Herr talman! Försäkringsbranschen har under flera år tagit ut höga avgifter för flytt av pensionsförsäkringskapital. Men efter år av arbete från Sverigedemokraterna och övriga oppositionen har vi nu ett förslag på riksdagens bord som kommer att sänka flyttavgifterna kraftigt och varaktigt för landets småsparare. Det här är en delvinst. Vi är inte riktigt i mål än, för vi väntar fortfarande på att regeringen ska leverera på punkten 3 i finansutskottets tillkännagivande från 2019, nämligen att alla försäkringar ska omfattas av samma flytträtt om inga avgörande skäl talar emot. Finansinspektionen har nu konstaterat att några sådana hinder inte föreligger. Därmed har regeringen grönt ljus för att lägga en sådan proposition på riksdagens bord. Man kan lätt förledas att tro att det nu är klappat och klart, men låt mig då påminna om den process som varit hittills.
Avgifter vid återköp och flytt av fond- och depåförsäkringar
Hela den här debatten initierades av Konkurrensverket i en rapport från 2016, där man uppmärksammade problemen med inlåsningar och skyhöga avgifter på försäkringsmarknaden. Sverigedemokraterna motionerade om detta 2017. Vi föreslog skäliga flyttavgifter och dessutom en begränsning av rättigheten att ta ut sådana i tid.
Det dröjde sedan två år, fram till våren 2019, tills regeringen tog tag i frågan politiskt och lade fram ett förslag i riksdagen. Förslaget var ett steg i rätt riktning men icke desto mindre helt otillräckligt. Man föreslog bland annat en modell där försäkringsföretagen fortsättningsvis skulle ha rätt att ta ut en avgift för oamorterade anskaffningskostnader. Exempel på anskaffningskostnader är provision till försäkringsförmedlare och ersättning till försäkringsföretagets egen säljkår. Flyttavgifterna skulle alltså ligga kvar på samma höga nivåer om regeringen fick sin vilja igenom.
Initialt ville regeringen genom finansmarknadsministern dessutom att rätten till avgiftsuttag skulle begränsas till fem år. Men i propositionen föreslog man i stället tio år, tvärt emot Konkurrensverkets egen rekommendation och tvärt emot sitt eget ursprungsförslag. I detta skede ville regeringen heller inte att flytträtten skulle omfatta alla.
Därför riktade finansutskottet ett tillkännagivande till regeringen den 13 november 2019, som innebar att regeringen skulle återkomma skyndsamt till riksdagen med ett lagförslag där flyttavgifterna kraftigt begränsades, ett avgiftstak infördes, försäkringar tecknade före den 1 juli 2007 omfattades och ett fribelopp infördes.
Sedan kom pandemin, och i höstas lämnade regeringen ett förslag där man levererar på tre av fyra punkter i utskottets tillkännagivande. Här står vi alltså nu, fem år efter att Konkurrensverket slog larm, och debatterar samma sak som vi gjorde då, även om vi nu närmar oss mållinjen.
Det finns dock möjliga hinder på vägen, exempelvis tillkännagivanden. De bygger som bekant på konstitutionell praxis, vilket på ren svenska betyder att regeringen inte är rättsligt bunden att tillgodose riksdagens tillkännagivanden.
Mot bakgrund av rödgröna regeringars uttalanden om tillkännagivanden i termer av viljeyttringar, mot bakgrund av regeringens dokumenterade ambivalens i frågan om flytträtten och mot bakgrund av att ingenting hade hänt utan en aktiv opposition delar jag oron med 500 000 svenska pensionssparare över om, när och hur regeringen tänker hedra sitt ord och leverera en fri flytträtt, inte bara till vissa utan till alla svenskar.
Detta är anledningen till att jag yrkar bifall till den sverigedemokratiska och liberala reservationen här i dag.