vi som tar upp frågor som rör planering för ökad krisberedskap.

Herr talman! Jag väljer att yrka bifall till reservation 31, men jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer, inklusive vårt särskilda yttrande om att främja just business improvement districts - BID:s - något som kan komma att presenteras ganska snart.

Tillsammans med Liberalerna lyfter vi också fram behovet av att lyfta segregerade områden genom åtgärder som främjar blandade upplåtelseformer. Många använder Gårdsten i Göteborg som ett lysande exempel Jag gör det igen. Vi måste ge människor chansen att lyckas och samtidigt göra bostadskarriär i en hemtam miljö.

Herr talman! Ytterligare en grupp behöver uppmärksammas extra för sitt behov av en bostad, nämligen de kvinnor - ofta med barn - som har utsatts för våld i hemmet och snabbt behöver söka sig bort från mannen som har misshandlat dem och som behöver skyddas genom att flytta långt bort, kanske till och med till en annan kommun.

Herr talman! Det är trots allt utvecklade byggmetoder, smarta materialval och en övergång till mer industriellt tänk inom byggbranschen som ger minskade byggkostnader. Det är Centerpartiets uppfattning att skattebetalarnas pengar primärt inte ska användas för att subventionera bostäder som kan byggas med marknadsmässiga principer och normala avkastningskrav.

Jag har mött allmännyttiga bostadsföretag som kan sätta en avsevärt lägre hyra än den som gäller för att få ta del av investeringsstödet och som väljer att göra det för att de föredrar att bygga utan att låta sig styras av krav på vissa lägenhetsstorlekar som inte passar den lokala efterfrågan. Principen ska vara att bara de bostäder som eljest inte hade kommit till men som det finns ett behov av ska stöttas ekonomiskt med någon form av subvention eller kredit.

Herr talman! Vi får anledning att utvärdera investeringsstödet. Och trots att det finns ett krav på att bostäder ska erbjudas kommunernas socialtjänster kommer det inte att räcka för att ge svaga hushåll, trångbodda och bostadslösa tak över huvudet. Det är bra att regeringen låter utreda bostadssociala frågor, men direktiven som Karolina Skog har fått är för snäva.

Jag vill avsluta med att önska en saklig och konstruktiv diskussion om hur vi kan forma en social bostadssektor som passar för svenska förhållanden men som låter sig påverkas av goda exempel från grannländer och med ett uppbrott från bostadspolitikens stigberoenden och folkhemska illusioner.

Fru talman! Tack, Ola Johansson, för ditt anförande! Det var välgörande, fru talman, att Centerpartiet lyfte frågan om strandskyddet som en viktig komponent i möjligheten att bygga mer och bättre i Sverige.

Centerpartiet slog på stora trumman när man tillsatte utredningen och sa att det här verkligen kommer att skapa bättre förutsättningar på landsbygden för att bygga, leva, bo och verka där.

Centerpartiledaren Annie Lööf sa vid ett tillfälle att det enda strandskydd Sverige behöver är Nato. Om man jämför det uttalandet med var utredningen har landat är det svårt, fru talman, att förstå Centerpartiets entusiasm över utredningens slutsatser. Utredningen konstaterar att det i stora delar av södra Sverige sannolikt blir tal om en striktare tillämpning av strandskyddet. Södra delen av Sverige infinner sig geografiskt söder om Sundsvall, det vill säga där 90 procent av Sveriges människor bor.

Är Centerpartiet nöjda med att ha fått en utredning som i allt väsentligt kommer att krångla till det befintliga systemet, som på många håll kommer att göra det svårare att bygga och som uppställer tre närmast obegripliga kriterier för när man ska få kunna bygga i ett landsbygdsområde? Det krävs bland annat att det inte är hög efterfrågan på marken, att det är låg exploateringsgrad och att man inte gör våld på något av strandskyddets intressen, det vill säga det som i dag skapar problemen, fru talman.

Min fråga till Ola Johansson är helt enkelt: Hur orkar Centerpartiet marknadsföra att man är nöjd med utredningen, som ligger så långt ifrån det man tidigare har sagt att man förespråkar?

Fru talman och Carl-Oskar Bohlin! Vi orkar marknadsföra det här och tala väl om strandskyddsutredningen för att detta är det bästa anslag som har gjorts under väldigt lång tid för att förenkla och skapa större möjligheter för människor att bygga och bo strandnära, om det är det man önskar.

Strandskyddet har utretts vid många tillfällen, den senaste gången när vi satt tillsammans i en regering. Både Carl-Oskar Bohlin och jag kan konstatera att trots att vi då talade väl om intentionerna med de så kallade LIS-områdena blev de inte vad vi hade hoppats på. Strandskyddsutredningen, som Catharina Håkansson Boman har genomfört, har att förhålla sig till de direktiv som den har fått och som ju är förhandlade mellan Centerpartiet, regeringspartierna och Liberalerna.

Det är vår uppfattning att landsbygden har fått sina önskemål väl tillgodosedda. Men vi får väl se när remissvaren börjar komma in på utredningen, som just har remitterats, på vilket sätt man delar Carl-Oskar Bohlins uppfattning att hela södra Sverige undantas från de lättnader som har föreslagits.

Det föreslås till exempel att det ska bli fritt att bygga intill små vatten, sjöar mindre än 1 hektar och vattendrag som är smalare än 2 meter. I min värld är 2 meter ganska mycket, framför allt om man jämför med hur det tidigare har varit när man inte ens har kunnat få lov att bygga intill ett torrlagt dike eller en damm.

Jag ser också stora förhoppningar på att när kommunerna får möjlighet att utpeka landsbygdsområden i sina översiktsplaner kommer de kommuner som vill bygga strandnära att göra det i stor utsträckning.

Men låt oss vänta och se hur propositionen utformas, vad remissinstanserna säger och hur lagen kommer att tillämpas om den blir verklighet. Jag delar inte Carl-Oskar Bohlins uppfattning.

Fru talman! Den uppenbara skillnaden mellan mig och Ola Johansson i den här debatten är att vi moderater har lärt någonting av de två tidigare misslyckade strandskyddsreformerna, nämligen att praxis är så stark i sammanhanget att det är väldigt svårt att försöka hålla på och trixa med nya undantag inom ett befintligt system.

De två strandskyddsreformer som Alliansen genomförde blev misslyckade i så måtto att de ledde till en striktare tillämpning av strandskyddet. Och nu håller Centerpartiet och januariöverenskommelsepartierna på att begå precis samma misstag en gång till, för man kompromissar med partier som har diametralt motsatta uppfattningar i frågan. Man kompromissar med ett parti som vill stärka strandskyddet snarare än liberalisera det.

Fru talman! Jag har inte sagt att utredningen påstår att strandskyddet kommer att bli striktare i hela södra Sverige. Men man skriver att i stora delar av södra Sverige finns det förmodligen inte utrymme för mer strandskyddslättnader. Då är Centerpartiets svar, fru talman, att segern man har vunnit i direktiven och utredningens slutsatser är att det blir fritt fram att bygga längs diken. Det är naturligtvis inte det som människor på landsbygden önskar sig. Det de önskar sig är såklart att det går att ta till vara landsbygdens komparativa fördelar, nämligen möjligheten att bygga i natursköna områden.

Även om en kommun pekar ut landsbygdsområden, som Ola Johansson nämner här, måste man fortfarande uppfylla de mycket märkliga kriterierna om att det bara får finnas en begränsad efterfrågan. Utredningen säger alltså att man får bygga där ingen vill bygga. Det är märkligt, Ola Johansson.

Fru talman! Tack till Carl-Oskar Bohlin för att han återigen är angelägen om att centerpolitik ska kunna genomföras!

Låga fastighetsvärden är någonting som jag i mitt anförande beskrev som ett problem för landsbygdens möjligheter att bygga. Låga fastighetsvärden gör att ingen vill investera. Det är just de låga fastighetsvärdena som kommunerna klagar över. De ber oss att underlätta strandskyddet så att man med hjälp av attraktiva bostadsmiljöer kan skapa möjlighet till investeringar. När investeringarna kommer får man en samlad bebyggelse som sedan kommer att kunna kompletteras inom ramen för de landsbygdsområden som jag menar kommer att skapa de här möjligheterna.

Det är glädjande att Carl-Oskar Bohlin i sin andra replik modifierar det han har sagt om södra Sverige till att tala om vissa områden i södra Sverige. Carl-Oskar Bohlin måste väl ändå hålla med mig om att det finns kustområden som är högexploaterade, där strandskyddet bör fortsätta att vara starkt. Det kan också finnas naturområden där det finns skäl att inte tillåta byggnation på grund av biotoper, djurliv, växter eller vad det nu kan vara. Jag är ingen expert på det området, men jag är övertygad om att det finns sådana platser.

Möjligheten för allmänheten att besöka stränder ska också tillvaratas, men det utesluter inte att kommuner som vill använda möjligheten att utpeka landsbygdsområden gör det.

Jag är övertygad om att den absoluta större delen av Hallands inland, hela Småland, stora delar av Skåne, Blekinge och Kalmar län och kommuner längre upp i landet kommer att finna de här områdena. De kommuner som vill bygga kommer att vilja utnyttja den här möjligheten.

Vi ska inte negligera diken och vattendrag. Det har varit ett stort problem för många som vill bygga både för verksamhet och bostäder.

Fru talman! Om det finns en sak som vi alla är överens om är det att Sverige behöver en ny bostadspolitik.

Vi behöver en ny bostadspolitik som är värd namnet - en bostadspolitik som kan möta de utmaningar vi står inför i form av bostadsbrist, bostadssegregation och klimatomställningar. Vi behöver en bostadspolitik som kan möta de utmaningar som nämndes här tidigare. Det gäller kvinnor som i dag lever i destruktiva förhållanden och som inte kan flytta för att det inte finns någon bostad att flytta till.

Vi har ökande hemlöshet och trångboddhet, barnfamiljer som är hemlösa och pensionärer som har jobbat hela livet men som inte har råd att ha någonstans att bo. Vi har människor som inte kan flytta dit där jobben eller utbildningarna finns. Det är resultatet av den bostadspolitik som förs i dag, och detta måste ändras.

Det behövs långsiktigt hållbara bostadspolitiska reformer som tar ansvar för att bygga bort bostadsbristen, motverka bostadssegregationen och bostadsojämlikheten samt minska bostadssektorns klimatpåverkan. För det krävs en bostadspolitik med högre ambitioner där staten och kommunerna tar ett större ansvar än i dag.

Jag har alltid sagt att bostaden är en social rättighet, och jag menar att detta måste tydliggöras i svensk bostadspolitik. Det behövs en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad. Detta togs också upp av FN:s rapportör som jobbade med bostadsfrågan när hon besökte Sverige. Strategin bör ligga till grund för regeringens övergripande bostadspolitik. Jag hoppas att den nya bostadsministern Märta Stenevi vill ta initiativ till att en sådan strategi tas fram.

Fru talman! Det måste byggas fler bostäder, men det måste också vara rätt typ av bostäder. Framför allt behövs fler hyresrätter med rimliga hyror som människor har råd med.

För att bygga dessa bostäder behövs det dels olika former av stöd, dels en tydligare styrning från statens sida. Jag anser därför att regeringen ska ta fram en åtgärdsplan och en tidsplan för en mer jämlik balans mellan hyresrätt och bostadsrätt.

Det finns ett litet antal aktörer på den svenska bostadsmarknaden, fru talman, vilket innebär dels svårigheter för mindre aktörer, dels höga vinstmarginaler som pressar både bostadspriserna och hyrorna uppåt. Det är tydligt att det behövs åtgärder för att få byggbolagen att öka produktiviteten. Därför behövs det ett statligt byggbolag som är affärsdrivande men med måttliga avkastningskrav.

Ett statligt byggbolag skulle innebära en bättre politisk styrning och säkra långsiktigheten i samhällsbyggandet. Regeringen bör därför utreda hur ett statligt allmännyttigt bostadsbolag med uppgift att bygga lägenheter - främst hyresrätter - som alla ska ha råd att efterfråga kan utformas.

Fru talman! I Sverige har kommunerna en central roll för bostadsförsörjningen, men jag menar att det behövs ett tydligare nationellt ansvar för bostadsförsörjningen. Staten måste ta en större roll.

Delegation Bostad 2030 har på uppdrag av Hyresgästföreningen tagit fram en ny, kunskapsbaserad bostadspolitik. Delegationen föreslår en rollfördelning som förtydligar krav och ansvar för bostadsförsörjningen på nationell, regional och lokal nivå. För att tydliggöra att staten är ytterst ansvarig för bostadsförsörjningen föreslår delegationen att regeringen årligen lämnar en skrivelse till riksdagen där regeringens nationella bostadsförsörjningsplan fastslås. Vid obalans mellan utbud, efterfrågan och behov föreslås regeringen presentera en handlingsplan. Detta är ett bra förslag som jag tycker att regeringen bör ta initiativ till att genomföra.

Fru talman! Alltför många hyresvärdar ställer i dag omotiverat höga inkomstkrav på nya hyresgäster, vilket leder till att bostadssegregationen ökar och att det blir svårare för många att få ett förstahandskontrakt. Den vägledning som har tagits fram av Sveriges Allmännytta och Fastighetsägarna är inte tillräcklig för att hyresvärdar ska sänka kraven på nya hyresgäster. Regeringen bör i stället återkomma med lagförslag som innebär att hyresvärdar, såväl privata som allmännyttiga, inte ska kunna ställa orimligt höga inkomstkrav som exkluderar stora grupper av människor vid uthyrning av bostäder.

Fru talman! Låt mig tala om de allmännyttiga bostadsbolagen. De allmännyttiga kommunala bostadsföretagen äger i dag drygt 827 400 lägenheter. Allmännyttan har länge haft en särställning på den svenska bostadsmarknaden och är sedan många år en viktig del av välfärdssamhället. Allmännyttan ägs av medborgarna gemensamt och har till uppgift att tillhandahålla hållbara och prisvärda bostäder för alla. Enligt min mening är en stark allmännytta avgörande för en social bostadspolitik och för att klara den bostadsförsörjning som behövs i dag.

Fru talman! Under alliansregeringen förändrades förutsättningarna för allmännyttan bland annat genom införandet av lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag. Lagen, som började gälla 2011, kräver att de kommunala bostadsaktiebolagen ska bedriva sin verksamhet i enlighet med affärsmässiga principer. Samtidigt har bolagen till uppgift att främja bostadsförsörjningen. Det går inte ihop, fru talman.

Kravet på att bolagens verksamhet ska bedrivas i enlighet med affärsmässiga principer har fått allvarliga konsekvenser för allmännyttans bostadsförsörjningsuppdrag. Marknadsmässiga krav på avkastning innebär att planer på nyproduktion inte genomförs. Avkastningskraven innebär också att bostadsbolagen inte kan genomföra nödvändiga upprustningar av eftersatta miljonprogramsfastigheter utan att höja hyrorna. Vi ser ju vad som händer med renovräkning.

Fru talman! Jag anser att allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag ska drivas utifrån mål om social nytta och samhällsansvar, inte utifrån marknadsmässiga principer och avkastningskrav. Därför anser jag att kravet på att bolagen ska bedriva sin verksamhet i enlighet med affärsmässiga principer ska tas bort.

Fru talman! Vi måste värna allmännyttans roll och framtid. För att utveckla allmännyttan föreslår jag ett antal åtgärder. För att bidra till bra och billigt byggande av hyresrätter ska det finnas minst ett allmännyttigt bostadsbolag i varje kommun.

Fru talman! För att säkerställa att det finns en tillräckligt stor andel allmännyttiga bostäder både på regional och på nationell nivå föreslår jag att det införs ett förfarande där det krävs tillstånd från länsstyrelsen vid försäljning av bostäder som ägs av kommunala bostadsaktiebolag. Lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag innehåller bestämmelser som begränsar möjligheten att genomföra värdeöverföringar från bostadsbolagen till kommunerna.

Jag välkomnar Jämlikhetskommissionens förslag om att se över bestämmelserna om värdeöverföringar i lagen. Regeringen bör skyndsamt initiera en sådan översyn, särskilt mot bakgrund av att Boverkets senaste sammanställning av de allmännyttiga bostadsbolagens värdeöverföringar visar att beloppen på de otillåtna värdeöverföringarna har blivit större.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att jag står bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer. Jag yrkar dock bifall endast till reservation 4 i betänkandet.

Fru talman! Min tanke var inte att jag skulle begära replik på Momodou Malcolm Jallow, men när jag hörde Momodou tala om att ta bort regeln om att allmännyttan ska drivas enligt affärsmässiga principer studsade jag faktiskt till lite grann.

Den svenska allmännyttan anmäldes ju till EU av Fastighetsägarna, och Sverige tvingades att följa den dom som innebär att man inte får ha otillåtna statsstöd till offentlig verksamhet, vilket den svenska allmännyttan uppfattades som.

Det finns många länder i Europa som har bostadsföretag som får lov att ta emot stöd från det offentliga. Dessa bostadsbolag ägnar sig huvudsakligen åt social housing. Ska jag uppfatta Momodou Malcolm Jallows anförande här som att han vill omvandla Sveriges allmännytta till ett antal kommunägda bolag som ägnar sig åt att hyra ut socialbostäder?

Fru talman! Tack, Ola, för frågan!

Jag var väldigt tydlig i mitt anförande: Allmännyttan ägs av medborgarna gemensamt. Det kan inte vara rimligt att man ska ha orimliga avkastningskrav. Detta går inte ihop med tanken med att ha en allmännytta som har ett bostadsförsörjningskrav så att vanliga människor som inte har höga inkomster ska kunna ha någonstans att bo.

Om det krävs vinst och avkastning för att kunna bedriva den här verksamheten i enlighet med lagen om affärsmässiga principer blir det svårare för allmännyttan att bedriva verksamheten utifrån den grund som man byggt allmännyttan på.

Det finns vissa komplexiteter som kommer från EU och EU:s regelverk. Trots det tycker jag att det är väldigt viktigt att man går tillbaka till tanken med allmännyttan, för annars förlorar man hela syftet med den.

Vi i Vänsterpartiet tycker att det är väldigt viktigt att allmännyttan värnar om allmänhetens behov av bostad. Man ska inte utgå från efterfrågan, utan man ska utgå från behov. Det är det som är grundläggande vad gäller allmännyttan, och det står vi verkligen bakom.

Fru talman! Jag förstår Momodou Malcolm Jallows argumentation, för i Vänsterpartiets värld ska man inte ha någon lönsamhet över huvud taget. Och om det är så att man har det ska staten eller kommunerna ta in den så fort som möjligt för att använda den för att exempelvis betala sitt allmännyttiga bostadsbolag för att det ska bygga bostäder.

Momodou Malcolm Jallow bagatelliserar EU:s statsstödsregler och säger att han vet att det finns några krångligheter när det gäller EU men - och så är han tillbaka igen. Momodou Malcolm Jallow måste förhålla sig till EU:s statsstödsregler och det faktum att Sveriges Allmännytta anmäldes av Fastighetsägarna för att bryta mot dessa och att det fick konsekvenser för Sveriges Allmännytta som Momodou Malcolm Jallow möjligen inte tycker om men existerar.

Är det så att Momodou Malcolm Jallow struntar i detta ska lyssnarna här uppmärksammas på att Momodou Malcolm Jallow inte bryr sig om under vilka villkor Sveriges Allmännytta arbetar, eller så ska de som lyssnar här förstå att det som Momodou Malcolm Jallow tänker göra med Sveriges Allmännytta för att klara EU:s statsstödsregler är att göra om hela allmännyttan till ett antal bolag som jobbar med social housing.

Vad tycker Momodou Malcolm Jallow att man ska börja med, att påverka EU eller att förändra allmännyttan till socialbostadsbolag?

Fru talman! Jag anser att allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag ska drivas utifrån mål om social nytta och samhällsansvar och inte utifrån marknadsmässiga principer och avkastningskrav. Det är väldigt tydligt vad jag menar.

I mitt anförande nämnde jag just de värdeöverföringar som sker. Man har avkastningsvinst, och man får ju vinst. I stället för att använda de pengarna för att bygga fler hyresrätter använder man dem till att täppa till hål någon annanstans i verksamheten. Det är skattebetalarnas pengar. De ska användas på ett bra sätt. Det är ju bostadsbrist i det här landet. I stället för att använda de här pengarna till att bygga fler bostäder gör man någonting helt annat. Är det att använda skattebetalarnas pengar på ett bra sätt? Det anser inte jag.

Det har kommit förslag om att göra en översyn av just den lagstiftning som ni introducerade när vi hade en borgerlig regering.

Jag tycker att det är viktigt att vi skiljer på det som jag säger och det som EU har sagt. Jag förstår att EU har de här reglerna och bagatelliserar inte det. Och jag kan försäkra dig att vi gör allt vi kan för att påverka reglerna. Men när vi tar skattebetalarnas pengar och säger vi att vi ska bygga bostäder som människor har råd med är det väldigt viktigt att vi använder pengarna till just detta. Men i dag vet vi att pengarna ofta inte används för att gynna just människor som behöver bostäder genom att det byggs fler hyresrätter som folk har råd med, utan pengarna används till något annat. Därför betonar jag vikten av att allmännyttan bedrivs utifrån mål, social nytta och samhällsansvar, inget annat.

Fru talman! Sverige står inför stora problem när det gäller bostadsmarknaden. Eller "står inför stora problem" kan väl vara lite väl defensivt, för vi vet alla att vi har stora problem med bostadsmarknaden.

Det största problemet är att vi bygger alldeles för lite, men det är inte det enda problemet. Skenande priser i produktionen liksom i det slutliga priset för kunden gäller inte bara småhusproduktionen utan även flerbostadshusen.

Om man roar sig med att titta lite grann på statistik, till exempel Svensk Mäklarstatistik, kan man konstatera att villapriserna under de senaste tolv månaderna till exempel i Ulricehamns kommun har ökat med 39 procent. Man är nog glad om man har ett hus i Ulricehamn, men det blir ju väldigt svårt att komma in på den bostadsmarknaden.

Ett av de stora problem vi har är skenande priser, som innebär att de som står utanför bostadsmarknaden får än svårare att komma in på bostadsmarknaden om vi inte gör någonting åt det. Vi har dålig koll på både planering och byggande utifrån själva behovet och utfallet.

Jag menar att vi har fått ett perspektiv där vi som politiker bestämmer hur och i vilken form medborgarna i framtiden ska bo. Vi vägleder medborgarna till framtida bostäder genom ekonomiska incitament och styrning av den upplåtelseform som byggs, alldeles oavsett hur medborgarna vill bo. Den fria viljan att bo i en egen villa är en hägring för många med stigande priser, kommunal planering och kreditrestriktioner som berg att bestiga för att lyckas. Till detta kommer Socialdemokraternas återkommande önskan om att införa fastighetsskatt, och det vill de helst göra tillsammans med de övriga tre vänsterpartierna i Sveriges riksdag.

Jag menar att det behöver byggas fler bostäder i Sverige, och det gäller såväl hyresrätter som bostadsrätter och ägarlägenheter men även villor. Sju av tio människor vill bo i ett eget ägt boende.

Grundläggande strukturproblem på den svenska bostadsmarknaden gör att tillgången på bostäder understiger efterfrågan. Inom bostadspolitiken borde därför den mest prioriterade åtgärden vara att målmedvetet angripa de hinder som finns för bostadsbyggande, till exempel krångliga och tidskrävande planprocesser, svårtydbara bullerregler och byggregler. Tiden från idé till färdigt boende måste förkortas om vi vill göra någonting åt problematiken. Och processen måste bli mindre kostsam och förenklas jämfört med i dag.

Planeringen av ett samhälle bör utgå från människans egna behov av små, nära gemenskaper och hur de kan främjas, hur trygghet kan främjas och ekonomisk stabilitet över tid uppmuntras. Det är därför vi kristdemokrater försöker att framhäva konceptet med trädgårdsstäder. Dessa växte fram i städer under 1900-talets början för att bekämpa den svåra bostadsbristen under 1800-talets slut. De småhus som uppfördes kom sedan att associeras med social hållbarhet och goda uppväxtvillkor.

För att främja framväxten av ett antal nya trädgårdsstäder på platser som rimligen kan knytas till fungerande infrastrukturstråk behöver staten vara en aktiv part. Nya liknande bostadsområden bör kunna skapas genom att regeringen ger länsstyrelserna i uppdrag att peka ut nya områden där helt nya stadsdelar kan byggas, eller trädgårdsstäder om man vill kalla dem så. Dessa områden kan sedan bebyggas med främst egenägda bostäder i form av småhus och radhus. Jag tycker att det ska bli en prioritering för regeringen att ge detta uppdrag till länsstyrelserna och att försöka formulera det på ett bra sätt.

Vi måste också ge kommunerna möjlighet till stimulansbidrag för att kunna öka takten i antalet planer som blir färdiga. Om man frågar kommunerna varför de bygger så få villor eller småhus säger de att det inte är för att man ogillar dem, utan det är för att andra planer prioriteras högre. Då måste väl själva rimligheten vara att vi ser till att kommunerna kan göra fler planer under ett år. Därför borde vi som stat på något sätt prioritera och stimulera kommunerna att tillskapa fler planer under ett år.

Vid bostadsbyggande på landsbygden och i mindre orter är produktionskostnaderna ofta högre än bostadens marknadsvärde när bostaden är färdigställd. Det innebär att bostadsbolag som bygger på landsbygden ofta tvingas göra en nedskrivning av fastighetens värde när bygget är klart. Detta innebär alltför ofta att byggnationen inte blir av, vilket inte främjar målet om att bygga fler bostäder.

Vi har tidigare i dag hört att bostadsbrist inte är något storstadsproblem utan finns i hela landet. För många bostadsbolag är det inte lönsamt att bygga bostäder på marknader där marknadspriserna är låga.

Kristdemokraterna anser att reglerna för avskrivning behöver ändras och göras mer flexibla. Exempelvis bör längre avskrivningsperioder medges för nyproducerade bostäder på marknader med låga marknadsvärden. Vi föreslår en avskrivningstid på sju år, och vi är beredda att diskutera det med de partier som så önskar.

De tre förslag jag nu redovisat tror jag kommer att kunna hjälpa. Tillsammans med startlån, bospar och en översyn av kreditrestriktionerna är de en bra början för att få Sveriges bostadspolitik i rätt riktning.

Jag är övertygad om att vi alla vill att det byggs mer, och vi kan nog hitta fler åtgärder gemensamt. Men viljan måste finnas, och jag tror inte att regeringen och de tre vänsterpartierna har den vilja som behövs.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 5.

Fru talman! Det här behöver kanske inte bli ett så långt replikskifte.

Jag hörde inte riktigt vad Larry Söder sa, men han nämnde fastighetsskatten och antydde att det finns partier som har varit otydliga i denna fråga. Jag förstår inte vad Larry Söder har fått det ifrån, för vi i Centerpartiet har hela tiden varit tydliga med att vi inte har några som helst planer på att återinföra fastighetsskatten - om det nu är vad Larry Söder påstår.

Vi kommer inte att medverka till ett återinförande av fastighetsskatten. Den som tidigare fanns var mycket illa omtyckt, och vi och Kristdemokraterna var med om att ta bort den. Vi håller med om att en återinförd fastighetsskatt skulle bli en skattehöjning som slår hårt mot vanligt folk med vanliga inkomster. En sådan åtgärd skulle varken stimulera landsbygden eller minska klyftorna mellan stad och land.

Jag vill bara vara väldigt tydlig med detta så att Larry Söder inte är ute och far med osanningar i framtiden. Jag skulle vilja veta vad han har fått detta ifrån.

Fru talman! Om man menar allvar med att inte införa en fastighetsskatt ska man inte ställa sig bakom en socialdemokratisk statsminister, vilket Centerpartiet gör. Det är min uppfattning.

Precis som Carl-Oskar Bohlin redovisade i talarstolen verkar Socialdemokraterna bestämma tågordningen och vad som genomförs i bostadspolitiken alldeles oavsett vad Centerpartiet säger. Så ställer man sig bakom en socialdemokratisk statsminister i valet 2022 ställer man sig också bakom ett införande av fastighetsskatt, vilket Socialdemokraterna går fram med till sin kongress.

Vill man inte ha fastighetsskatt är man välkommen att ställa sig bakom den borgerliga statsministerkandidaten Ulf Kristersson.

Fru talman! Om man som Larry Söder vill dra in ett antal tjänstemän från Sverigedemokraterna i Regeringskansliet vet man varken vilken sorts skatt, bostadspolitik eller samhälle man får.

Fru talman! Jag konstaterar bara faktum, och det är att Socialdemokraterna och Miljöpartiet har styrt Regeringskansliet i sju år och att vi inte ser någon utveckling i bostadspolitiken. Centerpartiet stöder en regering som inte för bostadspolitiken framåt, och ni får ge er på punkt efter punkt.

Man kan redovisa ett januariavtal som inte blir genomfört, men det är inte praktisk politik. Praktisk politik innebär att Regeringskansliet bestämmer över bostadspolitiken, och stöder man den statsministerkandidaten får man vackert ta i hand och säga: Ja, vi vill införa en fastighetsskatt.

Fru talman! En bostad är mycket mer än bara ett ställe att bo på. Det är en grundtrygghet som ger människor frihet att utvecklas. Alltför många begränsas i dag av en illa fungerande bostadsmarknad. Bostadsbristen är stor. Unga tvingas bo kvar hemma och får inte uppleva den frihet det innebär att flytta till sin alldeles egna bostad. Äldre bor kvar i villan fastän de vill flytta till något mindre och enklare, och barnfamiljer bor trångt för att få ihop ekonomin.

Bostadsmarknaden behöver förändras på många områden för att bli mer fungerande så att utbudet möter efterfrågan. Fler behöver få möjlighet att äga sin bostad, flyttkedjor måste underlättas och fler bostäder behöver byggas.

Fru talman! Bostadspolitik handlar dock långt ifrån bara om en fungerande bostadsmarknad och att fler bostäder byggs. Det handlar också om barns rätt att växa upp i ett tryggt och trevligt område. Det handlar om barns rätt att ha höga ambitioner och framtidstro. Det handlar också om att vi alla ska kunna vara stola över det område vi bor i.

Tyvärr har vi i dag alltför många bostadsområden där arbetslösheten är hög, skolresultaten låga och många känner ett utanförskap. Ofta karakteriseras dessa områden av en stor andel relativt billiga hyresrätter.

De som gör en jobbkarriär kan inte göra en bostadskarriär och bo kvar utan flyttar vidare för att kunna köpa en bostad trots att de kanske gärna hade bott kvar. Nya människor flyttar in. Eleverna i skolan startar varje termin med nya kompisar i klassen medan tidigare kompisar har flyttat. De nätverk som bygger ett stabilt område, till exempel att man känner sina grannar, är svårare att bygga upp och behålla.

För att skapa långsiktigt stabila bostadsområden behöver det finnas en variation av bostäder för livets alla skeden och för människors olika ekonomiska förutsättningar under dessa skeden. I många av de utsatta områden som finns i Sverige i dag ser det inte ut på detta sätt. Här dominerar ofta hyresrätter.

Därför behövs en särskild strategi för omvandling för att möjliggöra för den som vill äga sitt boende att bo kvar. Såväl hyresrätter som bostadsrätter och ägarlägenheter behövs, och bostadsområden med en blandning av upplåtelseformer skapar bäst möjligheter för de boende att välja en boendeform som passar.

Ett steg på vägen är att ge kommuner möjlighet att ge sina bostadsbolag befogenhet att bli byggaktörer i projekt för att bygga nya bostadsrättsfastigheter och ägarlägenheter i utsatta områden.

Fru talman! I många av våra utsatta områden är trångboddhet ett utbrett problem. Det får stora sociala konsekvenser, och särskilt allvarligt är det när barn växer upp under sådana förhållanden. Här behövs ett aktivt arbete med ökad samverkan mellan kommuner och statliga myndigheter. Ett nationellt arbete mot extrem trångboddhet i utsatta områden kan förbättra de sociala förhållandena.

Vi menar att det behövs en kartläggning av trångboddheten, och lämpliga insatser för att motverka trångboddhet behöver utredas.

Fru talman! I många andra länder finns det lagstiftning på plats som underlättar för denna typ av samarbeten. De kallas ofta BID, Business Improvement District. Lagstiftningen i de fallen reglerar former och ansvarsfördelning och gör det enklare att komma igång och samarbeta. BID kan sägas fungera som ett mellanting mellan ekonomisk förening och samfällighet, och den gemensamma uppgiften är alltså att bidra till att området utvecklas i den riktning som verksamhetsmålet har pekat ut.

Vi har länge förespråkat fördelarna med BID-modellen och efterfrågat insatser för att underlätta skapandet av sådana samarbeten. Vi välkomnar därför att Boverket, tack vare vårt samarbete inom januariavtalet, fått i uppdrag att se över befintlig lagstiftning och identifiera eventuella hinder mot fastighetsägares möjligheter att påverka ett områdes trygghet och säkerhet samt de boendes möjligheter till inflytande över utvecklingen i området.

Fru talman! Slutligen: Det finns i dag ett stort behov av jourlägenheter och skyddade boenden för personer som utsätts för våld och hot. Vi menar att kommunernas ansvar att säkerställa att det finns jourlägenheter och skyddade boenden måste förtydligas. Det skulle kunna göras genom att lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar skärps.

I dag föreskrivs att kommunerna varje mandatperiod ska fastställa riktlinjer för bostadsförsörjningen. Dessa ska grundas på en analys av den demografiska utvecklingen, efterfrågan på bostäder, bostadsbehovet för särskilda grupper och marknadsförutsättningar.

Lagen bör ändras på så sätt att det tydligt framgår att kommunerna också ska analysera behovet av tillfälliga boenden för våldsutsatta personer och deras anhöriga. Eftersom bostadsförsörjningslagen också innehåller bestämmelser om länsstyrelsens ansvar att underlätta samordningen mellan kommuner kan en lagändring även skapa goda förutsättningar för att analysen av behovet av jourlägenheter och skyddade boenden kan göras mer kommunövergripande. Ibland behöver man lämna den kommun som man bor i för att få ett tryggt boende.

Fru talman! Vi står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinning yrkar vi bifall endast till reservation 17, som vi har tillsammans med Centerpartiet, som rör blandade boendeformer och minskad segregation.

Fru talman! Tack, Malin Danielsson, för anförandet!

I flera av era reservationer, både i era egna men också dem som ni har tillsammans med Centerpartiet, målar ni upp en bild av segregationsproblematiken som ensidigt fokuserar på socioekonomiskt svaga områden, framför allt när ni pratar om blandade boendeformer. Delmos, Delegationen mot segregation, har tydligt sagt att dagens ensidiga fokus på bostadsområden med socioekonomiska utmaningar är ett problem. Man tittar inte på en helhet utan fokuserar på en viss del av samhället och väljer ut just reformidéer och satsningar på dessa områden. Det leder till stigmatisering och så vidare. Ofta när ni pratar om blandade boendeformer pratar ni om det bara när det gäller socialt utsatta områden och inte just välbärgade villamattor.

Anser inte Malin Danielsson och Liberalerna att segregation är ett fenomen som båda sidor bidrar till? Att det finns villamattor där det bara finns välbärgade människor, bostadsrätter och villor bidrar också till segregationen. Varför pratar man inte om att det ska vara blandade upplåtelseformer även i de områdena i stället för att fokusera på bara just socialt utsatta områden?

Fru talman! Tack, Momodou Malcolm Jallow!

Jag tycker att det är viktigt med blandade boendeformer i alla våra bostadsområden. Bor man i ett villaområde och skiljer sig får man oftast flytta långt ifall man inte har råd att köpa två hus i det bostadsområdet. Ibland blir den ena parten kvar, medan barnen får flänga mellan olika stadsdelar för att till exempel kunna komma till skolan.

Anledningen till att vi fokuserar mycket på utsatta områden är att det finns problem i utsatta områden som vi måste ta tag i. Man kan titta på skolor i dagsläget. I den kommun som jag själv kommer från och där jag har ansvarat för skolfrågan såg vi snabbt att det inte spelar någon roll hur mycket pengar vi pumpar in i skolan och hur mycket bra saker vi försöker göra för skolan om bara ett par av den uppsättning elever man har i förskoleklass finns kvar i årskurs nio. De flesta har nämligen flyttat, och det har hela tiden kommit in nya elever. Då skapas inte den stabilitet som behövs i skolan för att man ska ge eleverna en bra chans vidare i livet. Det kommer vi åt ifall det finns bostadsformer i de utsatta områdena som innebär att man kan bo kvar.

När vi pratar med människor som bor i utsatta områden i dag är de allra flesta väldigt nöjda med sitt område och vill gärna bo kvar. Men när man får lite mer pengar eller en lite större familj och vill flytta till något större saknas både större bostäder och ägda boendeformer. Om man inte vill bo kvar i en för trång lägenhet måste man då flytta från området. Det är det problemet som vi vill komma till rätta med.

Fru talman! Jag förstår att det är det som Liberalerna och Centerpartiet fokuserar på. Men det är det som Delmos också påstår är problematiskt. Om man vill bli av med segregationen måste man jobba på att bygga blandade boendeformer i alla områden i stället för att fokusera på bara socialt utsatta områden. Det bidrar till stigmatiseringen. Det är det som forskning och Delmos har kommit fram till.

Ni har lyft upp en problemformulering, Malin Danielsson, där ni till exempel påstår att hyresgäster har lågt ansvarstagande för den fysiska miljön och gemensamma utrymmen. Ni säger att den nästintill fullkomliga dominansen av hyresrätter i områden där svenskar med utlandsbakgrund dominerar och den totala dominansen av bostadsrätter i andra områden är oerhört problematisk.

Det är problematiskt när man angriper segregation på det sättet. Vi ser aldrig några konkreta förslag som visar att ni skulle vilja se ett mer blandat boende även i landets mer välbärgade områden. Varje gång ni pratar om just det här pratar ni om det så länge vi ska verka för blandade upplåtelseformer i utanförskapsområden. Det blir väldigt snett. Det blir fel. Det är viktigt att vi tittar på båda sidorna.

I Limhamn i Malmö började det kommunala bostadsbolaget bygga hyresrätter. Då fick vi höra av ganska många att det blev kaos. De som äger villor och hus började säga: Värdet på våra hus börjar gå ned. Det påverkar värdet på våra hus. Därför vill vi inte ha de människorna här.

Vi kan inte ha ett sådant samhälle. Vi ska kunna bygga blandade boendeformer i alla områden. Därför undrar jag: När tänker Liberalerna på allvar ta ett helhetsgrepp vad gäller bostadspolitiska åtgärder för att minska segregationen i samhället?

Fru talman! Om Momodou Malcolm Jallow hade lyssnat noga på vad jag sa hade han hört att jag pratade om att vi vill ha blandade bostadsområden överallt. Vi säger inte att det måste vara bara i ett speciellt område som det ska vara blandat. Väl fungerande bostadsområden är ofta blandade, och där finns en möjlighet att i livets olika skeden byta bostad utifrån de behov som uppstår.

Det blir problematiskt när det finns en stor koncentration av hyresrätter. Det beror inte på människorna som bor där utan på boendeformen i sig. Väldigt många ser hyresrätten som en tillfällig bostad. Undersökningar visar att de allra flesta eftersträvar ett ägt boende. Om man bor tillfälligt kanske man inte tar sig den tid som behövs för att lära känna sina grannar, för att engagera sig i sitt närområde och för att bygga upp de nätverk som skapar stabilitet och trygghet i ett område. Det är därför vi fokuserar på just de områdena.

Det handlar om det och om barnperspektivet. Ska vi låta barn bo i de områdena och kanske inte känna trygghet och inte nå de skolresultat som varenda unge borde få nå? Det är därför vi måste ta tag i problemet där.

Vi har absolut ingenting emot att man bygger blandat i alla delar av samhället. Vi tror att det är bra.

Fru talman! Civilutskottet föreslår att riksdagen säger nej till de cirka 120 förslag i motioner från allmänna motionstiden som kom in 2020 på det bostadspolitiska området, främst med hänvisning till att arbete redan pågår i flera av de frågor som tas upp i motionerna.

Jag kan konstatera att mycket är på gång och att det fortfarande byggs väldigt många bostäder. Det kommer jag att återkomma till.

Men jag kan också konstatera att hemlösheten ökar i vårt land, och jag tycker fortfarande att det inte är värdigt ett land som Sverige att inte kunna erbjuda alla våra invånare ett tryggt hem. Barnfamiljer ska inte riskera att vräkas eller behöva flytta runt mellan olika tillfälliga boendelösningar. Barns förutsättningar att klara av skolan och ha en trygg uppväxt står högt på min och Miljöpartiets agenda.

Motionerna som denna debatt handlar om gäller bland annat åtgärder för en bättre fungerande bostadsmarknad, konkurrens och bostadsbyggande, finansiering av bostadsbyggande, kommunernas bostadsförsörjningsansvar, allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag, boendeformer, trångboddhet och miljövänligt och hållbart byggande.

Jag ställer mig bakom betänkandet i sin helhet och yrkar därmed avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Vi behöver en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar bostadspolitik.

Byggbranschen står i dag faktiskt för mer än en femtedel av Sveriges totala klimatpåverkan, och då är det bara de inhemska utsläppen som är inräknade. I dag har vi kunskapen att bygga klimatsmart. Vi kan bygga både passivhus och plushus, samtidigt som energiåtgången för att värma upp alla våra befintliga byggnader är väldigt stor.

Därför kan jag med glädje konstatera att regeringen i statens budget satsar pengar på åtgärder för att minska energiåtgången i våra befintliga hus. Stödet för energieffektivisering och renovering av flerbostadshus och utemiljöer kommer att vara ett oerhört viktigt verktyg för att minska energiåtgången i våra befintliga hus. För både planetens och kommande generationers skull är jag glad för att vi nu gör de här satsningarna.

Fru talman! Var, av vad och hur vi bygger våra hus kommer att ha stor påverkan på vår miljö i många generationer framåt. Det vi bygger i dag ska fungera väl också om 100 år, och då gäller det att vi planerar rätt redan från början. Vi behöver en hållbar bostadspolitik som minskar både miljö och klimatpåverkan.

Bostadsbyggandet är faktiskt fortfarande rekordhögt. Boverkets prognos för i år är att vi kommer att påbörja cirka 52 000 nya bostäder. Byggtakten minskar, vilket oroar mig. Men jag kan fortfarande konstatera att det under Alliansens forna dagar byggdes i snitt 28 000 bostäder per år. Byggandet är fortfarande rekordhögt. Men vi behöver bygga ännu mer, för det råder fortfarande bostadsbrist på många håll i vårt land. Framför allt saknas det bostäder som människor med lägre inkomster har möjlighet att efterfråga. Bostadsbristen drabbar inte bara den som inte får en bostad utan faktiskt hela samhällsutvecklingen.

Bostadsbristen minskar vi genom att bygga fler bostäder, öka rörligheten på bostadsmarknaden och se till att det befintliga bostadsbeståndet utnyttjas mer effektivt. Det behöver dessutom bli enklare att hyra ut en del av sin bostad. Miljöpartiet vill se ett gynnat bosparande, startlån, vilket vi nu utreder, höjt bostadsbidrag och bostadstillägg samt stöd till kommunerna för att bidra till en tryggare bostadsmarknad.

Sverige behöver även fortsättningsvis en grön och ambitiös bostadspolitik som gör att det byggs fler klimatsmarta bostäder för alla i samhället. Det behövs en politik som styr mot ett kontinuerligt högt bostadsbyggande oavsett konjunkturläge i Sverige och oavsett var i landet behovet finns.

Fru talman! Vi behöver en hållbar bostadspolitik.

Avslutningsvis vill jag tala om människorna. Den bostadspolitiska debatten handlar alltför ofta om antalet bostäder som byggts eller antalet bostäder som saknas och alldeles för lite om människorna som faktiskt ska bo i bostäderna eller som inte har ett tryggt hem.

Vi vet inte exakt hur många hemlösa det finns i Sverige i dag, men senast vi mätte, 2017, var det 33 000 hemlösa personer i Sverige, och vi får signaler om att siffran är än högre i dag. Det är ett politiskt misslyckande som många regeringar bakåt i tiden bär ansvar för. Jag är inte här för att peka ut vems fel det är; jag vill se politiska lösningar framåt. Det har byggts mycket de senaste åren, och vi bygger fler bostäder. Ändå råder bostadsbrist. Frågan vi måste ställa oss, fru talman, är: För vem är det vi bygger?

Jag och Miljöpartiet delar Stadsmissionens uppfattning att det behövs en nationell hemlöshetsstrategi, och jag hoppas att vi kommer att få en sådan på plats här i kammaren under denna mandatperiod. Jag kan konstatera att socialministern har lämnat ett sådant uppdrag till Socialstyrelsen, och jag hoppas att vi får se åtgärder på det här området snart. Även Karolina Skogs utredning om en socialt hållbar bostadsförsörjning som ska hjälpa fler in på bostadsmarknaden kommer att bli mycket viktig för att finna lösningar framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

(forts. § 14)

Fru talman! I dag debatterar vi svensk bostadspolitik när vi behandlar civilutskottets betänkande CU9.

Låt mig först yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Men, fru talman, låt mig nu börja i en annan, lite mer grundläggande politisk position för oss socialdemokrater, nämligen den svenska välfärdsmodellen. Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde och lika rätt. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål. Det är mot den destinationen som våra strävanden syftar, oavsett politiskt område och oberoende av hur majoritetsförhållandena i den här kammaren ser ut under en viss mandatperiod.

Den här mandatperioden har förutsättningarna att ta kliv mot ett solidariskt samhälle där människor är fria och jämlika varit begränsade av att 60 procent av ledamöterna här i kammaren befinner sig politiskt till höger om Socialdemokraterna. Januarisamarbetet och kompromisser mellan regeringen och mittenpartierna har trots allt skapat förutsättningar för oss socialdemokrater att få igenom stora och för oss viktiga satsningar på inte minst välfärd och trygghet. Vi socialdemokrater menar dock att det krävs oerhört mycket mer för att åstadkomma just jämlikhet, frihet och solidaritet i vårt land.

Den svenska välfärdsmodellen bygger i dag på tre ben. Det första är en arbetsmarknad för omställning som tydligt vilar på devisen "gör din plikt". Alla människor som kan jobba ska jobba - plikten. Arbetsmarknaden och samhället ska utformas för att stödja individen enligt devisen "hjälp till självhjälp". Det kräver en samordnad lönebildning och stöd i omställning, en aktiv arbetsmarknadspolitik och en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring som ger trygghet i omställning.

Det andra benet, fru talman, är välfärdspolitiken med en välfärdsmodell som bygger på generella välfärdstjänster enligt devisen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" men också på generella sociala transfereringar som främjar just arbete och inkomsttrygghet.

Det tredje benet är en ekonomisk politik som bygger på stabilitet, öppenhet och konkurrens.

Fru talman! Jag skulle vilja se att vi tillfogar modellen ett fjärde ben, nämligen bostadspolitiken - en generell bostadspolitik som bygger på principen att alla har rätt att bo bra till en rimlig kostnad och som stöder en hög rörlighet på arbetsmarknaden.

Jag vet att det är många utanför denna kammare som följer dagens debatt. Jag tänker på alla er som tittar via tv- och webbsändning. Ni som är på väg att flytta hemifrån och söker er första bostad. Ni som nyligen funnit kärleken och söker ett gemensamt boende. Ni som fått tillökning i familjen och önskar ett större boende. Ni som beslutat er för att separera och söker varsitt nytt boende. Ni som sitter i ett stort hus med utflugna barn och kanske önskar flytta till en mindre lägenhet.

Till alla er vill jag säga att det är precis detta som är bostadspolitik. Det är människor av kött och blod. Det är livets olika skeden. Det är tydliga behov och drömmar om framtiden. Jag hoppas att dagens debatt kan bidra till att visa hur vi försöker att uppfylla de krav som finns bland er för en väl fungerande, rättvis och social bostadspolitik.

Fru talman! Jag vill också passa på att säga att alla i och utanför kammaren kan vara trygga med att vi socialdemokrater kommer att gå till val på att stärka den svenska modellen i alla dessa delar för att bygga ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige.

Om vi går tillbaka till det betänkande som vi debatterar i dag kan den som läser igenom förslagen konstatera i varje fall två saker. Det första är att förslagen från oppositionen om vad som behöver göras för en bättre fungerande bostadsmarknad spretar. Det finns inget samlat politisk alternativ till regeringens bostadspolitik. I den bostadspolitiska debatten kan man av den hårda retoriken ibland förledas att tro någonting annat. Det andra man kan konstatera, utifrån mängden förslag från alla partier, är att vi är eniga om att situationen på dagens bostadsmarknad fortsatt lämnar mycket i övrigt att önska.

Jag är stolt över de reformer som regeringen har genomfört, till exempel det statliga investeringsstödet för att bygga hållbara hyresrätter med rimliga hyror. Det har inneburit att över 28 000 nya hyresrätter byggda med det statliga stödet kom på plats redan före reformen som skedde genom januariöverenskommelsen. Till dessa ska alltså läggas alla de nya lägenheter som tillkommit och tillkommer med det reformerade stödet.

Analyser har visat att rörligheten på bostadsmarknaden har gynnats av investeringsstödet, på ett positivt sätt. Många av de här lägenheterna har nämligen hyrts ut till människor som redan är etablerade på bostadsmarknaden och som har relativt goda inkomster. Det i sin tur, fru talman, har inneburit att fler lägenheter i det äldre beståndet har blivit lediga och tillgängliga för dem med något lägre inkomster, så att de har kunnat få en bostad till en rimlig kostnad.

Detta är ett lysande exempel på en generell bostadspolitik. Fungerande flyttkedjor är nödvändigt om vi ska klara av att leva upp till principen att alla har rätt att bo bra till en rimlig kostnad. Alla här inne i kammaren vet att nyproduktion aldrig blir billigt, även om det med stöd kan göras prisvärt. Det är i det äldre beståndet som de billiga lägenheterna finns, och här åstadkommer regeringens politik just detta: en förbättrad rörlighet.

Men allt är långt ifrån bra på bostadsmarknaden. Även om byggtakten i dag ligger på fortsatt mycket höga nivåer och faktiskt återigen ökar når vi inte upp till den takt som behövs för att åtgärda bostadsbristen. Regeringen gör dock mycket för att skapa fler verktyg för en aktiv och generell bostadspolitik. Man har till exempel tillsatt utredningen En socialt hållbar bostadsförsörjning, Bygglovsutredningen, utredningen Samordning för bostadsbyggande och en utredning om startlån för förstagångsköpare. Dessa fyra utredningar pågår fortfarande men ska slutredovisas i mars, maj och november i år.

Flera utredningar med bäring på det bostadspolitiska området är redan färdiga och under beredning i Regeringskansliet. Det gäller till exempel Jämlikhetskommissionen, Kommittén för modernare byggregler, Byggrättsutredningen och Översiktsplaneutredningen.

Dessutom har regeringen gett ett antal uppdrag till Boverket. Det gäller uppdraget att se över bygg- och konstruktionsreglerna, uppdraget att utreda förutsättningarna för omvandling av lokaler till bostäder och uppdraget att analysera risker för diskriminering och hinder för etablering på bostadsmarknaden.

Som fru talmannen hör är bostadspolitiken ett prioriterat område för regeringen. Det pågår ett mycket omfattande arbete inom det bostadspolitiska området, och det arbetet har till stor del samma inriktning som det som efterfrågas i de motioner som vi i dag behandlar. Någon kanske skulle säga att oppositionen kraftfullt slår in öppna dörrar. Jag nöjer mig med att konstatera, fru talman, att oppositionen i det mesta är fullt överens med regeringen om vad som behöver göras för att öka byggtakten och åstadkomma en bättre situation på svensk bostadsmarknad.

Fru talman! Vi har hört från regeringen att man kommer att initiera en utredning gällande BID-samverkan för att fastighetsägare på ett bra och effektivt sätt ska kunna samarbeta med andra aktörer i samhället för att skapa trygghet i bostadsområdena. Förhoppningsvis kommer det fram bra förslag.

Sverigedemokraterna stöder detta. Vi har pratat om det tidigare, och vi är glada över att se det. Sverigedemokraterna har också diskuterat frågan om områdesplanering i befintliga bostadsområden och om att ha en nationell handlingsplan som kommunerna ska kunna agera utifrån för att skapa bättre förutsättningar för en ökad trygghet i samhället och i bostadsområden.

Vi har även föreslagit en trygghetsplanering i stadsbyggnadsprocessen, vilket innebär att man involverar fler parter i samhället när man planerar bostadsområden. Då kan man redan i startskedet skapa bra förutsättningar för att göra bostadsområdena trygga så att vi inte åter hamnar i en sådan situation som vi ser i många av de utsatta områden som byggdes under miljonprogrammets dagar.

Min fråga till Joakim Järrebring är helt enkelt om regeringen kommer att ta in även de förslag som Sverigedemokraterna har lyft fram och involvera dem i utredningen för att skapa en bättre helhet när det gäller att skapa trygga bostadsområden i Sverige.

Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för frågan.

Vad regeringen kommer att göra kan jag inte svara på. Däremot instämmer jag i bilden att vi behöver ett bredare perspektiv politiskt. BID-samverkan och de reformer som ska komma på plats kommer förhoppningsvis att leda till något positivt, det vill säga platsutveckling med det fokus som Roger Hedlund nämner. Hur utvecklar vi områden så att de blir trygga och säkra, så att människor trivs och mår bra? I den delen instämmer vi i behovet av att jobba med platsutveckling på flera olika sätt, även om det just nu är BID som finns med i januariavtalet. Där finns skarpa förslag på väg fram.

När vi ändå står här: Jag hade inte möjlighet att begära replik på Roger Hedlunds anförande. Jag studsade till på något som Roger Hedlund sa, nämligen att det skulle finnas en stark koppling mellan invandring och lågt bostadsbyggande. Jag förstår inte riktigt hur Roger Hedlund får ihop det. Roger Hedlund får gärna utveckla hur kopplingen mellan invandring och ett lågt bostadsbyggande ser ut.

Fru talman! Jag vet inte riktigt vad Joakim Järrebring syftar på, men vad jag menade i mitt anförande är att en hög migration till Sverige kombinerat med ett lågt bostadsbyggande självklart inte gör situationen bättre på bostadsmarknaden. Om vi ska återfå en balans och ge människor möjlighet att få en egen bostad behöver migrationen begränsas och byggnationen ökas. Det är det jag menar och inget annat, även om något har uppfattats på annat sätt.

Jag tackar för svaret om BID-samverkan. Vi ser fram emot en utredning som verkligen kan påverka tryggheten i bostadsområdena. Det är dock tråkigt att vi har fått beskedet, vilket vi kan tolka det som, att man inte är beredd att utreda fler trygghetssatsningar i bostadsområdena utöver BID-samverkan. Det finns så många andra viktiga områden att jobba med för att skapa trygghet, men man väljer att göra utredningen snäv. Jag är den första att beklaga att vi ser detta från regeringens sida. Det går inte att vänta med att utreda fler viktiga områden för att skapa trygghet i bostadsområdena.

Det behövs en bättre områdesplanering av de bostadsområden som vi i dag ser är otrygga. Det behövs en nationell handlingsplan så att kommunerna kan få bra och effektiva verktyg för att motverka otrygghet. Och i framtida bostadsområden ska det inte åter byggas in otrygga områden på det sätt vi har sett i de utsatta områdena runt omkring i Sverige i dag.

Jag beklagar att utredningen inte är större än så, och jag hoppas att Joakim Järrebring kan ta med sig detta och försöka påverka regeringen i frågan eftersom vi inte kan vänta med utredningarna.

Fru talman! Jag vill ändå lyfta fram att det görs en hel del ekonomiska satsningar på att skapa förutsättningar för ökad trygghet med hjälp av renoveringsstöd och platsutveckling. Det finns en omfattande politik på området.

Jag delar uppfattningen att vi behöver titta på hur vi kan jobba med platsutveckling på sikt med mer än just det som är på väg fram nu med BID-samverkan.

Fru talman! Jag tänkte prata om Jämlikhetskommissionen. Den socialdemokratiska regeringen säger att inträde för fler på bostadsmarknaden är en central och prioriterad utmaning och att man vill bryta den växande boendesegrationen. Det är bra. Regeringen har tillsatt utredningen En socialt hållbar bostadsförsörjning för att bättre utreda förutsättningarna för en socialt hållbar bostadsförsörjning, vilket jag också tycker är bra. Detta välkomnar Vänsterpartiet.

Men utredningen fokuserar på att utreda frågor som inte redan har utretts. Med det menar jag att Jämlikhetskommissionen har tagit fram sitt betänkande En gemensam angelägenhet, och där spelar bostadspolitiken en viktig roll. I uppdraget har ingått att föreslå åtgärder som kan utjämna skillnader i uppväxtförhållanden, utbildning och arbetsvillkor i bostadsområden. I problembeskrivningen lyfter de upp en stor brist på billiga hyreslägenheter i ett flertal kommuner, främst i storstadsregionerna, och hur den bristen påverkar arbetsmarknaden, möjligheten till utbildning och så vidare.

Kommissionen har också lagt fram förslag på åtgärder, nämligen att staten måste ta ett större finansiellt ansvar, att nivån på investeringsstödet för hyresbostäder och studentbostäder ska höjas och att det ska erbjudas ett statligt topplån för byggaktörer. Det här är förslag som Vänsterpartiet har lagt fram och diskuterat.

Om det nu finns så pass bra förslag från Jämlikhetskommissionen, vad tänker Socialdemokraterna göra med förslagen? Håller man med om att dessa förslag behövs? Kommer man att stödja förslagen? Vad tänker Joakim Järrebring?

Fru talman! Jag tackar Momodou Malcolm Jallow för frågorna.

Jag ger samma svar som i förra replikskiftet, nämligen att jag inte kan svara på vad regeringen tänker göra med utredningarna. Däremot kan jag som företrädare för det socialdemokratiska partiet säga att vi ser positivt på de förslag som har kommit från Jämlikhetskommissionen och att vi jobbar vidare med dem inom ramen för det samarbete vi har under den här mandatperioden. Om det skulle vara så att vi får möjlighet att fortsätta att styra Sverige nästa mandatperiod, oavsett hur en sådan regeringssamverkan skulle se ut, är det inte otänkbart utan snarare sannolikt att det kommer mer reformer på området för att skapa ett mer jämlikt och tryggare Sverige.

Bostadspolitik

Fru talman! Förstår jag Joakim Järrebring rätt när jag säger att Socialdemokraterna kommer att genomföra de förslag som Jämlikhetskommissionen har lagt fram, det vill säga att staten tar ett större finansiellt ansvar, att nivån på investeringsstödet för hyresbostäder och studentbostäder höjs rejält - att man investerar på riktigt - men framför allt att förslaget om statligt topplån genomförs? Det är en fråga som jag ställde till just bostadsministern, och bostadsministern kunde inte ge mig ett svar. Därför skulle det vara bra om Joakim Järrebring kunde förtydliga för allmänheten, för alla väljare, för svenska folket, om de förslag som har lagts fram av Jämlikhetskommissionen kommer att genomföras efter nästa val.

Fru talman! Momodou Malcolm Jallow är mycket väl medveten om att beslut om partiers politik fattas i deras högsta beslutande organ, inte av en enskild ledamot i kammaren. Jag har ingen spåkula, och jag vet inte vilka beslut som kommer att fattas på vår partikongress.

Hur Momodou Malcolm Jallow väljer att tolka mig kan jag inte styra, men vad jag sa och vad jag menade är att vi tycker att många av de förslag som finns i Jämlikhetskommissionens betänkande är bra. Jag har ingen spåkula som kan ge svar på frågan vilka förslag som vi kan tänkas gå vidare med. Ledamoten får vänta tills partikongressen har fattat sina beslut om Socialdemokraternas politik framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 mars.)

Fastighetsrätt