Arbetsmiljö och arbetstid

Fru talman! Vi debatterar nu AU8 Arbetsmiljö och arbetstid. Jag inleder med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Arbetsmiljö och arbetstid är viktiga frågor som påverkar och involverar väldigt många arbetstagare, arbetsgivare och fackliga organisationer. En säker och utvecklande arbetsmiljö är central för en väl fungerande och livskraftig arbetsmarknad och välfärd. En god arbetsmiljö är också viktig för ett tryggare Sverige. Detta gäller för såväl den enskilde som samhället i stort.

Utvecklingen av arbetsmiljön på våra arbetsplatser påverkar såväl tillväxt som sysselsättning, liksom möjligheterna till en god, jämlik och jämställd hälsa. Arbetsmiljön har också stor betydelse för hur länge människor kan, orkar och vill arbeta, vilket är viktigt med tanke på den demografiska utveckling vi nu har i Sverige.

Det finns frågor som vi har följt under många år. Jag ska nu tala om dödsolyckor på våra arbetsplatser. Tyvärr kan vi inte se några förbättringar alls på det här området. Av Arbetsmiljöverkets statistik framgår det att hela 41 dödsolyckor skedde under 2022. Detta är ett stort misslyckande. Till de branscher som är mest olycksdrabbade hör bygg, skogsbruk, jordbruk, transport och tillverkningsindustri.

Ytterligare ett faktum som oroar väsentligt är att arbetsolyckorna ökar. Statistiken visar att antalet anmälda arbetsolyckor, både med och utan frånvaro, ökade under 2021, som är det senaste helåret med fullständig statistik, jämfört med 2020. Det totala antalet ökade från 33 626 år 2020 till 40 328 efterföljande år. Den vanligaste orsaken till arbetsolyckor med frånvaro för män var olyckor orsakade av förlorad kontroll över maskin, verktyg eller transportutrustning. Bland kvinnor var fallolyckor den vanligaste orsaken till frånvaro.

Det tredje som oroar är att även antalet arbetssjukdomar ökar. Under 2021 ökade antalet anmälda arbetssjukdomar med cirka 50 procent jämfört med 2020 till totalt nästan 30 000 anmälningar. Likt tidigare år avsåg majoriteten av antalet anmälningar 2021 kvinnor. I Arbetsmiljöverkets undersökning om arbetsorsakade besvär 2020 uppgav 32 procent av de sysselsatta att de haft besvär till följd av arbetet under den senaste tolvmånadersperioden. Det motsvarar cirka 1,6 miljoner personer och är en ökning jämfört med 2018, då motsvarande andel var 28 procent. Sett till yrke och näringsgren var sysselsatta inom vård och utbildning särskilt utsatta för besvär till följd av arbetet. Bland undersköterskor hade nära varannan, 48 procent, besvär till följd av arbetet.

Den demografiska utvecklingen kräver nu ytterligare 200 000 anställda i vården till 2025. Om rekryteringarna till denna viktiga sektor ska kunna vara möjliga måste arbetsmiljöförhållandena inom sektorn förbättras avsevärt. Moderaterna har via kommittémotioner under många år fört fram att vi vill se ett ökat antal inspektioner, uppföljningar av arbetsmiljöarbetet, möjligheter till sanktioner, förstärkta utbildningsinsatser med mera inom just denna sektor.

Nära tre av tio sysselsatta, 29 procent, hade besvär till följd av andra förhållanden i arbetet än olyckshändelser, vilket var en ökning jämfört med 2018, då motsvarande andel var 25 procent. Den viktigaste orsaken till besvär av andra förhållanden i arbetet än olyckshändelse var för hög arbetsbelastning.

Självklart är de siffrorna alarmerande. Trots utökade satsningar till Arbetsmiljöverket, rättsväsendet, skyddsombuden, företagshälsovård och en ny myndighet, Mynak, stiger andelen arbetssjukdomar, arbetsolyckor och dödsfall. En viktig och central fråga måste vara: Varför sker detta, och hur kan det ske? Vilka åtgärder kan förbättra situationen väsentligt?

Det är centrala och viktiga frågor för politiken, arbetsgivarna och också arbetstagarna och de fackliga organisationerna. Det är också centralt att lyssna till personalen som dagligen befinner sig i dessa sektorer. Detta är också angeläget och behöver förbättras väsentligt. Här finns en stor utvecklingspotential.

I Tidöavtalet finns skrivningar om att arbetsmiljöförbättringar inom vårdsektorn ska genomföras. Inspektioner av Arbetsmiljöverket visar att behovet av inspektionerna är stort. I flertalet fall kan vi se att insatserna resulterat i att 70-80 procent av de besökta verksamheterna fick krav på förbättringsåtgärder.

En inspektionsåtgärd inom äldreomsorgen för några år sedan visade också att 90 procent av de inspekterade enheterna hade arbetsmiljöbrister, och flera var riktigt omfattande.

Företag och andra verksamheter vill göra rätt, men de behöver handledning i detta. Det påpekas vid många av de företagsbesök som jag har utfört. Kunskapsnivån om lagstiftning och relevanta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön är ibland för låg. Här finns också en stor förbättringspotential.

Ännu en utmaning är den alltmer snabbväxande arbetslivskriminaliteten. Denna omnämns i arbetsmiljöstrategin för 2021-2025. I strategin redogörs bland annat för ambitionen att utveckla arbetet mot arbetslivskriminalitet genom fler kontroller och ett förebyggande arbete.

En välfungerande samverkan mellan relevanta myndigheter bedöms vara av stor vikt för att arbetet mot arbetslivskriminalitet ska vara effektivt och ändamålsenligt. Likaså behöver samverkan mellan myndigheter och arbetsmarknadens parter utvecklas.

En viktig del i arbetet är det uppdrag som ett antal myndigheter har fått om myndighetsgemensam kontroll för att motverka fusk. Regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet måste förebyggas.

Fru talman! Arbetsmiljöfrågorna är ständigt aktuella. Det är positivt. Trots ett svårt läge är det bra att vi får ett allt större utrymme för de frågorna i samhällsdebatten.

Jag vill avslutningsvis säga följande. Jag har tagit emot samtal från förtvivlade föräldrar. I de fallen har de varit boende i Jämtland och Västra Götaland. Samtalen har handlat om föräldrar som har förlorat sina söner, bägge dessa i tjugoårsåldern, genom dödsolyckor på arbetsplatsen.

Det är varje förälders värsta mardröm. Föräldrarna har varit tydliga med sina berättelser om vad de anser inte har fungerat inom arbetsmiljöområdet, och det gäller också processerna efter olyckorna.

Arbetet med att förebygga arbetsplatsolyckor, arbetssjukdomar, våld och trakasserier måste därför accelerera. Utvärderingar och statistik är tydliga, och givna insatser räcker uppenbarligen inte till.

Fru talman! Alla som går till jobbet ska kunna komma hem till sina familjer efter arbetsdagen. Allt annat är oacceptabelt. Med de orden avslutar jag mitt anförande.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Saila Quicklund, för ett väldigt bra anförande!

Saila Quicklund talar om besvär, problem och arbetsbelastning på arbetsplatser. Den allra vanligaste orsaken till att kvinnor blir sjuka på jobbet är hög arbetsbelastning och stress. Därför måste vi se till att de organisatoriska och sociala faktorerna på arbetsplatserna hanteras med samma allvar och samma tyngd som de fysiska. Så är det inte i dag.

Jag vet att Moderaterna tidigare har lyft fram frågan om stärkta möjligheter till sanktioner när det kommer till just föreskrifterna. Nu är utredningen som Socialdemokraterna tillsatte klar om utökad möjlighet till sanktionsavgifter för det systematiska arbetsmiljöarbetet och också det sociala och organisatoriska.

Jag är övertygad om att motivationen hos arbetsgivaren att göra de insatser som krävs ökar med risk för sanktioner. Nu är utredningen klar. Det finns förslag som regeringen kan ta vidare som kommer att göra det möjligt att kräva sanktioner även för andra risker i arbetsmiljön än de fysiska.

Jag vill kort och gott fråga Saila Quicklund: Vad tycker egentligen Moderaterna? Ser man fortfarande att arbetsgivare måste ta ett större ansvar för den psykosociala arbetsmiljön? Menar Moderaterna att vi bör införa sanktioner för brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön?

Fru talman! Tack, Johanna Haraldsson! Jag uppskattar verkligen att vi får en chans att utbyta erfarenheter och ställningstaganden i en replik.

Jag är klart oroad över arbetsmiljöförhållandena. Det måste ändå anses som ett stort misslyckande när den förra regeringen under åtta år hanterade de här frågorna och vi ser att dödsolyckorna stiger och inte minst att arbetssjukdomarna för kvinnor inom offentlig sektor och även arbetsplatsolyckorna stiger.

Det har funnits medel att tilldela till detta med syfte att förbättra situationen, men det har inte hänt. Det är därför bra att vi kan ha ett utbyte om de här frågorna just nu.

Självklart tycker jag, Moderaterna och regeringen att vi ska gå vidare med möjligheter till sanktioner. Det var alliansregeringen som under sin tid införde sanktionsmöjligheten där man gick ifrån andra straffrättsliga åtgärder. Det ligger helt i Moderaternas linje.

Jag är väl medveten om att utredningen har som ett förslag att Arbetsmiljöverket ska kunna skriva ut sanktionsavgifter. Det är inte en fråga som det finns någon konfliktyta om.

Fru talman! Jag blir oerhört glad att höra att Moderaterna står fast vid sin uppfattning och att regeringen nu kommer att gå fram med förslaget. Frågan blir då: När kan vi förvänta oss att regeringen levererar förslaget?

Jag måste också bemöta en del av de påståenden som Saila Quicklund lyfte fram när det kommer till medel för att komma åt arbetsmiljöproblemen. Det gäller särskilt i välfärden men också medel till Arbetsmiljöverket för utökade kontroller.

Här har den socialdemokratiska regeringen steg för steg byggt upp Arbetsmiljöverkets inspektionskapacitet under sin tid i regeringsställning. Den har också sett till att skjuta till mer resurser till välfärden där vi har de stora utmaningarna med just hög arbetsbelastning.

När Moderaterna och regeringen nu hade chansen att med sin första budget se till att skjuta till mer medel till Arbetsmiljöverket och välfärden för att över huvud taget upprätthålla samma nivå i välfärden som vi hade före 2023 lät man bli och prioriterade i stället skattesänkningar för dem som tjänar allra mest.

Fru talman! Regeringen har tillfört 12 miljarder till kommunerna och regionerna, också i syfte att förbättra arbetsmiljöförhållandena. Det står även i Tidöavtalet, som jag nämnde i mitt anförande.

Offensiva insatser kommer att göras. Som jag också nämnde står vi inför stora demografiska utmaningar, och det kräver åtgärder. Man ska rekrytera 200 000 personer till vård- och omsorgssektorn, och då krävs arbetsmiljöförbättringar.

Jag delar mycket av den förra regeringens åsikter om vad som kan förbättra åtgärderna. Däremot måste jag ändå nämna att det finns enorma skillnader i effektivitet när det gäller Arbetsmiljöverkets inspektioner. År 2013 utfördes 31 000 inspektioner med 555 inspektörer anställda. År 2018 var det 639 inspektörer. Det var alltså 84 personer fler, men bara 27 000 inspektioner gjordes.

När det gäller medel till Arbetsmiljöverket har vi exakt samma summa, så där är det ingen skillnad. Däremot tror jag att vi måste titta på effektiviteten och skillnaden mellan de här åren. Vad kan vi läsa ut av det? Det är en stor och viktig fråga som vi måste tackla.

Mer medel ger inte alltid resultat. Nu har vi samma summa till Arbetsmiljöverket. Men det har däremot varit Moderaternas ståndpunkt att göra en genomlysning, att se över effektiviseringen och så vidare. Vi har resultat sedan tidigare som visar att vi har jobbat med mindre medel, färre personer och fler inspektioner. Det är viktigt.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 11 i betänkandet.

Arbetsmiljöarbetet är livsviktigt. Ingen ska avlida på eller till följd av sitt arbete. Både det regionala och lokala arbetsmiljöarbetet måste fungera, och fler ska ges möjlighet att delta i arbetet. För att säkerställa genomförandet av det lokala arbetsmiljöarbetet måste antalet lokala skyddsombud öka kraftigt. Vi har i dag ett underskott på lokala skyddsombud med många, många tusen.

I dagens modell har politiskt styrda fackförbund företrädesrätt till att utse lokala skyddsombud. Dessvärre innebär det, fru talman, att ett stort antal löntagare utestängs från rollen som skyddsombud, då partiboken är betydligt viktigare än kunskap och engagemang.

Vi har ett exempel från Halmstad för en månad sedan. En ung kille, Daniel Widin, hade varit skyddsombud i flera år med fullt stöd från sin arbetsplats. Men han fick ett ultimatum från sitt fackförbund, IF Metall: Du får lämna dina uppdrag som skyddsombud och facklig förtroendeman. Hans enda brott var att han blev invald i kommunfullmäktige i Halmstad. Det var den enda motivering han fick.

Vi sverigedemokrater vänder oss emot den här politiseringen av arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljöarbetet är avgörande för löntagarnas trygghet och hälsa, och detta arbete måste bedrivas så effektivt som möjligt. Den som är lämplig och har intresse för och kunskap om arbetsmiljöarbetet ska kunna bli skyddsombud, oavsett vilket politiskt parti man representerar. Makten att utse företrädare ska ligga hos arbetsplatsens anställda, utan inskränkningar. Detsamma ska gälla när arbetstagarrepresentanter utses till skyddskommittéer.

Fru talman! Framför allt Socialdemokraterna påstår att man står upp för och värnar den svenska modellen, samtidigt som man medvetet försvagar den ena parten genom att använda fackförbunden som ett verktyg för att diskriminera personer med fel partibok och hindra dem från att engagera sig i arbetsmiljöarbetet.

Det är en kontraproduktiv politik som på sikt bidrar till att försvaga vår svenska arbetsmarknadsmodell, som baseras på att vi har engagerade medlemmar och att vi har jämbördiga parter på arbetsmarknaden. Men den bidrar också till att stänga ute tusentals löntagare från chansen att bli en del av arbetet för en bättre arbetsmiljö.

Fru talman! Detta är ett cyniskt arbetssätt, som på sikt kommer att vara väldigt skadligt för Sverige. Det gör mig orolig för framtiden, för Sveriges arbetsmarknadsmodell hotas dels från Bryssel - det kan vi läsa om varenda vecka - dels inifrån, nationellt, av rent partipolitiska skäl. Det är väldigt oroväckande.

Uppdrag och engagemang kopplade till arbetsmiljön ska inte styras av färgen på partibok, utan alla måste få engagera sig om vi ska kunna leva upp till de krav vi politiker ställer på och de visioner vi har för det framtida arbetsmiljöarbetet.

Fru talman! När vi står här och diskuterar arbetsmiljöproblem måste man även nämna de så kallade ofrivilliga delade turerna inom framför allt äldreomsorgen.

Sverigedemokraterna anser att det är viktigt att värna arbetstagares rätt till balans mellan arbete och privatliv. Personal inom vård och omsorg önskar i allmänhet sammanhängande arbetspass, och det är viktigt att personalen har större inflytande över sina arbetstider.

Delade turer är problematiska på många sätt, och de är inte sällan en bidragande orsak till stress och sämre mående med sjukskrivning som följd. Det är olyckligt att man inte ser de behov av åtgärder som finns för att komma till rätta med problemen på området.

Vanligast är problemet i socialdemokratiskt styrda kommuner, som oftast brottas med stora budgetunderskott av olika anledningar. Då använder man nedskärningar inom skola, vård och omsorg som en ren budgetregulator samtidigt som man stänger dörren för privata alternativ, som ofta fungerar som ett bra komplement till den kommunala verksamheten. Detta är en viktig fråga som behöver lyftas betydligt högre på den politiska dagordningen.

Fru talman! Jag ska avsluta med att lyfta en fråga som jag och Sverigedemokraterna har drivit i denna kammare i flera år. Tyvärr har vi aldrig fått gehör för den, vilket kan tyckas märkligt då det är en fråga som socialdemokraterna har drivit i flera valrörelser. Det är ett löfte man gav till LO som tack för en del av det ekonomiska biståndet men även en fråga som är väldigt aktuell i dag när det gäller de problem vi har med arbetsmiljöskador. Vi diskuterade ju sanktionsavgifter med mera tidigare.

Socialdemokraterna väljer helt enkelt att rösta nej till sitt eget förslag om utökade preskriptionstider för arbetsmiljöbrott, och den enda anledningen är att SD driver frågan. Man struntar helt i väljarna. Och detta, fru talman, är en fråga som ligger utanför Tidöavtalet. Här hade Socialdemokraterna alltså kunnat få en majoritet, men den chansen tar man tyvärr inte.

Alla vet att vid utredningar av arbetsmiljöbrott involveras flera myndigheter - Arbetsmiljöverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Utredningstiden är ofta lång, och det saknas ofta resurser. Ofta är flera företag inblandade, och många av dem är utstationerade och har redan hunnit lämna landet när utredningen startar.

Sverigedemokraterna menar att det utifrån den samlade bilden av problematiken i dessa utredningar finns goda skäl för att utöka preskriptionstiden. Vi beklagar att varken regeringen eller Socialdemokraterna i dagsläget vill förlänga preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott av normalgraden från två till fyra år och för grova arbetsmiljöbrott från fem till tio år.

Det är en ganska enkel åtgärd, som hade gett myndigheterna mer tid och gett fler en chans till upprättelse. Allting handlar inte om högre sanktionsavgifter; det handlar också om att ge myndigheterna tid för att kunna utreda brotten. Det är något som man verkligen behöver.

Fru talman! Jag tänkte tala om arbetslivkriminalitet. Det är ett växande problem på svensk arbetsmarknad, och då menar jag den kriminella verksamhet där oseriösa företag skaffar sig konkurrensfördelar genom svartjobb, illegal arbetskraft, skenanställningar, människohandel och inte sällan helt undermålig arbetsmiljö.

Något som göder arbetslivskriminaliteten är det alltför generösa regelverk kring arbetskraftsinvandring som Sverige har haft de senaste 15 åren och som i huvudsak är en rest av alliansregeringens visioner om en helt avreglerad arbetsmarknad.

Vi socialdemokrater har sedan länge påpekat vikten av att skärpa regelverket och skydda svensk arbetsmarknad och löntagare mot lönedumpning och villkorsdumpning genom införande av arbetsmarknadsprövning.

Tidigare har Sverigedemokraterna haft en liknande uppfattning, men nu tycks något ha hänt. Trots att Sverigedemokraterna i dag är regeringsunderlagets största parti händer ingenting. Från att tidigare ha utmålat arbetsmarknadsprövning som en av de viktigaste åtgärderna för att få ordning och reda på arbetskraftsinvandringen har Sverigedemokraterna sedan valet varit väldigt tysta i frågan.

Kan det vara så att det där med att företräda löntagarnas intressen och stoppa löne- och villkorsdumpning faktiskt inte var så viktigt längre när makten hägrade? Eller varför har man annars övergett idén om arbetsmarknadsprövning?

Fru talman! Tack, Johanna Haraldsson, för att du lyfter ett väldigt viktigt ämne!

Jag ska börja med att rätta Johanna Haraldsson. Socialdemokraterna har inte drivit denna fråga alls. Den började man driva när man hade hängt av Miljöpartiet i regeringsunderlaget. Tidigare var det Miljöpartiet som dikterade villkoren för Socialdemokraterna.

Jag vet det, för precis som Johanna Haraldsson har jag varit med i ganska många valrörelser. Socialdemokraterna har gått till val - 2014, 2018 och 2022 - på att vi ska ha en hård arbetskraftsinvandringspolitik och en arbetsmarknadsprövning, men i förhandlingarna med Miljöpartiet har man kommit ut med svansen mellan benen. Det har inte blivit någonting.

Jag håller med i mycket av din kritik. Hade jag själv fått bestämma hade jag gärna velat ha en statlig arbetsmarknadsprövning. Det är inget konstigt med det. Det gäller Sverigedemokraterna också. Men vi förhandlade med regeringspartierna, och vi kom fram till en lösning. Vi fick inte igenom allt, men vi fick igenom betydligt mer än vad Socialdemokraterna fått igenom på de åtta år då man låtit Miljöpartiet diktera villkoren i denna fråga.

Det ska bli väldigt intressant att se hur man ska få ihop det framöver med sitt regeringsalternativ, som består av Centerpartiet, Vänstern och Miljöpartiet. Centerpartiet och Miljöpartiet vill bedriva den mest liberala arbetskraftsinvandringspolitiken av samtliga partier i denna kammare, så det blir intressant att se hur ni ska få ihop den ekvationen om ni skulle komma till makten.

Fru talman! Nu är det ju Sverigedemokraterna som har makten i sin hand och faktiskt kan göra förändringar. Sverigedemokraterna är det största partiet i regeringssamarbetet, och det verkar som att detta inte var så viktigt när man väl förhandlade med de andra partierna.

Jag kan också konstatera att arbetskraftsinvandringen till Sverige fortsätter att öka, trots Sverigedemokraternas och regeringspartiernas snack om olika paradigmskiften. Det gäller även till lågkvalificerade yrken. Det var ju här arbetsmarknadsprövningen skulle göra stor skillnad.

Man kan absolut stå här i riksdagens talarstol och anklaga andra partier, men att stå för sin egen politik verkar vara svårare än vad Sverigedemokraterna kanske trodde. Att man i frågan även är på kollisionskurs med näringslivet kanske inte gör det hela så mycket enklare.

Jag vill ändå fråga: Om Sverigedemokraterna står på svenska löntagares sida, vilket ni ofta säger er göra, varför har ni då inte drivit igenom den arbetsmarknadsprövning som ni tidigare talat så varmt för?

Man kan inte heller låta bli att undra om SD ändrade sig, precis som de ändrade sig om vinster i välfärden, när näringslivet hade köpt Sverigedemokraternas principer.

Fru talman! Jag skulle kunna vara väldigt elak här. Jag vet inte om Johanna Haraldsson minns det, men Sverigedemokraterna lade ett skarpt förslag om en statlig arbetsmarknadsprövning på bordet här i Sveriges riksdag. Vi kunde ha fått majoritet för det i kammaren, men ni röstade nej. Detta var året innan valet, innan vi gick in i regeringsförhandlingar. Vi kunde ha fått igenom detta i kammaren. Förslaget låg på bordet. Ni röstade aktivt nej till förslaget.

Sedan står ni här och utmålar Sverigedemokraterna som några som sviker svenska löntagare. Vi har fått igenom betydligt mer på sex månader än vad ni mäktade med på åtta år. Att ni driver frågan nu beror enbart på att ni försöker få tillbaka väljare från Sverigedemokraterna. Men att originalet är mer trovärdigt i de här frågorna ser vi.

Fru talman! I detta betänkande hanterar vi cirka 80 yrkanden från allmänna motionstiden som berör arbetsmiljö och arbetstid, vilket visar att det finns ett stort engagemang för dessa viktiga frågor i riksdagen. Samtidigt visar betänkandet att regeringen redan arbetar med dessa frågor samt att det pågår ett stort antal utredningar som kommer att komma till riksdagen vartefter de blir klara. Jag yrkar därför avslag på alla dessa yrkanden och bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Med detta hade jag i princip kunnat avsluta mitt inlägg, men jag vill ändå passa på att redogöra för hur vi som kristdemokrater ser på dessa frågor.

För oss är det viktigt att vi håller fast vid den svenska modellen, då det är parterna som har huvudansvaret för alla de frågor som berör arbetsmiljö och arbetstider. Flera motionärer lyfter fram den psykiska ohälsan samt att det bör vara möjligt att införa sanktionsavgift när enskilda arbetsgivare misslyckas med att förebygga psykisk ohälsa.

Den tidigare regeringen tillsatte en utredning som bland annat tittade på dessa frågor. Utredningen Steg framåt, med arbetsmiljön i fokus överlämnades till regeringen i augusti 2022. Betänkandet har därefter remitterats, och förslagen bereds nu i Regeringskansliet. Vi kommer således att få möjlighet att återkomma till dessa frågor när ärendet återkommer till riksdagen. Det är dock viktigt att slå fast att det redan i dag är arbetsgivaren som är skyldig att se till att ha en god fysisk och psykisk arbetsmiljö för sina anställda.

Målet om god arbetsmiljö kommer alltid att handla om att vi tillsammans med arbetsgivarnas och arbetstagarnas parter, företagen och den offentliga sektorn ständigt arbetar för att förbättra arbetsmiljön. Detta är ett arbete som aldrig någonsin kommer att bli färdigt utan som är ett ständigt pågående arbete där nya förbättringar sker över tid.

Vi har uppmärksammat detta i Tidöavtalet, och för att staten ska kunna ta sitt ansvar har vi avsatt ytterligare 50 miljoner kronor till Arbetsmiljöverket samt 10 miljoner kronor till Myndigheten för arbetsmiljökunskap.

Fru talman! Ett par motioner handlar om arbetsmiljöbrott. Som kristdemokrat anser jag att det är viktigt att man ständigt arbetar för att minska kriminaliteten i samhället, oavsett vilken typ av brott vi pratar om. Att motverka överträdelser av arbetsmiljölagstiftningen bör ske genom både förebyggande åtgärder och straffrättsliga ingripanden.

Det är därför glädjande att Arbetsmiljöverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten har förbättrat sitt samarbete, vilket resulterat i att fler brott har upptäckts och lett till lagföring. År 2017 beslutades om 52 lagföringar för personligt ansvar och företagsbot. År 2021 var motsvarande siffra 114. Detta är en positiv utveckling som är resultatet av lagändringar på området, och det är en utveckling som jag hoppas kommer att fortsätta. Regeringens historiskt stora satsningar på rättsväsendet med ytterligare 5 miljarder kronor under den kommande treårsperioden kommer att ge effekt även på det här området. Det är satsningar som Kristdemokraterna har varit pådrivande för.

Fru talman! Föregående regering genomförde en del utredningar samt förändringar som syftade till att myndigheterna skulle utöka sin samverkan för att komma åt arbetslivskriminalitet. Man upprättade även regionala centrum i syfte att förbättra detta arbete, vilket var bra.

I Tidöavtalet konstaterar vi att myndigheterna måste kunna dela information med brottsbekämpande myndigheter när det behövs för att bekämpa brott, bidragsfusk, felaktig bokföring och arbetslivskriminalitet. Det är glädjande att det finns en så stor samsyn om att arbetslivskriminalitet ska bekämpas. Dessa brott hotar inte bara de anställda utan snedvrider även konkurrensen. Seriösa företag får svårare att bedriva verksamhet när de konkurrerar med kriminella företag. Vi riskerar också att förlora skatteintäkter som kan användas till andra viktiga områden i samhället.

Fru talman! Betänkandet behandlar även våld och hot i arbetslivet. Tyvärr ser vi att det finns flera yrkesgrupper som på olika sätt utsätts för våld eller hot om våld. Som kristdemokrat tycker jag därför att det är bra att Tidöavtalet lyfter fram och pekar på det våld som blåljuspersonal drabbas av.

Vid sidan av detta vill jag även passa på att nämna socialsekreterare, lärare, handelsanställda, restaurangpersonal och dem som jobbar inom transportsektorn. Utöver dessa finns det givetvis fler grupper som jag antagligen har missat. Det är dock viktigt att vi fortsätter att se över hur vi kan öka säkerheten i arbetslivet, samtidigt som vi är tydliga med att detta i första hand är ett ansvar som åligger arbetsgivarna.

Fru talman! I betänkandet behandlas även motioner som rör arbetskläder och företagshälsovård. Även det är viktiga frågor som motionärerna lyfter upp. Men då vi i Sverige har valt att ha en arbetsmarknadsmodell där stora delar av ansvaret ligger på parterna konstaterar jag att även det i första hand är frågor där arbetsgivarna tillsammans med de fackliga parterna måste hitta lokala lösningar.

Fru talman! Svensk arbetsmarknad befinner sig ständigt i förändring. En gång i tiden gick vi från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Senare har det handlat om att gå in i ett kunskaps- och tjänstesamhälle, och i dag ser vi att vi får helt nya arbetsmarknader med gigarbeten och distansarbeten.

Vår arbetsmarknadsmodell har vuxit fram under dessa förändringar. Den har tjänat oss väl, vilket vi bland annat kan se genom en ständigt förbättrad arbetsmarknad avseende arbetsplatsernas utformning, löneutveckling, arbetstider, personlig utveckling och förhållandevis få konflikter på arbetsmarknaden.

Samtidigt tvingar varje förändring oss att fundera över vem som ansvarar för vad. Är det arbetsmarknadens parter som ska hantera en ny situation, eller behövs det stöd i form av nya lagar? Ofta har vi löst det genom samverkan där vi över tid löser de utmaningar som finns när nya arbeten och anställnings- samt företagsformer växer fram. Det kommer att ske även denna gång. Men det är viktigt att vi i politiken följer utvecklingen, så att vi tillsammans med arbetsmarknadens parter kan se om allvarliga problem uppstår.

Fru talman! Vi debatterar viktiga frågor som rör arbetsmiljö och arbetstid. Men jag vill vidga perspektivet. Ofta talar vi på den borgerliga sidan om arbetslinjen, vilket givetvis är bra. Men livet är större än bara jobb. Jag noterar att vi i detta betänkande försöker lösa väldigt många problem via arbetsgivarna. Det kan vara klokt när det handlar om frågor som arbetsgivarna kan påverka, men det finns ibland frågor som är större och mer komplexa.

Låt mig hämta ett exempel från skolans värld. Oavsett vad det är för problem i samhället tenderar vi politiker att peka på skolan. Den ska vara lösningen på problemen. Det gör att många lärare i dag säger att uppdraget som lärare är omöjligt att genomföra, då man har fått så många andra uppdrag via både staten och kommunerna.

På samma sätt tenderar vi att peka på arbetsgivarna oavsett vad problemet är. Ett exempel är att om någon skadar sig på fritiden när man spelar tennis är det arbetsgivaren som får bära sjuklönekostnaden. Om någon går igenom en livskris, vilket kan leda till tillfällig psykisk ohälsa, är det arbetsgivaren som får bära ansvaret. Arbetsgivarna har ansvar för att ta fram en åtgärdsplan för den anställde, även om problemet inte är arbetsplatsrelaterat.

Detta gör att många småföretagare tvekar att anställa fler medarbetare och att det blir svårare att vara företagare samt arbetsgivare. Det är också ett mycket ineffektivt sätt att möta människors behov i olika livssituationer.

Fru talman! Som kristdemokrat hoppas jag att vi alla lite till mans kan stanna upp och fundera över hur vi skapar ett samhälle och en vardag, inte bara ett arbetsliv, som gör att livspusslet går ihop.

Slutligen konstaterar jag att jag blev lite förvånad över ledamoten Johanna Haraldssons inlägg. Socialdemokratin har trots allt varit den största parten i diverse olika block under åtta år. Ändå har man inte genomfört det man för ett litet ögonblick sedan hävdade i talarstolen att man önskar genomföra. Det förvånar mig, fru talman.

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten!

Kristdemokraterna vill gärna ge sken av att man står upp för välfärden. När ledamoten i sitt anförande talar om arbetsmiljön tror jag inte att många inom välfärden känner att man står upp för deras arbetsmiljö. Det är inte konstigt. Känslan är att man säger en sak men gör något annat. Skattesänkningar för höginkomsttagare väger tyngre än mer resurser till välfärden.

Det känns förmodligen tungt för Kristdemokraterna att komma ut och träffa välfärdshjältarna och att behöva stå där och förklara hur arbetsmiljön ska bli bättre för hälso- och sjukvårdens personal när välfärden står inför ett stålbad.

Inför det stålbadet är det extra viktigt att se till att de resurser som avsätts till välfärden också får gå dit och inte till fusk. Vi ser med oro på att den organiserade brottsligheten inom välfärden riskerar att urholka tilliten till och legitimiteten hos den allmänna välfärden.

Min fråga till ledamoten är hur han ser att vi ska förbättra arbetsmiljön för medarbetare inom hälso- och sjukvården.

Fru talman! Låt mig börja med det sista. Jag delar ledamotens oro avseende den organiserade kriminaliteten. Jag ägnade en stor del av mitt anförande åt just det, av det enkla skälet att den organiserade kriminaliteten som framför allt arbetar gentemot välfärdssektorn plockar pengar som vi skulle behöva just för att skapa en trygg välfärd. I den delen tror jag att vi är helt överens.

Avseende skattesänkningar befinner vi oss i dag i en situation med hög inflation. Svenska kronan försvagas också gentemot andra valutor. Det gröper ur arbetstagarnas plånböcker på ett mycket hårdare sätt än alla tänker på. Om någon av oss här i kammaren skulle gå till val på att säga att man tänker sänka någons lön med 10-15 procent hade vi antagligen inte blivit valda. Men det är vad som sker just nu.

Trots att de fackliga parterna fick ett bra avtal är det fortfarande ett avtal som innebär att plånboken gröps ur för de flesta arbetstagare. Det parerar regeringen bland annat med de skattesänkningar vi gör för arbetstagare. Om man tittar på hur skattesänkningarna görs ser man att de framför allt når dem med lägst inkomster. Det är jag som kristdemokrat tacksam för. Vi måste värna dem som är anställda och deras köpkraft om vi ska ha en god ekonomi över tid.

Fru talman! Den sista frågeställningen gällde resurser till välfärden. Det är ett faktum att vi kristdemokrater återkommande har tillfört mer resurser till välfärden än socialdemokratin har gjort. Förra mandatperioden gjorde vi till och med en uppgörelse med Vänsterpartiet - alla var kanske inte medvetna om att det kunde ske - just för att tillföra mer pengar till välfärden.

Fru talman! Jag skäms alltså inte alls när jag är ute - tvärtom. Jag är stolt över att vi försöker värna välfärden i alla lägen, även under lågkonjunktur med hög inflation.

Fru talman! Tack för svaret, ledamoten, även om jag känner mig ganska säker på att det inte kommer att göra särskilt många inom hälso och sjukvården trygga när det gäller att deras arbetsmiljö ska bli bättre.

Ledamoten säger att man har tillfört mer medel till det offentliga. Ändå såg vi i budgeten i höstas att vi hade velat skjuta till ännu mer. Det fanns ett behov av 20 miljarder enligt SKR. Det regeringen lyckades skjuta till var inte i närheten.

I en av våra reservationer pekar vi på vikten av att trycka tillbaka arbetslivskriminaliteten inom välfärden. Arbetslivskriminalitet har letat sig in även i välfärden. I till exempel boken Hemtjänstmaffian har vi kunnat läsa hur kommuner luras på miljonbelopp. De som får betala det yttersta priset är såväl brukare som arbetstagare.

Skattepengar ska helt enkelt inte gå till kriminella. Det borde alla kunna hålla med om. Den organiserade brottsligheten utvecklar ständigt nya sätt att komma runt lagar och avtal. Då behöver det mötas med nya metoder och arbetssätt. Det pekar vi på i vår reservation. Men vi får tyvärr inte stöd av Kristdemokraterna för det.

Hur ser ledamoten att vi ska komma åt arbetslivskriminaliteten inom speciellt välfärden?

Fru talman! Jag tror att det absolut viktigaste är det jag redogjorde för i talarstolen: samverkan mellan olika myndigheter.

Mycket av den kriminalitet som sker uppfattas vid en första anblick som laglig. Men när man börjar gräva i det upptäcker man att det finns en systematik som leder till det som egentligen är stöld ur det gemensammas kassa.

Jag har själv lyssnat på en person som var aktiv som jurist i en av de största bedrägeriskandalerna i Södertälje. Det handlade om hur man jobbade med anhöriga till barn med funktionsnedsättningar och hur man jobbade systematiskt med såväl hyresåterbetalningar som falska löner och i det fallet även arbetskraftsinvandring på felaktiga premisser.

Det enda sättet att komma åt den typen av kriminalitet är att agera samfällt. Därför är jag väldigt glad för att även socialdemokratin åtminstone i riksdagen - det verkar inte vara så i alla kommuner - är beredd att stå upp mot den här typen av välfärdskriminalitet. Jag är också väldigt glad, som jag sa i mitt anförande, för att vi avsätter ytterligare pengar till just de rättsvårdande myndigheterna, för det är genom samverkan och mer resurser vi kan komma åt den typ av kriminalitet som tyvärr finns i en del av Välfärdssverige.

Sedan vill jag ännu en gång säga att det är extremt viktigt att regeringen sänker skatterna för dem som sliter ute i välfärden. Det är inte rimligt att människor får sin lön försvagad. Jag är djupt bekymrad över vänstersidans nonchalans över arbetstagarnas löneutveckling.

Fru talman! Vi spenderar stor del av vår vakna tid på jobbet. Över 5 miljoner människor i Sverige ställer varje dag klockan för att inte missa sitt arbetspass på lagret, äldreboendet, kontoret eller bygget. Alla jobbar de för att försörja sig själva och sin familj samtidigt som de bidrar till att samhället faktiskt fungerar. Alla som arbetar, oavsett yrke, förtjänar en trygg och hälsosam miljö på jobbet. Ingen ska behöva gå till jobbet med risken att skada sig, bli sjuk eller dödas.

Målet för arbetsmiljöpolitiken, som alla här i kammaren har ställt sig bakom, är en arbetsmiljö som förebygger ohälsa och olycksfall, motverkar att människor utestängs från arbetet, tar hänsyn till människors olika förutsättningar och bidrar till utvecklingen av både individer och verksamhet. Då krävs ett tydligt regelverk som sätter upp ramarna för hur arbetsplatserna ska kunna åstadkomma detta, men det krävs också att man hela tiden följer förändringarna på arbetsmarknaden och anpassar reglerna. Det var en tydlig ambition från den socialdemokratiska regeringen när den senaste arbetsmiljöstrategin, En god arbetsmiljö för framtiden, togs fram.

Den utökade användningen av digitala verktyg, robotar och AI kan många gånger skapa en bättre fysisk arbetsmiljö samtidigt som de kan medföra nya risker. Ett exempel är plattformsarbete, där nya sätt att organisera arbetet har inneburit att företag inte tar ansvar för dem som arbetar för deras räkning. Det har resulterat i att en stor grupp människor arbetar hårt varje dag men inte alls har samma rättigheter som andra löntagare - inte ens när det kommer till något så grundläggande som en god arbetsmiljö.

Även i dessa branscher skulle man kunna förebygga risker och olyckor, men det kräver ju att någon tar det ansvaret. Det var bland annat därför den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning om utvidgat rådighetsansvar. Att genomföra den utredningens förslag är ett steg på vägen mot att förbättra arbetssituationen för alla dem som dagligen sliter som exempelvis cykelbud.

När arbetsmiljölagen trädde i kraft, fru talman, var de fysiska riskerna i fokus. Med tanke på hur arbetsmarknaden såg ut var det viktigt för att förebygga sjukdom och olyckor, men arbetslivet har förändrats sedan dess. De fysiska riskerna finns kvar, men andra risker har fått större betydelse.

I branscher där många kvinnor arbetar är det brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön som skapar ohälsa och sjukdom. Välfärdssektorn sticker ut när det kommer till sjukskrivningar på grund av stress. När Arbetsmiljöverket gjorde en riktad inspektionsinsats i äldreomsorgen, som Saila Quicklund sa tidigare här i debatten, visade den att 90 procent av de besökta arbetsplatserna hade brister och då främst i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Vi vill ju att kvinnor och män ska ha samma rätt till god arbetsmiljö och att arbetsmiljöreglerna ska ge samma skydd oavsett var du jobbar någonstans, och så är det - på papperet. När det kommer till uppföljning och möjligheter till sanktioner är det inte så.

Arbetsmiljöverket kan utdöma sanktionsavgift för fysiska brister i arbetsmiljön, men inte för psykosociala eller andra brister. Nu har vi hört att regeringen kommer att gå fram med förslag om sanktioner för brister i det sociala och organisatoriska arbetsmiljöarbetet, men utredningen föreslog fler områden som det skulle ges möjlighet att utdöma sanktionsavgifter för. Vi får helt enkelt vänta och se vad det är regeringen faktiskt kommer med. Jag är övertygad om att det här är ett väldigt bra sätt att förbättra arbetsmiljön för alla på svensk arbetsmarknad, men kanske främst för kvinnor.

Fru talman! Hot och våld är vanligt förekommande på väldigt många arbetsplatser runt om i Sverige. Det är inte på något sätt acceptabelt. Precis som när det gäller andra risker i arbetsmiljön har arbetsgivaren ansvar för att organisera arbetet och förebygga risker för hot och våld så långt det är möjligt.

Regeringen behöver snarast ta initiativ för att ratificera ILO:s konvention 190 om våld och trakasserier i arbetslivet. Det finns inga hinder för Sverige att gå vidare med det, och det skulle sända en tydlig signal att regeringen och riksdagen inte accepterar att hot och våld är vardag på alltför många arbetsplatser. Tillsammans med utökad möjlighet för Arbetsmiljöverket att utdöma sanktionsavgifter i fler sammanhang skulle en ratificering kunna stärka det förebyggande arbetet mot hot, våld och trakasserier.

Fru talman! Det finns stora hälsoskillnader i Sverige. Ojämlikheten är stor. Det kanske mest talande i statistiken är att medellivslängden bland lågutbildade kvinnor sjunker. Ett hållbart arbetsliv kan motverka den utvecklingen, men trots det har tillgången till företagshälsovård sjunkit över tid, särskilt för arbetare och kvinnor, samtidigt som verkligheten visar att behoven är stora. På detta område finns också förslag för att stärka tillgången till företagshälsovård i det förebyggande arbetet. Även här väntar vi på att regeringen ska ta de initiativ som krävs för att stärka tillgången till företagshälsovård.

Inför den här debatten, fru talman, pratade jag med ett mångårigt skyddsombud om vad hon tyckte var viktigt. Hon pratade om faran med ensamarbete och var någonstans i prioriteringen hon upplevde att arbetsmiljön fanns hos arbetsgivarna. Hon pratade också om en sak som fastnade lite mer hos mig. Hon sa ungefär så här: "Det finns en attityd att om man jobbar inom arbetaryrken får man räkna med lite skrubbsår. Det är lite som att man får skylla sig själv och att man borde acceptera att det inte är helt säkert att jobba som industriarbetare, lagerarbetare eller undersköterska. Det är som att det inte går att förebygga risker eller att vi kommit så långt det är möjligt i skyddet av folk som jobbar."

Det där är en farlig attityd. Ingen ska behöva räkna med vare sig stora eller små skrubbsår på jobbet. Arbetet med att skydda folk på arbetet tar aldrig slut - eller för att säga det på ett annat sätt: Arbetsmiljöarbetet ska bedrivas förebyggande, i samverkan och vara systematiskt på arbetsplatserna. Det ska vara en naturlig del av arbetslivet.

För att säkra att anställda har något att säga till om i arbetsmiljöfrågor har man rätt att utse skyddsombud som ska jobba pådrivande och som språkrör för alla på arbetsplatsen. Skyddsombuden spelar en avgörande roll för ett fungerande skyddsarbete. Att skyddsombuden är utsedda av facket gör dem starkare. De är mer skyddade både genom lag och genom det stöd som en facklig organisation kan ge i en rättsprocess eller om skyddsombudet pressas på annat sätt.

De regionala skyddsombuden, fru talman, jobbar för förbättrat skydd för arbetstagare på arbetsplatser där man ännu inte utsett ett eget skyddsombud. De spelar stor roll för arbetsmiljöarbetet, inte minst på mindre arbetsplatser. De över 1 500 regionala skyddsombuden har gemensamt en bred kompetens och erfarenhet som skulle vara omöjlig att ersätta.

Vi socialdemokrater vill ge de regionala skyddsombuden tillträdesrätt till fler arbetsplatser än i dag för att stärka skyddsarbetet i en tid när fler arbetsplatser är små och anställningarna i större utsträckning är osäkra. De regionala skyddsombuden kan även spela en viktig roll i arbetet mot arbetslivskriminalitet, något som min partikamrat Jim Svensk Larm kommer att prata mer om i sitt anförande.

Avslutningsvis, fru talman, är det många arbetsgivare som tar sitt ansvar på allra största allvar och som tillsammans med de anställda och deras skyddsombud gör allt de kan för att skapa en god arbetsmiljö och förebygga skador och ohälsa. Men jag menar att det är uppenbart att vi också har alltför många arbetsgivare som inte gör tillräckligt. Detta visar all den statistik som Saila Quicklund nämnde i sitt anförande.

Vi socialdemokrater menar att man behöver bli ännu bättre på att förebygga skada och ohälsa och att det ska vara kännbart för den som inte följer reglerna.

Det statsråd som har ansvar för arbetsmiljöpolitiken har vid ett flertal tillfällen sagt att man fortsätter att arbeta i linje med den socialdemokratiska regeringens arbetsmiljöstrategi. Det är bra.

Den socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig ett antal färdigremitterade förslag som alla är i linje med arbetsmiljöstrategin, bland annat den utökade möjligheten till sanktionsavgifter, en förstärkning av lagen om företagshälsovård, ett förslag om utökat rådighetsansvar, utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud och en ratificering av ILO:s konvention om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet.

Nu väntar vi och människor på våra arbetsplatser på att regeringen ska ta de initiativ som behövs för att stärka arbetsmiljöarbetet på svenska arbetsplatser.

Fru talman! Jag skulle vilja avsluta med att säga att vi socialdemokrater givetvis står bakom alla våra reservationer men att vi yrkar bifall endast till reservation nummer 13.

(Applåder)

Fru talman! I mitt anförande tog jag upp statistiken över bland annat dödsfall och arbetsplatsolyckor. Under 2020 inträffade 41 stycken. Arbetssjukdomarna ökar med 50 procent, arbetsolyckorna ökar väsentligt och arbetslivskriminaliteten ökar också.

Den S-ledda regeringen hade ansvaret för arbetsmiljöpolitiken i hela åtta år. Jag undrar om Johanna Haraldsson kan beskriva vad som är Socialdemokraternas analys utifrån den statistik som jag nyss föredrog. Finns det lärdomar som den förra S-regeringen har dragit utifrån detta? Jag pratar alltså om dödsfall, arbetssjukdomar och arbetsolyckor. Hur resonerade Socialdemokraterna?

Fru talman! Tack, Saila Quicklund, för frågorna!

Vi kom till makten efter alliansregeringen 2014. Det första alliansregeringen gjorde på arbetsmiljöområdet efter att man hade tillträtt var att kapa resurserna till Arbetsmiljöverket, som fick säga upp inspektörer, vilket minskade inspektionerna på svensk arbetsmarknad.

Man lade också ned Arbetslivsinstitutet, en världsledande institution som jobbade med forskning och bevakning av arbetsmiljöarbete och utveckling av det men också med samordning av utbildning för till exempel företagshälsovårdens personal.

Utifrån detta har vi under den socialdemokratiska regeringsperioden fattat beslut om två arbetsmiljöstrategier för att samla och samordna arbetet med att förbättra arbetsmiljön på svensk arbetsmarknad. Vi har inrättat ett kansli för hållbart arbetsliv. Vi har räknat upp resurserna till Arbetsmiljöverket. Vi har sett till att en ny myndighet har inrättats - Myndigheten för arbetsmiljökunskap - som ska följa arbetsmiljöforskningen och sprida den.

Jag skulle vilja säga att vi steg för steg har försökt att åter förstärka de insatser som en regering kan göra kopplat till arbetsmiljöarbetet. Jag menar inte att vi har kommit ända fram, men vi har steg för steg byggt upp ett bättre arbetsmiljöarbete från statens sida.

Fru talman! Det är nästan provocerande att man efter åtta år i regeringsställning fortfarande skyller på alliansregeringen. Det går inte att komma ifrån att vi fortfarande har 41 dödsfall, att arbetssjukdomarna ökar med 50 procent och att arbetsolyckorna ökar. Detta kan inte skyllas på en alliansregering efter åtta år.

Johanna Haraldsson nämnde nollvisionen och arbetsmiljöstrategin. Min fråga är: Är ledamoten nöjd med dessa insatser? Jag måste också komma tillbaka till frågan: Vilka analyser har regeringen gjort och vilka lärdomar har regeringen dragit efter det som vi ändå måste kalla för ett misslyckande inom arbetsmiljöpolitiken?

Johanna Haraldsson uttryckte också att man väntar på att kunna införa sanktionsavgifter och att man också vill se förbättringar inom företagshälsovården. Varför införde inte den S-styrda regeringen dessa insatser under sina åtta år? Vi har nu suttit i regeringsställning några månader, och man förväntar sig redan resultat från vår regering i så pass viktiga frågor. Jag förstår att de är viktiga; vi håller med om det. Det finns ingen skillnad i åsikten att det är viktiga saker.

Jag måste fortfarande få svar på vad som är analysen efter det som vi ändå måste kalla den misslyckade arbetsmiljöpolitiken från den förra Sregeringen.

Fru talman! Tack, Saila Quicklund, för ditt engagemang i arbetsmiljöfrågorna! Det har jag också.

Jag menar inte att vi kan vara nöjda med att människor fortfarande blir sjuka på jobbet och att sjuktalen ökar, inte minst inom välfärden, på grund av ett pressat sätt att arbeta på minutscheman och det ena med det andra som gör att människor inte håller sig friska på jobbet utan faktiskt blir sjuka av det. Detta kan vi absolut inte vara nöjda med.

Jag undrar vad det är för effektiva åtgärder som den socialdemokratiska regeringen inte har infört men som den moderatledda regeringen nu kommer att införa. Att vi inte införde de saker varav jag räknade upp ett antal beror ju på att de precis var utredda och färdiga och lagom för den nya regeringen att ta initiativ till att införa. Vi brukar faktiskt utreda och förbereda de lagförslag som vi sedan fattar beslut om och debatterar här i kammaren.

Jag är övertygad om, också när jag lyssnar på Moderaternas företrädare här, att det finns hopp om att vi kan fortsätta att samarbeta i arbetsmiljöfrågorna, inte minst eftersom regeringen och regeringsföreträdare säger att man ska fortsätta att följa den arbetsmiljöstrategi som den socialdemokratiska regeringen införde.

Som sagt är det bara för oss att vänta och se och försöka trycka på så att vi får fler åtgärder och inte minst mer resurser till välfärden så att välfärdsarbetarna kan få en ännu bättre arbetsmiljö.

(Applåder)

Fru talman! Jag blir faktiskt lite provocerad när man efter åtta års regeringsinnehav kritiserar alliansregeringen. Det känns som att man då tappar det egna ansvaret. Jag blir också lite provocerad av att man efter att inte ha gjort särdeles mycket under de åtta åren förväntar sig att en ny regering ska göra desto mer på sex sju månader.

Låt mig konstatera hur det ser ut just nu. Vi har ett läge där personal lämnar skolan, äldreomsorgen och vården. Vi har en situation där personal, ofta kvinnor, får förslitningsskador, vilket gör att de lämnar arbetslivet i ett tidigare skede än andra. Detta påverkar deras pensioner och möjlighet till välfärd över tid. Vi har en situation här och nu där arbetstagarnas ekonomi försämras på grund av inflation, valutaförändringar och höga räntor.

Då kommer jag till mina frågor. Vad gör S för att förbättra den enskildes ekonomi? Vad gör S för att i den offentliga sektorn ta ett större ansvar för personalen så att personalen får en arbetsgivare som man vill jobba hos, där man stannar kvar och kan stanna kvar? Och med tanke på de demografiska förändringarna undrar jag vad S gör för att underlätta för kommuner, regioner och företag att anställa personal.

Vi står inför en gigantisk personalkris, och den kommer att påverka arbetsmiljön. Finns inte personal på plats kommer någon att tvingas göra mer jobb än vad man orkar med, och då blir det förslitningsskador.

Visa lite mer ödmjukhet över vad som har skett under de egna åtta åren! Jag är nyfiken på svaren på mina frågor.

Fru talman! Jag tackar för alla frågor.

För att vi ska få en tillräckligt bra arbetsmiljö inom välfärden behöver vi fler anställda inom välfärden. Jag kommer nu att säga en mängd självklarheter: Vi behöver resurser till välfärden, och vi behöver utbilda fler som kan ta jobben i välfärden.

Därför måste jag ta upp en fråga som kanske inte i första hand hör till det här betänkandet eller till den här debatten. Regeringen har avslutat något som är viktigt för kompetensförsörjningen inom vården, nämligen Äldreomsorgslyftet. Det beklagar jag.

Jag har lyft upp vad alliansregeringen gjorde och vad vi sedan har gjort. Jag har beskrivit vad utgångspunkten var när vi tillträdde, och vi har från en låg nivå byggt på arbetsmiljöarbetet med regler, tagit initiativ till en mängd utredningar och tillfört resurser till välfärden och Arbetsmiljöverket för att öka mängden inspektioner. Arbetsmiljön blir inte bättre av inspektioner, men jag är övertygad om att arbetsgivare är mer benägna att uppfylla kraven i arbetsmiljölagen och de olika föreskrifterna om de vet att det finns en risk för sanktioner och kritik från en inspektör.

Fru talman! Jag delar till fullo uppfattningen att resurser är avgörande för hur en verksamhet fungerar, och därför tillför regeringen resurser.

Det är samma sak att det behövs fler utbildningsplatser. I det grundläggande systemet har mer resurser tillförts, även om de tillfälliga covidpengarna inte har förlängts. Jag kan personligen ha synpunkter på detta utifrån det uppdrag jag har i kammaren, men vi försöker göra båda sakerna.

Vid studiebesök träffar man många. Låt oss titta på psykiatrin: Regionerna avsätter pengar, men det finns ingen att anställa. I kommunerna är det fråga om barnskötare och vårdbiträden. Det är inte dåliga jobb, men ändå jobb där de anställda inte har behövt läsa på universitetet. Men kommunerna hittar ingen att anställa.

Det var därför jag ställde den viktiga frågan som rör arbetskraftsinvandring. Frågan väcktes i debatten. Vad gör då Tidöpartierna? Vi gör ett antal saker. Bland annat vill vi parera de fruktansvärda övergrepp som har skett genom att ställa krav på att höja lönenivån. Men vi vill också göra undantag inom jordbruk och inom de sektorer där det finns en tydlig brist på arbetskraft. Och vi vill underlätta för dem som studerar.

Allt detta har vi på olika sätt presenterat, givetvis via utredningar. Det ska bli spännande att se vilket resultat de landar i. Vi försöker möta ett problem som finns här och nu med resurser, utbildning och att rätt människor ska ha möjlighet att komma hit och bidra till vår välfärd. I dag finns en arbetskraftsbrist.

Jag har varit i Kiruna. Där finns 1 400 jobb som inte kan tillsättas, och det är ett problem.

Fru talman! Jag kan inte annat än att hålla med om att kompetensbristen är ett stort problem. Då är det ytterst problematiskt att regeringen inte satsar tillräckligt. Den socialdemokratiska oppositionen lade fram förslag om högre anslag till välfärden, utbildningssektorn och arbetsmarknadssektorn.

Det är lätt att ta i, men man måste också leverera det man säger sig vilja leverera.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Haraldsson för ett engagerat anförande. Det råder inte någon som helst brist på engagemang för frågorna hos ledamoten.

Jag inser att min replik kommer att påminna om Jacobssons replik, och de kommer säkert att tangera varandra.

Under förra mandatperioden var jag ordförande i styrelsen vid Skånes universitetssjukhus. Det allra tuffaste var kompetensbristen. Vi verkar vara överens om att samverkan för att få en bra arbetsmiljö är den viktigaste funktionen, men jag hör också ledamoten och andra i salen lyfta fram att sanktioner och viten är viktiga. Jag ställer därför en ärlig fråga: På vilket sätt gynnar sanktioner och viten de arbetsgivare som söker med ljus och lykta efter medarbetare för att få en vettig arbetsmiljö?

Fru talman! Jag måste säga att jag inte riktigt förstår frågan. Men jag kan ändå säga varför jag tycker att det är viktigt att vi har fler sanktioner.

Jag blir lite orolig när jag hör att Liberalernas och Moderaternas företrädare inte verkar vara helt överens i frågan om utökade möjligheter till sanktionsavgifter. Jag har tidigare i dag i kammaren sagt att jag är övertygad om att motivationen att faktiskt följa föreskrifterna ökar hos en arbetsgivare som står under hotet att få sanktionsavgifter utdömda.

Jag tror att både offentliga och privata arbetsgivare kommer att titta på de föreskrifter som kan beläggas med sanktionsavgifter, och föreskrifterna kommer att få större vikt. Den organisatoriska och sociala arbetsmiljön kommer att få större tyngd och prioritet bland våra arbetsgivare. Om den organisatoriska och psykosociala arbetsmiljön prioriteras och man har ett bättre förebyggande arbete är jag övertygad om att arbetsmiljön på de arbetsplatserna kommer att bli bättre och gynna rekryteringen av nya anställda.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag kan lugna ledamoten med att jag inte har något emot att förändra och förstärka möjligheterna till sanktioner och vitesförelägganden. Jag är ändå nyfiken på retoriken om att pengar kan åtgärda problemen.

Det är dina och mina kollegor som sitter i regionala nämnder och jobbar stenhårt för att få in personal så att antalet vårdplatser kan utökas, Johanna Haraldsson. Det är bara genom samverkan med skyddsombud och fackliga företrädare som vi kan nå fram. Att utdöma viten på några miljoner i en regionbudget på flera miljarder ger fel fokus. Det tar bort fokus från samverkan. Jag har svårt att se att inte mina kollegor i regioner och kommuner, precis som dina kollegor, gör allt de kan för att komma till rätta med frågan.

Jag är nyfiken på om det finns andra möjligheter. Kan man tillsammans se andra möjligheter än att öka en sanktionsavgift med några miljoner på en budgetomslutning på flera miljarder? Det påverkar i princip inte behovet. Färre i personalen måste fortfarande vårda de sjuka, som inte slutar anlända till akuten.

Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att säga att den som följer reglerna inte riskerar sanktioner. Det är väl det enklaste svaret.

Det är också så att de sanktioner vi diskuterat i dag, kopplade till föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete och socialorganisatorisk arbetsmiljö, är de föreskrifter som i störst utsträckning påverkar arbetsbelastning, kränkande särbehandling och sådant som är vanligare bland kvinnor och i välfärdsyrken. De sanktionerna finns inte i dag, så det är inte utökade sanktioner utan nya sanktioner som man skulle kunna utdöma om man tycker att bristerna är så pass stora när Arbetsmiljöverket granskar.

Jag är övertygad om att samverkan är nyckeln i arbetsmiljöarbetet, precis som ledamoten säger här. Men jag är också övertygad om att välfärden behöver fler anställda för att kunna åstadkomma en bättre arbetsmiljö, precis som jag sa i mitt förra replikskifte, och då behöver den här kammaren se till att fatta beslut om högre anslag till välfärden i nästa budget.

Fru talman! "Vet du vem jag är? Jag kan få folk att försvinna." Orden är en ung mans, och han säger dem till en fritidsledare som gått till sitt jobb för att göra det viktiga arbetet med ungdomar i Hammarkullen i Göteborg.

Jag och många med mig har lyssnat på dokumentären Den tystade staden från Kaliber, och det är lätt att tänka sig in i hur man som medarbetare känner sig i den situationen. Dokumentären ger många perspektiv på utanförskap, brottslighet och narkotika. Men jag vill uppehålla mig vid arbetsmiljön för offentligt anställda på bibliotek, fritidsgårdar och akutmottagningar.

När ungdomsgäng står utanför, triggade av en prideflagga, och hotar att skära halsen av alla homosexuella är det lätt att förstå att det är tungt att gå till jobbet. Var femte offentliganställd har upplevt hot mot sin arbetsplats de senaste två åren. Ett hårdare klimat där rasism, sexism och hbtqi-hat har blivit vardag gör det ännu svårare att rekrytera medarbetare.

Kaliber visade med all tydlighet att det krävs att olika instanser samarbetar med varandra för att skapa trygga arbetsmiljöer för arbetstagare. Ett systematiskt arbetsmiljöarbete är arbetsgivarens ansvar, men för goda resultat krävs samverkan med arbetstagarna.

Låt mig vara glasklar: Liberalerna kommer inte att vika en tum när ligister eller våldsverkare skapar otrygghet och rädsla på bibliotek, fritidsgårdar och akutmottagningar. Det ska vara trygga miljöer för alla som besöker dem och alla som arbetar där.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppdrag att överväga olika lagändringar för att minska offentliganställdas utsatthet för våld och hot. Uppdraget ska redovisas senast den 1 augusti 2023, och jag ser med tillförsikt fram emot de skarpa lagförslag jag hoppas att vi får ta del av därefter.

Hot om våld i arbetslivet är inte sällan förknippat med arbetslivskriminalitet. Arbetslivskriminaliteten utnyttjar människor, slår undan förutsättningar för seriösa företag och fuskar till sig skattepengar som behövs till vår gemensamma välfärd.

Det är bra att det har bildats ett a-krimcenter, ett regionalt center där myndigheter arbetar tillsammans mot arbetslivskriminalitet. Vi måste bekämpa kriminaliteten i samverkan mellan myndigheter, polis, Skatteverket och Arbetsmiljöverket men också mellan kommunala och regionala företrädare.

Det är glädjande att regeringen har tydliga mål för att få bukt med arbetslivskriminaliten, och jag ser fram emot de förändringar som nu bereds i Regeringskansliet. I det arbetet belyses även fusk med konkurser och lönegaranti. Det är bra, för fusk med offentligt stöd måste bekämpas för att bevara legitimiteten i systemen.

Fru talman! Under pandemin var jag aktiv som ordförande på Skånes universitetssjukhus. Vi klarade pandemin som de flesta andra stora sjukhus, varken bättre eller sämre, men en sak är säker: Det var tack vare samarbetet med de lokala skyddsombuden på plats som vi lyckades rädda liv. Medarbetarna fick hitta nya arbetssätt och skapa egna säkerhetsrutiner i stunden, och dagliga avstämningar mellan arbetsgivare och skyddsombuden var en förutsättning.

Att det är arbetstagare som deltar i det dagliga arbetet på en arbetsplats som ska företräda sina kollegor känns självklart, och den modellen behöver utvecklas. De regionala skyddsombuden har en viktig roll i att uppmärksamma arbetsmiljörisker på arbetsplatser som saknar ett organiserat lokalt skyddsarbete. Men de regionala skyddsombudens betydelse för arbetsmiljön måste utvärderas, och jag tycker att de borde vara oberoende från fackförbunden och i stället verka på uppdrag av Arbetsmiljöverket.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag satt och lyssnade noga efter hur ledamoten skulle beskriva arbetet med arbetslivskriminaliteten.

Arbetslivskriminaliteten är ett fenomen som är utbrett i stora delar av samhället. Att motverka den med befintliga strategier är viktigt, men minst lika viktigt är det att utveckla strategierna för att möta nya problem. Är det något vi vet är det ju att de kriminella, även inom denna del, ständigt utvecklar och hittar nya sätt att komma runt regler och lagar. I den här frågan blir konsekvenserna stora för såväl arbetstagaren som samhället i stort.

Ledamoten nämnde - lite väl hastigt, tyckte jag - problemen som orsakar arbetslivskriminaliteten. Jag skulle vilja att ledamoten utvecklar sitt partis tankar om hur man arbetat med den frågan fram till i dag men även hur de avser att utveckla arbetet framåt.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jag tänker att vi i Liberalerna har varit väldigt tydliga med hur vi vill gå vidare i arbetet. Det handlar om att stoppa oseriösa företag. Det handlar om att vara på tårna och hitta problematik i nystartade företag men även i befintliga som har funnits länge. Vi måste ha en samverkan mellan olika myndigheter - det kan handla om polis, brandtillsyn och Skatteverket - och bli mycket effektivare när vi hittar problem. Vi måste också ha en rättsapparat som tar vid och dömer.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

I ledamotens anförande hörde jag för första gången en liberal riksdagsledamot prata i Sveriges riksdag om hur vi ska komma till rätta med arbetslivskriminaliteten. Det är ett ämne som liberaler inte är vana att vare sig debattera eller motionera om.

Faktum är att när jag söker i riksdagens databas får jag inte en enda träff på en liberal ledamot i Sveriges riksdag som ens nämnt arbetslivskriminalitet i ett inlägg här i riksdagen. När jag kollar på Liberalernas egen hemsida för att se vad de skriver om arbetslivskriminalitet där får jag heller ingen träff. Faktum är att Liberalerna hittills inte i en enda motion har nämnt arbetslivskriminalitet. Det oroar mig.

Det är först nu, efter valet, när vi socialdemokrater börjar ställa frågor och sätta press på de liberala statsråden som man börjar få träffar i riksdagens databas på vad liberala företrädare tänker och tycker i det här ämnet.

Med tanke på deras bristande intresse och engagemang i dessa viktiga frågor måste jag fråga ledamoten hur Liberalerna vill att vi ska arbeta för att komma åt arbetslivskriminaliteten. Eller är det så att vi har ett parti som innehar ansvariga statsrådsportföljer men inte har en egen tanke om hur vi ska komma åt det här samhällsproblemet?

Även om det är ett sent uppvaknande från Liberalernas sida kan vi glädjas över att den strategi som vi socialdemokrater antagit inte kommer att kastas i papperskorgen av de liberala statsråden.

Fru talman! Hur mina företrädare har diskuterat arbetslivskriminalitet har jag faktiskt ingen som helst aning om. Men det gläder mig att du är så intresserad av vår politik att du har sökt igenom databaser med motioner, Jim Svensk Larm.

Vad jag däremot vet är att vi har ett statsråd som är väldigt tydlig med att man inte bara ska fortsätta med de framlagda arbetsplaner som ni, naturligtvis förtjänstfullt, har varit med om att arbeta fram utan också ska fortsätta utveckla och förbättra de åtgärder som inletts. Detta kräver också större kunskap och ett bättre rättssystem när man sedan visar att oegentligheter har förekommit.

Jag känner mig fullt trygg med att Liberalerna kommer att driva dessa frågor vidare på ett konkret och bra sätt.

Fru talman! Jag tycker att det perspektiv som ledamoten lyfte vad gäller arbetsmiljö är otroligt intressant. Hennes ingång var Hammarkullen. Jag är från Hammarkullen och bor där. Jag håller med om att det är problematiskt att unga människor följer destruktiva machonormer som har sin grund i patriarkatet och att de utsätter personal. Jag delar uppfattningen att detta är ett problem. Jag är från Hammarkullen och förminskar inte dessa människors upplevelse, men jag tror inte heller att detta är representativt för Hammarkullen. Jag tycker dock att det är otroligt intressant att se så mycket hopp hos unga människor och att det går att påverka dem åt rätt håll.

Jag förstår dock faktiskt inte ledamoten över huvud taget. Liberalerna samarbetar med SD, som i flera kommuner vill avskaffa pride och förbjuda regnbågsflaggan.

Fru talman! Ytterligare ett stort problem när det gäller arbetsmiljön är diskriminering och sexuella trakasserier. Liberalerna delar säng med ett parti som vill avskaffa diskrimineringslagen, som faktiskt utgör ett skydd för människor på arbetsplatser.

Hur ser du på dessa frågor, ledamoten? Tycker du inte själv att det är hyckleri att du står här och pekar ut ungdomar trots att du samarbetar med SD, som har mycket råare åsikter och faktiskt också har politisk makt att göra livet surt för många människor i vårt samhälle?

Fru talman! Då var vi där igen: Vi diskuterar vilka samarbetspartner vi har i stället för vilken politik vi driver. Jag nämnde Hammarkullen framför allt för att det var aktuellt i den dokumentär som har sänts i Kaliber i P1 och fått väldigt stor uppmärksamhet. Det kunde ha handlat om en annan stadsdel och en annan stad.

Jag och mitt parti kommer inte att förändra vår syn på vikten av pride. Det finns absolut mängder av kommunala politiker som jag tycker hamnar i helt fel slutsatser. När det gäller prideflaggan är en del av dem sverigedemokrater, och när det gäller andra saker har en del av dem andra partibeteckningar.

Vi i Liberalerna har valt att sätta oss i en regering som stöds av ett fjärde parti för att vi ska få ett regeringsunderlag och kunna göra de nödvändiga förändringar som krävs för att både stödja och få till en förändring på många ställen, bland annat gällande machokultur.

Fru talman! Jag delar som sagt ledamotens bild att machokulturen är ett problem. Detta behöver vi jobba med.

Men jag har väldigt svårt att ta dig seriöst över huvud taget. Ni samarbetar med Sverigedemokraterna, som vill förbjuda pride och prideflaggor, tycker att dragqueens som läser böcker för barn är problematiska och vill avskaffa diskrimineringslagen, som skyddar många människor med utländsk bakgrund men även kvinnor som blir utsatta på sina arbetsplatser. Att ni inte kritiserar detta men kritiserar unga killar i Hammarkullen talar för sig självt.

Fru talman! Jag kritiserar att man inte står upp för mångfald. Jag kritiserar att man har synpunkter på vem som läser böcker på våra bibliotek. Jag kan inte se att mitt parti, för att vi har ett regeringsstöd från ett parti vars uppfattning i dessa frågor vi inte delar, på något sätt skulle medverka till att förbjuda mångfald eller prideflaggor eller, för den delen, till att vi tappar fokus på de förändringar vi framgent måste göra när det gäller ungdomars attityder.

Fru talman! Nu ska vi debattera arbetsmiljö och arbetstid, och det finns väldigt mycket att säga om detta.

Jag ska börja med att säga att för att arbetsgivaren ska kunna leva upp till arbetsmiljölagens krav på bland annat ett förebyggande och systematiskt arbetsmiljöarbete på en arbetsplats behöver arbetsgivaren ha väldigt goda kunskaper om arbetsmiljön. Som det är nu har väldigt många arbetsgivare bra kunskaper, men tyvärr saknar alldeles för många grundläggande kunskaper. För att möta problemet med bristande arbetsmiljökunskap vill jag lyfta ett förslag från Arbetsmiljöverket, nämligen att arbetsmiljöarbete ska integreras i yrkesutbildningar och praktik på gymnasiet.

Jag noterar i likhet med utskottet att regeringens nollvision när det gäller dödsolyckor har utvidgats till att ingen ska behöva dö till följd av sitt arbete. Detta är verkligen välkommet, men till skillnad från utskottet ser jag ett stort behov av en ytterligare åtgärd för att ta reda på varför människor dör på sitt jobb, nämligen att tillsätta en statlig kriskommission som tar ett helhetsgrepp kring dödsolyckor i arbetslivet och sedan kan föreslå konkreta åtgärder för att vända utvecklingen. I en sådan kommission bör företrädare för fack, arbetsgivare och berörda myndigheter ingå.

Jag tycker också att det är hög tid att överväga att införa ett striktare arbetsmiljöansvar för den som ytterst tjänar pengar på det arbete som utförs. Det är i dag väldigt lätt för en byggherre, en generalentreprenör eller ett storföretag att slippa ta ansvar för underentreprenörer och andra företag på en arbetsplats. Regeringen bör återkomma med ett förslag om att förtydliga arbetsmiljöansvaret så att det tydligt framgår att den arbetsgivare som har huvudansvar för en arbetsplats också har ansvar för arbetsmiljön för samtliga arbetstagare som jobbar där, oavsett vilken arbetsgivare de har.

Fru talman! På den svenska arbetsmarknaden förekommer en utbredd arbetslivskriminalitet. Oseriösa företag dumpar löner och bryter systematiskt mot lagar och regler i syfte att skaffa sig konkurrensfördelar.

Arbetslivskriminaliteten påverkar arbetstagare, företag och i förlängningen hela samhället. Arbetstagare utnyttjas och tvingas arbeta för låga löner och till usla villkor, vilket även pressar löner och villkor för övriga löntagare i dessa utsatta branscher. Företag som följer lagar, avtal och regler konkurreras ut av oseriösa aktörer. Vidare går samhället miste om miljardbelopp i form av uteblivna skatter och avgifter. Jag anser att den pågående utvecklingen är systemhotande. Den måste verkligen stoppas.

Fru talman! Det är viktigt att komma ihåg att arbetslivskriminaliteten inte har vuxit fram ur ett vakuum. Den har odlats fram genom politiska beslut som har banat väg för den utbredda arbetslivskriminalitet som präglar stora delar av arbetsmarknaden i dag. Socialdemokraternas oförmåga och högerns ovilja att skärpa lagar, regler och rutiner har över tid förvärrat situationen. Jag beklagar att utskottet trots påståenden om att frågan tas på allvar inte ser det behov som finns av att skyndsamt vidta åtgärder för att sätta stopp för arbetslivskriminaliteten på den svenska arbetsmarknaden.

Fru talman! I betänkandet har Vänsterpartiet 13 fantastiska reservationer. Det är lockande att prata om dem alla, men jag ska försöka att begränsa mig till att bara ta upp en reservation till.

Arbetarrörelsens kamp för en kortare arbetsdag började redan i slutet av 1800-talet. Kravet då var åtta timmars arbete, åtta timmars frihet och åtta timmars vila. Under 1900-talet förkortades den lagstadgade veckoarbetstiden stegvis till 40 timmar. Sedan 1973, mina damer och herrar, har ingenting hänt. Vi har haft 40 timmars arbetsvecka sedan 1973.

I dag står frågan inte högt upp på dagordningen på samma sätt som tidigare, fast den breda allmänheten pratar ganska mycket om arbetstidsförkortning. Förklaringarna är alltid många. Globaliseringen har ökat konkurrenstrycket på den svenska ekonomin i allmänhet och på tillverkningsindustrin i synnerhet. För att klara den internationella konkurrensen går det inte att sänka arbetstiden, är ett av budskapen. Samtidigt är internationell konkurrens i sig inget nytt, och såväl arbetstid som produktivitet är i ständig förändring under påverkan från olika tendenser på nationell och global nivå. Mycket talar för att vi nu står inför en helt ny våg av automatisering och robotisering som höjer produktiviteten inom många områden och innebär att vissa arbeten försvinner.

Därutöver är kapitalägarnas och kapitalförvaltarnas maktposition i dag starkare än på mycket länge. Fackföreningsrörelsen har försvagats, och krav på ökad flexibilitet från arbetsköparnas perspektiv, som fler arbetade timmar och stärkt konkurrenskraft genom pressade löner och arbetsvillkor, har dominerat. Debatten har främst handlat om hur vi ska få fler att arbeta mer och längre, men man saknar ofta ett klass- och könsperspektiv. Det är stora skillnader mellan olika gruppers reella möjligheter att jobba långt upp i åren eller att arbeta så många timmar som man egentligen skulle önska på den reguljära arbetsmarknaden.

Borgerlighetens recept för att komma till rätta med den ökade stressen i arbetslivet har inriktats på livsstilslösningar för dem med mer resurser genom införandet av skattereduktioner för hushållsnära tjänster. De fackliga organisationerna, som tidigare har varit drivande i arbetstidsförkortningsfrågan, har länge pressats till försvarskamp och i den grad det har varit möjligt med offensiva krav i stället prioriterat löneökningar, extra semesterdagar, rätt till heltid och fasta anställningar i avtalsrörelserna.

Vänsterpartiet vill ha ett mänskligt och rättvist samhälle där människor har reella möjligheter att utvecklas och leva berikande liv. Vi vill ha en hållbar arbetsmarknad där människor orkar jobba till pensionsåldern utan att slitas ut i förtid. Vi vill ha bättre förutsättningar för par att leva jämställt. Kortare arbetstid - det vill säga en generell arbetstidsförkortning - vore ett avgörande steg i en sådan progressiv och frihetsvidgande utveckling.

Vänsterpartiet har, som enda riksdagsparti, drivit frågan om en generell arbetstidsförkortning under lång tid. Äntligen är vi nu inte ensamma i vår kamp. I juni 2022 beslutade nämligen Kommunals kongress att förbundet ska verka för 30 timmars arbetsvecka, i lag eller kollektivavtal, utan att detta ska påverka löneutvecklingen. Vänsterpartiet välkomnar detta och förutsätter att Kommunal kommer att vara en pådrivande kraft för en generell arbetstidsförkortning.

Fru talman! Jag lovar att jag snart ska runda av.

Förutsättningarna för en generell arbetstidsförkortning är i flera avseenden goda. Produktiviteten har fördubblats i Sverige sedan 1970-talet. Samtidigt har löneandelen av det samlade produktionsresultatet sjunkit. Det ekonomiska utrymmet för en arbetstidsförkortning med bibehållen lönenivå är alltså betydande i ekonomin som helhet. Hur detta kan tas till vara och komma till stånd i praktiken skiljer sig dock åt mellan olika branscher. Det kan bero både på tillgången på relevant arbetskraft och på förhandlingssituationen gentemot arbetsköparsidan. På sikt är det dock nödvändigt att arbetstidsförkortning får genomslag i den lagstadgade normalarbetstiden för att det inte ska uppstå för stora klyftor mellan olika grupper på arbetsmarknaden i detta avseende.

Arbetslivet präglas i dag av ökad intensitet, stress och högt tempo. Detta leder i sin tur till ohälsa, stressrelaterade sjukdomar och sjukskrivningar. Den ojämställda fördelningen av det obetalda hemarbetet mellan kvinnor och män kvarstår, liksom det faktum att fler kvinnor än män jobbar deltid.

Utöver detta kräver också jordens ekologiska bärkraft ett något annorlunda konsumtionsmönster med lägre förbrukning av icke-förnybara resurser. En generell arbetstidsförkortning skulle bidra till att minska ohälsan, öka jämställdheten, minska klyftorna på arbetsmarknaden och bidra till en mer hållbar utveckling.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 23.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmiljö och arbetstid

Fru talman! Det är en underdrift att säga att samhället konstant förändras. Det går många gånger fort. Utvecklingen går framåt. Med detta förändras våra sätt att leva och också våra sätt att arbeta. Utveckling är många gånger något positivt men inte utan utmaningar.

Arbetsmiljön på svenska arbetsplatser kan och behöver bli bättre. Vi tycker att det viktigt att man mår bra, både på jobbet och av jobbet. Därför behövs en bra arbetsmiljö.

Det är inte formen för arbetet eller arbetsplatsens storlek som ska avgöra nivån på arbetsmiljöarbetet, utan alla som arbetar har rätt till en god arbetsmiljö. Samtidigt är det viktigt att inse att olika arbetsgivare har olika förutsättningar. Mindre företag har ofta större utmaningar när det gäller att få till stånd alla delar av ett förebyggande arbetsmiljöarbete.

Till skillnad från riksdagens andra partier menar Centerpartiet att det behövs specifika satsningar på bättre förutsättningar för alla arbetsgivare att bedriva ett bättre förebyggande arbetsmiljöarbete. I satsningarna behöver ett speciellt fokus läggas på små och mindre företag, eftersom de många gånger har begränsade resurser. Satsningarna kan innebära kunskapsspridning, rådgivning eller bättre verktyg för att underlätta systematiskt arbetsmiljöarbete.

Dessutom är det av största vikt att förenkla regelverket, vilket kan innebära att vissa krav på arbetsmiljöområdet inte ska gälla lika för stora som små företag utan anpassas för att på bästa sätt säkra bra arbetsmiljöresultat.

Fru talman! Det är bara att konstatera att det ur många aspekter finns ett före och ett efter pandemin.

Pandemin har fört med sig att fler har prövat att arbeta hemifrån i större omfattning. Ökningen av distansarbetet har visat på vissa utmaningar, bland annat att en del personer riskerar att bli socialt isolerade. Distansarbetet har dock också fört med sig många fördelar, såsom minskade behov av transporter och mindre tid som går åt till att arbetspendla. Oavsett vad man tycker kan vi nog konstatera att distansarbete är här för att stanna.

Distansarbetet har också lett till att livspusslet har underlättats för många och att barnen fått större tillgång till sina föräldrar. När stad och land på ett bättre sätt har bundits samman har vi också sett minskade kostnader för kontor och en breddad rekryteringsbas för arbetsgivare, inte minst på landsbygden, inom såväl offentlig som privat verksamhet.

Utvecklingen av förutsättningarna för distansarbete ligger i tiden, som en del i utvecklingen av digitaliseringen. Genom bättre förutsättningar för distansarbete är det möjligt att ta ytterligare steg mot en mer flexibel arbetssituation för fler arbetstagare och fler arbetsgivare. Det går på så vis att skapa bättre förutsättningar för boende på annan ort och att få hela Sverige att växa. Det är därför viktigt att regelverket på arbetsmiljöområdet och Arbetsmiljöverkets råd och stöd följer med i tiden och anpassas till de nya förutsättningarna.

Fru talman! Jag blir givetvis väldigt sugen på att debattera mycket annat som har varit uppe i denna debatt, alltifrån skattesänkningar till hbtqi-frågor och inte minst arbetskraftsinvandring. Men just arbetskraftsinvandring kan jag faktiskt ta nästa vecka när riksdagen ska debattera just arbetskraftsinvandring.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation 21.

(Applåder)

Fru talman! En bra arbetsmiljö är själva förutsättningen för ett fungerande arbetsliv, både ur den enskildes perspektiv och ur samhällets perspektiv. För den enskilde är den grundläggande för hälsa och välmående. För samhället är det helt avgörande att människor orkar arbeta ett helt arbetsliv.

Trots den arbetsmiljölagstiftning vi har finns det stora problem i realiteten. Det gäller inte minst inom välfärden. I de kvinnodominerade yrkesgrupperna är stressen hög. Vad gäller psykisk ohälsa och stressrelaterade sjukdomstillstånd är det fortfarande den vanligaste sjukdomsorsaken i Sverige. Och den är vanligare bland kvinnor än bland män.

När stressen är inbyggd i en arbetssituation riskerar det att leda till psykisk ohälsa och sjukdom. Det gäller både korttidsfrånvaro och längre sjukskrivningar. Detta har också lett till att tusentals människor har lämnat yrken där de verkligen behövs. Många hade velat stanna om de hade haft en god arbetsmiljö.

Fru talman! Arbetsmiljölagen konkretiserades på ett viktigt sätt 2016. Då kom föreskrifter som tydliggjorde krav kopplat till den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. I analysen som gjordes inför förändringen såg man att många var sjuka just på grund av besvär som i stor utsträckning var stressrelaterade. En rapport från OECD angav att den psykiska ohälsan och sjukfrånvaron kostar det svenska samhället miljardbelopp.

Förtydligandet av lagen innebar förhoppningar, men trots förtydligandet finns det stora brister i hur arbetsmiljölagen efterlevs. Miljöpartiet vill därför införa en nollvision för arbetsrelaterad ohälsa. I Sverige har vi till exempel en nollvision för allvarliga skador i trafiken. Den är viktig och har gjort att man metodiskt har jobbat med utökad säkerhet, vilket har räddat många liv. En nollvision kan ge tydlighet och få saker att hända.

Ett första fokusområde för en sådan nollvision bör vara hälso- och sjukvården och vården och omsorgen. År efter år har medarbetare tvingats skjuta upp sina semestrar för att vården ska fungera. Sjuksköterskor säger upp sig i oro över att beordras in på semestern eller erbjudas tusenlappar för att avstå från helt nödvändig återhämtning. Över 13 000 sjuksköterskor i arbetsför ålder har lämnat yrket för andra branscher. Nästan var femte barnmorska under 65 år har valt bort yrket.

Bristen på personal har skapat en ond cirkel som måste brytas. Fler kollegor krävs för att personal inom hälso- och sjukvården och vården och omsorgen ska få förutsättningar att utföra sitt jobb. Möjlighet till återhämtning och utveckling krävs för att fler ska orka jobba kvar och för att fler ska vilja välja yrket. Att hinna äta lunch i lugn och ro måste vara självklart, och man ska inte behöva vara orolig för att inte kunna ta ut sin semester.

Jag vill i sammanhanget nämna en stor och viktig satsning som Miljöpartiet driver. Vi anser att staten bör ta ett ökat ansvar genom ett permanent statligt stöd för förbättrade villkor för personal i hälso- och sjukvård och vård och omsorg. Vi vill satsa 10 nya miljarder om året tills det har förstärkts med 40 miljarder permanent 2026. Satsningen ska vikas för nyanställningar och höjda löner. Detta skulle, om det blir verklighet, göra stor skillnad för kvinnors arbetsvillkor och minska risken för stressrelaterad ohälsa.

Vi i Miljöpartiet vill också utöka den återhämtningsbonus som vi drev igenom när vi satt i den rödgröna regeringen. Jag vill påminna mina socialdemokratiska kollegor i kammaren om detta. Och, fru talman, jag ser det som en hedersbetygelse att Sverigedemokraterna har noterat vår regeringsmedverkan.

Detta är medel som kan sökas för att pröva utvecklingsidéer som personalen har för att förbättra arbetsmiljön. Det kan handla om nya sätt för återhämtning eller att pröva olika arbetstidsmodeller eller andra innovativa arbetssätt som personalgrupper vill pröva.

Kärnan i bonusen är att förslagen ska komma från personalen. Även denna reform har potential att förbättra många kvinnors arbetssituation och bidra till att deras idéer kan lyftas fram och realiseras. Hittills har återhämtningsbonusen utnyttjats väl. Den har också kompletterats med ett bidrag för att minska eller avskaffa delade turer, vilket vi välkomnar. Återhämtningsbonusen har stor potential, och vi anser att den behöver fördubblas.

Fru talman! Jag vill ta upp en orimlig skevhet när det gäller hur man ser på brister i arbetsmiljön. Det gäller sanktionsavgifter. Arbetsmiljöverket kan i dagsläget utdöma sanktionsavgift om det finns fysiska brister i arbetsmiljön. Men den möjligheten saknas för brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet eller brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön - detta trots att de flesta människor alltså blir sjuka av det senare.

I utredningen Steg framåt, med arbetsmiljön i fokus lämnades nyligen ett förslag om att detta ska förändras. Det är väldigt viktigt, och jag hoppas att regeringen återkommer med ett lagförslag snart. Det skulle göra en enorm skillnad för många människor.

Fru talman! Jag vill också säga några ord om arbetstid. Miljöpartiet vill att människor ska ha mer makt över sin tid. Arbetstiden är ofta dåligt fördelad över arbetslivet. Många som är nya på arbetsmarknaden arbetar mindre än de vill göra. Andra sliter ut sig och tvingas kanske lämna arbetslivet i förtid.

Arbetstiden behöver vara mer flexibel för människors olika behov och livsfaser. Miljöpartiet vill sänka normalarbetstiden för alla och göra det lättare att påverka både sin arbetstid och sina arbetsvillkor. Den som vill ska kunna välja kortare arbetstid i stället för högre lön.

Några steg på vägen mot sänkt normalarbetstid kan vara att låta äldre gå ned i arbetstid med bibehållen lön, att erbjuda människor att ta ut sin löneförhöjning i mer ledig tid i stället eller att det blir sänkt arbetstid med bibehållen lön i tunga kvinnodominerade yrken i vård och omsorg.

För att det ska vara en god arbetsmiljö för alla är det också oerhört viktigt att arbeta mot diskriminering och trakasserier på arbetsplatser. Det kräver en stark diskrimineringslagstiftning och tillräckliga resurser till både Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsmiljöverket.

Medan Miljöpartiet satt i regering stärktes detta arbete. Mycket har också gjorts på myndighetsnivå. Dessvärre finns det skäl att vara orolig nu. Jag ser inte någon sådan ambition hos denna regering. Snarare finns det risk att vi tar stora steg bakåt. Det skulle drabba många människor i hela landet.

Jag står, fru talman, bakom de reservationer jag har i betänkandet, men för tids vinning vill jag yrka bifall endast till reservation 4 och reservation 24.

Fru talman! Jag tackar Leila Ali Elmi för anförandet. Hon nämnde en del om det förslag om sänkt arbetstid som finns i betänkandet. Jag är väldigt intresserad av hur ledamoten och Miljöpartiet ska finansiera detta. Förslaget kommer att kräva ett väldigt stort antal nyanställningar, framför allt inom kommunerna, i en tid då det redan saknas tusentals händer inom bland annat vård och omsorg.

Jag undrar därför hur Miljöpartiet tänker finansiera förslaget samt lösa den enorma arbetskraftsbrist som kommer att uppstå om arbetstiden sänks i dagsläget.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Att sänka arbetstiden för alla är absolut ingen enkel sak att genomföra. Det är heller inte möjligt att göra det på en gång. Men vi i Miljöpartiet tror att det går att göra för äldre kvinnor inom kvinnodominerade yrken, och vi tror att det går att göra genom investeringar. Som jag nämnde i mitt anförande vill vi till 2026 investera 10 miljarder per år i hälso- och sjukvården, dels för att förbättra arbetsvillkoren för kvinnor, dels för att de anställda inom hälso- och sjukvården och inom vård och omsorg ska få fler kollegor.

Detta kan vi göra genom att låna 100 miljarder till klimatinvesteringar. Det öppnar upp för en användning av resterande reformutrymme till att införa detta. Vi tror att det är viktigt.

Herr talman! Jag förstår andemeningen och köper vissa delar av detta. Tanken är god, men i förslaget handlar det om att man väljer ut vissa yrkesgrupper. Vi ser ju ett problem nu. Det pågår en debatt när det gäller till exempel brandmännen och förhandlingarna mellan Kommunal och SKR, där vissa yrkesgrupper inte undantas. Här väljer Miljöpartiet ut vissa yrkesgrupper, framför allt äldre kvinnor inom vården.

Det här kommer i slutändan att bli en kommunal fråga, och den kommer att landa på de kommunala fackförbunden. Det hela kommer att skapa väldigt stora problem.

Är tanken hos Miljöpartiet att ni vill se en generell sänkning av arbetstiden för alla inom välfärden, eller väljer ni ut vissa specifika grupper? Om man väljer ut vissa specifika grupper skapar man problem, framför allt när det gäller partsförhandlingarna. Det kan man se nu om man följer läget för brandmän, ambulansförare med flera.

Jag ville bara få lite mer kött på benen.

Herr talman! Som jag tidigare nämnde vill vi givetvis att möjligheten till kortare arbetstid ska gälla alla människor, men det är en reform som är helt omöjlig att genomföra. Realiteten säger emot att alla skulle kunna få det samtidigt, men möjligheten ska givetvis ges till alla.

Vi ser på situationen för kvinnor i kvinnodominerade välfärdsyrken, särskilt inom hälso- och sjukvård och vård och omsorg. Kvinnorna är tungt belastade. Många lämnar yrket, och personalförsörjningen till dessa yrken är svår. Därför anser vi att de vore en bra grupp att börja med.

Herr talman! Den svenska modellen är stark, med två parter som står upp för att ordning och reda ska gälla för arbetare i Sverige. Genom den svenska modellen har Sverige utvecklats bra genom tiden, och det har gynnat såväl företag som arbetare. Det är en modell vi ska vara stolta över.

Tyvärr ser vi hur lagar och avtal rundas och arbetare utnyttjas på arbetsmarknaden. Det handlar om kriminella företag som bygger sin verksamhet och skaffar sig konkurrensfördelar genom bland annat svartjobb, illegal arbetskraft och usel arbetsmiljö.

Arbetet mot arbetslivskriminalitet ska öka. Myndigheterna ska kunna arbeta effektivt, och företag ska kunna konkurrera på lika villkor. Arbetslivskriminalitet hör inte hemma på svensk arbetsmarknad, och offentliga arbetsgivare och upphandlare ska vara föredömen när det gäller att verka för en sund konkurrens. Det ska aldrig löna sig att begå brott eller skaffa sig konkurrensfördelar genom att försumma de anställdas rätt till en trygg arbetsmiljö. Här har de regionala skyddsombuden en viktig roll eftersom de besöker många arbetsplatser och kan fånga upp signaler om att något inte står rätt till.

Vår övergripande uppfattning om detta är att det ska vara svårt att fuska, enkelt att åka fast och kännbart att bli straffad. Det är också inriktningen på det arbete som vi socialdemokrater påbörjade förra mandatperioden. Den nationella strategin mot arbetslivskriminalitet som den socialdemokratiska regeringen tog fram ger en tydlig inriktning för hur vi ska arbeta steg för steg för att mota bort fenomenet. Men lika viktigt är det att utveckla strategin allteftersom kunskaper inom området ökar.

För många är nog arbetslivskriminalitet ett relativt nytt begrepp, men det är ett tämligen utbrett fenomen i Sverige. Vissa branscher är mer utsatta än andra. Myndigheter som samverkar mot arbetslivskriminalitet pekar särskilt ut bygg, städ, restaurang och transportbranscherna samt vård och omsorg som branscher som är utsatta för arbetslivskriminaliteten.

Inom byggbranschen är det så utbrett att var femte anställd inom branschen svarar att de stött på människor som de vet utnyttjas. Det handlar bland annat om sämre arbetsmiljö, om att man tvingas betala tillbaka delar av lönen och om människohandel. Det här är det yttersta sättet som arbetslivskriminaliteten visar sig på.

Arbetsmiljö och arbetstid

Problemet medför även en osund konkurrens för företag som vill göra rätt för sig men som får konkurrera på orimliga villkor. Hela 40 procent av de anställda inom byggbranschen är oroliga för att den osunda konkurrensen inom deras bransch kommer att påverka deras arbete.

Arbetsmiljö och arbetstid

Arbetslivskriminaliteten letar sig även in i den skattefinansierande välfärden. I en av våra reservationer pekar vi extra på vikten av att samordna myndigheternas kontroll mot fusk och arbetskriminalitet inom skattefinansierad välfärd.

Välfärden står inför stora utmaningar framöver. SKR har pekat på ett behov av 20 miljarder mer till välfärden för att behålla den nivå vi har i dag. När resurser inte kommer i den utsträckning som behövs är det extra viktigt att vi tar till vara de resurser vi har. Därför blir vi socialdemokrater oroliga när vi får rapporter om välfärdsbrottslighet inom olika områden. Vi menar därför att det är viktigt att stärka den samordning för myndigheterna som är speciellt riktad mot den skattefinansierade välfärden. De gemensamma pengar som vi avsätter till välfärden ska gå dit och inte till fusk.

Att underlätta för informationsutbyte mellan myndigheter är viktigt i kampen mot den organiserade brottsligheten, som göds av arbetslivskriminaliteten. Därför tillsatte vi en utredning om hur man ska kunna undanröja hinder i sekretessen. Utredningen har lämnat konkreta förslag på hur sekretesslagstiftningen ska förändras för att undanröja hinder.

Att undanröja dessa hinder är viktigt för att komma åt arbetslivskriminaliteten. Därför måste regeringen skyndsamt bereda dessa förslag för att inte tappa fart i det viktiga arbetet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 april.)