Herr talman! Regeringen kan, trots höga byggsiffror, inte skryta med att byggmålen tillnärmelsevis har nåtts. Fortfarande uppger 212 av 290 kommuner att de har bostadsbrist i någon form.
Men trots att många anser att det är i storstäderna som det borde byggas mer är byggtakten och utbudet på landsbygden det som bekymrar mig som centerpartist mest. I många centerledda kommuner finns det behov av bostäder. Men det finns också hinder som gör att de inte kan bygga, trots att de vill och behöver. Nedskrivningskravet är det mest omtalade. Har man låga fastighetsvärden måste hela kostnaden tas upp i kommande årsbokslut, och sådana marginaler finns inte i ett normalt bostadsbolag i en svensk medelstor kommun.
Landsbygden hämmas av att dess kvaliteter inte värderas av bankerna och inte heller av Boverket, som ansvarar för de kreditgarantier som finns för att underlätta byggandet där. Centerpartiet vill utöka garantierna så att fler kan söka och ta del av dem. En större vidsynthet vad gäller fastighetsvärden på landsbygden är vad vi önskar, både när det gäller kravet på direktavskrivning från bokföringsnämnden och möjligheten att utnyttja kreditgarantier som beviljas av Boverket.
Herr talman! Den enskilt viktigaste reformen för bostäder på landsbygden nämns inte här. Det är utredningsbetänkandet Tillgängliga stränder - ett mer differentierat strandskydd. Jag hoppas och tror att förslagen som ger kommunerna möjlighet att peka ut stora områden i sin översiktsplan där strandnära byggande blir tillåtet, där små vatten, grävda dammar och diken inte omfattas av strandskyddsregler, kommer att medverka till att fler vill bygga och bo utanför storstäderna.
Herr talman! Människor i Norden har i tiotusentals år sökt sig till vattendrag för att leva och verka. Men efter hand har det naturliga beteendet setts som onaturligt och fel. När strandskyddet görs om i grunden utjämnas styrkeförhållandena mellan stad och land. Jag hoppas att vi får ett slut på orimliga bedömningar av strandskyddet och att möjligheterna att ta fram landsbygdsområden inte kommer att hindras av regeringen nu sedan utredningen har remitterats och förslag ska komma.
Herr talman! Vi kan konstatera att pandemin har gjort att fler jobbar hemma. Det finns ingenting positivt med den. Men i dess spår kan man hoppas på att synen på samhällsbyggnad ändras, så att hemmiljön och hemmets närhet är en plats varifrån man kan sköta mer av sitt arbete i framtiden. Det nära lokalsamhället erbjuder arbetsplatser, service och ett småskaligt näringsliv. Det är från detta perspektiv vi vill se en ny egnahemsrörelse växa fram, där människor med en egen arbetsinsats, ett litet kapital och en önskan om att äga sitt boende kan slå ned sina bopålar.
Vi ser gärna ett startlån, som jag vet att regeringen förbereder. Men vi vill komplettera det med ett bosparande efter tysk förebild som staten kan stötta ekonomiskt om den vill och som snabbare ger unga tillgång till en kontantinsats till en bostadsrätt eller ett småhus. Sju av tio säger sig vilja äga sin bostad. På sikt, förutsatt att man lyckas ta sig över tröskeln, som är hög, är det också ekonomiskt fördelaktigt att göra det.
Vi brukar höra från vänsterhåll att hyresrätten är missgynnad jämfört med ägandet av en bostad. Men vore det så skulle fler än i dag köpa sin bostad, och vi hade därmed haft kortare bostadsköer till hyresrätter.
Mer byggande, men framför allt rörlighet och ett bättre nyttjande av de äldre bostäder som finns, är lösningen på bostadsbristen. Därför är reformerna på hyresmarknaden så viktiga - att vi får effektivare och rättvisare hyresförhandlingar, fri hyressättning i nyproduktion och en tydligare spegling av läge och efterfrågan också i det befintliga beståndet.
Herr talman! Borttagandet av räntan på uppskovsbeloppet på reavinsten vid bostadsförsäljning är också en viktig åtgärd för att öka rörligheten så att äldre i stället för att bo kvar i villan kan köpa något billigare, mindre och mer ändamålsenligt, så att den unga familjen kan flytta in och ta över.
Just bostäder för äldre är också något som Centerpartiet lyfter fram i yrkanden här. I betänkandet kan vi se ett mönster där Centerpartiet ser till de grupper som just nu har svårast att finna bra bostäder som passar deras förhållanden. Det är seniorer, unga och studerande samt ekonomiskt utsatta och fattiga hushåll som inte kan efterfråga bostäder på grund av sociala problem, missbruk eller sjukdom. De problem som trångboddhet för med sig är svåra att reparera i efterhand.
Barn behöver trygga miljöer att växa upp i där de blir sedda, får stöd, kan göra sina läxor och får vistas.
Centerpartiet har också uppmärksammat trångboddhetens betydelse för smittspridningen i samhället. Och jag noterar att det är bara är vi som tar upp frågor som rör planering för ökad krisberedskap.
Herr talman! Jag väljer att yrka bifall till reservation 31, men jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer, inklusive vårt särskilda yttrande om att främja just business improvement districts - BID:s - något som kan komma att presenteras ganska snart.
Tillsammans med Liberalerna lyfter vi också fram behovet av att lyfta segregerade områden genom åtgärder som främjar blandade upplåtelseformer. Många använder Gårdsten i Göteborg som ett lysande exempel Jag gör det igen. Vi måste ge människor chansen att lyckas och samtidigt göra bostadskarriär i en hemtam miljö.
Herr talman! Ytterligare en grupp behöver uppmärksammas extra för sitt behov av en bostad, nämligen de kvinnor - ofta med barn - som har utsatts för våld i hemmet och snabbt behöver söka sig bort från mannen som har misshandlat dem och som behöver skyddas genom att flytta långt bort, kanske till och med till en annan kommun.
Herr talman! Det är trots allt utvecklade byggmetoder, smarta materialval och en övergång till mer industriellt tänk inom byggbranschen som ger minskade byggkostnader. Det är Centerpartiets uppfattning att skattebetalarnas pengar primärt inte ska användas för att subventionera bostäder som kan byggas med marknadsmässiga principer och normala avkastningskrav.
Jag har mött allmännyttiga bostadsföretag som kan sätta en avsevärt lägre hyra än den som gäller för att få ta del av investeringsstödet och som väljer att göra det för att de föredrar att bygga utan att låta sig styras av krav på vissa lägenhetsstorlekar som inte passar den lokala efterfrågan. Principen ska vara att bara de bostäder som eljest inte hade kommit till men som det finns ett behov av ska stöttas ekonomiskt med någon form av subvention eller kredit.
Herr talman! Vi får anledning att utvärdera investeringsstödet. Och trots att det finns ett krav på att bostäder ska erbjudas kommunernas socialtjänster kommer det inte att räcka för att ge svaga hushåll, trångbodda och bostadslösa tak över huvudet. Det är bra att regeringen låter utreda bostadssociala frågor, men direktiven som Karolina Skog har fått är för snäva.
Jag vill avsluta med att önska en saklig och konstruktiv diskussion om hur vi kan forma en social bostadssektor som passar för svenska förhållanden men som låter sig påverkas av goda exempel från grannländer och med ett uppbrott från bostadspolitikens stigberoenden och folkhemska illusioner.
