Åtgärder mot diskriminering

Herr talman! Alliansregeringen genomförde omfattande förändringar på diskrimineringsområdet för att effektivisera och skärpa arbetet mot diskriminering. Sedan 2009 har vi haft diskrimineringslagen, som ersatte andra diskrimineringslagar men som omfattar fler grunder för diskriminering och fler samhällsområden än tidigare. Bland annat lades ålder och könsöverskridande identitet eller uttryck till som grund för diskriminering.

Åtgärder mot diskriminering

Samtidigt som den nya lagen trädde i kraft bildades en ny myndighet - Diskrimineringsombudsmannen. Fyra ombudsmän mot diskriminering slogs samman till en för att förenkla och effektivisera arbetet. Kampen mot diskriminering skärptes också genom att en ny ersättning infördes: diskrimineringsersättningen. Det skulle kosta att diskriminera. Senare har även grundlagsskyddet stärkts för diskriminering på grund av sexuell läggning.

Den svenska lagstiftningen mot diskriminering omfattar också krav på aktiva åtgärder. Bland annat ska arbetsgivare verka för att utjämna och förhindra skillnader i löner och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män som utför lika arbete. Men där är vi, som vi vet, inte än.

Flera av er har säkert sett den väldigt talande reklamfilmen från KPA Pension. Barn diskuterar där det självklara i att män och kvinnor ska ha lika lön. En pojke säger: Vad orättvist! Och en annan pojke svarar: Ja, varför tjänar killar inte lika mycket som tjejer?

Jag har sett reklamsnutten flera gånger, och jag tycker att den är bra varenda gång. Den är också nödvändig. Den påminner oss om att vi måste föra denna diskussion varje dag här i riksdagen, på arbetsplatsen, i skolan och hemma.

Nyligen breddades de aktiva åtgärderna i diskrimineringslagen efter att nuvarande regering lade fram ett förslag som är baserat på en alliansutredning. Moderaterna välkomnar de nya aktiva åtgärderna och att de numera omfattar samtliga diskrimineringsgrunder för arbetsgivare och utbildningsanordnare. Däremot tror vi inte att vinsterna av en årlig skriftlig dokumentation väger upp det extra arbete och den administrativa börda detta innebär för arbetsgivarna. Vi menar att vart tredje år är tillräckligt och bättre avvägt.

Moderaterna anser att den diskrimineringslag som kom 2009 behöver utvärderas för att se om den har haft avsedd effekt. Nyligen presenterades utredningen Bättre skydd mot diskriminering. Det är bra, och vi ser fram emot att höra vad remissinstanserna tycker om de förslag som finns i den.

Inte desto mindre anser vi att nuvarande diskrimineringslag bör utvärderas. Särskilt bör man se över om sanktionerna är tillräckliga eller om de behöver utvecklas, vilket vi anför i reservation 9.

Herr talman! Jag ska också säga några ord om diskriminering på grund av könsöverskridande identitet eller uttryck och sexuell läggning.

Skyddet mot diskriminering och arbetet mot hatbrott stärktes som sagt under alliansregeringen, och i samhället pågår ett kontinuerligt arbete mot diskriminering. Men det återstår mycket arbete.

Enligt en undersökning av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor bland unga homo- och bisexuella hade 65 procent av kvinnorna och 48 procent av männen de senaste tre månaderna blivit bemötta på ett kränkande sätt på grund av sin läggning.

I en annan undersökning, visserligen från 2013, som EU:s byrå för grundläggande rättigheter publicerade, angav 36 procent av de svenskar som svarade att de hade diskriminerats på grund av sin sexuella läggning under det senaste året. Samtidigt vet vi att det är väldigt få som anmäler dessa saker till DO.

Moderaterna vill stärka DO:s arbete, bland annat genom att förstärka spetskompetensen inom DO vad gäller alla diskrimineringsgrunder. Vi vill, som jag även sa tidigare, se över påföljderna och sanktionerna vid brott mot diskrimineringslagen. Jag har noterat att regeringen säger att man till hösten kommer att lägga fram en proposition om stärkt straffrättsligt skydd för transpersoner. Det ser jag såklart fram emot.

Vad gäller den hbt-strategi som alliansregeringen tog initiativ till skriver utskottet att regeringen fortsätter arbetet med den - det är bra. Men det har gått ett tag sedan den kom till, och samhällsutmaningarna har förändrats. Det är nödvändigt att ständigt uppdatera strategin. Vi vill att strategin förtydligas; här finns en stor förändringspotential. Vi anser att regeringen bör fortsätta arbetet med hbt-strategin.

Sammanfattningsvis, herr talman, pågår en hel del arbete, men mycket mer kan göras för att stärka och utveckla arbetet mot diskriminering.

Moderaterna står såklart bakom båda våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag enbart bifall till reservation 2.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till våra reservationer 2 och 5.

Jag kommer nog att underskrida min tid ganska mycket, för jag kommer att fokusera på den fråga som båda dessa reservationer egentligen handlar om. Detta är listat under två punkter som diskriminering på grund av kön respektive diskriminering på grund av etnisk tillhörighet. Men båda reservationerna hade egentligen kunnat sammanfattas under punkten Diskriminering inom offentlig verksamhet eftersom det är just detta de handlar om.

Det finns över huvud taget i detta betänkande många bra och behjärtansvärda motioner om vad man bör agera mot och vilka utredningar man bör tillsätta för att säkerställa att den lagstiftning vi har följs och att sanktioner finns när diskriminering sker. Men vi har valt att endast ställa oss bakom dem som fokuserar på när det offentliga och skattemedel används på ett diskriminerande sätt.

Det handlar om något vi tyvärr har sett breda ut sig i vårt land: att man uppdrar åt eller möjliggör för olika offentligfinansierade verksamheter att dela upp tillgången baserat på kön. Man har könsseparerade badtider och separerad undervisning för pojkar respektive flickor, och man skiljer på hur man med offentliga resurser behandlar pojkar och flickor, kvinnor och män. Detta är något som i vår värld alltid kommer att vara oacceptabelt.

Den andra punkten, om etnisk tillhörighet, handlar om precis det som vi till viss del debatterade alldeles nyss i frågan om etableringslagstiftningen, här exemplifierat med de så kallade instegsjobben. Man avsätter skattemedel, statliga resurser, för att enbart kunna subventionera löner för dem som nyligen har kommit till Sverige. De som är födda här eller har bott här under lång tid har alltså ingen möjlighet att ta del av dessa skattemedel, som man från statligt håll väljer att rikta enbart till dem som nyligen har kommit hit. Detta är i vår värld precis lika oacceptabelt.

Jag har flera gånger i denna och andra talarstolar framhållit att det absolut viktigaste och den självklara startpunkten om vi vill bekämpa diskriminering och verka för ett samhälle där alla behandlas lika är att vi från statligt, kommunalt och regionalt håll, det vill säga från det offentligas sida, behandlar personer lika. Det är därför vi har lyft upp just dessa två motioner i reservationerna i dag, och det är därför jag yrkar bifall till de båda reservationerna.

Det är egentligen allt jag har att säga här och nu; vi har haft denna debatt så himla många gånger förut.

I detta anförande instämde Heidi Karlsson (SD).

Herr talman! Förra veckan deltog jag i ett samtal om Migrationsverkets asylprövningar gällande hbtq-personer. Det arrangerades med anledning av att det varit många uppmärksammade fall som dels visar på svårigheten med prövningarna, dels - och allvarligast - pekar på okunskapen om hbtq-personers situation. En första grundläggande kunskap krävs för att fullt ut förstå vikten av kunskap kring hbtq men självklart också förutsättningarna för dessa personer i de olika länder de kommer från.

För att den som söker asyl ska kunna öppna sig och fullt ut berätta om sina asylskäl krävs att man är i ett tryggt rum, där man vågar öppna sig och lyckas sätta ord på något som man aldrig tidigare över huvud taget har fått säga högt. Som alla som förstår den speciella utsatthet dessa personer befinner sig i vet är bemötandet oerhört viktigt, och det är inte ett möte utan en process som krävs för att asylsökande ska våga och kunna berätta. Där är inte Migrationsverket i dag.

Alliansregeringen tog initiativ till en hbt-strategi under våra regeringsår. Det var den första samlade strategi som antagits i syfte att främja lika rättigheter och möjligheter inom olika områden. Detta är ett arbete som bara är påbörjat, och det är bra att regeringen fortsätter och förstärker det.

Arbetet för hbtq-personers rättigheter måste inkluderas i alla delar av samhället. Kommuner och landsting är viktiga offentliga aktörer som måste kunna möta alla människor på ett kunnigt och respektfullt sätt. De måste självklart jobba för att öka kunskapen och förbättra bemötandet bland sina anställda, men för att detta inte ska ske lite här och lite där krävs ett strukturerat arbetssätt med till exempel handlingsplaner och certifiering.

För ett tryggt samhälle som inkluderar alla människor och alla familjer behövs att regeringen fortsätter att uppdatera arbetet inom ramen för hbt-strategin, bland annat genom ett mer strukturerat arbetssätt för att stärka och utveckla arbetet mot diskriminering kopplat till könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning.

Herr talman! År 2009 infördes en ny och sammanhållen diskrimineringslagstiftning. Sju tidigare diskrimineringslagar upphävdes, och fyra ombudsmän slogs samman till en enda myndighet: Diskrimineringsombudsmannen.

Det var en stor reform, och tanken var att arbetet för att motverka diskriminering skulle bli tydligare och rakare och därigenom mer effektivt. En ny diskrimineringsersättning infördes för att ersätta individen för kränkningen, men också för att avskräcka från diskriminering genom att ersättningen skulle bedömas utifrån vilken allmänpreventiv effekt nivån kunde ha.

Med ny lagstiftning är det viktigt att extra noga följa utvecklingen på området. Det ska bli intressant att ta del av remissinstansernas reaktion på de förslag som Utredningen om bättre möjligheter att motverka diskriminering har lämnat i sitt betänkande.

Men vi tror att det finns behov av att göra en mer genomgripande utvärdering av diskrimineringslagen för att säkerställa att den har haft avsedd effekt. Inom ramen för översynen bör bland annat möjligheten att stärka påföljderna för brott mot diskrimineringslagen utvärderas.

Jag står bakom båda våra reservationer men yrkar för tids vinnande bifall bara till reservation nr 10.

Herr talman! Jag börjar med att säga att jag står bakom alla reservationer från Vänsterpartiet men att jag för tids vinnande yrkar bifall bara till reservation nr 7.

Kampen för att bryta diskriminering och utestängning av personer med funktionshinder har varit lång och krokig och pågår i högsta grad ännu. En viktig del av den kampen är förstås att få till en lagstiftning som bidrar till att bygga ett samhälle där alla kan delta på lika villkor.

Diskrimineringslagen som antogs 2008 var ett steg framåt i det avseendet. När det gäller tillgänglighet anförde regeringen i den propositionen att frågan om underlåtenhet att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet behövde utredas ytterligare. En sådan särskild utredning tillsattes också, och den lämnade 2010 sitt betänkande Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet som diskriminering till den dåvarande regeringen Reinfeldt.

Därefter hände inte så mycket; frågan drogs i långbänk. Riksdagen beslutade därför i juni 2012 om ett tillkännagivande till regeringen om att skyndsamt återkomma med ett lagförslag om bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning som en form av diskriminering. Efter en del tjat kom det en proposition under våren 2014, och beslut om att införa det nya diskrimineringsförbudet kunde fattas i juni 2014.

Från Vänsterpartiets sida välkomnade vi detta. Principiellt innebar det ett förtydligande om att frågan om tillgänglighet rör mänskliga rättigheter. Men vi hade, i likhet med funktionshindersrörelsen, flera invändningar när det gällde de undantag som dåvarande regering föreslog och som beslutades.

Det gäller inte minst den grovhuggna avgränsningen att lagen inte alls gäller företag med färre än tio anställda utom på något enstaka område. Det innebär att bestämmelserna om aktiva åtgärder inte gäller för en överväldigande majoritet av de verksamheter som människor kommer i kontakt med. Där behöver man i princip inte ens fundera över tillgänglighetsfrågan med utgångspunkt i lagstiftningen. Det är mycket problematiskt.

Detta framförde vi i riksdagsbehandlingen och debatten. Nu föll det ju sig så väl att vi kort efter beslutet om lagändringarna fick en ny regering, och den har återkommit med förslag om att ta bort undantaget om tio anställda. Det presenterades åtminstone en lagrådsremiss om detta i förra veckan, vilket är glädjande.

Som vi i Vänsterpartiet påpekar i den motion som behandlas i dagens betänkande finns det fler aspekter än tiopersonsundantaget som är problematiska eller som man skulle behöva arbeta med för att förbättra lagstiftningen och därmed tillgängligheten för alla i det svenska samhället. Som vi påpekade redan under debatten 2014 handlar det bland annat om flera rekvisit vid den så kallade skälighetsbedömningen. Det gäller till exempel det som kallas ekonomiska förutsättningar. Där säger man att behovet av aktiva åtgärder för tillgänglighet ska vara skäligt, vilket förstås är rimligt. Men precis som flera remissinstanser invände då och i den lagrådsremiss som regeringen har presenterat innebär skrivningen om företagsekonomiska förutsättningar att företag kontinuerligt skulle kunna prioritera annat än helt rimliga åtgärder för att tillgodose lagens krav på tillgänglighetsgörande med återkommande hänvisningar till sina ekonomiska förutsättningar.

En annan svaghet är att det andrahandsansvar som utredningen föreslog för den som hindrar åtgärder mot bristande tillgänglighet inte kom med i lagen. Det handlar till exempel om fall där fastighetsägare säger nej till åtgärder som hyresgäster - det kan vara boende eller företag - vill vidta för att öka tillgängligheten.

Från Vänsterpartiets sida vill vi i alla sammanhang understryka att tillgänglighet och delaktighet handlar om att ge alla människor samma demokratiska rättigheter och möjligheter i samhället. Att göra arbetsplatser, bostäder, transporter och offentliga lokaler tillgängliga ökar möjligheterna för människor funktionsnedsättning att delta i utbildningar, i arbetslivet och i samhällslivet i stort. Det är också en samhällsekonomiskt lönsam investering. I grunden måste samhället planeras efter den mångfald som vi har. Samhället måste göra rätt från början och planera utifrån principen om universell utformning, alltså insikten om att människor är olika och att planeringen ska utgå från att alla ska kunna vara delaktiga, oavsett funktionsförmåga.

I likhet med vad Handikappförbunden, numera Funktionsrätt Sverige, framfört i till exempel remissvar angående frågan om avskaffande av tiopersonsundantaget, vill Vänsterpartiet se ett bredare anslag där man utvärderar dagens lagstiftning och funderar över offensiva vägar framåt. Det är vad vårt motionsyrkande går ut på.

Herr talman! I andra motioner har Vänsterpartiet tagit upp den faktiska möjligheten att följa upp och beivra diskriminering. Det är ett faktum att diskriminering är svår att komma åt juridiskt, eftersom den är svår att upptäcka och svår att bevisa. I de fall som leder till fällande dom är straffen ofta låga, och en arbetsgivare kan till och med tycka att kostnaden för att diskriminera är värd att betala. För den som drabbas kan diskriminering samtidigt få svåra och djupa konsekvenser. Därför vill vi, som ett led i att bekämpa diskriminering i alla delar av samhället, stärka förståelsen av diskriminering som just ett brott. Vi vill att regeringen ska återkomma med förslag på höjda skadestånd i diskrimineringsmål.

Vidare vill vi att arbetet mot rasism, homofobi, patriarkala strukturer och andra former av intolerans och diskriminering ska kunna bedrivas effektivt över hela Sverige. Ett litet men viktigt bidrag till detta skulle vara om det fanns minst en antidiskrimineringsbyrå i varje län. Sådana byråer, med de befogenheter och den juridiska kompetens som krävs för att driva diskrimineringsfall, skulle då kunna fungera som lokala kontor för Diskrimineringsombudsmannen. Det skulle föra de här frågorna närmare verkligheten och skapa större legitimitet för den befintliga lagstiftningen.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis understryka att kampen mot diskriminering och för ett inkluderande samhälle naturligtvis är och måste vara bredare än lagstiftning, anmälningar och juridisk praxis utvecklad av domstolar.

I grunden handlar det om att ha samhälleliga institutioner och organisationer som arbetar för att ta till vara människors rättigheter. På arbetsmarknaden är arbetsrätten och den fackliga styrkan fullkomligt avgörande för att motverka godtycke från den strukturellt starkare partens, alltså arbetsgivarens, sida. Lagen om anställningsskydd är viktig för att det ska vara någorlunda objektiva kriterier som möter den som är anställd. Därmed är också hålen i det skyddet viktiga att täppa till, något som vi ju ofta träter om i det här utskottet.

Historiska erfarenheter såväl som dagligen pågående sociala dragkamper i vårt samhälle visar entydigt att individuella och medborgerliga rättigheter behöver backas upp av kollektiv styrka för att bli meningsfulla och att stora ekonomiska klyftor i samhället skapar sådana obalanser i människans makt över sitt eget liv att diskriminering kan bli ett normaltillstånd. En bred politik för ekonomisk och social rättvisa är därmed avgörande för den som vill vidta effektiva åtgärder mot diskriminering.

Herr talman! Som liberal är det oerhört viktigt att betona individens friheter, rättigheter och möjligheter. Diskriminering är något som går rakt emot detta. Det handlar om att människor utsätts för förtryck, intolerans eller rasism och så vidare, ofta på grund av saker som de inte kan påverka själva, till exempel var man kommer ifrån eller vilken sexuell läggning man har. Sverige behöver starka lagar mot diskriminering. Vi behöver också starkare lagstiftning på EU-nivå mot diskriminering.

Låt mig i detta sammanhang notera att vi i Liberalerna har två reservationer i detta ärende. Jag står givetvis bakom båda. Jag yrkar bifall till reservation 8, som rör åldersdiskriminering.

År 2013 breddades skyddet mot åldersdiskriminering i Sverige till att vid sidan om arbetsliv och utbildning också omfatta varor och tjänster samt hälso- och sjukvård och socialtjänst. Detta är något som vi i Liberalerna har kämpat för länge. Vi tycker att det är viktigt att dessa förändringar gjordes.

Det finns dock en rad undantag i lagstiftningen. Vid 67 års ålder förlorar man till exempel rätten att vara kvar i arbetslivet. Personer med funktionsnedsättning förlorar då sin rätt till daglig verksamhet. Vid 65 års ålder upphör bilstödet för den som är funktionsnedsatt och behöver bilen för att kunna arbeta. Villkoren när det gäller banker och försäkringar försämras också.

Av de omkring 300 anmälningar som varje år kommer in till Diskrimineringsombudsmannen där åldersdiskriminering åberopas är det bara en handfull som har lett till några åtgärder.

Från Liberalernas sida anser vi att regeringen nu måste se till att det sker en systematisk genomgång av anmälningarna om åldersdiskriminering i syfte att åtgärda orsakerna bakom att människor upplever sig diskriminerade på grund av sin kronologiska ålder.

Denna reservation yrkar jag bifall till. Av tidsskäl yrkar jag bifall endast till denna.

Vi har ytterligare en reservation, tillsammans med Vänsterpartiet, där vi kräver att även transorna måste omfattas av Europeiska unionens diskrimineringslagstiftning. Jag tycker att det borde vara självklart att diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck ska inkluderas där.

Därtill har vi två särskilda yttranden på områden där vi väljer att inte reservera oss, eftersom regeringen har aviserat att man går vidare med arbete. Det handlar om undantag i den lagstiftning som innebär att bristande tillgänglighet kan klassas som diskriminering. Vi inväntar proposition till riksdagen och får ta ställning till den då. Det handlar också om uppföljningen av strategin för lika rättigheter och möjligheter. Där har Statskontoret gjort en utvärdering, och regeringen kommer att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder. Vi inväntar även detta och reserverar oss inte på dessa punkter.

Herr talman! Jag står bakom båda de kristdemokratiska reservationerna, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 6.

Arbetet mot diskriminering är oerhört viktigt. Vi behöver vidta olika åtgärder för att komma till rätta med diskriminering som begränsar personer i arbetslivet men även i övriga samhällslivet. Vi ser fortfarande hinder för många personer med utländsk bakgrund, personer med funktionsnedsättning och äldre att komma in på arbetsmarknaden. Vi behöver alla människor som vill och kan arbeta på arbetsmarknaden. Vår lagstiftning måste därför vara tydlig och motverka diskriminering.

Vi kristdemokrater har i ett motionsyrkande och i en reservation i betänkandet lyft behovet av att kartlägga diskriminering eller missgynnande av föräldrar och gravida i arbetslivet. Under Alliansens tid vid makten infördes ett missgynnandeförbud som innebär att man inte får säga upp personer under deras föräldraledighet. Det signalerar att föräldrar ska kunna känna trygghet i att gå på föräldraledighet. Det är viktigt att båda föräldrarna känner den tryggheten. Tanken är att det ska vara möjligt att förena arbetsliv och familjeliv. Enligt fackförbundet Unionen har detta medfört en minskning av antalet uppsagda personer under föräldraledighet - det är bra.

Men trots dessa förbättringar lyfter Diskrimineringsombudsmannen, DO, upp att antalet anmälningar som är kopplade till föräldraskapet ökar. Det finns alltså nya siffror som talar för att någonting kanske är på gång. Vi kristdemokrater tycker därför att regeringen borde ge DO i uppdrag att göra en kartläggning av diskriminering eller missgynnande av föräldrar och gravida i arbetslivet. I uppdraget borde det också ingå att de ska lämna förslag på åtgärder för att stärka skyddet för denna grupp. Det är synd att regeringspartierna inte velat gå oss till mötes i den önskan.

Jag ska också redogöra för den andra reservationen, herr talman. Vi lyfter frågan om diskriminering på grund av religion eller annan trosuppfattning. Jag tror inte att det är något annat parti som har lyft det. Därför vill jag särskilt betona detta.

Antalet hatbrott ökar. Kyrkor, moskéer och synagogor har utsatts för angrepp av olika slag, och personer med olika religiösa tillhörigheter utsätts för brott på grund av sin tro. I den statistik som Brottsförebyggande rådet tog fram i sin rapport förra året kan man se att det snabbast ökande hatbrottet har kristofobiska motiv. De senaste fem åren har antalet identifierade anmälningar med kristofobiska motiv ökat med 140 procent - det är 390 anmälningar. När det gäller hatbrott mot muslimer har det ökat med 100 procent till 590 anmälningar. Och de antisemitiska brotten uppgår till 280 anmälningar. Detta är alltså ett allvarligt område.

Nämnden för statligt stöd till trossamfund rapporterar om hot mot konvertiter till kristendom från tidigare muslimska trosfränder. Det har också varit återkommande - det är något som jag har tagit upp tidigare i kammaren - rapporter om angrepp på kristna på asylboenden.

Vi menar att regeringen borde ta dessa brott på allvar. När regeringen fattade beslut om en nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott borde religiösa motiv ha funnits med. Men regeringen negligerar denna grupp. Dessa hatbrott måste bekämpas så att de inte fortplantar sig in i vårt samhälles olika strukturer. Det gäller både i och utanför arbetslivet.

Regeringen borde agera, och man borde ha lagt till detta i det uppdrag man gett till Forum för levande historia att samordna och följa upp den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott.

Tyvärr kan vi inte se att regeringspartierna tar frågorna om diskriminering på religiös grund på allvar. Man säger visserligen från utskottsmajoriteten att man fullt ut delar Kristdemokraternas syn på hatbrott på religiös grund och att det måste tas på största allvar. Men man anser att den aktuella nationella planen tillgodoser detta.

Vi kristdemokrater tror inte att det räcker. Vi kommer att följa frågan. Frågan är högaktuell. Den kräver att vi ser upp så att vi inte får ett samhälle utan respekt för olika religiösa grupper och där personer känner sig rädda för att visa och utöva sin tro. Ett sådant samhälle vill vi inte se. Olika religiösa och etniska minoriteter ska respekteras.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla reservationer.

Sverige ska vara ett tolerant och humant samhälle, präglat av mångfald och med respekt för individens mänskliga fri- och rättigheter. Alla människors lika värde ska respekteras. Ända kan vi se hur människor dagligen möts av fördomar och därmed riskerar att bli diskriminerade. Det kan handla om exempelvis arbetsgivares fördomar om personers ursprung, funktionsvariation, ålder eller sexuell läggning som gör att den som är bäst lämpad för ett jobb inte får det. Det kan handla om att en person blir diskriminerad på grund av etniskt ursprung eller kön.

För nästan precis ett år sedan tog vi i riksdagen beslut om förändringar i diskrimineringslagen som innebär att arbetet med aktiva åtgärder inom arbetslivet och utbildningsområdet ska omfatta samma diskrimineringsgrunder som diskrimineringsförbuden, det vill säga de sju diskrimineringsgrunderna. Och en förklaring av uttrycket aktiva åtgärder infördes i lagen.

Aktiva åtgärder är ett förebyggande och främjande arbete för att inom en verksamhet motverka diskriminering och på annat sätt verka för lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Denna förändring trädde i kraft den 1 januari i år och kommer att vara en av flera komponenter för att motverka diskriminering. DO, Diskrimineringsombudsmannen, har naturligtvis uppdraget att utöva tillsyn, så att lagen följs.

Herr talman! Mer är på gång. I betänkandet hänvisas det till att regeringen bereder ett antal frågor. Jag vill då nämna vad som har hänt efter att vi justerade betänkandet.

Förra veckan beslutade regeringen om en lagrådsremiss om utvidgat skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet. I lagrådsremissen föreslås en ändring i diskrimineringslagen som avser bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning - det är något som bland annat Vänsterpartiet har nämnt här i talarstolen. Ändringen innebär att även företag som vid det senaste kalenderårsskiftet sysselsatte färre än tio arbetstagare ska omfattas av förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet om företaget i sin näringsverksamhet tillhandahåller varor och tjänster till allmänheten. Det är något som också Liberalerna har tagit upp. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 maj 2018. Det är ett efterlängtat förslag som efterfrågats av många inom funktionsvariationsrörelsen. Förhoppningsvis kan vi hantera detta lagförslag i riksdagen i höst.

Herr talman! Sverige och flera andra EU-stater verkar för att uttryckliga referenser om diskrimineringsförbud på grund av sexuell läggning och könsidentitet förs in och blir allmänt accepterade i FN-systemet och i andra internationella forum. Sverige har varit engagerat och stödjande i etablerandet av en oberoende expert mot diskriminering och våld mot personer till följd av sexuell läggning eller könsidentitet i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Vi välkomnar att frågan om diskriminering av hbtq-personer ingår i handlingsplanen för feministisk utrikespolitik 2015-2018.

När det gäller det europeiska samarbetet och kommissionens förslag till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning, det så kallade antidiskrimineringsdirektivet, har regeringen vid överläggning med oss i utskottet anfört att den välkomnar förslaget och verkar för ett antagande av direktivet.

Vi måste också påminna om den utveckling vi ser även i EU, hur Polen och Ungern går åt ett håll och Irland går åt ett positivt håll. Utvecklingen i Polen skrämmer. För att inte tala om hur det ser ut utanför EU, till exempel i Ryssland, där vi har sett förfärliga händelser mot hbtq-personer framför allt i Tjetjenien men även i andra delar av Ryssland.

Herr talman! Ett effektivt arbete mot rasism och hatbrott är en förutsättning för att nå målet om ett samhälle fritt från diskriminering. Genom att motverka rasism och liknande former av fientlighet förebyggs även risken för att personer missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan på grund av etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller könsidentitet.

Vi anser att det behövs ett förebyggande arbete för att motverka rasism och polarisering i samhället. Precis som det står i betänkandet vill jag också här i debatten säga att vi delar Kristdemokraternas syn på att hatbrott på religiös grund måste tas på största allvar. I ett demokratiskt samhälle måste nolltolerans råda mot alla former av hot och hat.

Herr talman! I betänkandet finns det några reservationer som jag vill kommentera.

I dag har vi olika typer av lönestöd för arbetsgivare som anställer personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det gäller långtidsarbetslösa, personer med utländsk bakgrund och personer med nedsatt arbetsförmåga.

Sverigedemokraterna hävdar att det är diskriminering av svenskfödda när ett visst lönestöd - instegsjobb - riktas till personer som är nyanlända i Sverige. Jag har en fråga till Sven-Olov Sällström och Paula Bieler i Sverigedemokraterna: Känner ni många svenskfödda som är i behov av sfi? Det är nämligen en förutsättning för att få ett instegsjobb. Ni reserverar er mot det, och jag försöker förstå hur ni har tänkt.

När det gäller Sverigedemokraternas andra reservation om att skärpa diskrimineringslagen undrar jag om ni inte har följt Diskrimineringsombudsmannens agerande. DO har ju redan konstaterat att det inte är tillåtet att utestänga exempelvis män från badhus. Har ni helt missat det? Det var ju i december 2016 som DO sa det, så jag undrar var Sverigedemokraterna har hämtat sin information någonstans. Vilken skärpning vill ni åstadkomma med lagen?

Med det sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Herr talman! Det är alltid intressant att diskutera de här frågorna. I väldigt många delar skiljer sig inte våra uppfattningar så mycket. Ibland kan det vara skillnad i genomförandet eller var man har tyngdpunkten någonstans.

Jag skulle vilja höra vad Eva-Lena Jansson kan se för behov av ytterligare utveckling, detta kopplat till Migrationsverkets asylansökningar. När pride arrangerades i Göteborg för några veckor sedan hade vi ett seminarium med en person från Migrationsverket som är ansvarig för hbtq-frågor och RFSL:s ordförande i Väst.

De bilder jag får är att det fortfarande saknas rätt mycket insikt när det gäller att i ett asylsamtal kunna öppna upp och berätta saker som är onämnbara där man flytt ifrån - från att inte få prata om det över huvud taget till att i ett kort möte öppna upp sig och beskriva vad man har för sexuell läggning och för preferenser.

Det känns som om det fortfarande saknas den kunskap som behövs för att skapa de trygga rum som krävs för att man ska kunna öppna upp sig men också möjligheten att ge tid för processen. Det är ju inte säkert att man i ett första inledande möte klarar av att öppna upp den delen, utan det krävs att man faktiskt kommer till en process.

När jag frågade RFSL:s ordförande, som tillsammans med många andra finns med och följer de här samtalen, beskrev hon att det här inte är något ovanligt utan att det är så här det går till. Något annat är undantag.

Jag tänker att vi inte har olika uppfattning i sak här, men hur flyttar vi fram positionerna i de här frågorna för att skapa bättre förutsättningar för säkra asylprövningar för dessa personer?

Herr talman! Tack, Annika Qarlsson, för frågan! Jag tänker att när man kommer från ett land där man utsätts för hot eller blir stenad och dödad om man till exempel har en homosexuell läggning är det naturligtvis inte lätt att säga någonting. Jag tänker att det ligger på Migrationsverket som myndighet att faktiskt jobba med dessa frågor och att man i sin organisation, precis som i alla andra organisationer, måste utveckla sin kompetens på området.

Jag tänker att det är en fråga som man borde lyfta upp i socialförsäkringsutskottet om man ser det. Vi hade den diskussionen förra mandatperioden när jag satt i socialförsäkringsutskottet, så frågan är inte ny.

Vi kanske kan säga så här att ju fler nya och kanske yngre personer som anställs på Migrationsverket, desto mer kompetens blir det på området, men det handlar om att hela tiden förbereda processer. Precis som vi har sagt när det gäller just asylprocessen är det också viktigt att kvinnor och barn får sin sak prövad individuellt och att man inte slås ihop.

Det är en individuell prövning, men det handlar också om kunskap att kunna ställa rätt frågor och också beskriva vad det finns för möjligheter i Sverige utifrån förföljda hbtq-personers situation.

Vi vet även att många personer som söker sig till Sverige beskriver detta som det som man förföljs för, så det är en viktig fråga att följa. Jag tror dock att det är Migrationsverkets uppdrag, och jag tror att frågan också har diskuterats ganska mycket i socialförsäkringsutskottet.

Herr talman! Att jag tar upp frågan i den här debatten handlar om att även om vi har diskrimineringslagstiftning och en diskrimineringsombudsman är det inte till någon glädje eller nytta om vi inte ser till att våra verksamheter fullt ut använder sig av strategier och bemötanden eller har kunskap för att kunna ge ett bra bemötande. Det gäller speciellt en asylprocess, eftersom den innebär att antingen blir man kvar eller så får man åka tillbaka hem.

En del i den problematiken tror jag är att vi i regleringsbreven från regeringen till Migrationsverket i det här fallet inte ger tydliga riktlinjer om att det måste hanteras på ett annat sätt. Vi vet att just hbtq-skäl gör att det tar flera möten innan man känner ett förtroende så att man över huvud taget kan öppna sig. Det kanske tar flera möten innan man ens har klarat av att beskriva och berätta vad det faktiskt handlar om och vad man utsätts för på hemmaplan.

Därför tror jag att det är viktigt att man ger riktade beskrivningar av att detta måste mötas på något annat sätt i ett ännu tidigare skede och att man inte bara förväntar sig att det är något som en myndighet ska reda ut själv, för de har många olika grupper som de ska ha hänsyn till. Det tror jag är en viktig del för att vi ska kunna vara trygga i att det blir en rättssäker hantering och bedömning av de personer som söker asyl med hbtq-skäl.

Herr talman! Jag sätter min tilltro till att både den tidigare migrationsministern och den nuvarande har haft fokus på de här frågorna och har dem med i sitt arbete med regleringsbrev och riktlinjer till Migrationsverket.

Det här är ingen ny fråga, utan det är en fråga som man har jobbat med rätt länge. Vi vet att det är svårt för personer som inte tidigare har varit öppna. Men problemet som man nu har uppmärksammat är att personer som är öppna och beskriver det också blir ifrågasatta huruvida de är homosexuella eller inte och hur de kan bevisa det. Den diskussionen måste bli tydlig: Är det lämpliga regelverk och tester man använder sig av?

Den frågan ligger dock inte i det här utskottet utan i socialförsäkringsutskottet, uppfattar jag det som.

Herr talman! Jag fick två konkreta frågor som jag ska försöka besvara.

Vad gäller den första frågan om instegsjobben och sfi-kopplingen är det just det som är problemet, det vill säga att det finns en särskild möjlighet till särskilt riktat stöd som bara vissa kan ta del av - bara de som kan delta i sfi, alltså bara de som nyligen har kommit till landet. Det är det som är själva huvudpoängen: att det inte är möjligt för dem som befunnit sig i landet under längre tid att få ett arbete som till 80 procent bekostas av staten.

Detta anser vi inte vara en rimlig ordning. Vi anser att det skapar ytterligare skiljelinjer på arbetsmarknaden. Vi har även sett hur det kan leda till inlåsningseffekter i form av att nyligen anlända systematiskt anställs hos vissa arbetsgivare och byts ut över tid, vilket baseras på att de får en ökad subventioneringsgrad från staten. De nyligen anlända är betydligt billigare att anställa, något som vi inte tror leder till ökad integration eller till att man kommer in i samhället på ett bättre sätt.

DO:s beslut och vad de landade i var mycket riktigt något som vid första anblick kunde verka rimligt, det vill säga att man ska tillämpa regler väldigt restriktivt om man nu vill ha ett undantag från att kvinnor och män ska behandlas lika. Men i samma uttalande talar man om att i de fall som har aktualiserat debatten, alltså om man anser att kvinnor på grund av religiösa och kulturella skäl inte skulle kunna delta i verksamheter, ja, då blir det helt plötsligt möjligt att införa separata kvinno- och manstider. Det står explicit. Jag menar att offentliga verksamheter inte på något sätt ska bekräfta en sådan syn att kvinnor och män inte kan delta i verksamheter tillsammans på grund av värderingar som inte hör hemma i ett jämställt Sverige.

Herr talman! Om vi anser att det är viktigt att bryta arbetslösheten bland personer som nyligen har anlänt till Sverige är det viktigt att göra stora insatser. Det finns olika sätt att göra det på. För funktionsnedsatta finns lönebidragsanställning. Man kan tycka att insatsen i sig är fel, men om det är viktigt att bryta arbetslösheten bland invandrade personer handlar det om att lära sig svenska. Då kan stödet ges.

Om man är långtidsarbetslös och svensk finns massor med insatser, bland annat extratjänster. Där får man lön som är 100 procent finansierad av staten. Det är viktigt att göra rätt saker med rätt personer och rikta insatser dit där de behövs.

Sverigedemokraterna kritiserar att det råder hög arbetslöshet bland invandrare, men sedan säger de att det inte ska göras några insatser för att lösa situationen med arbetslösheten.

Om företag fuskar med stödet ska det naturligtvis beivras. Sådant ska vi bort från. Det är mycket viktigt. Det är viktigt att det finns en ordentlig insyn för de fackliga organisationerna. Det är något som SD faktiskt har motsatt sig.

Sedan var det DO:s uttalande om badtider. DO ansåg att diskrimineringslagen hade överträtts. Däremot accepterade man könsuppdelade tider på relaxavdelningen och konstaterade att män och kvinnor ska få egna tider i lika stor omfattning. Det var mycket tydligt att det ska vara lika mycket tid. Det kan handla om pensionerade tanter som vill bada på en specifik tid, men det kan se olika ut.

Jag tycker inte att det ska vara könsuppdelade tider som bygger på att vi inte kan se på varandra som människor. Det är helt felaktigt. Men det fanns könsuppdelade tider både i gymnastiken och i badhuset när jag gick i skolan. Vad man hänvisar till är olika saker.

Herr talman! Det är precis som jag sa i den debatt vi hade alldeles nyligen och som vi har varit inne på otaliga gånger. Sverigedemokraterna är inte emot insatser där man kommer i kapp det man har missat genom att inte växa upp i Sverige. Vi har satsat på samhällsorientering och sfi. Vi tycker att alla som kommer till Sverige ska få motsvarande kunskaper som man annars får i den svenska grundskolan.

Nu har tyvärr arbetsmarknadsministern gått, annars hade jag påmint henne om att det är precis så vårt förslag ser ut.

Antingen omfattas man av skolplikten och lär sig svenska och grundläggande samhällskunskap där, eller om man kommer till vårt land vid senare ålder ska man omfattas av obligatorisk samhällsorientering och sfi för att komma i kapp. I övrigt ska samma arbetsmarknadspolitiska åtgärder gälla för dem som är medborgare här eller som har uppehållstillstånd här och av någon anledning behöver stöd för att komma in på arbetsmarknaden.

Sedan var det frågan om DO:s bedömning. Jag har pressmeddelandet framför mig. Där framgår uttryckligen att undantag är acceptabla till exempel vid kvinnosimmet på Tenstas och Skärholmens sim- och idrottshallar, vars syfte enligt kommunen är att öka simkunnigheten och möjliggöra ett deltagande i simhallsaktiviteter för kvinnor som av religiösa och kulturella skäl annars inte skulle kunna delta. Man möjliggör deltagande för kvinnor som av religiösa eller kulturella skäl, det vill säga värderingsmässiga skäl, annars inte skulle kunna delta. Det innebär inget annat än att man från offentlig sida accepterar en syn där vårt kön avgör om vi kan delta eller inte beroende på om det andra könet är närvarande.

Det är en helt oacceptabel syn. Det är fullkomligt oacceptabelt att Diskrimineringsombudsmannen anser detta vara en giltig grund. Därmed anser jag att det fortfarande finns anledning att se över lagstiftningen och komma till rätta med detta.

Herr talman! Jag tycker fortfarande att det är viktigt att se till att personer som står långt från arbetsmarknaden och har behov av stöd i svenska också ska få tillgång till en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i form av lönestöd.

Åtgärder mot diskriminering

Om man tycker att lönestödet är fel kan man säga det, och om man inte tycker att människor ska komma ut i arbete ska man också säga det. Jag tycker att det är viktigt.

Jag har läst om fallet som tas upp i motionen från Patrick Reslow. Det är den motionen ni hänvisar till, och det är den frågan ni hänvisar till i er reservation. Det är utifrån den bedömningen jag läser reservationen.

Jag tycker också att det är viktigt att vi får lika mycket tid var vi än befinner oss. Vi ska inte säga att kvinnor får bara vissa tider och att män får bara vissa tider. Vi ska faktiskt kunna vistas i samma rum.

Men att det har funnits separata badtider tidigare är inte nytt i Sverige. Sedan kan vi diskutera varför det är separata badtider. Där tycker vi lika. Det är märkligt med religiösa skäl. Men jag konstaterar att det har funnits separata badtider, och det finns det till exempel på relaxavdelningar. Det är för att kvinnor vill vara för sig själva, inte av religiösa skäl.

Man får bestämma sig. Antingen är det fel generellt sett eller också är det fel av bara den ena orsaken. Jag uppfattar att Paula Bieler invänder av en anledning, nämligen när det gäller religion.

Herr talman! Jag behöver rätta mitt tidigare inlägg. Jag yrkar naturligtvis bifall till reservation 3. Jag anmäler att jag nu också har lärt mig vad trycklov betyder.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)