Bättre förutsättningar för yrkesutbildning

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Skolan ska vara ett tempel för bildning mitt i byn. Det ska vara en plats dit människor kommer från var som helst men får möjligheter att resa vart som helst. Det ska vara en plats där man får kunskap och bildning, där man lär sig de ideal som samhället bygger på och där man får möjlighet att ta sig vidare i livet.

I det ligger såklart både de här viktiga symboliska sakerna och de viktiga värden som bygger upp ett fungerande samhälle. Men i det ligger också att man på skolan måste få nycklar till arbetslivet och de verktyg man behöver för att kunna komma ut i arbetslivet och få ett jobb och en försörjning. Man ska kunna få den frihet det innebär att ha med sig bildning och kunskap samt nycklarna till ett arbetsliv, för att få den frihet som lönekuvertet ger varje månad.

Herr talman! Därför är det, när det kommer till yrkesprogram, viktigt att det finns ett nära samspel mellan skola och arbetsliv. Det man lär sig i skolan ska också vara relevant i verkligheten, och det som företag behöver ska också vara det som skolan utbildar för. Det är precis det som propositionen och betänkandet handlar om.

Vi vill se till att det finns ett yrkesprov. Det kan låta självklart att man ska ha yrkesprov, eftersom det i dag finns gymnasiearbete. Men det är inte självklart. Yrkesprov är något som vi stärker i och med detta.

Om man tänker på det är det här egentligen inte konstigt. Det är inte säkert att det är kommunen som är bäst på att utbilda i alla yrkesrelaterade ämnen och till allt som är relevant på arbetsmarknaden. Det säger nog sig självt. Det är inte säkert att kommunen vare sig kan eller ska göra det. Den har kanske inte rätt resurser eller rätt kompetens, och dessutom finns det kanske någon annanstans. Då är det onödigt att bygga upp det. Det är helt enkelt viktigt att det ska gå att lägga ut de yrkesorienterade ämnena på entreprenad. Det är också något som finns med i betänkandet.

I fråga om yrkesprov gäller det också för kommunal vuxenutbildning.

Herr talman! Genom förslaget i betänkandet ser vi också till att även eleverna på individuella program i anpassad gymnasieskola ska ha rätt att fullfölja sin utbildning. Det är en väldigt viktig del i detta. Livsresan som ska börja i skolan – där skolan ska ge möjligheter, hjälpa en att packa väskorna, att boka biljetterna till livets resa men inte bestämma vart man ska eller vilken rutt man ska ta – måste gälla alla elever.

Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. Jag ser fram emot en god debatt.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 och reservation 2 i betänkandet.

Betänkandet handlar om bättre förutsättningar för yrkesutbildningar. Sverige behöver fler yrkesutbildade. Det är egentligen en av våra mest grundläggande framtidsfrågor. Vi behöver fler undersköterskor, elektriker, industriarbetare, snickare, vvs:are, mekaniker och många andra yrkeskunniga människor som bär upp vårt samhälle och vår ekonomi.

Det behövs yrkesutbildningar som leder till jobb, utbildningar som håller hög kvalitet, utbildningar som är förankrade i arbetslivet och utbildningar som gör att unga människor kan känna stolthet över sina yrkesval. Därför välkomnar vi socialdemokrater regeringens ambition att stärka yrkesutbildningen och förbättra kopplingen mellan skola och arbetsliv. Det är bra.

Herr talman! Det räcker dock inte att ha höga ambitioner. Man måste också välja rätt väg framåt. Här ser vi en del problem med regeringens förslag. Risken är att regeringen går för fort fram, att man öppnar upp för breda lösningar utan att ha tillräcklig kontroll och därmed riskerar både kvaliteten och likvärdigheten i yrkesutbildningen.

För oss socialdemokrater är yrkesutbildningen inte ett andrahandsval. Den är en central och bärande del av utbildningssystemet. Yrkesutbildningen ska ge elever kunskap, yrkesstolthet, trygghet och framtidsmöjligheter. Den ska leda till arbete men också till utbildning och utveckling i arbetslivet och ge möjlighet att studera vidare. Därför måste det ställas höga krav.

Herr talman! En central del i regeringens proposition handlar om att det ska bli lättare att lägga ut yrkesutbildningen på entreprenad. Vi socialdemokrater menar att regeringen går lite för långt här.

Entreprenad kan vara motiverat i vissa fall, till exempel på mindre orter där det är svårt att ordna en viss yrkesutbildning. Det kan handla om utbildningar för vilka det krävs särskild utrustning, särskilda lokaler och utbildningsmiljöer eller särskild kompetens som inte finns överallt. Men entreprenad får aldrig bli ett sätt att flytta ansvar, sänka ambitioner eller splittra upp utbildningen.

Om yrkesutbildningen läggs ut för brett, utan tydliga ramar, riskerar elevernas utbildningar att bli mer beroende av var de bor, vilken aktör som anlitas och hur stark uppföljningen är i just deras kommun eller region. Det är inte rimligt.

En elev i mitt hemlän Kronoberg ska ha samma rätt till en yrkesutbildning av hög kvalitet som en elev i Stockholm, Skåne, Västerbotten eller Västra Götaland. Arbetsgivarna ska kunna lita på att en genomförd yrkesutbildning faktiskt betyder något. Eleverna ska också kunna känna sig säkra på att utbildningen håller måttet.

Därför menar vi att entreprenad i yrkesutbildningen behöver begränsas, regleras och kontrolleras tydligare. Det måste finnas tydliga kvalitetskrav. Det måste finnas tydligt ansvar. Det måste finnas uppföljning. Staten måste ha möjlighet att utkräva ansvar även när utbildningen utförs av entreprenadaktörer. Det får aldrig uppstå ett läge där ansvaret för elevernas utbildning försvinner mellan olika aktörer.

Herr talman! Vi menar också att begreppet branschskolor är bättre än yrkesutbildning på entreprenad. Branschskolor är ett mer brukligt begrepp. Framför allt signalerar det något väldigt viktigt: att utbildningen ska byggas upp tillsammans med branschen, inte bara handlas upp och köpas in från någon extern aktör. Detta är en avgörande skillnad.

En bra yrkesutbildning måste formas nära verkligheten ute i arbetslivet. Den måste ha kontakt med de arbetsplatser och företag där eleverna en dag ska arbeta. Den måste präglas av förståelse för hur tekniken utvecklas, hur arbetsmiljön ser ut, vilka krav som ställs och vilka kunskaper som behövs.

Men den måste också ha ett starkt utbildningsperspektiv. Det räcker inte att man kortsiktigt matchar mot dagens behov. Skolan har ett större uppdrag. Yrkesutbildningen ska rusta eleverna för ett helt arbetsliv, inte bara för första jobbet. Den ska ge kunskaper som håller länge och gör det möjligt att utvecklas, vidareutbilda sig och stå stark även om arbetsmarknaden förändras.

Därför ska branschskolor utvecklas i nära samverkan med arbetsmarknadens parter i respektive bransch. Både fack och arbetsgivare måste få verkligt inflytande över vilka utbildningar som ska startas och hur de ska utformas.

Arbetstagare och arbetsgivare har ett gemensamt intresse av att yrkesutbildningarna håller hög kvalitet och fungerar på riktigt i praktiken. Det är så vi bygger trovärdighet. Det är så vi bygger kvalitet. Det är så vi bygger utbildningar som både elever och företag kan lita på.

Herr talman! En annan viktig del i propositionen handlar om yrkesprov. Här finns en hel del som är positivt. Yrkesprov kan vara ett bra sätt att stärka kopplingen mellan utbildning och arbetsliv. De kan bidra till tydligare krav, högre kvalitet och bättre bevis på att eleverna har de kunskaper och färdigheter som de behöver i sitt yrke.

Men även här gäller det att göra rätt från början. LO betonar i sitt remissvar att det ska vara frivilligt för branscherna att införa yrkesprov och att proven ska utformas i nära samarbete med arbetsmarknadens parter, bland annat genom Skolverkets nationella programråd.

Svenskt Näringsliv lyfter också vikten av att arbetslivet får stort inflytande över hur proven utformas. Det här är väldigt viktigt. Yrkesprov kan inte konstrueras ovanifrån, långt från verkligheten i branscherna.

Det ser olika ut i olika yrken. Kraven på en elektriker är inte desamma som kraven på en undersköterska. Förutsättningarna inom industrin ser annorlunda ut än inom restaurang, bygg eller transport. Därför måste yrkesproven tas fram i nära samverkan med arbetsmarknadens parter inom de olika branscherna. De måste vara relevanta och rättvisa. De måste såklart vara genomförbara, och de måste stärka utbildningen. De får inte bli ett administrativt system som läggs ovanpå utan tillräcklig förankring.

Vi socialdemokrater menar därför att införandet av yrkesprov måste vara frivilligt och ske stegvis. Arbetsmarknadens parter måste få vara med. Branschernas erfarenheter måste tas tillvara, och systemet måste byggas upp på ett sätt som fungerar i praktiken. Det måste få ta tid att göra rätt. Reformer i skolan ska inte drivas fram för att skapa snabba rubriker. De ska genomföras för att ge bättre utbildning för eleverna och bättre kompetens för arbetslivet.

Herr talman! I grunden handlar detta om vilken syn vi har på yrkesutbildningen. För oss socialdemokrater är yrkesutbildningen en framtidsinvestering. Det handlar om unga människors möjligheter att få ett arbete, stå på egna ben och känna yrkesstolthet. Därför yrkar jag bifall till våra reservationer.

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag.

Det här är riktigt bra och genomtänkta förslag från Tidöpartierna, som kommer att stärka samarbetet mellan skola och arbetsliv. Därigenom kommer de elever som går yrkesutbildningar att få bättre ingångar till fortsatt lärande i form av en anställning efter sin examen.

När eleverna får med sig en kvittens i form av ett godkänt yrkesprov tror och hoppas jag att fler företag kommer att våga anställa nyutexaminerade. Tyvärr är det i dag ett faktum att många elever som har gått praktiska yrkesutbildningar, till och med till identifierade bristyrken, ändå har svårt att hitta en lärlingsanställning, till exempel som byggnadsarbetare.

Herr talman! Detta gör att många unga med en yrkesutbildning i dag hamnar mellan stolarna. Det blir ett glapp mellan arbetsmarknadens behov av kompetensförsörjning och påfyllningen av nya arbetare. Det här glappet måste vi mura igen. Lyckas vi inte med det kommer det bara att bli större och större.

Herr talman! Det finns två reservationer till betänkandet från oppositionen som jag inte riktigt kan förstå. Det känns lite som att man skrivit dem mest för att det ska göras, inte för att man har något sakligt att ta upp eller någon förbättring att föreslå.

Jag kan läsa lite sammanfattningsvis från reservation 1:

”Entreprenad kan fungera i vissa fall … Men om det används för brett och som ett självändamål finns en risk att utbildningen splittras och att kvaliteten blir ännu mer ojämn än vad den är i dag … Därför menar vi att det behövs striktare och tydligare ramar samt bättre uppföljning och kontroll. När entreprenad och nya system införs behöver det finnas författningsrättsliga möjligheter för staten att utkräva ansvar av dem som utför utbildning på entreprenad.”

Herr talman! Det här är ju redan omhändertaget. Jag blir fundersam över om oppositionen ens har läst betänkandet. Självklart är det ingen som har några som helst planer på att utbildningarna på entreprenad ska släppas vind för våg, helt utan kontroller och uppföljningar.

Herr talman! Det står till och med i fetstil, redan i första meningen efter rubriken ”Yrkesutbildning på entreprenad”: ”Huvudmannen behåller ansvaret även när uppgifter överlämnas på entreprenad.”

Lite längre ned står det:

”Regeringen understryker att de utökade möjligheterna att bedriva yrkesutbildning på entreprenad som föreslås i propositionen inte får öka risken för oseriösa aktörer inom utbildningen. Även om en huvudman överlämnar yrkesutbildning på entreprenad till en enskild fysisk eller juridisk person ansvarar huvudmannen enligt skollagen fortfarande för att utbildningen håller hög kvalitet och bedrivs på ett seriöst sätt. – – – Vid allvarliga brister i en upphandlad yrkesutbildning är det därför enligt regeringen rimligt att huvudmannen … säger upp sitt entreprenadavtal. – – – Regeringen anger vidare att den avser att följa tillämpningen av reformen noga och att den vid behov kommer att vidta ytterligare åtgärder.”

Det är alltså verkligen inget som lämnas vind för våg, herr talman. Uppföljning och kontroll är självklarheter, och det är som sagt redan omhändertaget.

Det står också i reservation 1 att man tycker att branschskolor skulle vara ett bättre namn än yrkesutbildning. Dels håller jag inte med om det, dels är det petitesser att bråka om vad utbildningen ska kallas. Det är inte namnet på en utbildning som är avgörande, utan det är vad eleverna får med sig i form av kunskaper och anställbarbarhet som är det viktiga och det intressanta.

Herr talman! I reservation 2 oroar sig oppositionen helt i onödan för införandet av yrkesprov. Jag läser innantill från reservationen:

”Vi menar att yrkesproven måste utformas i nära samarbete med arbetsmarknadens parter i respektive bransch och införas stegvis. Förutsättningarna ser olika ut i olika yrken, och det måste få ta tid att göra rätt.”

Återigen, herr talman, undrar jag helt seriöst om oppositionen ens har läst betänkandet. Antagligen inte, så jag läser innantill vad det står om införandet av yrkesprov.

”Regeringen konstaterar att en kontinuerlig återkoppling och samverkan mellan skolor och arbetslivet är avgörande för kvaliteten i yrkesutbildningen och att det leder till gott yrkeskunnande och anställningsbarhet för eleverna. Det behövs åtgärder för att förstärka samverkan mellan skola och arbetsliv, för att undervisningen i yrkesämnen ska bli så relevant för det framtida yrkeslivet som möjligt. Ett yrkesprov kan enligt regeringen skapa tydligare kopplingar mellan skola och arbetsliv, säkerställa att eleverna har de yrkeskunskaper som krävs för ett visst yrke och underlätta elevernas övergång till arbete.”

Vidare framgår följande i betänkandet:

”Samtidigt konstaterar regeringen att arbetet med att ta fram yrkesprov för alla yrkesutbildningar i gymnasieskolan kan vara tidskrävande, och det kan därför i vissa fall eller under en viss tid saknas ett sådant prov.”

Herr talman! Det här med att det måste få ta tid att göra rätt, att man ska införa yrkesproven i samverkan med arbetslivet, är också redan omhändertaget i betänkandet. Det är inget som kommer att stressas igenom eller införas utan täta kontakter med arbetsmarknadens parter för att säkerställa att yrkesproven blir både bra och relevanta och att de trimmas in till att hamna på rätt nivå.

Herr talman! Jag känner mig trygg i att det här kommer att bli bra, och det tror jag egentligen att oppositionen också är. De skriver följdmotioner och har reservationer som ren formalia, för att det ska göras liksom, inte för att de har hittat något som faktiskt behöver tas upp.

(Applåder)

Fru talman! Vi behöver riktigt bra yrkesutbildningar för att möta behovet av framtidens arbetskraft. Många är bekymrade över att för många elever läser teoretiska program och för få läser yrkesutbildningar.

Jag har hört regeringspartier säga att de vill begränsa möjligheten att läsa teoretiska program för alltför många elever, men jag menar dock att det som krävs för att få elever att läsa till arbetaryrken är att arbetsmiljön är attraktiv och att de får en bra lön. Det är vad som krävs för att unga ska se dem som framtidsyrken.

Det är också viktigt att utbildningarna är riktigt bra, så att de leder fram till arbete i yrken som branscherna efterfrågar. Här är det viktigt och bra med en stark förankring på arbetsmarknaden. Branschskolor är en möjlighet till det.

Det har pågått en försöksverksamhet mellan 2018 och 2023, vilken har visat att många av de elever som studerat på dessa branschskolor fått jobb efter avslutad utbildning. Allt det är positivt, men det finns en del farhågor med regeringens proposition. Det ska bli lättare att lägga över delar av yrkesutbildningen på entreprenad, det vill säga att någon annan får ta ansvar för delar av yrkesutbildningen.

En risk med detta är att huvudmannen inte har fullt ansvar för utbildningen och att kvaliteten kommer att variera i för hög grad samt att kontrollen över branschskolorna blir för låg. Nu har vi dock fått betryggande besked om att det inte kommer att vara så. Vi får verkligen hoppas att det inte blir så.

Trots regeringspartiernas löften finns en risk för att oseriösa aktörer letar sig in. Vi vet att de finns hos huvudmännen redan i dag. Det finns privata aktörer som inte sköter sitt utbildningsuppdrag på det sätt som är tänkt. Här är det viktigt att Skolinspektionen och andra har de verktyg som krävs för att se till att eleverna får den allra bästa utbildningen. Jag ser inget problem med att man som politiker tar ansvar för och kräver att vi ska ha kontroll över att våra ungdomar får bästa möjliga utbildning.

Vi behöver såklart se till att det finns utbildning till dagens bristyrken, till exempel karosseri, plåtslageri och skogsmaskinförare. De var en del av försöksverksamheten.

Slår man ut det här för brett och i yrken där det redan i dag finns fullgoda utbildningsanordnare finns en risk att man från huvudmännens sida frånsäger sig ansvar. Jag vill även i fortsättningen se att det finns en tydlig ram för hur det här ska följas upp och att det finns en kontroll över de utförare som blir så kallade branschskolor.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Fru talman! Gymnasial yrkeskompetens är det som efterfrågas av många arbetsgivare. När näringslivet gör sina egna undersökningar blir det allt tydligare att det är gymnasial yrkeskompetens som efterfrågas i den svenska ekonomin.

Den här utvecklingen kommer att förstärkas av den tekniska utveckling som sker just nu med ökat inträde av AI och liknande modern teknik på arbetsmarknaden, som alltmer kommer att kräva omställning av arbetsmarknaden och av ekonomin. Det kommer att bli än tydligare att praktiska yrkesfärdigheter kommer att värderas ännu högre.

I ljuset av detta är den offensiv som vi har genomfört under mandatperioden, och fortfarande tänker genomföra, så viktig, det vill säga att förstärka yrkesutbildningarna och att förstärka yrkeskompetensens roll i det svenska samhället.

Den reform som debatteras i dag, och som vi strax ska fatta beslut om, handlar om att se till att yrkesprogrammen förstärks och att de yrkesprov som införs gör att säkerheten hos en arbetsgivare stärks så att den som har gått ut från ett yrkesgymnasium eller en yrkesutbildning för vuxna är rustad för jobbet i praktisk bemärkelse. Det ska bli som ett slags certifikat på att de som lämnar utbildningarna faktiskt är redo att gå rakt ut i arbete. Man ska inte behöva oroa sig för att utbildningen rustar för vissa saker men kanske inte riktigt rustar för det vi behöver här på arbetsmarknaden. Det här är en av många viktiga komponenter i vår yrkesoffensiv, i vårt arbete för att se till att yrkesutbildning uppvärderas och utökas för att rusta den svenska ekonomin på det sätt som behövs för att vi ska klara framtiden. Arbetsmarknaden ska rustas med det som efterfrågas.

Det är ingen hemlighet att Moderaterna har lagt fram förslag på en del reformer som skulle ta den typen av reformer ännu längre. Vi hade velat se att man kompletterar gymnasieutbildningarna med ett tredje spår – en tvåårig yrkesutbildning, en yrkesskola, som är möjlig för alla unga att välja. På det sättet kan trösklarna till gymnasiet sänkas, ett slags alla-ska-med-reform. Reformen skulle innebära att en del av dem som i dag väljer bort gymnasiet, hoppar av gymnasiet eller vill ta sig ut ur gymnasiet snabbare får möjlighet att göra det på en yrkesskola. Den här reformen är ett viktigt steg i rätt riktning. Den ökar kvaliteten i yrkesutbildningen och underlättar för fler att göra sig konkurrenskraftiga i ekonomin.

Yrkesoffensiven som vi vill se har inte bara de här viktiga komponenterna, utan den består också av flera andra relevanta delar. Det handlar om hur vi vill se till att vi kraftsamlar de yrkesutbildningar som finns i det svenska yrkesutbildningssystemet till en ny nationell yrkesutbildning. Då samlas arbetsmarknadsutbildningarna hos Arbetsförmedlingen, yrkesvux hos kommunerna och nationell yrkesutbildning, en pilot hos Myndigheten för yrkeshögskolan, i en ny rejäl reform. Vi kraftsamlar och ser till att de resurser vi faktiskt laddar in i systemet kommer i arbete.

Ett av de genomgående problemen för yrkesutbildning i Sverige, fru talman, är ju att vi inte tillräckligt väl använder de resurser vi faktiskt satsar.

I dag är det så att var tredje fullt finansierad plats inom den kommunala yrkesvuxenutbildningen inte används för att vi har för låga krav och förväntningar på att den som saknar utbildning ska utbilda sig till arbete. Flera av dem som anvisas till yrkesutbildning av Arbetsförmedlingen dyker inte upp över huvud taget, trots anvisning. Arbetsförmedlingen har brustit i de kontrollerna. Vi måste få de här resurserna i arbete, och då tror vi på en kraftsamling.

Vi vill inom ramen för en sådan reformering också se till att ersättningssystemet blir mer rättvist, fru talman. I dag har vi ett jämställdhetsproblem inom den svenska yrkesutbildningen eftersom många kvinnor väljer välfärdsorienterade yrkesutbildningar, ofta i kommunernas yrkesvux, och måste ta lån för att gå de utbildningarna medan många män som väljer industriorienterade yrkesutbildningar gör det inom ramen för Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildning och får bidrag. Det bygger in en ekonomisk ojämställdhet bland arbetslösa, till nackdel för inte minst utrikes födda kvinnor. Det kan vi inte acceptera. Inom ramen för en ny nationell yrkesutbildning vill vi också se till att ersättningen kraftsamlas i ett ersättningssystem, ett statligt arbetslöshetsbidrag.

Fru talman! Inom ramen för förstärkningen av yrkesutbildning med ett yrkesprov som vi diskuterar i dag ser vi också behov av att förstärka systemet med praktik- och lärlingsplatser. Vi vill göra det enklare för de arbetsgivare som vill bidra att göra det, oavsett vilket som är det sändande utbildningssystemet. Vi vill dessutom, fru talman, se till att det blir mer lönsamt för de arbetsgivare som vill bidra till de här utbildningarna att göra det.

Vi vill ha ett handledaravdrag som ska bli en rabatt på arbetsgivaravgiften så att det blir enklare för arbetsgivarna att vara med och bidra och så att de vågar sätta sina mest kompetenta medarbetare på detta.

Det här skulle samlat se till att yrkesutbildningens roll i ekonomin förstärks, att fler kan gå en yrkesutbildning och att vi på det sättet får fler som möter arbetsgivarnas efterfrågan.

Fru talman! Innan jag avslutar vill jag såklart yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag vill också vända mig direkt till er som har valt en yrkesutbildning. Ni är vinnare i den nya ekonomin. Ni som har valt en yrkesutbildning kommer att stå starka på arbetsmarknaden. Ni kommer att ha jobb att inte bara söka och skaffa er utan ofta också välja mellan. Medan era kompisar som kanske har valt samhällsprogram eller humaniora eller liknande kommer att behöva ställa om, gå nya utbildningar och skola om sig inom yrkeshögskola eller andra yrkesutbildningar för att ta de olika praktiska, yrkesorienterade jobb som kommer att få ekonomin att fortsätta växa kommer ni att ha trygga möjligheter, mycket låg risk för arbetslöshet, stora chanser till goda inkomster och stora möjligheter på arbetsmarknaden.

Vårt uppdrag är att se till att de möjligheterna förstärks, att det lönar sig ännu mer att ta de här arbetena och att se till att skatten på arbete kommer ned så att det lönar sig att göra de här viktiga valen och ta det samhällsansvar som många av er har gjort och tagit. Ni kanske inte i alla lägen lyssnade på den där föräldern som sa: Ta nu en bred utbildning med alla möjligheter! I stället vårdade ni ert intresse för ett yrke och en profession som gav er möjlighet att komma ut konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Grattis till det! Det är ni som är vinnare i den nya ekonomin.

Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).

Fru talman! Tack till ledamoten för en utmärkt hyllning till yrkesprogrammen!

Ledamoten och jag var gemensamt på SM i Ung Företagsamhet i går. Jag vet att vi delar ett engagemang både för yrkesprogrammen och för UF, och det uppskattar jag. Men jag har ändå några frågor, konstigt nog, när vi står här.

Oliver Rosengren pratar om en yrkesoffensiv. Den yrkesoffensiven har vi inte riktigt sett under den här regeringen, tycker jag. Jag vet att Moderaterna driver det. Jag vet att Oliver Rosengren driver det. Men jag ser inte riktigt att regeringen har gjort det.

Jag vet att vi har varit överens om till exempel tvåårig yrkesutbildning, alltså att verkligen ha fokus på dem som ska kunna komma igenom snabbt och dem som annars inte har någon väg igenom. Det har inte blivit av.

Jag vet att Oliver Rosengren har drivit på för ett handledaravdrag. Det har också vi med i vår budget. Det har inte heller blivit av.

Jag vet också att vi i Sverige fortfarande har 20 000 elever per år som lämnar skolan utan att kunna gå vidare till gymnasiet. Det är fler än någonsin tidigare i svensk historia. Av dem har ungefär 10 000 ett godkänt genomsnitt. I alla andra europeiska länder kommer de in på yrkesprogram, typiskt sett. I Sverige är de utanför skolan. Vi har gång på gång föreslagit att vi ska öppna upp yrkesprogrammen för den här gruppen. Men regeringen gör inte det.

Jag är alltså helt med på att vi ska ha en yrkesoffensiv. Jag saknar bara att se den i verkligheten. Därför undrar jag, Oliver Rosengren: Varför har inte regeringen levererat på den yrkesoffensiv som Sverige och svenskt näringsliv verkligen behöver och som jag vet att vi delar intresset för?

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Paarup-Petersen, för frågorna!

Det stämmer att vi delar ett engagemang för yrkesutbildning. På SM i Ung Företagsamhet i går var det särskilt roligt att få delta i samtal och diskussioner med alla de elever som går yrkesprogram och samtidigt studerar entreprenörskap.

Sannolikheten att man blir egenföretagare om man går frisör eller vvs är såklart många gånger större än om man går ett ekonomiprogram. Ändå har ungt företagande blivit mer av standard på ekonomiprogram än på de yrkesutbildningar där det kanske är extra lämpligt. Det är positivt att Ung Företagsamhet har sett detta, att många kommuner nu börjar se detta och att det som vi gjorde i Växjö för många år sedan nu blir vanligare och vanligare, det vill säga att man säkerställer att alla elever även på yrkesprogrammen kan gå och läsa UF. Jag vill kvittera hyllningen till detta.

Fru talman! Jag fick ett par frågor här om yrkesutbildnings- och yrkesoffensiven. Ledamoten och jag har deltagit i flera olika sammanhang där näringslivet tvärtom beskriver att man ser den här offensiven. Man har sett att resurserna till yrkesutbildning har ökat.

Vi har ju förstärkt yrkesvux med ett helt Alvesta i utbildningsplatser. Vi har ökat ersättningen per utbildningsplats inom yrkesvux så att flera av de anordnare som finns nu har möjlighet att också erbjuda och tillhandahålla utbildningar med hög kvalitet. Vi har sett till att fler elever nu väljer yrkesprogrammen på gymnasiet genom att tala väl om detta och göra satsningar ekonomiskt för att det ska bli högre kvalitet och attraktivitet. Det är en rad olika viktiga delar som de facto innebär att resurserna till yrkesutbildningen ökar.

Nu är det också hög tid för reformerna, och dem genomför vi ett exempel på här och nu med yrkesproven. Den betygsreform som vi genomför kommer också att se till att fler får tillgång till utbildningsplatser på gymnasiet.

Fru talman! Det är helt rätt att det har gjorts saker, men det kan i ärlighetens namn vara värt att påminna publiken och väljarna om att man började med att dra ned på pengarna till yrkesutbildningarna för att sedan öka dem igen. Då blir det lite lättare att få plus på kontot inför valet. Vi ser att man använder den strategin på en del andra områden också.

Men jag vet ju, återigen, att Oliver Rosengren är engagerad i de här frågorna. Det var verkligen fantastiskt i går med alla UF-företag. Det var också en lite överraskande grej när regeringen drog ned på pengarna till UF för ung företagsamhet – pengar som vi såklart försökte få in igen.

Men när vi pratar yrkesutbildning är det ju så att vi ser att regeringen stängt ned branschskolorna, som var så eftertraktade bland annat inom el och bygg etcetera.

Vi ser också att man fortsätter utvisa yrkeskunniga människor bara för att man hittat på en lön som inte är relevant för en hel del yrken.

När det gäller yrkesprov är jag väldigt glad för att det är med här. Det är oerhört bra att yrkesprov nu är med. Men vi har ju från Centerpartiets sida gång på gång påpekat att det borde vara yrkesprov för att komma in på gymnasiet. Det har fått lite kalla handen, men regeringen inser nu att yrkesprov är bra. Det är jätteviktigt. Det kan visa ens färdigheter inför ett yrke när man ska bort från gymnasiet.

Varför fortsätter man utesluta dem som kan komma in på yrkesprov? Om vi vill ha yrkeskunniga borde det väl vara bra att de också kommer in. Men de utesluts fortfarande, och därför har vi fortfarande 20 000 elever som inte får komma in på yrkesprogrammen.

Återigen: Jag saknar fortfarande den korta yrkesutbildningen som var utlovad men inte har blivit av. Jag saknar det handledaravdrag som jag vet att Moderaterna också tror på. Jag saknar yrkesprov för att komma in på yrkesprogrammen. Kan vi hoppas att Moderaterna är med och röstar igenom de reformerna efter valet?

Fru talman! Det ska finnas alla möjligheter för ledamoten Paarup-Petersen att rösta på den typen av reformer efter valet när en omvald Kristersson-regering presenterar sådana.

Det är viktigt att fortsätta satsa på yrkesutbildningen, men jag tror att man måste hålla två tankar i huvudet samtidigt när man ger sig in i resursdiskussionen. Av konjunkturella skäl görs det i regel stora utökningar av yrkesutbildningen när konjunkturen viker. Det var därför inte konstigt att den tidigare regeringen gjorde stora utbyggnader av yrkesutbildningen i samband med coronapandemin och de efterföljande verkningarna på ekonomin, som medförde krav på att fler skulle kunna utbilda sig när de inte längre kunde ha det arbete som de tidigare hade. Det är inte så konstigt att man gör den typen av konjunkturella utbyggnader.

Det vi har kunnat se i de satsningar som har gjorts under den här mandatperioden är att det har gjorts utökningar även när det gäller de permanenta nivåerna för exempelvis yrkesvux. Det är dessutom så att instruktionerna till Arbetsförmedlingen om att utöka arbetsmarknadsutbildningen har blivit ännu tydligare – trots att Arbetsförmedlingen själv menar att det finns utmaningar i detta har vi framhärdat i att det är en viktig prioritering.

Här har vi ett viktigt arbete att göra. Vi måste fortsätta se till att resurserna ökar. De kommer alltid att öka lite extra när det är lågkonjunktur, för då behöver man göra den typen av förstärkningar. Vi behöver dock fortsätta att utöka yrkesutbildningen i Sverige permanent, både inom ramen för ungdomsgymnasiet och inom ramen för vuxenutbildningen. Det kommer att vara centralt.

Vi har gjort stora satsningar på resurssidan, fru talman, och nu ser vi fram emot att ta stora kliv på reformsidan. Flera av de saker som ledamoten efterfrågar är redan nu en del av reformagendan, exempelvis en betygsreform som kommer att se till att trösklarna till gymnasiet sänks så att fler får tillgång till gymnasial utbildning inklusive yrkesutbildning.

Fru talman! Jag har en väldigt kort fråga till Oliver Rosengren. Jag håller med om mycket av det han har sagt, framför allt det som handlar om jämställdhetsproblematiken när det gäller arbetsmarknadsutbildningen och bidragsdelarna i detta. Det behöver absolut lösas.

Jag vet också att ledamoten Rosengren är en stark förespråkare för att lägga ut saker och ting på entreprenad; det har jag sett under många år under hans tid i Växjö kommun. Jag vill fråga Oliver Rosengren hur han kan garantera att det här, som handlar om att man ska lägga ut på entreprenad, inte fortsätter att bidra till den miljardrullning och vinstjakt som vi ser i dag inom svensk skola.

Fru talman! Jag tackar Robert Olesen för frågan.

Vi diskuterar ju en rad olika frågor inom skolområdet som är av stor betydelse för elevernas vardag, för hur man ska utföra utbildning i Sverige, för hur kvaliteten i yrkesutbildningen och på de teoretiska programmen ska kunna höjas samt för hur skolan ska bli tryggare och betygen rättvisare. Trots detta, fru talman, vill Socialdemokraterna i varje givet läge återkomma till frågor om skolornas drift och skolkoncernernas vinst. Det är såklart olyckligt, men nu är frågan ställd och får därför besvaras.

Att vi har ett skolsystem som inte innehåller endast en utförare kommer att bidra till ökad konkurrens. Konkurrens kommer i sin tur att se till att vi får ökad kvalitet. I de lägen där vi ser att det finns förutsättningar för fristående utförare att bidra till kvalitet finns det skäl att låta dem göra det. I de fall där det inte finns möjlighet för fristående aktörer att bidra till ökad kvalitet bör vi inte ha dem.

Fristående aktörer har inget egenvärde. Det handlar om att vi ska höja kvaliteten genom konkurrens, benchmarking och flera aktörer, som man i vissa fall dessutom kan välja mellan. Det är argumentet för att tillåta fristående aktörer att vara med och bidra. Om fristående aktörer inte levererar kvalitet ska de givetvis stängas av och plockas bort.

(Applåder)

Fru talman! Jag uppfattade det som att ledamoten undvek min egentliga fråga. Den handlade om vinstjakten. Ser Oliver Rosengren att det finns något sätt att stoppa miljardrullningen, eller kommer den att fortsätta även inom yrkesutbildningarna? Ska vi fortsätta att slänga skattebetalarnas pengar i privata fickor i stället för att ge dem till elever? Hur vill Oliver Rosengren stoppa miljardrullningen?

Fru talman! Regeringen genomför tillsammans med Sverigedemokraterna en serie reformer för att vårda friskolereformen, för att se till att de skolor som är aktiva sköter sig som de ska och för att det inte ska bli för mycket spekulation och riskkapitalism inom skolsystemet, exempelvis genom att ställa krav på mer långsiktigt ägande, genom att ha en ordentlig ägarprövning och genom att ställa höga kvalitetskrav för att någon ska få möjlighet att bidra till barns utbildning.

Det är viktigt att vi använder skattepengar på rätt sätt. För Moderaterna är utgångspunkten alltid att värna skattebetalarnas intressen. Vi är förhållandevis ointresserade av att värna skolkoncerners eller utländska bolags intressen. Vi är däremot väldigt intresserade av barns skolvillkor och av att få högre kvalitet i utbildningen.

På en rad platser runt om i Sverige ser vi mycket hög kvalitet i fristående skolor. Om man reducerar denna fråga till att handla om huruvida den som har riskerat pengar för att bygga upp en skolkoncern gör lite vinst riskerar man att kasta ut ett skolsystem som i dag levererar mycket goda resultat – i flera ämnen handlar det om resultat på världsnivå. Det vill vi inte medverka till, utan vi vill fortsätta att se till att skolsystemet i första hand ser barn och unga och sätter kunskapen först.

I vissa fall kommer det att passa alldeles utmärkt att fristående skolor är med och bidrar till detta. Om de inte bidrar till det utan i stället ägnar sig åt spekulation och mest är där för att tjäna pengar ska de såklart inte vara en del av skolsektorn. Då är skälet till att de är där inte detsamma som skälet till att Moderaterna håller på med skolpolitik. Vi gör det för barnen, för ungdomarna och för Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det är fantastiskt bra att vi nu har tagit ett steg mot en bättre och starkare yrkesutbildning och för att säkerställa att fler går en yrkesutbildning samt att de får en bättre utbildning när de är där. Jag är glad för att vi alla är överens om detta.

Vi kan konstatera att alltför få läser yrkesprogram. Jag tror att det finns lite olika uppfattningar om vad det beror på; några av dem har diskuterats här i dag. En sak som vi dock vet med säkerhet är att yrkesprogrammen på väldigt många ställen fortfarande står för långt bort från näringslivets faktiska behov. Vi behöver titta på de bitarna och säkerställa att näringslivet är med i arbetslivet och i större omfattning är med och påverkar yrkesprogrammens utformning.

Fru talman! För att göra yrkesprogrammen mer attraktiva behöver vi säkerställa att man får bra handledning när man exempelvis är ute på praktik eller – på högre nivå – LIA, alltså lärande i arbete. I slutändan är det detta som särskiljer yrkesprogrammen. Man får en närmare koppling till det faktiska arbetslivet där ute.

Därför vill Centerpartiet se ett avdrag för den som handleder elever. Det finns inte med här. När vi skulle lägga fram följdmotioner fanns det begränsningar för vad vi fick lov att ta med. Jag tycker ändå att det är viktigt att säga att vissa saker fortfarande saknas när det gäller att få en verkligt attraktiv yrkesutbildning i Sverige. Jag tänker bland annat på handledaravdrag, som vi satsar 500 miljoner kronor per år på i vår budget. Detta är en väg in på ett yrkesprogram för fler människor.

I dagsläget har Sverige flest elever som inte klarar skolan av alla länder i hela Europa, och antalet är större under Tidöregeringen än någonsin tidigare – varje år är det 20 000 elever som inte klarar skolan. Det är oacceptabelt. Vi skulle kunna hjälpa dem att komma in, men regeringen vägrar gång på gång att öppna yrkesprogrammen. Om man väntar till 2031 blir det väldigt många fler elever som inte får en framtid. Det är inte lönt.

Vi anser också att det yrkesprov som regeringen nu inser att man ska öppna för på gymnasiet är mycket bra. Man har dock fortfarande inte insett att ett sådant även borde finnas när elever ska komma in. Vi har tidigare försökt att lyfta fram att den som är kunnig inom sitt yrke och kanske har mekat med motorer hela sin barndom ändå inte får komma in på fordonsprogrammet på gymnasiet om den inte klarar engelskan. Det är helt absurt. Det finns fantastiskt kunniga ungdomar som inte får komma in på utbildningar där de skulle excellera på grund av den rådande teoretiska synen på kunskap.

De praktiska kunskaparna värderas fortfarande inte i det här landet, och det är synd. Det gör att människor som hade kunnat bli fantastiska yrkesutövare och kunnat bidra till den kompetens som företagen skriker efter utesluts och leds ut i arbetslöshet i stället för att ledas in på arbetsmarknaden. Det är väldigt synd.

Fru talman! Jag är glad för att det här betänkandet är ett litet steg i rätt riktning. Jag kan också konstatera att för att få en yrkesoffensiv och de väldigt kvalificerade yrkesprogrammen och de kompetenser som arbetslivet verkligen skriker efter måste man säkra en väg in i gymnasiet och till ett yrke för ännu fler människor.

Vi har precis bara börjat. Jag ser fram emot att den här regeringen faller och att en ny regering kan ta över och få igång en riktig yrkesoffensiv.

(Applåder)

Fru talman! Vi ledamöter representerar lite olika valkretsar. Det är hemma i valkretsen som vi gör besök, och det är ofta den verkligheten som ligger oss närmast och som vi hämtar våra exempel från.

Som riksdagsledamot från Dalarna har jag mött många arbetsgivare som beskriver samma problem. Det är allt från industrier i Hedemora, Ludvika och Borlänge till vårdverksamheter i Gagnef och Falun eller näringslivet i Leksand och Idre. Det är arbetsgivare efter arbetsgivare som söker yrkesutbildat folk.

Samtidigt går många ungdomar ut gymnasiet utan att riktigt få fäste på arbetsmarknaden för att de saknar rätt yrkesutbildning. Det finns alltså ett glapp här mellan utbildning och arbete. Så ser det också ut runt om i Sverige.

Det är en följd av att vi under lång tid har haft ett system där utbildningens innehåll och arbetslivets behov inte alltid har utvecklats i takt med varandra. Samhället har förändrats snabbt – både tekniskt, organisatoriskt och kompetensmässigt – men utbildningssystemet har inte alltid varit anpassat för att säkra att elevers kunskaper verkligen motsvarar de krav som de möter efter examen.

En yrkesutbildning ska vara en trygg väg in i ett yrke. Den ska ge kunskap som arbetslivet efterfrågar, och den ska bära hela vägen till ett jobb. Det är naturligtvis ett problem när det i dag inte ser ut så.

Problemet i dag handlar inte bara om innehåll, utan också om en tydlighet. Det saknas i många fall en gemensam, tydlig standard för vad det innebär att ha gått ett yrkesprogram.

Gymnasiearbetet, som i dag ofta är den avslutande delen av utbildningen, ser väldigt olika ut beroende på skola, lärare och lokala förutsättningar. Det innebär att en examen helt enkelt inte alltid är ett entydigt mått på faktisk yrkesskicklighet.

För den som anställer blir det osäkert, och för den som tar studenten blir det otryggt. Man har gått tre år och gjort sitt gymnasiearbete, men ändå saknas det ibland ett tydligt erkännande från arbetslivet av att man faktiskt är redo. Just därför är förändringen i det här lagförslaget med införandet av yrkesprov oerhört viktig.

Det innebär att utbildningen inte bara avslutas med ett projekt eller arbete. Nu avslutas utbildningen med ett standardiserat prov som är utformat för att mäta yrkesskickligheten i praktiken. Provet omfattar hela den yrkeskompetens som utbildningen syftar till, och det tas fram i nära samarbete med berörda branscher.

Yrkesproven blir då ett verktyg för att säkra att utbildningen håller en jämn och hög nivå över hela landet. De bidrar till likvärdighet. För eleven innebär det något väldigt konkret. När man står där med sitt yrkesprov vet man att man håller. Man vet att man är redo, och arbetsgivaren känner samma sak. Det bygger både stolthet och trygghet.

Fru talman! Samtidigt finns det ett annat problem som ofta hamnar i skymundan, nämligen tillgängligheten. Utbudet av yrkesutbildningar varierar rätt kraftigt över landet. I mindre regioner kan det vara svårt att erbjuda utbildningar inom smalare eller mer resurskrävande yrken.

Därför är den andra viktiga förändringen att öppna för mer samarbete mellan skolorna. I dag är möjligheterna att lägga ut delar av yrkesutbildningen kraftigt begränsade. Det har inneburit att skolor i praktiken ibland har avstått från att erbjuda vissa utbildningar eftersom de saknar resurser, utrustning och kompetens.

Med de nya förslagen öppnas möjligheten att överlämna undervisning i yrkesämnen till andra offentliga huvudmän, som till exempel kommuner, eller till privata aktörer. Det innebär en ökad flexibilitet i systemet.

Det innebär att fler elever kan få tillgång till utbildningarna. Vi kan helt enkelt göra det möjligt att bo kvar hemma och ändå få rätt utbildning.

Det är viktigt i hela landet, inte minst i just Dalarna. Hos oss är avstånden långa. Men viljan att stanna kvar och bygga sin framtid på hemorten är ofta stark.

Det här handlar också om Sveriges framtid. För utan rätt kompetens stannar Sverige. Då fungerar inte vård och omsorg. Då byggs inga hus, och då står maskiner still.

Men det handlar också om individen. Det handlar om den unga människan som ska välja väg i livet och som ska få känna att den väg som man väljer leder någonstans.

De här förändringarna ger fler människor möjlighet att stå på egna ben, att känna stolthet över sitt arbete och att vara en del av någonting större. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten Bengtsson gillar ju Dalarna väldigt mycket. Som ledamoten säger är det väldigt många som söker utbildat folk och inte minst yrkesutbildat folk.

När vi tittar på vad som händer just nu kan vi konstatera att en av sakerna som regeringen har gjort är att man utvisar yrkesduktigt folk. I Dalarna tjänar man mindre än vad man gör i Stockholm. Medianlönen är baserad på lönen för hela landet.

I Dalarna tjänar man mindre. Man kan bli utvisad från Dalarna som yrkeskompetent med samma jobb som en yrkeskompetent i Stockholm kan vara kvar i landet för. Hur hjälper det Dalarnas företag? Det är den första frågan.

Den andra frågan är följande. Man ser till exempel i lönestatistiken att det är en del mekaniker, murare etcetera som inte tjänar så mycket. Är det bra för Dalarna som saknar folk och kommunerna som inte kan hitta personal att det är människor som utvisas för att de tjänar för lite? Det är en hittepålön som är baserad bland annat på Stockholmslöner som Dalarna inte lever upp till.

När det kommer till att få in fler på yrkesprogrammen kan man konstatera att regeringen har vägrat att öppna för yrkesprov för att komma in på gymnasiet. Det betyder att de yrkesduktiga unga männen eller unga kvinnorna som gärna vill komma in på yrkesprogrammen inte kan komma in om de inte också har fått godkänt i engelska, svenska och matte, trots att de är jätteduktiga på sin grej.

Man har vägrat öppna yrkesprogrammen så att det skulle räcka att komma in med genomsnittet. Då hade 10 000 fler kunnat komma in på yrkesprogrammen varje år. Det har man inte velat. Det kommer att ta många år till innan det är klart.

Hur gynnas Dalarna av den här politiken? Företagen och kommunerna i Dalarna behöver verkligen kompetens. Jag vet att det är sant. Hur hjälps de av dessa förslag?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna, även om kopplingen till betänkandet kanske är i gränslandet!

Regeringen gör flera grejer för att fler ska komma in i arbete och att fler ska kunna ta de jobb där det finns en efterfrågan från Dalarnas arbetsgivare. En viktig del är att de som i dag inte har ett arbete ska bli anställningsbara.

Det är inte så att det saknas folk, utan det saknas folk med rätt utbildning. Då behöver man se till att det finns utbildningsplatser så att de som inte har rätt utbildning kan få rätt utbildning.

Sedan gäller det kopplingen till lönekravet för arbetskraftsinvandringen. I grunden är det ganska rimligt att när det finns arbetslösa människor i Sverige ska de i första hand få rätt utbildning för att kunna ta de enkla jobb som finns.

Att det ska behöva arbetskraftsinvandra människor från andra länder för att arbetsgivare ska kunna anställa folk är i grunden ett systemfel. Det beror på att det inte finns rätt utbildade människor på den svenska arbetsmarknaden. Kopplingen där är helt enkelt att det på lång sikt ska vara ett av incitamenten för att fler ska komma in på arbetsmarknaden.

När det kommer till att sänka kraven för komma in på gymnasiet har vi haft den debatten ett flertal gånger. I grunden är motfrågan: Menar Centerpartiet verkligen att om vi tar in fler personer på gymnasiet som inte har med sig tillräckliga kunskaper från grundskolan kommer gymnasieresultaten att öka?

Ser inte Centerpartiet risken med att man skapar ännu ett misslyckande för elever som redan är utsatta och har haft det kämpigt i skolan, så att de drar på sig ett misslyckande till?

Är det inte bättre att sätta in tidiga åtgärder i grundskolan så att de får de kunskaper som de behöver så att de sedan klarar gymnasiet på den linje de kommer in på?

(Applåder)

Fru talman! På den sista frågan kan jag bara svara: Jo, det är otroligt mycket bättre att satsa tidigt på elever för att få rätt kunskaper. Därför satsar Centerpartiet mer på skolan än regeringen gör; så är det.

Det hade varit fantastiskt bra om ni hade satsat lika mycket som vi gör. Alla andra oppositionspartier satsar också mer än regeringen gör på skolan, just för att man behöver kunna sätta in insatser mycket tidigare och ha pengar till det.

Vi vill ha ett sektorsbidrag så att det inte först och främst är stora kommuner, stora aktörer och stora skolor som får statsbidragen. De går ju just nu först och främst till de stora städerna. Vi vill i stället ha ett sektorsbidrag, så att kommuner i till exempel Dalarna får samma förutsättningar att hjälpa sina elever som storstäderna. Detta har dock Kristdemokraterna tillsammans med resten av regeringen sagt nej till. Men jag instämmer helt i själva grundgrejen.

Visst kan man säga att det delvis är ett systemfel att människor är arbetslösa och inte har den kompetens som arbetsmarknaden söker. Men det hjälper inte de företagare som just nu saknar kompetent arbetskraft att de får veta att de kanske får en anställd med rätt kompetens om fyra år. De är fortfarande utan kompetent arbetskraft nu. Det är fortfarande en kock som inte finns där. Det kan vara en murare eller en mekaniker som inte finns där. Om företagen kan anställa dem ökar tillväxten i Dalarna, och fler kan få jobb på lägre nivå. Det hjälper dem som är arbetslösa.

Det är så ekonomin fungerar. Det tyckte alla borgerliga partier förr i tiden till dess att den här konstiga Tidöregeringen kom till och man glömde vad det borgerliga arvet var, nämligen att tillväxt kan öka när det kommer fler människor som jobbar. Det är sorgligt.

Jag håller helt med om att vi ska se till att utbilda folk. Om fler kommer in på yrkesprogrammet sänker man nivåerna, och det är ju de här nivåerna som regeringen säger ska gälla när det nya betygssystemet är på plats. Det ligger exakt på den nivån. Då tror ni att ungdomar klarar det, men nu tror ni inte att de klarar det. Det går ju inte att få ihop!

Vi har under hela mandatperioden sagt att det för varje år är minst 10 000 till som hade kunnat komma in på yrkesprogrammen och bidra till svensk tillväxt. Men ni har sagt nej. Det här är samma typ av elever som ni tror kan bidra om fem år. Men nu tror ni inte att de kan det. Det finns ingen rim och reson i detta.

Fru talman! Tack, ledamoten, för inlägget!

Skillnaden är att vi gör detta på ett ordnat sätt. Vi ser till att det finns en struktur för vilka som kommer vidare till vilken utbildning. Det är ju inte så att vi öppnar dammluckorna och släpper in precis vilken elev som helst med vilket skolmisslyckande som helst bakom sig in till en vidare utbildning.

Det handlar om vilket sammanvägt resultat man har med sig från grundskolan, och det är det som avgör vilken utbildning man sedan passar in på efter grundskolan. Det är ett betydligt bättre alternativ för just de här eleverna när det gäller att försäkra sig om att ingen drar på sig ytterligare ett skolmisslyckande. Det är mycket bättre än att göra som Centerpartiet föreslår och över en natt knäppa med fingrarna och låta alla gå vidare in på en högre utbildning som inte är anpassad för deras kunskapsnivå.

Ledamoten nämnde att oppositionspartierna tillsammans satsar mer pengar än regeringen. Det är naturligtvis lätt att som oppositionsparti var för sig satsa mer pengar. Problemet är att varje oppositionsparti tar pengarna från olika saker. När oppositionspartierna sedan ska samordna sig och förhandla finns det inga som helst garantier för att de kommer överens om att plocka pengarna från samma utgiftspost. Därmed är alla de här pengarna bara luftpengar.

När det kommer till arbetskraftsinvandringen var det ett system som missbrukades. Det var många som for illa när man arbetskraftsinvandrade till lågkvalificerade yrken. Därför behövde det styras upp.

Regeringen har styrt upp det. Vi gör det tillsammans och med undantag för de bristyrken där det behövs. Det här är i längden bra både för dem som bor i Sverige och behöver komma in på arbetsmarknaden och för arbetsmarknaden i sig. Det är bra att man får dessa undantag för högkvalificerad arbetskraft och att arbetskraft i bristyrken kan fortsätta att komma in till Sverige.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)