Associationsrätt

Fru talman! Sverigedemokraterna står bakom betänkandet och yrkar avslag på alla reservationer.

I kväll debatterar vi civilutskottets betänkande CU16 om associationsrätt. Flera områden har berörts i betänkandet, men eftersom tiden är begränsad kommer jag att försöka hålla mig till fyra områden.

Fru talman! Sverige behöver fler företag, inte fler hinder för företagande. I tider av ekonomisk osäkerhet och lågkonjunktur är det företagen som skapar arbetstillfällen och innovation och som i förlängningen finansierar vår gemensamma välfärd. Därför måste lagstiftningen inom associationsrätten utformas med ett tydligt mål om att skapa goda och stabila villkor för företag att starta, växa och verka i Sverige.

Ett första område jag vill beröra är kravet på aktiekapital i aktiebolag. Sänkningen av kapitalkravet från 50 000 kronor till 25 000 kronor har i grunden varit positiv. Den har gjort aktiebolagsformen mer tillgänglig för fler entreprenörer och sänkt trösklarna för att starta företag. Samtidigt finns dock skäl att fortsätta analysera vad som är en optimal nivå för aktiekapitalet.

Vi i Sverigedemokraterna menar att frågan inte enbart handlar om att sänka trösklar utan också om att säkerställa stabilitet och ansvar i bolagsformen. Aktiebolaget är en viktig och seriös företagsform som inte bör urvattnas. Därför bör man överväga system där ett lägre startkapital kan kombineras med krav på ett högre kapital efter en viss tid. Detta finns exempelvis i andra europeiska länder. På så sätt kan vi främja nyföretagande och samtidigt stärka bolagens ekonomiska motståndskraft.

Fru talman! Ett andra område gäller revisionsplikten. Det är viktigt att vi håller fast vid en rimlig balans. Revision kan vara ett viktigt verktyg för kontroll och transparens, men det innebär också kostnader och en administrativ börda för företagen. Sverigedemokraterna är därför negativa till förslag om att återinföra revisionsplikt för alla mindre företag. Särskilt enmansföretag och mycket små bolag ska inte tvingas bära ytterligare kostnader och byråkrati.

De flesta småföretagare driver seriösa verksamheter och ska inte behandlas som potentiella brottslingar. Samtidigt ska ekonomisk brottslighet naturligtvis bekämpas kraftfullt, men lösningen är inte att lägga ökade bördor på alla småföretag utan att rikta insatser mot de oseriösa aktörerna. Regeringen och Sverigedemokraterna har därför stärkt rättsväsendet och förbättrat samarbetet mellan myndigheter i kampen mot penningtvätt och ekonomisk brottslighet.

Fru talman! Ett tredje område är arbetet mot bolagsmålvakter och bolagskapningar. Den typen av brottslighet skapar stor otrygghet för företagare och kan orsaka mycket allvarliga ekonomiska skador. Det räcker ibland med förfalskade handlingar för att försöka ta kontroll över ett bolag eller byta ut dess företrädare. Därför var det mycket viktigt att riksdagen nyligen antog regeringens proposition 2024/25:8 Bolag och brott. Genom dessa reformer har bland annat företagskapning kriminaliserats, straffen för brott mot målvaktsförbudet skärpts och Bolagsverket fått en tydlig roll i arbetet mot denna typ av brottslighet.

Detta är viktiga steg i rätt riktning, men arbetet måste fortsätta. Vi behöver följa upp effekterna av de nya reglerna och säkerställa att myndigheterna har de verktyg som krävs för att motverka bolagsmålvakter och ekonomisk brottslighet i näringslivet.

Fru talman! Det fjärde och sista området jag vill beröra gäller företagens rapportering om hållbarhet och kvotering och om så kallad mångfaldsredovisning. Under senare år har regelbördan för företag ökat kraftigt, inte minst till följd av omfattande rapporteringskrav kopplade till hållbarhet och olika typer av policyredovisningar. Sverige har dessutom i flera fall valt att gå längre än vad EU faktiskt kräver.

Resultatet har blivit ökade administrativa kostnader och stora mängder rapporter vars faktiska nytta ofta är svår att se eller förstå. Mycket resurser läggs på dokumentation i stället för på faktisk utveckling och innovation. Det är därför välkommet att riksdagen nyligen antog proposition 2025/26:21 om uppskjutet krav på hållbarhetsrapportering för vissa företag. Den visar tydligt att även lagstiftaren börjar inse hur omfattande och ibland ogenomtänkta dessa krav kan vara, särskilt för små och medelstora företag.

Målet måste vara tydligt: mindre regelkrångel och lägre administrativ börda så att företagen kan fokusera på det de är bäst på, alltså att skapa värde, jobb och tillväxt.

På samma sätt motsätter vi oss obligatorisk kvotering och detaljstyrd mångfaldsredovisning i bolagsstyrelser. Det är ägarna som ska ha ansvaret att utse de mest kompetenta styrelseledamöterna – inte politiker eller byråkrater. Kompetens och ansvarstagande ska väga tyngre än symbolpolitik.

Fru talman! Sverigedemokraternas utgångspunkt i dessa frågor är enkel. Sverige behöver ett starkt näringsliv. För att uppnå det krävs tydliga regler, rättssäkerhet och kraftfulla åtgärder mot brottslighet. Det krävs också ett tydligt arbete för att minska byråkrati och onödig administration. När företagare kan fokusera på att utveckla sina verksamheter stärks också hela Sveriges ekonomi.

Med det, fru talman, yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Den här omgången ska vi hålla oss strikt till betänkandet.

Jag vill ställa en väldigt rak fråga till Rashid Farivar, med tanke på hans partis skarpa profil när det gäller att bekämpa brottslighet och bristande ordning och reda på olika sätt. Vi socialdemokrater menar, i likhet med många remissinstanser, att en stegvis återinförd revisionsplikt vore rätt väg att gå.

Det handlar om att balansera olika legitima samhällsintressen där vi ibland får vara med och solidariskt bära vissa bördor för att gemensamt lösa viktiga samhällsproblem. Det är en klassisk socialdemokratisk princip.

Jag undrar hur Sverigedemokraterna och Rashid Farivar ser på det faktum att han och hans parti så tydligt har avvisat ett konkret förslag med ett tydligt brottsförebyggande och brottspreventivt syfte. Förslaget har som syfte och tänkt effekt att det ska gynna och befrämja seriösa företagare som följer alla regler och som då ska slippa konkurrera med sådana som inte gör det.

Detta är en uppfattning som Skatteverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Ekonomistyrningsverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Svenska Bankföreningen, Svensk Inkasso och Svensk Försäkring alla har haft. Har de alla fel, Rashid Farivar?

Fru talman! Tack, ledamoten Markus Kallifatides, för frågan! Nu redogjorde inte ledamoten för vilket förslag det handlar om.

(MARKUS KALLIFATIDES (S): Återinförd revisionsplikt.)

Vänta lite. Det är min tur att prata!

(TREDJE VICE TALMANNEN: Så är det. Det är en som talar.)

Jag tycker inte att ledamoten ska avbryta mig när jag pratar, fru talman!

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag håller med.)

Jag tycker att det är viktigt att ledamoten först redogör vad förslaget är och sedan ställer en fråga om förslaget. Nu har ledamoten inte gjort detta, så jag kan inte svara på frågan.

Jag kan dock säga att Sverigedemokraterna konsekvent har varit det parti i riksdagen som har varit hårdast mot brottslighet, oavsett om det är ekonomisk brottslighet eller brottslighet i vårt samhälle mot individer.

Vi kommer ihåg åtta år av socialdemokratiskt styre i Sverige, då brott tog över hela landet. Det var ekonomisk brottslighet, våldtäkter och skjutningar. Jag tycker att ledamoten ska fokusera på sitt eget parti och ställa viktiga frågor till Socialdemokraterna om att bekämpa brottslighet.

Fru talman! Jag ber om ursäkt, men mitt tålamod tröt. Jag nämnde stegvis återinförd revisionsplikt i min första replik och ställde en enkel fråga, tyckte jag, nämligen hur det kommer sig att Sverigedemokraterna inte ställer sig positiva till det förslag som en lång radda statliga myndigheter och andra tunga samhällsaktörer har ställt sig bakom. Jag räknade upp dem i mitt första inlägg.

Det var alltså en tydlig fråga, och jag har inte fått något tydligt svar på den. Anser Rashid Farivar och Sverigedemokraterna att Skatteverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Ekonomistyrningsverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Svenska Bankföreningen, Svensk Inkasso och Svensk Försäkring har fel när de förespråkar återinförd revisionsplikt? Varför anser Rashid Farivar att de har fel?

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Kallifatides!

I mitt anförande redogjorde jag tydligt för vårt ställningstagande i frågan om revisionsplikt. Vi tycker att revisionsplikten är ett väldigt viktigt verktyg när det gäller kontroll av och transparens i företag, men det ska inte vara så att den skapar en onödig börda för företag – särskilt inte för små företag och enmansföretag. Revision ska leda till bättre kontroll över företag och även till minskad brottslighet, eftersom det gör att vi kan upptäcka brottslighet. Det är vårt ställningstagande, och jag står fast vid det.

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten Rashid Farivar! Ledamoten tog upp både reduktionsplikt och hållbarhetsrapportering i sitt anförande, och därför måste jag såklart begära replik.

Jag börjar med reduktionsplikten. Nu ser ledamoten väldigt frågande ut, men i alla fall: När det gäller reduktionsplikten är det väldigt olyckligt att Tidöregeringen och Sverigedemokraterna vill låsa in Sverige och människor i ett fossilberoende. Det här att det ska bli billigare vid pump visar liksom på en bensinpopulism, och vi tycker att man verkligen behöver se till att det blir billigare elbilar i stället. Vi ställer oss därför frågande till detta. Jag undrar varför ledamoten är så ivrig att se till att Sverige blir väldigt sårbart på det här sättet.

När det sedan gäller hållbarhetsrapporteringen lyfte ledamoten att det väldigt mycket blir en administrativ börda för företagen. Vi tycker dock att man kan sätta in stöd till små och medelstora företag vad gäller hållbarhetsrapporteringen, för att underlätta för dem att göra detta. Det är ju att långsiktigt stödja företagens konkurrenskraft att jobba med hållbarhetsfrågor på ett framsynt och innovativt sätt, och det är något som väldigt många svenska företag är duktiga på att göra. Varför vill ledamoten göra det svårare för svenska företag att ha en modern konkurrenskraft?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Amanda Palmstierna för frågorna.

Jag nämnde inte reduktionsplikten med ett enda ord i mitt anförande. Jag nämnde den inte en enda gång. Jag vet alltså inte varifrån frågan kommer, men om det är okej för fru talmannen ska jag svara på den. Nu har jag nämligen fått frågan, och därför ska jag svara på den.

Reduktionsplikten är en av de mest kontraproduktiva politiska åtgärderna som den tidigare, rödgröna regeringen lanserade i Sverige. Vi har i princip dammsugit världen på biobränsle – hämtat det till Sverige från länder långt, långt borta – för att uppfylla någon sorts utsläppskrav. Det är också intressant att den viktigaste delen av biobränslet – det som kallas HVO, vilket står för hydrogenated vegetable oil – bestod av 60 procent animalisk olja. Det var alltså inte ens vegetable oil, utan det var animal oil från slakteriavfall.

På vilket sätt resonerade man här? Jag vet inte, men detta har lett till en brist på biobränsle inte bara i Sverige och Europa utan i hela världen, bara på grund av kravet från regeringen att ta hit bränsle från hela världen. Jag tycker att det är rätt positivt att vi sänkte reduktionsplikten till 6 procent. Nu har vi höjt den till 10 procent, men jag är för att ta bort den helt – det vill säga sänka den till 0 procent – för både bensin och diesel.

Jag tackar för möjligheten att besvara frågan, fru talman, trots att den var irrelevant.

Här måste jag ändå ingripa eftersom ledamoten inte gjorde den kommentar jag nästan förväntade mig att höra, nämligen att han talade om revisionsplikt och inte om reduktionsplikten. Jag hoppas därför att revisionsplikten är det som står i fokus nu och att vi inte fortsätter med den här debatten. Jag lät den fortgå eftersom det landade så, men nu hoppas jag att debatten återgår till sådant som behandlas i betänkandet.

Fru talman! Jag ber om ursäkt! Det är väl kanske lite så att detta har varit ett rött skynke och att jag därför faktiskt råkade höra fel när ledamoten höll sitt anförande. Jag släpper därför den tråden och tar i stället upp hållbarhetsrapporteringen, där jag faktiskt hörde rätt. Jag får väl även skylla på den sena timmen.

När det gäller hållbarhetsrapporteringen kan små och medelstora företag som sagt behöva stöd och hjälp för att kunna införa detta på ett bra sätt. Jag håller verkligen inte med om att detta bara är en administrativ pålaga, utan det är ett sätt att utveckla sin affärsmodell och arbeta innovativt med frågan samt ha en transparens. Det är också ett sätt att se till att företag som faktiskt gör ett bra jobb premieras i stället för att företag som så att säga inte gör sitt jobb ska premieras.

Det här är liksom olika sätt att se på konkurrenskraft. Modern konkurrenskraft bygger på ett långsiktigt värdeskapande där det finns många olika produkter och tjänster kopplat till klimatomställningen, till miljö, till mångfaldsfrågor och så vidare. Man ser också att företag som har en mångfald många gånger är mycket lönsammare. Min åsikt är därför att vi borde jobba mycket mer med de här frågorna, för att stärka företagens konkurrenskraft långsiktigt och inte backa in i framtiden.

Min fråga till ledamoten Rashid Farivar är därför helt enkelt: Varför är Sverigedemokraterna så villiga att sänka företagens konkurrenskraft genom att förhindra och försvåra för dem?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Amanda Palmstierna för en relevant fråga.

Onödiga regelbördor på företag skapar inte konkurrenskraft. De skapar motsatsen till konkurrenskraft, när företag i resten av världen inte fokuserar på onödig administration. Jag tycker att det är väldigt tydligt.

Ledamoten efterfrågar hjälp från oss och regeringen till företag att kunna konkurrera bättre internationellt. Det är exakt vad dessa företag, särskilt små och medelstora företag, har fått genom ett uppskjutet krav på hållbarhetsrapportering. Genom den lagändring som trädde i kraft den 31 december 2025 – man kan läsa om det i betänkandet också – ger vi ett års extra tid för företag med 500 anställda eller fler och två års extra tid för företag med färre anställda att förbereda sig för hållbarhetsrapportering.

Jag tycker att detta är en bra hjälp för företag, särskilt i dessa tider när Europa och nästan hela världen befinner sig i krig och vi har en hyperkonkurrens från Kina och USA. Vi kan inte hålla på och dränka företag i onödig administration. De ska fokusera på sina kärnverksamheter: att innovera, tillverka och hjälpa till med tillväxt i Sverige.

Fru talman! Det är i grunden bra för Sverige att det råder bred enighet i riksdagen om att associationsrättsliga frågor gällande bolagsformer, bolagsstyrning, bokföringsregler med mera bör utredas och beredas noga innan beslut om ny lagstiftning fattas. I det allra mesta pågår varsam reformering på det här området på det sättet att sittande regering tar vidare de utredningar som tidigare regering initierat. På det sättet har till exempel ett antal förändringar genomförts den här mandatperioden. Det handlar om digitala bolags- och föreningsstämmor, näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet i annan stat, avskaffat krav på bevarande av räkenskapsinformation – kvitton – i original och ett nytt konkursförfarande. Därtill ska konstateras att EU-rätten har mycket stor betydelse på det här området.

Vi socialdemokrater uppfattar att det råder stor samsyn om att associationsrätten måste utformas med ett antal legitima ändamål i sikte. Det handlar om företagandets strävan efter konkurrenskraft och dess behov av rimligt smidig administration, statens intresse av ordning och reda, bland annat i skatteuppbörden, och allmänhetens möjligheter att bevaka sina intressen som anställda, kunder eller leverantörer, till exempel till aktiebolag.

Vi socialdemokrater har utfäst ett löfte om att konstruktivt och kritiskt granska förslag på associationsrättens område när de väl kommer på riksdagens bord. Vi har i linje med denna utfästelse välkomnat och bifallit utökade befogenheter för Bolagsverket som ett led i att öka myndighetens kontroller av företagsregistren och stärka dess roll i arbetet mot brott i företag. Vi har välkomnat åtgärder som motverkar företagskapning, en skärpning av straffet för brott mot målvaktsförbudet samt en rad mindre skärpningar av regler rörande årsredovisningar och associationsrättslig reglering av stiftelser.

Vi socialdemokrater har också förutskickat att vi ska driva egna konstruktiva förslag under den här mandatperioden. Det har vi gjort, och det gör vi. I fokus för våra förslag är det breda samhälleliga intresset av skydd mot utnyttjande av associationsformer, såsom aktiebolag, för kriminell verksamhet. Att växla upp insatserna för bekämpande av ekonomisk brottslighet, penningtvätt och skatteflykt är nödvändigt, fru talman. Den brottsligheten undergräver välfärdsstaten, fräter på tilliten och hotar seriösa aktörer på marknaderna. De här typerna av brott är även nära knutna till annan kriminalitet inom såväl organiserad brottslighet som – kanske ibland lite lösare formerad – arbetslivs- och näringslivskriminalitet.

Vi socialdemokrater menar att regeringen bör vidta fler åtgärder som gör det svårare för till exempel gängkriminella som i dagsläget använder företag, såsom aktiebolag, som brottsverktyg. Vi har alltså välkomnat och konstruktivt bidragit till att Bolagsverket nu har ett utökat uppdrag och verktyg för att hålla ordning i sina register. Det är en viktig fråga. Men därutöver menar vi socialdemokrater att Bolagsverkets resurser behöver stärkas i enlighet med det utvidgade uppdraget.

Vi menar också, som tidigare har nämnts, att revisionsplikt för fler – på sikt samtliga – aktiebolag bör återinföras i enlighet med en lång rad remissinstansers uppfattning. Vi menar att man behöver se över möjligheten att utfärda näringsförbud vid fler typer av brott, och vi menar att det är dags att höja kravet på minsta aktiekapital i aktiebolag.

Vi socialdemokrater står alltså bakom ett betydande antal av utskottets förslag om att avslå motioner på associationsrättens område, i huvudsak med hänvisning till redan pågående beredning av reformförslag i Regeringskansliet.

Den socialdemokratiska regeringen gav mot bakgrund av det jag har sagt om den ekonomiska brottsligheten en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder som skulle syfta till att motverka att aktiebolag och andra företag används för att begå brott och andra oegentligheter. En av de frågor som tas upp i utredningen är frågan om minsta tillåtna aktiekapital i aktiebolag. Den frågan har inte tagits vidare av den här regeringen. Vi har hört från Sverigedemokraterna att man motsätter sig en höjning av minsta aktiekapital.

Utredningen om bolaget som brottsverktyg hade bland annat i uppdrag att analysera reglerna om tvångslikvidation vid kapitalbrist i aktiebolag som en del av borgenärsskyddssystemet. I utredningens betänkande Bolag och brott konstaterades att ”de successiva sänkningarna av kravet på minsta tillåtna aktiekapital har medfört att reglerna inte längre är ändamålsenliga”. Regeringen meddelade i den lagrådsremiss som följde att utredningsbetänkandets förslag till reformerade regler om tvångslikvidation av aktiebolag bereddes vidare i Regeringskansliet.

Vi socialdemokrater menar mot bakgrund av det gedigna kunskapsunderlag som det utredningsbetänkandet ger i fråga om aktiebolagets storlek att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med en proposition om en höjning av minsta tillåtna aktiekapital i aktiebolag. Jag yrkar därför bifall till vår reservation nummer 2. För tids vinnande yrkar jag endast bifall till den reservationen.

Fru talman! Jag hoppas att civilutskottets viktiga arbete med associationsrätten även framöver kommer att präglas av det allvar som frågor om företagandets och civilsamhällets villkor, skattesystemets funktionssätt och kampen mot ekonomisk och annan brottslighet förtjänar.

Fru talman! Det är en märklig kväll. Jag hade lovat att inte ta repliker, men det är svårt.

I Sverige har vi en miljon företag, Markus Kallifatides. Av dessa företag och företagare är 99,9 procent skötsamma. De allra flesta är mindre företag som tar risker för att vi ska få in skatteintäkter och pengar till välfärden. Det är sådant som ligger ledamoten väldigt varmt om hjärtat. Då duger det inte att i mening efter mening peka ut en miljon företag och företagare som potentiella bovar.

Centerpartiet går till val på att jobben ska bli fler och att utsläppen ska ned. Om det är något som borde vara glasklart för alla tilltänkta statsministerkandidater är det att företag och företagande ligger Centerpartiet extremt varmt om hjärtat.

Då bör man på allvar fundera på om att försämra företagsvillkoren i Sverige är rätt väg att charma oss centerpartister. Jag skulle vilja hävda att det är en helt fel ingång in i detta.

Associationsrätten är superviktig. Den sätter ramverket för företagandet. Företagare är inte bovar utan möjliggörare.

Fru talman! Jag tackar Alireza Akhondi för kommentarerna snarare än frågorna och uppmaningarna till oss socialdemokrater – inte minst till Magdalena Andersson, vad jag förstår.

Jag menar att ledamotens kommentarer med anledning av mitt anförande skjuter väldigt långt vid sidan av målet. Jag pekade inte under någon stund i mitt anförande ut en miljon företagare som bovar.

Jag har förordat ett antal av många remissinstanser förordade reformer som ökar möjligheterna att identifiera allvarliga problem med ekonomisk brottslighet, penningtvätt och skatteflykt.

Det ökar sannolikheten att alla skötsamma risktagande entreprenöriella företagare inte möter oseriös och i värsta fall kriminell konkurrens. Det är ett skydd för de 99,9 procenten, eller hur många de nu är, skötsamma som jag och vi socialdemokrater erbjuder.

Men skydd kommer också med någon form av kostnad. Man kan behöva pytsa in något tillsammans för att få någonting tillsammans. Vi socialdemokrater kallar ofta det för solidaritet. Det är en himla bra grej.

Fru talman! Solidaritet är att ta risker, att slita 50, 60 timmar per vecka och att skapa arbetstillfällen som genererar skatteintäkter som genererar mer välfärd. Det glömmer socialdemokrater gång på gång.

De föreslår mer kontroll och mer administration. Det är en kostnad som företagen får svälja. Jag är ledsen, Markus Kallifatides. Företagen i Sverige bär på en stor regelbörda och en stor administration. De är så pass stora att vi nyvaket i den europeiska kontexten talar om vår konkurrenskraft.

Att i det läget komma in och vilja lägga på ett raster där man i bästa fall silar mygg och sväljer elefanter är inte att skapa möjligheter för små företag att anställa någon av den halva miljon människor som i dag står utanför arbetsmarknaden.

Ledamoten försökte att göra en poäng av att det snarare var en kommentar än en fråga. Men i kommentaren finns det ett stort allvar. Det här är avgörande frågor för både den här generationens och kommande generationers möjligheter att få ta del av samma välfärd som ledamoten säger sig vilja värna.

Fru talman! Tack, Alireza Akhondi, för ytterligare kommentarer och den allvarsamma frågan!

Jag tar mig friheten att redovisa den socialdemokratiska vägen till ekonomiskt välstånd, god ekonomisk utveckling i Sverige och tillväxt framöver.

Vi socialdemokrater vill se en ekonomisk politik inriktad på möjligheten att uppnå full sysselsättning. Det kan bland annat ske genom att hålla uppe en tillräckligt effektiv efterfrågan i ekonomin.

Detta kan göras bland annat genom att se till att offentliga åtgärder via skatter och transfereringar går till de hushåll som har en hög marginell konsumtionsbenägenhet snarare än att göra som Tidögänget: att stoppa pengar i fickan på dem som likt finansministern inte vet vad de ska göra med sina ytterligare skattesänkningar.

Vi vill se en tillväxtpakt. Vi vill göra som centerpartister och socialdemokrater har gjort genom svensk historia. Vi vill gå arm i arm och tillsammans med näringsidkare bygga de strategiska näringssektorerna i svensk ekonomi.

Det här ska också ske genom offentliga satsningar som ger skjuts i de privata investeringskalkylerna och som förändrar riskbenägenheten och viljan att ta den där extra risken som skapar inte bara 1 eller 2 utan 2 000 eller 20 000 nya jobb och nytt liv i hela landsändar.

Vi socialdemokrater vill att det ska vara lätt att göra rätt för små, medelstora och stora företag. Vi ser att investeringar, jobbskapande och välfärd hänger på så mycket mer än exakt hur många blanketter man behöver fylla i och huruvida man bär någon liten administrativ börda tillsammans med alla andra för att skydda oss mot andra allvarliga samhällsproblem.

Vi gör olika avvägningar i de här sakfrågorna. Men låt oss inte dramatisera för mycket.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet, så att jag inte glömmer det när klockan tickar på.

När vi i dag debatterar associationsrätten handlar det i grunden om att skapa förutsättningar för att starta och driva företag. Det handlar om regler för aktiebolag, ekonomiska föreningar, stiftelser och andra juridiska personer. Det är själva infrastrukturen för vårt näringsliv och i förlängningen för vårt samhällsbygge.

Sverige är ett land som i hög grad vilar på företagande. Företagande skapar jobb, utveckling och resurser till vår välfärd. Men samma strukturer, fru talman, som gör företagande möjligt utnyttjas också av personer som inte har några som helst ambitioner att bidra till samhället utan i stället använder bolag som verktyg för att begå brott. Det är därför associationsrätten inte bara är en fråga om näringspolitik. Det är i allra högsta grad en fråga om rättspolitik.

Fru talman! Under flera år har vi sett hur organiserad brottslighet allt oftare använder företag som brottsverktyg. Siffror pekar på att så mycket som var femte person involverad i organiserad brottslighet har ett bolagsengagemang. Bolag används för att tvätta pengar, för att begå välfärdsbrott, för att dölja ekonomiska flöden eller för att bedriva arbetslivskriminalitet.

I vissa fall handlar det om så kallade målvakter – personer som står som företrädare för ett bolag men som i praktiken saknar kontroll över verksamheten. I andra fall handlar det om företagskapningar, där kriminella aktörer tar över kontrollen över ett befintligt bolag för att kunna genomföra bedrägerier eller andra ekonomiska brott. Det kan också handla om bolag som används för att fuska med skatter, för att kringgå regelverk på arbetsmarknaden eller för att utnyttja våra välfärdssystem.

När företag används på detta sätt, fru talman, drabbas samhället på flera nivåer.

För det första drabbas de människor som utnyttjas i denna verksamhet och leds in i arbetslivskriminalitet.

För det andra drabbas staten och skattebetalarna när deras pengar går till det de inte är avsedda för.

För det tredje drabbas de seriösa företag som försöker göra rätt för sig men tvingas konkurrera med aktörer som bryter mot lagen.

Det är därför kampen mot den kriminella ekonomin är en så central del av rättspolitiken.

Fru talman! Regeringen har under mandatperioden genomfört ett antal konkreta reformer för att stoppa företeelsen att företag används som brottsverktyg. Ett centralt exempel är lagstiftningsarbetet kring bolag och brott, som det har funnits en stor samsyn om här i kammaren. Det är positivt när det gäller att vi ska kunna ha en uthållighet och en långsiktighet.

I lagstiftningen har skyddet mot ekonomisk brottslighet stärkts på flera viktiga sätt. Företagskapning har kriminaliserats. Straffen för brott mot målvaktsförbudet har skärpts, och förbudet har dessutom utvidgats. Bolagsverket har fått stärkta kontrollmöjligheter, bland annat möjlighet att kräva personlig inställelse vid misstanke om felaktiga uppgifter, och ett mer brottsförebyggande uppdrag. Dessutom har insynen i vissa bolagsformer stärkts genom ökade krav på årsredovisningar för ekonomiska föreningar.

Detta är viktiga steg, fru talman, för att täppa till luckor som kriminella aktörer under lång tid har kunnat utnyttja.

Fru talman! För att komma åt den kriminella ekonomin räcker det inte att bara täppa till luckor i bolagsrätten, utan vi måste också komma åt dem som utnyttjar företag som brottsverktyg för att tjäna stora pengar. Man måste spåra pengarna, stoppa pengarna och ta pengarna.

Därför har regeringen också gett Polismyndigheten i uppdrag att etablera ett finansiellt underrättelsecentrum där Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket tillsammans med banker och andra finansiella aktörer snabbare ska kunna identifiera misstänkta finansiella flöden och stoppa pengar som härrör från brott.

Detta är ett konkret sätt att försvåra för kriminella att utnyttja både företag och våra finansiella system. I slutändan, fru talman, handlar mycket av den organiserade brottsligheten om just pengar. Kan vi spåra pengarna och följa pengarna kan vi också stoppa brotten.

Fru talman! Ett annat viktigt steg är de utvidgade möjligheterna till näringsförbud som trädde i kraft vid årsskiftet. Sedan den 1 januari i år kan näringsförbud meddelas i betydligt fler situationer, och den maximala tiden har förlängts så att näringsförbudet inte ska löpa ut lagom till dess att en person som har begått grova brott släpps ut ur fängelse. Vi gör det till regel att den som är gängkriminell inte heller ska kunna bedriva företag, utan den personen får näringsförbud.

Syftet är tydligt: Personer som systematiskt missbrukar företag för brott ska inte kunna bedriva näringsverksamhet. Det är ett viktigt steg för att skydda både samhället och det seriösa näringslivet.

Fru talman! Vi måste också hålla fast vid en annan grundläggande princip. Samtidigt som vi måste se hur kriminella utnyttjar företag måste vi hålla fast vid principen att det ska vara enkelt att starta och driva företag i Sverige.

De allra flesta företagare i vårt land är hederliga människor som vill utveckla sina verksamheter, skapa arbetstillfällen och bidra till samhället genom att utveckla sin passion och göra samhället bättre. De människor som gör detta ska inte mötas av onödigt regelkrångel eller administrativa bördor. Det är därför vi behöver bedriva en offensiv förenklingsagenda.

Regeringen har under mandatperioden inrättat ett förenklingsråd och ett implementeringsråd för EU-regler och gett ett trettiotal myndigheter i uppdrag att minska regelbördan för företag.

Låt mig ge ett konkret exempel, nämligen förändringen i bokföringslagen som innebär att företag inte längre behöver spara pappersoriginal av kvitton om materialet digitaliseras. Det är en reform som innebär betydande tids- och kostnadsbesparingar för många företag – en reform som gör skillnad i vardagen.

Fru talman! Regeringens arbete på detta område handlar om en balans. Å ena sidan ska det vara enkelt att starta och driva företag, å andra sidan ska det vara svårt att använda företag som brottsverktyg. Det kräver både regelförenklingar och skärpta kontrollmekanismer. Det kräver både bättre myndighetssamverkan och modern lagstiftning.

Fru talman! I det betänkande vi nu debatterar behandlas ett antal motionsförslag inom associationsrätten, bland annat om bokföringslagen, aktiekapital, revisionsplikt och näringsförbud. En del av förslagen har redan hanterats genom nyligen genomförda reformer, och en del finns med i olika utredningar som pågår medan andra inte gör det.

Fru talman! Kampen mot den kriminella ekonomin är en av våra stora rättspolitiska utmaningar. Den kampen måste föras på ett sätt som både värnar företagen och den ekonomiska dynamiken i vårt land. Företag ska skapa jobb, innovationer och välstånd; de ska inte användas som verktyg för organiserad brottslighet.

Med detta, fru talman, vill jag avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag gjorde det i början av mitt anförande, men jag kom ihåg det även nu.

(Applåder)

Fru talman! Skatteflykt är ett stort samhällsproblem. Det undandrar samhället stora resurser och skadar en fri och rättvis konkurrens. Skatteflykten ökar också ojämlikheten när skatteuttaget vältras över på andra grupper med lägre inkomster. Det är även allvarligt eftersom det minskar tilliten, sammanhållningen och förtroendet för vårt samhälle.

Vänsterpartiet har motionerat om åtgärder mot skatteflykt, och ett av våra förslag behandlas i betänkandet. Det handlar om bättre kontroll av stiftelser, som har visat sig användas för skatteflykt. Nyligen upptaxerade Skatteverket till exempel flera svenskar som gömt undan pengar i stiftelser utanför Sverige.

Stiftelse är en form av juridisk person som, till skillnad från föreningar och bolag, varken har medlemmar eller ägare. Stiftelsen äger i princip sig själv, brukar man säga. Organisationen Tax Justice Network har identifierat att stiftelser flitigt används för skatteundandragande och penningtvätt.

Det finns många olika typer av stiftelser, och de fungerar på olika sätt. Ett sätt att förstå stiftelser är att tänka på upplägget som ett löfte att ge bort något till någon i framtiden genom att någon annan förvaltar tillgången under tiden. Konsekvensen blir att ingen på papperet helt äger tillgången. Detta leder i praktiken till att tillgången hamnar i ett slags ägarlöst limbo, svåråtkomligt för borgenärer, förmånstagare och skattemyndigheter.

Den ursprungliga ägaren av tillgången kan hävda: Jag äger inte längre tillgången, utan jag har gett bort den till en stiftelse. Företrädare för stiftelsen kan i sin tur hävda: Jag bara förvaltar tillgången å förmånstagarnas vägnar. Förmånstagaren kan å sin sida hävda: Jag äger inte tillgången, utan den blir min först när den överlåts till mig från stiftelsen.

Fru talman! Vänsterpartiet anser att transparensen kring stiftelser måste öka. Alla personer och tillgångar som är kopplade till stiftelsen bör registreras hos myndigheter. Registrering bör vara ett villkor för att få skapa en stiftelse.

Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

Fru talman! En miljon företag – smaka på den! Det är många. Det är där värdet skapas. Det är där jobben skapas. Det är där framtiden skapas.

Jag menar att man borde fundera på hur man kan underlätta för dessa företag att göra rätt och göra det som de har skapats för: producera varor eller tjänster. När man lägger ett förslag på riksdagens bord borde man tänka: Hjälper den här förändringen, eller stjälper den? Jag menar att vi allt som oftast lägger fram förslag som stjälper företagen.

Vi kristdemokrater säger nej till oppositionens krav på högre minimikapital i aktiebolag och återinförd revisionsplikt för fler bolag. Sådana förändringar skulle hindra nyföretagande utan att ge tillräcklig nytta – med andra ord stjälpa företagande.

Vi är duktiga på att lägga nya regler på företagen. Nästan alla saker vi kommer på att förändra innebär en regelbörda för företag. Vi glömmer ibland att ta bort det som finns och som kanske är onödigt, och så lägger vi på mer, sedan lite till och sedan ytterligare lite till.

Det borde finnas en liten tanke hos oss: Inför man en regel tar man bort två. Det skulle underlätta för dem som faktiskt skapar jobb och värden i Sverige.

Det är inte bara vi i Sverige som är duktiga på att lägga på regelbördor. Också EU är väldigt duktigt på det. Sammantaget blir det ganska hårt att driva företag i Sverige när detta hela tiden läggs på.

I betänkandet, som är ett motionsbetänkande, behandlas 22 yrkanden. Jag yrkar avslag på alla reservationer. Det som föreslås skulle vara inte bara en administrativ börda utan även en stor ekonomisk börda för de små företag det handlar om. Hjälper förslagen företagen eller stjälper de företagen? Jag menar att de flesta faktiskt stjälper företagen.

Vi har varit inne på brottsförebyggande åtgärder och kriminalitet inom företagen. Regeringen har faktiskt gjort en del saker när det gäller den delen, till exempel infört ett utvidgat näringsförbud från den 1 januari 2026 och stärkt Bolagsverkets roll i detta. Det finns ganska många åtgärder som regeringen har vidtagit för att minska kriminaliteten i företagen. Men nya regelbördor och pålagor på företagen tror jag inte hjälper dem utan stjälper dem.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Kollegorna håller väldigt korta anföranden. Jag som hade skrivit en uppsats – skojar bara.

Sverige är ett land byggt av entreprenörer. Jag skulle vilja påstå att de allra flesta på detta jordklot kan nämna åtminstone ett eller ett par varumärken som Sverige har producerat genom åren. Det är företag som startats av människor som vågat bryta ny mark, som tagit risker och som skapat jobb inte bara åt sig själva utan också åt andra.

Alla dessa företag började någon gång med en idé – kanske i ett garage, vid ett köksbord eller i en liten lokal någonstans i landet. Men för att en idé som dyker upp ska kunna växa krävs mer än mod. Det krävs regler som fungerar.

Det är lätt att säga att vi ska strypa den kriminella ekonomin genom att försvåra nyföretagandet. Jag vill dock med all bestämdhet hävda att vi då skjuter oss själva i foten och i princip inte gör någonting för att komma till rätta med de problem som även Centerpartiet vill adressera.

Vi måste också vara ärliga: Många företagare upplever i dag att regelbördan växer. Det är inte jag som säger det, utan detta kommer direkt från företagarna själva. Trots att alla politiker säger att regelbördan ska minska ökar rapporteringskraven, administrationen och byråkratin. Varje nytt krav kan på papperet låta väldigt rimligt, men för den småföretagare som på kvällen sitter och försöker få ihop bokföring, rapporter och regelverk är det ofta något helt annat. Det handlar om tid som tas från kärnverksamheten, det vill säga själva företagandet – för att inte tala om alla andra runt den stackars företagaren.

Småföretagaren bär Sverige, fru talman. Det är lätt att i denna kammare prata om företag som abstrakta strukturer, men bakom varje företag finns också människor. Jag nämnde att vi har en miljon företag. De allra flesta är små. Det är familjeföretag, enmansföretag och lokala verksamheter. De skapar arbetstillfällen i hela landet.

Lanthandlarna på landsbygden utför också samhällsservice. Utan deras risktagande och vilja att göra gott skulle stora delar av Sverige växa igen.

Det finns en syn på företag som är problematisk och som oroar mig, fru talman – en syn där företag främst ses som något som ska regleras, kontrolleras, begränsas och i vissa fall nästan misstänkliggöras. Det är en märklig hållning i ett land där nästan varje välfärdssatsning i slutändan finansieras av företagande.

Utan företag – inga skatteintäkter, kära socialdemokrater och numera också moderater. Utan företag – inga jobb. Utan företag – ingen välfärd.

Regelverken ska skydda, inte kväva. Självklart behövs regler för att skydda anställda, kunder och samhället, men de måste vara balanserade. När de blir för komplexa drabbar det inte de största företagen först. De har ju anställda som kan hantera det. Det drabbar de minsta, där de nya jobben de facto skapas. Det drabbar den lokala entreprenören som sitter ensam och försöker förstå och göra rätt.

Fru talman! Sverige måste, återigen, vara ett land där företag kan växa. Vi konkurrerar inte bara med våra egna regler. Vi lever i en global värld där vi konkurrerar med hela världen, där entreprenörer kan starta företag i många olika länder och där kapital är lättflyttat och innovationer likaså. Då måste den här församlingen ställa sig frågan: Ska Sverige vara ett land där det är möjligt att gå från idé till globalt konsortium som bidrar med åtskilliga miljarder till vår välfärd, eller ska vi kväva företagandet redan på idéstadiet?

Vad Centerpartiets syn är kan väl inte ha undgått någon. Vi står tydligt på företagens sida. Vi vill förenkla regelverken, minska byråkratin och fortsätta säkerställa att det är rimliga villkor när man startar företag.

Företagandet är inte ett särintresse, utan det är motorn i hela svenska ekonomin. När vi diskuterar associationsrätt diskuterar vi egentligen något mycket större. Vi diskuterar vilket land Sverige ska vara, och för oss centerpartister är det glasklart att ett starkt företagande betyder ett starkt Sverige.

Jag yrkar bifall till reservation 6.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Alireza Akhondi för anförandet.

Jag gillar mycket av det som Alireza Akhondi sa i talarstolen om att värna företagen. Ledamoten har rätt. Det är företagen som i princip finansierar en stor del av vår välfärd, jobb och tillväxt.

Jag förstår att ledamoten Alireza Akhondi inte kandiderar för omval till riksdagen, men jag hoppas att vi kan ha en dialog om en framtida regering.

Vilken signal skickar vi i dag till företagen? På den sida jag står, med fyra partier, är vi eniga om att bekämpa företagsbrottslighet. Vi ska göra det lättare att starta och driva företag. Vi ska minimera kostnader för företag, och vi ska se till att företag är konkurrenskraftiga internationellt.

På andra sidan finns fyra partier. Centerpartiet vill värna företag. Det är jättebra, och jag ställer mig bakom det. Miljöpartiet vill dränka företag i hållbarhetsrapportering, mångfaldsrapportering och så vidare. Socialdemokraterna misstänkliggör företag för brott. Sedan finns Vänsterpartiet. Vi vet inte ens vad Vänsterpartiet tycker om företagsbrottslighet eller näringsförbud.

Vilken signal anser ledamoten Akhondi att hans sida skickar till företagen – om de skulle vinna valet?

Fru talman! Jag tackar Rashid Farivar för frågan.

Jag tror att signalen borde vara kristallklar. Centerpartiet har alltid stått på, och kommer att fortsätta att stå på, företagens och jobbskaparnas sida.

Låt oss nyansera verklighetsbilden. Dagens moderater låter som socialdemokrater på steroider. Det moderata samlingsparti som jag en gång hyste enorm respekt för när det kommer till företagarfrågor verkar ha smitit ut bakvägen. Det är viktigt att det finns partier också i Sveriges riksdag, starka röster, som fortsätter att stå på den enskilda företagarens sida. Det ansvaret, uppdraget, har vi i Centerpartiet axlat i över 110 år, och det kommer vi att fortsätta att göra långt efter det att den här ledamoten har gjort sin sista arbetsdag i den här kammaren.

Fru talman! Jag tackar för svaret, Alireza Akhondi.

Det är jättebra att Centerpartiet värnar villkoren för företag att starta och växa i Sverige. Det är vad vi behöver. Men min fråga handlar om en kompromiss. Om vänstra sidan, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet, vinner valet, vad ska företagarna se fram emot? Det skickas olika signaler från dessa partier som går tvärtemot varandra.

Precis som jag nämnde är vi överens om det mesta. Jag accepterar att Socialdemokraterna har gjort mycket under sina åtta år för att bekämpa brottslighet. Man lade den administrativ grunden för att bekämpa företagsbrottslighet, men nu är det vi som tar tag i brottsligheten på riktigt. Det är vi som stramar åt arbetskraftsinvandringen, som leder till slavarbete.

Vad kan företagen se fram emot om ledamotens parti tillsammans med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar över makten efter valet? Vi ser olika signaler. Från vissa partier får vi inga signaler alls om företagandet i Sverige.

Fru talman! Företagarfrågor berör många politikområden långt bortom ramverket för den här debatten. Man bör inte skicka ut människor som skulle kunna lösa företagens kompetensförsörjningsproblem. Det är nog en bra start.

För fyra år sedan hade Centerpartiet möjlighet att påverka regeringen och regeringsmakten. Vi gjorde den största reformen på arbetsmarknaden när det gäller reglerna för anställningsskydd sedan Saltsjöbadsavtalet 1938. Alla sa att det var omöjligt, men det blev gjort.

Vi avskaffade värnskatten, som är direkt skadlig. Man sa att det var omöjligt, men det blev gjort. Det mesta av JÖK:en som högergänget raljerade över blev gjort.

Företagens villkor vidmakthölls. Vi värnade arbetskraftsinvandringen, som bidrar med enorma miljarder i skatteintäkter. Det har vi fortsatt att göra.

Det måste vara glasklart även för en sverigedemokrat att med ett starkt centerparti håller vi både anständighetens fana högt och förstår och värnar den enskilde företagaren som tar risker, som kämpar, som offrar sig. Vi står på dennes sida.

Fru talman! Den apostroferingen var jag inte riktigt beredd på! Jag är en moderat som länge har kämpat för företagares villkor, och det kom som en överraskning. Det blev tydligt men också märkligt.

Låt mig börja i en ände. Människor som driver företag i Sverige bidrar till att göra Sverige bättre. Människor lägger varje dag ned sin själ, sitt liv, många gånger sin fritid, i sina företag. Småföretag, familjeföretag och enmansföretag gör Sverige bättre. De anställer människor, bidrar med skatteintäkter, bidrar med samhällsservice, gör Sverige roligare och gör Sverige till ett bättre land. Om detta ska det inte råda några som helst tvivel. Företagare i Sverige behöver uppskattas mer än vad de beskattas.

Därför blir det lite beklämmande att när jag säger att gängkriminella inte ska få driva företag i Sverige säger ledamoten Akhondi att jag skickar ut företagspolitiken bakvägen. När jag säger att man inte ska kunna kapa företag misstänkliggör jag tydligen företagare i Sverige. När jag säger att förbudet mot att kriminella använder sig av målvakter ska utökas och att de straffen ska skärpas är Moderaterna plötsligt ett företagarfientligt parti.

Den bilden är mycket märklig. Det är beklämmande att ledamoten Akhondi väljer den vägen.

Fru talman! Låt oss slå hål på det här spektaklet. Ledamoten begärde replik långt innan jag kallade Moderaterna för socialdemokrater på steroider. Det här är ingen reaktion på vad jag sa i anförandet.

Det är ingen hemlighet att Moderaterna och Centerpartiet historiskt har stått väldigt nära varandra när det kommer till att förstå värdet av att möjliggöra för företag att frodas och utvecklas.

Det handlar om att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi ska bekämpa kriminaliteten – punkt. Vi ska sätta stopp för gängkriminellas möjligheter att tvätta pengar – punkt. Men vi ska samtidigt stärka svenska företags konkurrenskraft. Den matematiken verkar Moderaterna ha väldigt svårt att hålla i huvudet vid ett och samma tillfälle. Det är det som jag som centerpartist, som en sann vän av företagen och jobbskaparna, vänder mig emot.

Det är jätteviktigt att man med kirurgisk precision slår undan gängens möjligheter att tvätta pengar utan att komma med generella regler som samtidigt slår undan begynnande företags möjligheter att utvecklas.

Fru talman! Nu blev det nästan ännu märkligare. Jag begärde replik när ledamoten Akhondi apostroferade mig i talarstolen. Sedan gjorde han det en gång till i debattstolen. Därför blir det ännu märkligare. Men det kan vi lämna därhän.

Jag kan ändå inte låta bli att förundras över det anförande som just hölls. Vi är ju överens. Vi är överens om att det ska vara enkelt att driva företag i Sverige. Vi behöver minska de administrativa bördorna. Vi behöver minska regelbördan. Vi behöver uppskatta företagare i Sverige. Där är vi överens.

Jag har aldrig sagt något annat. Moderaterna har aldrig sagt något annat, oavsett vad ledamoten Akhondi påstår. Det jag sa i mitt anförande var att gängkriminella inte ska kunna driva företag i Sverige. Att säga att gängkriminella inte ska få lov att driva företag är inte att försvåra för företagare att skapa tillväxt. Där är vi överens.

Det är inte att försvåra för seriösa företagare att säga att företagsmålvakter ska kunna straffas i större utsträckning och att vi ska kunna beivra det fusket. Där är vi överens.

Vilka pålagor är det egentligen som ledamoten Akhondi ger uttryck för att jag skulle vilja lägga på företagen? Vi är ju överens. Ändå försöker man lägga ut några dimridåer om att vi moderater inte skulle se företagare som en viktig del av Sverige. De bidrar till svenskt välstånd och är en helt central del av det svenska samhällsbygget.

Fru talman! När man har sista ordet i replikväxlingen får man vara extra försiktig, så att man inte säger något som den andra sidan inte kan bemöta. Därför väger jag mina ord lite extra noga, av hänsyn till min kollega.

Det är bara att titta i betänkandet. Var står Moderaterna i fråga om aktiekapital? Var står Moderaterna i fråga om revision? Var står Moderaterna i fråga om synen på nyföretagandet? Det är där som orden och handlingarna inte riktigt matchar.

Jag har svårt att se att ens Vänsterpartiet skulle få för sig att säga att de vill att kriminella ska driva företag. Det är ingen i den här kammaren som är för att kriminella utnyttjar välfärden, undviker att betala skatt eller fifflar. Jag har svårt att se det. Ledamoten har alltså rätt. Det finns en grundenighet om det basala.

Frågan uppstår och ställs på sin spets när vi ser problem med något specifikt. Tar vi då fram kirurgverktygen? Eller tar vi fram släggan? Principiellt har jag alltid varit för att man med precision adresserar de samhällsutmaningar som vi är satta att lösa. Jag tror inte på att fara fram med släggan och därmed ta med också frön som det vore bättre att låta växa.

Fru talman! Ledamöter! Synen på konkurrenskraft har utvecklats över tid. Gammaldags konkurrenskraft fokuserar enbart på låga kostnader, volymer och produktionseffektivitet och har ett ensidigt fokus på regelförenkling medan modern konkurrenskraft fokuserar på hög kompetens, innovation och att skapa unika värden och förmåga att hantera komplexa globala värdekedjor i en osäker omvärld.

Fru talman! Tidöregeringen har missat unika chanser att stärka Sveriges moderna konkurrenskraft. När lagen om tillbörlig aktsamhet, den som ibland kallas företagslag för mänskliga rättigheter, klimat och miljö, förhandlades i EU menade en grupp svenska företag att Sverige, alltså Tidöregeringen, riskerade att underminera den utveckling som har skett vad gäller att företag ska ta ansvar för klimat och miljö och mänskliga rättigheter.

Företagen skrev ett offentligt brev till näringsminister Ebba Busch. Bakom brevet stod bland annat Ericsson, Ica, Ikea och Volvo Cars. De vädjade till näringsministern att inte lobba för de här drastiska försämringarna. Men, fru talman, näringsministern lyssnade inte. Tidöregeringen nådde framgång med sitt lobbande för drastiska ambitionssänkningar.

Likadant gjorde man med lagen om hållbarhetsrapportering. Tidöregeringen har också lobbat för att skjuta upp lagen, ett så kallat stop the clock, för att kunna göra drastiska försämringar. I EU har ambitionsnivån också rullats tillbaka när det gäller många olika hållbarhetslagar.

Tidöregeringen tar inget ledarskap i EU för klimat och miljö eller för mänskliga rättigheter. Man vattnar ur och försenar såväl i EU som på hemmaplan. Det blir ett race to the bottom.

Förra mandatperioden tog den rödgröna regeringen ledarskap och drev på i EU för en stark lagstiftning för mänskliga rättigheter, klimat och miljö och en stark lagstiftning för hållbarhetsrapportering.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet tycker att Sverige ska ta ledarskapet och driva på i EU och inte acceptera att hållbarhetsambitionerna sänks drastiskt och kallas för regelförenkling. Regelförenkling är okej om man kan bibehålla kvalitet och klimat- och miljökrav. Men här handlar det inte om det. Man kallar det för regelförenkling, men egentligen är det drastiska ambitionssänkningar.

Industrin står för en stor del av Sveriges territoriella växthusgasutsläpp och behöver ställa om till fossilfrihet. Klimatomställningen i Sverige är till nytta för såväl klimatet som svensk konkurrenskraft och svensk ekonomi. Men det behövs långsiktiga spelregler som gör klimatomställningen möjlig och förutsägbar.

Sverige borde därför vara en stark röst i EU och verka för ett EU-regelverk som stärker företags hållbarhetsredovisning och för en företagslag för klimat, miljö och mänskliga rättigheter.

Småföretag behöver såklart stödjas i arbetet med att ställa om, inte genom att man helt och hållet tar bort detta utan genom olika typer av kompetenssatsningar. Sverige har en historia av att jobba på detta sätt, så det är inga konstigheter. Regeringen borde därför ta nödvändiga initiativ för att ge företagen ett sådant kompetensstöd.

Fru talman! Långsiktiga spelregler för klimatomställningen i Sverige och EU kombinerat med kompetensstöd till små företag hade kunnat stärka Sveriges långsiktiga konkurrenskraft, minska klimatutsläppen och minska vår sårbarhet och utsatthet för händelser i omvärlden. Vi lever ju i en orolig tid. Men Tidöregeringen har försuttit denna chans.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 7.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Amanda Palmstierna för anförandet.

Jag ska inte ställa någon fråga om reduktionsplikten, utan jag ska ställa en fråga om hållbarhetsrapporteringen. Miljöpartiet vill ha strängare regler för företag när det gäller hållbarhetsrapportering. Man vill ha en strängare tolkning av EU:s direktiv om hållbarhetsrapportering och due diligence. Miljöpartiet vill att alla företag oavsett storlek ska redovisa sin klimatpåverkan. Man vill utöka och skärpa kraven på hållbarhetsrapporteringen.

I dag befinner vi oss i hyperkonkurrens med Kina och USA. De har ingen respekt för dessa regler, och våra företag kommer inte att kunna konkurrera med internationella aktörer om vi belastar dem med en mängd administrativa bördor.

Hur menar ledamoten att dessa administrativa bördor gynnar företagens konkurrenskraft internationellt gentemot Kina och USA? Det handlar ju om EU mot Kina och USA.

Regionaliseringen har också blivit väldigt påtaglig sedan Donald Trump tog över i Vita huset.

Fru talman! Det var tråkigt att vi inte kunde fortsätta att debattera reduktionsplikten, så vi får helt enkelt prata om de andra hållbarhetslagarna.

När det gäller de små företagen tyckte jag att jag var tydlig i mitt anförande. Här behövs det olika typer av kompetensstöd så att det går att göra detta på ett enkelt vis. Det behövs också nyanser och skalor i regelverket. Vi vill inte ha superhårda krav på de riktigt små företagen, utan här behövs det gummiband i regelverket.

Hur stärker detta stora företags konkurrenskraft? Den frågan hade man kunnat ställa till företagen själva, eller så hade man åtminstone kunnat lyssna på företagen när de vände sig till näringsministern. De ville inte att due diligence-förslaget skulle försämras eftersom de låg långt fram i detta arbete, vilket stärkte deras konkurrenskraft. Om man inte vill lyssna på Miljöpartiet i denna fråga, varför inte lyssna på företagen i stället och höra deras syn på det? Det är sorgligt att Tidöregeringen inte lyssnar på de här proaktiva, tunga och välkända svenska företagen.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Amanda Palmstierna för svaret.

Skillnaden mellan Miljöpartiets syn och Tidösidans syn är att vi inte vill tvinga på företagen omöjliga uppgifter. Vi ger de företag som inte har hunnit komma i kapp andrum och därmed möjlighet att komma i kapp. Annars kommer regelbördan att göra att de går i konkurs.

Så till ett annat område, nämligen kvotering till bolagsstyrelser och mångfaldsrapportering. Den rödgröna regeringen ville tvinga bolagen att kvotera in 40 procent kvinnor i sina styrelser, och man ställde ett ultimatum: Om bolagen inte nådde denna nivå skulle man lagstifta. Man ville detaljstyra vilka personer som skulle sitta i styrelsen, inte bara vad gällde kön utan också vad gällde utbildning och bakgrund.

På vilket sätt signalerar faktorer som en person inte har valt själv, till exempel kön, etnicitet, bakgrund, hudfärg och hårfärg, dennes kompetens och färdigheter att sitta i en styrelse eller vara anställd i ett företag? För mig är meritokrati och personlighet viktigast. Hur styr faktorer som kön, etnicitet med mera en persons lämplighet att sitta i en styrelse eller vara anställd i ett företag?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Farivar för den nya frågan.

När det gäller kvotering är vi nog ändå överens om detta med meritokrati. Miljöpartiet ser strukturella problem, och rapporter och undersökningar visar att trots hög kompetens sitter inte tillräckligt många kvinnor i styrelser. Indirekt kvoteras alltså män med lägre kompetens in. Det vi vill uppnå är alltså riktig meritokrati. Det förekommer diskriminering på grund av kön, ålder och mångfald. Många undersökningar visar detta.

Det allra bästa är om företagen själva kan komma till rätta med detta och jobba strukturellt för att komma bort från diskriminering. Men om vi år efter år ser att det inte fungerar och att kvalificerade kvinnor inte kommer in i styrelser på grund av sitt kön måste något göras. Vi ser att det finns en strukturell diskriminering, och den vill vi komma åt så att det blir verklig meritokrati.